Stefan Attefall (KD) skriver en läsvärd artikel i Dagen idag om religionsfriheten. Han diskuterar bl.a. det faktum att många sekulariserade människor idag tycker att religion är något bra och fint, bara det hålls inom privatlivets sfär och inte tillåts påverka något annat. För en sådan person innebär oftast begreppet religionsfrihet en frihet från religion, en frihet att slippa höra andras förskräckliga åsikter och att slippa se eller drabbas av andras märkliga beteenden osv.
Som Attefall skriver, så är det inte vad begreppet religionsfrihet egentligen står för. En sådan religionsfrihet hade man till och med i det gamla Sovjetunionen. Religionsfrihet är det endast om man som religiös människa har rätt att offentligt tala om sin religion och offentligt utöva den, endast om man har rätt att låta sin religion påverka även hur man ser på politik, på skola, vård och annat.
Detta borde egentligen vara självklart ur rent logisk synvinkel. För vem är det som har rätt att definiera vad som är min eller min grupps religion. Har inte jag eller vi den rätten? Eller finns det någon oberoende sekulär och opartisk domstol som ska har rätt att tala om för dig och mig vad vi ska tro, tycka och tänka i religiösa frågor?
Om min religion säger flera viktiga saker som gäller områden som normalt anses tillhöra det samhälleliga, det offentliga rummet, och en sekulariserad människa säger att religionen inte får syssla med sådant, så betyder ju det egentligen att den sekulariserade förnekar mig min rätt att tänka själv och själv bestämma vilken religion jag ska tillhöra och utöva. Det märkliga i situationen är nu, att det så ofta i den offentliga debatten faktiskt är den sortens uttalande som ofta kommer från ledande politiska och massmediala företrädare.
Detta visar att religionsfriheten aldrig är självklar, inte ens i ett demokratiskt och tryggt välfärdssamhälle. Man måste alltid medvetet föra en kamp för denna frihet.
Det betyder ju inte per automatik att man i alla lägen måste ge full religionsfrihet till samtliga världens religioner och uttryckssätt. Man kan ju ha en viss etik som man anser att samhället ska bygga på och som man så att säga anser står över alla andra alternativa etiska system, som då alltså inte får full frihet. Exempel på det är att om vi bygger på en etik som värnar om alla enskilda människors rätt att leva och i möjligaste mån själv bestämma livsväg, val av religion, val av äkta hälft, så kan inte alla religioners tvingande regler i dessa avseenden tillåtas eller skyddas. Därför skulle t.ex. tvångsgifte vara förbjudet, likväl som regler som vill tvinga föräldrar att dela lika på föräldrapengen, eftersom det inte finns något etiskt skäl att hindra föräldrar från att välja egen livsväg i ett sådant avseende. Slöjor som täcker hela ansiktet skulle kunna förbjudas av säkerhetsskäl och för att det inte kan förmodas att alla som bär sådant gör det av fri vilja. Förkunnelse som glorifierar och förespråkar självmordsbombare skulle inte tillåtas. Däremot kan slöjor i sig tillåtas, liksom moskeer, fredagsböner, fasta under ramadan, evangelisation, Jesusmanifestationer, förespråkande av etiska värderingar som vilar på religiös grund, kritik av religion och sekulärt tänkande, byte av religion osv.
Sensmoral – det finns ingen neutralitet när det gäller religion, och därför bör man ge största möjliga frihet. Men man kan sätta gränser utifrån en grundläggande etik som ligger till grund för det aktuella samhället. Det blir då en viktig fråga att diskutera vad denna etik egentligen är och vad den bygger på och varför vi ska bygga på just den. Därför är det ju bra att KD ska diskutera frågan om politikens gränser på sitt riksting i sommar. I detta sammanhang finns det flera viktiga saker som borde tas upp och bearbetas, bl.a. feminism, olika s k jämställdhetsideologier, olika sorters genustänkande, queertänkande. Ideologier som dessa fiskar ofta i en grumlig sjö av totalitärt och antiliberalt tänkande och de fungerar som sur ättika, om de hälls i bägaren så genomsyrar de och förstör all god smak. Människor som kikar för djupt i ättiksflaskan får ofta hela sitt tänkande grumlat och förstört. Det kanske är det som drabbade KD:s kommunalråd och KD:s förstanamn på riksdagslistan i Göteborg, då de anslöt sig till den s k regnbågsparaden i Göteborg. Sådana ideologier kommer, om de får fritt spelrum, att sopa mattan med allt sunt tänkande och med normal mänsklig frihet. Sånt måste man hålla ögonen på!
Övriga länkar:
http://www.stefansward.se/2010/05/24/jesusmanifestationen-och-massmedia-forslag-till-atgarder/
http://aletheia.se/2010/05/24/grundad-eller-grundlos-skriftsyn/
Hannu: Jag uppskattar verkligen SvK och det den betytt. Ingen frikyrka kan komma förbi att tacka ”moderkyrkan” för att den troget o träget informerat, predikat o påverkat generationer svenskar. Vi hade en grundnivå av religiositet och kristen förståelse förr på vilken hela vår kultur, film, litteratur, musik o konst byggde. Vi har fortfarande många ordvändningar kvar som härstammar ur Bibeln.
Men – och det är viktigt – ingen blir frälst pga en kristen kultur. Vi behöver personlig omvändelse och en personlig relation till Jesus. Här förför SvK många människor genom att döpa dem som spädbarn och uppta dem i en kristen kyrka utan att det sen behöver ägnas en tanke. En allt inkluderande folkkyrka kan inte vara rätt. Håller fullständigt med att dagens frikyrka på många håll inte är ett dugg bättre, medlemsmatriklar med luft, medlemmar som inte ens på direkt fråga våga bekänna sin kristna tro. Det är uselt. När saltet försvinner börjar förruttnelsen, i början märks den knappt, det blir värre ju längre tiden går, på slutet ser man den på långt håll för alla flugsvärmar. Så i SvK likaväl som frikyrka.
Väckelse handlar mycket om känslor och syndanöd, människan är inte bara en logiskt tänkande känslolös varelse som matas med teologiska sammanhang och inser att det är rätt utan att visa en rörelse. Håller med om att väckelser ibland rinner ut i sanden för att djup teologi saknas. Men omvänt blir det å andra sidan ingen förändring alls, resonemangsäktenskap, hur passionerade är såna? Dessutom är mycket av det som numera kallas väckelse inte det jag kallar väckelse. En väckelse påverkar både församlingen och samhället i stort så att det skrivs o talas om det även i sekulära kretsar. Det var tyvärr länge sen sånt ägde rum.
Jag tycker, att du, Michael H, dock sätter den lutherska statskyrkan i ytterst dåligt dager. Varför då med statskyrka? Svaret är precis detsamma som många och kanske även du har, den kristna tron ska påverka hela samhället. Och så har det varit hela kristenhetens tid. Det är en annan sak, hur olika statskyrkor har fungerat, men principiellt är vi eniga om den kristna trons påverkan i vårt samhälle. Michael, du gör fel, om du bedömer ur ditt 2000-talets perspektiv de kristna, som levde t.ex. på 1600-talet. Hela tanken om demokrati i vår mening existerade inte på 1600-talet. Jag menar naturligtvis inte att återvända till 1600-talet.
Jag är absolut för en religionsfrihet men dock vill jag behålla något bestående och stabilt i vårt samhälle som SvK kunde vara. Du har fördömt SvK och du tror, att det inte finns något hopp för den. Vad blir då i stället? Islam? olika invandrarkyrkor? Du vet det väl, att frikyrkligheten är precis på samma väg till undergång som SvK.
Religionsfrihet är absolut ingen garanti för kristendomens renässans i vårt land. Religionsfrihet i sin extrema form gör tron något privat och subjektivt tyckande, då vore det väl att ha en officiell kyrka i samhället, som gör vissa ramar för tron, så att man får kristendomsundervisning i skolan. Härmed har jag inte sagt, att SvK skulle kräva sådan lydnad, att det ledde till förföljelse av oliktänkande.
Problemet med SvK är att den har bekännelseskrifter och tydlig tro samtidigt som den skulle styras som en allmän politisk organisation utan att ta hänsyn till dess grunddokument, bekännelseskrifterna. Det bästa vore, att samhällets politiker accepterade, att SvK ska styras av sin grunddokument och duktiga teologer. Den lutherska tron även i SvK förnekar inte predikan om omvändelse. Den lutherska gudstjänsten värnar ännu mer än den frikyrkliga om den dagliga omvändelsen. Som frikyrklig hade jag mycket förutfattade meningar om SvK och dess gudstjänster, men jag förstår nu bättre att här vilar gudstjänsten på bibelns och reformationens grund.
Du talar om väckelser i länder, som saknar statskyrka. Ordet väckelse är rätt så diffust ord. Många väckelser är väldigt oklara i trons frågor och mycket vispas upp känslor och upplevelser. Därför är det väl, att vi har fast mark under fötterna. Vi har den tro, som vilar på bibeln och den kristna kyrkans hållbara vittnesbörd.
Att häckla med SvK vad som gäller homovigslar och liknande är inte rätt. De bekännelsetrogna har tydligt tagit avstånd från detta. Men att döma SvK helt till undergång på grund av detta är fel. Frikyrkligheten följer samma liberalteologiska spår, fast den öppna liberalismen kommer senare. Jonas Gardells andliga rötter är i frikyrkligheten, men jag menar inte att all frikyrlighet är förkastligt för den skull. Jag tror, att vi aldrig kommer att skapa en ”syndfri och perfekt” kyrka och det har inget att göra med om vi har religionsfrihet eller statskyrka eller frikyrka.
Vad jag har velat argumentera för, är att de kristna skulle ha en röst i samhället och för oss vore givet att ha SvK som ”samhällets” kyrka med rätt till kristendomsundervisning. Om vi saknar detta, hur kan vi torgföra den kristna tron i det offentliga rummet? Skulle PR var folkets kristendoms representant? Eller Jehovas Vittnen? Eller ”Samfundskyrkan”?
Du får förklara vad du tror om detta, men utgå INTE endast från din egen upplevelse, utan tänk på att du tillhör en lång kedja av kristna bekännare sedan apostlarnas tid.
Med all välmening!
Hannu
Hannu: för att klara ut några missförstånd: jag har inte ställt frikyrka emot lutherska kyrkan…. varför tror du det?
Luthertska kyrkan är BRA, statskyrkosytemet däremot är inte bra. Den, som den såg ut, förkvävde den levande kristendomen INUTI Svenska kyrkan…. Politik, inte religion handlade det i stort sett om…
USA var ett alldeles utmärkt exempel varför? Jo ett samfund (spelar ingen roll vilket) förföljer ett annat eftersom d anser sig ha 100% tolkningsföreträde. Detta ville USAs grundare undvika genom att skapa en konstituon där INGEN religion fick FÖRETRÄDE, närmare bestämt, ingen KYRKA fick bestämma över en annan.
Detta har ingenting med någon teologi att öra utan är grundläggande fri pch rättigheter. Visst kan det komma sekter och konstigheter ur en sådan lag, men det är mycket bättre än allternativet: slaveri under en enda tolkning som mycket väl kan vara fel.
Hannul, du har en bra bit kvar att gå för att få mer sansad bild om kristenheten. Att döma ut frikyrkliga pga den intolerans, som te x pingst och trosrörelsen visade på 1950-90 talet, blir missvisande. ;.)
Om du funderar lite till Hannu, så kommer du förstå att din sekteristiska svart-vita uppfattning om frikyrkan contra statskyrkorna är inte längre trovärdig…..
”Den bibeltroende SvKyrkan har varit en stor välsignelse genom århundraden.”
Sant!
”Det innebär att alla omfattas av kyrkan, alla är kristna. Men så enkelt är det inte, det behövs frälsning o omvändelse, det måste man komma fram till själv. ”
Det är det största bedrägeriet som djävulen dragit till med…. att ingen omvändelse behövs….
”Att sekulariseringen har utbrett sej beror inte på religionsfriheten men den beror på oss kristna som slagit oss till ro, urvattnats och blivit som vilken torftig fritidssysselsättning som helst.”
AMEN! Mycket bra skrivet! Att skylla på ateister och frikyrkliga är fånigt.
En kyrka som har bekännelseskrifter, och avfaller ifrån dem, är mycket mycket mera avfallen än en kyrka som inte haft några….
Nu viger SvK homosexuella….. De har regnbågsgudstjänster…. De har newagekurser…. De förnekar bibelns Gudomliga urspung…
Nej, tyvärr, Luther skulle inte känna igen SvK idag… SvK är en fallen kyrka, återigen: tyvärr.
Frågan är om det ens finns hopp? När de fallit så djupt. Jag tror inte det.
Sedan kan vi fråga oss: hur kan det vara en sådan enorm väckelse i land efter land som INTE har en statskyrka… vad kan det bero på?
Hannu: Håller helt med Dej om att det som kallas frikyrklig konfirmation är falsk varudeklaration och fejk! Det ska låta som det anknyter den lutherska kyrkans konfirmation, dvs att konfirmera sin kristna tro man fick genom barndopet. Då många frikyrkliga inte praktiserar barndopet blir detta fejk. Särskilt fel är det, som i vår kyrka, att efter ”konfirmationen” får de unga ta nattvarden för första gången. Det är bedrägligt.
Den bibeltroende SvKyrkan har varit en stor välsignelse genom århundraden. Men var är den idag? Folkkyrkotanken har jag aldrig förstått mej på. Det innebär att alla omfattas av kyrkan, alla är kristna. Men så enkelt är det inte, det behövs frälsning o omvändelse, det måste man komma fram till själv. Nu har vi massor av s k ”kristna” i landet som inte är kristna och dessa ska styra SvKyrkan. Det blir totalt fel.
Religionsfriheten är jätteviktig, Jesus var noga med den själv. Att sekulariseringen har utbrett sej beror inte på religionsfriheten men den beror på oss kristna som slagit oss till ro, urvattnats och blivit som vilken torftig fritidssysselsättning som helst. Med en dånande kristen väckelse i landet funnes inte mycket till sekularisering. Måtte det snart hända.
Michael H. USA är ett speciellt land och landet har inte så lång kristen historia och man kan säga, att det är svårt att greppa USAs kristenhet, utan där finns alla slags kyrkor och samfund utan vidare samordning och ordning. Det finns goda möjligheter att bilda ”sin” egen kyrka och locka anhängare till sej. Det finns naturligtvis stora kyrkor och samfund, som här. Men om man jämför oss här och situationen i USA, kan man konstatera, att det finns massor konstiga rörelser med tvivelaktiga läror. Detta skriver jag ur den teologiska synvinkeln.
Frågan är om religionsfrihets system á la USA, är att föredra. Jag har förståelse för dej, Michael, jag har själv haft din synsätt, att statskyrkan är av ondo och ett hinder för levande kristendom, men jag har fått ändra mitt synsätt att inte vara så sekteristisk och häckla den lutherska statskyrkan. Jag tror, att det är väldigt dumt att svärta ner reformationen och Luther.
Det är olyckligt, att du har råkat ut för dåliga representanter för lutherdomen. Det låter som merit att inte vara konfirmerad för att bli kristen! Jag får säga som det är, att de flesta frikyrkor, baptister och pingstvänner praktiserar konfirmation idag. Men frågan är vad dessa frikyrkliga konfirmerar egentligen? Jag måste säga uppriktigt att jag INTE tror på frikyrkligas konfirmation, då är SvKs och andra lutheraners konfirmation mycket bättre motiverad än frikyrkligas efterapning utan verklig teologisk motivering.
Michael, du har en bra bit kvar att gå för att få mer sansad bild om kristenheten. Att döma ut lutherdomen pga den intolerans, som SvK visade på 1800-talet, blir missvisande.
Eftersom jag tar tydligt avstånd från svärmisk spiritualism, menar jag, att det är en stor välsignelse att ha en statskyrka, men ändå ha religionsfrihet, för att förmedla KUNSKAP om den kristna tron. Du kan inte utgå från dina upplevelser såsom detta vore det dominerande, visst är det konstigt att tillhöra en kristen kyrka och vara socialist, som är den största ateistiska rörelsen i vårt land!!
Jag vill kasta en tanke, som kan vara upprörande, men ändå värt att fundera på : Har vi frikyrkliga skuld till avkristning av vårt land? Jag menar detta, att frikyrkorörelsen i sina kraftsdagar krävde högljutt religionsfrihet med ateister i höger och vänster. Frikyrkliga ville självklart inte utplåna kristendomen i det offentliga rummet, men vad blev resultatet av denna objektivitet? Vad kan det bli för någon grund för kristendomsundervisningen, när det inte finns några bestämda riktlinjer? Nu ser vi resultatet av vår religionsfrihet, som hela frikyrkofolket krävde med ateister.
Om du funderar lite till Michael, så kommer du förstå att din sekteristiska svart-vita uppfattning om den lutherska kyrkan contra frikyrkorna är inte längre trovärdig.
Pingback: Hur kan evangelium vara elakt? « Erevna – Blogg & Tankesmedja
Religionsfrihet i USA, som tolkas i konstituonen, är ju sådan att staten inte ska stå bakom en särskild kyrka.
Det ska ha uppkommit då baptister sökte skydd hos en guvenör… skydd från förföljelse från Luterskt ”kyrkliga”….
Alltså är det av GODO att vi inte har en statskyrka idag….
Staten vare sig kan eller bör definiera vad kristendom är…
När staten har gjort det har det alltid gått illa… De som hade en liiiiten avvikande åsikt förföljdes och sattes på dårhus…
Att ateistiska lärare skulle undervisa om kristendom… suck… dåligt förslag. När jag gick i skolan hade vi en socialist som undervisade om hur många fel bibeln hade… då var jag iof ateist och brydde sig inte så mycket om de. Men den uppfattning vi fick om bibel då var att det var en samling sagor.
Alla (utom muslimerna och jag ) i min klass konfimerade sig dock. INGEN av dem är troende idag… utom jag.
Det är mångfascetterat att tala om religionsfrihet. Jag vet inte, om jag är så ivrig anhängare av total religionsfrihet. Jag anser, att den moderna religionsfriheten i Sverige är inte av godo. Jag tänker särskilt på skolan. Den kristna tron har påverkat vårt land under flera sekler, åtminstone så, att människorna fick KUNSKAP om vad den kristna tron lär. Det är en annan sak om man tog tron till sej eller inte.
Det vore gott att vända tillbaka som det var före KDs start, att ha kristendomsundervisning i skolan enligt den lutherska läran. Man bör definiera vad det är för kristendom. Självklart ska man respektera andra religioner, men det går inte jämställa islam med den kristna tron av det enkla skälet, att den kristna tron har format det svenska folket.
Det är inte endast av ondo att ha en majoritetskyrka, som representerar svenska folket. Det skulle göra det lättare även för frikyrkorna att fungera, därför att man får KUNSKAP redan i skolan.
Man kan tala om Andens verk angående väckelse, men det var dock så, att människorna hade någorlunda kunskap, när de mötte väckelsen. Men idag saknas mycket kristendomskunskap i vårt land tack vare en extrem religionsfrihet.
Den Helige Ande brukar bibelordet och den förståelse om kristendomen, som man har. Jag menar, att en extrem religionsfrihet, skapar endast problem för de kristna att verka i vår tid.
Har aldrig förstått mig på hur i övrigt skärpta och intellektuella personer som är vana att argumentera för sin sak och visa på konsekvens kan rabbla med i mantrat om att politik och religion ska hållas isär.
Det man säger är ju att vissa ideologier och värdegrunder inte får ligga till grund för värderingar i samhälleliga och politiska frågor. Man skulle precis lika gärna kunna hävda att någon annan ism, t.ex. socialism eller liberalism, inte får blandad samman med politik utan måste utövas privat. Helt absurt förstås. Och vem ska få uppdraget att avgöra vad som är tillåtna värdegrunder och inte?
Allt gott
Problemet med begreppet religion är att det innefattar allt möjligt, inte bara kristendom, något som vårt land är byggt på, vare sej man gillar det eller inte. Säger jag att min grundläggande kristna tro styr min demokratiuppfattning så kommer vi ha en bra demokrati. Det skulle förhindra att man demokratiskt röstar bort demokratin eller att man demokratiskt beslutar sej för att döda alla handikappade. Demokratin lever inte sitt eget liv, fritt från religiöst inflytande. Det är en vanlig missuppfattning man hör. Dom mänskliga rättigheterna inom FN är den högsta sanningen, sägs det. Även dessa kan dock ändras med demokratiska beslut. Problemet är hur en demokratiuppfattning som bygger på radikalislamism ser ut…
Det har alltid varit svårt att begripa hur människor resonerar när de säger att religion och politik inte hör ihop. För mig är det en självklarhet. Min tro påverkar mina värderingar. Politik handlar om värderingar! Här har KD gjort avsteg många gånger för att vara politiskt korrekta.