Varför blev jag katolik och varför blev jag åter protestant?
Det är en fråga jag besvarat många gånger och på olika sätt i denna blogg, samt i tidningsintervjuer. En sammanställning av de flesta av dessa texter finns i blogginlägget Var jag står och vart jag går.
Nu har jag även blivit intervjuad i tre avsnitt i podden Retro Theology, som drivs av EFS-prästen Olof Schelin och teologistudenten Daniel Mämecke. Rubriken för dessa tre poddavsnitt är ”Alla vägar leder till (och från) Rom”. Länkarna till avsnitten hittar du här nedan:
Alla vägar leder till (och från) Rom Del 1
Alla vägar leder till (och från) Rom Del 2
Alla vägar leder till (och från) Rom Del 3
Lyssna gärna och kom med kommentarer.
Hej Mikael!
Snubblade över ditt namn när jag sökte på info ang Uppenbarelseboken och Jesus roll.
Jag vet inte om du minns mig, vi brukade umgås o diskutera under din studietid i Uppsala.
Jag heter Alexandra och vi bodde båda på Kantorn.
Jag minns att vi hade rätt roligt och olika åsikter under våra diskussioner.
Hoppas allt är väl med dig!
Vänligen
Alexandra
Hej Alexandra! Jag kommer mycket väl ihåg dig och att vi hade så goda diskussioner, fast vi ganska ofta hade rätt så diametralt olika åsikter. Det är rätt ovanligt. Det är bra med mig. Hoppas det är så med dig också. Mvh, Mikael
Jag vill tacka dig Mikael för att du för några år sedan till slut gav mig nyckeln till de första kristnas trosbekännelse. Och det var inte den Nicenska trosbekännelsen, dvs innehållandes tre personer i en gudom, som ju inte finns skrivet i bibeln, utan snarare GT:s Shema, en monoteistisk trosbekännelse ( one God, one Lord) men numera i en expanderad form.
Jesus, Guds Son, hänvisar nämligen i Mark. 12:29-30 till den monoteistiska trosbekännelsen, dvs Shema, one God one Lord.
Men denna trosbekännelse är numera expanderad med en Gud, Fadern och en Herre, Jesus Kristus, Sonen.
Hur vet vi detta? Jo, därför att nästan alla breven i NT börjar med ett Shema, dvs en Gud, Fadern, och en Herre, Jesus Kristus.
Den apostoliska trosbekännelsen inleder också med ett Shema: en Gud, Fadern, och en Herre, Jesus Kristus.
Summering: Jesus Kristus, Gus Son hänvisade till Shema, den monoteistiska trosbekännelsen, breven i NT inleds med Shema och det gör likväl den apostoliska trosbekännelsen.
Detta visar att de första kristna bekände sig till den monoteistiska trosbekännelsen Shema men numera i en expanderad form, dvs en Gud, Fadern och en Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son.
Intressant.
Första delen om din väg att bli katolik är ju känd. Likaså din upplevelse (i efterhand) att du inte borrade nog ordentligt i frågor som kanske behövt mer grundläggande svar.
Andra delen var för mig intressantast och mest utmanande – jag som en gång också var nära gå katolikvägen.
Tredje delen i mina ögon lite ytlig, men det mer beroende på dina samtalspartner vilka jag upplevde försökte styra in dig på vägar och tankar som inte riktigt kändes som dina.
Glädjande dock att du fick in den hälsningen till ev framtida (mest frikyrkliga kanske?) konvertiter, att om man söker liturgi och historisk förankring så finns det även i svenska kyrkan. Eller har funnits ska man kanske säga eftersom det nu är på väg försvinna (= medvetet förslösas) i snabb takt.
Träffade f ö annan konvertit igår i några timmar, min studiekamrat Ulf Ekman, som jag inte fått samtala så ordentligt med på nästan 45 år. (Men vi behöver många timmar till innan allt är avhandlat.)
Då jag äntligen gick in på din blogg igen insåg jag att jag inte behöver skämmas för min försummelse – du har ju inget skrivit sen sist 🙂
Roligt att du lyssnade!
Jag har inte varit särskilt aktiv på ett tag nu, med bloggen. Vi får väl se hur det blir framöver. Men jag har ju heltidsarbete som lärare och kan inte blogga å tjänstens vägnar. Som pastor/präst kan man ju se bloggande av detta slaget som en del av kyrkans lärouppdrag. Men som anställd i en kommunal gymnasieskola blir det lite knepigare.
Det är mycket tragiskt att Svenska kyrkan håller på med att förslösa sitt arv. Jag hade helst velat ha haft en kombination av den klassiska pingströrelsens bibelfromhet och glöd med den traditionella lutherska liturgin och de gamla kyrkobyggnaderna, och med lite uppstadgande med goda bekännelseskrifter.
Sträcklyssnade med stor behållning på alla avsnitten förra helgen. Tack!
Nu på morgonen fann jag boken ”Evangeliskt och romerskt” av Gustaf Aulén. Några citat från det inledande kapitlet:
Citat 1: ”Språkbruket är ingen likgiltig sak. Man talar icke utan skäl om ordets makt över tanken. Vi ha all orsak att vara varsamma med vårt ordval. Borde vi då icke undvika även skenet av att Rom ifråga om kyrkans allmännelighet skulle äga företräde framför oss? Jag kan icke se annat än att det är ett lyckligt och fullt exakt uttryckssätt, när man i senare tid stundom talat om kyrkans tre huvuddelar med namnen: Grekisk-katolsk, Romersk-katolsk och Evangelisk-katolsk” (Boken är tryckt år 1922).
Citat 2: ”Reformationens män ha icke heller själva givit sig namnet protestanter. Det gavs dem av deras motståndare. Själva betecknade de sig helst med det långt mera uttrycksfulla namnet evangelici. Detta ord säger oss verkligen något om det som var reformationens huvudsyfte, som alldeles icke var att grunda någon ”ny kyrka” – ingen tanke var Luther mera främmande – utan i stället helt enkelt flytta evangeliets ljus från dess fördolda plats under skäppan till ljusstaken, såsom Luther själv, med anknytning till de evangeliska orden, brukade säga”.
(Gissar att författaren var Lutheran).
I ett podd-avsnitt berättar du om din resa genom flera olika slags församlingar och samfund. Utifrån den resan – kan du placera in de församlingarna, kyrkorna och samfunden i någon av de tre huvuddelar i kyrkan som författaren anger ovan?
Hej Ulrika. Ursäkta, att det dröjde så länge innan din kommentar kom in. Men jag har haft lite bloggpaus ett tag.
Alla de samfund jag tillhört rör sig ju inom den protestantiska eller evangeliska sfären, fast med aningen olika betoningar och särdrag. Eftersom alla protestanter – alla lutheraner, pingstvänner, baptister, metodister, reformerta osv – i alla dess olika schatteringar erkänner varandra som del i Kristi kyrka/församling på jorden, så utgör vi ju tillsammans olika delar av samma kropp. Troende pingstvänner och troende lutheraner erkänner ju varandra ömsesidigt som delar av Kristi universella (katolska med lite k) kyrka i världen. Därmed är vi en riktning. Problemet med romersk-katoliker och ortodoxa är bland annat deras exklusivitetsanspråk för sina egna respektive kyrkor.
”Ursäkta, att det dröjde så länge innan din kommentar kom in. Men jag har haft lite bloggpaus ett tag.”
Förstår, Pauserna är sannolikt både vist och nödvändigt. Därutöver var min fråga inte särskilt bra tänker jag så då vill jag säga dubbelt tack för publikation och svar. Välsignelse och frid till dej o de dina.