Ska man läsa Bibeln från pärm till pärm?

I detta inlägg svarar jag på en kommentar från Joseph Karlendal, som han skrev till mitt föregående inlägg Finns läran om Skriften allena i Bibeln? Jag tyckte att frågan var så bra och att mitt spontana svar var så pass matnyttigt, att jag här lägger ut det som ett separat inlägg. Joseph skriver:

Jag har en liten följdfråga till din spännande text (tack för lördagskaffe-läsningen).

Om nu bibeln är det rättesnöre man använder för att verifiera olika teologers och predikanters läror, så är det ju otroligt viktigt att man läser bibeln på ”rätt” sätt för att kunna förstå både enskilda stycken men även det heltäckande budskapet!? Jag har växt upp med uppfattningen att man inte kan läsa bibeln från A till Ö, från pärm till pärm, utan att bibeln är ett hopplock av berättelser som alla har sina guldkorn och budskap. Däremot skulle jag säga att jag på senare tid har sett bibelns berättelser som ett längre narrativ som går rakt igenom boken där den kronologiska ordningen inte går att frångå för att bygga en djupare förståelse för både det historiska dokumentet bibeln samt för de metaforiska inslagen och i den kontext de utspelar sig i. När jag hör/ser att man läser valfri bok i valfri ordning så drar jag paralleller till 94 års läroplan där kritiskt tänkande och egna analyser blev en viktigare komponent i historieundervisningen i skolan än att faktiskt lära sig vad som hände när. Finns det ett mera ”rätt” sätt att läsa bibeln på? Fungerar det att hoppa runt enligt någon läsplan i bibelappar eller skall den läsas från början till slut? Hur tänker du?”

Svar:

Jag delar helt det jag anar är ditt kritiska perspektiv i denna fråga.

Det är en stor risk att kristna i vår tid använder Bibeln mer som en skål med personliga ”tilltals-texter” som går ut på att bygga den egna självbilden eller det individuella välmåendet, parat med en viss typ gemenskapsbyggande stärkelseord. Men, om man utgår ifrån en syn på Bibeln som säger att den är svår att läsa och att det bästa är att bara läsa lite grann i taget, så kommer man aldrig att förstå vad det handlar om. Sedan kan man klä detta misstag i fromma termer om man vill, som att ”det är bra att läsa lite i taget och be och tänka mycket på det – kvalitet är viktiga än kvantitet”.

Jag anser att man ska läsa Bibeln från pärm till pärm, från början till slut, i den ordning böckerna finns där. Man ska läsa Bibeln minst en gång per år. Detta är grunden för att kunna skaffa sig en sund förståelse av vad texterna handlar om. Detta därför att Bibeln är en bok, inte en samling läsa visdomsord. Eller snarare, Bibeln är ett bibliotek av skrifter som är sammanhängande som skrifter var för sig och som också är sammanhängande som bibliotek. Och då kan man inte använda Bibeln som om den vore en löst sammansatt samling av tänkeord, där det bara är att plocka ut vissa korn här och där.

En sak man måste tänka på i sammanhanget är att den kapitelindelning vi har nu i Bibeln är från 1200-talet och gjord av någon kristen munk. Versindelningen är från 1500-talet. Detta fyller sin funktion. Det är lättare att hänvisa till olika ställen i Bibeln och att hitta olika ställen tack vare detta. Men det får under inga omständigheter styra bibelläsningen eller förståelsen av Bibeln, då det inte ursprungligen kommer från Gud själv, och är ett ganska nytt fenomen. Det är bibelböckerna som helhet som är grundstenarna.

Ovanstående bör dock kompletteras på olika sätt.

Man bör skaffa sig en god kunskap om det vi kallar frälsningshistorien, dvs den bibliska historien från skapelsen till Jesu återkomst. Det finns säkert goda kristna böcker som tar upp detta och som kan vara till en hjälp i detta. Men om man utgår bara från bibelläsningen, så kan man till exempel göra på följande sätt:

De fem Moseböckerna ska sträckläsas från början till slut flera gånger i rad. Då lär man sig först urhistorien, sedan patriarktiden (Abraham, Isak, Jakob osv), sedan tiden med Mose och befrielsen från Egypten och framåt, samt att man lär sig om det förbund slöt först med Abraham och framåt och så med Israels folk. man får lära sig om det gamla Israels lagar och om grundläggande etik för hela mänskligheten.

Efter det bör man läsa Josua, Domarboken, Rut, Samuelsböckerna, Kungaböckerna, Krönikeböckerna, Esra, Nehemja, Ester. Alla dessa böcker är vad vi kalla historiska böcker och handlar om folket Israels fortsatta historia efter Mosetiden.

Rent kronologiskt är det mycket grovt och utan nyanser ungefär så här:

– Abraham – 1800-talet f.Kr
– Josef – 1600-talet f.Kr
– Mosetiden och Josuatiden – 1200-talet f.Kr – här kommer intagandet av landet
– Domartiden – fram till kungatiden
– Samuelböckerna – 1000-talet f.Kr
– Kungaböckerna och Krönikeböckerna, Esra,Nehemja, Ester – 900-talet till 400 f.Kr. Mot slutet av denna period infaller Jerusalems och templets första förstörelse och den första stora exilen, samt ett återvändande till landet och återuppbyggnad av Jerusalem och byggandet av det andra templet.

Man kan sedan med fördel läsa profetböckerna, från Jesaja och framåt, till Gamla testamentets slut. Man kan försöka läsa dem i samband med deras rätta tidsperioder. Till exempel, så kan man läsa Jesaja bok när man befinner sig på rätt ställe i Kungaböckerna (700-talet f.Kr). Man kan läsa Jeremia när man befinner sig på motsvarande ställe i Kungaböckerna osv. Men denna typ av att placera in profetböckerna på respektive kronologiskt rätt plats i den bibliska historien är något man kan ägna sig åt när man redan har läst igenom bibeln minst en gång. Första gången, kan det vara enklare att bara läsa i följd.

Böckerna Job, Psaltaren, Ordspråksboken, Predikaren och Höga Visan kan man läsa var för sig när som helst. De räknas som vishetslitteratur och poetisk litteratur. Men självklart finns det saker även här som passar in på vissa specifika tidpunkter i den bibliska historien. Psalm 51 är till exempel kung Davids bön om förlåtelse i samband med att han syndat grovt i händelsen med Uria och Batseba. Job och Predikaren är dock böcker som jag skulle rekommendera att man läser som helhet, för det är helheten som bär fram budskapet.

När det gäller Nya testamentet, så finns det även här ett naturligt sätt att läsa texterna.

Evangelierna bör streckläsas som de är. De är inte godtyckliga hopkok av lösa citat, utan genomtänkt skrivna skildringar av Jesu liv och hans förkunnelse. Det finns en mening med att de ser ut exakt som de gör.

Lukas evangelium ska dessutom läsas ihop med Apostlagärningarna, då de har samma författare, som medvetet skriver ett samlingsverk i två volymer.
Varje enskilt brev i Nya testamentet bör läsas som helhet. Det är mycket konstigt, extremt och udda om man till exempel skulle läsa korta brev som Efesierbrevet, Filipperbrevet och Kolosserbrev ”piecemeal”, som man skulle säga på engelska. De ska läsas i sin helhet. Det framgår också av vad Paulus själv skriver, att de ska läsas upp i sin helhet i församlingarna som fick dem.

I sina brev för till exempel Paulus sammanhängade resonemang som sträcker sig över hela brevet. Att då ha en bibelläsningsmetod som går ut på att dela upp det i lösa citat som man ska ”be över” eller ”meditera över” får då snarast betraktas som intellektuell kortslutning. Och, som jag skrev ovan, så är ju kapitelindelningen och versindelningen inte ursprunglig, utan tillkommen under medeltiden och renässansen.

Ett bra sätt att kunna greppa det jag ovan skrivit är att läsa predikningarna och talen i Apostlagärningarna, som ju för övrigt är en historiebok som ska läsas från början till slut. Dessa tal innehåller ofta en övergripande frälsningshistorisk exposé som syftar till att förklara vad det här med Jesus handlar om. Den visar därför hur man bör tänka – det vill säga, att man bör skaffa sig god kunskap om helheten av den bibliska historien om man vill förstå vad detta med Jesus egentligen handlar om. Det visar också att det för apostlarna och den första kristna tidens ledare var en självklarhet att knyta samman allt som hänt med Jesus, med hela den gammaltestamentliga berättelsen – narrativet, för att använda en modern term.

En annan sak som man också kommer att lägga märke till om man läser den bokens tal, är att man i kristen tro alltid lever med perspektivet att Jesus Kristus ska komma tillbaka och döma var och en efter hans eller hennes gärningar. Messias ska komma tillbaka och upprätta allt. Detta eskatologiska perspektiv är fundamentalt i hela Bibeln, men tyvärr ganska undanskymt i kristen förkunnelse idag. Trots den tid vi lever i.

Om man läser Nya testamentets 27 böcker som helheter och inte delar upp dem i smådelar, så kommer man också att se att alla författarna till dessa skrifter har som sin viktigaste grund för argumentationen, att Jesus är den som Gamla testamentets skrifter pekat fram emot. Det betyder att man inte kan förstå varken Jesus eller Nya testamentet utan att kunna Gamla testamentet väl.

I vår tid behandlas ofta Gamla testamentet som obsolet, som ett passerat och avslutat stadium som inte längre har relevans för oss idag. Det talas ofta om att man ska läsa Gamla testamentet i ljuset av Kristus, vilket egentligen är sant i en mening. Men ofta får det i vår tid en felaktig betydelse. Man tolkar det som att det egentligen räcker med att läsa om Jesus i Nya testamentet och att man kan förstå detta med Jesus helt fristående från hans historiska kontext och helt fristående från allt som Gud gjort genom hela frälsningshistorien (Gamla testamentet). Sedan utifrån det tror man att ”läsning av Gamla testamentet utifrån Kristus, i ljuset av Kristus” betyder att man plockar ut de guldkorn i Gamla testamentet som stämmer överens med den Kristusbild man format sig genom att läsa bara väl valda nytestamentliga texter på ett historielöst sätt. Och så kan man inte göra.

Bibelappar

Det finns saker som är bra med bibelappar. Och det är att man kan ha tillgång till flera olika bibelöversättningar i en handvändning. Det är också smidigt att man kan läsa Bibeln i väntrummet på något ställe, även om man inte tagit den med sig.

Men, alla kristna borde läsa Bibeln i vanlig bokform, från pärm till pärm. Och alla borde ta med sig Bibeln i bokform till söndagsgudstjänster och bibelstudier. Bibelappar kan inte ersätta en riktig bok. I bibelappar ser man aldrig kontexten, aldrig det större sammanhanget. Man förlorar den stora överblicken eller kan aldrig skaffa sig en sådan. Ju fler som använder bibelappar, ju fler som inte kommer att se de stora bibliska sammanhangen, ju fler som inte kommer att förstå eller ha kunskap. Bibelappar är bra om de utgör komplement till riktiga biblar, men bara då.

Dessutom är medtagandet av riktiga biblar till gudstjänster och bibelstudier ett stöd för den som förkunnar och undervisar. Prasslet av bibelblad är som en välluktande rökelse till himmelen, säkert både i Guds och mänskliga predikanters ögon. Om jag undervisar offentligt och jag ser att människor följer med i Bibeln, så är det ett mycket större stöd än om de sitter och swipar i sina mobiltelefoner och kanske kollar sina sociala status ibland.

Bibelläsningsplaner

Jag är ingen vän av bibelläsningsplaner i största allmänhet. Av de olika planer som jag läst om, så tycker jag att de alla verkar plottriga och fragmentariserande och därmed fördummande. Dessutom strider de alla mot de bibliska författarnas intentioner. Alla bibliska författare tänkte ju nämligen att deras böcker skulle läsas som helheter, inte som uppsplittrade smådelar uppblandat med smådelar från andra bibelförfattares verk. Undantag från detta är Psaltaren, där man kan läsa enstaka psalmer var för sig; Ordspråksboken, där man kan läsa olika ordspråk lite lösryckt ur textsammanhanget – men något fler undantag kan jag inte komma på. Bibelböckerna ska läsas i sin helhet. Och med det menar jag inte nödvändigtvis att man läser hela Jesaja på en dag, men kanske under ett visst antal dagar i följd, men att man då tar hänsyn till de naturliga indelningar som finns i texten, så att man inte bryter mitt i ett givet sammanhängande större avsnitt.

Vill man ha en ”bibelläsningsplan”, så kan den kort och gott vara: Läs från pärm till pärm.

Jag gör ibland olika varianter på detta.

Ibland kanske jag läser Moseböckerna och de historiska böckerna i följd, sedan hoppar jag direkt över till profetböckerna och sedan läser jag Job, Psaltaren och så vidare.

Ibland läser jag extra i Nya testamentet och kanske läser det några gånger extra.

Ibland läser jag en hel bibelbok några extra gånger.

Men allt detta är egentligen varianter på att läsa hela Bibeln från pärm till pärm som grundplan.

Detta var ett långt och spontant svar på en kort fråga. Men jag tyckte den var så bra, att jag nog får skriva mer om det framöver. Faktum är att jag tänkt det redan innan, men inte kommit mig för. Men tack för påminnelsen.