Jag skriver ju sällan om mina egna eller om de aktiviteter som pågår i Ängelholm. Men just idag finner jag det dock motiverat att nämna det som också skrivs om i tidningen Dagen idag. De två pingstförsamlingarna i Ängelholms kommun försonas. Relationen normaliseras. Vi välsignar varandra.
Bakgrunden är vad jag tror relativt vanlig. I vårt fall ägde det rum en stor strid på 1990-talet med församlingssplittring och allt vad därtill hör. Orsaken till denna strid är tämligen svårbegriplig för mig och andra som inte var med när det begav sig. Om man lyssnar till olika personer som var med, får man olika bilder som ibland är svårförenliga. Det var i alla fall inte en lärostrid, kanske snarare personstrid eller visionsstrid. Men det är nog inte möjligt att finna en riktigt bra förklaring så här i efterhand. En del av dem som då var inblandade lever heller inte idag. För min del har jag gett upp de försöken att begripa…
Och ibland måste man försonas även om man inte kan reda ut vem som hade mest rätt eller mest fel. En splittring som ligger kvar som ett andligt och själsligt sår utgör helt säkert ett hinder för en positiv andlig utveckling. Jesus uppmanar oss också i Matt 5 att försonas med vår broder innan vi frambär vårt offer på altaret. Försoning mellan bröder är nödvändig innan man träder fram inför Gud. Det är allt en oerhört viktig andlig fråga. Det har med Gud att göra. Jesus bad också i sin s k översteprästerliga förbön i Joh 17 om att de som skulle komma till tro på honom i framtiden skulle vara ett. Splittring och strider omnämns också som ”köttets gärningar” i Gal 5. Ofta är strider en frukt av vår i synd fallna och fördärvade natur, och då kan det ibland vara så att vi alla har ”fel i sak”. Då är det bättre att be Gud om förlåtelse och försonas, för då har vi alla haft fel.
Ängelholms pingstförsamling där jag är föreståndare (Filadelfiaförsamlingen) är den som finns inne i centrala Ängelholm, på Vattengatan. I samband med striden på 90-talet bildade några från oss en ny pingstförsamling i byn Munka-Ljungby, som är den näst största tätorten i kommunen. Båda dessa är små församlingar. Det är bra enligt min mening att det finns många församlingar och det är en bra evangelisationsmetod att starta nya församlingar. Men startande av nya församlingar bör ju ske i rätt anda och med rätt motiv och inte som följd av strider. På 90-talet var det strid. Det kan inte göras ogjort. Men det vi nu kan göra är att försonas, utbyta ord av förlåt och välsigna varandra på den fortsatta färden. Vi kan s a s normalisera vår relation. Vi kan avdramatisera situationen. Vi från ”moderförsamlingen” (församlingen i vilket allt startade) kan nu förlåta och välsigna dem som lämnade och bildade eget. Och vi gör det inför Gud, därför att det är rätt.
Därför är det med stor glädje som vi genomför denna försoningsgudstjänst nu på söndag. Jag föreslog detta på ett församlingsmöte i mars för min församling. Och det togs emot med ett rungande ja. Det verkar som att alla kände att nu är tiden mogen för försoning. Nu räcker det med en outtalat knepig relation. Nu räcker det med saker som ligger under ytan. Jag fick av en enig församling ett mandat att kontakta pingstförsamlingen i Munka-Ljungby i syfte att vi skulle officiellt försonas. Pastor Hans Sköldenäs och pingstförsamlingen i Munka-Ljungby tog också emot detta med öppna armar. Och här är vi nu. Vi håller en försoningsgudstjänst med nattvard. Vi slår inte ihop församlingarna, utan fortsätter var och en för sig. Vi har trots allt adress i två olika tätorter, staden Ängelholm och byn Munka-Ljungby. Det finns plats för fler än en, ja även fler än två pingstförsamlingar i denna kommun.
Vad detta kommer att innebära rent andligt för situationen i Ängelholm framöver återstår att se. Men helt klart är att det har en stor betydelse i den andliga världen. Det kommer att märkas i båda församlingarna och i hela kommunen. Men detta är en biblisk väg, att upprätta en Andens enhet med friden som band. Försoning mellan kristna syskon är rätt inför Gud.
”Det är verkligen att göra en kycklingfabrik av en halv molekyl fjäderdun…”
Vad ska man då kalla era långa skriverier omkring min lilla berättigade fråga i sammanhanget?
Hur ser du, Hannu, på Charta oecumenica och beslutet däri att bilda en enda katolsk kyrka i ett politiskt enat Europa i samarbete med islam? Den som vet något litet om Uppenbarelseboken ser alldeles för mycket i detta för att må bra av det som sker i vårt land och i Europa idag.
”Det är en villfarelse tro, att strax efter apostlarnas tid avföll den kristna kyrkan…”
Nej, Guds församling har hela tiden funnits parallellt med den avfallna kyrkan. Angående ”fäderna” har jag, tro det eller ej, t ex ”Augustinus bekännelser” i min samling. Denne antisemitiske ”fader” som förfäktade predestinationsläran och andra märkliga läror. Boken hamnade strax i avdelningen för heresi i mina bokhyllor. Där står den tillsammans med bl a en påkostad gratisbok från sällskapet Vakttornet i Brooklyn om Uppenbarelseboken, ”Uppenbarelseboken” av Lennart Koskinen m fl, ”EG i den bibliska profetians ljus” av Samuel Svensson etc.
”Jag tycker absolut du förstör textsträngen med att du inte respekterar bloggägarens intention.”
Vad är då bloggägarens intention? Gratulationer och lyckönskningar? Därutöver enbart tystnad?
Lars W, det är bloggägarens intention med detta inlägg att berätta en glad nyhet. Det är inte intentionen att ägna sig åt konspirationsteorier om katolska kyrkan.
Jag skriver ofta teologiska blogginlägg där man kan diskutera olika teologiska frågor. Men detta inlägg var ett tämligen ovanligt inlägg för att vara mig, då det mest var en sorts nyhetsrapportering med viss kommentar/analys. Innehållet är av sådant slag att det kan inspirera andra kristna som lever i eller har varit med om liknande situationer som denna i Ängelholm. Därför var dina (Lars W) kommentarer denna gång ganska långt utanför ämnet, för att uttrycka det milt.
Jag vill också tillägga att jag inte delar dina extrema åsikter alls, och jag har tröttnat på den låga nivå av kommentarer du skriver. Så du kan nöja dig med att bara läsa på bloggen i fortsättningen.
”Det finns ofta grundtextskillnader i Bibeltexter som är lika stora, så vad är problemet?”
De ”östliga” ser ett stort problem i detta.
Själv summerar jag, min vana trogen, Guds ord (i enlighet med Ps 119:160). I denna fråga framträder verkligheten väl genom tre korta texter:
”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, Han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag har sagt eder.”
(Joh 14:26)
”Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrån Fadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall Han vittna om mig.”
(Joh 15:26)
”Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma till eder.” (Joh. 14:18)
Så, personligen klarar jag mig bra utan vackert formulerade trosbekännelser.
🙂
Lars W; Skillnaden mellan den västliga & östliga versionen av nicenska trosbekännelsen är ju inte alltför stor. Den ena säger att Anden utgår från Fadern, den andra att Anden utgår från Fadern & Sonen. Båda versionerna säger att Anden är Herren & Livgivaren, dvs Gud. Det finns ofta grundtextskillnader i Bibeltexter som är lika stora, så vad är problemet?
Det är verkligen att göra en kycklingfabrik av en halv molekyl fjäderdun att koppla ihop uttjatad anti-katolicism, påvedöme och det latinska språket med att två svenska pingstförsamlingar i världsmetropolerna Ängelholm och Munka-Ljungby försonats och numera kan fira gudstjänst tillsammans!
Om vi anser att katolska kyrkan har läror vi inte kan acceptera så vill jag påminna om alla läror inom den ortodoxa, anglikanska, kalvinistiska, lutheranska, kongregationalistiska, reformerta, baptistiska, trosrörelseinriktade, karismatiska, syrianska, maronitiska, etiopiska etc kyrkorna som en del Lewi Pethrus-teologianhängare inte heller kan acceptera! Det är ju ingen framkomlig väg att framställa mej själv, min 100 personers-församling (i bästa fall), som den enda sant och uppriktiga evangeliska läran på planeten Jorden!
Isåfall får man på ett nöjaktigt sätt förklara varför man anser att det inte fanns några kristna värda namnet överhuvudtaget mellan Apostlagärningarna och Azusa Street.
I annat fall får man skala av alla kyrkliga läror deras överbyggnader och komma ned till kärnan, till grundstenen och se om man är överens om den. Grundstenen hette Jesus Kristus, död och återuppstånden. Där innefattar jag alla ovanstående kyrkosamfund! Praxis i en del kyrkor är annorlunda än läran. Det fenomenet skiljer ingen av ovanstående kyrkor från den ortodoxa svenska pingströrelsen, tyvärr.
”Jag håller helt med om att Lars W och andra som han borde studera trons rötter i den tidiga kyrkans historia och då inte minst den nicenska trosbekännelsen och dess betydelse.”
Men då måste ni berätta för mig vilken av de niceanska trosbekännelserna jag ska läsa in mig på.
”Det är sandlådementalitet att inte hålla sig till initierat ämne…”
Har det åstadkommits en försoning är det av intresse att veta hur schismen uppstod. Tycker inte det är OT att fråga om det. Tvärtom.
”Gud hör och förstår alla språk och vi behöver inte bli greker eller judar.”
Men helst ska vi bli ”romare” och främst använda latin?
”Jag och Mikael Karlendal menade inte Bibeltexterna, utan skrifter efter den första tiden, som la grunden för den kristna kyrkan.”
Det finns ingen annan grund för församlingen än Messias – det levande Ordet. Ordet är grunden – ingenting annat.
Lars W
Jag och Mikael Karlendal menade inte Bibeltexterna, utan skrifter efter den första tiden, som la grunden för den kristna kyrkan. Det är en villfarelse tro, att strax efter apostlarnas tid avföll den kristna kyrkan, men märkligt nog har den rätta kristendomen kommit till Lars W. Ett tecken på villfarelser är att förneka trons kontinuitet i kyrkans historia. Det kan man se även hos Luther, som var mån att knyta sin tro till kyrkans tidigare tro.
Det är bra, att du har varit läskunnig så tidigt. Märkligt nog har du ett stavfel, Jesus är det ord, som brukas i alla vanliga bibelöversättningar. Att göra sig märkvärdig med avvikande stavning visar bara, att du är intresserad av ordtvister och kiv. Luthers och numera de flesta kristnas åsikt är att bibeln ska vara på folkets språk. T.o.m. Vulgata, den gamla latinska varianten, är en ÖVERSÄTTNING. Gud hör och förstår alla språk och vi behöver inte bli greker eller judar. Den protestantiska kristenheten är enig här.
Jag ger dig ett gott råd, Lars W. Sluta med anti-katoliscismen! Koncentrera dig på trons innehåll! Och använd enkel vanlig svenska, när du kommunicerar med svensktalande!
AMEN!
Lars W
Jag tycker absolut du förstör textsträngen med att du inte respekterar bloggägarens intention.
Det är sandlådementalitet att inte hålla sig till initierat ämne och omoget uppträdande när du kivas över något som textanföraren inte ens berör eller anknyter till.
Det vore mer intressant om du berättar vad du åt till frukost i morse än det du försöker förfäkta. Om inte annat tillför det något av bättre substans.
”Det är kanske dags, du Lars W, studera din tros rötter i den tidiga kyrkans historia!”
Det har jag gjort ända sedan barndomen då jag som läskunnig 6-åring fick Barnens Bibel av famlidne Anders Svenningsen (biskopskandidat som tyvärr förlorade mot en kvinnlig feminist i Lunds biskopsval för ett antal år sedan). I tonåren och senare i 1917 års översättning av den Heliga Skrift. Evangeliernas berättelser om Yeshua och Apostlagärningarnas härliga berättelser om apostlarnas bedrifter och äventyr. Den tidiga församlingens historia är enormt stimulerande och fascinerande 🙂
”Vad har du belägg för ditt antagande?”
Nej,jag har inget belägg. Det är därför jag undrar om respektive församling är införlivade i Trossamfundet pingst. För Ängelholms del vet vi svaret nu.
Hannu Ruokola och Mikael Karlendal; vilken av de niceanska trosbekännelserna förfäktar ni?
Skriver ni båda, tillsammans med era samfundsledare och fördragets katolska författare, under på Charta oecumenicas prokatolska samt promuslimska religiösa och pro-EU-imperialistiska politiska innehåll? De som inte gör det håller sig utanför samfundet och delar sin Herres och Mästares smälek och lidande utanför lägret. Men endast för en mycket kort tid sett både ur ett jordiskt och ett evighetsperspektiv.
Lars W, du har fått väldig antipati mot den romersk-katolska kyrkan. Hur kan du påstå och anta, att schismen i Ängelholm har något att göra med detta. Vad har du belägg för ditt antagande? Annars är det bara osaklig trams.
Vissa grupperingar inom den religiösa världen är väldigt anti-katolska och kännetecknande för dem är deras profetietolkning och ofta förnekandet av grundläggande kristna läror, såsom treenigheten.
Visst, vi protestantiska kristna är dock kritiska på en del RKK-läror, synen på Maria och helgonen och annat. Jag tror, att det finns viktigare och större problem att diskuteras i Ängelholm och Munka-Ljungby än Romersk-katolska Kyrkan!!
Den samlade kristenheten idag bekänner sig till de tidiga ekumeniska trosbekännelser och bland dem är Apostoliska, Niceanska och Athanasius’ trosbekännelser. Det är kanske dags, du Lars W, studera din tros rötter i den tidiga kyrkans historia! Det är säkert berikande såsom många har fått uppleva och då får du även bättre perspektiv i olika frågor, som är aktuella.
Hannu Ruokola har rätt i det han skrivit här. Lars W är ute och cyklar i det här fallet. Jag håller helt med om att Lars W och andra som han borde studera trons rötter i den tidiga kyrkans historia och då inte minst den nicenska trosbekännelsen och dess betydelse. Men även annat. Pingstvänner och frikyrkliga i Sverige borde också ha all anledning att studera de lutherska bekännelseskrifterna, då dessa haft så grundläggande betydelse för den svenska kyrkans (OBS litet s och k här) utveckling. Jag tror det var Agne Nordlander som sade att pingstvännerna var mer äktlutherska i försoningsläran än vad de flesta nutida präster i SvK är.
”Vad jag förstår Mikaels inlägg handlar inte om det, utan själva försoningen mellan två p-församlingar.”
Kan vi utesluta att schismen inte handlade om det eller något som berör ämnet ifråga? Men att den mindre församlingen rättat in sig i ledet… i tåget mot Rom?
”Idag finns det människor, som är utanför de allmänt erkända trosbekännelser och som sprider avvikande läror. Jag menar naturligtvis Apostoliska, niceanska och Athanasius.”
Vilken av de niceanska trosbekännelserna är den rätta?
Det är alltid bra att försonas. När man tillhör samma bekännelse, då finns det väl inget att vara osams. Sedan är det en ANNAN fråga att diskutera helt generellt om pingströrelsens teologi, såsom Lars W försöker göra. Vad jag förstår Mikaels inlägg handlar inte om det, utan själva försoningen mellan två p-församlingar.
Idag finns det människor, som är utanför de allmänt erkända trosbekännelser och som sprider avvikande läror. Jag menar naturligtvis Apostoliska, niceanska och Athanasius.
Mikael!
Föredömligt och glädjande.
Björn Holmgren
Uppsala
”De pingstförsamlingar som behåller och bevarar sin frihet gör alldeles rätt i det och kommer att bli välsignade genom detta.”
Det finns en nyckel till frihet för den enskilde men det tar sin tid:
http://acharemot.wordpress.com/2013/04/04/hur-blir-man-fri-fran-pingst-fria-forsamlingar-i-samverkan/
”Och jag tror absolut inte att påvedömet är den stora skökan.”
Skulle vara intressant att höra din uttydning av Upp kap 17 m fl. Har hört/läst många dåliga, du kanske har en bättre…
– – – –
Förr var mycket på Pingst hemsida offentligt. Man kunde checka vilka församlingar som är anslutna till Trossamfundet pingst, årsredovisningar och annat som är viktigt att känna till om man överväger att ansluta sig till en församling. Det blir mer och mer slutna rum allteftersom Lewi Pethrus forna rörelse stelnar i samfundsform och närmar sig den romerska kyrkan.
De pingstförsamlingar som behåller och bevarar sin frihet gör alldeles rätt i det och kommer att bli välsignade genom detta.
Ingen reaktion…
Man kanske skulle formulera frågeställningen som så:
Har pastorerna i Ängelholms båda pingstförsamlingar vigselrätten kvar?
http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/20-tal-pingstpastorer-forlorar-vigselratt
Jag kan faktiskt inte detaljerna kring om pingstförsamlingen i Munka-Ljungby tillhör trossamfundet Pingst eller inte. Tänk att jag inte ens tänkt på att ställa frågan! Men Filadelfiaförsamlingen i Ängelholm gör det, och jag har vigselrätt.
Den splittring som skedde i början av 90-talet i Ängelholm hade inget med sådana frågor att göra.
Och jag tror absolut inte att påvedömet är den stora skökan.
Däremot hade vi en mycket stark och bra försoningsgudstjänst, där vi försonades och välsignade varandra, och firade en gemensam Herrens måltid.
”Jag kan tänka mig att frågan om att tillhöra det katolikvänliga samfundet pingst eller vara en fristående och Bibeltrogen pingstförsamling efter gammalt och traditionellt mönster utgör en tydlig vattendelare i Lewi Pethrus gamla rörelse. Men det var inget kring det uppdelningen handlade om?”
Bör omformuleras till:
Jag kan tänka mig att frågan om att tillhöra det vatikanvänliga samfundet pingst eller vara en fristående och Bibeltrogen pingstförsamling efter gammalt och traditionellt mönster utgör en tydlig vattendelare i Lewi Pethrus gamla rörelse. Men det var inget kring det uppdelningen handlade om?
Katolikvänliga ska vi vara så långt det är möjligt, det är påvedömet som är problemet – den stora skökan på sju kullar.
Gott broder syskon…Gud välsigne er och Guds eviga frid för allt!!! Ronny
Jag kan tänka mig att frågan om att tillhöra det katolikvänliga samfundet pingst eller vara en fristående och Bibeltrogen pingstförsamling efter gammalt och traditionellt mönster utgör en tydlig vattendelare i Lewi Pethrus gamla rörelse. Men det var inget kring det uppdelningen handlade om?
Härligt att läsa! Och ett bra beslut att inte gå ihop legalt, det kan skapa nya problem. Tids nog kanske även detta är möjligt. Jag talar utifrån min familjs historiska bakgrund och den pingstförsamling de tillhörde i Stockholm där ett samgående av två splittrade delar inte visade sig vara bra i långa loppet. Det gick för fort helt enkelt.
Och ja – självklart kommer detta ha positiv andlig påverkan på Ängelholm! När vi blir mera lika vår Herre och hans bud och visioner om liv och församling så kan det i varje fall inte bli tvärtom.
Gratulerar låter platt och tunt, men det får duga!
”Det var i alla fall inte en lärostrid”
Ja, såvida läran även i de båda församlingarna står i enlighet med Guds ord så finns det ingen egentlig anledning utifrån Joh 17 att vara oförsonliga.
Bra summering & bra reflektion.
Föredömligt !