”Jag skulle gärna veta hur du ser på att Maria aldrig hade sex och hur du ser på de texter i Bibeln som talar om Jesu bröder och systrar? Hade Martin Luther rätt eller fel i sin kritik? Predikar man bibelutläggande inom katolska kyrkan? Ser du några nackdelar i den katolska kyrkan eller köper du ”hela paketet”? Är det något i protestantiska kyrkan som du tycker katolska kyrkan missar? Tror du på skärselden? Hur ser du på exorcism? Hur ser du på vigvatten och heliga reliker?”
Uppdatering den 7 maj 2022: När jag skrev denna artikel var jag i process av att bli mer och mer kritisk till den Katolska kyrkan, vilket på hösten samma år ledde till att jag lämnade den och blev protestant igen. Du kan läsa om allt detta i alla de artiklar som länkas här – Var jag står och vart jag går. I detta inlägg är jag själv mycket kritisk under ytan, men försöker ändå ”hålla stilen”.
För en tid sedan fick jag ett telefonsamtal från en ung man som hade funderingar kring katolsk tro. Han hade läst en del på min blogg och ville ställa frågor. Jag hade inte mycket tid att samtala just då, men jag minns att jag sade att en av de viktigaste förklaringarna till varför många före detta protestanter som jag börjar överväga att bli katoliker och rent av blir det, är att vi är så innerligt frustrerade över det läromässiga kaos och rena vilda västern som råder när det gäller tolkningen av Bibeln och den kristna läran. I mitt personliga fall var ju detta en huvudförklaring. Men jag har också läst många andra som tänkt samma sak.
Med den bakgrunden kan man känna en attraktion till den mycket tydliga katolska synen på Kyrkans läroämbete, på påveämbetet och på biskoparna i gemenskap med påven. Det verkar i våra ögon som raka motsatsen till vår protestantiska kaotiska situation. Till syvende och sist, beror väldigt mycket av svaren på de frågor mannen ställer på hur man ser på just detta. Därav att jag i svaren återkommer till just detta ett antal gånger.
Mannen som av vad jag förstår kommer från en bibeltroende bakgrund inom Svenska kyrkan, lovade att återkomma via mejl med sina frågor. Och efter att ha fått mejlet och börjat besvara frågorna, insåg jag att det skulle passa mycket väl att besvara dessa frågor i form av ett blogginlägg och inte bara via ett privat mejl.
Brevet börjar så här:
Hej Mikael,
Vi talades vid för ett par dagar sedan angående katolsk tro och jag hade lite funderingar om hur du tänker. Känner igen mig i frustrationen över att det är oreda inom den protestantiska falangen av kristendom. Skulle vilja förstå katolska kyrkan mer.
Här kommer mina funderingar:
Här kommer nu mitt svar. Jag har klippt ut varje fråga för sig och försökt skriva ett kort svar.
Tack för ditt brev!
Jag ska försöka ge dig några korta svar. De kan ju inte täcka in alla nyanser i det du frågar om. Och om du vill veta mer, kan du förstås skriva in sökord på min blogg. Eventuellt har jag skrivit något vettigt någon gång som kan ge fylligare svar på frågorna.
Till syvende och sist handlar dock allt om hur man ser på påveämbetet och kyrkans läroämbete. Och när det gäller vad jag skriver på bloggen, så är det de senare blogginläggen som äger högst auktoritet angående hur jag tänker, dvs om jag i senare blogginlägg säger emot sådant jag skrivit tidigare.
1. Jag skulle gärna veta hur du ser på att Maria aldrig hade sex och hur du ser på de texter i bibeln som talar om Jesu bröder och systrar?
Frågan om Jesu mor Maria aldrig hade sex efter det att Jesus föddes, att hon förblev evig jungfru, är inte något som Bibeln säger något om. Både katoliker och ortodoxa kristna hävdar att Maria förblev jungfru för alltid. Det är en slutsats man dragit av vad som faktiskt sägs om Maria i Bibeln och vad allt detta gör med Maria som person. Om det kan man läsa om på olika katolska sajter, man kan söka efter artiklar i ämnet.
De traditionella katolska svaren när det gäller dem som i Nya testamentet kallas Jesus bröder och systrar är, att antingen hade Josef barn från ett tidigare äktenskap (alltså halvssyskon till Jesus) eller så används orden ”bröder och systrar” i den vidare betydelsen ”kusiner”. Båda dessa tolkningar finns belagda tidigt i den kristna historien och det finns argument både för och emot.
Men i grunden handlar detta om huruvida man som kristen tror att kyrkans läroämbete – oavsett om man definierar det som katoliker eller ortodoxa gör – har förmågan och auktoriteten att slå fast en lära om Maria som evig jungfru eller inte.
Båda dessa dessa tolkningar är möjliga enligt min mening. Allt beror på huruvida vi ”måste” ta till dem, det vill säga om vår lära om Maria är sådan att vi inte kan tänka oss att hon skulle ha sex med Josef efter att ha burit Guds Son i sitt moderliv eller inte. För mig har detta aldrig varit en stor fråga. Om man accepterar det Katolska läroämbetet som instiftat av Gud och något man ska följa, så tror man så för Kyrkan lär så. Utifrån Bibeln allena så kan det ju vara vilket som, Bibeln säger inget särskilt om detta. Bibeln säger ju inget om att Maria var fortsatt jungfru även efter Jesu födelse. Men kyrkan har historiskt sett dragit den slutsatsen.
2. Hade Martin Luther rätt eller fel i sin kritik?
I sin kritik av vad? Menar du rent allmänt all kritik mot Katolska kyrkan eller är det några specifika frågor du tänker på?
Men om jag utgår ifrån att du menade rent allmänt, så kan jag förstås säga att Luther hade rätt i mycket av sin kritik. Och jag tror att jag inser det mera nu efter att jag varit katolik i några år än innan. I en del av dessa frågor har Katolska kyrkan reformerat sig i efterhand, bland annat genom konciliet i Trent i mitten av 1500-talet. Men inte i alla.
I grunden tror jag att svaret på den frågan beror ju på vad du till slut kommer att låta dig övertygas om – om vilken kyrka eller sida i debatten som du ytterst sett tror har mest rätt. När man studerar fråga efter fråga och särskilt de mer grundläggande, så kommer man till slut att ta ställning till vad blir mest övertygande.
Med det sagt, tror personligen att det ligger mycket mer berättigat i Luthers kritik nu, än vad jag gjorde tidigare.
3. Predikar man bibelutläggande inom katolska kyrkan?
Nja, det kanske finns präster som gör det, men jag har aldrig hört något sådan.
Predikningar hör inte till de katolska prästernas starka sida. Om man kommer från en protestantisk tradition där man är van vid att förvänta sig bibelutläggande och teologiskt utredande predikningar som är runt 30 minuter långa, och där pastorn eller prästen gör sitt bästa för att vara begriplig och verkligen försöker kommunicera med åhörarna på ett sätt som når fram – då kommer man att bli mycket besviken om man förväntar sig att få samma sak i Katolska kyrkan. Och nu tänker jag inte på Svenska kyrkans präster i allmänhet, utan på bibel- och bekännelsetrogna protestantiska präster och pastorer i olika samfund.
Jag vill inte utpeka någon särskild präst eller diakon, men predikokonsten verkar sammanfattningsvis inte vara ett högprioriterat område inom katolsk prästutbildning. Jag har mött präster som verkar bra som personer och som är bra på olika områden, men ska jag hålla mig till sanningen – och det är ju en allvarlig synd att ljuga – så har jag ännu inte hört någon riktigt bra predikant. Jag tror att de finns och jag har sett en del på nätet. Men jag misstänker att de är i klar minoritet. Orsakerna är värda ett eget blogginlägg.
Just predikans område är den bibeltroende och bekännelsetrogna protestantismens kanske starkaste gren och den är inte prioriterad i Katolska kyrkan. Det märks.
4. Ser du några nackdelar i den katolska kyrkan eller köper du ”hela paketet”
Det finns saker som kan ifrågasättas och diskuteras i den undervisning som ges. Allt är inte självklart och en del kan verka märkligt. Jag personligen har inte det tänkandet eller den mentaliteten inom mig att jag ”köper hela paketet” bara så där och helt oproblematiskt. Jag läser Bibeln och kontrollerar. ”Protestanten” inom mig lever nog sitt stadiga och stabila liv.
Alla läror och allt som sägs av påven eller biskoparna är inte heller fastslagna dogmer. Och det är bara så kallade ofelbara dogmer som inte kan ändras. Påven eller koncilier kan ändra saker i det som kan sägas vara den allmänna undervisningen.
Till exempel, ändrade påven nyligen en skrivning i Katekesen om dödsstraffet. Och jag måste säga att jag reagerade på hur han ändrade detta.
Men på ett sätt så förväntas ju en katolik att ”köpa hela paketet”. En katolik ska ge läroämbetet en ”religiöst motiverad lydnad” och när det gäller huvuddelen av läran en ”trons lydnad”. Och huruvida det är lätt eller svårt att göra det, beror ju på hur man ser på påveämbetet och läroämbetet.
Kolla gärna mina senaste bloggposter om detta och sådant jag eventuellt skriver framöver.
Eftersom det förväntas av dig som katolik att du ska tro det kyrkan lär, så är det grundläggande att du faktiskt tror på påveämbetet och kyrkans läroämbete. Om du inte menar dig kunna tro på det och lita på det, blir det mycket problematiskt. Kan du på allvar tro att påveämbetet är instiftat av Kristus och att det är meningen att Petrus ska ha en efterträdare i varje generation, och att påven kan tala ofelbart ex cathedra – eller inte? Om inte, så ska du inte bli katolik.
Ofelbarhetsdogmen är en av de saker du förväntas ”köpa”. Och frågan är om man verkligen kan hitta stöd för den i Bibeln och om man verkligen vågar ta steget till att tro den?
Jag skulle vilja säga att påveämbetet, och allt i läran runtomkring det, är Katolska kyrkans starkaste såväl som svagaste punkt. Oerhört mycket hänger på det, och jag kommer säkerligen att skriva mer om detta längre fram. Många av mina senaste inlägg har ju också i viss mån problematiserat kring detta.
5. Är det något i protestantiska kyrkan som du tycker katolska kyrkan missar?
Det finns flera saker.
Längre bibelutläggande predikningar. Bra predikningar, både utifrån Bibeln och läran.
Evangelisation och mission. Tänkande och reflekterande kring hur vi ska vinna världen för Kristus. Och allt du kan tänka dig lägga in i detta, och allt gott som faktiskt tänks och görs i protestantiska sammanhang när det gäller detta.
En tydlighet om att Jesus är enda vägen till Gud och att alla andra religioner är falska vägar. En tydlighet om att det till exempel inte räcker med att vara en god muslim eller god människa i något annat sammanhang. En tydlighet från påven och högsta nivån om att islam inte är bra för mänskligheten.
I stället främjas det en hel del ”religionsdialog” som gör detta otydligt. Påven har här sagt och skrivit en hel rent ut sagt felaktiga saker som faktiskt inte bidrar till något gott.
6. Tror du på skärselden?
Det ingår i katolsk lära att tro på skärselden, men hur detta tolkas kan variera.
Det verkar som att en del inte tolkar den som en plats, utan mer som ett tillstånd som man inträder i strax innan man går in i himlen. Ett tillstånd då du renas från kvarvarande synd och otrevliga egenskaper. Det vill säga, som människa och kristen kan jag ju ha fått syndernas förlåtelse, men jag är fortfarande lite självisk, otålig, egoistisk, etc. Och sådana egenskaper fungerar inte i himlen, så vid något tillfälle måste jag bli av med dem innan jag slutligen kan gå in i himlen i Guds närvaro.
Skärselden är då den plats eller det tillstånd där eller då den troende renas från alla sina dåliga egenskaper eller kvarvarande orenhet, innan man träder in i himlen. Den som kommer till skärselden kommer alltså till himlen. Den som kommer till helvetet stannar i helvetet.
Om det är så skärselden ska tolkas, så blir det kanske begripligt även ur en protestantisk synvinkel. Även en protestant måste ju på något sätt ha en teori om att vi blir av med alla våra dåliga egenskaper av själviskhet och orenhet och kärlekslöshet med mera, innan vi träder in i Guds närvaro i himlen. Hur man sedan löser detta tankeproblem är en annan sak.
För en katolik, så ingår skärselden i ”paketet”. Ortodoxa tror i allmänhet inte på skärselden. Man kan ju inte säga att det finns någon tydlig undervisning i Bibeln om detta. Bibeln säger inte detta direkt. Utan det handlar om slutsatser man drar utifrån vissa bibeltexter och utifrån övrig kristen lära.
7. Hur ser du på exorcism?
Katolska kyrkan tror på det och praktiserar det. Kyrkan lär att det finns en personlig ond andlig makt som kallas Satan och som är ledare för andra andliga onda makter, demonerna. Dessa finns och måste bekämpas och drivas ut.
Kyrkan har flera präster som är speciellt utsedda till detta och utbildade för detta.
När det gäller detta, har jag haft samma uppfattning hela tiden, både som protestant och som katolik. Det är ingen kyrkoskiljande fråga.
8. Hur ser du på vigvatten och heliga reliker?
Just de sakerna hör till det som jag inte har ägnat mycket tid åt. Jag har inte sett de sakerna som något bekymmer. Tror man på Kyrkan, så är det inga problem, skulle jag säga, men om du tvivlar på Katolska kyrkan och kommer från protestantiskt håll är de nog problem.
Första gången jag läste om vigvatten var när jag läste en bok om demoner och exorcism av den evangelikale och anglikanske teologen Michael Green. Han använde vigvatten (anglikanskt sådant) och stänkte på någon demonbesatt, och det ”fungerade”. Minns inte riktigt detaljerna. Men boken heter ”I Believe in Satan’s Downfall”. Den finns i en något förkortad svensk översättning, men i den är allt som är lite ”katolskt” struket. Det var mer än 20 år sedan jag läste den, så jag minns inte detaljerna, annat än att jag tyckte den var bra.
Reliker har ju ett bibliskt exempel i 2 Kung 13:20-21, i berättelsen om Elisha. Efter Elishas död och begravning, så slängs en död person ner i Elishas grav, och blir då levande i kontakt med Elishas benknotor.
Den texten och andra exempel från Nya testamentet där människor som får Petrus skugga över sig eller kommer i beröring med tygstycken som varit i beröring med Paulus kropp med mera, är exempel på när Guds kraft verkar genom materiella föremål på ett något ”sakramentalt” sätt.
Texter av det slaget anförs av katoliker som bibelexempel på att vördnaden av reliker harmonierar med Bibeln.
Reliker har förekommit och vördats/använts i kyrkan åtminstone sedan mitten av 100-talet. Så det har en gammal tradition. Men är det rätt?
Jag tror att svaret på det beror väldigt mycket på om du kan tro på kyrkans läroämbete och påveämbetet eller inte. Vördnaden av reliker och sättet som man gör det i katolska och ortodoxa sammanhang kan ju inte sägas vara en lära som tydligt kan utläsas ur Bibeln. Men om du tror på Kyrkan och påveämbetet, så är det inga problem med detta egentligen. Man kan åtminstone inte säga att Bibeln tydligt går emot detta.
Sedan kan jag personligen tycka att det känns lite konstigt och nästan makabert med vissa inslag rörande detta. För mig är det inte naturligt att vörda reliker av döda kristna, även om de var helgon. Jag kan inte tänka mig att försöka ta på eller kyssa reliker. Jag tycker inte att det skulle kännas naturligt att kyssa ”heliga föremål”.
Summan av kardemumman
Sammanfattningsvis, tycker jag du ska läsa mitt senaste blogginlägg som Böcker jag läst på sistone. Och jag tycker du ska läsa boken The Shape of Sola Scriptura av Keith Mathison ca tre gånger och sedan fundera över om det som står där har tillämpning i din situation. Det är en bra bok. Den kanske inte har rätt i allt, men den kan hjälpa dig att fundera igenom din egen protestantiska bakgrund och situation, innan du eventuellt tar ytterligare steg.
Med vänlig hälsning,
Mikael Karlendal
Confessio Augustana har en prioriteringsordning i sammanfattningen av läran som bär långt.
Mina ryska bröder och systrar, tidigare utan en sådan sammanfattning, kan formulera sig uppskattande, att det är något mycket attraktivt.
Det börjar med frågan om Gud. I den ligger hela frågan om skapelsen och människosynen inbakad. Den måste nuförtiden alltid kommenteras mera.
Den ofrånkomliga frågan om fallet behandlas därpå utan hänsyn till att många har svårt för det, ännu svårare idag. Detta tydliga augustinska bidrag är inte precis prioriterat i dagens romerska katekes.
Svaret – Jesus, kommer därnäst liksom rättfärdiggörelseläran.
Därpå ämbetets och ämbetsbärarnas betydelse, avgörande. Självutnämnda förkunnare göre sig icke besväret.
Därpå vårt eget verk, frukten av Kristus.
Hela poängen med framställningen är att det inte är något nytt eller främmande. Därför kan jag fråga om den är mer katolsk än dagens katolska uppdateringar.
Därpå blir frågan snarare om Augustinus blir för snäv i förhållande till de övriga fäderna.
Bäst i SKB (Svenska kyrkans bekännelseskrifter), efter CA, är sammanställningen av fädernas ord, bihanget till Konkordieformeln!
Förstår inte att Maria har så hög ställning inom katolicismen. Jesus verkar inte ha det. Tvärtom när man läser luk 11:27-28 så ser vi hur Jesus snabbt avfärdar tanken om sin mammas ställning och riktar fokus mot skriften.
När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: ”Saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat!” Han sade: ”Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.”
Svenska kyrkan är mer än det som Du – med rätta – kritiserar. Svenska kyrkan är också församlingar som firar gudstjänst i allmänkyrklig tradition, som uppehåller åtminstone något av kristen tro och kunskap i delar av svenska folket.
Har alltid gillat ditt sätt att tänka och ifrågasätta. Det var ju så Luther en gång kom fram med sin kritik vilket ledde till den protestantiska kyrkan. Att tänka och ifrågasätta har inte heller i frikyrkan varit oproblematiskt. Jag blir aldrig katolik, det finns för mycket som jag inte får ihop, en del kanske inte direkt antibibliskt, men där jag tycker att andra synsätt är mera sannolika. Dit hör t ex skärselden och vördnad inför reliker, medan jag anser att Maria syndfrihet är felaktig – ALLA, utan undantag, har syndat och är i behov av förlåtelse från Gud.
De tyskspråkiga katolska tv-kanalerna på Astra-satelliten har gjort mycket för att förändra min bild av katolska kyrkan som en annan religion till att absolut kunna omfatta dem som kristna syskon. Här visar det sig att påbjudna fördomar faktiskt kan hindra en klar bild. Jag har faktiskt hört oerhört goda predikningar på KTV, det är främst österrikiska präster som talar där. Predikningarna och tv-sända seminarier har minst lika bra standard som klassiska frikyrkopredikningar. Jag tror att de som aldrig hört en god predikan har väldigt låga förväntningar. Jag märker vilka tal som mina kollegor kan bli imponerade av och jag, uppvuxen i pingströrelsen, suckar då inombords och tänker att ni har då inte hört mycket av goda tal.
Man måste som pingsttillvänd protestant också erkänna att det finns många svårförklarade saker i Bibeln, som kan tolkas på olika sätt, där två tolkningar ställs mot varann, där man väljer den som passar bäst för den helhetsbild man tror att man har, vilken i sig kommer från den tradition man växt upp i. Det finns också katolsk kritik som absolut är berättigad. Dit hör kritiken mot den läromässiga röran och den ständiga splittringen i protestantisk frikyrklighet, där ord som ödmjukhet inte har stor plats.
Jag tycker att man här måste skilja på det som är mindre viktiga tolkningar och det som är mycket viktiga tolkningar. Röran i läran får inte gå så långt att man ifrågasätter trosbekännelsens grunder. Röran i läran, om det då ens ska kallas röra, kan dock vara olika musikstilar, olika sätt att tillbe och olika sätt att hålla gudstjänst. Det borde i grunden därför inte vara ett problem för kyrkor med åsikter som är ganska perifera att hålla samman i samma rörelse med en kodifierad grund. Därmed skulle den synliga splittringen vara mindre. Men jag känner dessvärre kyrkor som splittras pga musikstil, som splittras för att pastorn inte kan acceptera rörelsens ledning osv. Det är bara sorgligt. Splittring ska bara ske när läran förvanskas så pass att den inte har mycket kvar av biblisk lära. Där förstår jag omvänt inte att det blir en splittring inom Svenska kyrkan. Hur kan man vara kvar i en pseudo-kristen vänsterintellektuell allmänreligiös påverkansrörelse? Finns ju inget existensberättigande med en kyrka som vurmar för islamister, inte tror på en levande Gud och inte missionerar för personlig omvändelse. Högt i tak i ”oviktiga” frågor, mycket lågt i tak för läromässiga och frälsningsdefinierande frågor, så borde det se ut.
Citat: ”I frikyrkan så lades också texten ut väldigt mycket men då efter predikantens egna teorier och det blir ju bara knas (i många fall).”
Läste dessa rader i en kommentar till det sista inlägget av dig Mikael. Så oerhört cyniskt och förvånande. Här bortser man från många aspekter och verkar helt främmande för hur det fungerar när den Helige Ande verkar i undervisningen. Då blir det inte ”knas” och heller inte egna teorier. Predikar man Ordet, så får vi räkna med Andens upplysning, ett löfte från Gud själv. Men räknar man inte med DHA och ber om Andens ledning, så blir det som det blir. Självklart finns det undervisning som kan vara diskutabel, men att nedvärdera och peka ut just frikyrkans undervisning generellt, som här har gjorts, borde inte ha sagts.
Man tar på sig ett oerhört stort ansvar med ett sånt uttalande.
Tack Mikael för din blogg, du är öppen och ser saker som många är förblindade för!
Håller med dig till fullo Rolle. När man läser sådana kommentarer så inser man snabbt att här är ingen idé att ens diskutera sakerna. För man vet att om katolsk tro skulle undervisa om en plätt jord så skulle hon(sofie) aldrig vika en tum, utan i sten slå fast att den är platt.
Detta är den stora skillnaden med Mikael, med honom kan man föra en diskussion och han kan tvivla på saker som han tror på. Detta är en otrolig styrka.
Den typ av kommentar sofie skriver känns så otroligt låg.
Hej Mikael. Det var ”et tag sen nu”. 🙂
Verkar som om du på nytt är på en andlig resa?! (Vaga svar om din egen tro)
Iaf måste jag bara skriva att de bästa predikningarna jag har hört är här i vår egen lilla utposts-församling. Vår präst är duktigt på att lägga ut ordet och koppla det läran. Och många andra präster som jag har hört också.
Sen hör det väl till att man vet att det prästen säger går att ”lita på”, att det hör till katolsk tro. Och ja, skulle det inte göra det så är det ju bara 15 min av gudstjänsten, resten är typ bibelord :).
I frikyrkan så lades också texten ut väldigt mycket men då efter predikantens egna teorier och det blir ju bara knas (i många fall).
Hoppas du får vara med på en mässa med en präst som kan förkunna – för de finns sannerligen.
Och som svar till personen som ställde alla frågorna. Alla dogmer som finns i Katolska kyrkan är väl underbyggda och om man läser och tolkar bibeln utifrån ett katolsk perspektiv så finns lärorna även i bibeln. Ex förebilden på maria som man hittar i GT. Hon är arken, den andra Eva, kungens mor = drottning osv. Och utifrån detta så kan man förstå en hel del om Marias syndfriast, jungfrulighet, himmelens drottning etc.
Tipsar även om att läsa om andra som har konverterat. De har med säkerhet tampas med samma frågor som du har. Deras svar kommer ju att vara katolska eftersom de vandrade den vägen, men de kan också lägga ut varför man sågs inte kunna komma fram till någon annan slutsats än att bli katolik.
Ex på böcker: Scott Hans böcker, Ulf Ekmans Den stora Upptäcken och Henrik Enholms Av bladet blev ett träd.
Allt gott
/Sofie Engholm
Protestantisk förkunnelse måste inte vara som du beskriver. Jag förstår hur du tänker, med tanke på din bakgrund. Men om protestantiska förkunnare står i en god protestantisk bekännelsetradition av något slag, t.ex en luthersk där man följer den Augsburgska trosbekännelsen, Konkordieformeln med mera, eller en reformert tradition där man t ex följer Heidelbergkatekesen eller The Westminster Confession of Faith, eller om han står i en anglikansk tradition och följer de 39 artiklarna – så borgar det för att han läser och tolkar Bibeln i en tradition som är större än han själv, mer genomtänkt än han själv sedan långt innan han själv blev till, och det går lättare att kontrollera vad han säger – då kan det bli riktigt bra.
Alla dessa protestantiska traditioner bygger ju på Skriften allena – att all kristen lära måste bygga på vad Bibeln direkt säger eller vad som logiskt kan härledas ur vad Bibeln säger – men det ger samtidigt en ram för bibeltolkningen. Den kan inte växa vilt utifrån predikantens nycker.
På så vis kan även en protestantisk predikant ge systematisk biblisk förkunnelse.
Och ärligt talat – jag har inte hört någon systematisk bibelförkunnelse på katolskt håll. Man följer kyrkoåret, ja, och det borgar för en viss systematik. Men samtidigt kan förkunnare lika lätt här sväva iväg i sina egna tankar och rent av liberalteologiska funderingar. Tro mig, jag har både hört det själv och hört om det. Och jag har läst mycket av det. Katolsk förkunnelse är generellt sett inte ett föredöme för världens kristenhet idag.
Och när det gäller Scott Hahn, Ulf Ekman och din egen make Henrik Engholm, så är de alla mycket bra förkunnare. Jag håller med. Men om man tror att Katolska kyrkan överlag och över världen är som Scott Hahn och EWTN, då lever man i en bubbla. Jag skriver det med sorg i hjärtat, inte med ironi, raljans eller något annat.
Beträffande att somliga katolska förkunnare har en liberalteologisk hållning, så har vi ju vår svenska variant i dominikansyster Fredell, som skriver om uppståndelsen:
Lägg märke till orden med fet stil (som jag har markerat).
Nu är detta inte en präst. Men att denna ökända liberalteologiska nunna fortfarande får hållas ligger bortom min fattningsförmåga.
Ovanstående är fjärran från Scott Hahn, Ulf Ekman och jag tror Henrik Engholm. Men uppenbarligen inte från Katolska kyrkans förkunnarkår.