Om man ibland sitter och funderar över vad man håller på med – så där i största allmänhet – så kan man ju fundera dels över varför man bloggar och dels över vad som drar till sig många läsare.
De där två frågorna kan ju i mångt och mycket höra ihop – för egen del. Men inte alltid.
Om jag nu tittar i statistiken på den här bloggen och på vilka blogginlägg som haft flest läsare – som alltså väckt mest intresse – så ser det ut som på följande bild. Det mest lästa kommer först och så vidare. Det här är inte alla inlägg. Det finns sammanlagt 517 inlägg på denna blogg, detta inkluderat.
Slutsatser?
De två första artiklarna – om korstågen och frågan om huruvida kristna får äta skaldjur – toppar utan all jämförelse. De skrev jag utan någon särskild anledning annat än att jag kände för det just då. Och där träffade jag uppenbarligen rätt. Den om korstågen har dessutom blivit publicerad på sajten Epoch Times och föranlett att jag kallats till att hålla föreläsningar.
Frågan om Jesu återkomst och om kvinnor i ämbetet ligger också i kategorin ”utan anledning”. Och de väckte tydligen stort intresse. Likaså när jag skrivit om det muslimska Spanien under Medeltiden.
Men förutom toppkategorin korståg och skaldjur, så är artiklarna om min egen andliga väg – min övergång från att vara troendedöpande pingstpastor till att ha en luthersk syn på dopet, och min övergång från att vara protestant till att bli katolik, tydligen bland det mest intresseväckande. Kanske för att jag redan innan dessa övergångar var en någotsånär känd bloggare och skribent.
Till denna kategori hör också när jag skrivit om andra personer i liknande situation, som om Ulf Ekman.
Annars är de artiklar som drar allra mest läsare de i vilka jag ger mig in i någon för tillfället aktuell debatt.
När jag namnger någon jag varit kritisk emot och skriver debattinlägg mot denne persons åsikter eller agerande, då drar det många läsare. När jag kritiserade Piensoho, Halldorf eller liknande personer, så har bloggstatistiken alltid gått spikrakt uppåt.
Debatter är bra, om man ska dra läsare, helt enkelt.
När jag skrivit mer vanliga undervisande inlägg som inte är är kontroversiella eller inte är ett led i en debatt eller i någon drastisk utveckling, så drar det inte på långa vägar så många läsare.
Vad ska man dra för slutsatser av detta?
Jag är inte helt säker.
Å ena sidan vet jag en hel del om hur man bloggar – även professionellt. Jag har läst på lite grann, skaffat information av de som vet. Jag kan göra vissa analyser och jag kan därför förstå vissa saker ur det perspektivet – alltså genom att jag tillämpar de insikter jag fått från professionella bloggare.
Å andra sidan är det mycket jag inte vet och mycket jag funderar på. För ska jag tillämpa de professionella synpunkterna på bloggande, så är denna blogg mogen att läggas ned.
Inte för att jag har tappat intresset för att skriva och blogga. Inte för att jag inte har en massa saker att skriva om. Utan mer för att denna blogg har blivit alldeles för spretig. Den täcker över en för lång period av personlig utveckling och vandring. Jag borde nog lagt ner den för länge sedan. Den saknar fokus – den saknar ett tydligt mål och en tydlig varudeklaration.
Jag började blogga som reformert inspirerad pingstpastor 2009. Reformert till teologin har jag varit sedan tonåren. Jag blev pastor i vuxen ålder år 2008. Dessförinnan hade jag andra arbeten. I egenskap pastor började jag dock utveckla min teologi. Successivt blev jag mindre ”frikyrklig” i tänkandet och mindre baptistisk, och jag började söka mig åt de historiska kyrkorna i mitt tänkande. Via en kortare tid som EFS-predikant (som lutheran) ledde det mig så småningom in på den katolska vägen där jag befinner mig nu.
Den här bloggen täcker allt detta. Och det är kanske intressant för läsarna för stunden, men det är inte långsiktigt hållbart att driva en blogg på det sättet. En blandning av debattblogg och andlig självbiografi är inte en bra idé, helt enkelt.
Så denna blogg måste dö.
Det betyder ju inte att jag nödvändigtvis skulle radera allt. Jag skulle ju kunna starta en hemsida där jag lägger ut de mest populära inläggen som jag också själv gillar mest, vilket inte nödvändigtvis är alla som blivit mest lästa, men rätt många av dem. Kanske.
Det betyder också att jag kanske borde ta ett steg tillbaka och fundera över vad jag egentligen vill skriva om i dagsläget och vilken blogg jag i så fall borde ha.
För även om jag inte just idag vet exakt vad jag vill blogga om på en ny blogg, så har jag ju mina intressen. Jag har frågor jag brinner för. Och jag befinner mig också i en ny yrkesroll som ämneslärare i religion och historia. Jag är inte pastor längre och därför har jag andra infallsvinklar. Den ändrade yrkesrollen har stor betydelse i sammanhanget.
Synpunkter på detta?
Hej Mikael
Jag tycker att du skulle kunna skriva om exv hur man skall man bemöta sådana argument som Bart Ehrman framför ang. Bibelns auktoritet, vi lever i svåra tider då man inte längre kommer undan med slentrianmässiga argument till försvar, det behövs människor som är kunniga i skrifterna och som kan hjälpa troende att växa i kunskap i ordet och om allt kring ordet och att vässa argument mot sådana krafter , jag antar att du känner till Bart Ehrman
Tack för den synpunkten! Jag har inte läst just Bart Ehrman, men jag vet lite vad han skriver. Och det är inte omöjligt att jag kommer att ägna mig delvis åt den typen av skrivande framöver.
Starta gärna ny blogg med nytt fokus men den gamla är väl ändå ett stycke historia som kanske borde finnas som nåt arkiv.
Tror du skulle ångra dig i framtiden om du bara raderade. Som Pontus Pilatus sade: Det som är skrivet, är skrivet 😉
God tanke!
Viktig poäng Daniel!
Jag började ”blogga” 2008 och det finns en hel del artiklar jag skulle formulera annorlunda nu. Stil, layout, retorik och mycket mera.
Men, precis som du påpekar, vore det historieförfalskning att radera eller ändra (update?).
Håller med dej och vill även jag försöka motivera Mikael att låta det som är skrivet stå.
Skaldjurs-artikeln var en fullträff.
Vill man, så kan man ju alltid lägga till en fotnot och en kommentar i äldre artiklar. En fotnot som kompletterar eller korrigerar och bekänner nuläget, en kommentar som lockar bloggens läsare.
Och till Mikael:
Även om jag absolut inte kan förstå dina val, efter din kalvinistiska period, så värderar jag dina artiklar. Främst eftersom du är ärlig i din målsättning.
Jag har inga som helst problem med en katolik som propagerar för katolsk lära, bara han erkänner det.
Det är inte en synd att vara ense om att vara oense.
/Kjell
Tack Kjell, jag begrundar det du skriver.
Det kanske viktigaste, är att du inte slutar skriva, Mikael. Sedan vad exakt du ska skriva om och i vilken form, kanske du inte måste hitta fram till hur snabbt som helst. Du kan ju till och från grunna över dylikt under julen och kanske hitta fram till något som du känner passar just dig och de frågor du vill beskriva och problematisera. Jag önskar dig hur som helst massvis med inspiration i ditt framtida skrivande!
Tack för goda tips!
Jag tycker verkligen inte att du ska radera bloggen eller plocka ut det du själv finner intressant eller som stastistiken säger har varit mest populärt. Det finns mycket matnyttigt här, många argument och inte minst undervisning väl värd att bevara för omläsning och hänvisning. Stäng hellre bloggen för vidare kommentarer och lämna en sista, kort och tydlig kommentar om att bloggen är nedlagd men kvar för den som vill läsa den.
Tack för goda tips!
Hej Mikael
Som jag sagt tidigare så tycker jag det skulle vara riktigt tråkigt om du la ned denna blogg. Den är onekligen en av de mest läsvärda och intressanta, i mitt tycke. Så mycket matnyttigt som du genom åren serverat på denna blogg, så skulle vi säkert vara många som skulle sakna den.
Så jag hoppas verkligen att du fortsätter med detta goda verk.
Varmaste hälsningar
Berndt Isaksson
Equmeniapastor
Tack, Berndt! Vi får se hur jag gör – jag får ju en del goda tips.