Jag gläder mig åt att det blir debatt och samtal när jag för upp frågan om Jesu återkomst. Det behövs. Alla människor idag pratar om jordens undergång idag och den sista tiden. Oron och ångesten ökar. Och vi kristna har en fantastisk möjlighet att tala om detta, då vi har det profetiska ordet i Bibeln. Om det skriver aposteln Petrus:
”Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.” (2 Pet 1:19)
Jag har haft lite andra saker för mig på den sista tiden och inte haft tid att skriva något längre inlägg ännu i frågan. Men det kommer nog ganska snart. Men till dess vill jag rekommendera ett gammalt blogginlägg som jag skrev den 15 juni 2010 – ”Israel – vems land?”
Men som en liten aptitretare inför kommande inlägg vill jag dock påstå följande:
Det är av yttersta vikt att vi kristna läser hela Bibeln och både ser och förstår den stora berättelsen. Och den handlar inte bara om att Gud frälser individer genom tro som sedan tillhör troendeförsamlingar. Det handlar också om att Gud hela tiden, även i nya förbundets tid, handlar med nationer. Hela Gamla testamentet vittnar tydligt om detta. Och det ändras inte i Nya testamentet, även om fokus i Apostlagärningarna och breven är på enskilda människors frälsning. Men Paulus var kallad även att predika för kungar och Uppenbarelseboken vittnar tydligt om att Gud handlar med nationer. Och det är inte bara där det framkommer.
Det är inte heller så att församlingen är det Nya Israel. Faktum är att det uttrycket inte förekommer i Nya testamentet överhuvudtaget. Vi som är kristna från andra nationer än judarna har fått medborgarskap i det rike som Kristus Jesus ska regera över, men det betyder inte att det etniska folket Israel inte längre har en kallelse från Gud eller att de gåvor eller de löften Gud gett till det etniska nationella Israel inte längre skulle vara giltiga. Många kristna köper alltför lättvindigt ersättningsteologin genom att de blandar samman medborgarskapet i Guds rike – i det Israel Jesus ska regera över från Jerusalem om man så vill – med att vi faktiskt fortfarande är olika folk och olika individer med olika kallelser och gåvor. Precis som Paulus kunde vara jude rent nationellt och samtidigt vara medborgare i både staden Tarsus och i Romarriket, så kan vi vara medborgare i det kommande messianska riket fast vi inte är judar rent nationellt eller etniskt.
Det finns bara en väg till frälsning – och det är genom tro på Jesus Kristus och det han gjort för oss. Men kallelsen och gåvorna från Gud till Israel är inte upphävda eller omvandlade till oigenkännlighet. Gud är nämligen trofast och sannfärdig. Har han lovat något, så kan man lite på det.
Och det Jesus talade om i sitt eskatologiska tal i bland annat Matt 24 och det profeterna talade om uppfylldes inte år 70 e.Kr. Till exempel, så lyser ”förödelsens styggelse” (bl a Matt 24:15) med sin totala frånvaro i samband med år 70.
Vesa Annala tycks fokusera snävt på begreppet ”Antikrist” och hittar bara Antikrist i Bibeln där det begreppet står. Därför ser han inte att Bibeln på många andra ställen talar om en stor politisk ledare som en dag ska få väldigt stor makt i världen och styra över ett imperium – den personen har man alltid i kyrkans historia förknippat med både Laglöshetens människa i 2 Thess och Antikrist som Johannes skriver om i sina brev. Men den ledaren kommer att vara mycket mot Kristus och förfölja Guds församling – därav förknippandet med Antikrist.
Jag tror dock inte att det kommer att ske genom ett upprättat Romarrike, eftersom jag tror att det rike i Daniels bok som så många tolkar som Romarriket egentligen syftar på ett annat rike och på en annan religion, som i sig verkar konstruerad enbart med tanke på att vara mot kristen tro på alla kristendomens centrala huvudpunkter – nämligen den religion som representerades av det kalifat som upprättades i slutet av 600-talet och som i olika former levde kvar ända till 1924, och som sannolikt kommer att återupprättas igen i framtiden.
Romarriket berörde bara en liten del av den värld som tidigare riken som är väsentliga i Israels omvärld – och vi ska tänka Israel-centriskt här. Det Nybabyloniska riket, det Medopersiska riket, Alexander den stores och hans efterföljares världsvälde och kalifatet omfattar mer eller mindre samma delar av världen, med Israel i centrum, mer eller mindre. Romarriket tog bara ena kanten av detta.
Och är det trots allt inte mer troligt att den Gog från Magogs land som det talas om i Hes 38-39 egentligen är just Antikrist? Efter att Gog besegras verkar ju tusenårsriket följa. Och tittar man i olika sorters bibelatlaser och så vidare, så ser man att de länder som där nämns som ingående i Gogs koalition omfattar just länder i exakt samma del av världen som ovan nämnda världsriken omfattade. Magog, Meshek och Tuval förknippas med nuvarande staten Turkiet. Sedan nämns även Persien (Iran, Afghanistan), Kush (Nordsudan) och Put (Libyen). Gomer och Bet Togarma förknippas också med nuvarande Turkiet.
Allt det ovanstående måste givetvis närmare utredas och tolkningarna av texterna måste förklaras. Vi lever ju nu i en tid då både pastorer och vanligt kristenfolk ofta tänker att det jag ovan skrivet enbart hör till området för mindre väsentlig eller rent av onödig spekulation. Men då befinner man sig i ett dike, det motsatta diket jämfört med 1970-talets ”eskatologiska experter”. Det jag ovan skrivit om är inget nytt i den kristna kyrkans historia, och det var inte Darby som hittade på det. Redan de gamla kyrkofäderna talade om detta. (Att jag skriver så och nämner Darby, beror på att många i just Sverige tycks tro att det mesta har hittats på av Darby och att det räcker att nämna hans namn, så behöver man inte tänka själv). Dessa saker är sådant som man alltid talat om i kyrkans historia, även om tolkningarna ibland har skiftat. Men att vissa saker är svåra att förstå innan de händer, betyder ju inte att det inte är viktigt att studera detta.
Och det här måste ju vara extremt viktigt för alla kristna, eftersom de kristna som lever när det händer kommer att få vara med om detta. Bibeln talar inte om något uppryckande som ska ske före detta. Och då är det ju bättre att vi är förberedda mentalt och förstår vad det innebär för mission och evangelisation och kyrkans arbete här och nu.
Att tolka Antikrists världsvälde som kalifatet är kanske inte helt förankrat hos kyrkofäderna; de tänkte nog mer på Romarriket. Men det var nog för att de var alltför centrerade kring det rike de själva bodde i, och inte tillräckligt Israel-centrerade som Bibeln är.
Men jag får som sagt återkomma till dessa frågor.
I Antikristfrågan rekommenderar jag två böcker av Joel Richardson som kan laddas ner gratis i form av pdf-filer. Det är böckerna Islamic Antichrist (som kan laddas ner i svensk översättning) och Mideast Beast. Båda bör läsas, för de kompletterar nämligen varandra.
Bibeln är helt klar. Vårt hemland är himlen, alltså en andlig tillvaro. Kött och blod finns inte där. Vi ska alla förvandlas och få himmelska kroppar. Där gifter vi oss intr utan är som änglarna. Jesus har gått före och berett rum åt oss. Uppenbarelseboken beskriver brudeskaran i himlen prisande Lammet. Inte i Jerusalem. Tusenårsriket är ett jordiskt rike för judarna. Jesus är judarnas konung. Jesajas beskriver ett jordiskt fridsrike med människor av kött och blod som föder barn och dör. Ett rike där det finns kvar syndare. Det Gud uppenbarar i Bibeln sker progresivt. Jesaja skildrar bara det som gäller Israel. Guds församling i Kristus, den världsvida var ej uppenbar för honom. Att den stora brudeskaran endast skulle hoppa iväg till till Jerusalem skulle omintetgöra alla bibelord om himlen.
@Kjell
Okay, du håller inte med mig. Då blir jag mycket spänd att få höra från dig hur DU ser på Upp.3:10 och hur man ska förstå dess budskap. Mera konkretiserat:
1) med vilken prövning ska de som bor på jordens yta prövas om vilken man kan säga att församlingen är undanhållen opm det alltså inte handlar om vredens tid?
2) Vilken tid då åsyftas då?
Kom ihåg att tanken gäller inte enbart Filadelfia då slutklämmen klargör att man ska höra det Anden säger till församlingarNA. Jag avvaktar ditt svar så länge. Kortare repliker tror jag är att föredra över långa.
@THV
Det började med att jag bad dej att citera en enda bibelvers som kan tolkas bokstavligen och handlar om ett uppryckande före vedermödan. Det har hittills ingen kunnat. Så därför fick jag i stället ett uppdrag av dej.
Det var sannerligen inget litet uppdrag du gav mej och jag tror att det blir ordentligt off topic om jag skulle svara utförligt här. Det har skrivits bokverk och avhandlingar om hur man skall tolka församlingarna, breven och dess innehåll.
Församlingarna fanns i det nuvarande Turkiet ganska nära kusten nordöst om Patmos. Paulus besökte dessa platser på sina missionsresor. Om du klickar på mitt namn så får du se en karta som jag gjorde för att visa var församlingarna fanns.
Det handlar om faktiska församlingar så eftersom vi tror att Uppenbarelseboken talar om fakta betyder det att Johannes fick i uppdrag av Herren att skriva detta till deras representanter / kontaktmän. (kallade änglar som betyder ungefär ambassadör)
I första hand är det således en skildring av äkta brev till äkta församlingar där och då. Men det hindrar ju inte att man kan lära sig en hel del av det som skrevs.
Jag saxar så kort jag kan:
Efesus: jag har det emot dig, att du har övergett din första kärlek… Tänk därför på varifrån du har fallit och omvänd* dig och gör de första gärningarna
Smyrna: Frukta inte för något av det som du ska få utstå. ni ska sättas på prov och under tio dagar kommer ni att få utstå lidande. Var trofast intill döden, så ska jag ge dig livets krona. (Innehäller både ”pirazo” och ”thlipsis” men inte ”orge”)
Pregamus: jag emot dig, att du har några där som håller fast vid Bileams lära … också några, som håller fast vid nikolaiternas lära, vilken jag hatar. Vänd om!
Tyatira: Jag vet om dina gärningar och din kärlek och din tjänst och din tro och din uthållighet och dina gärningar, och de sista är fler än de första. Men jag har några få saker emot dig, att du tillåter kvinnan Jesabel, som säger att hon är en profetissa, att undervisa och förföra mina tjänare till att bedriva otukt och att äta av det som är offrat åt avgudarna. … Men håll fast vid det ni har, till dess jag kommer. Och den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom ska jag ge makt över hedningarna,
Sardes: du har namnet att du lever, men du är död … Håll dig vaken och styrk de andra som är nära att dö, för jag har inte funnit dina gärningar fullkomliga inför Gud. … Du har några få namn även i Sardes, som inte har fläckat sina kläder, och de ska vandra med mig i vita kläder, för de är värdiga.
Filadelfia: Jag vet om dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig och ingen kan stänga den. För din kraft är liten och du har hållit mitt ord och har inte förnekat mitt namn. … Eftersom du har hållit fast vid mitt ord om uthållighet, ska jag också bevara dig från den prövningens stund, som ska komma över hela världen för att pröva dem som bor på jorden.
Laodicea: Jag vet om dina gärningar, att du varken är kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, ska jag spy ut dig ur min mun. För du säger: Jag är rik och har överflöd och behöver inget, och du vet inte att du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. … Alla dem jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Så var därför ivrig och omvänd dig. (Orden ”ἐλέγχω” – elegcho – tillrättavisa, och ”παιδεύω” – paideuo – tukta – finns i versen. Från det ordet har vi det svenska ordet pedagogik.)
Genomgående uppdrag att hålla ut och omvända sig, samt varningar om det inte sker.
Du vill gärna trösta dej med budskapet till Filadelfia, varför inte med budskapet till Smyrna? Om alla breven gäller alla församlingar i alla tider, som du tydligen anser, borde väl även brevet till Smyrna gälla dej och mej? Smyrna skulle ju få både frestelse, lidande och vedermöda, men inte vredesdom.
Konkret svar på dina båda frågor:
1. Alla som svarar ja på erbjudandet att bli frälst genom att ha förtroende för Herren och vilja vara Honom trogen, bekänner sin tro genom dopet och får därmed Den Helige Ande inneboende, kommer att hamna i både prövningar och frestelser. Jesus lärde lärjungarna att be ”Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda, för riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.”
När frestelser och prövningar kommer behöver vi hjälp av Den Helige Ande så att vi i bästa fall kan undvika frestelserna och bevaras i prövningarna.
2. I första hand åsyftas den tid där och då som breven skrevs. Men om vi vill lära oss något av breven gäller det alla tider, även här och nu. Men då alla breven till alla 7 församlingarna och inte bara till Filadelfia.
Nu är det din tur att citera en eller två bibelverser som kan tolkas bokstavligen och handlar om ett uppryckande före vedermödan.
/Kjell
@Kjell
Du kunde vara politiker: du skriver enorma texter när du kunde sammanfatta det du skrev i nån enkel mening. Dessutom ger du inga svar på de konkreta frågor jag ställde. De står alltså kvar.
Uppryckandet
Precis lika lite som Bibeln ger oss lektioner i eskatologi eller något annat ämne, lika lite kan vi stödja oss på enstaka verser för att finna stöd för allt vi ändå tror på. Det hänger ofta på helheten eller med Skriftens ord: ditt ord är sanning.
Tillämpad på uppryckandet svarar jag därför med en fråga: kan du ge mig en förklaring för det att Jesus håller ett långt tal om ändtiden i Mat 24-25 och sedan ett kort, innehållsrikt men fullständigt annorlunda innehåll på avskedskvällen endast några dagar senare Joh.14:2-3?
Var passar det senare in i det förra? Får jag be dig att svara och att inte vara så onödigt och extremt utförligt? Tack!
@THV,
Nej, du tror att Jesus kommer tillbaka halvt i smyg och tar hem församlingens A-lag innan vedermödan. Och sedan kommer tillbaka på riktigt efter vedermödan.
Bevisbördan är din. Bokstavliga bibeltexter om detta finns inte.
Däremot finns det bokstavliga bibeltexter om ett uppryckande efter en tid av vedermöda.
Om du klickar på mitt namn i denna kommentar ser du mitt bevis.
Detta är min sista reaktion till dej här angående pre-trib.
/Kjell
@Kjell, tråkigt att behöva konstatera att du inte vill tänka utanför din egen lilla box där tydligen inga tankar får bli utmanade.
Självklart respekterar jag ditt val och ska därför inte besvära dig mer med frågor.
@Kjell
Det är ganska tråkigt att bli bemött på det sätt som du bemöter mig.
Trots ditt mycket otrevliga sätt och tydliga oförmåga att acceptera att man kan tänka olika kring eskatologifrågor ska jag bemöta dina tankar. Jag anser att en attityd där man är nyfiken efter andras tankar vore ett mycket bättre sätt att bemöta varandra. Ingen har monopol på sanningen i dessa allt annat än enkla eskatologifrågor.
Jag inser naturligtvis att trots att pretribtankar världen över har betydligt fler anhängare än något av de olika futuristiska sätt att förstå eskatologin så är det inte så vanligt längre i Sverige. Självklart är inte mängden som tror på en viss eskatologisk förståelse avgörande för vad som är rätt och riktigt.
vedermöda/thlipsis
——————
Naturligtvis är det så att även pretribtroende fullt ut tror att de bör räkna med förföljelse på ett eller annat sätt under livets gång. Det är en slags vedermöda som åsamkas oss av djävulen eller världen i viss form, precis som alla andra kristna även om vissa får erfara mer av detta än andra.
Det vi däremot inte tror är att Gud även Gud under vredens tid (Upp.6-19) sänder sin vrede över församlingen, då hon undantas från att bli dömt tillsammans med världen.
Vi tror däremot att en svår tid av vedermöda kommer gälla Israel som lever utan Gud och som inte omvänt sig under denna nådens tid. Daniel 12:1 säger explicit att Israel ska drabbas av stor nöd, något som Jer 30:7 bekräftar. Detta har så klart INGENTING med ersättningsteologi att göra.
Målet med Daniels ord om stor nöd är att få Israel att omvända sig som det ju också ska göra, i alla fall en del av Israel. De som inte kommer att ta emot vilddjurets märke ska under andra halvan av 70e årsveckan bli luttrad och mogen att åkalla Herren för att han ska komma till deras undsättning i slutet på dessa 42 månader. Han kommer när dessa judar ropar till honom i enlighet med orden i Mat.23:37-39. Återkomsten handlar om judarna, inte om kristna som rycks bort från jorden ca 7 år innan.
”Thlipsis”-frågan är därmed bemött anser jag.
Jag har redan tidigare pekat på Upp.3:10 som tydligt och klart säger att församlingen inte ska vara del av stunden då Jesus ska pröva dem som bor på jorden. Hade det stått annat så hade det kunnat uppfattas som att hon skulle bevaras under den tiden, men nu står det att hon ska bevaras från stunden då prövningen pågår, en prövning/vrede som inte kommer från människor/världen/djävulen utan från Gud själv genom Jesus, han som öppnar bokrullen som slutligen leder till jordens befrielse.
Du behöver inte hålla med men du kan åtminstone ha viss respekt för att andra kanske tänker lite annorlunda.
Jag välkomnar förresten aktiv granskning, men inte som om jag vore någon slags villolärare utan som en broder som tänker annorlunda än just du. Kan du övertyga mig att jag har fel, då är jag inte sen att ändra mina tankar. Termer som Pandorras ask passar dock inte in där. Det är skamligt att påklistra bröder en sådan etikett fast man är del i samma kristi kropp.
@THV
Det är alls inte min avsikt att såra dej. Det är bara att jag gillar fakta bättre än tyckanden.
Du skrev: ”Jag anser att en attityd där man är nyfiken efter andras tankar vore ett mycket bättre sätt att bemöta varandra.”
Låt mej då vara nyfiken och fråga om du kan citera ett enda bibelställe som kan tolkas boktavligen och som talar om uppryckelse före vedermödan.
Hittills har ingen annan lyckats göra det.
Det finns däremot bibeltexter som bokstavligen säger att Jesus kommer tillbaka efter vedermödan och att de ”i Kristus döda” då uppstår och blir uppryckta tillsammans med de levande Kristustrogna.
Du skrev: ”Det vi däremot inte tror är att Gud även Gud under vredens tid (Upp.6-19) sänder sin vrede över församlingen, då hon undantas från att bli dömt tillsammans med världen.”
Bra att du tar upp detta eftersom det ligger till grund för missförstånden angående den stora vedermödans tid. Ofta brukar man citera följande vers:
1 Thess. 5:9 (Reformationsbibeln 2016)
För Gud har inte bestämt oss till vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus,
1 Thess. 5:9 (Scrivener 1894: koine)
οτι G3754 ουκ G3756 εθετο G5087 ημας G2248 ο G3588 θεος G2316 εις G1519 οργην, G3709 αλλ’ G235 εις G1519 περιποιησιν G4047 σωτηριας G4991 δια G1223 του G3588 κυριου G2962 ημων G2257 ιησου G2424 χριστου, G5547
Lägg nu märke till att ordet ”thlipsis” inte finns i denna vers utan i stället ordet ”orge” (οργην), som betyder vrede. Dessa båda ord är på inget sätt besläktade med varandra. Ordet ”orge” och dess böjningar finns 44 gånger i Nya Testamentet.
Vredesdomen kommer och de frälsta kommer inte att drabbas av Guds den.
/Kjell
@Kjell
Som jag uppfattar det ska vrede uppfattas som den tid som gäller från Upp.6-19 som gäller dem som bor på jordens yta, och återger fritt det som står i Upp.3:10 Denna vredesTID gäller inte församlingen. Är vi överens om det?
Ge gärna ett kort svar. Alla dessa Strongkoder känns lite onödiga att med i en sådan konversation och upptar bara en massa plats. Är det en relevant kod i ett visst läge kan du självklart nämna/förklara den om det känns relevant.
Jag återkommer om resten efter det.
@THS,
Då skall jag svara kort utan en massa grundtext, men ändå grundtext angående nyckelord i versen:
Upp. 3:10. Eftersom du har hållit fast vid mitt ord om uthållighet, ska jag också bevara dig från den prövningens stund, som ska komma över hela världen för att pröva dem som bor på jorden.
”prövningens stund” heter i grundtexten ”της G3588 ωρας G5610 του G3588 πειρασμου G3986” – ordagrannt ”prövningens timme”.
Ordet ”πειρασμός” (pirasmos) betyder såväl prövning som frestelse. Inte ibland det ena utan alltid båda. Avsikten är att verifiera trohet, ärlighet, hederlighet, dygd och uthållighet.
Versens början anger tydligt att denna församling redan hade hållit provet och så att säga redan var dokumenterade och verifierade.
I versen talas det även om ”att pröva dem som bor på jorden”. Där används det besläktade ordet ”πειράζω” (pirazo) som handlar om processen att undersöka om någon håller måttet.
Det talas i sammanhanget varken om ”thlipsis” eller om ”orge”. Det handlar inte om att bli utsatt för lidande eller vrede utan bara att verifiera om man faller för frestelser eller står emot dem.
Kort och gott håller jag således inte med att Upp. 3, brevet till församlingen i Filadelfia har något att göra med vedermöda, vredesdom eller de kapitel du nämner.
/Kjell
@Kjell
Jag tycker egentligen inte att dina frågor hur hemma i denna tråd. Vi pratar ju om antikrist-frågor, inte om frälsningsfrågan.
Men låt mig helt allmänt säga bara så här:
Jag tror inte på förståelsen där man bör haft en viss grad av helgelse för att få vara med om uppryckandet. Alla som ÄR pånyttfödda/registrerade i himlen som sådana följer med. Det finns inget som klargör att det skulle vara på annat sätt.
Problemen som jag ser med förståelsen att det handlar om ett partiellt uppryckande är följande:
1) man ändrar tron på Guds nåd till att bli en gärningslära (det är väldigt svårt att tro att inget vi GÖR har betydelse för frälsningen). Vad vi gör har dock konsekvenser för lönen!
2) Paulus talar till just de köttsliga (3:1) korintierna: ”Vi ska inte alla insomna, men VI ska ALLA förvandlas, 52 i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och VI ska förvandlas.”
3) tanken om att ens brud delvis ska lämnas kvar för att grillas/luttras ter sig oerhört främmande för mig med tanke på vem Gud är till sin karaktär.
4) de som lever just i denna tid och levt köttsligt skulle i så fall ha tur om de råkar dö innan antikrist träder fram. Det ser väldigt märkligt ut utifrån det stora perspektivet. Ofta hänvisas till liknelsen om de fem visa och fem dåraktiga jungfrurna men jag tror inte den syftar på församlingen alls utan på de judarna som lever under vedermödan och inväntar Messias ankomst. De dåraktiga väljer att ta emot antikristens märke och de visa håller fast vid Torah och börjar ana att Ben Josef och Ben David kanske trots allt förenas i samma person: Yeshua! Kapitlen 24 + 25 utgör en enda undervisning som inte riktar sig till församlingen (som ännu inte blivit till) utan till judarna som kommer leva vid tidsålderns slut före Jesu återkomst som jag ser det.
Villoläran om pre-tribulation rapture öppnar verkligen en Pandoras ask med andra villor.
Du skriver: ”tanken om att ens brud delvis ska lämnas kvar för att grillas/luttras ter sig oerhört främmande för mig med tanke på vem Gud är till sin karaktär.”
Och lite senare: ”Ofta hänvisas till liknelsen om de fem visa och fem dåraktiga jungfrurna men jag tror inte den syftar på församlingen alls utan på de judarna som lever under vedermödan och inväntar Messias ankomst. De dåraktiga väljer att ta emot antikristens märke….”
Så du finner det inte främmande att Gud skulle grilla/luttra sitt egendomsfolk?
Tala om ersättningsteologi.
Bland annat i 2 Kor. 6:3-10, och 2 Thess. 1:3-8 används ordet ”θλίψις” (thlipsis) som betyder lidande / vedermöda. Samma ord som används när det talas om den stora vedermödan under Antikrists tid. Ordet finns 52 gånger i Nya Testamentet. Inga troende, inte ens det fiktiva A-laget, besparas från ”θλίψις”.
Jag skall bara citera 3 verser. Jag gör det tillsammans med grundtexten (med Strongs nummer) så att du själv kan kolla:
Matt. 24:21 (Reformationsbibeln 2016)
För då ska det bli en stor vedermöda, som inte har varit från världens begynnelse intill nu, inte heller någonsin mer ska bli.
Matt. 24:21 (Scrivener 1894: koine)
εσται G2071 γαρ G1063 τοτε G5119 θλιψις G2347 μεγαλη, G3173 οια G3634 ου G3756 γεγονεν G1096 απ’ G575 αρχης G746 κοσμου G2889 εως G2193 του G3588 νυν, G3568 ουδ’ G3761 ου G3364 γενηται. G1096
2 Kor. 6:4 (Reformationsbibeln 2016)
utan i allt vill vi bevisa oss som Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, i nöd, i svårigheter,
2 Kor. 6:4 (Scrivener 1894: koine)
αλλ’ G235 εν G1722 παντι G3956 συνιστωντες G4921 εαυτους G1438 ως G5613 θεου G2316 διακονοι, G1249 εν G1722 υπομονη G5281 πολλη, G4183 εν G1722 θλιψεσιν, G2347 εν G1722 αναγκαις, G318 εν G1722 στενοχωριαις, G4730
2 Thess. 1:4 (Reformationsbibeln 2016)
så att vi själva kan berömma oss i Guds församlingar av er uthållighet och tro under alla era förföljelser och lidanden som ni får utstå.
2 Thess. 1:4 (Scrivener 1894: koine)
ωστε G5620 ημας G2248 αυτους G846 εν G1722 υμιν G5213 καυχασθαι G2744 εν G1722 ταις G3588 εκκλησιαις G1577 του G3588 θεου G2316 υπερ G5228 της G3588 υπομονης G5281 υμων G5216 και G2532 πιστεως G4102 εν G1722 πασι G3956 τοις G3588 διωγμοις G1375 υμων G5216 και G2532 ταις G3588 θλιψεσιν G2347 αις G3739 ανεχεσθε· G430
Historien igenom besparas inte ens det fiktiva A-laget från ”θλίψις”.
/Kjell
Det kan vara intressant att se på hur David Wilkerson resonerar kring denna fråga med Antikrist. Han behandlar detta i sin bok God’s Plan to Protect His People in the Coming Depression. Denna bok finns inte på svenska, varför jag gjort en översättning av ett avsnitt där han ger sin syn kring Antikrist och församlingen. Så här skriver han bland annat:
”Liksom den stora majoriteten av evangeliskt troende tror jag att en djävulsbesatt härskare kommer att uppstå när den tiden är inne. Men en framtida Antikrist är inget bekymmer för mig, och borde inte vara det för någon annan heller som tillhör Guds folk. Jag har inget som helst tvivel på att när ondskans människa kommer till makten, kommer varje övervinnande kristen att redan vara hos Jesus. Bara den tanken att Kristus skulle tillåta en djävulsbesatt härskare att försöka förföra hans älskade brud till att tillbedja ett odjur, övergår min fattningsförmåga. Jag kan helt enkelt inte acceptera att vår Herre skulle tillåta djävulen att antasta hans Sons egen brud just precis före bröllopsfesten. Det är omöjligt! Kristi brud kommer inte att bli våldtagen av djävulens Antikrist precis i världens sista tid.” Slut citat.
Djävulen kommer i den sista tiden att vara verksam genom den som Bibeln benämner Antikrist. Det blir ett sista desperat försök av honom att lägga jorden under sitt herravälde, innan han kommer att besegras av Kristus, då Han uppenbarar sig för att upprätta sitt fridsrike.
Djävulen är medveten om att den tid, han kan vara verksam innan han går sitt öde till mötes, är kort. Det framgår av Upp. 12: 12, där det uttrycks på detta sätt: ”ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort”. Detta kan också ses som att djävulen antar människogestalt och genom Antikrist blir uppenbarad i världen. Detta är en parallell till hur Gud genom Jesus blev uppenbarad i denna värld.
Jesus kom för att frälsa och vägleda människor, Antikrist för att förföra och vilseleda. Han har också en strategi för hur han skall gå till väga, den finns uppenbarad i Uppenbarelseboken.
Vi kan redan nu se hur han börjat verka utifrån den.
@Holger
Jag tänker i något så när samma bana som du och vill gärna lägga till att även historien om Lot ger anledning till att tänka så.
Det är värt att lägga märke till att änglarna säger till Lot: ”jag kan inte göra något förrän du är där.” Gud låter inte de som han älskar honom drabbas tillsammans med världen.
Det finns också andra indikationer för att vi inte ska möta antikrist, för Paulus meddelar oss i 2 Tess 2:6,7 att antikrist hejdas från att träda fram. Men när han/det som håller emot har tagits ur vägen (för antikrist) då träder han fram. Vem annars än Gud själv skulle kunna hålla emot satans förste man från att uppenbara sig för världen? Och är det inte främst i Guds församling som Guds Ande bor, så vi kan förstå det så att församlingen först rycks bort (tas ur vägen) innan antikrist kan uppenbara sig – det kräver nämligen ett stort andligt mörker för att det ska kunna ske! Alla som dagligen upphöjer Gud och lovar hans namn kan inte få finnas där för att ondskan ska kunna träda fram.
Det är därefter Jesus själv som kallar fram antikristen på världsscenen då han öppnar första sigillet (Upp.6:1-2) Hela världen kommer ju liksom tillbe draken för att han ger sin makt åt vilddjuret: han kommer på en vit häst med en båge i sin hand: han övervinner utan ens behöva skjuta en endaste pil. Han fixar fred på jorden. (se även 1 Tess 5:3) Men därefter tas freden bort från jorden under andra sigillet, något som sedan löper parallellt med födslovåndorna i början på Mat.24.
Dan.9:27 klargör att det är antikristen som ingår förbund med Israel under en sjuårsperiod (årsvecka) och han garanterar dem fred och låter de bygga templet, men i mitten av (års)veckan, avskaffar han det dagliga offret och sätter en avgudsbild i templet precis som Antiokus Epiphanes IV gjorde under makkabeernas tid. Detta nämnde Jesus i Mat24:15 Därefter bryter 42 månader av vedermöda ut för Israel som både Daniel talar om (12:1) likväl som Jeremia (30:7) värre än något som skett tidigare. Att församlingen skulle drabbas av vedermödan står det inget om i NT. (Mat.24 handlar ju inte om församlingen).
Allt detta innebär att församlingen kommer ryckas bort innan första sigillet enligt min förståelse. Även ordet i Upp.3:10 tyder dessutom på det: ”ska jag bevara dig från den STUND av prövning som ska komma över världen för att sätta jordens invånare på prov. ”
Det är inte prövningen utan stunden vari denna prövning pågår som Herren ska bevara sin församling (av pånyttfödda) från.
Det finns tre frågor som jag anser att du bör besvara efter att ha skrivit det du skrev.
Kan man vara halvfrälst?
Är vi frälsta redan nu?
Kan man blir frälst och sedan förlora frälsningen?
Åsikterna variera i olika samfund.
Inom många samfund predikar man att man blir frälst genom att be ”frälsningens bön”.
Hos andra hävdas tanken att man inte är (blir) frälst, i ordets rätta bemärkelse, förrän man är hemma hos Herren.
I baptistiska sammanhang finns det en lära som säger: ”En gång frälst, alltid frälst!”
Katolikerna predikar läran att alla döpta (utom de som begår dödssynder) blir frälsta genom den så kallade skärselden.
En vanlig protestantisk tolkning är att alla barn tillhör Herren, upp till en viss ålder där de själva måste besluta. Åldersgränsen är inte otvetydigt specificerad.
I samfund där man blir medlem kan man även bli utesluten. I pingströrelsen kallas de ”avfällingar” som har bekänt frälsning och låtit döpa sig men sedan blivit uteslutna eller själva lämnat rörelsen.
De som predikar ”pre-trib”, alltså uppryckelsen före vedermödan, anger tydligt att bara A-laget rycks upp. B-laget får vara med om vedermödan och i många fall bli martyrer om de vill bli frälsta på riktigt.
Somliga predikar att alternativet till frälsning är evig pina i helvetet.
Andra predikar att domen är evig, alltså inte kan ändras, men att pinan står i proportion till missgärningarna och att man sedan annihileras.
Somliga predikar en mycket rymlig och bred väg till frälsning genom helvetet och menar att alla till slut blir frälsta.
Vi kan stanna där.
Och till sist vill jag mana alla som läser kommentarer att klicka på namnet i rubriken till kommentarer.
Man kommer då till personens hemsida om han har en sådan. Där kan man se vad kommentatorn har för åsikter och vad han står för.
/Kjell
PS. Vet inte säkert om formatteringen i denna kommentar accepteras.
Ursäkta Kjell, inser att du ställde frågan till Holger och inte till mig. Nu fick du i alla fall också min uppfattning om det. Kanske till nån nytta i alla fall. 🙂
@Vesa
Tack för intressanta perspektiv utifrån ditt sätt att se på eskatologin.
Några punkter dock:
1 Vesa: ”förklarar hur den kristna församlingen i Guds plan har ERSATT det judiska folket (jfr. 1 Petr. 1:1-2, där Petrus kallar brevmottagaren ”till [Guds] utvalda”.”
Petrus säger väl inte att församlingen har ersatt Israel som folk? Det tror jag är just din slutsats eller står det så?
2 Jag är nyfiken efter din syn på hur de tre förbunden som du nämnde relateras till varandra och evt. när de avslutats.
Den som ser på frälningshistorien som blir mer och mer uppenbar i Bibeln ser löftet i 1 Mos 3:15 som början på återställningen av Guds plan med denna värld där Israel får en central plats. Denna plats verkar inte finnas kvar i nutid men det är en synvilla. Israel har funnits i diasporan men har återvänt till sitt land och därmed har vi fått se att de där torra skelettben återigen kunde bli till en skelett som nu ser ut som en kropp fast utan verkligt liv… men berättelsen går vidare kroppen får liv när Jesus återvänder och hela folket ska upptäcka att han som möter dem är den som de 2000 år tidigare förkastade som sin Messias. Hade de vid den tiden tagit emot Jesus som nation då hade Riket kommit. Erbjudandet av Gudsriket var självklart inget tomt löfte och heller inte ett andligt löfte utan ett verkligt löfte om riket som Jesus lärde sina lärjungar att be om : riket där Messias skulle sitta på Davids tron, i Jerusalem. Nu blev det ju inte så för Gud hade en plan att få med ekklesia med som under tiden folket skulle vara i diasporan skulle byggas av Herren och få möta sin Herre på slutet av perioden, där Gud fortsätter med sitt folk Israel på jorden. Utifrån Bibelns perspektiv är församlingen endast en mellanperiod i den långa berättelsen som handlar om Israel och hennes Messias. Det är stort att vi får vara med och dessutom får vara Messias brud precis som Asenat, Josefs brud/fru i hela berättelsen om Josef bara var en slags mellanhändelse och vi hör inget mer om Asenat men hon var ändå vid Josefs sida alla dagar av hans tid som regent över Egypten. Församlingen kommer vara med att regera över Israel tillsammans med sin Herre och Messias.
Hur tänker du där?
Törs jag förmoda att du tror på texten i 1 Thess. 4 som talar om uppståndelsen när Herren kommer tillbaka?
1 Thess. 4:16-17 För Herren ska själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först ska de som dött i Kristus uppstå. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften. Och så ska vi alltid vara hos Herren.
Du skriver: ”Församlingen kommer vara med att regera över Israel tillsammans med sin Herre och Messias.”
Det låter som att du tror att uppståndna och dödliga kommer att vara tillsammans i tusenårsriket.
Hur får du det att gå ihop med Jesus seriösa svar till Sadduceernas hypotetiska fråga angående den ”sega” änkan i Lukas 20?
Lukas 20:34-36 Då svarade Jesus och sa till dem: Barnen av denna världen gifter sig och blir bortgifta. Men de som anses värdiga att få del i den världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. För de kan inte heller dö längre, för som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn.
/Kjell
(citaten från Reformationsbibeln)
Att ”Församlingen kommer vara med att regera över Israel tillsammans med sin Herre och Messias” behöver inte nödvändigtvis innebära att uppståndelsekroppar och fysiska kroppar lever tillsammans. ”Regera” kan betyda att regera andligt. Jag har också svårt att tro att de dödliga och de odödliga kan leva tillsammans annat än för korta stunder.
Men trots allt levde Jesus tillsammans med lärjungarna i 40 dagar.
Jag tror att församlingens uppståndelse sker före tusenårsriket i enlighet med Upp.20.
Om Jesus ska vara på jorden, då även vi enligt 1:a versen du nämnde.
Nej vi gifter oss precis som du skriver men hur detta ska kopplas till regeringsfunktionen förstår jag inte.
I Upp 3:21, 5:10 och 2 Tim 2:12 står det att vi ska regera med Kristus som jag uppfattar det som. Han ska sitta på sin fader Davids tron. Den stod i Jerusalem. Hur detta liv kommer att se ut, vet jag inte, men bra blir det!
Till THV som svar på 23 oktober, 2021 kl. 22:24
Kanske var jag otydlig. Lägg märke till vad Jesus svarade. Han sade (Lukas 20):
Men de som anses värdiga att få del i den världen och uppståndelsen från de döda …. de kan inte heller dö längre
Jesaja 65 från och med den 17:de versen handlar om Tusenårsriket. I vers 20 står det:
Där ska inte mer finnas spädbarn som lever bara några dagar, eller gamla män som inte uppnår sina dagars mått. Den som dör vid hundra års ålder är en ung man, och först vid hundra års ålder ska syndaren drabbas av förbannelsen.
Det finns både död och synd i Tusenårsriket. Trots att satan är bunden.
Tusenårsriket utspelar sig i en värld som är återställd men inte evig. Tusenårsriket är avslutningen på historien, inte en slags mjukstart av evigheten.
De uppståndna och hemtagna kristustrogna är inte Tusenårsrikets invånare.
/Kjell
@Kjell Jag förstår och håller med om allt du skrev.
Frågan handlar egentligen inte om var VI kommer att vara utan om var Jesus kommer att vara under tusenårsriket.
Det är inte ovanligt att bibelläsare alldeles för mycket sätter sig själv centralt i förståelsen av Bibeln. Väldigt mycket handlar dock inte om oss och har heller inte skrivits till oss, men det borttar inte att vi kan dra lärdom för vår egen livsväg av det.
Det är med tanke på romarriket jag skriver så. Vi i Europa tror ju väldigt lätt att allt handlar om Europa, men det är helt rätt att vi när vi försöker förstå Bibelns profetior att vi utgår från Israel som central punkt.
När det handlar om fjärde Riket i bildstoden och då bör tänka på Romarriket missar vi inte sällan att Romarrikets östsidan fanns kvar bra mycket längre än det vi kallar Europa. EU innehåller inte Israel och kan därför svårligen betraktas som fortsättningen av Romarriket tror jag. Turkiet skulle därför säkert kunna vara en viktig del av det Riket som snart kommer bli verklighet igen.
De flesta av oss inser naturligtvis att löftet till Abraham: välsignelse för hela världen har uppfyllts i det att Juden Jesus dog i vårt ställe så att Juden men också hedningar får del av det eviga livet.
Samtidigt glömmer man då att Maria också fick löftet att hennes som också skulle sitta på sin fader Davids tron (Luk.1:32). Välsignelsen är alltså inte bara tänkt att vara andlig till sin natur utan får också en jordnära betydelse under det kommande Messianska Riket som Jesus upprättar vid sin komst till jorden. Det är då det kommer finnas riktig sjalom på jorden: Satan är fastlåst och kan inte förleda folken som nu och det kommer bli en tid då folken inte längre kommer strida mot varandra. Nej FN har väl den texten som arbetsmål men kan inte klarar det. Messias behövs för att förverkliga det. Han är stenen som bygger sitt rike så att hela världen får välsignelse och alla länder ska skicka representanter till Jerusalem från år till år för att fira lövhyddohögtiden som Sak.14 berättar för oss. Det är något som får glädja oss.
Roligt att du kommenterade mitt inlägg. Du skriver att jag ”tycks fokusera snävt på begreppet ’Antikrist’ och hittar bara Antikrist i Bibeln där det begreppet står.” Jag medger gärna att jag har en ”snäv” fokusering men jag följer dock bara den enda texten som uttryckligen talar om ”antikrist”. Jag är precis lika ”snäv” som Johannes. Jag tror att samtalet om ”antikrist” måste utgår från den texten där begreppet uttryckligen förekommer. Det är en god exegetisk regel att göra så, annars blir själva uttolkningen bara subjektivt tyckande.
Under historians gånga har den kristna kyrkan haft varierande föreställningar om antikrist. Under reformationen tillämpade man antikrist på påven. Man kan läsa bl.a. följande om antikrist i Svenska kyrkan bekännelseskrifter under ”Om påvens makt och överhöghet”: ”Och det för antikrist utmärkande kännetecknen passa fullständigt in på påvedömet och dess anhängare. Ty Paulus i sitt (andra) brev till tessalonikerna beskriver antikrist, kallar han honom ’en Kristi vedersakare, som upphäver sig över allt, som kallas och dyrkas som Gud, i det att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud.”
Det finns fortfarande en hel del protestanter (evangelikala) som håller fast vid reformationens tolkning av antikrist. Jag har stor respekt för Luther (och reformationen i stort) men håller inte med denna tolkning av antikrist av den enkla anledningen att mig veterligen har ingen påve ”förnekat Fader och Sonen”, något som Johannes skrev skulle känneteckna antikrist. I en mening hade reformatorer rätt. Antikrist träder fram i kyrkan och kommer från kyrkan, precis som Johannes hade beskrivit antikristers framträdande, ”De har utgått från oss”. Antikrist (antikristers) verk i kyrkan (och i världen) är att sprida ut sitt (deras) ”budskap”, dvs. förnekelsen av ”Fadern och Sonen”.
Jag tror att det är dags att återgå till Skriften utan några som helst förutfattade föreställningar om antikrist. Det är först då kan man försöka identifiera ”antikrist”/”antikrister” i vår egen tid.
Du skrev också att ”många kristna köper alltför lättvindigt ersättningsteologin genom att de blandar samman medborgarskapet i Guds rike…”
Begreppet ”ersättningsteologi” är ett begrepp som kan förstås på många sätt. Jag antar att det inte finns någon som inte skulle hålla med mig att det nya förbudet i Jesus har ersatt det mosaiska förbundet. Vi behöver bara tänka på Jesus ord i samband med den sista måltiden. ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er.” När han uttalar dessa ord har han Jer. 31 i tankarna. Det var där Gud hade lovat att ”sluta ett nytt förbund med Israel hus och med Judas hus… Ty jag skall förlåta deras missgärningar, och deras synder skall jag inte mer komma ihåg”. En bra förklaring till Jer. 31 finner vi i Hebr. 8-10. Det är detta jag menar med ersättningsteologi. Den grundar sig på Guds förbund med Abraham som seden blir bekräftat i.o.m. Jesus. Den mosaiska förbundet bara var en parantes som upphörde när Messias ”av Davids hus” kom och dog på korset (jfr Sakarias ord i Luk. 1:67ff och Symeons ord i Luk. 2:29ff). Detta – att Jesus kom – är det mest fantastiska världen någonsin har beskådat. När Jesus sätts i alltings centrum då faller alla puzzelbitar på sin plats. Historian får sitt djupaste mening uppenbarad. Människans liv sätts i en hel ny relation till Gud, osv., osv.
Genom Jesus har alla troende ett ”medborgarskap i Israel” som Paulus förklarar i Efesierbrevet. Det finns bara ett Guds folk enligt Guds löften till Abraham, ”du skall bli fader till många folk” (en fader med många barn). I Kristus har Gud uppfyllt löftet till Abraham. Paulus i brev till galater förklarar närmare, ”Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham. Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga på grund av deras tro, och därför lät den redan Abraham få budskapet: Med dig skall alla folk bli välsignade. Alltså blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham, som trodde.”
Guds folk består av Jesustroende människor ”av alla stammar och språk och länder och folk. Du (Jesus) har gjort dem till ett kungadöme åt vår Gud, till präster åt honom” (Upp 5:9-10).
Modern Israel är en republik. Det moderna Israel är ett politiskt projekt som uppstod på 1800-talet. Man behöver bara läsa Theodor Herzel lilla traktat ”Judestaten” så får man saken bekräftat.
Var finner du att Gud ersätter tidigare förbund när han ingår ett nytt? Gäller inte Noa-förbundet?Gäller inte Abrahamförbundet?
Det är Sinaiförbundet med dess Tora som bevarat det judiska folket som ett avskilt folk, i annat fall hade de assimilerats fullständigt och försvunnit.
Konsekvenserna av ersättningsteologin är att det judiska folket överlevt sig själva och att de skulle egentligen ha försvunnit med templet.
Det ersättningsteologin är fullständigt blind för är att utan ett judiska folk blir det ingen återkommande Jesus. Det finns bara en stad på jorden som han kommer till och ett folk vars ledare kommer att hälsa honom välkommen. Luk 13:35
Ersättningsteologin är därför en antikristlig lära.
Stig du kan läsa texten om Guds förbund med Noa. Det förbundet har ingenting med löftet om Jesus att göra. Guds förbund med Abraham har med Jesus att göra. Man behöver bara läsa Galaterbrevet så får man saken bekräftat.
Guds förbund vid Sinai hade med lagen att göra. Varför lagen? Paulus svarar: ”Jo, den blev tillagd för att överträdelsernas skull och var avsedd att gälla till avkomlingen framträdde, han som hade fått löftet.” Och vem var denna ”avkomling?” Naturligtvis Jesus. Och vad hände med lagen och dess bestämmelse när Jesus kom? Paulus igen. När Jesus dog på korset ”förlät [han] oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens kvar. Han har utplånat det genom att spika det på korset.”
I brevet till Hebréerna får vi veta att Sinaiförbundet hade blivit ”föråldrad” och skulle ”snart försvinna” i.o.m. det nya förbundet (8:13). Det levitiska systemet skulle ersättas med ett annat, nämligen med det melkisediska. Hebreerbrevets författare diskuterar kring dessa tre förbund, vilken relation har de med varandra i ett historisk skeendet. Först kommer löftets förbund med Abraham, sedan kommer det levitiska och till sist kommer det nya förbundet med Jesus, dvs. löftet till Abraham blir uppfyllt.
Det mosaiska förbundet var en ”parantes” som gällde till Jesus kom. Det levitiska präster (Aron och hans söner och de övriga leviterna) skulle tjänstgöra tills Jesus kom. Jesus är det nya förbundets Överstepräst och hans efterföljare ”präster” med uppgift att ”förkunna hans (Guds) storverk” (se 1 Petr. 2:9-10) Här citerar juden Petrus Moses (2 Mos. 19:5-6) och förklarar hur den kristna församlingen i Guds plan har ersatt det judiska folket (jfr. 1 Petr. 1:1-2, där Petrus kallar brevmottagaren ”till [Guds] utvalda”. Vi bör också komma ihåg att Petrus var den förste som fick förmedla evangeliet till hedningar (se Apg. kap 10-15).
Vi vet att det hade hänt en hel del saker före Petrus erfarenhet med Cornelius. Men fallet Cornelius tas upp (i mötet i Jerusalem) som ett viktigt steg i evangeliets spridning till hedningar.
Jesus kom och med honom Guds rike. Genom ”ditt (dvs. Lammets) blod har du (dvs. Lammet) friköpt åt Gud människor av alla stammar och språk och länder folk. Du har gjort dem till ett kungadöme åt vår Gud, till präster åt honom. Och de skall vara kungar på jorden.” (Upp. 5:9-10) Här kan man jämföra Paulus i Rom. 9:19ff.
En stor del av den eskatologiska förvirringen uppstår därför att man inte har förstått hur dessa tre förbunden relaterar till varandra i den kronologiska tidsaxeln, dvs. i Guds plan från Abraham (och från Eden) till Jesus återkomst.
Mycket bra skrivet, jag instämmer fullt ut när det gäller Israels roll. Det jag saknar när det handlar om Anti-Krist är RKK´s roll.
Vatikanen håller ju på att skapa en världsreligion som kommer att omfatta alla religioner. Den gemensamma nämnaren är dyrkan av kvinnan med barnet som i katolsk tro är Maria men återfinns med olika namn i många religioner.
I nuläget enar man de tre s k abrahamitiska religionerna.
https://www.cathinfo.com/catholic-living-in-the-modern-world/vatican-news-pushes-abrahamic-family-house/
Det är väl en av de mest diskuterade frågorna i Bibeln, vem är Antikrist och när dyker han upp. Alla generationer har sett en Antikrist utifrån sina perspektiv.
Jag känner mej kunskapsmässigt handikappad eftersom jag inte koncentrerat mig särskilt mycket på eskatologin under senare år. Man får betrakta mina inlägg som allmänkristlig spekulation.
Tycker ofta att det antyds att en Antikrist kommer utifrån den kristna kyrkan eller godkänns av den kristna kyrkan. En Antikrist bör ju ha en viss kunskap om kristna för att kunna tysta dem. Och ha diverse argument som han vet att kristna sväljer. Därför har jag länge spekulerat i att en Antikrist kommer ur en kyrka som slagit ihop sig med andra stora världsreligioner kring förment gemensamma nämnare. Här har vi idag en rörelse där den kristna kyrkan närmar sig islam. Många svenskkyrkliga präster anser ju inte ens att Muhammed är en falsk profet och att mission bland muslimer är missriktat. Vi har intåget av yoga, mindfulness och andra österländska praktiker i kristna kyrkor. Om vi kallar detta avguderi och avfall, hur många kristna kommer bli kvar i den ”renade” kyrkan? I våra sammanhang – knappast ens en majoritet.
Klimatreligionen är perfekt som samlingsbegrepp för att kontrollera hela världen. När man kör med sin undergångsalarmism, med helgonet Greta, med skamkänslor inför flygresor och köttätande, en ideologi utan nåd, så bäddar man för ett kontrollsamhälle. Kinas tekniska lösningar att kolla vad medborgarna läser, ringer och surfar är en lösning som snart kommer tas över av andra. Av alla som vill veta vad medborgarna ägnar sig åt, till att börja säkert med vällovliga syften (som att beivra grov brottslighet).
Dagens e-handel, som jag ofta hänvisar till eftersom jag själv jobbar med den, är en annan aspekt som aldrig varit mera predestinerad att bli kontrollerande och uteslutande. Märket i pannan kan sägas vara customer code bland de stora kreditkortsföretagen, Visa o Mastercard. Även Facebook, Instagram, Youtube osv visar på en hel rad nya regelverk som ska utesluta obehagliga uppfattningar för att få vara delaktig på dessa plattformar. En värld som styrs av kontantlös handel, där handlarna enkelt kontrolleras vid on-boardingen om de uppfyller givna värdegrunder utesluter alla med felaktiga uppfattningar och inställningar. E-handel blir det enda som fungerar och därmed kan en utesluten handlare inte heller existera. Vi har Riksbankens idéer om en e-krona, en elektronisk krona vars värde garanteras av Riksbanken. Det är för att motverka penningtvätt, och det är naturligtvis vällovligt, men det kommer också möjliggöra att se exakt vem som köpt vad och var.
Banker med sina nya regelverk om kundkontroll kan snart även införa värdegrundsparametrar, t ex att inte ifrågasätta homosexualitet eller att klimathot eller vara kritisk till islam. Då blir det inga bankkonton. Och då kan ingen lön utbetalas och inget kan köpas eller säljas.
Allt det här fanns i små kvantiteter tidigare, men aldrig har det varit så enkelt som idag att kontrollera människors göranden och låtanden som det är nu. Teknologin finns, det handlar hittills enbart om politiska beslut som hindrar.
Därmed kan man säga att Antikrists verktyg är på plats. Han själv saknas. Men samarbetena kring klimatreligionen, mellan kristna kyrkor och islam bäddar för hans framträdande. Vem vill framstå som ”intolerant”?