Det är dags att tala om Jesu återkomst

För nästan snart sju år sedan skrev jag ett blogginlägg med rubriken ”Vad ska ske innan Jesu återkomst?”. Det är egentligen inte något särskilt märkvärdigt inlägg på något sätt, men ändå är det mitt sjätte mest lästa blogginlägg någonsin.

Det inlägget ska förstås i sin kyrkohistoriska kontext.

Vi lever nu och vi levde då i en situation då många frikyrkliga och andra kristna ledare i mångt och mycket har givit upp tanken på att predika och undervisa om de yttersta tingen, om eskatologin. Det vill säga, den undervisning i Bibeln som handlar om Jesu återkomst och allting som hör ihop med detta.

Orsaken till denna brist på eskatologiska predikningar kan troligen mestadels härledas till det överskott på eskatologisk förkunnelse och spekulation som pågick under främst 1970-talet och en bit in på 80-talet. Då låg nog frikyrkoförkunnare, och särskilt de inom pingströrelsen, i ett dike när det gäller detta. Man gjorde detaljerade försök att förutsäga framtiden och positionera oss i den eskatologiska tidtabellen, med Bibeln i ena handen och dagstidningen i den andra. En del försökte till och med utse årtal då Jesus skulle komma tillbaka. Och saken är den att många, väldigt många, trodde på detta.

Men det gick inte så bra. Jesus kom inte tillbaka under just de årtalen och EG gick från att ha tio stater till betydligt fler och sedan heta EU. Den på 70-talet frammejslade kartan med inspiration från Hal Lindseys bok ”Vart är mänskligheten på väg” stämde allt sämre med verkligheten. Försöken att läsa Bibeln och dagstidningen ihop blev allt knepigare.

Och många frikyrkomänniskor som upplevt det som skrämmande att undervisas om ett uppryckande av församlingen före vedermödan, och oron av att missa detta uppryckande på grund av någon tillfällig synd, vittnade om sin ångest över detta. Om man då kopplar ihop det med den allmänna frikyrkliga tidsandan av ångest på grund av tidigare stränghet med många uteslutningar från församlingen, så får man till slut vad man på engelska kallar en backlash.

Predikanterna tappade helt sugen och lusten efter att predika och tala om detta ämne och förkunnelsen om detta försvann. Nya generationer predikanter vågade eller kunde inte heller. Många av de nyare har dessutom fostrats och utbildats inom Örebro Teologiska Högskolas hägn och därmed inmundigats en allmän skepsis gentemot allt som hörde ihop med den gamla förkunnelsen. Det räcker med att nämna namnet Darby, så är locket på och öronen stängda.

När jag i januari 2015 skrev mitt inlägg, så var det sett i ljuset av detta. Och jag ville då lyfta fram särskilt några punkter som jag menade att man borde kunna förkunna i alla fall, även om man tog avstånd från överdrifterna från förr. Jag menade att det finns några punkter som alla borde predika och lyfta fram och som inte kan avfärdas som spekulation, punkter som är Bibelns tydliga undervisning även om man vill avstå från spekulationer.

Det jag ville lyfta fram särskilt sammanfattades så här:

”Men vad ska ske på jorden innan Jesus kommer tillbaka? Vad är tecknen?

  1. Evangelium ska först predikas för alla folk. Så sade Jesus själv (Matt 24:14) och det är i linje med Jesu missionsbefallningen om att kyrkan ska gå ut och göra alla folk till hans lärjungar.
  2. Innan Jesu återkomst, kommer det en sista men kort period av svårt lidande/vedermöda i världen, då kyrkan ska förföljas kraftigt (se bl a Matt 24) och i samband med det kommer det ett stort avfall. Samtidigt kommer de som inte avfaller att bli starkare och kyrkan mer levande. Man kan gott tolka liberalteologin och liknande sekulariserande strömningar inom kristenheten som en början på avfallet.
  3. Antikrist ska uppträda som en inflytelserik härskare i världen och med ett stort hat gentemot kyrkan. Han kommer att förfölja Guds folk och försöka utrota kyrkan/församlingen.
  4. Det judiska folket ska komma till tro på Jesus och omvända sig till honom, och ta sin rättmätiga plats i kyrkan/församlingen. På Paulus tid var det endast en minoritet av judarna som kom till tro på Jesus, i den sista tiden blir det tvärtom.
  5. Därefter kommer Jesus tillbaka och sätter sina fötter på Olivberget. Då kommer uppståndelsen och domen, och nya himlar och en ny jord. De som tillhör Herren får leva med honom i den nya skapelsen. De som inte tillhör honom får evigt straff.”

Resten av inlägget är lite extra utläggning om detta.

Just det inlägget skrevs inte efter någon längre tids studier i eskatologi, utan var snabbt formulerat utifrån stunden. När jag växte upp i pingströrelsen på 70-talet älskade jag de eskatologiska frågorna och studerade det mycket. Men sedan drabbades även jag av den allmänna uppgivenheten när det gäller ämnet. Och även jag läste de teologer som just då mest framhävdes på dåvarande Örebro Missionsskola och började under 80-talet inta en skeptisk och avvaktande hållning i frågan.

Men nu har jag under en längre period, kanske under de senaste tre fyra åren, mer och mer kommit att intressera mig för de eskatologiska frågorna igen.  Inom parentes, så var det faktiskt en av faktorerna som gjorde att jag lämnade den romerska katolicismen.

Jag tycker fortfarande att mitt gamla inlägg från januari 2015 håller i sin helhet – de fem punkterna håller – men jag är inte nöjd med alla detaljerna i min utläggning. Efter att ha återupptagit mitt gamla eskatologiska intresse från ungdomen och studerat mera, så har jag insett att en del av det jag tog avstånd ifrån då, inte alls var felaktigt, utan tvärtom riktigt bra. Och detta även om jag fortfarande tar avstånd ifrån spekulationerna, årtalen och den stundtals väldigt naiva bibeln och dagstidningen-hermeutiken.

Ovanstående punkter från förra inlägget gäller alltså, men det finns mycket mer att säga om dem.

Det kommer en vedermöda på sju år och Daniels bok talar om detta. Antikrist är en person som kommer att uppträda som härskare över någon typ av imperium eller stormakt. Det talas om honom både i Daniels bok och i Nya testamentet.

Judarnas återsamlande till sitt land och Israels existens som stat är ett led i det eskatologiska skeendet. Gud har inte släppt, upphävt, annullerat eller omförhandlat sina löften till Israel som nation. Församlingen/kyrkan har inte ersatt Israel i Guds plan för världen. Jesus ska återvända till ett judiskt Jerusalem i en judisk stat, och då om inte förr, ska majoriteten av judarna erkänna honom som sin Messias.

Jag tror att den rimligaste tolkningen av Uppenbarelseboken 20 är att det kommer ett bokstavligt tusenårsrike. Jag är alltså premillenialist. Förut – när jag skrev inälägget 2015 – lutade jag åt att talet om tusenårsriket skulle tolkas på ett mer bildligt sätt, som en beskrivning av kyrkans tidsålder. Det har varit den normala kristna uppfattningen sedan 400-talet, och så även i de större protestantiska samfunden sedan 1500-talet.

Men faktum är att under fornkyrkans tid innan 400-talet, så var premillenialismen betydligt vanligare. Bland annat kyrkofäder som Ireneaus kan räknas hit. Och på 1600-talet och framåt börjar detta bli en allt vanligare uppfattning. Efter mer studier av denna fråga har jag återgått till min tidigare premillenialistiska uppfattning. Det blir lättare med bibeltexterna då, och inte så krystade tolkningar.

Jag tror att de kristna och den kristna församlingen kommer att finnas här på jorden under de sju år vedermödan varar. Så har de kristna trott under hela den kristna historien ända fram till början av 1800-talet, då tanken om ett uppryckande/evakuerande av församlingen innan vedermödan börjar lanserades.

Irländaren John Nelson Darby är känd som den förste som lade fram uppfattningen om ett uppryckande före vedermödan – ett så kallat ”pretribulational rapture”.

Jag kan förstå argumenten för detta och inse att de som tror detta har sina poänger, men jag tror alltså själv på det som kallas post-tribulationism och som har varit den allmänna kristna tron under hela den kristna kyrkans historia. Jag tror det, eftersom jag och på denna punkt finner det vara en enklare och mer naturlig förståelse av bibeltexterna.

Jag har också förståelse för den uppfattning som kallas prewrath-tribulationism, som menar att församlingen och de kristna kommer att vara med om stor vedermöda och den tid då Antikrist framträder, men att församlingen kommer att ryckas upp innan den betydligt kortare tidsperiod då Guds vredesdomar utgjuts över världen. Jag kan se poänger med denna bibeltolkningsmodell, men jag är inte övertygad.

Men – och det är mycket viktigt att framhäva i en svensk kontext – det var inte, jag betonar INTE, John Nelson Darby som kom på följande idéer:

  • Att Jesus ska komma tillbaka på ett mycket synligt sätt och samla sin församling, och att detta sker på plats på Olivberget i Jerusalem.
  • Att det ska komma ett bokstavligt tusenårsrike då Jesus regerar som kung över hela världen med Jerusalem som huvudstad.
  • Att Satan släpps lös efter detta tusenårsrike och ställer till ett uppror för att sedan snabbt besegras, och sedan kommer domen och den nya himlen och den nya jorden.
  • Att judarna ska upprättas som folk inför Gud och att de som helhet ska komma till tro på Jesus som sin frälsare och messias i den sista tiden.
  • Att det ska komma en sista tid av stor vedermöda och Guds vredesdomar och att detta är omtalat inte bara i Nya testamentet utan också i till exempel Daniels bok (sjuttionde årsveckan).
  • Att det ska komma en Antikrist under denna tidsperiod.

Allt det ovanstående är punkter som fanns hos gamla kyrkofäder i kyrkans tidiga historia och som funnits i kyrkan hela tiden. Det är också sådant som många reformerta förkunnare började predika i Holland och England under 1600-talet, efter att Reformationen gjort det möjligt för folket att läsa Bibeln. Och här tänker jag särskilt på judarnas framtid.

Tanken att judarna inte bara ska bli frälsta genom tro på Jesus Kristus, utan att det också ska upprättas som nation och folk och stat, är en lära som man började predika om på 1600-talet. Eventuellt kan man se vissa tendenser till detta hos vissa kyrkofäder, men jag låter det vara osagt för säkerhets skull just nu.

Det Darby hade som ny idé, som man inte kan hitta i tidigare kristen litteratur, var läran om uppryckandet före vedermödan.

Han och andra på 1800-talet konstruerade också en sorts övergripande modell för hur man skulle förstå Bibelns helhetsberättelse, som delvis var helt ny – den så kallade dispensationalismen. Men allt i denna modell var inte nytt för 1800-talet.

Och efter att under de senaste kanske fyra åren studerat eskatologin lite extra, så kan jag konstatera att även dispensationalismen har utvecklats betydligt sedan jag fördjupade mig i detta senaste. Och det har jag aldrig hört från någon svensk teolog.

Den dispensationalism som jag och många andra tog avstånd ifrån på 80-talet är inte samma som det är idag. Det vi tog avstånd ifrån då, kallas ”Revised Dispensationalismoch Classical Dispensationalism”. Det är två olika modeller – ”Revised” har utvecklats från ”Classical”.

Dispensationalismen idag finns även i en annan form som kallas ”Progressive Dispensationalism”. Ledande teologer som räknar sig till detta är Craig Blaising, Darrel Bock och Robert Saucy. Ordet progressive har inget att med politiska undertoner att göra eller med det som idag kallas ”Progressive Christianity”.

Det här är något helt annat än det jag tog avstånd ifrån på  80-talet. Men jag vet inte hur känt detta är i evangelikala teologkretsar i Sverige idag. Är det någon som vet?

Men allt detta och mer ska jag återkomma till. I sann stefanswärdsk anda avslutar jag nu detta som en cliffhanger. Det finns mycket att ta upp.

Och jag tycker att det verkligen är på tiden att vi kristna börjar tala mycket om Bibelns eskatologi. Som det är nu pratar ju i stort sett alla människor om detta ämne – allt handlar om jordens undergång på grund av klimatförändringarna eller på grund av något annat. Men vad säger Bibeln? Vi kristna vet att det kommer elände och mer elände, men vi har samtidigt ett hopp. Det är aldrig kört. Jesus kommer tillbaka. Och Bibeln talar mycket om allt detta, inklusive politiken och religionen.

Min avsikt är att skriva mycket om dessa stora ämnen framöver.

45 reaktioner på ”Det är dags att tala om Jesu återkomst”

  1. Jag är också glad att du kommer skriva om dessa ting framöver. I denna tid som börjar kännas lite diktatoriskt så här och där i världen är det viktigt att leva med ett tydligt hopp. Inget är ju så hoppingivande som att Jesus återvänder till jorden och upprättar sitt rike. Detaljfrågorna som föregår är väldigt intressanta och vi har säkert delade meningar om detta men det gör inte så mycket. Som bekant håller jag mig till majoritetsuppfattningen bland pingstvänner om än inte i alla detaljerna och även om den i Sverige blivit en minoritetsuppfattning.

    Avslutningsvis en allmän kommentar som svarar mot frågorna som kommit upp om vad vi ska göra under evigheten.
    1) Vi ska regera med Kristus – där han är där kommer även vi att vara. Hurdå? Se 2)
    2) ”Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.” 1 Kor.2:9

  2. Intressant att läsa om Jesus återkomst. Av dina 5 punkter ovan under, ”Men vad ska ske på jorden innan Jesus kommer tillbaka? Vad är tecknen?”, håller jag med bara den första punkten, förkunnelsen av evangeliet.

    S.k. ”vedermödans” 7 år grundar sig på ett missförstånd i profetia i Dan. 9 (den sista årsveckan). Denna missförstånd, att den sista årsveckan skulle handla om en ”antikrist” vid tiden före Jesus näraförestående återkomst, kommer ursprungligen från den katolska motreformationen. Dan9:24-27 syftar på Messias ankomst, inte på antikrist. Den hebreiska texten använder uttryckligen ordet ”Messias” (vers 25). Septuaginta (LXX) har ordet christou dvs. Kristus.

    Texten har flera termer som syftar på Messias första ankomst, ”synderna får ett slut… missgärningen blir försonad… evig rättfärdighet… syn och profetia beseglas.” (Bibel 82).

    Den gängse uppfattningen av en ”antikrist” är ett missförstånd. ”Antikrist” är inte en (kommande) världshärskare utan en (flera) gudsförnekare. Johannes skriver om många antikrister (1 Joh. 2:18) ”Antikrist” är en som förnekar Fadern och Sonen (vers 22). ”Antikrister” har funnits sedan lång tillbaka i tiden. Enligt Johannes skulle ”antikrister” uppstå inom från den kristna församlingen, ”de har utgått från oss”, skriver Johannes (1 Joh. 2:19). Antikrist ande var redan under Johannes tid i ”världen” (1 Joh. 4:3).

    När det gäller det judiska folkets ”omvändelse” är det också ett missförstånd. Det finns ingenting i Nya testamentet som ger stöd för en sådan tolkning. Jag vet att man traditionellt hänvisar till Paulus i Rom. 11:25-26. Texten talar dock inte om judarnas omvändelse vid tidens slut utan om ”hedningarnas fulla antal” (pleroma, ”fullhet” i grundtexten) som ”har nått målet” och ”då skall hela Israel bli räddad” (vers. 26).

    Den första observationen vi gör är att texten i Rom 11 inte är en eskatologisk text utan Paulus skriver om sitt samtida Israel. Israeliter (dvs. Paulus landsmän genom alla tider) kan inympas i det äkta olivträdet, dvs. Kristus ”såvida de inte framhärdar i otro” (vers 23). I kapitel 10 har Paulus förklarat hur människan blir frälst, genom tron på Jesus, ”Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad” (vers 13).

    Paulus har använt ordet ”Israel” med flera betydelser i Romarbrevet. Det gäller att klargöra användningen av ordet vid varje specifika sammanhang (se t.ex. 9:6). Israel är mer än det judiska folket (se vers 25). Ordet ”Israel” står också för det andliga tillståndet i Israel (10:21). Jag tror att Paulus använder ordet ”Israel” i Rom. 11:26 kollektivt så som han har lagt fram saken i kap. 9. I Kristus har Gud försonat alla folk. Alla de som blir frälsta blir frälsta genom nåd och genom tro på Jesus. Det finns ingen annan frälsning. I Efesierbrevet skriver Paulus om ”medborgarskap” i Israel (2:12). I Kristus har Gud brutit ner fiendskapen och skapat ett enda ”Israel”. I Kristus har Gud ”upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två (dvs. judar och hedningar), en ny människa, och stifta fred. I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen” (vers 15-16).

    Att förstå rätt Sakarja 14 är kanske den svåraste av alla. Texten talar om jerusalembornas fångenskap, ”hälften av folket i staden skall föras bort i fångeskap”. Men ingenting om att de skulle befrias från sitt fångenskap (vers 2). Detalj som texten tiger helt är de dödas uppståndelse. Ingenting om ”ärkeängels basun” osv. Och vad menar profet med orden i första versen”… en Herrens dag, då man i dig skall utskifta byte.” (Bibel 82) Uttrycket ”i dig” måste förstås i ljuset av vers 9 i kap. 13, ”mitt folk”. Hur skall man förstå texten i vers 14 (kap. 14), ”… juda skall strida mot Jerusalem”. Sakarja slutar med offergrytor i Jerusalem. Har inte Jesus offer tagit bort alla andra offer?

    Sakarja är så svårtolkat text att jag gör inte ens ett försök!

    Jag tror att det största missförstånd som råder inom den evangelikala kyrkan handlar just om judar.

    Det som jag saknar i din lista är Jesus och apostlarnas varningar för falska profeter och falska messiasgestalter som skulle uppträda. Dessa skulle utmärkas av falsk förkunnelse om Jesus återkomst.

    1. Hej Vesa,

      Jag vill råda alla som läser ditt inlägg att kolla presentationen på din hemsida.

      Och jag skulle vilja råda dej att vara trydligare med att bekänna att du är en Sjundedags Adventist.

      Inte minst eftersom du kommenterar här om eskatologi.

      För alla som inte vet det vill jag då i detta sammanhang tillfoga att både Miller-Adventister (som ju bevisligen hade en felaktig eskatologi) och Sjundedags Adventister (Ellen G. Whites disciplar) predikade och predikar en eskatologi som markant avviker från evangelisk kristendom.

      Jag förmodar att du och din hustru (som är huvudöversättare av NuBibeln) båda är Sjundedags Adventister som använder Ellen G. Whites skrifter som tolkningsnyckel för Bibeln. (Det syns ju även tydligt på vissa parafraseringar i NuBibeln.)

      Låt mej stanna där eftersom artikeln handlar om eskatologi, fastän naturligtvis SDA’s läror om frälsning, dop, matregler, soul-sleep och annihilation även starkt avviker från mainstream protestantism.

      /Kjell

      1. Bibelns profetior talar tydligt om att landet kommer att upprättas och att judarna ska återvända. Det kan vi läsa om på ett 60-tal ställen i inte mindre än 14 av GT:s böcker, som talar profetiskt om detta. I profetiorna ser vi att en ny tid ska komma; en upprättande för såväl landet, staden som folket.
        Denna upprättelse är kopplad till den yttersta tidens händelser och vi har under den generation som nu lever, sett denna förändring. Detta är ett stort tecken på att en
        ny tidsålder snart kan bryta in och att Jesus kommer åter.
        Jesus gav följande framtidsperspektiv för judarna 40 år innan stadens förstörelse och judarnas förskingring: ”De ska falla för svärdsegg och föras bort som fångar till
        alla hednafolk, och Jerusalem ska trampas av hedningar
        tills hedningarnas tider är fullbordade.” (Luk. 21:24).
        Under den tid som judarna har varit förskingrade, har Jerusalem förtrampats av hedningarna, alltså av andra folkslag än det judiska. Men nu vandrar åter judar på Jerusalems gator, Guds utvalda folk är tillbaka i den stad som Gud har utvalt. Detta borde säga oss att en ny tidsålder står för dörren och att en annan håller på att avslutas, som vi läste i den citerade versen: ”…hedningarnas tider är fullbordade”.
        Det sistnämnda kan kopplas till det Paulus skriver i Rom. 11: ”… hedningarna i fullt antal har kommit in.” Det fulla antalet från folk i hela världen som tar emot Jesus som frälsaren, kan när som helst vara uppnått.
        Det innebär att ”hedningarnas tid” då är slut och att judarna åter hamnar i fokus. Det kommer att bli så i den nya tidsåldern, då de är samlade kring Jesu tron i Jerusalem. Att denna stad är ett stort tidstecken kan vi se genom den strategiska betydelse Jerusalem fått i händelsernas centrum i vår tid. Vad Israel som tidstecken pekar emot är det som beskrivs tre versar efter den citerade från Luk. 21: ”Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet.” (Luk. 21.27).
        Här beskrivs den andra fasen i Jesu återkomst; när han ska uppenbara sig i sin härlighet och stiga ner på jorden och bli kung över den. Detta är alltså kopplat till Jerusalem och de förändringarna vi sett kring denna stad är något som skett i vår generation. Om inte detta kan väcka oss till insikt om vilken tid vi lever i, vad kan då göra det?
        Jesu ord om hur vi ska reagera, det finner vi bara en vers efter den senast citerade: ”Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.” (Luk. 21:28). Vårt gensvar ska alltså vara att vi rätar på oss, lyfter våra huvuden och inser att vår tid på jorden snart kommer att vara över. Vi behöver fokusera på det himmelska målet, det mål som alla sanna troende borde ha för ögonen.
        Nu är det hög tid att vi följer Jesu uppmaning, där han betonar: ”När detta börjar hända…”; då kan vi förvänta oss att han kommer igen. De händelser som Jesus beskriver, har helt klart börjat inträffa i vår tid – nämligen det som profetiskt är omtalat om judarna och staden Jerusalem!

      2. Jag trodde att samtalat handlar om Jesus återkomst. Det har ingenting med min kyrktillhörighet att göra. Jag har inget intresse för vad kyrkor eller samfund har för åsikter. Mitt intresse ligger helt i vad Skriften säger. Det inser man lätt när man kollar min hemsida.

      3. Glömde kommenterar ett par saker. För det första varför drar du min hustru in här?

        För det andra jag hoppas verkligen att folk följer ditt råd angående mig och min hemsida och det jag skriver där. Då får läsaren själv läsa min presentation och ett inblick till mina reflektioner. Det som står på min hemsida har ingenting med advetistsamfundet att göra. Jag är medlem i Adventkyrkan i Kalmar.

        För det tredje att vara del av ”mainstream protestantism” (som jag antar att du räknar dig in där) är ingen garanti för rätt förståelse av bibeltexter. Majoritetsargument har inget värde i fråga om sanning.

        För det fjärde nämner du milleriter på 1800-talet. William Miller var baptist. Ellen White var metodist. Adentistsamfundet grundades först 1860-talet. Det är så lätt att man återger historia (felaktig) men av vilken av anledning vet jag inte. Antingen känner man inte historia eller vill man ”stämpla” ”den andre” för att få honom/henne se i tvivelaktig ljus (dvs. skapa en nidbild). Det senast kallas ofta halmgubbe argument.

        För det femte. Alla som läser Skriften vet att Jesus, Paulus jämförde döden med ”sömn”. Vi som betraktar döden som ett tillstånd av ”sömn” är i god sällskap.

        För det sjätte. Jag antar att Mikael Karlendals block är ett öppet forum. Om han förbjuder mig att vara med i samtalet så hoppar jag av på en gång.

    2. Vesa,

      Detta är avsett som svar på de kommentarer du skrev som svar till mej. (17 oktober, 2021 kl. 20:08 och 17 oktober, 2021 kl. 20:55) Det går tyvärr inte att lägga in dem direkt efter dina kommentarer. Mikael Karlendal har valt att begränsa antal nivåer av svar.

      Tack för dina svar. Du skrev: ”Mitt intresse ligger helt i vad Skriften säger.

      Det intresset delar du med alla som skriver här och trots det kommer vi fram till slutsatser som mer eller mindre avviker från varandra.

      Men du skrev också: ”Jag har inget intresse för vad kyrkor eller samfund har för åsikter.

      Detta kan du väl ändå inte mena?

      I din publikation ”Evangelism in a secular context” (SDA’s ministrymagazine.org) skriver du bland annat:

      Questions have been about my faith, our church’s view on homosexuality, euthanasia, hell (a standard objection to the Christian faith), science, etc.

      Förutom vår egen vilja spelar väl familj och samfundstillhörighet en huvudroll i hur vi tolkar Bibelns texter.

      Men vad säger då Skriften?

      Ja, det beror väl i stor grad på vilken översättning / parafras man läser och vilken tokningstradition man tillhör. Det var därför jag nämnde NuBibeln och dess huvudöversättare.

      I samma publikation skriver du även:

      While I am convinced as a Christian, I am also convinced that other specific belief systems and philosophies are not fully true and might even be false.

      Samma gäller samfunden emellan. Till exempel anser en övertygad Pingstvän att Baptister, som inte tror att andens gåvor verkar i vår tid, har fel. Och tillsammans anser de att samfund som praktiserar annat dop än bekännelsedop har fel. Etcetera. (Jag avser då traditionellt troende och inte nutidens sekulariserade ekumeniker.)

      Sedan vill jag tillägga att det jag skrev inte var avsett som negativ kritik. Jag lyssnar gärna till Walter Veith som ju är en övertygad Sjundedags Adventist.

      Just därför att jag vet det kan jag värdera hans insikter och sålla bort det som handlar om SDA-teologi.

      Jag lyssnar gärna till Justin Peters föredrag / predikningar just därför att jag vet att han är en Kalvinist. Jag kan ju sålla bort det som handlar om TULIP och predestination.

      Tyckte även att din publikation var intressant att läsa och att de principer du tar upp gäller för oss alla.

      Slutsumman blir dock att just vad gäller eskatologi och evigheten finns det stora skillnader mellan samfunden. Kolla t.ex. Holger Nilssons svar som jag tror var riktat till dej. Både du och Holger anser ju att ert intresse ligger helt i vad Skriften säger. Vilket även jag gör trots att jag är oense med er båda på en hel del punkter.

      /Kjell

      1. Kjell du gör det som man inte borde göra, citera mig ur ett sammanhang. Jag ser att du inte har kunnat skilja mellan min personliga tro och Adventistsamfundets syn på olika frågor. En av mellanrubriker i min artikel lyder ”The importance of personal conviction”. När jag talar eller skriver om kristen tro eller ”min tro” har jag alltid bara Skriften i tankarna. Jag skickar gärna en kopia av artikeln för den som vill läsa den i sin helhet.

        Det är sorgligt att samtal om Jesus återkomst med dig Kjell har fått denna vändning. Jag har själv varit intresserade av eskatologiska frågor sedan jag blev troende. Mina första kontakter med eskatologin var bland pingstvänner (Hal Lindseys litteratur).

        Som ny intresserade av den kristna tron kom jag i kontakt med en präst Svenska kyrkan, med sällskapet vakttornet, med adventister, med mormoner. Och som ny fick man uppleva (ofta) känslomässiga påtryckningar (t.ex. att börja ”tala i tungor” eller att ”läs denna bok”, eller ”du måste komma och lyssna på den predikanten” osv. Som en f.d. ateist hade man inga förutfattade när det gällde olika kyrkor och organisationer. Allt sedan min första kontakt med Skriften (i samband med dessa kontakter med olika religiösa grupperingar) blev det snart klars att Skriften i sig blev och har sedan dess varit min enda urkund till min tro och min ”teologi”.

        Den som är nyfiken hur jag har blivit troende kan läsa min berättelse i min bok ”Ateism, förnuftet på villovägar” eller på min hemsida.

  3. Mikael Karlendal skriver:
    “Och många frikyrkomänniskor som upplevt det som skrämmande att undervisas om ett uppryckande av församlingen före vedermödan, och oron av att missa detta uppryckande på grund av någon tillfällig synd, vittnade om sin ångest över detta. Om man då kopplar ihop det med den allmänna frikyrkliga tidsandan av ångest på grund av tidigare stränghet med många uteslutningar från församlingen, så får man till slut vad man på engelska kallar en backlash.” SLUT CITAT

    Det tror jag många inom pingströrelsen, där jag själv växte upp, känner igen. Där det ljusa hoppet om att Jesus är med oss alla dagar till tidens slut, även under den sista Vedermödan, istället blev en skrämselpropaganda om ”Left Behind”.

    På bloggen Hela Pingsten har en anonym diktskrivare formulerat en dikt med rubriken ”Jag vandrar mot dig” som uttrycker hur det var att växa upp i den ständiga skräcken att Jesus skulle komma och att man inte skulle vara tillräckligt redo att få följa med.

    Dikten uttrycker i all enkelhet vad jag tror vissa från den tiden kan känna igen sig i.

    Den kan läsas här:
    https://helapingsten.com/2021/07/10/jag-vandrar-mot-dig/

    Berndt Isaksson

    1. Och avseende skrämselpropaganda med left behind inom pingströrelsen förs tankarna till hur människor inom RKK skrämts till att köpa avlatsbrev för att undkomma skärselden. Därvidlag står det väl 1-1 i skrämselmatchen mellan pingst och RKK.

      Petrus är ju en Gudsman som vi lyssnar till: ”Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för att göra det onda utan för att tjäna Gud.” (1 Pet 2:16) .

      Om man jämför det som Petrus säger och det som skrämselmakarna säger, vilka helt avgörande skillnader ser man?

      Senast jag bröt ihop i kyrkbänken var när en predikant predikade om friheten i Kristus. Paradoxalt nog (eller kanske just därför) hade jag under vägen till kyrkan haft uppblåsta tankar i fariseisk riktning likt Paulus ”korståg” mot församlingsmedlemmar under sin väg till Damaskus. Det är verkligen som att man först behöver bli fri från bokstavslagen (som Paulus efter sin omvändelse predikar om inför romarna i kapitel 7) och får ta emot den frihet som Kristus erbjuder oss genom det som han gjort för oss, innan man på allvar kan börja lära sej vad Jesus vill. Först då kan man på fri väg själv och av kärlek börja välja. Att tjäna Gud.

      ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.” (1 Joh :18)

      Som uppvuxen i en EFS-församling bär jag med mej en del pseudokatolska inslag som att frälsningen hänger på antalet söndagar man lyckas pricka in på ett år. Vilket undermedvetet skapade en rädsla inom mej när jag började bomma söndagsgudstjänsterna. Och inte blev det bättre när vaktmästaren som satt innanför entrén gav en åthutning när man kom 5 minuter för sent. Nu låg man risigt till…..

      En sak som Paulus predikade för romarna var ”Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud. Så länge vi levde i köttet var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden. Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Nu står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst”.

      Det här med ”Anden” var ingenting man fick höra så mycket om hur väl man än lyckades besöka Gudstjänsterna. Det var först vid 38 års ålder när jag mötte en man som kom från Örebro-missionsskola- fåran som jag fick höra om Hjälparen. Och då hade jag ändå lyckats avverka söndagsskolan, FG (EFS flickgrupp) konfirmation, barndöpts och kommit i tid till de flesta av söndagsgudstjänsterna. I modernare tid har en del EFS-församlingar dragits in i New -Wine fåran och eftersom man inte studerat tillräckligt om Hjälparen kan man inte se hur vrickat det är med Alfakursernas upplägg där man först lär sej en massa ”uppförandekoder” som kristen och som en final åker på ”Ande-helg” för att då ta emot Hjälparen. Hur vore det om man bad om Hjälparen först så att vederbörande fick leda den efterföljande undervisningen?

      Några gånger har Gud förmanat mej med saker som kanske givit mej en känsla av rädsla och skrämsel men då ska man komma ihåg att den känslan är inte farlig eftersom Gud vill hjälpa oss på rätt väg. Han förmanar inte först utan att veta hur hjälpen ser ut och vill ju ge den hjälpen.

      Till skillnad från de flesta människor som skrämmer o härjar och vill skapa viljor i oss av orsaker som inte eller mycket litet har med Gud och hans vilja att göra.

      I stället för att predika om friheten i Kristus och vad Guds vilja är idag sätts ibland tyngre bojor på människor med ”bokstäver” som dessutom saknar förankring i bibeln.

      I stället för att predika om hur vi alltid får be om förlåtelse och bli förlåtna predikas skuld, skam och skräck utan hopp om man inte själv lyckas klara av skivan. Paulus förklarar ett syfte med den här brytningen mellan bokstav och ande med orden ”så att ni tillhör en annan, ”.

      Det är som att han beskriver anledningen till att förhänget i templet rasade medan Jesu led på korset. ” Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod framför honom såg att han gav upp andan på det sättet, sade han: ”Den mannen var verkligen Guds Son!” (Mark 15:38ff).

      Om jag minns rätt handlar förhänget om att man fick gå till det för att be om förlåtelse innan Jesus införde nya ordningen att gå till Jesus för att be om förlåtelse. Det som skrämselmakarna gör är ju att ideligen försöka kränga upp nya förhängen i församlingen i stället för att predika om rätt och syndernas förlåtelse. Och då blir det ju väldigt lätt att man som barn exempelvis tror att man kan omvända sej genom att komma i tid till gudtjänsterna o vice versa. Varför i hela viden världen blir det så här ? Det är enklare att kränga upp egna förhängen än att ta reda på vad Gud vill och be om förlåtelse? Det är enklare att finna nya och egna lagbokstäver under oändliga möten än att bjuda in Hjälparen och höra vad vederbörande har att säga till oss?

      Nu var ju inte detta svar direkt riktat till dej Berndt utan en reaktion utifrån det viktiga du skrev.

  4. Darbyism förekommer väl här och var som t ex här: https://www.thefreedictionary.com/Darbyism
    Men i Sverige har det blivit ett nedsättande uttryck och det värsta är matt man helt felaktigt blir blockerad för en biblisk sanning som förkunnats långt för Darby. Man kan se det som ett smidigt genom att använda detta uttryck som ett sätt att bara tillåta en uppfattning som skall gälla.
    Men internationellt så tillhör den uppfattning som så många svenska pastorer håller för sant, så är man i minoritet.
    I den internationella pingströrelsen så tror hela 91 % på ett uppryckande före vedermödan. Och när det gäller evangeliska troende i världen så tror en majoritet även av dessa på det sättet. Vi borde med detta sagt inte vara så att vi tror att vi har allt ljus i den svenska pastorskåren när det gäller eskatologi.
    När det gäller ett av de bästa citaten i Jeffreys bok så är det väl det från Eftraim Syrien tydligast.
    Jag har citerat honom i min bok När kommer Jesus? Återger här både Efraim och annat som jag skriver före det citatet:
    ”Här skall ges några exempel på hur kristna under det
    första århundradena kunde uttrycka sig i frågan om Jesu
    återkomst och de händelser som är kopplade till hans
    återkomst. Hermas Herden är en kristen skrift från cirka
    år 140). Den ingår ide apostoliska fädernas skrifter. ”Här
    är ett litet citat från denna skrift, som handlar om Anti-
    krist: ”Gå därför och omtala för “Herrens utvalda, hans
    stora verk, och säg dem att detta djuret är men förebild
    av den förestående stora vedermödan. Om ni därför
    förbereder er och gör bättring av hela hjärtat till Her-
    ren, ska ni kunna undgå den om ert hjärta blir rent och
    obefläckat, och ni i de övriga dagarna av ert liv tjäna
    Herren ostraffligt.” Här kan vi se att uppfattningen att
    de troende ska bli räddade undan vedermödan fanns
    även på den tiden.
    Hippolytes, född cirka år 170, var en ledare inom den
    kristna kyrkan och han skrev en avhandling om Kristus
    och Antikrist. I den kommer han med uppmaningar om
    att de troende ska vara fasta i det välsignade hoppet
    om Jesu återkomst och uppryckandet till honom. Han
    skriver bland annat så här: ”Därefter ska vi’ som lever
    och är kvar tillsammans med dem ryckas upp i skyarna
    för att möta Herren och därefter ska vi för alltid vara
    samman med Herren.” Ett citat som nästan ordagrant
    anknyter till det Paulus-skriver i 1 Tess. 4:17).
    Efraim Syriern levde åren 303-3 73. Han höll en pre-
    dikan om den yttersta tiden som blev nedtecknad. Från
    den citerar vi: -” Alla Guds utvalda ska samlas tillsam-
    mans före den kommande vedermödan och ska föras till
    Herren, för att de inte vid någon tid ska se den prövning
    som ska överta världen.”
    Tydligare kan det knappas uttryckas, det som vi
    har beskrivit som uppryckandet av de troende, före vedermödan. ”

    1. Tack Holger! Jag håller med dig! Nu är det visserligen inte det viktigaste om kyrkofäder pratat om det utan om det står i Skriften.
      Det gör det ju inte ropar alla teologer sedan i kör. Fast det gör det visst! Uppryckandet finns där i 1 Tess 4:17 i det grekiska ordet harpazzo som heter rapturo på Latin i den ursprungliga Vulgata och betyder snatch away på engelska eller upp/bortrycka.
      Detta svarar också det viktiga löftet som Jesus gav under kvällen innan Jesus skulle dö i Joh.14:2-3 ” I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? 3 Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är.”

      Det är viktigt att inse att dessa ord är så totalt annorlunda än det som Jesus berättade några dagar innan som vi känner från Mat.24.
      Men varför är dessa båda berättelser så fullständigt annorlunda?
      Försök gärna och fråga dig om de inte är för olika för att gälla samma händelse! Tänk på att Jesus hade för avsikt att hämta dem till SIG, till Faderhuset och Faderhuset ligger inte på Olivberget!
      Läs gärna vad jag skrev om det : https://bibelnochframtiden.blogg.se/2020/april/uppryckandet-svarar-pa-ett-lofte.html

  5. Först vad jag inte menar: Jag menar inte att man inte kan samtala om Jesu återkomst och om tider och stunder.

    Nu vad jag verkligen vill mena: De första kapitlen i Uppenbarelseboken, där Jesus ”återkom” till de första kristna församlingarna, via Johannes, för inspektion av församlingslivet med efterföljande uppmuntran och tillrättavisningar är det som vi har att i första hand ta till oss från Uppenbarelseboken.

    Förlåt om jag provocerar: Är det så att det inte är lika ”spännande” och ”kittlande” att läsa om när Herren tuktar upp oss (fult i många samfund idag) som att samtala om tider och stunder? Är det inte lika lätt att fokusera på Jesus som person som att fokusera på våra egna ”oändliga spännande gissningar” där vi fokuserar så mycket på gissningarna ”framåt” att vi tappar kunskapen om Herren och hans vilja i nuet?

    Kan det vara så att det är en av huvudanledningarna till att inte ens Jesus fått veta tiden för sin återkomst? Att vi inte ska lägga för stor vikt vid detta utan hellre lyssna på de första kapitlen i uppenbarelseboken om och om igen? För glider vi bort från det som Herren säger till församlingarna i dessa kapitel glider vi bort från honom, tappar kärleken och totalen med församlingen blir meningslös:

    ”Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter
    och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men inte har kärlek, så är jag ingenting.” (1 Kor 13:2)

    Och med kärlek handlar det inte om att börja känna efter vilka känslor som man kan plocka fram ur kroppen utan kärleken är drivkraften till Guds vilja i sanningen. Bland annat vad Jesus säger till församlingarna i Uppenbarelsebokens första kapitel. Som att hålla fast vid hans namn. Hade han sagt att vi ska ägna den mesta tiden åt att försöka förstå tider och stunder, fastän han själv inte vet den största dagen, hade han ju faktiskt låtit oss veta det.

    Hör här från Uppenbarelseboken: ”Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare” (Uppenbarelseboken 2:2)

    Försök att pröva apostlar idag i en församling utan att bli smått utfryst! Att man samlar sej lärare och apostlar allteftersom det kliar i öronen får väl betraktas som en grav underdrift? Det ska helst skaka i hela kroppen dygnet runt av berusning?

    Hör här: ”Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. ” (Uppenbarelseboken 2:4).

    Den där versen är inte rolig att höra. Bland den värsta förmaningen bland alla kan jag känna. Man får liksom vända ut och in på sitt ego och sina ”kittlande självupptagna berusningar” , dra in sin svans och falla ihop i förlåtelsen med nytt fokus på Jesus.

    ”Javisst ja, det är ju på en Gudsperson vi tror”.
    ”Är det inte på oss som gissar och pratar så bra?”
    ”Kring vilken person händer det mest”?
    ”I vilken församling händer det mest”?
    ”Den personen bjuder vi in” – ”Dit åker vi”.
    Å så far personer och åhörare land och rike runt för att berusa sej i stället för att plocka fram den redan lagda undervisningen i Guds ord och frågar de närmaste omkring sej ”Ska vi se vad Herren vill säga oss idag”? Gäller något av det som han sade till de första sju församlingarna vår lokala församling idag?

    Och i Uppenbarelseboken 2:13 uppmuntras en församling med ” Och du håller fast vid mitt namn och har inte förnekat tron på mig”.

    När vi vet vad det är att hålla fast vid Jesus namn och att inte förneka tron kan vi ägna oss åt ”sidofrågorna”.

    Det här är inte en kritik mot dej Mikael utan en generell kritik mot ”svensk kristenhets fokus” på fel saker medan andra primära saker i tron hela tiden får stå åt sidan. Och där kan säkert du som Herren låtit få erfarenheter från olika samfund se vilka samfund som får stå mest för olika sorters fel-fokus”. Du har fått kritik för att vandrat runt i olika samfund. Det är min övertygelse att du, med facit i hand, fått erfara detta för att få vara till nytta så nästa gång du får kritik för detta kan du be vederbörande gå vidare med sin kritik till Herren i stället. Jag tror att Herren som håller alla sina barn i sin hand kan säga ”Okej, men gå till det diket ett tag då så använder vi oss av det sedan”. Han säger det inte innan förstås men kan låta oss begripa det efteråt. Hur många böcker har inte skrivits av människor som fått gå in och ur olika sammanhang för att efteråt vittna på ett sätt som endast kan göras av den som varit där? Du har mer erfarenhet om sådant än de flesta och kan kontinuerligt pröva och vända om. Det får du skryta om! Omvändelser är det enda vi kan skryta om på riktigt!

    Kort sagt är det som Jesus sade till de första församlingarna i Uppenbarelseboken högaktuellt. Det är där som det står vad vi människor kan vända om till. Vad vi med Herrens hjälp kan göra för att hålla fast vid tron (relationen, tilliten och efterföljelsen på Jesus som Gud och Herren). Man kan väl säga att de första kapitlen i Uppenbarelseboken är det mest relevanta för församlingen idag eftersom det är där som vi fick det allra sista på pränt i Guds ord om hur Jesus ser på den hednakristna församlingen och vad som ska prioriteras. Ja! Vi borde kanske läsa mer i och om dessa kapitel, vad Jesus sade till de sju församlingarna, än att exempelvis överfokusera på tecken och under i Apostlagärningarna och vad som är skökan och odjuret i Uppenbarelseboken o.s.v. Det är ju i Jesu tal till de sju församlingarna som representerar den ”tid” som vi själva lever i. Den är mellan apostla-tiden i Apostlagärningarna och det som ligger under Guds kontroll i de senare kapitlen i Uppenbarelseboken.

    I Uppenbarelseboken kapitel 3 står det ”Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder”.

    Jag vill veta hur man segrar så att Jesu återkomst blir glad.

    Med det sagt vill jag inte hämma om du skrivit något om de teman jag ”kritiserar” för inte kan jag veta om just du/ni ändå fått att ta upp dessa teman nu trots mina invändningar.

  6. Då får jag ge ytterligare ett boktips: Triumphant Return av Grant R. Jeffery. I den har han framlagt argument från skrifter från de första århundrandena. Det är ingalunda Darby som var först med förkunnelsen om Jesu återkomst för vedermödan.
    I en annan bok Understanding End Times Prophey av Paul N. Bensware påpekar han att det var många som under 1600-talet och 1700-talet som undervisade om ett uppryckande av de troende som en händelse som var separerad från den då Jesus kommer åter synligt.
    Tyvärr så har det blivit som en vedertagen uppfattning att denna lära härstammar från John Neslon Darby och många nyutbildade pastorer talar därför föraktfullt om ”darbyism”. På det sättet har man blivit stängd för den undervisning som internationellt är den mest vedertagna, den om uppryckande före vedermödan. Svensk kristenhet behöver därför rannsaka sig och vara öppen och inte blockerad genom att tala om ”darbyism”.

    1. Mikael Karlendal

      Jag håller helt med om att användandet av uttrycket ”darbyism” är fullständigt missledande. Jag tror inte att jag har sett det annat än i svensk litteratur. Eller har du sett det någon annanstans? Jag gissar att det myntats i polemiskt syfte.

      Jag känner inte till de böcker du nu nämnde. Jag får kolla upp det. Men vad skriver Ryrie om just detta, alltså om att pretribulationismen skulle ha predikats tidigare än 1800-talet? Jag har nämligen läst annan dispensationalistisk litteratur, men där inte sett just den uppgiften. Stämmer detta verkligen eller är det alltför vidlyftiga tolkningar av äldre litteratur, så att det av den anledningen inte blivit vedertaget? När det gäller premillenialismen, så är ju det vedertaget att den var vanlig innan Augustinus.

      Kan du ge mig referenserna till de bästa citaten hos kyrkofäderna, som tydligast stödjer tanken på ett pretribulational rapture?

  7. Angående dispensationalismen så har den inte sitt ursprung i 1800-talet. Charles C. Ryries visar på det i sin bok Dispensationalism. Kapitel fyra behandlar detta under rubriken The origins of dispensationalism. Bara ett tips!

    1. Mikael Karlendal

      Det beror väl på vad du menar. Men som jag skrev i inlägget, så är läror som premillenialismen, Israels frälsning och upprättelse, tron på att Antikrist är en politisk/religiös ledare som kommer att uppträda under tiden närmast före Jesu återkomst, är inte nya läror, utan har funnits med hela tiden. Tanken att Gud agerar på olika sätt med mänskligheten, genom olika förbund, är inte heller ny. Men dispensationalismen som den utformades av Darby och Scofield och andra, från 1800-talet och framåt, är ett nytt system som helhet betraktat. Pretribulationismen är helt ny från 1800-talet och framåt.

  8. Harry Månsus skriver så profetiskt och klarsynt i sin senaste bok: ”Sången om livet – om pilgrimsfolket och jordens framtid”. Månsus eskatologi är så befriande och bibelförankrad. Han har samma bibelförståelse i de eskatologiska frågorna som exempelvis den engelske teologen NT Wright.

    Månsus skriver på sidan 48:
    ”Är det rent av så att de unga, som anses må dåligt och behöva terapeutisk hjälp, i själva verket är de friskaste i vårt samhälle? Är det så att de som nu demonstrerar i Fridays For Future, Extinction Rebellion och strejkar från skola inte är överdrivna och hysteriska – utan de som verkligen tagit till sig vetenskapen, som vi alla borde ha gjort för länge sedan? Ja, är de spektakulära aktionerna på gator och torg i själva verket profetiska symbolhandlingar, som vill väcka ett nedsövt folk – precis som när profeten Jeremia kom in i templet med ett ok kring halsen i sitt folks ödestimma? Är det så att dessa känsliga unga – och ett växande antal äldre – härbärgerar ett existentiellt lidande, som vi alla borde dela och bära? ” SLUT CITAT

    Berndt Isaksson

    1. Jag tror inte alls det. Det är de som är radikala utan kunskap och bara följer det som bjuds.
      Om du aldrig fördjupat dig i frågan var hela denna klimatrörelsen har sin början och hur det utvecklats, då vilja tipsa dig att läsa Jakob Nordangårds böcker. Det han framför framförallt i boken med undertitel ”En klimatsmart historia” är en riktig eyeopener. Jag läste den för jag ville veta. Yngre orkar inte läsa, så de vet inte och leds av dem som har planerat vad de vill.

  9. Angående detta: ”Men vad ska ske på jorden innan Jesus kommer tillbaka? Vad är tecknen?”
    1. Evangelium ska först predikas för alla folk. Så sade Jesus själv (Matt 24:14) och det är i linje med Jesu missionsbefallningen om att kyrkan ska gå ut och göra alla folk till hans lärjungar.

    Det verkar finnas ett ganska utbrett missförstånd när det gäller denna bibelvers. Många tycks tro att Jesus inte kan komma tillbaka än, eftersom inte alla folk har hört evangelium. Först måste man se att när lärjungarna frågar Jesus i Matt. 24:3, är det tre frågor som ställs: ”När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var en-samma med honom, gick de fram till honom och frågade: Säg oss: (1) När skall detta ske, och (2) vad blir tecknet på din återkomst och (3) den här tidsålderns slut?”. Jesus ger ett svar på varje fråga och det är av stor vikt att inse vilket svar som hör till respek-tive fråga. Om man ser till bakgrunden till den första frågan förstår man att den berör templets förstörelse. Se versarna: Matt. 24:1-2.
    Det är ett missförstånd att tro att evangeliet måste predikas i hela världen, och att detta skulle vara ett tecken som måste fullbordas innan Jesus kan komma tillbaka. Läser man noga ser man att svaret, när detta skall ha skett, inte är ett tecken på Jesu andra tillkommelse. När predikandet för alla folk är avklarat, då säger Jesus ”skall slutet komma”. Alltså inte när Han kommer igen, utan efter fredsriket, när denna värld nått sitt slut och evigheten infaller. Då är slutet kommet. Fredsriket, som varar i tusen år, skall följa efter Jesu tillkommelse.
    Vi måste ha klart för oss att när Jesu andra tillkommelse sker, avbryts församlingens tidsålder och de troende tas hem till himlen. Därefter påbörjas alltså den sista tidspe-rioden med fredsriket. Det är under denna period Jesus skall regera från Jerusalem, efter det att han har kommit tillbaka i synlig gestalt, och den dramatiska tid som bru-kar kallas för vedermödan, passerats.
    Då är också judafolket i sin helhet återförsamlat i sitt land. Judarna kommer då alltså att vara i Jesu omedelbara närhet kring hans tron i Jerusalem. De kommer också att tjäna som ett missionerande folk och förkunna ”evangelium om riket.” Det handlar om det rike där Jesus är konung. Det finns flera bibelställen som talar om detta, ex-empelvis: Jes. 2:1-4, Jes. 24:23, Mika 4:1-7. Jesaja beskriver hur judarna skall vara det stora missionsfolket: ”Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag skall samla alla hednafolk och tungomål, och de skall komma och se min härlighet. Jag skall sätta ett tecken ibland dem. Några av dem som blir räddade skall jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, bågskytte-folken, till Tubal Javan, till kustländerna i fjärran, som inte hört talas om mig eller sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland hednafolken.” Jes. 66:18-19. Ett annat bibelställe, som hänvisar till samma tidsperiod är Sakarja 8:23: ”Så säger HERREN Sebaot: På den tiden skall tio män, av alla språk och länder, gripa tag i mantelfållen på en judisk man och säga: ”Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er.” Detta sker alltså i framtiden, under fredsriket, eftersom judarna ännu inte sett att Jesus är den Messias som de väntar på.
    Missuppfattningen om och när världsevangelisationen är fullbordad har olika bibel-lärare klargjort. Det behövs inte minst med anledning av alla de som tror att Jesus inte kan komma än, på grund av att missionsuppdraget ännu inte är fullbordat. Men så förhåller det sig alltså inte, utan Jesus kan komma när som helst.

  10. Så sent som år 2015 skrev du ”nu tror jag på amillennialismen”. Idag skriver du ”Jag är alltså premillenialist”. Det som du förr ansåg vara en ”feltolkning” är nu plötsligt en rätt tolkning.

    Och du har följaktligen ändrat dig både här och där i din eskatologi.

    Det här påminner mycket om din allmänna resa. Du har hoppat från rörelse till rörelse och ibland till och med hamnat helt galet.

    Men du har hela tiden försvarat dig och sagt att du i grund och botten inte alls egentligen hoppat från tuva till tuva. Allt är bara en synvilla.

    Nu ser vi samma sak hända i din eskatologi. Du har på bara några år hoppat både rejäla och mindre rejäla eskatologiska hopp från tuva till tuva.

    Och åter igen, det verkar inte bekomma dig nämnvärt.

    1. Mikael Karlendal

      Ragnar, då vill jag gärna upplysa dig om att bland evangelikala kristna, bland bibel- och bekännelsetrogna protestanter, bland kristna som tror att Bibeln är Guds ofelbara ord, så förekommer det olika bibeltolkningar när det gäller vissa frågor. Och till detta hör olika tolkningar när det gäller detaljerna i det som kommer att hända i samband med Jesu återkomst. Det rör sig inte om småsaker, utan det är viktiga saker. Men det är inte frälsningsavgörande vad man tror i dessa frågor.

      Bland dessa kristna som jag ovan nämnt och till vilka jag hört hela livet, utom när jag under några få år var katolik och inte protestant, men dock fortfarande lika troende på Bibeln som Guds ofelbara ord, så finns det tre huvuduppfattningar angående tusenårsriket – om hur Upp 20 ska tolkas. Det är premillenialismen som tror på ett bokstavligt tusenårsriket mellan Jesu andra återkomst och domen och de nya himlarna och den nya jorden. Det är amillennialismen som tolkar tusenårsriket mer symboliskt, som en beskrivning på kyrkans tidsålder och alltså tror att vid Jesu återkomst så går vi direkt till domen och nya himlar och ny jord. Och så är det postmillennialismen som tror att Jesus kommer efter tusenårsriket. Det senare är då en period då evangelium har spridit sig så mycket i världen att det blir som ett sorts fridsrike med goda lagar etc innan Jesus kommer tillbaka. Premillenialismen finns sedan i några varianter. Men allt detta ryms inom ramen för bibeltroende protestantiska kristna, inom ramen för evangelikal tro.

      Och jag har alltså konsekvent varit evangelikal, men jag har inte varit någon åderförkalkad, stelbent dinosauriestaty som aldrig kunnat ändra uppfattning eller ändra tolkning av olika frågor inom ramen för en evangelikal tro.

      Om du du kallar en öppenhet för att ändra uppfattning om man blir överbevisad av bättre argument i frågor som rör eskatologin för att hoppa från tuva till tuva, då lever du på en annan planet än alla dem som läser Bibeln dagligen med ett öppet sinne för vad Guds Ande säger både till en själv och till andra kristna. Då är det du som har problem.

      1. ”… jag har inte varit någon åderförkalkad, stelbent dinosauriestaty…”

        Ha ha ha … där bjöd du mig på ett härligt skratt på söndagsaftonen! Tack, och ha det gott!

  11. Pastorerna Micael och Sara Grenholm har ett mycket intressant poddsamtal med teologen Mikael Tellbe och just de frågor som denna bloggpost handlar om. Den är i två delar:

    Del 1: Vilddjurets märke 666 – vaccin, mikrochip, eller något helt annat?
    https://helapingsten.com/2021/04/24/vilddjurets-marke-666-vaccin-mikrochip-eller-nagot-helt-annat/

    Del 2 Tre saker som lyser med sin frånvaro i Uppenbarelseboken
    https://jesusfolket.podbean.com/e/tre-saker/

    Mvh
    Berndt Isaksson

  12. Det här med tider och ”rumsliga” uppfattningar är ju inte lätt. En sak som hjälpt mej är att försöka förstå att det inte är så alldeles särskilt och speciellt med just den tid vi lever i utan att försöka se hur människorna för 2000 år sedan talade om den sista tiden då. Är det så markant skillnad med ”sista tiden” då mot nu?

    För om man exempelvis ser på vad Paulus skrev till Galaterna (kapitel 4) så ser man att det redan då fanns en ”radikal tids- målgång” som började råda och gällt oss alla sedan dess:

    Paulus: ”På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens makter På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens makt Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt. , född av kvinna och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt. ”

    ”… när tiden var inne sände Gud sin Son” står det.

    Det måste vara den största och viktigaste ”tiden” som inträffat hittills. Och den tiden har nu varat i snart 2000 år. Människor har kommit till tro och människor har valt att inte tro. Sedan dess har alla tecken på den sista tiden ”kommit och gått” och man börjar tänka ”men när kommer den riktiga sista tiden?” Och en anledning till frågan är väl att det är svårt att förstå att man själv bara är en liten del av denna tid. Att det ju faktiskt är Guds tid som är speciell och inte just ens egen levnadstid under denna ”Guds-period” som började för 2000 år sedan, snart räknat.

    I Heb 1:2 står det ”har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen.”

    Här ser man att brevskrivaren om den sista tiden beskriver den tiden som ”nu” (alltså då författaren skrev sitt brev).

    Judas påminner om vad apostlarna sagt om vad som gäller i väntan på Jesu återkomst: ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. De (apostlarna) sade till er: ”I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär.”Det är sådana som skapar splittring, oandliga människor som inte har Anden.
    Men ni, mina älskade, ska bygga upp er själva på….”

    I den texten ser man också hur Judas och apostlarna ser på sin tid som den sista tiden och hur förmaningarna gällde dem som levde då och för alla som vill leva i tron efter dem.

    Så hur bli då Jesu andra återkomst? Eftersom jag tror att himmelen inte kommer att vara på jorden utan i Guds boning i himmelen där Gud själv bor så tror jag att vi får ryckas upp honom till mötes, tas med till den boningen och då (inte innan) slippa ifrån allt elände på den här planeten:

    ”Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren.” (1 Thess 4:17).

    Någonstans i rymden börjar bröllopsfesten!

  13. ”Örebro Missionsskola och började under 80-talet inta en skeptisk och avvaktande hållning i frågan.” Detta är ett citat från Mikaels inlägg. Det är helt riktigt att pastorsutbildning på denna skola har bidragit till att någon större levande eskatologisk förkunnelse inte i dag finns i frikyrkorna.
    På denna länk kan man läsa om den genomgripande förändring som ägde rum på denna skola, det är ett examensarbete av Oscar Svensson:
    https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/48674
    I pastorsutbildningen används boken Lammet och odjuret när det gäller Uppenbarelseboken. I den läggs en stor vikt vid att Johannes förmedlar ett budskap till de kristna i Romarriket. Ett budskap som Johannes skulle ha kodat för att det inte skulle ställa till besvär för de troende om skriften kom i fel händer.
    Det är beklagligt att på detta sättet har det verkliga budskap i Uppenbarelseboken förlorat sin udd och relevans nu. Detta har bidragit till en stor tystnad som råder från de pastorer som under senare år utbildats – mycket olyckligt.

  14. Det skulle finnas mycket att kommentera, men jag nämner bara här antikrist. Jag tror att olika kommentarer har helt missat poängen med antikrist. Kommentatorer tar inte hänsyn till Johannes beskrivning av antikrist. Jag har gjort ett försök på min hemsida. Där kommenterar jag (väldigt kortfattad) några av de traditionella föreställningarna (som också du tycks företräda). Min text finner du här: http://www.vesa-annala.se/442526899

    1. Mikael Karlendal

      Tack för din kommentar, Vesa. Det är mycket av det du skriver som jag håller med om, men inte allt. Jag får återkomma mer i detalj hur jag tänker framöver när jag skriver ett inlägg om Antikrist. Men länken till Skolverket som du har fungerar inte längre. De kanske har tagit bort texten du länkade till? Eller flyttat den? Du kanske kan hitta den någon annanstans och lägga till ny länk?

  15. Tobias Bäckström

    Den första generationen kristna hade väldigt starka förväntningar på Jesus snara återkomst. Samtliga tecken som du räknar upp ansågs vara uppfyllda inom det första århundradet av de som levde då, inklusive Matt 24:14. ”Hela världen” och ”alla folk” rymdes nämligen inom det romerska riket, jfr att hela världen skulle skattskrivas.
    Kan man inte konstatera att om Jesus verkligen avsåg att komma tillbaks konkret och synligt så skulle han gjort det inom det första århundradet. Det skedde inte och det vi behöver göra då är ju fundera över vad återkomsten istället innebär.

    1. Mikael Karlendal

      Är det verkligen så som du skriver? Är det inte så att det är Albert Schweizer som talar här? Han lanserade idén att det var så, men tidigare i kyrkans historia har man inte ansett att det var så.

      Det är sant att kristna i alla tider har försökt tolka sin samtid och undrat om den eller den är Antikrist, om det eller det är den eller den vredeskålen osv. Men att man ivrigt försöker koppla ihop sin samtids händelser med profetiorna betyder ju inte att man har tolkat det rätt.

      Det finns ju också texter i Bibeln som antyder att Jesus inte ska komma tillbaka hur snart som helst. När t ex Jesus talar om att Guds rike är som ett senapskorn, som först är lite och sen blir ett stort träd, så antyder ju det snarare en mer långsam process, något som inte händer snart. Eller sammanhanget med kvinnan som använder dyrbar balsam och smörjer Jesu fötter… Hennes handling skulle ju kommas i håg i framtiden överallt där evangelium predikas.. Det låter ju som att vi tänker oss en ankomst ganska långt fram i tiden. Det finns en hel del – mycket mer än det jag här lite snabbt anför -som antyder att Jesu ankomst inte kommer snart. Faktum är ju också att Jesus var tydlig på den punkten, att ingen utom Fadern vet dagen eller stunden.

      Men saker ska hända innan. Och det här med att evangelium skulle predikas i hela världen kan ju inte begränsas till Romarriket bara för att Lukas använder det uttrycket om en skattskrivning i Luk 2. I Apg 2 skriver samme författare om parther, meder och elamiter och de som kommer från Mesopotamien och araber, och då har vi folk som kommer från delar av världen som ligger utanför Romarriket. Och alla då kände till Indien och handeln med Indien, liksom man kände till orsaken till att de flesta romerska legioner låg vid gränserna i norr. Så om Jesus säger att vi ska göra alla folk till lärjungar, när Paulus predikar om hur Gud skapat alla folk och gett dem deras områden osv, så syftar det definitivt på mer än Romarriket. Hela bibeln är ju ett tydligt exempel på att ”världen” inte är begränsat till Romarrikets gränser. Varifrån kom Abraham t ex? Vad sägs om Esters bok? Vad var Perserriket?

      Jag får antagligen skriva ett längre blogginlägg om detta. Dina frågor är säkert inte bara dina. Men jag menar att även om vi kristna genom historien har haft lite olika tolkningar av Upp 20 och de tusen åren, och om Israels och judarnas öden, så har vi haft en gemensam tro att Jesus bokstavligen kommer tillbaka till denna jord vid tidernas avslutning, om det sen ska inträffa ett tusenårsrike först och sedan nya himlar och en ny jord eller om tusenårsriket ska tolkas symboliskt, är en annan fråga. Men att Jesus ska komma tillbaka bokstavligt och sätta sina fötter på Olivberget vågar jag påstå tillhör den allmänneliga kristna tron.

      Dock gissar jag att det är Albert Schweizer som i början av 1900-talet lanserade idén som du förde fram. Sedan har den återupprepats i exegetkretsar på universiteten så mycket att den blivit 2n ”sanning” om de första kristnas tro. Men jag tror inte att den idén håller.

      1. Tobias Bäckström

        Ja, det finns antydningar i bibeln om att Jesus återkomst inte kommer att vara nära förestående, det hindrar ju inte att den första generationen kristna ändå hade en stark förväntan om detta. En antydan om detta finns i 1 Thess 4 där en viss oro verkar ha spridits i församlingen för att några hade avlidit utan att Jesus hade kommit. Och i v 17 verkar Paulus själv utgå från att han kommer vara i livet.
        Ditt exempel från Jesus liknelser om Guds rike är bra. Men just denna gradvisa övergång, gradvisa tillväxt av Guds rike får inte jag ihop med en bokstavlig återkomst. Det innebär ju en skarp skiljelinje mellan ett före och ett efter ingen gradvis övergång.

      2. Mikael Karlendal

        Många i den tidiga församlingen hade säkerligen en förväntan om att Jesu ankomst skulle ske mycket snart. Men det är ju inte samma sak som att ha fått uppenbarelsen om att det var så. Att de kristna i Thessalonike förväntade sig att han skulle komma vilken minut som helst, hade nog att göra med att de var helt nykristna och att Paulus bara hade hunnit vara där i ungefär tre veckor innan han var tvungen att fly därifrån (Apg 17). De hade helt enkelt inte hunnit få riktig förtrogenhet med allt i läran ännu. I 1 Thess 4 verkar ju Paulus adressera frågan om man skulle missa något om man hann dö innan Jesus återkomst eller inte, så nog verkar de ha haft brister i sin kunskap. Om 2 Thess är det andra brevet på kort tid efter 1 Thess, så verkar det som att de misstolkade det han ville säga i 1 Thess också, eftersom Paulus i 2 Thess får förklara för dem att Herrens ankomst, då vi ska samlas hos honom (vilket ju rimligen borde syfta på samma sak som i 1 Thess 4), Herrens dag inte kommer hur snart som helst. Först måste avfallet ske och först måste laglöshetens människa uppenbaras. Och det har Paulus uppenbarligen pratat om tidigare, efter ”de vet vad som hindrar honom” och att ”han som hindrar” måste tas bort.

        Så oklara insikter och kunskaper fanns i tidiga kristna församlingar.

        I 2 Pet 3:1-13 skriver Petrus om samma ämne. Men här får man intrycket av att de troende han skriver till borde ha kommit ihåg att de blivit undervisade om att Herrens ankomst faktiskt kan dröja, och att tusen år är som en dag för Herren. Det borde de komma ihåg och inte bli förvånade över att det kommer hånare som frågar ”hur blir det med löftet om hans ankomst? Våra fäder har redan dött, och allt är som det har varit sedan världens skapelse”. I denna text tycker jag mig se att man dels kan tänka att Jesus kommer under vår livstid, men att man samtidigt bör vara medveten om att det kan ske tusentals år efter vår tid.

        Liknelserna om senapskorn och liknande är naturligtvis liknelser och man kan inte hårddra alla detaljer. Men jag tänker på två sätt – att det börjar väldigt litet, men blir väldigt stort vid Jesu återkomst eller att det sker ett gradvis utbredande av evangelium bland världens folk, från det lilla till det stora och universella. Men i båda fallen handlar det om en längre tid – det som växer eller det som börjar litet och sedan blir jättestort, allt det tar tid. Lång tid är på något sätt implicerad.

  16. Benjamin Fryxelius

    Hej Mikael!

    Jag har läst din blogg under ett par år, med stor behållning. Tack!

    Jag tycker det här ämnet är mycket intressant, och eftersom jag förstår det som att du tänker gå mer på djupet i kommande inlägg (?) så vill jag bara kasta ut mig några punkter som jag undrar över i det du skriver, och så får vi se om det är något du vill ta upp så småningom.

    – Du skriver under punkt 2 att ”Samtidigt kommer de som inte avfaller att bli starkare och kyrkan mer levande.”, jag undrar vad du bygger det på? Jag har hört det från många håll, men inte riktigt förstått varifrån idén kommer.

    – På vilket sätt menar du att Daniels bok talar om en 7-årig vedermöda? Och följdfrågan; hur kommer det sig att du i profetian om de 70 årsveckorna, kastar den sista veckan om i framtiden, och inte sett den som direkt efterföljande de andra 69?

    Tack för tänkvärd läsning, allt gott!

    Mvh,
    Benjamin Fryxelius

    1. Tack Benjamin för dina synnerligen relevanta frågor. Den andra frågan kräver en längre utläggning, och därför sparar jag mitt svar till dess att jag skriver om detta. Den första frågan kanske är något lättare att besvara. Det jag menar är att under förföljelsetider så luttras kyrkan. De ljumma och namnkristna försvinner, medan de som verkligen tror i hjärtat tvingas att välja. Och då väljer de att följa Jesus oavsett priset. Den kyrka som består av den typen av kristna blir starkare, andligt sett. Det är så jag tänker.

      1. Benjamin Fryxelius

        Tack för svar!

        Luttrande som princip håller jag helt med om. Och jag anar att vi är en liten, liten bit på vägen in i denna process.

        Det jag var mest nyfiken på var om det fanns något bibelord som förutsäger det specifikt, har mest hört det som profetiska förutsägelser eller ibland som något man läser in i texter eller förutsätter. Jag tänker på att Jesus säger att om den tiden (den stora nöden) inte förkortades skulle ingen kunna bli frälst, vilket jag tycker antyder motsatsen.

        Jag ser fram emot att läsa kommande inlägg, tack för din tid!

  17. Mycket intressant. Jag har inte haft tid och möjlighet att fördjupa mig i dessa ämnen, men de har alltid varit intressanta. Ofta har man i min familj sagt att det här är så svårt att förstå så man ska bara se till att man lever rätt och inte spekulera.

    Jag kommer ihåg de där beräkningarna om 70 årsveckor ur Danielsboken och hur man fick fram att Jesus, med hänsyn taget till Israels återskapande som nation 1948, skulle komma inom ett visst årsspann, om än inte kanske ett exakt årtal. Jag kommer ihåg många evangelister som ägnade en del minuter av sitt uppträdande att försöka bevisa att Jesus skulle komma inom kommande år. Som tonåring var det svårt att ta till sig. Det var ju en helt annan dimension av verkligheten än den som tiotals generationer före mig hade haft.

    Jag har också mina egna ”backlash”-teorier kring varför kristendomen gått tillbaka så kraftigt i Sverige. Syndakatalogen, som i mångt och mycket byggde på att förbjuda saker som i två led kunde bli ett syndafall, och som många äldre kristna på direkta frågor inte kunde argumentera för, gjorde att talet kring detta helt upphörde och sedan föll man i andra diket. Ingen vågade ta upp detta då det förut varit så enkelspårigt. Sen blev det ingenting. När jag nyligen köpte den dyraste bok jag hittills köpt, World Christian Encyclopedia, och läser om Sverige gör det ont. Hur kan ett lands levande kristendom gå så dramatiskt tillbaka under så kort tid som bokens statistik beskriver?

    Men det jag aldrig hört talas om – och jag vet att jag en gång på denna blogg ställde frågan men fick ett lite raljerande svar av Mikael – det är vad vi som hoppas på en evighet tillsammans med Jesus ska göra. Stanley Sjöbergs mor Helga pratade om det en gång, så jag är i gott sällskap – hon ville inte bara sitta däruppe och spela harpa utan ville ha nåt konkret att göra. Det här har jag inte sett någon tala om. Vad innebär det när vi rycks upp? Vem ska vi regera över? Varann? De i helvetet? De i tusenårsriket? Varför är det kul att regera över andra? Var befinner vi oss? Är vi kvar på jorden under tusenårsriket och lever i fred och harmoni med alla här? Så att vi verkligen känner skillnaden då vi finns kvar i våra gamla sammanhang, i våra hus, äter pizza, går till jobbet? Om man i det läget finns i helt andra överjordiska sammanhang blir det ju väldigt svårt att känna någon skillnad mot tidigare. Var ska alla som ska uppstå från de döda få plats? Etc.

    1. Jag minns inte riktigt att jag skulle ha skrivit ett raljerande svar på en sådan fråga. Men om jag gjort det, ber jag om ursäkt.

      Jag tror definitivt inte att vi bara ska spela harpor, men jag tror å andra sidan inte heller att vi egentligen kan veta så mycket om vad vi ska göra där. bibeln säger ju nästan ingenting om detta, och det Bibeln säger verkar på något sätt mer av symbolisk karaktär. Och det kanske beror på att vi människor kanske inte ens har möjlighet att föreställa oss en fullkomlig värld, helt utan synd, ondska, förgängelse, död och annat. Men vi vet ju att det ska bli bra, och då kan det ju inte vara tråkigt och enformigt.

      Om man bara skulle spela harpa, så vore det ju endast ett paradis för musiknördar, möjligen för dem som tror att ”lovsång” (dvs den moderna musikstilen som går under det namnet) är Guds största gåva till mänskligheten som ersätter allt från bibel, bön, predikan, undervisning till allt annat.

      1. Nej, det står inte så mycket om vad vi ska ägna oss åt i himmelriket. Men det står lite. Att arbete t ex hör paradiset till vet vi t ex redan från perioden innan syndafallet. När det står lite i Bibeln om andra saker, och ibland kryptiskt, så har vi ändå mer eller mindre välgrundade utläggningar/spekulationer kring vad det innebär.

        Jag skulle behöva läsa på rejält kring ämnet för att verkligen kunna argumentera. Jag började faktiskt leta igår i bokhyllorna efter de böcker jag genom åren köpt om Jesu återkomst. Även i farfars bokhylla med böcker från 1920-talet och framåt kan det finnas guldkorn.

        Utan att kunna spåra det så har jag fått för mig att tusenårsriket innebär att vi kristna finns kvar på jorden, i samma sammanhang som idag. Vi kör våra bilar, vi går till våra jobb, vi plockar svamp och spelar dataspel. Men det är en värld utan synd, där Jesus regerar antingen direkt eller genom nåt slags ombud. Han är synlig. En sån teori skulle verkligen för alla visa hur jorden egentligen var tänkt att vara. Annars tycker jag det blir svårt att jämföra om vi finns i en helt annan dimension. Då innebär det också att vi styr över alla ogudaktiga, som under tusenårsriket inte längre begår synder, men ändå inte betros med styrande positioner. Det blir en slags välförtjänt ”hämnd” att kristna Gulag-fångar styr över sina forna vakter, massvåldtagna kongolesiska kvinnor styr över sina bödlar osv.

        Men samtidigt får jag då inte ihop alla avlidna som ska uppstå, hur får de plats? Vad ska de göra? Eller finns just de i en annan dimension?

        Jag bläddrade för lite sen i tidskriften Gryning från 1963 där pastor Alvar Lindskog skriver om den yttersta tiden, måste gräva fram den. Vad som fastnade var uppfattningen att de troende kristna undantas från de stora vedermödorna men att de namnkristna luttras som eld och räddas efter en mycket jobbig period. Lite som skärselden fast på rätt sida döden ungefär. Det kändes faktiskt lite smått logiskt. Även en namnkristen har ju ett litet mått av kristen tro och skulle få lida för sin tro, som vederbörande knappast utövar, om det blir ett muslimskt styre t ex.

        Det generella problemet med eskatologin under min livstid är ju att det finns så många teorier och uppfattningar som skiljer sig avsevärt från varandra. Och många av de som lanserat dessa olika uppfattningar är i allmänhet välkända, respekterade och goda kristna förkunnare. Man kan inte kasta nån av dem ifrån sej och kalla dem villolärare.

    2. WILDWEST håller med detta är ett intressant ämne men jag tänker lite som din familj att det är svårt att förstå allt, för den enskilde människan bör vi dock leva som att vi alltid är redo för Hans ankomst, vi vet så lite om våra liv, det kan tas ifrån oss fortare än vi tänkt.
      Om inte ens Jesus visste alla detaljer när han i Matt 24:36 säger ”Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern”
      Hur ska vi då med säkerhet kunna veta exakt i vilken ordning och i vilken tid allt skall ske?
      Ett vet vi dock, Jesus kommer snart! Det är dock en nåd att Han dröjer då allt för många ännu inte är redo.

  18. Att man slutat att förkunna Jesu återkomst beror på ljumhet och avfall.
    Maranataväckelsen aktualiserade förkunnelsen på nytt då den ”drabbade” Sverige 1960. Och Norge innan dess.
    Jag tackar Gud för den.
    För mig kom den att få en avgörande betydelse.
    Man kan inte vara en brudesjäl om man inte väntar Jesus tillbaka på den brustna skyn.
    Men inom teologin har detta varit något man rynkat på näsan åt och betraktat som primitivt. Det hör, menar man hemma i överhettade och extatiska tältmöten.
    Bibeln vimlar dock, som Arne Imsen påpekade av maranatavittnen: Noa och andra portalfigurer.
    Ty Maranata är ingen partifana utan ett fältrop: Jesus kommer!

  19. Tobias Bäckström

    Att det inte var Darby som kom på att Jesus ska komma tillbaka på ett synligt sätt och regera som kung i Jerusalem, ska jag tolka det som att du inte heller tror detta; en synlig och konkret återkomst?

    1. Jag tror att du kanske var lite trött när du skrev detta. Självklart tror jag att Jesus kommer konkret och synligt. Det är ju bland annat det som mitt inlägg går ut på. Men för många nutida frikyrkoförkunnare som gett upp tanken på att hålla en hel predikan eller predikoserie om Jesu återkomst, så har talet om Darby och det helt missvisande uttrycket ”darbyism” blivit som ett rött skynke. Man förkastar utan att tänka allt som associeras till Darby. Därav mitt sätt att uttrycka mig, därav att jag skrev om olika saker som Darby inte hittat på.

      1. Tobias Bäckström

        Men hur tänker du dig att en sådan återkomst kommer att bli i praktiken? Om Jesus i kroppslig gestalt sänks ned från ett moln, hur många skulle märka det? Kommer Jesus styra världen men en armé av änglar? Och alla döda som uppstår, var skulle de få plats? Jag har åtminstone svårt att få ihop allt detta med vår moderna världsbild.

      2. Jag kan inte påstå att jag har alla svaren på alla frågor och ej heller att jag förstår allt. Men jag tror å andra sidan inte heller att vi behöver få ihop det med vår moderna världsbild, för den kan vara rätt begränsad.

        Jag tror att Jesus kommer tillbaka och sätter sina fötter på Olivberget, jag tror också att hans ankomst kommer att vara som när blixten syns från ena sidan av himlen till den andra. Jag tror att han i ett ögonblick kommer att samla alla som tillhör honom till sig, med hjälp av sina änglar. Hur allt detta går till och hur det ser ut när man ser det, har jag ingen aning om. Men jag tror det, därför att jag läser min Bibeln och uppfattar att det är så det går till.

        Jesus kommer med alla sina heliga – om det syftar på änglarna eller på alla rättfärdiga människor som dött innan hans ankomst är jag inte helt säker på. Om alla döda kristna uppstår vid hans ankomst – var ska de få plats? Jag vet inte. Men vad säger att vi ska vara bara på jorden? Och med tanke på att jordens befolkning under större delen av mänsklighetens historia har kunnat räknas enbart i hundratals miljoner, så kanske det ändå inte är så extremt många som räknas till de utvaldas skara totalt sett. Det är ju bara under de senaste 100-150 åren som vi har blivit riktigt många.

        Jag kan säga att jag inte heller förstår allt om tusenårsriket, men jag tror ändå på det, eftersom jag till syvende och sist inte kan komma undan den slutsatsen rent exegetiskt. Jag vet ju naturligtvis att den normala uppfattningen under större delen av kyrkans historia är den amillenialistiska. Men samtidigt var premillenialismen vanligare på den tid då kyrkan inte var tillåten utan i stället förföljd, på den tid då kyrkan inte hade gynnats av stasmakten. Och jag har svårt att förstå att Satans skulle vara bunden just nu. Det är så mycket ont som sker och har skett i världen under de senaste 2000 åren, att jag finner den amillenialistiska tolkningen av Upp 20 som extremt krystad.

        Men det är mina funderingar.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: