Kommer i kommande nummer

Jag kan berätta att jag har börjat skriva ett längre inlägg som är tänkt att publiceras inom en inte alltför avlägsen framtid här på bloggen. Det handlar om en person som varit en evangelikal protestant i över 50 år. Sedan drabbades han en kort tid av viss sinnesförvirring och blev katolik under en kortare period på några år. Nu är han dock åter en evangelikal protestant igen. Fast nu med mer insikt och fördjupad erfarenhet som göra att han förstår 1500-talets reformation mycket bättre. Kanske kan han till och med hjälpa dem som drabbats av samma sinnesförvirring som han själv drabbades av på ett mer insiktsfullt sätt.

Samme person har hela sitt liv ansett att skillnaderna mellan olika protestantiska samfund idag är så små, att det är totalt oviktigt vilket protestantiskt samfund man tillhör, frikyrkligt som svenskkyrkligt. Särskilt om man är lekman och har ett vanligt jobb. Är man anställd som pastor eller präst kan det förstås ha lite större betydelse. En troendedöpare kan till exempel inte vara anställd som präst i Svenska kyrkan, medan en barndöpare inte kan vara anställd som pastor i en pingstkyrka. Men annars är det inte så viktigt vilket samfund man tillhör.

Däremot är det viktigt att man tror på Bibeln som Guds ofelbara ord och högsta auktoritet för vår tro och vårt liv. Det är inte OK med liberalteologi av något slag. Men det är en skiljelinje som går tvärs igenom alla samfund. Därför är det en ganska pragmatisk fråga vilket protestantiskt samfund man tillhör. Man måste inte vara samfundstrogen.

Personen jag skriver om har av somliga blivit anklagad för att ha varit hattig och bytt samfund och uppfattning hela tiden. Själv förstår han inget av detta, eftersom han själv enligt egen uppfattning haft samma grundläggande teologi från 15 års ålder fram till dess att han slog in på den katolska banan, men nu återgått till den tidigare protestantiska teologin. Enligt egen uppfattning har han alltså bara hoppat i annan och felaktig båt en gång. Men han är nu tillbaka i moderskeppet, så att säga. Den enda större förändring i teologin som han gjorde innan han blev katolik, var att han ändrade dopsyn. Han började tro att det var rätt och riktigt att döpa spädbarn och inte bara de som är gamla nog att tro själva. Inte så viktigt för en lekman, men är man pingstpastor och lite halvkänd som bloggare och debattör får det givetvis konsekvenser. Han blev ju av praktiska skäl tvingad att byta frikyrkosamfund. Hade han varit lekman i stället för pastor, hade han nog inte brytt sig om något sådant. Därav vissa skriverier även i vissa tidningar.

Men jag återkommer mer i detalj om dessa tankar. Det här inlägget får väl betraktas som ett typiskt ”Stefan-Swärd-inlägg”. Den kände frikyrkoprofilen Swärd brukar ju ibland skriva den här typen av ”jag ska skriva en sak snart-inlägg”.

4 reaktioner på ”Kommer i kommande nummer”

  1. Det positiva med denna sinnesförvirrade person är att han (vore jag rolig nu kunde jag skriva ”hen”, ett ord som jag undviker som pesten/corona) är ärlig och uppriktig och tar konsekvenserna av sin sinnesförvirring. Det finns andra sinnesförvirrade av typen Urban Ekström som smusslar med sin förvirring under flera år, motsäger sig själv, förnekar likt Petrus, och sedan ändå hoppar av. Det skapar i hans fall för mig en långvarig, för att inte säga, evig misstro till allt som ur vederbörandes mun kan tänkas komma.

    Den i bloggposten sinnesförvirrade har också hela tiden låtit sina lärjungar få veta hans tankebanor och funderingar. Det har varit riskfyllt, men just öppenheten gör att jag tror många accepterat kasten.

    Jag skulle också kunna beskriva en viss resa själv som konservativ pingstvän av barndom och tradition till en mer öppen hållning där jag inte heller längre helt kan utesluta barndop. Dock inte som praxis men ett accepterande att det finns synnerligen rättroende och andefyllda kristna som enbart är barndöpta. Också har jag genom den tyska satellitkanalen BibelTV, som är en protestantisk evangelikal sändare, med sina söndagsgudstjänster från olika tyska evangelikala kyrkor, upptäckt att det skiljer nästan ingenting förutom nån enstaka form av liturgi mellan en folkkyrklig församling och de som närmar sig karismatiken. Tyvärr har gudstjänsterna från de fria karismatiska kyrkorna och pingstförsamlingarna varit de sämsta. Där råder ofta en väldig brist på hyfs, ordning och uppförande, vilket får mig att under dessa gudstjänster längta till en pensionerad luthersk präst.

    Så vi gör nog alla en del resor under livet. Huvudsaken, som jag tror den Sinnesförvirrade redan har uttryckt, är att man inte avviker från tron på Bibeln som Guds Ord. Liberalteologin, som jag understundom har extremt svårt för att ens kalla en kristen teologi, är bra mycket farligare än klassiskt troende katoliker. (Om ortodoxa av olika falanger har jag väldigt lite kunskap, hoppas dock inte att den Sinnesförvirrade för viss tid blir ortodoxt troende.)

    1. Eftersom jag har goda insikter i hur personen ifråga tänker, så kan jag lugna dig med att någon övergång till ortodoxin inte ligger i pipen. Vederbörande har läst en del ortodox litteratur och haft stor nytta av den i samband med bearbetandet av det katolska. Men han finner att ortodoxin inte heller når upp till en biblisk standard, utan innehåller många traditioner av delvis lika slag den katolska, delvis av annat slag, men som inte stämmer överens med Bibeln. Någon attraktion eller dragning till det ortodoxa i andlig bemärkelse har han aldrig känt. Däremot är det intressant rent historiskt.

  2. Det tragiska är att denna person inte inser att han hamnar i Romkyrkan oavsett samfundstillhörighet genom ekumenikens SKR och Charta Ecumenica.
    Inte ens troendedopet är en ointaglig teologisk bastion med en ”missionare” vid rodret i Filadelfia och pingstmunken har många följare. Alla samfund är sakta på glid mot Rom.

    1. Välkommen som kommentator, Stig! Jag är nog rätt säkert på att personen ifråga ännu inte nått din nivå av ekumenisk insikt. Kanske tror han mer på att Rom-kyrkan är på glid mot Svenska kyrkan och liknande liberalteologiska samfund i stället för tvärtom. Men det kanske kan bli ett stort liberalteologiskt samfund med goda relationer till islam?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: