Det är i dessa dagar inte lätt för normalt funtade kristna inom Svenska kyrkan. Det har det väl inte varit på länge. Med normalt funtade kristna syftar jag på kristna som faktiskt tror att Bibeln är Guds ofelbara ord och därmed högsta auktoritet för vår tro och vårt liv. Övriga är helt enkelt inte funtade som de ska.
I Luleå stift har en präst blivit avkragad för att vederbörande är kristen. Hon har helt enkelt lärt ut till konfirmander att sex är något som hör till äktenskapet mellan man och kvinna, och att homosexuella relationer är synd. Det är ju normal kristen lära sedan tvåtusen år, men nu får man höra att det inte stämmer med vad Svenska kyrkan står för. Jaha.
I Malmö – ja, där går man ormens ärenden utan rodna. Nima Motallebzadeh uttrycker det mycket väl i sin debattartikel i Dagen.
Så hur då jag tänkt som gått från den Romersk-katolska kyrkan till Svenska kyrkan? Många kliar sig i huvudet och undrar. Och jag förstår dem. Jag förnekar inget.
Men när jag en gång gick från att vara protestant eller evangelisk kristen till att bli katolik, då handlade det inte om att byta samfund. När jag nu lämnat den Romersk-katolska kyrkan och blivit protestant igen och medlem än så länge i Svenska kyrkan, så handlar det inte om att byta samfund.
Det handlar om att gå från en kristen huvudriktning till en annan.
Att byta samfund är när man efter tio år i en pingstförsamling byter till en EFK-församling. Och sen kanske man byter till en Equmeniaförsamling nästa gång man flyttar till en annan ort. Det är samfundsbyte. Det handlar om att flytta medlemskapet i en lokal förening eller riksförening till en annan – men allt håller sig inom samma kristna huvudriktning – protestantismen – den frikyrkliga varianten. Man behöver inte ändra sin tro, sitt liv eller sin lära för att göra dessa byten.
Om man däremot blir katolik eller ortodox, då gör man något mycket större; man byter kristen huvudinriktning – och det finns i huvudsak bara tre, katoliker, ortodoxa och protestanter. Man skulle givetvis kunna diskutera om hur man ska se på den koptiska kyrkan, den syriska kyrkan, den assyriansk och så vidare i detta sammanhang. Men jag tror det räcker för denna gång.
För att göra det senare bytet till vad som i och för sig i rent juridisk mening är ett annat samfund, så måste man göra en mycket större förändring av sitt liv än bara ”ett samfundsbyte”. Det handlar om mycket mer fundamentala läromässiga frågor som också berör hur man lever sitt liv. Det handlar om vad man menar vara den fundamentala grunden för den kristna tron och vad som ytterst sett är avgörande för vad som är en äkta kristen tro.
Så otroligt livsförändrande är det inte att hoppa mellan olika frikyrkosamfund!
Och när jag lämnade Katolska kyrkan och återgick till att vara protestant – mina fäders tro – så var det alltså ett byte av detta större slag.
Därför har jag inte bytt från samfundet den Romersk-katolska kyrkan till samfundet Svenska kyrkan; jag har bytt från att vara katolik och stå under påven i Rom och erkänna honom som högsta auktoritet i praktiken – jo, jag är medveten om förhållandet Skrift och Tradition och Läroämbete – till att vara protestant och inte erkänna någon annan högsta auktoritet än Bibeln.
Jag har återgått till historisk evangelisk och protestantisk tro, inte till något samfund. Och protestanter ser Guds församling/kyrka som det folk i världen som erkänner Jesus Kristus som herre och frälsare. Detta gudsfolk kan vara organiserat i olika organisationer och ”samfund”, men ändå vara samma enda ”kyrka”.
Men så ser varken katoliker eller ortodoxa på saken. Enligt deras uppfattning grundade Jesus en enda kyrka i världen (det tror vi protestanter också) och den kyrkan är organiserad i en enda institutionell sammanslutning som i sig är den enda sanna kyrkan (vilket vi inte tror) – Romerskt-katolska kyrkan anser katoliker, den ortodoxa kyrkan anser ortodoxa. Båda dessa kyrkor har alltså enorma anspråk om sig själva. Var och en och var för sig anser de alltså att just de är den Kyrka som Jesus Kristus grundade – i rent institutionell, samfundsmässig, eller hur jag nu ska uttrycka det, mening. Alla andra samfund – som vi protestanter med lätthet kallar kyrkor – är inte kyrkor eller Kyrkan i katolsk eller ortodox mening. De är ”separerade bröder” eller ”kyrkliga gemenskaper”.
Kan ni se här att det blir lite fel i jämförelsen om man säger att jag bytt samfund – att det är så enkelt? Kan ni se att det inte handlar om att hoppa mellan olika frikyrkoförsamlingar i en och samma stad för att man aldrig blir nöjd någonstans, och där du egentligen aldrig behöver ändra varken din tro eller din livsstil? Kan ni se att detta handlar om större frågor?
För övrigt, bör man i dessa tider gärna unna sig lite personliga julklappsböcker. Se bilden!
Gripande samtal.
Ja jag förstod det, och borde även jag ha lämnat en smiley i min kommentar! Uppskattade att du tog dig tid att läsa, vilket ju just din kommentar handlade om.
Men jag återkommer som sagt, detta skall ses som ett hot utan några som helst smileysar! : )
Haha. I get the message.! För den här gången…
Ja, jag menade ju förstås bara på ett skämtsamt sätt. 😀
Hej (igen)! Läste med intresse om ditt lämnande av Katolska kyrkan. Dragningen till den har jag själv känt, och en del av anledningarna var desamma som dina. men eftersom jag inte ens kan förstå Bibeln som Guds ofelbara ord lär jag inte passa in bättre där än i SvK…. eller det skulle jag kanske, men Traditionen är ibland minst lika svårbegriplig.
Ang prästen som avkragades så låter historien mycket märklig, men att hon bara uttryckte ”kristen tro” var väl inte heller riktigt hela sanningen, gjorde hon det inte på ett sällsynt okänsligt och taffligt sätt? Fråga ej påstående. Avkragning låter dock oriktigt oavsett.
Ang katolicismen igen: Jag såg nyligen ett klipp på Youtube där påven svarade en liten pojke som undrade om hans pappa, som nyligen dött, kunde vara i himlen trots att han inte var troende. Påvens svar kan inte tolkas som annat än att ”det är mycket troligt att han är det” eftersom pappan låtit döpa sina barn.
Skulle du säga att påven avvek från den katolska tron eller svarade i enighet med den? (Behovet av att svara en ledsen pojke under dessa omständigheter förstår vi alla dock.). Själva det problematiska med ”enda vägen” och ”för att den som tror” kom verkligen till sin spets här och det är nog denna fråga mest av alla som gör att jag hela tiden måste grubbla på om jag är kristen eller bara Gudstroende i en kristen kontext. Vad skulle påven ha svarat?
Ja, det påvliga uttalandet har kritiserats en hel del av den anledning du nämnde. Och påven hamnade väl där i den ”pastorala” situation som vi alla kan hamna i, oavsett om vi är präster eller ej; när vi känner att vi bara vill ge tröstande ord i sorgen och inte besvära med *”obehagliga” sanningar. Det mest korrekta svaret enligt katolsk lära, utifrån vad jag läst i bland annat Katolska kyrkans katekes, vore ju att påven sagt att han inte vet, men att han hoppas det, men att det är troligt att pappan inte är i himlen eftersom han var ateist. Men det är ju naturligtvis en sån där sanning som känns obehaglig att säga i situationen. Men enligt traditionell katolsk tro, så leder ateism till helvetet. Men det finns katolska teologer som hävdar att alla eller i stort sett alla kommer till himlen oavsett tro och leverne. Diskussion pågår. Men om påven hade velat hålla sig till vad kyrkan alltid lärt, så svarade han denna gång fel.
Denna fråga om himmel och helvete, och att Jesus är enda vägen till Gud, osv, är ju ett stort ämne i sig, som man inte lättvindigt kan glida över.
Tack för svar! ”Men enligt traditionell katolsk tro, så leder ateism till helvetet.” Så uppfattar jag att all traditionell kristen tro säger, och det är just detta som är den ENORMA stötestenen för mig. Visste inte att påvens uttalande kritiserats och av vilka. Men pojkens fråga var så otroligt intressant i och med att den ställdes till påven. Där fick vi se hur stor bärkraft ”trons stöttespelare” har IRL.
Katolsk tro har med sin skärseld också en fördel gentemot protestantisk eller vad som nu är rätt benämning. Ett halvhelvete är bättre än ett rent helvete…
Samt blir jag nyfiken, ang den avkragade prästen, på hur du själv som lärare svarar om du får frågan hur du tänker om homosexualitet, dvs om du är fri att säga att du tror att den är en synd. Jag är också lärare, sfi-lärare. När jag får frågan säger jag att jag tror att homosexualitet INTE är en synd. Kan tänka mig att båda våra elevgrupper blir chockade över våra svar, din för att du då eventuellt svarar att du tror det, jag för att jag säger att jag inte tror det…
P.S Har för övrigt den senaste veckan skrivit om katolska kyrkan m.m själv på min blogg.
Ja, det är sant. All traditionell kristen tro talar ju om både himmel och helvete. Det finns förstås vissa undantag genom historien med enskilda tänkare som lärt att alla blir frälsta till slut. Men den kyrkliga undervisningen som helhet har predikat den dubbla utgången, vare sig det rör sig om katoliker, ortodoxa eller protestanter.
Jag har också länge tänkt att detta med skärselden känns som en bra alternativ lösning. Men vid närmare eftertanke är den inte egentligen en medelväg. För skärselden är egentligen att betrakta som himlens något obehagliga farstu, där du och jag som inte är fullt så heliga får kliva in och rena oss och tvätta oss innan vi får förmånen att gå in i himlen på riktigt. Enligt katolsk teologi kommer alla som kommer till skärselden förr eller senare till himlen. Men helvetet är definitivt. därifrån kommer man inte. Och vilka kommer då till skärselden? Det är kristna som begått småsynder som ännu är oförlåtna och därför behöver renas och göra botgöring för dessa synder. Men kristna som begått dödssynder och ännu ej biktat sig, hamnar i helvetet.
En renodlad avgudadyrkare eller ateist eller mördare eller något liknande kommer däremot direkt till helvetet, enligt katolsk syn.
Så, enligt min mening är även den katolska synen egentligen en ”dubbel” utgång – himmel och helvete – då ju skärselden egentligen hör ihop med himlen, fast inte så trevlig, förstås.
Jag antar att din sista fråga handlar om hur jag gör i min roll som lärare i en kommunal gymnasieskola?
Jag brukar göra så att jag medvetet intar en saklig och beskrivande roll. Jag förklarar att ”traditionell kristen tro säger si och så om detta, men att idag finns det också många kristna som göra andra tolkningar av Bibeln och den kristna läran. De senare säger si och så.. Det vanligaste genom historien är att… Alla kristna -både katoliker, ortodoxa och protestanter – har historiskt sett alltid ansett att…. men idag råder det mer oenighet om det. Kyrkor som t ex Svenska kyrkan har avlägsnat sig ganska mycket från vad kristna traditionellt sett har trott i alla tider fram tills nu…”
Genom att på liknande sätt inta en beskrivande roll, så blandar jag inte in mina egna personliga och mycket traditionella åsikter i undervisningen. Jag är dock inte riktigt säker på att mina sekulariserade kollegor till religions- och historielärare är lika medvetet noggranna med objektiviteten.
Och till sist vill jag fråga: Hur tycker du själv att kyrkan ska vara? 😀
Påven kan ha svarat i tron att det är just han som bestämmer vem som kommer vart. Med nycklarna i sin hand.
Detta ligger inte i påvens makt. Det är en hädisk tanke att påven bestämmer detta. Det är faktiskt upprörande att påstå detta i anslutning till det svåra samtal påven hade med pojken.
Fast jag kan inte se att vare sig The Westminster Confession of Faith eller De trettionio artiklarna har som grundhållning att argumentera för att saken inte är någon nyhet.
Om likheter/olikheter Luthers lilla och Heidelberg (utifrån en lutherans perspektiv):
http://www.wlsessays.net/bitstream/handle/123456789/163/AsendorfCatechism.pdf?sequence=1&isAllowed=y
Har inte varit inne på din blogg på åratal men halkade in nu. Men svenska kyrkan har ju lämnat Luthersk lära så vad är förbättringen. Alla kyrkor bygger på kyrkofäderna, men Guds församling (ordet kyrka existerar inte i bibeln) har apostlarna och profeterna som grund. Guds församling består av de som fötts av Anden. Där dessa samlas manifesteras Guds församling (ekklesis, synagugue). Bägge dessa grekiska ord betyder församling. Det senare förknippas med judendom, vilket inte är fallet då det används i bibeln.
Stig Gerdvall,
Nu skall vi nog inte ta så allvarligt på att du förkastar Luthersk lära, du förkastar ju de ekumeniska konciliernas beslut. Därmed förkastar du alla kyrkor, de flesta ansluter sig till vad som beslöts där. Framförallt den Heliga Treenigheten och Jesu två naturer.
Lutherska läran är till stora delar samma som den katolska. Jag brukar ibland säga att Luther var en god katolik. I väsentliga delar samma syn på eukaristin som katolska kyrkan, Maria var inget problem. Luthers kritik var i grunden mot avlatshandeln och en annan syn på rättfärdiggörelsen. Sedan tog kyrkopolitik och furstemakt över.
Jag hoppas att du känner till det att kyrka kommer från Kyrios, Herren. Ex Joh 21:7.
Ja, du är tydlig. Också med julklappstipsen. Där syns vidare frågeställningar.
Om Heidelbergkatekesen skriver Wikipedia (som inte alltid går att lita på):
”Heidelbergkatekesen är en tysk bekännelseskrift, färdigställd 1563 och först tryckt i Heidelberg i samband med kurfursten Fredrik III av Pfalz övergång från lutherdom till moderat kalvinism. Den utarbetades av teologerna Zacharias Ursinus (Melanchtons lärjunge) och kalvinisten Caspar Olevianus. Heidelbergkatekesen är skarpt polemisk mot katolicismen och betonar mer det som förenar än det som skiljer de olika evangeliska riktningarna.”
Är NE:
”Präglad av Calvins teologi och författad i undervisningssyfte innehåller H. 129 frågor, fördelade på tre avsnitt: om människans syndfullhet, frälsning och tacksamhet. Översatt till mer än 40 språk är H. fortfarande den reformerta kristenhetens ojämförligt viktigaste bekännelseskrift och efter Luthers Lilla katekes den mest spridda katekesen.” bättre?
Confessio Augustana (1530) har en helt annan inriktning med poängen att det inte är något nytt eller annat än denm gemensamma tron men med missbruk avvisade.
Man kan i sanning fråga sig vilken katekes är att föredra och då menar jag inte bara vilken av reformationstidens katekeser. Swebelius katekes 1689 är nyligen utgiven med Johan Herbertsson som lots. Artos har 2019 gett ut Luthers med 1878 års förklaringar ånyo språkligt reviderade.
Luthers enkla fokus på (i fem huvudstycken) på buden, tron (Apostolicum), Herrens bön, dopet och nattvard är kanske den mest tidlösa, eller?
Heidelbergkatekesen är mycket bra och intressant. Den omfattar också samma moment som Luthers lilla katekes, trosbekännelsen, tio buden, Herrens bön och sakramenten. Sen är den uppdelad som du skriver om människans syndfullhet, frälsning och tacksamhet. Den är också indelad så att man kan läsa ett stycke under varje vecka av årets 52 veckor. Och den innehåller 129 frågor med svar.
Jag tror att det är bra med en katekes, men också med en bekännelseskrift av mer ”normalt” slag, som t ex Confessio Augustana eller The Westminster Confession of Faith eller den anglikanska kyrkans De trettionio artiklarna.
Ulrika4,
Det är ledsamt att höra samma gamla vanliga missuppfattningar om katolska kyrkan. Läs Lumen Gentium som förklarar hur kyrkan ser på sig själv. Du hittar dokumentet enkelt på nätet.
Katolska kyrkan underkänner inte frälsningen inom andra samfund. Jesus Kristus är frälsaren.
Däremot säger katolska kyrkan att den fulla uppenbarelsen finns just i katolska kyrkan. Detta innebär inte att det inte finns frälsta människor i andra samfund. Nyckelordet är här ”subsists”.
Citat från Lumen Gentium:
This is the one Church of Christ which in the Creed is professed as one, holy, catholic and apostolic, (12*) which our Saviour, after His Resurrection, commissioned Peter to shepherd,(74) and him and the other apostles to extend and direct with authority,(75) which He erected for all ages as ”the pillar and mainstay of the truth”.(76) This Church constituted and organized in the world as a society, subsists in the Catholic Church, which is governed by the successor of Peter and by the Bishops in communion with him,(13*) although many elements of sanctification and of truth are found outside of its visible structure. These elements, as gifts belonging to the Church of Christ, are forces impelling toward catholic unity.
Snow,
”These elements, as gifts belonging to the Church of Christ, are forces impelling toward catholic unity.”
Låter som om man ändå förväntas acceptera den katolska kyrkans enhet för att bli frälst .
Snow,
Jämför:
Joh 14:6. ”Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
med
”This is the one Church of Christ…./….which He erected for all ages as ”the pillar and mainstay of the truth”
Ulrika4,
Ditt sätt att citera visar otvetydigt på ett problem som präglar många kyrkor och samfund. Du rycker ut en liten del. Du använder även beteckningen .…/…. för att inte i onödan behöva skriva så mycket och hålla så mycket i huvudet samtidigt. Denna partikularisering är förödande för förståelse och dialog.
Vi är ense om att Jesus är den enda vägen till frälsning. ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.
Har du läst Lumen Gentium? Man måste faktiskt läsa hela dokumentet för att förstå katolska kyrkans självuppfattning. Först då kan man förstå hur katolska kyrkan ser på andra samfund. Först då kan man förstå att katolska kyrkan erkänner frälsning i andra kyrkor och samfund. Och först då kan man förstå vad som menas att ”This Church constituted and organized in the world as a society, subsists in the Catholic Church, which is governed by the successor of Peter and by the Bishops in communion with him,(13*) although many elements of sanctification and of truth are found outside of its visible structure. These elements, as gifts belonging to the Church of Christ, are forces impelling toward catholic unity.”
Ja, kyrkan är en och hennes fullhet finns i katolska kyrkan. Så tror vi. Vi tror detta samtidigt som erkänner att Kristus även finns i andra samfund och kyrkor. På vilket sätt som dessa inte omfattas av ordet ”subsists” definieras aldrig. I stället ser katolska kyrkan positivt på på Kristus närvaro på andra ställen och att detta utgör en grund för ekumenik. Det utgör alltså inte en grund för att förkasta andra.
Uttrycket ”extra ecclesiam nulla salus est” har du förmodligen hört. Detta formulerades av Cyprianus på 300-talet och är fortfarande giltigt. Men, och detta är ett stort men, allt beror på vad som menas med ecclesia. Du kan läsa mer på https://en.wikipedia.org/wiki/Extra_Ecclesiam_nulla_salus
Nyckeln är alltså hur vi ecclesiologiskt förstår vad Kyrkan är. Jesus Kristus etablerade en enda helig, apostolisk och katolsk kyrka. Katolsk här betyder inte samfundet Romerskt-Katolska Kyrkan. Den lär inte att alla utanför henne är dömda till undergång.
Jag lärde mig i min konvertering att kristendomen är en relation till Jesus Kristus och är inte att omfatta en samling dogmer och trossatser. Dessa behövs förvisso, men grunden är Kristus. Utan denna grund blir teologi endast en samling språkliga och filosofiska övning. Dessa leder inte till frälsning.
Därmed önskar jag dig allt gott!
Snow,
Var bor fullheten?
1 Kol 1:
17. Och han är före allting, och allt består genom honom.
18. Och han är huvudet för kroppen, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste (.apg. 26:23. 1 Kor. 15:20f. ef. 1:22)
.19. Ty det har behagat Fadern att låta hela fullheten bo i honom (Joh. 1:14f, 3:34-35. Kol. 2:9.20.) och genom honom försona allt med sig själv, sedan han har skapat frid genom blodet på hans kors – genom honom, vare sig det som är på jorden eller det som är i himlarna. (Jes. 9:5. apg. 10:36. Rom. 5:1, 10. 2 Kor. 5:18. ef. 1:10. ef. 2:14f. 1 Joh. 4:10.
”Kan ni se att detta handlar om större frågor?”
Javisst, kan vi det. I RKK blir man frälst genom kyrkan och i de protestantiska samfunden genom Jesus Kristus.
Jesusnamnet betyder ”Herrens frälsning”. Frälsning genom Gudspersonen Jesus således och ingenting annat.
Matt 1:21 : ”Och hon ska föda en Son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.”
Därutöver så finns det trots det en del ”frälsarsyndrom” även inom SVK med visst ”monopolanspråk” men i grunden bekänner de ändå Jesus som frälsaren och inte sej själva som frälsaren. Liksom det inom tex de ”högre” frikyrkosamfunden finns högmodsfasoner med liknande anspråk på att vara den ”rätta och frälsande” frikyrkan men med lite enkel press bekänner de ända att det är Jesus som frälser och inte den egna kyrkan. Dithän har jag inte hört RKK sträcka sej: Att bekänna Jesu frälsning utanför sin kyrka?
Yeshua betyder ”frälsning”. Vad ”Jesus” betyder vet nog bara katoliker.
Namnformen ”Jesus” är den latinska formen för Iesous på grekiska, vilket är den grekiska formen för Yeshua. Samma sak som att Lars är den svenska formen av det latinska Laurentius.
Tyvärr Mikael.
Du gör samma fel som Text-TV och tidningen Dagen (ett ställe i nätupplagan) och flera media även i somras gjorde; du kallar den drabbade prästen ”han” men det är faktiskt en ”hon”.
(Jag har läst domkapitelsbeslutet så jag vet t o m namnet).
Aj då! Ja, det första jag läste var ”hen”, så jag borde förstås tänkt på att det mer liknar henne.
Väl talat! Kyrkan (med stort K) är inte bunden till någon särskild organisation utan finns där de kristna finns, oavsett samfund.