Om vikten av att läsa gamla böcker

Den kände författaren C S Lewis har någonstädes skrivit en essä med liknande rubrik som ovanstående. Det var så länge sedan jag läste den, att jag inte ska försöka säga något om dess innehåll, annat än att det beskriver väl vad jag själv sysslar med för tillfället.

Under min färd bort från den Romersk-katolska kyrkan läste jag ju ur Martin Chemnitz vederläggning av Trient-koncilietExamination of the Council of Trent, part I – som kom ut åren 1565-1573. Jag läste de drygt 3-400 första sidorna i del 1, som handlar om Skriften allena, och Skrift och Tradition. Och just detta att läsa en riktigt gammal bok från tiden när det begav sig – när det verkligen var en fråga och liv och död ibland i bokstavlig mening – och där argumentationen därför har en helt annan vitalitet, är ofta många gånger bättre än att bara läsa modern akademisk litteratur.

Det var bland annat via hans argumentation som jag började se positivt på Sola Scriptura igen. Och till alla mina läsare med frikyrklig bakgrund – Sola Scriptura är inte vad ni tror att det är utifrån er frikyrkliga bakgrund. Det ni tror är Sola Scriptura, är i själva verket ett Solo Scriptura

Just nu har åter börjat läsa den så kallade Konkordieboken, som är större delen av Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Det är de grundläggande lutherska bekännelseskrifterna från 1500-talet, bland annat den augsburgska bekännelsen, de Schmalkaldiska artiklarna, Om påvens makt och överhöghet, Luthers lilla respektive stora katekes. Jag har läst detta tidigare för länge sedan, men det har fått förnyad aktualitet. Dessa skrifter kan läsas on-line via Logosmappen.

Jag vet att många lutherska kristna med mer högkyrklig bakgrund kanske i dessa ekumenikens dagar känner viss reservation gentemot läsningen av till exempel de Schmalkaldiska artiklarna och skriften Om påvens makt och överhöghet, där påven bland annat kallas för Antikrist. Och jag kan delvis förstå och hålla med om just det perspektivet. Men samtidigt känner jag utifrån mitt nyfunna perspektiv att jag också förstår reformatorerna på ett helt annat sätt än tidigare. När de skrev detta, var det inte enbart en fråga om akademiska eller debattglada förolämpningar; det var en fråga om liv och död ofta i bokstavlig mening. Och de har faktiskt poänger som bör tas med i begrundan, även om man inte skulle gå så långt att man kallar påven för Antikrist. Man skulle ju kunna erkänna påven som ledare för ett kristet samfund bland andra, men samtidigt uttrycka mycket skarp kritik mot påveämbetet som sådant och såsom det utvecklats genom seklerna.

Jag har också beställt och får snart hem den reformerta bekännelseskriften Heidelbergkatekesen : katekes eller kristen undervisning sådan den bedrivs i kyrkor och skolor i det kurfurstliga Pfalz, som är översatt till svenska och kommenterad av professor Sebastian Rehnman. Den ser jag mycket fram emot att läsa, särskilt med tanke på att jag historiskt sett oftast har haft en reformert lutning.

En annan bekännelseskrift som jag har läst och uppskattat mycket är De trettionio artiklarna, vilken är den Anglikanska kyrkans bekännelseskrift. Den kan med fördel läsas med kommentar av Gerald BrayThe Faith We Confess – An Exposition of the Thirty-Nine Articles. Detta tillhör också den mer reformerta traditionen. Jag tror det är felaktigt att försöka hävda att den anglikanska traditionen är en Via media mellan Rom och Wittenberg eller Genève. Men det är en annan diskussion.

25 reaktioner på ”Om vikten av att läsa gamla böcker”

  1. Hej Mikael

    Såg på Youtube en föreläsning med Sean Finnegan med titeln the trinity before Nicea att kyrkofadern Ireneaus som levde på 100-talet inte trodde på treenighetsläran utan använde sig av samma begreppspar som Paulus i breven , dvs det finns bara en Gud: Fadern och enda Herre:Jesus Kristus. Det finns kristna pastorer som exv John McArthur och andra som hävdar att den som inte tror på treenighetsläran helt enkelt inte kan bli frälst, men är detta verkligen korrekt? de första kristna som troligen inte hade någon treenighetslära, hur blev då dessa frälsta? vad var kriterierna för de första kristna för att bli frälst? Då måste väl kriterierna vara desamma idag dvs att tro på treenighetsläran är inte ett villkor för frälsningen. De första kristna som troligen inte hade någon treenighetslära visste säkert vem Gud Fader, Jesus Kristus Hans enfödde Son samt Den Helige Ande är , deras natur och förhållandet sinsemellan var genom den undervisning som de fick genom apostlarna. De flesta kristna på den tiden var personer som varken kunde läsa eller skriva vilket nog innebar att en lära som treenighetsläran, som i prinicip ingen egentligen förstår, inte var aktuell utan att det räckte med det som numera finns i evangelierna och breven utan några tillägg, dvs det räckte att använda begreppen i Skriften.
    Vem kommer jag att möta i himlen, är det Jesus Kristus som ”the full Godhead dwells in him” och som är ”the visible image of the invisble God” eller är det två eller tre tvåbenta personer, vem sitter på tronen? är det Jesus Kristus eller det denne på Faderns högra sida( är detta endast ett uttryckssätt eller är det de facto två tvåbenta personer bredvid varandra), Upp. 4 kap? är detta en fysisk tron eller något annat? Och om det är två eller tre tvåbenta personer i himlen som sinsemellan är hundra procent Gud så borde detta enligt normalt funtade personer betyda två eller tre gudar? Vad är en person enligt denna definition? Denna modell väcker endast en massa frågor men klarar inte av att leverera adekvata klara svar. Detta är problemet med dessa människoläror och traditioner som Jesus så ofta kritiserade Fariseerna för pga av risken för ett underminerande av Guds bud.

    1. Micael Gustavsson

      @Anders Andersson: Hej, jag är osäker på om du helt har förstått treenighetsläran. Eftersom Sonen är den ende i Gudomen som inkarnerats som människa, så är han den ende tvåbente personen vi möter. Om du tror att treenighetsläran innebär tre kroppsliga gestalter som sitter bredvid varandra, så har du inte förstått vad den som i allmänhet menas med treenighet.
      Det stämmer antagligen att Ireneus inte använde termen treenighet, det tror jag är Tertullianus som är den förste som gjorde, men han (liksom apostlarna) kan ju ändå till substansen menat detsamma. Det som är avgörande i treenighetsläran är ju inte de språkliga begreppen, utan vad de syftar på.

  2. Hej Mikael

    Nej,Mikael den person som talar i länken jag gav dig är varken modalist eller oneness pentecostal utan använder endast skriften för att förklara och definiera Fadern Sonen och Den Helige Ande av den enkla anledningen att treenighetsmodellen helt enkelt inte finns i Bibeln, som du själv en gång i tiden helt riktigt påpekat, treenihetsläran var för de första kristna helt enkelt inte nödvändig för att beskriva Fadern Sonen och Den helige Ande av den enkla anledningen att det räckte med vad Jesus och apostlarna hade sagt om detta och som vi nu har i evangelierna samt breven, jag skulle kunna ge dig utläggningen här men det kanske är bättre vid nästa bloggpost om denna handlar om treenighetsläran

  3. Hej Mikael

    Saken är den att den modell som presenteras i videon verkar helt logisk och dessutom bevisas med skrift, dessutom förnekas inte att Jesus är Gud eller sann människa eller att Den Helige Ande är Gud och slutligen gör den modellen att Paulus begreppspar med att det finns bara en Gud: Fadern och det finns bara en Herre: Jesus Kristus blir mer begriplig, det är därför jag vill att du skall titta och begrunda för att se om denne modell håller

    1. Om jag får tid, gör jag det. För det kräver ju mer än 13 minuter, eftersom du vill ha svar. Och jag vill inte diskutera off-topic i kommentarstrådarna, i onödan.

  4. Hej Mikael!

    Jag har följt din blogg en del genom åren och kan konstatera att du sannerligen svänger mellan positionerna. Som katolik upplever jag och tänkte även tidigare att du i din tidigare övertygelse och argumentation om bl.a. påveämbetes giltighet nog var något för basunerande för den till synes nyvunna trons bästa. Är kanske sökandet efter sanningen vad gäller kyrkotillhörighet något som är det klokaste att göra lite mer i det fördolda tror du? Det är lätt att hänga upp mycket på intellektuella resonemang och argument och glömma bort den första kärleken till Jesus Kristus, det myckna bokläsandet tar aldrig slut och kommer garanterat inte leda till en 100% säker tro på vare sig den ena eller andra riktningens förståelse av verkligheten. Eftersom jag finner din blogg intressant och du med denna vill göra din resa offentlig tar jag mig friheten att vädra dessa mina tankar i detta kommentarsfält och önskar allt gott.

    1. Lite mer i det fördolda – så, skulle man säkert kunna ha gjort det. Men jag var ju knappast fördold innan jag började min vandring mot Rom. Jag hade ju bloggat i flera år om teologiska frågor. Och då blir det ju svårt att helt plötsligt tiga och hålla hemligt. Det gäller ju både när jag gick mot Rom, som när jag lämnade. Däremot så kommer jag ju inte för all framtid göra det till en huvudfråga. Men eftersom jag skrivit mycket om det, så finns det ju en del att förklara. Så ett fullständigt tigande kan inte anses passande. Och visst är kärleken till Jesus Kristus viktigast. Men om jag inte hade varit bloggare och skribent sedan tidigare, så hade jag definitivt inte satt igån att skriva varken om färden till Rom eller därifrån. Möjligen skrivit en bok tio år efteråt. Men det är ren spekulation.

  5. Hej Mikael

    Kan du åtminstone se videon i sin helhet och lyssna på hans utläggning om detta, det är ju endast 13 minuter kort

    1. Kanske, Anders. Men jag tänker att det i så fall inte skulle bli 13 minuter för mig, utan i så fall så vill du säkert gärna att jag ska kommentera. Och är det ett förkastande av treenighetsläran, så vill jag självfallet svara ordentligt. Och då tar det tid. Så du ser vartåt det barkar. Men kanske gör jag det under jullovet.

  6. Hej Mikael

    Har en fråga ang. ett annat ämne nämligen treenighetsläran, hittade detta inslag på youtube, 13 minuter långt ——– , som gör att jag nu förstår Paulus begreppspar, en enda Gud Fadern och en enda Herre Jesus Kristus och som samtidigt inte förnekar Jesu Gudomlighet, jämför detta med den vedertagna treenighetsläran, vad är din kommentar?

    1. Hej! Jag har inte hunnit se filmen, men jag såg i texten nedanför att den som gjort filmen anser att treenighetsläran är felaktig, att han förkastar treenighetsläran. Jag har ju läst många texter och böcker som kritiserar treenighetsläran, och jag har skrivit och debatterat detta ämne många gånger på min blogg. Jag tror att diskussionerna pågick som mest under åren 2009-2011. Just nu hinner jag inte skriva och debattera just detta, men det blir säkert aktuellt igen framöver. Och därför tog jag bort länken i din kommentar, eftersom jag inte vill att det ska starta någon ”utanför-ämnet-diskussion” om detta utifrån ett youtube-klipp just nu. Men i framtiden kommer jag säkert att skriva mer om detta intressanta ämne.

      Vill man läsa en bra bok om just 1 Kor 8:6 kan man med fördel läsa Richard Baukhams bok ”Jesus and the God of Israel”

      Jag ansluter mig till 100 procent till den klassiska kristna läran om treenigheten, som alla kristna kyrkor gör. Alla protestanter, alla katoliker, alla ortodoxa.

  7. Boktips från Kyrkofadern Irenaeus av Lyon: Mot heresierna. Mikael har tidigare skrivit ett intressant inlägg där han sammanfattar Irenaeus såhär ”Irenaeus visar sig vara katolik. Han är inte protestant och han tror inte på sola scriptura, Skriften allena. Irenaeus tror på påvens primat i Rom, på apostolisk succession, på Skrift och Tradition.”

    1. Bra att du påminde mig om detta. Jag kommer att skriva ett korrigerande inlägg om detta. Man kan nämligen konstatera följade: Om en katolik läser Irenaeus, som framstår han som katolik. Likadant om en frikyrklig eller lågkyrklig (typ EFS, ELM) läser honom. Men om en mer högkyrklig eller ”mitten-på-vägen”-lutheran av 1500-talssnitt läser honom, så framstår han mer som en lutheran.

      Det är så att om frikyrklighetens syn på Skriften och traditionen är ett dike, så är Katolska kyrkans syn diket på andra sidan vägen. Det lutherska och det reformerta framstår som mer mitt på – och sån var Irenaeus. Detta såg jag inte tydligt när jag skrev detta inlägg, men efter mer och djupare studier gör jag det. Dvs, jag menar inte att Irenaeus var lutheran på riktigt (det kan man inte vara före Luther, förstås), men han hade en syn på förhållandet skrift och tradition som inte passar in på det nutida katolska eller på det nutida frikyrkliga eller lågkyrkliga. Det var en liknande syn som Luther och Calvin hade – vilket betyder att inte heller de passar in i bland nutidens frikyrkliga eller lågkyrkliga

  8. Om allt i tron hänger på människans fria vilja skulle vi inte behöva be. Jesus lärde oss att be om vissa viktiga saker för att han vet att vi behöver hans hjälp på vägen. Länge underskattade jag bönen och käpprätt åt skogen for det. I sin nåd förde han mej tillbaka och vid det vägskälet är man fri att välja ett förbättrat böneliv. Utan att fara iväg i egna tankar för mycket kan man väl tänka att det är i bönen vi fyller på oljan i våra lampor? Utan oljan slocknar det. Alla som har varit där (i mörkret) kan intyga att dit vill man inte igen.

  9. Jo det är viktigt att läsa gamla böcker, som t.ex. Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Jag har dom i min bibliotek och bläddrar i dem då och då. Mycket av det man skriver om påvemakten präglas av en polemisk tonläge, men med rätta ifrågasätter man många av katolska kyrkans medeltida läror. Jag tycker att alla frikyrkliga pastorer borde ha denna skrift i sin ägo. Texterna i bekännelseskrifterna tillhör dom viktiga historiska texter. En av de viktigaste texterna handlar om viljans frihet. I dag är det ofta så att man förkunnar mer om den ”fria viljans evangelium” än Kristi evangelium där Guds nåd och inte människans s.k. fria val står i centrum. Bekännelseskrifterna är mycket tydliga i den punkten. När man sedan läser dokument från konciliet i Trient, som hade syfte att bemöta många av de frågorna som reformationen lyfte fram, inser man snart att frikyrkor ligger mycket nära de resonemanget man finner i dom texterna när det gäller just viljans frihet! I den skriften finner man många av de ”anatemas” man uttalade mot reformationen. Flera av ”Canons” tar upp frågan om den fria viljan. Alla som hävdar att synden fördärvade den fria viljan ”är förbannad”.

    Att läsa gamla (och betydelsefulla) böcker är viktigt. Roligt att du tog upp den frågan!

    1. Micael Gustavsson

      Vesa Annala; det förutsätter ju att reformatorerna hade rätt om viljans frihet, vilket inte är alldeles självklart. Svenska frikyrkors äldre teologi går oftare tillbaka på John Wesley än på Luther. För den som vill jämföra olika syn på detta, kan lätt hitta Wesleys ”Free grace” och ”Predestination calmly considered” på nätet.

      1. Hej Micael! Jag förutsätter inte att Luther och övriga reformatorer hade rätt. Jag tror faktiskt att det är en nytestamentlig uppfattning. Synden börjar i.o.m. människans fel val. I Eden hade människan full frihet att välja, att antingen lyda Gud, eller lyssna till ”ormen”. Och människan i sitt syndfria tillstånd valde fel. Sedan dess har människans (mänskligheten) varit slavar under synden (Paulus). Här behöver man bara läsa Paulus t.ex. i Efesierbrevet (kap 2). Gud möter människans hopplöshet genom att Jesus dör för oss. ”Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus – av nåd är ni frälsta – och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus.” Jag är inte en Wesley specialist, men i boken ”The Nature of the Kingdom” skriver Wesley bl.a. följande om den troendes frihet. ”It is Spirit who continually works in him the ability both to will and to do God’s will.” Här låter Wesley förstå att det är Guds Ande som gör det möjligt för en troende att vilja det som Gud vill och att göra det Gud vill. Jag vet inte hur representativ detta är för Wesley. I en annan bok av Albert C Outler (ed.), ”John Wesley”, skriver Wesley i ett sammanhang där han kämpar med kalvinister i fråga om människan naturliga fria viljan. ”But I do not carry free-will so far (I mean, not in moral things). ’Natural free-will’ in the present state of mankind, I do not understand. I only assert that there is a measure of free-will *supernaturally* restored to every man, together with that *supernatural* light which ’enlightens every man that cometh into the world’ [cf. Jn. 1:9].” Här tycks det vara så att bara Jesus människoblivande öppnar vägen för människan att välja att följa ljuset. Men det är själva människoblivande som blir detta ljus för mänskligheten som befinner sig i syndens mörker, dömda till döden. Som sagt är jag inte någon Wesley-kännare, men det lite jag vet tycks antyda att Wesley själv var mera vacklande i den frågan än moderna predikanter.

        Frågan om viljans frihet är en viktig teologisk fråga. Sedan Pelagius tid har frågan varit aktuell i den kristna kyrkan.

      2. När det gäller Luthers syn på den fria viljan bör man komma ihåg att reformatorerna generellt hade en positiv syn på den fria viljan och t o m förnuftet i världsliga ting (”om nu ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor”, säger ju även vår Frälsare). Ett viktigt Luther-citat är för mig: ”Man kan inte hindra fåglarna från att flyga över ens huvud, men man kan hindra dem från att bygga bo i håret (och hacka en i näsan)”. D v s diverse habegär och onda tankar fladdrar omkring utan ände, även om vi inte ska ge dem fritt spelrum, men vi kan faktiskt låta bli att mörda när vi ilsknar till och att ligga med grannens hustru (eller man) när vi attraheras sexuellt. David KUNDE faktiskt ha låtit Bat-Seba vara i fred, och framför allt låtit bli att prisge hennes trofaste make Uria. Det tror jag både reformatorerna och de romerska katolikerna är överens om. Men hade Gud inte skickat Natan vete hum hum om David gjort bot och bättring… bot och bättring är lättare sagt än gjort.

      3. Micael Gustavsson

        Givetvis har människan ingen fri vilja i sig själv, oberoende av verkan från Guds Ande. Där är Wesley överens med reformatorerna. Läs gärna de texter av Wesley jag nämnde, jag kan lägga ut länkar om bloggägaren tillåter.

      4. Micael Gustavsson

        Jag vet inte om det är acceptabelt att lägga ut länkar i kommentarer på denna blogg, men här kommer länkar till de två texter av John Wesley jag nämnde. Om inte annat, så passar de till rubriken, då det är fråga om gamla texter som det är nyttigt att läsa. https://www.whdl.org/sites/default/files/publications/EN_John_Wesley_128_free_grace.pdf
        http://evangelicalarminians.org/wp-content/uploads/2013/03/Wesley.-PREDESTINATION-CALMLY-CONSIDERED.pdf

  10. Alltid intressant att följa diskussionerna här. Alltsedan jag bodde i Schweiz, närmare bestämt i franska Schweiz, har jag försökt få tag i biografier eller populärhistoria kring de schweiziska reformatorerna Calvin och Zwingli. Även i min dåvarande hemstad Neuchatel fanns en ryktbar reformator, som var så ryktbar att jag inte längre kommer ihåg vad han hette. På den tiden var jag dessvärre inte vansinnigt intresserad av att besöka andra trosinriktningar (detta var för 15 år sen), dessvärre var jag därför inte med i någon gudstjänst i stadens reformerta katedral och inte i Geneve heller. Än mindre i Zürich hos Zwingli. Istället letade jag upp pingstvännerna i Bern, där jag förstod tyskan bättre än franskan. Bra förkunnelse men en till vansinne utslätad kyrkobyggnad. Det kunde lika gärna varit ett lokalt livsmedelslager i en förort. Det finns nåt visst med katedraler – de talar mer till mig än lagerlokaler.

  11. Micael Gustavsson

    Den anglikanska kyrkan på 1500talet kan kanske ses i analogi med den katolska karismatiska förnyelsen. Teologin är katolsk alternativt reformert, men tillbedjan och andaktsliv är pentekostalt alternativt katolskt. Nu saknades det ju inte generellt protestantiska inslag i den anglikanska kyrkans gudstjänst och andlighet, men det saknas å andra sidan inte traditionellt katolska inslag bland katolska karismatiker.

    Högkyrklig teologi finner man först på 1600 talets anglikanism, det är först då anglikanska teologer får en självbild av att vara ett mellanting av protestantiskt och katolsk, och det är först då innehållet i teologin blir sådant.

    1. Vad bygger du denna din analys på? Den stämmer inte med vad jag läst. Jag är absolut inte någon expert på detta, men jag har förstått att bådethe Book of Common Prayer (som jag inte läst) och De trettionio artiklarna (som jag har läst) är väldigt tydligt protestantiska – i huvudsak reformerta åtminstone i läran. Jag vet inte exakt när man kan tala om högkyrklighet, men jag tror att den så kallade anglo-katolicismen – vurmen för att vara en katolsk kyrka, en via media – är en uppfinning av den så kallade Oxfordrörelsen, traktarianismen, på 1800-talet. De ville så gärna måla upp bilden av att den Anglikanska kyrkan inte var en protestantisk riktning bland andra, utan mer en via media mellan protestantism och katolicism. Den positiva effekten av det var väl att ämnet patristik fick en renässans i England, men samtidigt blev historieskrivningen rätt så skruvad.

      Det är i alla fall vad jag konstaterat utifrån vad jag läst.

      1. Micael Gustavsson

        Jag höll med om att teologin var reformert på 1500talet. Det som var ”katolskt” var ”stilen”. The Book of Common Prayer från Elizabeths tid är helt i överensstämmelse med reformert teologi, men följer en traditionell katolsk struktur för gudstjänsten. Det gör visserligen den Lutherska också, men det gör inga andra reformerta, vilket stack ut. Och även sådant som inte syns när man läser själva texterna, som tex musikstil, och folks beteende under gudstjänsterna. The book of common Prayer blev tidigt tonsatt med vad som på engelska kallas plainchant, det vill säga den typ av mässande melodi vanligt i katolska mässor. Därav min jämförelse med katolska karismatiker: de kan sjunga modern poplovsång trots att de har katolsk teologi, och anglikanerna kunde sjunga i katolsk mässtil trots att teologin var reformert. Man behöll dessutom en katolsk episkopal organisation, som var mer katolsk än någon luthersk (det sistnämnda påståendet kommer från Diarmaid McCullough, och jag kan alldeles för lite om kyrklig organisation för att hänga med i hans förklaringar om varför så är fallet.). Jag hoppas min förklaring gjorde lite tydligare vad jag menade.

        Angående anglikanskt 1600 tal så rekomenderar jag dig att googla ”caroline divines ” . De stod för en tydlig ”via media” teologi, men då har vi ju lämnat reformationsepoken, och de flesta historiker anser att det är en mycket tydlig skillnad mellan den reformerta anglikanismen på Elisabeths tid och de senare Stuartarna.

Lämna ett svar till Vesa Annala Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: