Svenska kyrkan, alpha-rörelsen och vad det innebär att predika Kristus

På förekommen anledning vill jag härmed säga, att man kan inte predika evangelium om Kristus Jesus för människor, om man inte predikar om varför Jesus dog för oss och om vad han kallar oss till. Man kan inte predika Kristus utan att också förklara att vi människor är syndare på väg till förtappelsen, men som Gud älskar och vill frälsa. Man kan inte predika nåd och syndernas förlåtelse, utan att predika om varför vi behöver nåd och om vad nåden ska leda till. Därför måste all trovärdig och biblisk kristen evangelisation och förkunnelse också tala om det som av somliga kallas privatmoral och familjekonstellationer, om himmel och helvete och om den kommande domen. Man kan inte predika evangelium utan att predika omvändelse. Och man kan inte predika omvändelse utan att predika om vad man omvänder sig från och vad man omvänder sig till.

Tidningen Dagen har i veckan skrivit om den diskussion som utspelat sig på kyrkomötet om huruvida Svenska kyrkan officiellt skulle stödja Alpha eller inte. Man kom fram till att man inte skulle det och detta på grund av att man menar att Alphas värderingar står i strid med Svenska kyrkans syn på samkönade äktenskap.

Dagen skriver så här:

”Kyrkolivsutskottet finner det problematiskt att bistå det motionärerna anför kring Alphakurser om man studerar några av de texter som finns i material som används i Alphas verksamhet i dag” står det i utskottets betänkande.

Där hänvisar de till boken Livets frågor, utgiven 2017, där Alphas grundare, den anglikanska prästen Nicky Gumbel, menar att äktenskapet är reserverat för man och kvinna.

”Texterna i boken är ämnade att ge underlag till föredragshållare på Alphakurser. Utskottet menar att den tveksamma hållning som finns till samkönade äktenskap inte är förenlig med Svenska kyrkans äktenskapssyn.”

Det finns ju hur mycket som helst att skriva om detta – om Svenska kyrkans förfall och avfall från klassisk och historisk kristen tro i bland annat detta avseende – men det är ju å andra sidan ingen större nyhet. Alla vet det redan. 

Två saker

Men det finns två andra saker som jag också reagerat på:

Det ena är det som socialdemokraten och prästen Sara Waldenfors sade, enligt Dagen,

“– Det är underbart att människor kommer till tro på Jesus och blir frälsta, det tycker vi alla. Men det är fortfarande så att alla människors lika värde är viktigare.”

Detta har med rätta väckt en hel del diskussioner, eftersom det ju uppenbarligen visar att denna präst inte förstår evangeliet. 

I Bibeln och i kristen tro såsom den predikats i alla tider, så ligger människans värde eller värdighet i det faktum att hon är skapad till Guds avbild. Och Gud älskar alla människor och vill att alla ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 

Det råder därför ingen motsättning mellan alla människors värde och allas behov av frälsning. Tvärtom, eftersom alla människor har ett värde såsom skapade till Guds avbilder och att Gud vill att alla människor ska bli frälsta, så utgör mission och evangelisation kyrkans absolut mest centrala uppdrag och står över allt annat.

Att resonera som Waldenfors gör är därför en total missuppfattning av vad evangeliet egentligen handlar om, och kanske snarare ett uttryck för att hon är mer socialdemokrat och politiker än kristen och präst.

Det andra jag reagerar på är Alphaledaren Carl-Henric Jaktlunds kommentarer om detta. Han är mycket förvånad över det som sagts i diskussionen. Han har letat i Alphas material och har svårt att hitta något om äktenskapet, men, som Dagen skriver, 

“… efter att ha sökt igenom boken som refereras till hittar han till slut formuleringen som kyrkomötets ledamöter lutar sig mot där Nicky Gumbel i ett stycke skriver om att äktenskapet är för man och kvinna. Ett stycke som enligt Carl-Henric Jaktlund är struket i en nyare engelsk utgåva, och inte är speciellt bärande i den svenska utgåvan.

Carl-Henric Jaktlund säger att boken är ett inspirationsmaterial, inte något som man läser högt och undervisar ifrån på Alphakurserna.

– Ingen tvingas att hålla Alphakurser och lyfta fram äktenskapssynen, säger han.”

Och efter att ha förklarat att Alpha-materialet nu för tiden mest handlar om filmer, fortsätter han:

– Där finns inget om äktenskap. Frågor kring privatmoral och familjekonstellationer tas inte upp alls.

Carl-Henric Jaktlund menar att de frågorna får behandlas lokalt av församlingen, och därmed finns inget i Alpha som står i strid med vad Svenska kyrkan anser.

– Alpha erbjuder ett material i kristen tro som tar fasta på frågor om vem Gud är och varför Jesus behövde dö. Det här är en grundkurs i kristen tro som formats och slipats för att ta fast det centrala i kristen tro som alla kristna i världen kan skriva under på, säger Carl-Henrik Jaktlund.

Frågor som rör äktenskapssyn, dopsyn och nattvard tas inte upp eftersom det finns en bredd av olika åsikter, säger Carl-Henric Jaktlund.”

Det jag reagerar på i detta resonemang är hur Jaktlund verkar gå så långt i att ursäkta sig, försöka urskulda sig själv eller kanske snarare Alpha. Man har verkligen ingen betoning på detta med äktenskapet, det finns knappt i materialet, och dessutom är meningen (!) borttagen i den nyaste utgåvan, och i Sverige är det absolut inte betonat, och ingen ska vara tvingad att ta upp frågan om familjekonstellationer och privatmoral… Och så vidare!

Att på detta sättet slå in en kil mellan evangelisation (det som alphakonceptet går ut på) och omvändelsen och den kristna etiken är en mycket märklig sak. Det är både obibliskt och ett brott mot all väckelsetradition, mot all klassisk evangelisk och protestantisk teologi och mot även katolsk och ortodox teologi.

Den bibliska och traditionellt kristna förkunnelsen genom alla tider har alltid varit att vi människor är syndare och på väg att gå evigt förlorade. Men det finns ett hopp: Gud älskar oss och har sänt sin Son till att frälsa oss från vår synd och rädda oss till sitt eviga rike. När Jesus dog på korset, så gjorde han det i vårt ställe. Hans död och uppståndelse innebär vår försoning med Gud och syndernas förlåtelse och ett evigt liv. 

Detta effektueras inte på varje individ automatiskt, utan det tas emot genom tro och dop. Och denna tro är en tro som är verksam i kärlek, som Paulus skriver. Det är en tro som visar sig i att man lämnar det gamla livet och börjar ett nytt liv.

Med andra ord, den rättfärdiggörande tron är en tro som producerar goda gärningar. Utan den frukten är det sannolikt så att man inte har den rättfärdiggörande tron.

Överallt i Nya testamentet där det står om hur de tidiga kristna predikade, så framgår det alltid att man kallade människor till omvändelse, att lämna det gamla livet, upphöra med de gamla gärningarna och låta sig frälsas från detta onda släkte, och så vidare.

Man kan aldrig predika Kristus för människor utan att också predika om varför han dog och vad han vill rädda oss ifrån. Jesus dog ju bland annat för att vi begår sexuella synder, äktenskapsbrott och homosexuella synder.

Man kan aldrig predika Kristus utan att predika om vad det nya livet som han kallar oss till innebär. Predikan om Kristus betyder predikan om det nya livet, och det nya livet innebär att man måste lämna det gamla livets synder och syndiga vanor.

“Några dagar senare kom Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus och hörde honom tala om tron på Kristus Jesus. Men när Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: ”Gå din väg för den här gången. När jag får tid ska jag kalla på dig.” (Apg 24:24-25)

Lägg märke till vad texten säger. När Paulus ska tala om “tron på Kristus Jesus”, så börjar han efter ett tag tala om det nya livet. Han talar om rättfärdighet, självbehärskning och den kommande domen.

Därför är det märkligt tänkt att man skulle kunna renodla en del av den kristna förkunnelsen – den om att Gud älskar oss och vill göra oss till sina barn och förlåta oss – och av ekumeniska anpassningsskäl förtiga den delen som handlar om att Jesus dog bland annat för att vi är äktenskapsbrytare eller lever i olika sexuella synder som till exempel samkönad sex, eller den delen som handlar om att omvända sig till det liv som Gud befaller.

Det är ett stort nederlag och misslyckande för kristen förkunnelse, för kristen undervisning, att det idag inte anses som självklart att alla kristna, att hela den kristna kyrkan, står för den bibliska modellen för äktenskapet, nämligen det mellan man och kvinna.

Att det överhuvudtaget tänks i termer av ekumeniska relationer kring att man förtiger Bibelns syn på äktenskap och sex är ett stort nederlag och misslyckande för kristen förkunnelse och för kristet tänkande i vår tid.

Och det är inte så att Bibeln i detta fall som nu är aktuellt skulle vara oklar eller otydlig på något sätt. Tvärtom, Bibeln är mycket tydlig om att Gud vill att vi människor ska leva heligt. Vi ska inte ha sex med allt och alla och så fort vi har lust. Vi ska utöva självbehärskning och äktenskapet gäller enbart det monogama och livslånga äktenskapet mellan man och kvinna. Detta är tydligt i Skriften.

Det är också tydligt i Skriften att vi människor har en syndig natur som gör att vi varken vill eller kan i egen kraft följa alla Guds bud. Vi är av naturen upprorsmakare mot Gud. Det är endast genom Guds Andes förvandlande kraft detta är möjligt. Det är med andra ord endast genom nåden som vi kan förvandlas.

Enighet om omvändelsens nödvändighet

Därför vore det bättre om alpha-rörelsen för sin evangeliska trovärdighets skull, gav upp tanken på att vara ”ekumenisk” med dem som har lämnat den bibliska tron på vissa områden.

Att man försöker vara ekumenisk när det gäller frågor som dopet är en sak. Varken lutheraner eller baptister hävdar att det är frälsningsavgörande om man blev döpt som spädbarn eller som 25-åring. Men när det gäller frågan om att leva i synd, så är Bibeln och traditionell evangelisk kristendom – ja, all väckelsekristendom värd namnet – mycket tydlig och enig: Man måste lämna sin synd. Evangelisation utan en tydlig maning till omvändelse är inte evangelisation.

Om Paulus hade varit ledare för alpha-rörelsen eller ledarskribent på Dagen, och fått frågan om huruvida man ska tala om ”privatmoral och äktenskapskonstellationer”, så hade han svarat:

Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant,  varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike.  Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande. (1 Kor 6:9-11)

10 kommentarer

  1. Intervjun i Dagen gjordes i hast och det finns förstås mer att säga än vad som ryms i den formen av text, låt mig då komplettera lite här:
    Alpha är inte menat att vara heltäckande i den bemärkelse som vissa tycks tänka utan vissa frågor – ganska många eftersom livet är stort och brett och omfattande – måste förstås ta vid sidan om. Alpha är helt enkelt inte tänkt att täcka hela den bredd av undervisning som en kyrka behöver lyfta, Alpha är inte en kyrka utan en redskap som kyrkor kan använda och som naturligtvis måste kompletteras.
    Så har tanken alltid varit och utifrån det har man sedan slipat och utvecklat. Att äktenskapet inte tas upp på samma sätt i ”Livets Frågor” som det gjordes förr innebär inte att frågan är oviktig eller ointressant, bara att Alphakursen inte är forumet för det. För Alpha International är frågorna kring äktenskap, familj och relationer enormt viktiga, det är därför man sedan årtionden har ”The Marriage Course” (Äktenskapskursen) som vid nyår släpps i en ny påkostad filmversion. Få sammanhang har ett så tydligt driv i de här frågorna som Alpha International, men allt finns inte i Alphakursen.
    Förändringen har alltså inte att göra med en reträtt i de här frågorna utan ett behov av att lyfta i dem tydligare, större och djupare än vad som hinns med inom Alphakursen. Frågor kring etik och moral och att tron och efterföljelsen får konsekvenser lyfts dock fortfarande på ett väldigt påtagligt vis (väldigt påtagligt i avsnitten ”Hur ska jag göra det bästa med resten av mitt liv?” och ”Hur och varför ska jag berätta om min tro för andra?”), det kan var och en som studerar materialet konstatera.
    En enkel liknelse kanske kan göras för att förklara. Var och en som predikar vet att man allt som oftast vill säga mer än man får plats med i den enskilda predikan. Istället för att tränga in allt i en och samma predikan och bara kunna beröra vissa saker så snabbt att det snarare riskerar väcka fler frågor än det ger svar, så sparar man dem till en egen predikan så att man istället kan fördjupa och ta i dem ordentligt.
    Alphakursen hade förstås kunna förlängas så att Äktenskapskursen i praktiken hade kunnat inneslutas däri, det hade varit teoretiskt möjligt men det hade fått effekten att Alphakursen blivit väldigt lång och därmed i praktiken ohållbar. Istället för att välja den vägen har man helt enkelt valt vägen av två olika ”predikoserier” som kompletterar varandra.

    1. Tack för din förtydligande kommentar!

      Jag var heller inte egentligen ute efter just Aplha i mitt inlägg, utan snarare efter det fenomen som exemplifierades i Dagen-artiklarna och som man kan möta lite då och då nu för tiden, nämligen att det av somliga slås in en kil mellan den renodlade evangeliserande eller utåtriktade förkunnelsen å ena sidan, och den bibliska, evangelistiska kallelsen till alla människor att omvända sig.

      Och då ska ordet omvändelse inte bara förstås som att man börjar tänka lite nya inspirerande tankar, utan att man erkänner sin synd, erkänner sig själv som syndare, och överger det gamla livet i synd och slår in på en ny livsväg. Det där som man åtminstone förr på ett mycket tydligt sätt predikade för alkoholister genom LP-verksamheten.

      Självklart förstår jag att det kan bli en lite skev bild i tidningsintervjuer och i artiklar som inte är särskilt långa. Jag fattar att inte hela bredden av din teologi kommer fram där. Men betoningen av att detta inte är en viktig del, rentav borttagen, i standardalphapaketet, ger ju ett intryck av att ni tänker rent teologiskt att man kan skilja mellan evangelisation i sig och kallelsen till omvändelse och efterföljelse.

      Sedan berättar du nu om att ni har en äktenskapskurs där detta tydligt kommer fram – och det är ju bra att så sker. Men rent teologisk så borde man ju kanske tänka på – särskilt i vår tid – att inkludera omvändelsebudskapet mer konkret. För är det något område som verkligen rent konkret kan kräva förändringar i livsstilen hos människor i vår tid, så är det ju i synen på sex och relationer. Skulle du t ex i stället pratat om solidaritet med fattiga människor, om social omsorg, gemenskap osv, så skulle du slagit in öppna dörrar. Men på området sex och familjekonstellationer är den kristna tron en renodlad motkultur. Här behöver vi vara extra tydliga, ännu bättre på att förklara och relatera. Inte nedtonade.

      Men frågan är om inte detta är ett uttryck för ett allmänt problem i kristen förkunnelse idag? Vi har rent allmänt sett lite svårt att vara tydliga på områden där det kan uppstå konflikt med den omgivande majoritetskulturen.

  2. Vill även komplettera med att poängtera att frågorna om synd, omvändelse och efterföljelse verkligen är Alphakursens centrum. Jag har sällan hört så tydlig och sund förkunnelse på det området som i Alphakursen.

    1. Hej Carl-Henric,

      Under dagen har jag börjat läsa och lyssna på en del av ert material på Alphakursens hemsida. I de 8 filerna föredrag om äktenskapsskolan finns en hel del bra att inspireras av. Det är gott att ge gifta som efterfrågar friskvård hjälp. Glad att man tar med en del av Guds ord i kursen på ett sätt som ger hopp när man på andra håll ser regnbågsflaggor hissas upp i kyrkornas flaggstänger. Som svag för brittisk kyrkhumor fick man sej även ett gott skratt när sådant bjöds i någon av filerna.

      Som mest intresserad av det yngre gardet i församlingen lyssnade jag på trailern om kursen i att lära sej be och det jag hörde bekymrar. I den trailern talar man om att lära sej frigöra bönens kraft. Vad menar man med det? Retoriskt: Är bönen ”fången”? Kräver bön särskilda kunskaper?

      Vi bad som små innan vi ens kunde skriva våra egna namn.

      Kursens ledare talar om tydlighet och öppenhet. Att inga frågor är fel. Jag hoppas att denna frågeställning är lika okej att lyfta.

  3. Tack för en klar och tydlig text om kristen tro. Den är som en liten predikan.

    Svenska kyrkans avfall är förskräckligt. Att en präst bara kan få för sig att hävda att ”alla människors lika värde” (vad det nu står för) är viktigare än att människorna inte går för evigt förlorade. Det hon säger är inte förenligt med kristen tro. Hon vilseleder sökande människor som kanske inte vet något annat ställe att vända sig till. Hon tar på sig ett ytterligt stort ansvar inför den yttersta dagen.

    Vidare är Bibeln glasklar vad gäller äktenskapet. Det är till för en man och en kvinna; något annat gives icke.

  4. Ja, Elisabeth G, hon tar på sig ett stort ansvar. Ett nästan ännu större ansvar tar den på sig som gjort det möjligt för henne att framträda som om hon vore präst.

    1. Ja, visst är det så. Beslutet år 1958 har fört mycket elände med sig och hon är definitivt inte ensam om skulden. I en kristen kyrka hade hon hindrats från att uppträda som präst, till välsignelse för både sig själv och andra.

      Jag vet inte om du läser Dagsländor men i går hade Dag Sandahl ett synnerligen talande citat från SJ-nytt år 1957 av en pensionerad lokförare, sedermera ledamot av kyrkomötet. Jag klipper in ett avsnitt från Dagsländor: Sigfrid Ringsjö är ”en praktisk man som ser praktiskt på frågan om införande av ett kvinnligt prästämbete. Teologiska synpunkter bortser han helt ifrån. Likadant är det med lokföraryrket.” Detta yrke bör reserveras för män. ”Kvinnan kan bli präst, men det är mera tveksamt om hon kan bli lokförare.” Vilka är de praktiska skälen mot kvinnliga lokförare, särskilt om de är gifta, just? Oregelbundna arbetstider gör att hon inte kan sköta hemmet. Vi förstår.

  5. Intressant som vanligt. Tänk att jag sög också väldigt länge på den där prästens utläggning. Jag berättade det hemma för min 87-åriga mamma som för första gången antydde att nu var det dags att lämna det här jordelivet. Dessvärre kommer jag därför alltid komma ihåg den passus av prästen som föranledde mammas kommentar. När kyrkan är så förfallen, så förtappad, att den per definition inte längre är kyrka utan nån slags socialistisk snällhetsorganisation, och så lagom snäll mot några som tänker annorlunda!, då återstår bara att ta avstånd från kyrkan och istället starta ett klassiskt missionsarbete bland kyrkans ledning för att försöka få dem att återta kristen tro.

    Förvånade mig att prästen använde ordet ”frälst”. Det ordet förekommer sällan ens i frikyrkans predikningar. Men sannolikt betyder ordet något annat än det klassiska väckelsekristendomsuttrycket i denna prästs kommentar.

    Ser att det kommenteras om kvinnliga präster. Jag har aldrig varit för. Jag har alltid tänkt att det måste finnas en anledning till att Bibeln ger stort ansvar till kvinnliga ledare men inte till att bli den yttersta ledaren. Jag tror att det beror på att kvinnan till sin natur är omvårdande, förstående, snäll och vill vara till lags, generellt sett, det finns alltid undantag. Detta fungerar på många områden, och det är viktigt, men som yttersta fältherre i ett andligt krig så funkar det inte! Precis som det inte funkar som politik i ett land, vilket Sverige är ett paradexempel på.

    Å andra sidan finns det tillräckligt med manliga präster som är precis lika okristna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.