Varför kan inte Sveriges kristna råd ha konsensus om sex och samlevnad?

Det är ett märkligt uttalande som kommer från Karin Wiborn, generalsekreterare för Sveriges kristna råd (SKR), när hon skriver i Dagen, den 26 oktober

“Sveriges kristna råd är ofta aktiva i samhällsdebatten i olika ämnen, men vi kan inte, och ska inte, ha åsikter och klara ståndpunkter i alla frågor. Inom sex och samlevnad finns idag olika uppfattningar i våra medlemskyrkor. Vi ska inte ge oss in i områden där det inte finns en klar gemensam samsyn då det kräver konsensus när vi som råd ska uttala oss å kristenhetens vägnar.” 

Det märkliga beror på det hon skriver om konsensus. 

För man kan ju faktiskt utifrån objektiva bibelstudier konstatera, att Skriften är påfallande klar när det gäller det mesta av regelverket kring sex och samlevnad. Och alla kristna överallt och i alla tider har åtminstone fram till 1900-talets mitt ansett att man bör följa Bibeln i detta avseende.

Bibeln är tydlig med att sex enbart hör till inom äktenskapet mellan en man och en kvinna, och att detta äktenskap är tänkt att vara livet ut. 

Sex får inte ske med någon annan än den man är gift med. Varken tillfälliga förbindelser eller sex med pojkvänner eller flickvänner är tillåtna. Man ska vara gift. 

Man får inte heller ha sex med personer av samma kön. Bibeln är lika tydlig på denna punkt. 

Enligt Bibeln, kallar Gud oss alla till att leva i återhållsamhet och självkontroll. En människa ska inte i alla lägen, i alla sammanhang och när som helst och när hon vill, följa alla sina drifter. Självkontroll eller självdisciplin är en viktig dygd som man bör tillägna sig.

Allt det här är naturligtvis inte en beskrivning av hur alla kristna människor faktiskt lever. Det kan ju se väldigt annorlunda ut. Men det är en normativ undervisning. Det säger oss hur Gud vill att vi ska leva.

Extra sedelärande för nutida kristna är vad Paulus sade när han skulle tala om Kristus Jesus inför den romerske ståthållaren Felix (läs: hur han talade när han rent mänskligt sett hade allt att vinna på att bara prata om Jesu kärlek till alla och att alla är bejakade som de är): 

“Några dagar därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus för att höra vad han hade att säga om tron på Kristus Jesus. Men när Paulus började tala om rättfärdighet och försakelser och den kommande domen blev Felix förskräckt och sade: ”Det räcker för den här gången. Men jag skall kalla på dig när jag får tid.”” (Apg 24:24-25) 

Problemet med dessa frågor är inte att Bibeln skulle vara svår att förstå eller otydlig när det gäller dessa saker. Problemen är i stället att den bibliska etiken när det gäller detta inte längre stämmer överens med hur synen på sex och samlevnad i det omgivande samhället har utvecklats. 

Egentligen har Bibelns etik aldrig helt varit riktigt väl mottagen i något samhälle genom historien, men det har gått uppåt eller neråt. När Bibelns olika böcker skrevs, oavsett tidpunkt, så var det omgivande samhälle aldrig helt inne på Bibelns linje. Under Nya testamentets tid ansågs den bibliska etiken vara väldigt sträng och den gick helt emot då rådande livsstilar.  

När kyrkan så blev en statsreligion i slutet av 300-talet och framåt, blev dock den bibliska etiken sedermera den rådande etiska norm i samhället, med stöd från statsmakten – med inslag av visst annat tänkande, förstås – men ändå. 

Nu är vi snarast tillbaka till Nya testamentets tid, med religiös och etisk pluralism. Helt plötsligt är kristna som vill följa Bibeln i minoritetsställning vad gäller det etiska synsättet. Och helt plötsligt anser många kristna att Bibeln inte längre är klar när det gäller detta. Helt plötsligt anser många att det finns olika ”nya rön” som gör att vi kan “förstå Bibeln annorlunda”. Helt plötsligt säger Bibeln tvärtemot vad alla alltid trott överallt och i alla tider. Och då är kyrkosamfunden helt plötsligt inte längre överens. Konsensus saknas.  

Hur skulle man idag se på om någon som blev inkallad att tala inför höga politiker eller massmedia, började tala på samma sätt som Paulus gjorde, när han var i motsvarande situation inför Felix? 

Samtidigt som SKR:s representanter inte kan ha den konsensus kring den bibliska sexualetiken, som kyrkorna ju haft en konsensus om i alla århundraden fram tills nu, så kan man uppenbarligen ha en anmärkningsvärt stor konsensus kring diverse politiska frågor i vilka Bibeln inte tar tydligt ställning. Till exempel invandringsfrågan.

Här produceras det ofta många och långa artiklar och upprop i olika tidningar om vikten av att hela samhället tydligt borde ta ställning politiskt i just invandringsfrågan på det sätt som Vänsterpartiet eller Miljöpartiet gör. Hur kan det komma sig att kyrkoledarna i just denna politiska fråga anser sig kunna ha en konsensus som gör att de kan tala å alla kristna vägnar i detta sammanhang – utan stöd i Bibeln? Och detta trots att många kristna och bibelläsande individer – kanske den stora tysta majoriteten – inte alls kan se dessa tydliga politiska ståndpunkter i den heliga Skrift, utan bara allmänna ord om nästankärlek och barmhärtighet, samt om överhetens ansvar att upprätthålla lag, ordning och trygghet i samhället. 

Det märkliga är ju också att denna konsensus kring vilka politiska ställningstaganden man ska ta i till exempel invandringsfrågan, också gäller en fråga där man inte hamnat i konflikt med det politiskt korrekta. Är det inte märkligt, så säg? Nu har man visserligen hamnat i konflikt med en alltmer tilltagande gräsrotsopinion som vill bevara lag och ordning, välfärd och trygghet, men det har uppkommit senare, och det är något man med viss enkelhet kan ignorera, då det enbart gäller vänliga kristna individer utan makt och inflytande över de stora mediahusen.

Hur kan man ha en så tydlig politisk konsensus i dagsaktuella politiska frågor, medan man inte kan ha det när det gäller den tidlösa bibliska etiken? Hur tänker egentligen de kristna ledarna här?

Och varför är alla samfundsledare inom SKR tydligen så överens om att vara så tysta om det man inte är överens om? Varför är det ingen som markerar tydligt vad den bibliska etiken är? Finns det verkligen inga samfundsledare som står för den klassiska kristna etiken som vågar driva detta i offentlighetens ljus? Och nu menar jag att det inte räcker med att hänvisa till vad kyrkan si och så alltid sagt eller vad som står i olika dokument. Man måste ta debatten, ta striden, där den står. Annars är det liktydigt med att samtycka med tidsandan.

13 kommentarer

  1. Mycket klokt skrivet, Mikael! Bibeln är glasklar på dessa punkter. Att man påstår annat är för att man inte vill följa Bibeln. Och jamsandet med tidsandan är bedrövligt – och så oändligt svekfullt mot sökande människor. Ledarna borde tänka på kvarnstenen. Satan har verkligen gjort sig bred även inom de olika kyrkliga organisationerna. Dessutom, vill jag minnas, har SKR visst uttalat sig i dylika frågor. Det var väl SKR som förespråkade en tillåtande syn vad gäller abort?

  2. Håller med Elisabeth, viktiga frågor du tar upp Mikael.
    Att skapa konsensus för den världs kyrka som SKR är en del av, krävs stora kompromisser, vilket gör att denna kyrka endast får ett sken av Guds fruktan men kommer helt att sakna kraften i Guds Ord.
    Senaste exemplet på denna anpassning bjuder den katolska kyrkan på då de nu officiellt även helgonförklarar öppet homosexuella präster?

    https://www.dagen.se/debatt/irene-nordgren-katolsk-media-doljer-fakta-om-helgonet-john-henry-newman-1.1605733

    1. Jag förstår dig mycket väl att du är kritisk till detta med helgonförklaringar. Men jag vill ändå ta Newman i försvar. De som hävdar att han var homosexuell, de tillhör alla den Katolska kyrkans liberalteologiska flygel. Det är personer som driver en linje dör de vill att Katolska kyrkan ska bli exakt likadan som de äldre protestantiska samfunden, som t ex Svenska kyrkan. Nu har de hittat ett halmstrå – att det finns något hos Newman som kan tolkas som att han skulle ha haft en homosexuell läggning. Men mörk väl, det finns inget som tyder på att han levt så, och tolkningen är tveksam. Om Newman skulle ha haft läggningen, om han skulle ha fallit för den synden, så skulle han själv inte ha ställt upp på Nordgrens agenda. Han skulle i så fall ha bekänt det som synd och sökt Guds nåd för att omvända sig.

  3. Hej Mikael ! Du kollar ju kommentarerna i förväg och som du märker är detta inte en kommentar till ovanstående inlägg – utan ett förslag på ett annat ämne som det vore intressant om du ville ta upp någon gång: Igår gick KD ut med beskedet att de vill att staten ska äga våra kroppar efter döden. Människan kommer alltså inte längre att ha någon värdighet efter dödsögonblicket utan bara ses som en reservdels-sak. Som en person skrev på Facebook: ”Kommer inte detta att påverka hur vi ser på de levande också?” Inte V, S eller MP utan just KD föreslår detta… Som sagt vore intressant om du kunde ta upp detta i ett senare inlägg. Har katolska kyrkan någon åsikt när det gäller detta?

    1. Tack för din fråga! Ja, som du ser så låter jag denna kommentar stå här, även om den inte hör till ämnet. Men eftersom den var en vettig och bra frågeställning som det kan vara väl värt att ta upp, så tycker jag ändå att det funkar.

      Vi får se, kanske jag skriver om det. Frågan som sådan är ju inte direkt berörd av Bibeln, eftersom den ju inte möjlig att ställa på Bibelns tid. Och den stora frågan är ju då om det finns något i Bibelns syn på människan som sådan, som man kunde dra konsekvensen av och som kunde ha en bäring på detta.

      Jag vet inte just i skrivandets stund vad just Katolska kyrkan säger om detta.

    2. Nu ställdes frågan i och för sig till Mikael men jag känner mig ändå manad att skriva att jag, när jag begärde mitt utträde ur KD, skrev att de kunde stryka ”krist” i partinamnet. Sedan har vi moderaterna som är villiga att utreda aktiv dödshjälp, vänsterpartierna inte att förglömma. Nej – jag tillhör Kristus, inte svenska staten!

  4. Hallå Mikael,
    tack för det du skriver. Spot on! Och angående de politiska kommentarerna så vill jag gärna tipsa er om att kolla in Kristna Värdepartiet som just vill och vågar driva tydliga kristna värderingar i det som (enligt oss) borde vara kristnas hjärtefrågor: oföddas människovärde och äktenskapet. (Visst får jag tipsa om detta Mikael?)
    Vänligen Mats Selander, ordförande Kristna Värdepartiet

  5. Tyvärr är alla tvärkyrkliga organisationer infekterade, eller rent av manipulerade, av liberalteologiska strömningar, muslimvänliga synkretister och politiskt korrekta som omfattar de nya religionerna klimatalarmism, värdegrund och genusflum.

    Man kan i sina mindre konfrontativa stunder tänka att kyrkans ”vänlighetstänkande”, ”kärleksspridande” ledare är speciellt påverkbara av opinioner där man har en kravlös inställning till människan – där man helt enkelt tänker i linje med socialismens urgamla tanke att det aldrig är fel på individen i sig utan på samhället runt omkring som påverkar negativt. Alltså tvärt emot den kristna tanken att vi alla är syndare och i avsaknad av Guds härlighet. Att omvändelsen är djupt personlig och att vi på domens dag inte kan skylla på någon annan.

    Kyrkorna är helt enkelt avgudadyrkare på många sätt. Givetvis inte så öppet så att man ställer upp ett upp-och-nedvänt kors vid altaret, men så skulle djävulen aldrig agera. Det är alldeles för uppenbart. Eller nästan – för varför finns så mycket av österländska religiösa praktiker i kyrkan?

    Har man läst boken om 68-kyrkan så ser man att kyrkan som en del av den socialistiska anti-kristna religionen fanns redan då. Med totalt horribla uttalande om Mao som den nye Jesus etc. Skillnaden då, jämfört med idag, var att det fanns frikyrkor som inte gick med på allt detta. Idag känns det som samma soppa överallt. Vi förbereds för den stora synkretistiska kyrkan, som jag alltid talat om, men som jag fortfarande inte kommer ifrån symboliserar något av sista tidens antikrist.

  6. Är det verkligen svårt att förstå hur SKR har svårt med konsensus i dessa frågor? RKK tycker att präster måste leva i celibat andra kyrkor tycker präster kan vara gifta. Redan där blir det problem. Vi går vidare i äktenskapsträsket: vissa kyrkor godkänner skilsmässor andra inte. Vissa kyrkor tror att kvinnan är mannens husslav och barnen hans ägodelar, allt enligt sin bibeltolkning. Och apropå bibeltolkning finns starka argument för månggifte om man ”läser som det står” i GT. Vi behöver inte gå ända fram till ”det är bögarnas fel” för att se att detta är en svår fråga att komma överens om.

    Hur Bibeln ställer sig till faderlösa , främlingar och fattiga är inte svårt att komma överens om eftersom Bibeln är helt otvetydig på den punkten.

      1. Förvirrad? Var skrev jag det ordet? Jag säger bara vad GT säger och sedan vad olika kyrkor tycker i frågan. Du var nog trött när du läste detta.

        1. Trött var jag förvisso. Det är många kommentarer överallt på alla medier att hålla rätt på just nu. 😀
          Ursäkta mig om jag uttryckte mig klumpigt.

          Men jag menar nog att Bibeln som helhet inte är så förvirrad. Det går inte bara att rycka ut olika till synes motstridande texter och rada upp dem och dra slutsatsen att det är förvirrat. Det framgår t ex av Nya testamentet att Mose lags civilrättsliga lagstiftning inte gäller oss som inte är det gamla Israel. Och det har ju betydelse för förståelsen. Men det kanske inte var sånt du tänkte på.

          Men ämnet som sådant är bra. Och jag kanske får återkomma till det framöver. Jag har förklarat lite vad jag menar om tolkningen av Mose lag i detta inlägg:

          https://www.mikaelkarlendal.se/2019/04/14/leva-i-homosexualitet-och-ata-skaldjur-ar-det-samma-sak/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.