Böcker jag läst på sistone

Jag har tidigare nämnt att jag läser mycket böcker nu, samtidigt som jag jobbar heltid som lärare i religion och historia. Och därför har jag för tillfället inte direkt överflödat med långa teologiska utläggningar eller skarpa debattartiklar här på bloggen. Och så är det. Mycket bokläsande kräver ibland mycket tänkande, och det tar tid. Därför tänkte jag i detta blogginlägg helt enkelt dela med mig lite av vad jag har läst under det senaste kanske halvåret.

Här kommer alltså ett urval av det jag läst på sistone, i bild och med kort presentation. Det myckna läsandet har lett till ett glest bloggskrivande, men det kan ju bli annorlunda framöver. Måste hinna tänka lite först.

Och som jag tidigare har antytt, så har den nuvarande påvens sätt att utöva sitt ämbete fått mig att tänka både en och två gånger.

Uppdatering den 7 maj 2022: Under det år som denna artikel skrevs blev jag mer och mer kritisk till den Katolska kyrkan, vilket till slut ledde till att jag lämnade den och blev protestant igen. Du kan läsa om allt detta i alla de artiklar som länkas här – Var jag står och vart jag går.

Jag har inte sett några katolska apologeter som öppet ifrågasatt ämbetet som sådant – det verkar var solitt och bergfast i deras ögon – men de har kritiserat innehavaren av ämbetet, ibland mycket kraftigt. Det diskuteras ju på fullt allvar om den nuvarande påven Franciscus är en heretiker eller inte.

För min del innebär det att jag läser böcker och forskar i grunderna för just de specifikt katolska trossatserna, det vill säga dem som inte delas av andra kristna. Och för mig har det varit väldigt intressant att läsa kyrkohistoria från ett annat perspektiv än det jag brukar. Följande böcker har gett mig många intressanta infallsvinklar:

Från vänster är det en bok av John Meyendorff, en ortodox kyrkohistoriker, om den kristna kyrkans historia under perioden 450-680, vilket bland är en viktig period när det gäller utvecklingen av kristologin och påveämbetet. De ortodoxa kan ju mycket väl tänka sig påven som den främsta av likar, men absolut inte som biskop över biskoparna. Och absoluta inte sådana katolska idéer som att påven skulle vara ofelbar eller ha jurisdiktion över alla kristna i världen. Och under den tid som denna bok behandlar hade inte påvarna någon universell jurisdiktion värd namnet (bara över delar av Italien och några andra mindre områden), även om de gärna hade velat ha det, och absolut ingen ofelbarhet i lärofrågor.

I mitten finns en bok som John Meyerdorff är redaktör för, och där han och ytterligare fyra ortodoxa teologer har skrivit om Petrusämbetets primat utifrån ett ortodoxt perspektiv. Här får vi bland annat en syn om att Jerusalemförsamlingen som var moderförsamling för alla kristna under Nya testamentets tid, förlorade sin särställning i och med Jerusalems förstörelse år 70 e.Kr, och att rollen som moderförsamling sedan övertogs av församlingen i Rom. Läran om påvens primat utvecklades senare, enligt boken.

Den tredje boken handlar om läran om kyrkan, utifrån ett anglikanskt och reformert evangelikalt perspektiv. Den är skriven av anglikanen Gerald Bray, som är en mycket intressant författare.

The Harvest of Medieval Theology av Heiko Oberman har jag än så länge inte läst i sin helhet, bara sidorna 361-422 som handlar om Skrift och Tradition och kyrkosyn. Den är mycket intressant. Obermanns tankar om detta – när han skriver om Tradition I, Tradition II och Tradition 0 – är mycket grundläggande för forskningen och diskuteras i flera av de övriga böcker jag skriver om i detta inlägg.

Brian Tierneys bok The Origin of Papal Infallibility 1150-1350 är en av de intressantaste historiska monografier jag läst. Den handlar om hur läran om påvens ofelbarhet, om att påven när han uttalar sig i lärofrågor kan göra det på ett ofelbart sätt – det vill säga att han kan slå fast ofelbara dogmer som alla kristna måste tro är uppenbarade av Gud – egentligen är en ganska ny lära. Den uppstod i början på 1300-talet i franciskanska kretsar. Från början därför att franciskanerna var rädda för att den dåvarande påven skulle ändra ett lärobeslut om deras favoritdoktrin som en föregående påve hade stadfäst. Han som var påve då hade inga som helst anspråk på ofelbarhet i lärofrågor. Men han ansåg att denna fransciskanska speciallära var felaktig och inte stämde med Bibeln. Genom att förespråka påvens ofelbarhet och därmed göra det omöjligt för en ny påve att ändra ett redan ofelbart beslut, så ville franciskanerna därmed begränsa innevarande påves suveränitet att ändra på tidigare påvars beslut.

Läran om påvens ofelbarhet blev ju dogm först 1870 vid Första Vatikankonciliet, men den uppstod som lära i början av 1300-talet. Dessförinnan var dessa tankar tydligen okända. Det man tänkte innan var att påven var högsta bibeltolkningsauktoritet och kunde slå fast saker, men det han slog fast ansågs inte ofelbart och kunde därför ändras av någon ny påve eller något koncilium. Och lärorna måste stämma överens med Bibeln! Man ansåg att Skriften var tillräcklig materiell grund för den kristna lärans innehåll.

Och då kommer vi osökt in på Reformationens tidevarv. Vad var den intellektuella bakgrunden till Reformationen? Hur tänkte man innan om Skrift och Tradition, om påveämbete med mera. Och hur tänkte de många olika reformatorerna. Alister McGrath bjuder som alltid på mycket intressanta böcker att läsa. Den till vänster är en något tyngre bok skriven för teologer, den till vänster är skriven som en introduktion till reformationstidens tänkande och förutsätter inte så mycket förkunskaper.

Alister McGraths bok Christianity’s Dangerous Idea är en historia om protestantismen, från 1500-talet fram till nutiden. Den bygger helt och hållet på att själva grundidén till protestantismen är tanken om Sola Scriptura – Skriften allena. Boken är lättläst och spännande, inte minst för att han visar hur mycket protestantismen har ändrats över tid genom nya tolkningar av Skriften.

Den lutherske teologen Martin Chemnitz var mest kända verk kanske är Konkordieformeln, den största av de böcker som ingår i Svenska kyrkans bekännelseskrifter, skrev ett stort verk i fyra band som var det protestantiska eller snarare lutherska svaret på Motreformationens stora koncilium i Trent – Examination of the Council of Trent.

I detta Trentkoncilium förtydligade sig den Katolska kyrkan i flera avseenden gentemot den protestantiska reformationens läromässiga angrepp. Här slog man bland annat fast att Guds uppenbarelse, den kristna läran i sin helhet, kommer kyrkan till del genom två kanaler – Skriften och den muntliga Traditionen. Den sistnämnda kan innehålla saker som inte finns i Skriften.

Mot detta skriver nu Chemnitz i just denna volym (nr 1 av 4) om hur man på lutherskt håll ser på Skriften allena och på Traditionen. De som vill försvara protestantisk tro idag borde nog läsa denna bok. Att inte göra det är en förlust. Jag har inte läst hela, bara sidorna 43-314 om skrift och tradition. Och detta är en av de texter jag kommer att läsa fler gånger. Och tilläggas bör, att äldre teologer av detta slag i regel är betydligt mer lättlästa och begripliga än moderna teologer.

Ja, som alla nu kanske förstår, så funderar jag en del över exakt samma frågor som en gång fick mig att bli katolik.

Jag blev katolik i första hand för att jag var så trött på den totala läromässiga och bibeltolkningsmässiga oredan och förvirringen som råder inom protestantisk kristenhet. Den totala uppluckringen av allt vad sans och balans och kyrklig ordning och stabilitet som råder, där man kan säga att det verkar som att Skriften-allena som princip fungerar mycket dåligt och att det saknas en tydlig ordning med ett läroämbete som jag ändå uppfattar att man hade i Nya testamentets tid.

Jag sökte och menade mig finna något annat och bättre i den Katolska kyrkan.

Efter att ha varit katolik i några år och från insidan följt med i katolsk debatt och fått helt nya insikter om den katolska verkligheten, och med en påve som gör sitt bästa för att inte vara den tydliga röst som den katolska världens apologeter från EWTN och Catholic Answers vill hävda att hans ämbete ska vara, så har jag drivits till att studera dessa samma frågor igen och ännu mer på djupet. Jag trodde jag redan hade gjort det tillräckligt.

Keith Mathisons bok The Shape of Sola Scriptura är på en gång väldigt bra och tydlig, och på samma gång kanske något tunn och ytlig om man skrapar under ytan. Han bygger mycket på sekundärkällor, vilket inte behöver vara dåligt, men det blir lite tunt ibland. Och han har fått mycken kritik från både katolskt och ortodoxt håll. Samtidigt är den en ögonöppnare som leder till att man som i mitt fall börjar läsa de andra böckerna jag refererat till ovan.

Det kanske mest intressanta med boken för en svensk protestantisk läsekrets är kanske vad han skriver i samband med att han kritiserar stora delar av den samtida protestantiska kristenheten för dess felaktiga sätt att tolka och använda läran om Skriften allena. Det är kanske något jag får återkomma till längre fram. Mathison har nämligen en udd åt två håll. Dels åt det katolska hållet, dels åt stora delar av samtida protestantisk kristenhet. Det mesta av den svenska kristenheten skulle sopas med i detta.

Matthew Barrets bok God’s Word Alone är en elegant skriven bok om protestantismens grundval – Skriften allena. Jag rekommenderar den varmt till alla svenska protestanter. Jag har läst den snabbt en gång, men den förtjänar en omläsning.

Som så vanligt vid läsning av många tunga och intressanta böcker är det naturligtvis svårt att förutsäga vad denna läsning ska leda till. Och jag har många fler böcker i min hylla som väntar på genomläsning. Bland annat ämnar jag ge Jean Calvins Institutes en ny chans. Det var ett tag sedan jag läste den.

Jag har ibland försökt sätta mig ner och försöka skriva ett inlägg om någon av de frågor dessa böcker behandlat, men jag har hittills varje gång kört fast på grund av att jag insett att det är en stor bok jag börjat skriva. Jag är väl inte redo än att börja sammanfatta allt detta. Men ibland kan en översiktlig presentation av detta slag vara nog så intressant. Det kan ju tänkas ge en och annan lite tips till vidare läsning.

Om någon vän av vanlig fromhetsordning nu undrar så läser jag Bibeln också, självklart. Från pärm till pärm, gång efter gång, som vanligt. Jag har nu också lärt mig att man i Europa på den katolska medeltiden ansåg att kristen teologi var detsamma som god bibelutläggning – långt innan Luther sade samma sak. Och då vill ju inte jag vara sämre.

11 reaktioner på ”Böcker jag läst på sistone”

  1. Pingback: Frågor om katolsk tro | Mikael Karlendal

  2. Jonas Rosendahl

    Hej Mikael! Var in och kikade på din blogg igen. Var ett tag sen. Ser de böcker du läser och dina tankar kring påveämbetet. Tycker det skymtar fram en kamp runt hur man ska förhålla sig till kristen ledarsyn. Du har också sett den inre problematiken i katolska kyrkan.
    Jag har länge saknat både forum och fler att prata djupare kring dessa frågor. Vi är väl alla intresserade av ett kristet moget ledarskap som dessutom ska relflekteras i ljuset av NT. Men som många gånger i andra frågor blir det ofta polariserat och etiketter och maktanspråk som kommer ivägen. När jag såg serien om Martin Luther på SVT så fick en finsk biskop frågan om inte Luther i själva verket hade egna maktambitioner. Biskopen svarade då att ”all makt korrumperar”. Detta löste mig lite i mitt synsätt. Det är väl så det är, mer eller mindre. Vilken syn vi än har på ledarrollerna i kyrkan så kommer den mänskliga biten in som en aspekt i det hela. Som jag ser det när det gäller påven och jag har ganska nära följt hans små gudstjänster i kappellet, så håller han en rätt så bibeltrogen linje. Men jag kan skönja att han är fången i kyrkans hierarki och system och måste ta många hänsyn hela tiden. Vatikanen har ju också ett stort politiskt inflytande och påven träffar ledare från hela världen, det gör att kyrkans roll och den politiska rollen blir sammanblandad. Detta har kyrkan förvisso haft problem med sen 300-talet så det är inget nytt. För min del ser jag klara fördelar med frikyrkorörelsen. Mycket tycks hänga samman, att ha en friare roll att fungera i sina gåvor, att ha fri företagsamhet så man inte blir beroende på samma sätt av andras gåvor, att ha ett fritt demokratiskt samhälle och en fri rörlighet.
    Motsatsen till detta blir då själva systemet. Men båda har sina för och nackdelar. Lite spridda tankar.

    1. Mikael Karlendal

      Ledarskapsfrågan är knepig, onekligen. Och överallt där det finns människor, finns det problem. Sen tror jag också att olika historiska omständigheter kan göra att ibland fungerar den ena ledarskapsmodellen bättre än den andra, och tvärtom. Jag tror t ex att det var historiska omständigheter som gjorde att påvedömet växte fram som en sådan stark maktfaktor, men som sådan har det ju inte alltid fungerat bra. Men ibland väldigt bra. Den frikyrkliga modellen kan vara väldigt bra på vissa sätt, ibland. Men samtidigt kan den ju också vara väldigt problematisk.

  3. Har du läst ”Kristens resa”? Den finns annars att läsa gratis på ”Projekt Runeberg”. Dock går man då miste om de magnifika illustrationerna i de olika upplagorna (träsnitt, kopparstick och annan elegant grafisk konst).

    http://runeberg.org/kristens/

  4. Har du hunnit med att läsa boken jag skickade för drygt två månader sedan? Eller kom den aldrig fram?

    1. Mikael Karlendal

      Tack, den har kommit fram! Ursäkta att jag inte tackat dig i tid. Av olika skäl glömde jag bort det. Jag har inte läst den än, men kommer säkert att göra det framöver. Men för säkerhets skull vill jag inte ge några utfästelser.

  5. Mycket intressant. Tänk om man hade obegränsat med tid att sätta sig in i dessa frågor! Och också mental möjlighet att kunna varva ned så pass att man får tid att bottna i frågorna. Det har man dessvärre inte med ett 55-timmarsjobb i finansbranschen. Trots att jag är helt utan egen störande familj. Man skulle ju vilja argumentera utifrån källorna om mångt och mycket. Inte bara genom tredjehandsinformation.

    Har så mycket andra böcker som ligger olästa hemma, säkert 1,5 meter. Känns som investeringen att köpa dessa borde komma först. Just nu en bättre bok än jag trodde det var: Landet utanför av Henrik Berggren, Sverige under inledningen av andra världskriget.

    Sen har jag min farfars bibliotek, alla böcker av Pethrus, Lidman, Waldenström, Wigglesworth och annat som farfar läst sedan 1920-talet. Skulle verkligen vilja förstå hur man resonerade i pingströrelsens pionjärtid. Jag är väldigt kluven till mycket av detta, eftersom jag hör till de karismatiskt vidbrända. Att isolera sig som enda sanna kyrka, som pingströrelsen gjorde, det var fel. Att vara så otydlig med ledarskapet för rörelsen var inte heller bra. Det fanns ju de facto en uttalad ledning som agerade under borden. Och varifrån kom syndakatalogen? Jag tror den är upphovet till dagens totala moraliska kaos i frikyrkligheten.

    Sprang förbi katolska bokhandeln på Kungsträdgårdsgatan efter en bankfrukost imorse och såg i skyltfönstret Joseph Ratzingers bok Introduktion till kristendomen, som han tydligen skrev för länge sen. Är det nåt att läsa? Min impuls hade varit att köpa den direkt om bokhandeln hade varit öppen.

    Är inte Mariae syndfrihet också en mycket sent fastslagen lära precis som påvens ofelbarhet? Det är också en dogm jag har stora problem med.

    1. Mikael Karlendal

      Jag har inte läst den Ratzinger-boken, men eftersom han är väldigt ansedd som teolog, så gissar jag att den är bra. Åtminstone ur katolskt perspektiv. Men jag kan tänka mig att även andra kristna kan gilla den.

      Marias obefläckade avlelse, som det heter, är en dogm som fastslogs först 1854, av vad jag kan minnas. Självklart fanns undervisningen långt innan dess, men hur långt innan vet jag inte.

      Den dogmen innebär i alla fall att hon frälstes av nåd och bevarades från arvssynd och verksynd av Gud. Allt av ren nåd. Tanken som ligger bakom detta är att Gud inte kan bo i något som är orent. Om Guds Son skulle bli människa och födas av en kvinna till denna värld, så måste den kvinnan först renas och frälsas från all synd. Man jämför med arkens helighet i det gamla förbundet. Kan tyckas lite märkligt i protestantiska öron, men det bygger alltså dels på tankar om Guds helighet och hur detta visade sig i GT, och sedan har man dragit logiska slutsatser.

  6. Tack för boktipsen! Gud välsigne dig där du står! (Det finns sannerligen ingen ”gräddfil” för den som vill slippa våndas över såren i Kristi kropp – men jag vet att du aldrig trodde det heller). Vill i gengäld gärna dela några länkar – en som jag vet att jag delat förut och alltfort finner intressant (även som ”partsinlaga”), samt en som jag fått mej tillsänd via min kyrkoårsblogg Kyrkans solvarv och som jag också finner intressant men mera skum (texten av prof Fredrik Lindström är skriven till förmån för de ”deuterokanoniska” skrifterna men kanske också för NT:s apokryfer och ö h t allt som ”driver Kristus” eller som professor Lindström finner andligt berikande? – jag inbillar mej inte att han står för en romersk-katolsk syn på bibeln och kanon; och luthersk är hans syn inte heller, det är t ex märkligt hur snabbt han trollar bort Luthers anvisning om att apokryferna icke får likställas med böckerna i den heliga Skrift, med hänvisning till Luthers dokumenterade misstänksamhet mot bl a Jakobs brev och Ester (som kunde ha räddat både honom och andra lutheraner från antisemitiska förlöpningar). Jag hoppas att vi som vill följa Kristus och Skriften kan konvergera alltmer oavsett konvertering eller inte, (och oavsett politiska uppfattningar). Här länkarna (du behöver förstås inte kommentera dem men de är intressanta på varsitt vis, kanonfrågan tas ju upp även i slutet av första länken): http://habackuk.blogspot.com/search/label/Lucile%20eller%20Tag%20och%20l%C3%A4s och https://www.ctr.lu.se/fileadmin/user_upload/ctr/pdf/rit/5/lindstrom.pdf

Lämna ett svar till Andreas Holmberg Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.