Leva i homosexualitet och äta skaldjur – är det samma sak?

Bibeln innehåller många olika bud till oss människor. Den är en bok som människor i århundraden har använt som vägledning till hur man ska leva sitt liv. Men gäller allt som står i Bibeln alla människor i alla tider? Eller kan man göra några distinktioner?

Den kristna kyrkan har i alla tider följt Bibelns ord om mänskliga relationer och sexualitet. Den synen säger oss att Gud skapat människan till man och kvinna och att människan är tänkt att leva i ett livslångt äktenskap mellan just man och kvinna. Några andra sexuella relationer är inte tillåtna.

Först i vår tid har revisionistiska strömningar uppstått som villa att kyrkan/kyrkorna ska anpassa sig till tidsandan – att inte ha ett eget och evigt budskap, utan bara säga samma sak som den allmänna opinionen för tillfället säger. Och för närvarande innebär det att den traditionella kristna synen på sex och samlevnad just nu inte följer den allmänna opinion. Därför måste den ändras, enligt somliga.

Och detta sammanhang är det många som inte kan förstå hur kristna kan strunta i ett biblisk påbud som förbjuder ätande av skaldjur, samtidigt som vi vill hålla fast vid den bibliska undervisningen om mänskliga relationer och samlevnad.

Här är ett gammalt blogginlägg från den 10 april 2015 i detta ämne, som jag här återpublicerar. Jag har i ett annat inlägg fått en följdkommentar om detta, som jag ämnar försöka besvara framöver i ett nytt inlägg. Just därför återpublicerar jag mitt gamla inlägg som bakgrund.

”Men förbjuder oss Bibeln inte att äta skaldjur?”

Jag har noterat att en del lustigkurrar på social medier är oroliga för oss bibel- och bekännelsetrogna kristna i dessa tider. Vi talar offentligt om den kristna sexualetiken och vi hävdar sådana ”omoderna” saker som att sex är tänkt bara för man och kvinna inom äktenskapets ram, och att homosexuellt leverne är synd. Nu undrar somliga om inte vi som är så noga med dessa bud, inte också borde följa andra bud som också står i Bibeln, som till exempel förbudet mot att äta skaldjur. Men om vi ändå äter räkmackor, så borde vi i så fall vara konsekventa och lägga ner motståndet mot homosexuella äktenskap. Med denna uppseendeväckande logik och djuplodande exegetik tror de nu att de satt dit oss som inkonsekventa och godtyckliga i vår bibelläsning. Typ.

Svaret är givetvis ganska enkelt ett nej – åtminstone om man läser någotsånär bokstavligt.

Grundregeln som alla kan komma ihåg när det gäller läsningen av Mose lag och Gamla testamentet i allmänhet är, att det som i texten och i sammanhanget klart framgår är något som gäller för alla folk, det gäller för alla folk. Det vill säga, även för oss som inte är judar eller israeliter. Men om det framgår av texten att något är tidsbestämt och/eller bara gäller Israels folk, så gäller det bara för Israels folk, och eventuellt bara under en tidsbestämd tiden. Sådant brukar framgå vid noggrann läsning av texten och de större sammanhangen.

När det gäller sexualetik kan man vid en enkel och okomplicerad läsning av till exempel 3 Mos 18 se, att det där räknas upp vissa sexuella synder som anses som synd oavsett vilka människor eller vilka folk som begår dem. Förbuden mot dessa sexuella synder angår alltså alla människor.

Först säger Herren:

”Säg till israeliterna: Jag är Herren, er Gud.  Ni skall inte göra som man gör i Egypten, där ni en gång bodde, inte heller som man gör i Kanaan, dit jag skall föra er. Ta inte efter deras seder.  Följ mina stadgar, håll mina bud och rätta er efter dem.” (3 Mos 18:2-4)

Därefter räknas olika synder upp, bland annat detta:

”…. Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt.  Du får inte ha könsumgänge med djur av något slag och bli oren genom det…” (3 Mos 18:22-23).

Förbud mot homosexualitet och tidelag, med andra ord.

Sedan kommer en förklaring som visar att detta gäller alla folk. Lägg märke till att samma sak upprepas gång på gång här. Ett sätt i Bibeln att understryka att detta är oerhört viktigt:

Ni skall inte göra er orena genom något av detta, ty med allt detta har de folk orenat sig som jag driver undan för er.  Landet blev orent, och jag straffade det för dess synder, så att det utspydde sina invånare.  Men ni skall hålla mina bud och stadgar och inte göra någon av dessa vidrigheter; det gäller både infödda och invandrare.  Sådana vidrigheter gjorde landets invånare före er, och då blev landet orent.  Låt inte landet utspy er för att ni orenat det, så som det utspydde det folk som var före er.  Var och en som gör någon av dessa vidrigheter skall utstötas ur sitt folk.  Ni skall lyda mitt förbud mot att ta efter de avskyvärda seder som rådde före er; ni skall inte göra er orena genom dem. Jag är Herren, er Gud.” (3 Mos 18:24-30)

Med andra ord, att leva i dessa synder är vidrigt inför Gud, enligt denna text. Och det gäller såväl israeliter som icke-judiska folk, infödda såväl som invandrare. Sexualetiken gäller lika för alla. Att de andra folken som ditintills levt i Kanaans land hade begått dessa synder, var en orsak till att de nu skulle fördrivas från landet till förmån för israeliterna. Allt knappast ett bud som bara kunde gälla Israels folk!

Och allt detta bekräftas genom Nya testamentets fortsatt undervisning om detta.

I Rom 1:24-28 talar Paulus om den synd som innebär att män upptänds av begär till män, och kvinnor till kvinnor. Han kallar det för förnedrande lidelser, onaturligt och villfarelse. I 1 Kor 6:9 använder Paulus två ord som betecknar dels den passiva manliga och dels den aktiva manliga parten i ett homosexuellt förhållande, och skriver att inga som lever så ska ärva Guds rike. Och liknande i 1 Tim 1:10. För att ta de mest uppenbara exemplen. Rent generellt, så ägnar alltså Nya testamentet en hel del utrymme åt att slå fast att buden angående sex är giltiga för alla, inklusive alla kristna från andra folk än judarna.

Så, här finns en konsekvent linje av sexualetisk undervisning genom hela Bibeln, som blir tydligare ju längre fram man kommer, om en etik som gäller alla människor. Den blir dessutom strängare ju längre fram man kommer – Jesus fördjupar och förtydligar och gör den strängare. Paulus likaså. När det gäller just Jesus, så visar han på en snarast strängare än mildare riktning, då han dels i Bergspredikan (Matt 5:27-30) till och med går på synden redan när den föreligger enbart som hjärtats begär. Dels då han Matt 19 skärper förbudet mot skilsmässa, och i princip förelägger människan bara två vägar: Antingen livslångt äktenskap eller celibat.

Men skaldjuren då? Är det inte samma sak där? Nej, det är alldeles uppenbart och mycket tydligt inte samma sak.

Man kan läsa om de stackars skaldjuren i 3 Mos 11:9-12. Och i bland annat 3 Mos 20:25-26, får det och buden om andra orena djur på ett aningen underhandsvis en motivering:

”Och ni skall skilja mellan rena och orena djur och mellan orena och rena fåglar. Gör er inte själva till något avskyvärt genom de fyrfotadjur, fåglar eller kräldjur som jag har skilt ut som orena för er.  Ni skall vara helgade åt mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.”

Motiveringen till att detta bara gäller israeliterna och inga andra, som kanske inte är uppenbar vid den första snabba genomläsningen och särskilt inte för att det står i ett sammanhang där även andra förbud som uppenbarligen gäller alla folk förekommer, är det som står i v 26 och som jag strukit under: Förbudet mot att äta skaldjur såväl som andra matföreskrifter är givna endast till Israels folk med syftet, att orsaka deras praktiska avskildhet från andra folk. Att inte kunna äta tillsammans med andra, försvårar nämligen den nära gemenskapen. Syftet var att israeliterna, genom att inte kunna gå hem till hedningar och delta i deras måltider, därmed skulle få hjälp att avhålla sig även från dessa folks avgudadyrkan.

Att detta var syftet med matreglerna och att matreglerna därför bara kunde gälla israeliterna och inga andra, blir klarare när vi läser i Nya testamentet om hur Gud tar bort det budet, eller snarare låter det gälla men gör det obsolet, då dess funktion är uppfylld av avklarad.

Under den första kristna tiden bestod församlingen bara av Jesus-troende judar. Ganska snart intågade även Jesus-troende samarier, men det var efter specialbehandling med apostlarnas handpåläggning (Apg 8). Men evangeliet kunde inte predikas för rena icke-judar förrän Gud hade gett aposteln Petrus specialbehandling. Petrus fick se samma syn tre gånger:

”Han såg himlen öppen, och det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den ner på jorden,  och i den fanns alla markens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar.  En röst sade till honom: ”Petrus, slakta och ät!”  Petrus svarade: ”Nej, nej, herre! Aldrig har jag ätit något oheligt eller orent.”  Då hörde han för andra gången en röst: ”Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.”  Detta hände tre gånger, och sedan lyftes duken strax upp till himlen.” (Apg 10:11-16)

Jämför denna syn med det som stod ovan om matreglerna i 3 Mos! Petrus grubblar över sin syn och förstår först inte innebörden. För en from jude var matreglerna självklara att hålla. Just då kommer sändebud fram till Petrus, från den romerske officeren Cornelius, en from icke-jude som trodde på Israels Gud. Petrus beger sig iväg för att besöka honom. Och när han är framme och får höra hur en ängel från Gud sagt till Cornelius att kalla på Petrus för att han skulle få höra evangelium, då förstår Petrus successivt vad synen betydde:

Först säger Petrus:

”Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren.  Därför kom jag utan invändningar när jag blev efterskickad. Och nu undrar jag varför ni har låtit hämta mig.” (Apg 10:28-29)

Efter att ha hört mer av Cornelius, säger han vidare:

”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor  utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör. Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus – han är allas herre…” (Apg 10:34-36)

Synen betydde alltså, att de matregler som förut var givna för att försvåra och förhindra normalt umgänge mellan judar och icke-judar, i syfte att hjälpa judarna att avhålla sig från avgudadyrkan, nu var satta ur kraft. Nu ska Jesus-troende judar äta med icke-judar, för nu ska evangelium predikas även för dem. Guds frälsningsplan, hans utkallande av ett folk, omfattade nu hela mänskligheten, människor från alla folk. Så just genom att i synen som Petrus såg, ge honom en befallning som var i uppenbar strid mot de matregler som står i Mose lag, så visade Gud för Petrus att icke-judarna nu är välkomna in i Guds folks gemenskap. Matreglerna ska inte längre utgöra det hinder som de var tänkta att vara innan.

Poängen med de gamla matreglerna – att hjälpa israeliterna att avhålla sig från avgudadyrkan genom att försvåra måltidsgemenskapen med hedningarna – var nu uppfylld. Reglerna hade nått sitt tidsbegränsade syfte. Nu hade Gud ett annat syfte – evangelium till alla folk, Gud kallar människor från alla folk till att tillhöra hans folk, Kyrkan.

Alltså var det en poäng i Mose lag, att skaldjursförbudet inte skulle gälla icke-judar, sådana som de flesta av oss, de flesta av denna bloggs läsare. Och de reglerna hade nu uppfyllt sitt syfte och var obsoleta. Det var aldrig en tanke att de skulle gälla alla folk. Nu, när syftet är att evangelium ska predikas för alla folk och att alla folk offensivt  ska kallas till att överge avgudadyrkan och omvända sig till den levande Guden, då är skaldjursförbudet och de andra buden om ren och orena djur helt plötsligt inaktuella, i och genom Kristi verk.

Detta framgår också på olika sätt i andra bibeltexter i Nya testamentet. Bland annat i Rom 14 och 1 Kor 8 och 10. Hebreerbrevets författare säger bland annat:

”… Liksom när det gäller mat och dryck eller olika tvagningar är det fråga om idel yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.” (Heb 9:10)

och

”Låt er inte ryckas med av alla slags främmande läror. Vår inre styrka beror av Guds nåd och inte av en viss sorts mat. Att lägga vikt vid matregler har aldrig gagnat någon.” (Heb 13:9)

Eller som Paulus uttrycker det i Kolosserbrevet, där han också anger att en förändring skett i och med Kristus:

”Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller hur ni iakttar högtider eller nymånar eller sabbater.  Sådant är skuggan av det som skulle komma; själva kroppen är Kristus.” (Kol 2:16-17)

Så, sammanfattningsvis:

När det gäller sexualetik, så har vi en utveckling i Bibeln från det något mindre stränga, men ändå stränga, till något mer strängt i och med Jesus. Och det är en etik med olika konkreta bud, som gäller för alla människor. Judar såväl som icke-judar. Och syftet med sexualetiken i Bibeln bottnar i skapelseberättelsen, hur Gud skapade människan till man och kvinna. Att de kompletterar varandra. Och syftet är ett liv i helighet, därför att Gud är en helig Gud (jämför 1 Thess 4:1-8).

När det gäller matföreskrifterna i Mose lag, så gavs de till enbart Israels folk, det judiska folket, och hade ett tidsbestämt religiöst syfte, att hjälpa israeliterna att avhålla sig från avgudadyrkan genom att de inte kunde umgås på ett obehindrat sätt med människor från andra folk. Dessa föreskrifter var tidsbegränsade, fram till den tiden, då Guds frälsningsplan och handlande med mänskligheten skulle vidgas till att omfatta alla folk, till tiden från och med Kristus. Därför var det en poäng med matföreskrifterna – i synnerhet förbudet mot räkmackor – att de bara gällde det judiska folket och inte svenskar, romare och greker.

Man behöver inte vara ett teologiskt universalgeni för att begripa detta. Det framgår tämligen enkelt för den som läser hela Bibeln med ett öppet sinne och inte i syfte att förvränga boken till att passa de egna begären eller lusten att följa tidsandan.

Så vill du följa Bibeln och vara en god kristen, så avhåll dig från alla otuktssynder. Sex är till enbart för man och kvinna inom äktenskapets ram. Och du eller ni får gärna äta skaldjur, om ni så önskar. Det är god exegetik och teologi konsekvent tillämpad.

32 kommentarer

  1. Intressant läsning. Men säg mig, varför vill Gud utse ett visst folkslag som sitt speciellt utvalda folk, för vilka speciella matregler etc ska gälla? Innebär inte det att just judar är mer värdefulla i Guds ögon än alla andra folkslag?

    Eller formulerat annorlunda: Är inte Gud den allsmäktige allas Gud? Varför ska i så fall just judarna intaga en särställning och därmed anses vara i behov av särskilda matregler?

    Vidare: Menar du, Mikael Karlendal, att judarna än i dag behöver följa dessa specialregler? Eller är det numera fritt fram även för judar att äta skaldjur, griskött o d? Om inte, varför måste de fortsätta att följa de mosaiska matreglerna?

    Tacksam för svar! // BB

    1. Bäste Buster, Gud är Gud för alla folk, men han kan ändå välja ut ett särskilt folk som sin speciella egendom och för ett speciellt uppdrag. Alla kan ju inte göra allt. Hur skulle det se ut?

      Särskilda matregler försvårar för umgänget med dem som inte har de reglerna. Och det är det som är poängen. Genom att inte umgås för djupt med hedniska folk som dyrkar avgudar, så skulle Israels folk i stället lära sig att hålla fast vid dyrkan av den ende Guden.

      Idag behöver inte judarna hålla fast vid dessa matregler, om de inte vill. De kan nämligen i stället hålla fast vid Jesus Kristus.

  2. Tack för snabbt svar, Mikael Karlendal!

    Även ditt svar är intressant att ta del av. Jag ångrar verkligen inte att jag en gång började att följa din spännande blogg.

    Men nu väcks det nya frågor inom mig, vilka jag hoppas att du lika snabbt och fermt vill besvara.

    Jag har en del judiska ”vänner”. Kan jag alltså säga till dem, att det är fritt fram för dem numera, om de vill och känner för det, att börja äta skaldjur och griskött?

    Kan de alltså bli kvar i den judiska gemenskapen, ifall de tar det steget?

    Eller måste de i så fall först konvertera till kristendomen, oavsett om de innerst inne önskar byta från den judiska religionen till den kristna dito eller inte?

    Det vill säga: Tror du, Mikael Karlendal, att Gud kräver, att de först konverterar till kristendomen, om de önskar att börja äta skaldjur och griskött? Eller kan de stanna kvar i judendomen med Guds tillåtelse? Mycket torde väl bero på vad Guds syfte med att ha ett utvalt folk egentligen är?

    Jag är inte säker på att jag förstår ditt resonemang fullt ut.

    Menar du månne att Gud absolut inte kan tillåta att de förblir judar ( = Guds utvalda folk med judisk religionstillhörighet med de för denna religion tillhörande generella och mer specifika kraven) i den mån de övergår till att äta även ”hednisk mat”?

    Eller är det numera, enligt dig, helt OK för Gud, att den jude som vill äta skaldjur eller griskött får fortsätta att tillhöra det av Gud speciellt utvalda folket utan att samtidigt behöva konvertera till kristendomen, på det att Gud ska kunna fortsätta att finna behag i honom eller henne?

    Eller annorlunda formulerat: Är enda chansen för en jude, som vill fortsätta att kunna få räkna sig som medlem i ”klubben” Guds utvalda folk, att – för att så att säga kvalificera sig för (fortsatt) medlemskap i denna illustra ”klubb” – även framdeles tvingas avstå från att äta skaldjur eller griskött? Dvs gäller det kravet för alltid för just en jude eller har det omvandlats till ett tidsbegränsat krav, som numera har spelat ut sin roll med tanke på att kristendomen är så oerhört mycket större än judendomen i dagsläget?

    För visst är väl judarnas Gud (i Gamla Testamentet i vår kristna Bibel) samma gudom som de kristnas Gud (i det Nya Testamentet i vår kristna Bibel)? Varför vill Han då fortsätta att särbehandla just judarna (och tvinga dem att fortsätta följa alla de mosaiska födolagarna)?

    Vad tror du om detta? Vad vet du om detta?

    MVH // Buster Bullskit

    1. Ur kristen synvinkel – och det är ju ur den jag talar – så bör alla judar erkänna att Jesus är Messias och Guds son. Om de gör det och således blir kristna, så kan jag inte säga att de måste följa gamla judiska matregler. Men jag kan inte heller säga att de inte får det. Den judiska kristna församlingen i Jerusalem i Apostlagärningarna fortsatte att leva enligt alla judiska regler och traditioner fast de trodde på Jesus. Men jag tror inte att de måste det. Paulus verkar ha intagit en mer liberal attityd i förhållande till judiska matregler och liknande, än de i Jerusalem.

      När det gäller judar som inte tror på Jesus och följer honom, så har jag inga synpunkter.

      Jag tror att en som har tänkt mycket på dessa frågor och som har genomtänkta och väl grundade svar är Dr Michael Brown:

      https://askdrbrown.org

      Jag rekommenderar att du kollar vad Brown skriver. Han är genomtänkt.

      1. Om man erkänner att Jesus är Kristus blir svinkött plötsligt rena hälsokosten? Herren Israels Gud – Yeshua – är densamme igår, idag och i evighet.

        1. Varför skulle svinkött bli hälsokost för att man tror på Jesus? Det begriper jag inte.

          1. Nej, inte jag heller 🙂

            Men i o f s finns det många kristna som tror på Markus kap 16, de senare verserna. Inte minst inom trosrörelsen (Hoppas vi får se Ulf Ekman äta strontium el dyl 🙂 ) . Det innebär att jag kan äta svinkött, ja även vit flugsvamp eller arsenik. Dock tror jag inte att någon frivilligt äter dessa rätter. Men om man tvingas att äta sådant skadas man inte av det, inte av något gift överhuvudtaget.

  3. Å, jag tackar! Inte minst för ditt avslutande länktips.

    Kan det vara denna artikel du har haft i åtanke: https://askdrbrown.org/library/are-jews-who-believe-jesus-still-jews ?

    Eller du menade att jag skulle söka efter ännu fler artiklar på Ask Dr. Brown-sajten, vilka kan tänkas ha större eller mindre bäring på det som du och jag har diskuterat nu i kväll?

    Avslutningsvis vill jag tacka dig för det sätt du har behandlat mig på. Sanningen är att jag normalt sett inte brukar bli så här artigt bemött som jag har blivit av dig, Mikael Karlendal. Inte sällan brukar jag få mina kommentarer raderade och jag själv bli bannlyst. Så ditt trevliga bemötande kommer jag inte att glömma i första taget.

    Det enda jag finner lite konstigt är, att mina kommentarer först måste godkännas av dig, innan de kan hamna i kommentarsfältet? Innebär det, att jag ska utgå ifrån, att du hyser en viss misstro mot mig (kanske för att jag skriver under pseudonymen Buster Bullskit)?

    Alltnog, ha en trevlig avslutning på den här söndagskvällen!

    MVH // Din tillgivne Buster Bullskit

    1. Roligt att du känner dig väl bemött.

      Jag har det systemet för närvarande att alla kommentarer från alla alltid hamnar i moderationskö. Utan undantag. Jag införde det för ett par år sedan, då jag tyckte det blev lite väl vildvuxet ett tag, och då jag tröttnade på att utsätta vissa för moderationskö och andra inte. Och sen fundera på om det ska gälla för alltid eller för en tid. Det blev enklare på det här sättet. Men om jag ändrar det i framtiden är svårt att säga.

      När det gäller Brown, så tänkte jag att du rent allmänt kan söka efter vad han skrivit eller sagt (Youtube) i ämnet. Han har skrivit mycket om det hela.

      Ha en trevlig kväll du också!

  4. Kanske respektlöst att bloggkommentera på långfredagen – men jag har uppfattat det att långfredagen inte är lika mycket helgdag hos katolikerna som hos protestanterna – i alla fall jobbade man för fullt denna dag när jag pluggade i Frankrike. Vilket i så fall skulle vara logiskt, det är ju inte som jag numera läst på åtskilliga ställen att ”kristna firar påsk för att Jesus dog”.

    I vilket fall, vad jag saknar i de konservativt kristnas fasthållande vid Paulus ord är VARFÖR Gud skulle tycka att det var en avskyvärd handling. När det gäller precis alla andra regler som Gud ger i NT så är det fullkomligt glasklart varför de finns och vilken skada ett brytande mot dem medför. Men inte här.

    Men kom nu inte med lidande som kan ske ”i förlängningen” som pedofili eller beroende på hur man ställer sig i adoptionsfrågan, om barns uppväxtvillkor – för där går det sannerligen att se vad andra bibelord ”i förlängningen” lett till också. Marias idealiserade jungfrudom spär på hederstänkande och hedersmord (förekommer ju även bland kristna), att mannen är kvinnans huvud har lett till långt och svårartat kvinnoförtryck osv. Alltså, själva handlingen i sig med två vuxna frivilligt deltagande? Många uppfattade nog att Jesus upphävde regler ”som vi inte riktigt förstår nyttan med” som just den om skaldjur till exempel. På vilket sätt skadar det att äta en räka såsom en skilsmässa skadar både vuxna och barn? På samma sätt frågar sig nog många, på vilket sätt skadar en homosexuell parrelation någon? ”Uppluckrandet av moralen ” har de heterosexuella klarat alldeles utmärkt utan de homosexuella!

    Eller ska man inte fråga sig varför utan bara lyda? Men har inte just en sådan, icke förankrad tro också ställt till med mycket elände och varit direkt livsfarlig ibland?

    1. Nu frågar jag lite spetsigt, ska jag tolka frånvaron av svar på just min fråga som att den var ”för bra”? Dvs att inte heller du kan påtala på vilket sätt den homosexuella handlingen i sig skadar osv utan att du tycker att vi just bara ska lyda? Fast Jesus upphävde så många andra ”formella” regler och bara behöll de som ledde till för var och en uppenbar skada om man bröt dem?

      1. Är det till mig du riktar frågan?

        Om man tittar till hur Jesus tar upp frågorna om mänskliga relationer och regler för sexualitet – han tar ju inte upp exakt varenda detalj i Mose lag – så kan man tydligt se att han skärper alla lagar från Mose lag som han faktiskt tar upp. Mose lag tillät skilsmässa. Jesus gjorde det inte. Mose lag förbjöd äktenskapsbrott. Jesus går så långt som att den som ens tittar med begär på en annan kvinna, begår äktenskapsbrott. Jesus slår fast att Gud skapade människan till man och kvinna och de ska vara ett, i samband med att han totalförbjuder skilsmässa.

        Om man utgår från det, så är det tydligt att Jesus inte såg det som sin uppgift att liberalisera Mose lag när det gäller detta område. Jesus avsåg inte att göra som man vill göra enligt nutida opinion.

        Skadar homosexualitet på något sätt?

        Ja, om man utgår från Bibelns undervisning i sin helhet, så är dt tydligt att homosexuella handlingar är en grov synd. Det skadar människan till både kropp och själ; det skadar människan i hennes inre. Och det bryter människans kärleksrelation till Gud. Det sätter människan i ett tillstånd av fiendskap mot Gud och det goda han tänkt med sin skapelse, och därmed gör det att den personen är på en väg mot evig skilsmässa från Gud. Är det skadligt? Ja.

        Jesus upphävde inga ”formella” regler angående relationer mellan människor. Han upphävde inga regler angående sexuella relationer. I alla fall inte i liberaliserande syfte när det gäller hur vi ska leva.

        Man kan säga att han var liberaliserande i förhållande till den samhälleliga strafflagstiftningen – inga fängelsestraff eller steningar. Men inte när det gäller hur man ska leva. Där är det tvärtom. Han höjer kraven från att mestadels betona yttre formell lydnad av yttre bud, till att också innebära en inre lydnad och renhet.

        1. Det är väl klart att det är till dig jag ställer frågan!

          Men hur kan du skriva att Jesus ”totalförbjuder skilsmässa” när han i alla fall i ett av evangelierna säger ”som skiljer sig av annat skäl än otukt och gifter om sig är en äktenskapsbrytare”? Bland annat den passagen har gjort att jag fått på tafsen tidigare när jag debatterat med prästerna på Dag Sandahls blogg, då jag påpekat motsägelsen i en lättsam syn på skilsmässa och omgifte med samtidigt bibeltroget fördömande av homosexuella relationer… men jag förstår det fortfarande som att skilsmässa är tillåtet under vissa omständigheter. Dock inte omgifte.

          Det du skriver om hur homosexualitet skadar beskriver dock fortfarande inte på vilket sätt, mer än att det skadar att bryta mot Guds ord. Du kan inte visa vilket mänskligt lidande som det orsakar. Det kan man med dråpare, lögnare, drinkare, själviska, utsugare och horkarlar … jag skulle säga alla andra synder. När det gäller homosexualitet kan väldigt många inte se detta lidande. och ingen vill beskriva det, men likaså är det där den bibeltrogne sätter in krutet som vid sidan av att ”inte tro på Jesus” räknas som det som i första hand leder till evig fördömelse.

          Det är hårda ord som du skriver men jag förstår att du tror att de är sanna. ”Det sätter människan i ett tillstånd av fiendskap mot Gud ” Detta riktas mot låt oss säga din katolske broder Mark Levengood som lever vad vi förstår ett gott och kärleksfull liv med sin partner, men i liten utsträckning mot några andra.

          Min uppfattning är att ni ”konservativt kristna”aldrig kommer att få människor över till ”den rätta tron” om ni inte först uttalar er på samma sätt, om ”fiendskap mot Gud” inför alla skilda och omgifta, inför alla pornografikonsumenter, inför alla män som åker på semester till Thailand av vissa anledningar, de som ägnar sig åt ”utsväverier” (Ulf Ekman förut?) dryckenskap och inför alla som är själviska. Men ni gör det inte. VARFÖR, VARFÖR VARFÖR detta ensidiga utpekande av den homosexuella synden?!

          Några undantag finns men de är just undantag. Problemet är väl att det blir väldigt få kvar om alla som inte får ärva Guds rike, eller de som du skriver är ”på väg mot evig skilsmässa mot Gud” ska pekas ut i debatten. Därför koncentrerar ni er på den synd som det är bergsäkert att ni inte kan bli dömda för själva, såvida ni inte är homosexuella, och det är det trots allt få som är. Några av dessa i sin tur väljer celibatet frivilligt men de flesta gör det inte. Men tänk om deras synd hamnade sist på listan och ni först på allvar predikade mot den synd som de flesta i omgivningen är mycket mer delaktig i men där lidandet det orsakar är påtagligt? Eller blir det för svårt? Vem är utsugare, ”utsvävare” (Ulf Ekman förut?), självisk (alla som inte ger pyttelite till välgörenhet eller hela västvärlden?) eller drinkare? (Den utslagne alkoholisten eller festande på Stureplan?).

          Det utmejslade budskapet är ständigt att ”det kommer nog att fixa sig på nåt sätt ändå för dem/oss” men inte just för de homosexuella. Där måste den eviga skilsmässan från Gud påtalas så fort man finner anledning, och anledning finns ju då homosexuellas rättigheter diskuteras – eller bloggkommentarer tar upp det.

          1. Jag frågade om det var till mig, eftersom din kommentar verkade som ett svar till en annan.

            När det gäller skilsmässa, så skrev jag kort och hastigt. Enligt katolsk tolkning så totalförbjuder Jesus skilsmässa. Men texten du citerar från Matt 19 låter onekligen som att han tillåter skilsmässa vid fall av otukt. Och är skilsmässa tillåten, borde det enligt judisk lag rimligen också betyda att omgifte är tillåtet. Enligt 1 Kor 7 verkar det också som att Paulus tillät skilsmässa även vid fall där bara den ena parten i äktenskapet är troende, och där den icke-troende vill skiljas.

            Jag skrev om detta 2010 – http://www.mikaelkarlendal.se/2010/09/10/far-man-skilja-sig-och-gifta-om-sig-enligt-bibeln/

            Men om dessa texter råder viss oenighet. Men att NT sammantaget är mycket negativt mot skilsmässa är alla överens om, dvs betydligt mer negativt än vad judendomen var och är.

            Sedan håller jag inte med dig om att vi konservativa kristna särskilt pekar ut eller lyfter fram homosexuella synder. Det är inte vi som satt agendan för vad som ständigt diskuteras i det offentliga samtalet. Vi har inte valt att lyfta fram den frågan, och jag vet att de flesta konservativa präster och pastorer helst inte skulle vilja prata om den överhuvudtaget. Man får ju så mycket skäll och får utstå så mycket fördomar och offentlig prygel om man gör det, och står upp för den klassiska kristna hållningen.

            Det är i stället så att den offentliga debatten/samtalen de senaste decennierna ständigt har drivit på hbtq-frågorna och genom förändrad lagstiftning velat förändra människors sätt att tänka. De kristna som vågat stå emot denna utveckling och fått lida för det, har då bl a anklagats för att just lyfta fram ”bara den frågan”.

            Bibeln varnar mycket riktigt mot flera olika synder och förklarar att den som lever i den eller den eller i de synderna kommer att gå förlorad. Och du kan ha rätt i din iakttagelse så långt, att man många gånger inte hör så mycket om alla dessa olika synder överhuvud taget. Men då är frågan åter varför. Det kan bero på att man ibland är hemmablind och inte ser sina egna synder, utan lättare andras. Men det är också så att man måste försvara den kristna läran och etiken på de områden där den särskilt blir angripen. Inte på andra områden som inte angrips.

            Så om man vill gå i Pride-parad varje år överallt i varje ort, om man vill hbtq-certifiera arbetsplats efter arbetsplats, om man genom lagstiftning vill tvinga folk att tänka annorlunda om hbtq, då ska man inte klaga på att några som står fast vid klassisk kristen tro i just denna fråga fortsätter att göra det. Att vi sedan borde prata även om andra synder förtar inte detta. Du har rätt i att kyrkan generellt sett tiger för mycket om vissa andra synder.

            1. Ja, det var att frågan ständigt kommer upp i andra sammanhang som jag menade med att ”anledning finns ju då homosexuellas rättigheter diskuteras”, för jag inser att det är så också, och att mina bloggkommentarer var ett tecken på detta.

              (Sedan var det inte heller min mening att tjata om Ulf Ekman, ämnade nämna honom högst en gång, men så kan det bli när man redigerar och inte ser hela texten i kommentarsrutan.)

              Men hur menar du med ”enligt judisk lag är då omgifte tillåtet” – varför hänvisa till judisk lag och inte bara vad Jesus säger, även om han själv hänvisar till då gällande lag för att förklara? Att skaldjursförbudet inte gäller i dag har jag inga problem med (däremot vet jag inte vad jag tänker om att det var för att israeliterna inte skulle beblanda sig med avgudadyrkare, tror att det handlar om att människorna hade uppfattning om mat som lättare gjorde en sjuk än annan mat).

              Men din uppfattning är alltså att mat-och renhetsreglerna faktiskt var dikterade av Gud en gång i tiden, men att Jesus upphävde dessa, samt några moraliska regler? Men Gud har en gång i tiden beordrat att en flicka, vars far inte medelst ett blodfläckat tyg kan bevisa sin dotters oskuld, ska dödas? Och att anledningen till att vi inte gör det i dag är att Jesus avbröt steningen av äktenskapsbryterskan?

              Men då blir det ju problematiskt, för det var ju inte synden otrohet som upphävdes, bara dödsstraffet för den. Alltså är flickan som inte är oskuld fortfarande en synderska (och brottet mycket allvarligt), men inte pojken eftersom inget nämns om det? Tja, i så fall kan man säga att kyrkans historia makes sense… och är ett exempel på vad den bibeltrogna läsningen kan leda till, om man vill peka på vad icke-bibeltrogen läsning kan leda till i vad man menar är moraliskt förfall.

              Min slutsats är som vanligt – hur får den bibeltrogne saker att gå ihop? Ni/de må ha poänger när ni ser ologik när icke-bibeltrogna ”bortförklarar” verserna om homosexuella handlingar, men jag ser inte att logiken blir större med ett bibeltroget perspektiv, och exemplet ovan var ett exempel på det.

              1. När jag hänvisar till judisk lag i samband med att jag diskuterar Jesu ord om skilsmässa, så beror det på att att Jesus var en jude som diskuterade frågade i judisk kontext med judiska laglärda. Den judiska lagen är i detta fall Mose lag som grund, med fortsatt judisk lagtolkning och rättstillämpning som följd.

                Och jag tror att det är en allmän tolkning idag bland forskare, att matreglerna har/hade en religiös/kultisk funktion och syfte. Sen kan kanske en del i dag se hälsofördelar med en del av detta. Men det är en annan sak.

                Judisk tolkning av Mose lag och rättstillämpning har alltid utgått ifrån att lagarna i Mose lag är just lagar, inte absoluta eviga allmängiltiga sanningar. Dvs, en lag som beskriver och utgår från ett visst fall och sedan stadgar ett straff kan aldrig tillämpas exakt bokstavligt i alla andra situationer där det kan bli aktuellt att tillämpa lagen. Den måste alltid tolkas och vridas och vändas på, och sedan kan man tillämpa den. Så dödsstraff mot olika typer av brott har aldrig tillämpats strikt efter bokstaven.

                När det gäller hur kristna ser på Mose lag, så har den generella synen i kyrkans historia alltid varit att det enbart är de moraliska/etiska reglerna som gäller för alla människor i alla tider. Övriga lagar gäller inte. Detta kan man se även utifrån vad somliga skulle kalla ett ”bokstavstroget” perspektiv. Det står t ex om lag X att den gäller Israel. Vi är inte Israel. Alltså gäller den inte oss. Det står om lag Y att den gäller alla andra folk också. Då gäller den oss. Det förklaras i texterna angående matregler att syftet är att hålla Israels folk avskilt från de andra avgudadyrkande folken, alltså hade de en poäng för Israel, men inte för oss som har till uppgift att predika evangelium för alla folk och göra dem till Jesu lärjungar. Osv.

                Den här typen av tänkande utläggs och förklaras också på olika håll i NT, så vi gör det alltså inte godtyckligt utifrån nutida önskemål, utan det bygger på en tolkningstradition från Nya testamentets tid.

                Så hela tänkandet om hur man tolkar Mose lag och dess eventuella tillämpning och relevans för oss kristna i dag, bygger alltså inte på godtycklighet utan på en nytestamentlig grund och tradition.

                Givetvis kan jag inte i kommentarstrådar så här förklara och reda ut alla detaljer. Och jag kanske inte ens förstår exakt alla lagar i Mose lag vad de skulle vara bra för. Men jag vet att de inte gäller mig, generellt sett och utifrån ovanstående perspektiv. Men de moraliska lagarna om vem man får ha sex med gäller uttryckligen alla människor, inte bara Israels folk. Det framgår av texterna själva.

                Och ser vi till hur Jesus läser och tolkar just dessa lagar – de han uttryckligen nämner och tar upp – så liberaliserar han inte dem, han skärper dem. Så tendensen från Jesus är alltså inte att relativisera den typen av etiska regler.

                Man kan också se i Bibeln att kravet på sexuell renhet och självkontroll gäller alla människor, både män och kvinnor, utan undantag. Männen kan alltså inte ta sig friheter som kvinnan inte skulle få ta.

                När det gäller tolkning av olika lagar i Mose lag, så är det ett komplicerat historiskt arbete. Gud gav lagar till Mose och Israel, men han anpassade sig och gav de lagar som liknar de lagar som andra folk hade. Samtidigt var de insatta i ett annat religiöst sammanhang. Men att reda i allt det, hinner jag inte nu.

                1. Jag tackar för att du tar dig tid till utförligt svar, och ska försöka att inte ifrågasätta i evighet utan sätta punkt. Men jag tror inte du riktigt förstår min frågeställning.

                  Men ja, givetvis var Jesus jude och förklarade utifrån judisk lag, precis som jag själv skrev i min kommentar! Men jag tyckte inte att du gav ett svar på kristen tolkning av den utan bara hänvisade till att ”den judiska lagen tillåter omgifte” efter att du just skrivit om hur Jesus lär om skilsmässa, enligt din kyrkas tro.

                  Sedan förstår du heller inte – att jag förstår – att varken du eller den kristna tron lär att GT:s lagar och renhetsregler gäller för oss i dag. Självklart inte. Det jag försöker förstå är om ”den bibeltrogne” menar att Gud dock faktiskt förmedlade det han förmedlade till Mose en gång i tiden. För mig kan det inte var så, utan det var människan och inte Gud som ”höll i pennan” när besynnerliga och inte minst misogyna regler och lagar författades. För mig går det inte att tänka att ”en gång i tiden ville Gud faktiskt detta” och det är här jag försöker förstå om vi skiljer oss åt, vilket jag hittills förstått att vi gör. Jag känner mig tvungen att sälla mig till de som uttrycker det i konservativt kristna kretsar förhatliga uttrycket: Hela Bibeln är inte Guds ord, men Guds ord finns i Bibeln.

                  Jag tror att ni tänker att om inte alla rader är Guds ord, så faller hela bygget och då kan man ifrågasätta precis allt. Vilket ju är sant. Därför kämpar ni med näbbar och klor och samma slags krumbukter som de liberalt sinnade omtolkarna gör när det gäller homosexualitet, för att ”få det att gå ihop”. ”Det gällde bara ett visst folk i en viss tid” är ett sådant försök. Samtidigt som man inte förklarar faktumet att detta innebär att Gud då har ändrat sig om vad som är rätt och fel (när det gäller att döda) eller om mäns och kvinnors lika värde till exempel.

                  ”Man kan också se i Bibeln att kravet på sexuell renhet och självkontroll gäller alla människor, både män och kvinnor, utan undantag.” Ja, man KAN se det så – med lite välvilja! Samma välvilja som de som omtolkar homosexförbudet visar kanske? Tyvärr har inte kyrkan valt att se det så genom historien. Nyligen läste jag att den gifte mannen förr inte kunde dömas för hor om kvinnan han legat med var ogift eller prostituerad – det var bara med en gift kvinna det ansågs vara ett brott, och således gällde den gammaltestamentliga synen att det i första hand är mot kvinnans förmyndare en man kan begå brott, inte mot kvinnan själv. Eller mot frun.

                  Jaja, lite lördagsfeministiska tankar har väl aldrig skadat?

                2. Tack för dina förtydligande!

                  Jag menar att hela Bibeln är Guds ord. Allt som de bibliska författarna skrev var det som Gud ville att de skulle skriva. Det budskap som författarna avsåg att säga, är det som Gud ville säga.

                  Det betyder alla konstiga lagar som står i Mose lag står där därför att Gud ville det. Men hur ska man förstå dem? Det är här det blir mer komplicerat. Jag tror liksom traditionella kristna bibelutläggare före mig, att Gud anpassat sitt talande till oss människor utifrån vår förmåga att ta emot och förstå. Därför finns det t ex en hel del utsagor om Gud som är väldigt antropomorfa och som inte ska tolkas bokstavligt. Det står om att Herren Gud tog en kvällspromenad i Edens lustgård, det står om Herrens arm, det står om Herrens ögon som överfar hela jorden, osv. Vi kan förstå vad som menas, men vi läser det inte bokstavligt.

                  På samma sätt tänker vi om lagarna i Moseböckerna. Gud gav Israels folk en lagsamling som i många stycken är väldigt lik de lagar som andra folk från den tiden hade. Det finns också en hel del som är olikt, men här lägger jag betoningen på det som är likt. Man skulle t o m kunna säga att Gud ”lånar in” en massa lagar från andra folk och ger Israel en lag. Men en lagsamling ska sedan tolkas och tillämpas – vi vet inte vad lagen egentligen säger och betyder förrän vi får domar från högsta instans och vi får prejudikat. Och dt är här den judiska lagtolkningstraditionen kommer in. Det är här det blir intressant att se Jesus i sitt judiska sammanhang osv.

                  Mose lag tillät en man att ha flera fruar. Den tillät skilsmässa osv. Men när Jesus enligt Matt 19 får en fråga om skilsmässa, så hänvisar han till vad som står först i Mose lag, skapelseberättelsen, och visar att det är monogami som gäller, och livslångt äktenskap. (Hoppar över diskussionen om eventuella undantag för otukt osv, här). Mose lag ”tillät” saker därför ”att era hjärtan är hårda”, men detta är vad som egentligen gäller, enligt Jesus. Han skärper och griper tillbaka till det ursprungliga, till det givna i skapelsen.

                  Utifrån det är man och kvinna lika i Guds ögon. Samma regler gäller för både man och kvinna. I Nya testamentet är det mycket tydligt att det är samma regler för alla. Om man i olika europeiska länder har haft olika lagar för män respektive kvinnor, så kan det alltså kritiseras utifrån Bibeln och den normerande kristna traditionen. Men det har aldrig förekommit att ett s k ”kristet land” har varit så ”kristet” att det alltid har följt Bibeln och den kristna läran till punkt och pricka.

                  De s k kristna länderna i Europa har ju inte hela sin kultur ifrån bara det kristna. De är ju en blandning av gammalt antikt, gammal romerskt, gammalt grekiskt, gammalt germanskt, gammalt hedniskt etc plus ständigt närvarande arvsynd/benägenhet och läggning åt att synda, uppror mot Gud etc.

                  Jag vet ju inte exakt vilken specifik lag eller land osv du läst om, men rent allmänt kan man ju säga utifrån kristen synvinkel, att om en man och en kvinna är kära i varann och ligger med varann utan att vara gifta – och ingen av dem har någon annan relation som komplicerar saken – så kan de ju göra rätt för sig genom att gifta sig. Finns ju ingen anledning att döma någon för hor i det sammanhanget. Men det var kanske andra typer av lagar du läst om.

                  När det förresten gäller uttrycket ”horkarl” som finns med i Bibel 2000-översättningen på ett antal ställen, så har jag alltid tyckt att det är ett konstigt uttryck. 1917 års översättning hade ordet ”otuktig”, vilket är mer ordagrant översatt. Uttrycket i grekiskan syftar på personer som lever i otukt, dvs det kan syfta på vilken sorts otuktssynd som helst. Ordet ”horkarl” låter i mina öron som ett mer begränsat ord. Det låter t ex inte som att det omfattar kvinnor som begår sexuella synder.

                  Det är komplicerat att förstå alla enskilda lagar i Mose lag. Men om vi vill göra rättvisa åt texterna, måste vi se dem i ljuset av dels att vi kristna tror på s k progressiv uppenbarelse (att Gud uppenbarar sin vilja successivt, mer och mer, över tid. Inte allt på en gång. Inte fullständigt och komplett på en gång) och att vi tar hänsyn till historiska omständigheter och litterär genre. Samt att vi tar hänsyn till vad som var avsikten med texterna.

                  Så Gud ger oss en text. Men han förväntar sig ett hårt arbete från vår sida att förstå dem.

                  Och för att förstå vad Gud vill och alltid har velat, så måste man låta Skrift tolka skrift, och börja med det klarare och låta det tolka det mindre klarare, och läsa GT utifrån Kristus, och läsa och förstå NT utifrån GT som bakgrund.

                  Jag har kanske inte gjort saken klarare med denna kommentar, men så närmar det sig lördag kväll. 🙂

  5. Godkväll, Mikael Karlendal!

    Jag har lyssnat på dagens Teologiska rummet; här är länken: https://sverigesradio.se/avsnitt/1045677 .

    I programmet diskuteras bland annat Paulus och hans synsätt att den mosaiska lagen fortfarande gäller för judarna, utifall att de vill bli godkända av Gud. Men samtidigt menar Paulus att judarnas gudom även är hedningarnas Gud. Fast för dem behöver inte den mosaiska lagen följas lika strängt, ty för hedningar (gentiles) – till dem får man väl trots allt räkna de kristna, fastän alla kristna jag i dag känner vill distansera sig från dagens hedningar – gäller tydligen inte den mosaiska lagen fullt ut.

    Varför ska det än i dag vara två olika vägar – de laglydigas smala och ack så svårframkomliga och knaggliga väg och den där breda räkmackeliknande ”motorvägen” som leder till frälsning om man uppfyller kravet att bekänna att Jesus är Guds Son – som båda leder till Gud? Kan det inte räcka med en enda väg (gärna då den breda räckmackeliknande ”motorvägen”)?

    Du har ju för övrigt lite av samma budskap i detta blogginlägg, Mikael Karlendal, ifall jag nu inte har missuppfattat dig totalt.

    I radioprogrammet kom de medverkande sålunda fram till – åtminstone uppfattade jag det så – att judarna är tvungna att följa den mosaiska lagen fullt ut än i dag för att vara Gud till behag. Varför Gud vill ha det på det viset framgick tyvärr inte av programmet. Det är därför jag nu vänder mig till dig för att efterhöra din åsikt i detta delikata spörsmål. Du måste väl rimligen ha funderat en hel del över den här problematiken med tanke på vad du har skrivit och kommit fram till i detta blogginlägg.

    Alltså: Varför måste dagens judar fortsätta att följa den mosaiska lagen, allt medan de kristna, vilka tillbedjer samma (i alla fall ansåg de medverkande i radioprogrammet det) gudom, inte behöver göra det?

    Innebär inte detta att de kristna, via Jesus’ offerdöd och Guds nåd, kan bli Gud till behag på ett mycket enklare och lättare sätt än vad som är fallet för judarna? Vill Gud straffa judarna på något vis? Är Gud rent av antisemit? Eller vad anser du, Mikael Karlendal?

    Varför ska det här så mycket enklare ”nåde-spåret till Gud” gälla för alla utom för just judarna? Kan det ha att göra med att Gud, genom att judarna är Hans utvalda folk, har valt att ställa högre krav på dem än på andra folkslag för att de ska kunna vara Honom till behag?

    Tyvärr gick man i det här radioprogrammet, som jag lyssnade på, inte närmare in på varför det än i dag ska gälla specialregler för just judarna (på det att Gud ska förbarma sig över dem och s a s ”frälsa” dem).

    Ett exempel som lyftes fram i radioprogrammet var att äkta judiska män måste vara omskurna i sin manslem i fysisk bemärkelse, under det att det för dem, som av Paulus kallades för hedningar (gentiles), räckte med att vara omskurna i hjärtat (vilket jag vill tolka som en helt symbolisk och därmed icke-fysisk omskärelse).

    Eftersom jag är blott en vanlig byfåne, vänder jag mig nu i min nöd till dig, Mikael Karlendal, för att få höra din syn på detta. Du är ju lärare i religionskunskap och historia, samt därtill gudstroende, så du måste rimligen veta mer därom än jag gör, resonerar jag.

    1. Bäste Buster, självklart vill jag försöka hjälpa dig i din nöd.

      Jag har inte lyssnat på radioprogrammet du hänvisar till. Men det råder olika åsikter i frågan du tar upp.

      Den vanligaste och traditionella kristna åsikten om detta är, att judarna inte längre behöver hålla alla judiska specialregler. I Kristus är de lika fria som vi med icke-judisk bakgrund. De behöver alltså inte omskära sina barn och hålla diverse matregler mm, utan det räcker med den rättfärdiggörande tron.

      I Nya testamentet, i Apostlagärningarna och breven, verkar det finnas två förhållningssätt. Det verkar som att den kristna moderförsamlingen i Jerusalem, som till nära nog 100 % bestod av Jesus-troende judar, fortsatte att praktisera judendom precis som de alltid gjort.

      Det verkar också som att aposteln Paulus, som var den ledande missionären bland icke-judiska folk, praktiserade en långtgående flexibel inställning till praktiserande av judiska specialregler. Och det han skriver i frågan kan lättast tolkas som att det är frivilligt hur man gör när det gäller detta, om man är jude.

      Hoppas det klargör något.

      1. ”De behöver alltså inte omskära sina barn och hålla diverse matregler mm, utan det räcker med den rättfärdiggörande tron.”

        Omskärelsen är tecken på ett förbund mellan Israels Gud och Abrahams säd – inget annat. Reglerna om homosexualitet, svinkött etc gäller hela mänskligheten.

        ”Ty se, Herren [Människosonen, Messias] skall komma med eld, och hans vagnar skall vara som en stormvind. Han skall låta sin vrede drabba med hetta och sitt straff med eldslågor. Ty med eld och med sitt svärd skall Herren gå till rätta med alla människor… de som äter svinkött och andra styggelser, ja, också möss, de skall alla förgås, säger Herren” (Jes 66:15-17)

        1. Ja, texten handlar ju bl a om hur fienderna till Herren och hans folk får känna Herrens vrede. Dessa fiender är hednafolken som bl a äter svinkött. Med andra ord, fienderna här i texten kan lika gärna kallas ”svinköttsätarna” eller ”icke-judarna” eller något liknande. Men då är ju frågan om detta inte är ett namn snarare än en moralisk orsak till att de ska få känna Herrens vrede?

          Om vi låter Skrift tyda skrift och läser utifrån Mark 7, Apg 10-11, Rom 14, Kol 2, Heb 13 etc, så kan man ju ändå dra slutsatsen att dessa matregler inte länge gäller.

          1. Svinkött orsakar cancer och annat elände. Även WHO säger detsamma numera. Markus 7 i senare svenska översättningar har tillägg som inte finns i t ex KJV.

  6. @Mikael Karlendal: Ja något klargör ditt svar.

    Men om jag ska vara helt ärlig, och det bör man ju vara, har jag svårt att finna tydlig konsensus mellan ditt sätt att resonera och se på saken och det som sades och lyftes fram av de medverkande teologerna i radioprogrammet.

    Men tack ändå, Mikael Karlendal! Jag uppskattar verkligen ditt försök och din ansträngning att skingra tolkningsdimmorna (vilka tyvärr, som brukligt i religiösa sammanhang, är talrika och utbredda).

    Var och en – det gäller förstås även dig – gör dock förhoppningsvis så gott han eller hon kan för att bringa klarhet i den så svårtolkade Bibeln.

    Apropå ingenting. I radioprogrammet nämndes också att det dröjde 13-14 år EFTER den så omtalade omvändelsen på vägen till Damaskus, innan Paulus på allvar började att missionera.

    Det tycker jag så här spontant är extremt konstigt. Varför dröja 13-14 år efter en så stark upplevelse, innan man känner för att sätta i gång med att försöka få andra i omgivningen att också börja tro på Jesus som Guds son? Vadan denna saktfärdighet, ja rent av prokrastination?

    För mig är det lite som att om jag bleve frälst nu i kväll, så skulle jag ändå vänta ända till år 2033 eller så, innan jag berättade för andra, att jag hade varit med om en enormt stark religiös upplevelse som lett till att jag direkt blev Jesustroende och kände mig frälst och omsluten av Jesus’ kärlek. Ja, jag skulle definitivt skämmas ifall jag väntade i 13-14 år, innan jag på allvar började att anstränga mig att få folk att också de acceptera Jesus som Guds son. Man vet ju inte när ”the second coming of Jesus” ska inträffa, så då bör man väl inte skjuta upp sina missionerande aktiviteter i så många år?

    På Paulus’ tid kom nog dessutom många ihåg att Jesus själv sagt, att en del av dem som lyssnade på honom och hans predikningar inte ens skulle hinna avlida, innan det var dags för Jesus att återkomma hit till jorden. Så det var snabba puckar som gällde.

    Sett mot den bakgrunden är det väl snarast korkat och befängt av Paulus att vänta i 13-14 år, innan han startar sitt missionerande? Det hela kunde ju ta en ände med förskräckelse, typ att Jesus var tillbaka, innan Paulus ens hunnit starta sitt motionerande.

    Kort sagt: Vad har du, Mikael Karlendal, för förklaring till att Paulus dröjde med 13-14 år, innan han började med sin missionsverksamhet? Nog måste väl du ha funderat lite även över den frågan?

    I övrigt hoppas jag att du har njutit av en ovanligt fin påskledighet. Där jag bor i vårt vackra land har det sålunda varit närmast sommarlikt väder.

    1. Ja, fast konsensus mellan mig och medverkande teologer ska du inte förvänta dig. Det råder inte enighet i denna fråga. Nu vet jag ju inte vilka teologer som var med i programmet, men de kan ju tänkas tillhöra en grupp med tankar åt ett visst håll, medan jag sällar mig till en annan grupp. Det är dock inget vi löser snabbt och enkelt i en kommentarstråd.

      Jag kan tänka mig att teologerna i fråga menade att Paulus inte gav sig iväg på någon missionsresa förrän efter 13-14 år. Men enligt Apg 9:20 började han ”genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds son”. Och det var i Damaskus, direkt efter sin omvändelse. Sen står det: ”Alla som hörde honom häpnade och sade: ”Var det inte han som i Jerusalem ville förgöra alla som åkallar Jesu namn? Har han inte kommit hit för att gripa dem och ställa dem inför översteprästerna?” Men Saul uppträdde med allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias. Efter någon tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen…”

      Så, helt tyst om sin tro var han inte. Inte om han var så framträdande i sitt missionerande att motståndarna ville röja honom ur vägen! Men missionsresorna kom senare.

      Jag har njutit i stora drag av påsken. Roligt att du gjort detsamma!

  7. Tack än en gång, Mikael Karlendal, för att du delar med dig av ditt kunnande!

    Tänk om alla religiösa vore som du. Kunniga, pålästa, bra på att argumentera, goda skribenter – you name it.

  8. Bibeln säger att ”man skall inte ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna”. Bibeln säger att svinkött är någonting avskyvärt. Skaldjur nämns inte överhuvudtaget. Själv äter jag inte vare sig krabbor eller kräftor sedan jag blev messianskt troende. Dessa djur är utpräglade asätare liksom grisen är asätare. Svinkött är någonting avskyvärt enligt Bibeln, vilken jag tror på. Däremot kan jag se både ”fjäll och fenor” på en räka (har alltid varit utrustad med god fantasi). Dessutom är räkan planktonätare. Ål äter jag inte heller längre. Den har fenor men men inga fjäll – och är liksom kräftan en utpräglad asätare.

  9. Mikael: Nå, du försökte i alla fall! Men nej, det är mycket svårt för mig att ”acceptera” Gud som den som velat allt som står i GT. Jag får lust att säga till den guden ”Ok, det var kanske en del i din plan, men hur tror du det kändes för de kvinnor som levde flera hundra för tidigt och hur behandlades de om du förmedlar att att en kvinna är oren dubbelt så länge om hon föder en dotter som när hon föder en son? Och för den olydigt ’ungdomen’ som stenades vid stadens port? Kunde ha sluppit en massa lidande om du bara tänkt om lite när det gäller din ’plan’. Samtidigt som du tillät stening, ska Mark och Jonas i dag hamna i helvetet, p ga en kärleksfull och sexuell realtion med dem…” Ungefär så vill jag säga till Gud. Sedan skulle jag fråga honom varför han inte tagit reda på mer om kvinnans anatomi, så att han visste att ”första gången” för kvinnan inte alls behöver medföra blod, när jag ändå var igång. Kanske dödades många flickor i onödan p g a Guds bristande kunskap här?

    Jag skriver förstås detta skämtsamt, men det finns ju ett allvar i det också, att jag inte kan tro Gud om detta, trots dina försök att förklara hur du och andra tänker. Sen är det kanske lite typiskt att jag just angriper från ”feministisk” vinkel, men är man kvinna så är det trots allt orättvisorna där som lyser klarast. Med undantag förstås.

    Jag vet inte var jag läste det där om hur man dömde för hor förut, det vanligaste verkar väl vara att det var ett brott även för mannen (men att kvinnor dömts hårdare och oftare). Men tvärt emot vad du tycker, uppskattar jag att det för en gångs skull står horkarl och inte sköka. Än i dag används ju hora som skällsord, men inte horkarl annat än lite skämtsamt ibland, även om i just prostitutionsfallet så är kvinnan ofta mer offer än vad mannen är. Det blir i alla fall någon balans om horkarlen också nämns som syndare.

    Tack för försök som sagt, säger fortfarande ”bibel-otrogen”

    1. Jag får väl försöka förklara och argumentera bättre någon annan gång. Tanken är ju att jag ska försöka ta upp dessa frågeställningar – eller några av dem -i något blogginlägg framöver. Men tiden har inte riktigt räckt till ännu.

      Att jag är negativ till översättningen ”horkarl” är för att den är för specifik. Den pekar bara ut en bråkdel av dem som det grekiska ordet i grundtexten syftar på. Det blir med andra ord många som inte behöver känna sig träffade, med den översättningen. Den är alltså en missvisande översättning.

      Men ibland använder Bibel 2000 märkliga ord, svårare ord än 1917 års översättning. I Mal 4:2 står det om ”kesande kalvar ur kätten”. När jag läste det var jag tvungen att slå upp både kesande och kätten. I 1917 års översättning förstod jag allt. Och så använder de ordet ”oväld” och oväldig, medan 1917 skriver ”opartisk”. Gissa vilket jag tycker är lättast att förstå.

    2. Israels Gud – Yeshua – vandrade på sin egenhändigt skapade jord i mer än 30 år. Hur dömde Han? Läs om det i Johannes kap 8.

  10. ”Att jag är negativ till översättningen ”horkarl” är för att den är för specifik. Den pekar bara ut en bråkdel av dem som det grekiska ordet i grundtexten syftar på. Det blir med andra ord många som inte behöver känna sig träffade, med den översättningen. Den är alltså en missvisande översättning.”

    Bergspredikan är mycket tydlig när det gäller att peka ut vilka som är ”horkarlar”:

    ”Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.”

    1. Johannes Uppenbarelse är mycket tydlig med hur slutet blir för ”horkarlar”:

      ”Men de fega och otrogna och skändliga, mördare, horkarlar, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden.”

Kommentarer är stängda.