Den kristna tron är en historisk religion. Vår tro bygger på historiska händelser, sådant som verkligen ägt rum i vår historia. Händelser som vi ser som Guds handlande. Den största av alla dessa händelser är förstås inkarnationen – att Gud blev människa i Jesus Kristus. Och att Jesus dog och blev begravd, och att han uppstod på den tredje dagen. Och att han 40 dagar därefter for till himlen. De tidiga kristna var mycket noga med att komma ihåg vid vilka platser dessa viktiga händelser ägde rum. För dem var dessa platser heliga platser. Det står inte så mycket om dessa heliga platser i Nya testamentet. De var ju knappast i behov av att omskrivas på det sättet, då ju den generation som varit åsyna ögonvittnen fortfarande levde och kunde berätta om det muntligen (Luk 1:1-4; 1 Kor 15:6). Det lär ju sannolikt inte heller ha rått någon större strid om dessa platser under Nya testamentets tid, så att det skulle ha uppstått behov av att skriva om dem. Men en sådan helig plats är dock specifikt omnämnd i 2 Pet 1:18, även om inte det specifika berget bokstavligen namnges eller pekas ut.
Under 2016 har arkeologer för första gången sedan 1555 studerat den uthuggna stenbädden som man sedan åtminstone 300-talet officiellt har pekat ut som Jesu gravbädd, alltså den plats där Jesu döda kropp lades. Och forskarna har förundrats. Även om man säger att man i och för sig inte kan bevisa att det var just exakt på denna kalkstensbädd som Jesus lades, så finns det inget egentligt skäl att betvivla att så var fallet. 1555 täckte man över den ursprungliga gravbädden för att förhindra att människor skulle hugga bort bitar och ta med sig som reliker.
Bakgrunden är denna. Man kan bevisa att denna grav ingick i en judisk gravplats utanför staden Jerusalems dåvarande stadsmurar. Och det är självklart så att denna plats måste ha framstått som synnerligen helig och minnesvärd för alla lärjungar från och med Jesu död och begravning och framåt, det vill säga även i ljuset av uppståndelsen. Därför kan man anta att de tidiga kristna höll noga i minne i vilken grav Jesus hade legat, och sannolikt höll den som en helig plats även framgent. Graven tillhörde ju också en av Jesu lärjungar i Stora rådet, Josef av Arimateia. Så en av medlemmarna i församlingen var alltså ägare till den. Det var inte en anonym grav.
När den romerske Hadrianus slog ner det siste stora judiska upproret år 135, förbjöd han judarna att i fortsättningen vistas i Jerusalem, som han gav ett nytt namn – Aelia Capitolina. Han ville också utplåna alla judiska kopplingar till staden och därmed även kristna sådana. Därför lät han bygga ett hedniskt tempel över platsen som de kristna höll som helig, som Jesu grav. Därmed kan man säga, att han ironiskt nog tydligt markerade platsen för Jesu grav för framtiden.
När kejsar Konstantin blev kristen i början på 300-talet och skickade en expedition till Jerusalem för att återupptäcka de heliga platserna, så blev man hänvisad till just detta tempel, som därefter revs. På platsen under templet hittade man då, på 300-talets början, denna judiska grav, som enligt biskopen och kyrkohistorikern Eusebios av Caesarea var Jesu grav. Därefter byggdes en kyrka över platsen, som stod ända till 1009 då den förstördes av fatimiderna. Den byggdes upp igen i mitten av 1000-talet.
Arkeologerna har nu hittat vad man tror är murar från Hadrianus tempel och Konstantins ursprungliga kyrka på platsen.
Arkeologen Dan Bahat säger: ”Vi kanske inte kan vara absolut säkra på att platsen för den heliga Gravens kyrka är platsen för Jesu begravning, men vi har förvisso inte någon annan plats som kan göra ens i närheten så tunga anspråk på att vara det, och vi har verkligen inget skäl till att förneka autenticiteten för denna plats.”
Den kristna tron är en religion som är förankrad i historien. Vi tror på en frälsare som verkligen föddes som människa på denna jord, i Betlehem i Judeen. Som växte upp i Nasaret i Galileen. Och som blev korsfäst och begravd i Jerusalem i Judeen. Och som uppstod på tredje dagen från troligtvis denna gravplats. Och han for till himlen från Olivberget, strax öster om staden. Kristendomen är inte vackra tankar och filosofi; den är verklighet.
Och detta är alltså med största sannolikhet – arkeologerna finner ingen anledning att betvivla detta – Jesu grav. Heliga platser bevarar sin helighet över tid.
Läs gärna denna artikel från National Geographic med flera bilder om denna utgrävning – Unsealing of Christ’s Reputed Tomb Turns Up New Revelations
Se gärna denna video.
Jag har tagit del av många teorier när det gäller platsen för Golgata och graven. Det är definitivt inte ”Gordons golgata” eller som den kallas Trädgårdsgraven.
Jag är medveten om att topografin förändrats radikalt från då det hände till idag.
Det var kejsar Konstantins moder Helena som reste till det Heliga landet på 300-talet för att ta reda på de platser som omtalas i bibeltexterna, då främst platsen för korsfästelsen och graven. Det hade gått drygt 300 år och alla jesustroende judar var för länge sedan borta. Från år 135 hade det varit förbjudet för judar att vara i Jerusalem. Staden hade gjorts om helt till en hednisk romersk stad. Frågan är vilka som informerade kejsarmodern. Traditionen talar för att det är gravkyrkan, men det finns problem utifrån två texter som skildrar Jesu död. Den ena är Mark 15:37-39.
”Men Jesus ropade med hög röst och gav sedan upp andan. Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod framför honom såg att han gav upp andan på det sättet, sade han: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”
Den andra är från Luk 23:44-47:
”Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen. Solen förmörkades, och förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: ”Far, i dina händer överlämnar jag min ande .” När han hade sagt detta, gav han upp andan. När officeren såg vad som hände, ärade han Gud och sade: ”Den mannen var verkligen rättfärdig.”
– Texterna säger att ”officeren såg vad som hände”. Om det var enbart Jesu död han såg så skulle han inte reagerat som han gjorde.
Texten från Markus är än tydligare: ”När officeren som stod framför honom såg att han gav upp andan PÅ DET SÄTTET, sade han: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”
– ”På det sättet, det vill säga, han såg att det stora förhänget rämnade.
Nu kommer vi till problemet med Gravkyrkan. Den ligger väster om templet, alltså bakom templet. Från den positionen är det omöjligt att se förlåten eftersom templets öppning är vänd mot öster.
Skall den profetiska mönsterbilden passa in så måste Messias offras inför Herrens ansikte, liksom den röda kvigan offrades rakt öster om templets öppning på sluttningen upp mot Olivberget. De flesta messianska judar är övertygade om att Golgata fanns någonstans på en rak linje österut från Templets öppning. Där finns också en gammal grav. Från den höga punkten hade man fri sikt och kunde se förlåten. Det var påsk och templets portar var då öppna.
Vad säger du Mikael, min vän?
Du säger ju inget Mikael?
Sorry, har haft lite annat för mig.
Detta är ju ingen dogmatisk fråga, så jag har inte satt mig in i den så grundligt. Men av just den anledningen tenderar jag att luta åt den traditionella uppfattningen. Den har ju också ett visst stöd rent historiskt.
Jag tror inte att Hadrians fördrivande av judar från Jerusalem i sig gjorde att minnet av vilken plats som var korsfästelseplatsen och gravplatsen så lätt föll i glömska. Dels var väl kanske inte församlingen i Jerusalem 100 % judisk innan, även om den stora majoriteten var judar. Jag tror att gemenskapen mellan kristna församlingar, resandet och kanske redan då pilgrimsresandet, gjort att kunskapen var spridd även utanför Jerusalem och Judeen. Och jag tror att Hadrians byggande av tempel på judiska respektive kristna heliga platser borgar för att man mindes extra bra.
Sedan är jag tveksam till att man ska lösa denna fråga på exegetik väg, genom att tolka bibeltexter. Och rent praktiskt kan man ju undra om man verkligen från en position på Olivberget österut verkligen kunde se in så långt i byggnaden genom porten och det heliga, och faktiskt se förhänget i templet. Jag tänker här på det rent optiskt möjliga, på ljus etc.
Men för övrigt lägger jag inte i dagsläget någon prestige i detta. Om du eller andra har starka argument för en annan än den traditionella uppfattningen, så får väl givetvis dessa noga övervägas. Men det ska nog mycket till för att man ska ändra sig.
Jag lägger ingen större vikt vid vilken plats som var Golgata eller graven, det har bara historiskt intresse för mig. Förmodligen har den betydligt större vikt för dig som katolik. Vördar och tillber man reliker, så är ju graven och Golgata i högsta grad viktiga platser.
De som är födda ovanifrån har sitt sinne vänt till det som är där ovan.
Möjligen ett sidospår men det var inte jag som startade tråden om reliker, men vi lägger ner detta för i år och jag önskar alla (även dej Anders) ett Gott Nytt År.
Intressant, en annan sådan grej som inte slutar fascinerar är ju Turinsvepningen, http://www.shroud.com . Diskussionen om dess autenticitet är lika het och spännande. Ett problem i sammanhanget är ju att verkliga reliker drunknar i havet av falska vilket gör att man måste närma sig sådant med en sund skepsis, men ändock öppet sinnelag.
Vilket hav av falska reliker menar du?
Vart finns de falska?
Se gärna Cruz relics som jag hänvisar till här; http://avemarisstella.blogspot.se/2010/06/85-reliker.html?m=1
Anders G. även du garderar dig genom tillägget:
”de flesta är autentiska”
Dina exempel är som oftast hämtade från det gamla förbundet, du har tydligen inte förstått att offerkulten övergavs i det nya förbundet? Iallafall av de som förstått att Jesus offrade sig en gång för alla. De som i hjärtat tagit del av denna försoning överger och lämnar dessa religiösa reliker och offer riter bakom sig. Problemet idag är att vissa grupper lever kvar i det gamla förbundet, exemplen är många i evangeliet där Jesus gick tillrätta med den typen av religiöst tänkande. Det var ingen slump att Jesus inte valde ut de tolv från det religiösa etablissemanget, utan valde enkla människor från folket.
Inge
Du lämnar helt ämnet o börjar prata om offer (vars bakgrund o syfte du inte förstått; ej heller hur Kyrkan ser på det).
Det är symptomatiskt. Du kritiserar det vi inte tror o frångår ämnet.
Allvarligt talat; lägg ner så här låg nivå.
Tja, jag tänker på hur många kors man skulle få ihop av alla flisor från Kristi Kors o s v. Jag tycker att det är spännande och intressant med äkta reliker, men har lite svårt med det magiska tänkande relaterat till dem kanske främst i folktron.
Thorsten
Du är helt ute o cyklar.
Det du tror på är en ren faktaoid, skapad av Brewster.
Se t ex här; http://www.katoliknu.se/html/sacr_relics.htm
Förlåt Brewer hette karln….
Tack, med sådana uppläxningar möter man oss protestanter med uppriktigt intresse för den Katolska Kyrkan optimalt…
Thorsten
Vad tycker du jag ska säga? Gör hemläxan istället. Läs på, innan du sprider desinformation.
Varför ska jag applådera rena hitte-på?
Bättre kan du.
Allt Gott
Bra formulerat, Thorsten! Intressant bloggpost, Mikael!
Så kallade reliker är ointressanta oavsett om de är äkta eller falska. Tillbedjan av sådana är lika mycket avgudadyrkan som det Israels barn sysslade med då de tillbad kopparormen efter det att den varit verksam.
Man kan på denna blogg läsa en ännu mer utförlig redogörelse av Thomas Hermansson för de historiska skälen som stödjer uppfattningen att detta verkligen är Jesu grav:
https://teologiforum.wordpress.com/2009/04/15/golgata/