Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor (EBT) har i en artikel i Dagen nyligen försökt förklara att det inte är populism när hon och partistyrelsen nu vill ändra partiets politik angående vissa frågor.
Jag är inte någon expert på politiska ideologier. Jag har inte läst på i böcker om kristdemokratisk ideologi. Men jag kan ändå som kristen ha några synpunkter på när en partiledare för resonemang utifrån den kristdemokratiska ideologin och försöker tillämpa detta praktiskt på hur man som parti ska ställa sig i vissa politiska frågor. Här tänker jag på hur EBT har uttalat sig om hur KD borde ändra sin linje när det gäller lagen om rätten för homosexuella par att prövas som adoptivföräldrar och att KD även borde ändra sig när det gäller tvångssterilisering av dem som ämnar genomgå könsbytesoperation och frågan om eventuell ersättning till sådana som genomgått detta tidigare.
Som utgångspunkt för mina resonemang och mina frågor har jag självklart den kristna tron. Och då menar jag den kristna tron som den i alla tider har lärts ut av den kristna kyrkan, vad kyrkan lärt på Bibelns grund. Jag menar inte olika typer av moderna omtolkningar som framför allt från andra halvan av 1900-talet och framåt har gjort att vissa samfund har genomfört förändringar i hur de ser på dessa frågor och i deras praxis. Ska man tala om den kristna synen måste man alltid tala om hur den kristna kyrkan lärt på Bibelns grund, det handlar om att läsa och förstå Bibeln tillsammans med och i ljuset av och vägledd av den kristna traditionen. Vi kan inte starta från noll med bara vi själva, vår samtid och Bibeln. Mer om det i annat blogginlägg.
Jag utgår ifrån att kyrkan som institution inte ska styra samhället, dvs inte ska vara regering. Jag utgår ifrån att det ur kyrklig synpunkt är lekmän som ska vara politiker och vara styresmän. Därför är det inte kyrkoherden man ska fråga om man diskuterar var man ska anlägga en vägbro. Samtidigt utgår jag också ifrån att om lekmän är kristna och tillhör den kristna kyrkan, så är den kristna tron deras viktigaste ledstjärna i tänkandet. De är kristna jämt, varje dag i veckan, dygnets alla timmar. Och det vore då fjärran för en kristen politiker att förespråka eller driva en linje som är i motsats till den kristna tron. Och frågar man vad som är den kristna tron, då måste man fråga kyrkan såsom den historiskt sett har uttryckt sig och manifesterat sig.
Det betyder rent konkret att en kristen människa som är politiker alltid kommer att vilja riva upp nuvarande svenska abortlagstiftning och att vederbörande mer eller mindre aktivt alltid kommer att ha det på sin agenda. (Det betyder att jag tycker det är mycket märkligt då man ibland hör KD-politiker hävda att man inte har något problem alls med nuvarande abortlagstiftning – dvs om man samtidigt vet att vederbörande tillhör en kristen församling.) Det betyder också att en kristen politiker alltid kommer att ha på sin agenda att förespråka en kristen syn på äktenskapet och på familjen, dvs om man inte bara är kristen på söndagen. Vederbörande kommer utifrån sin kristna tro – som alltid är viktigare än partiet och den politiska ideologin i övrigt – att verka för att så långt som möjligt för att samhället ska stödja och uppmuntra och värna den kristna äktenskapssynen och familjesynen. Han eller hon kommer inte att göra det bara för att det står si eller så i vissa bibelord, utan för att kyrkan lär så på grundval inte bara av vissa bibelord, utan också på grundval av en 2.000 år gammal kristen tolkning av den uppenbarelse Gud gett inte bara i Bibeln utan också i skapelsen. Det sistnämnda är en uppenbarelse som är tillgänglig för alla människor, inte bara för kristet troende, och som man därför kan använda som utgångspunkt för gemensamma samtal.
På grund av bland annat ovanstående, vilket är en mycket kortfattad version, så har jag både nu och tidigare haft många frågor inför KD:s och särskilt vissa av dess företrädares ageranden och ståndpunkter. Många gånger har jag undrat om inte stavelsen ”krist-” i partibeteckningen har passerat bäst-före-datum sedan länge.
Ebba Busch Thor (EBT) betonar familjen som värde och alla människors naturliga längtan efter att leva i en familj. Men sedan skriver hon:
”När samhället förändras så förändras också våra livsmönster och våra familjeförhållanden, men behovet av trygghet, kärlek, tillit och omsorg består. Det gäller främst barnen men också för oss vuxna.
”Kristdemokraterna är partiet som värnar de värderingar som familjen bygger på och de värden som familjen skapar i samhället. Det är en bärande del i vår ideologiska grund. Men i ljuset av samhällsförändringar måste vi våga se att familjer kan se olika ut. Vi måste våga ompröva tidigare ståndpunkter. Det handlar inte om att vända kappan efter vinden eller om populism. Det handlar om att fundera på hur vi bäst främjar de värden och ideal vi tror på utifrån hur verkligheten faktiskt ser ut.”
Utifrån det faktum att familjelivet och ”familjer” ser ut idag i vårt samhället drar hon slutsatsen att att KD borde ändra sin syn vad gäller homo-pars rätt att prövas som adoptivföräldrar.
Detta är ett märkligt resonemang som jag menar strider mot ”krist-”stavelsen i partinamnet. Ur kristen synvinkel är det rent nonsens. Att samhället förändras och att människors familjesituationer ser annorlunda ut idag än för femtio år sedan, har inget med på den kristna synen på äktenskap och familj över huvud taget att göra. Den kristna synen bygger inte på sociologiska enkätundersökningar om hur människor i ett visst samhälle lever, utan på hur Gud har ordnat och förordnat det i sin skapelse, vilket alltså är uppenbarat både i skapelsen och i Bibeln och den kristna tolkningstraditionen. Den kristna kyrkan har alltså en lära om äktenskap och familj som är densamma oavsett om vad majoriteten i samhället tycker eller lever. Om man med kristdemokratisk ideologi alltså menar sig ha en ideologi som bygger på den kristna etiken, så kan man inte dra de slutsatser som EBT gör när det gäller att förändra politiken. Men om kristdemokratisk ideologi inte bygger på kristen etik utan snarare är en ideologi som endast på valfria punkter och då det passar allmänna opinionen hämtar sin inspiration från den kristna etiken, då kan man naturligtvis göra som man vill.
Med en kristen syn på äktenskap och familj kommer man som politiker att vilja driva samhällsutvecklingen åt det håll som stämmer överens med detta. Dvs, man kommer då som politiker inte att agera annorlunda än vad hbtq-aktivister gör inom alla partier, dvs vilja verka för att gynna den egna uppfattningen. Det är därför det är märkligt att KD:s ledare vill göra tvärtom – att hon inte vill påverka samhällsutvecklingen åt det håll partiet anser att den borde gå, utan i stället kapitulera och anpassa sig till andras agenda.
EBT skriver:
”Personligen anser jag dock att det vore rätt att stå bakom den lagstiftning vi har i Sverige i dag, att även personer som lever i registrerade partnerskap eller samkönade äktenskap har rätt att prövas som adoptivföräldrar.”
Hon för sedan ett resonemang som i korthet säger att vuxna inte har rätt till barn, men att barn har rätt till föräldrar. Att det är barnet behov som är utgångspunkten vid adoptionsärenden. Att alla människor har lika värde och inte ska diskrimineras eller utsättas för kränkande eller orättvis behandling. Hon skriver:
”Utifrån detta är det inkonsekvent att stå bakom ensamståendes rätt att prövas som adoptivföräldrar men neka dem som lever i samkönat äktenskap samma rätt.”
Av detta drar hon slutsats att KD ska ställa sig bakom lagen som ger homosexuella par rätten att prövas som adoptivföräldrar.
Jag menar att hon ur kristen synvinkel – och den är förstås bara intressant för partiet om man menar sig bygga på en kristen etik – gör flera felslut. Om vuxna inte har rätt till barn, men barnen har rätt till föräldrar, och deras rätt ska gå först, så borde rent logiskt varken ensamstående eller homosexuella par få prövas som adoptivföräldrar, enligt min mening. Om barnen utifrån en naturrättslig syn har rätt till föräldrar och detta är den naturliga utgångspunkten, så kan det bara vara en man och en kvinna i ett äktenskap som kan komma ifråga för en adoptivprövning. Och då kan man inte utifrån det säga att det är diskriminering eller kränkande eller orättvis behandling om en ensamstående eller ett homosexuellt par inte kan prövas som adoptivföräldrar, eftersom de enligt naturen/naturrätten inte kan skaffa barn på naturlig väg.
EBT skriver sedan några vackra fraser om frihet, människovärde och rätten att följa sitt samvete och sedan tycks hon dra slutsatsen att vi kränker homosexuella par om vi inte godkänner deras rätt att prövas som adoptivföräldrar.
Hon skriver sedan:
”I vår grundsyn ligger också att vi skiljer på kyrka och stat – vi skiljer på teologi och politik. Teologiska och inomkyrkliga diskussioner kring synen på homosexualitet ska inte tillåtas urholka principen om alla människors likhet inför lagen.”
Ovanstående är en väldigt märklig formulering. Man skulle ju kunna få för sig att EBT menar att den kristna kyrkan urholkar principen om alla människors likhet inför lagen genom att lära att äktenskapet är till för man och kvinna och att inga andra konstellationer är tänkbara. Det är naturligtvis fritt för var och en att tycka vad man vill i den frågan, men om man hävdar att man bygger på en kristen etik så kan man inte påstå något dylikt.
I denna artikel skriver EBT inget om transpersoner och könsbyten och sterilisering. Och därför går jag inte in på den diskussionen här. Men jag kan kort säga att det utifrån kristen etik inte är naturligt med varken könsbytesoperationer eller sterilisering. Men att man skulle få skadestånd på grund av man tidigare gått igenom könbytesoperationer och i samband med det var tvungen att också bli steriliserad, är ett mycket märkligt krav. Ingen är ju faktiskt tvingad att genomgå könsbytesoperation. Detta kan inte jämföras med de krav som de som tidigare blivit tvångssteriliserade på grund av att de tillhört fel kategori människor har framfört.
Jag menar, att det sett utifrån en kristen etik inte finns någon anledning för KD att ändra sig i dessa frågor. Jag vet mycket väl att KD är ett politiskt parti och inte någon kristen församling. Men så länge partiet hävdar att deras ideologi bygger på kristen etik och de kallar sig just krist-demokrater, så får de stå ut med dessa synpunkter. EBT:s artikel är inget annat än ett vältaligt försök att dölja att partistyrelsen nu har en populistisk agenda där den kristna ingrediensen i ideologin nu mest är ett valfläsk avsett att locka de frikyrkliga väljare som ännu inte är totalt desillusionerade med partiet. Vi har nu att göra med en vältalig populism dold av vackra ord och fraser.
Jag är som sagt inte en politisk expert. Jag är inte expert på politiska ideologier eller partiprogram eller principprogram eller liknande. Jag vet heller inte hur kristdemokratiska partier i andra länder gjort i frågor som dessa. Men den kristna läran kan jag tala om och den kristna etiken. Och om ett parti vill hävda att deras ideologi och därmed dess politik bygger på just kristen etik, då kan jag ha synpunkter. Och jag kan också som kristen ha en förväntan på kristna människor som är politiker, att de ska vara kristna även på jobbet. Om det inte är förenligt med kristen etik att begå eller utföra aborter, vilket det inte är, så kan det inte heller vara förenligt för en kristen politiker att inte ha problem med nuvarande svenska abortlagstiftning. Den borde man ha problem med, den borde man vilja ändra och verka för att ändra, om man är kristen sju dagar i veckan, dygnets alla timmar.
Det ligger i linje med kristen lära att kristen vill att alla människor ska omfatta kristen tro och etik. Det betyder däremot inte att man vill gå lagstiftningsvägen i alla dessa frågor. Det ligger till exempel också i linje med kristen lära att det ska finnas religionsfrihet. Men att en kristen inte skulle vilja ändra på en lag som tillåter mord på ännu ej födda människor, är otänkbart.
Det är också allmänt vedertaget och accepterat i dagens samhälle att man ska stifta lagar i syfte att förändra den allmänna opinionen eller hur folk ska leva. Ett exempel på det är ändringen av äktenskapslagstiftningen till att omfatta även homo-par. Nu är den allmänna trenden att göra det till allmän ideologi med hbtq-certifiering och liknande. Det är åsikter som lagstiftas fram. Folket fostras att tänka i vissa banor genom lagstiftning och myndighetsutövning. Varför ett parti som säger sig bygga på en kristen etik inte skulle göra likadant och verka i linje med kristen etik framstår inte som helt klarlagt för mig. Här får allt kristdemokraternas partistyrelse och Ebba Busch Thor göra ett bättre jobb på att förklara sin totala kapitulation inför den av RFSL och liknande intresseorganisationer drivna samhällsutvecklingen.
Till sist, så vet jag att alla i partistyrelsen inte var eniga i detta beslut. Jag kan bara beklaga att ni inte var majoritet. Jag vet också att politik ofta sägs vara det möjligas konst, att politik oftast innebär att kompromissa. Man kan inte få igenom alla sina frågor helt och hållet. Men det är inte heller det jag förespråkar i detta inlägg. Men man kan åtminstone som politiker vara driven av sin övertygelse, och det är på denna punkt jag menar att EBT:s artikel visar att den övertygelsen nu tycks sitta väldigt ytligt.
http://frisinnad.blogspot.se/2015/08/kan-man-kritisera-pride.html
Alldeles oavsett vilka Sveriges lag tillåter att prövas för internationella adoptioner så finns det inga givarländer som accepterar detta.
Det finns förvisso inget formellt förbud i just Sydafrika p.g.a. deras tuffa anridiskrimineringslagar, men de kristna frovilligorganisationerna som väljer ut mottagarföräldrar har ganska tuffa krav.
Detta vet adoptionssökande om, eller blir varse på första förberedande adoptionskursen.
En svensk lagändring medför i praktiken bara lite mer tryck på vissa kommuners sovialtjänstet som vill bli prövade av princip. Utsikterna att få tilldelning av ett barn från givarländer är redan då små att jag tvivlar på att man orkar lägga ner så mycket energi på en så liten sannolikhet.
http://henrik.perret.nu/2015/08/mamma-pappa-och-barn.html
”För flera år sen hade någon satt upp en affisch med texten ”mamma, pappa, barn” på en tunnelbanestation i Stockholm. Det resulterade i ett väldigt rabalder, hattexter, beskyllningar om homofobi osv, allt från politiskt ärkekonservativ, Ku Klux Klan och annat figurerade i debatterna.”
Mamma, pappa, barn – grundstenarna i den civiliserade världen. Vi lever inte längre i den civiliserade världen. Men snart kommer den åter i en helt ny form och med full kraft.
”Då blev på en gång alltsammans krossat, järnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev såsom agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det, så att man icke mer kunde finna något spår därav. Men av stenen som hade träffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.”
(Dan. 2:35)
”Hon för sedan ett resonemang som i korthet säger att vuxna inte har rätt till barn, men att barn har rätt till föräldrar. Att det är barnet behov som är utgångspunkten vid adoptionsärenden. Att alla människor har lika värde och inte ska diskrimineras eller utsättas för kränkande eller orättvis behandling.”
Det finns andra perversiteter än de som döljer sig under beteckningen HBTQ. Det värsta som kan hända ett barn är att adopteras av en pedofil, en perversitet som förvisso kan dölja sig under HBTQ-paraplyet. (De andra perversiteterna gör vi bäst i att inte ens nämna). Ska en lagförd pedofil kunna godkännas som adoptivförälder enligt EBT? Gäller detsamma för den som enbart är misstänkt?
”Ska man tala om den kristna synen måste man alltid tala om hur den kristna kyrkan lärt på Bibelns grund, det handlar om att läsa och förstå Bibeln tillsammans med och i ljuset av och vägledd av den kristna traditionen.”
Där kan jag inte hålla med. Det är med Andens hjälp och ledning vi skall förstå texterna, inte utifrån torra traditioner från diverse fäder.
Kristdemokraterna kan liknas vid en kameleont som ändrar färg efter omgivning. Det stora färgskiftet skedde efter namnbytet från KDS. Innan dess färgades partiets ideologi starkt av Lewi Pethrus och gräsrötternas väckelsekristna rötter. Efter skinnbytet.. ja, partiet kan även liknas vid en orm, de djur som även har kluven tunga… ignorerades gräsrötterna och partitoppen drev på ett närmande till kristdemokraterna på kontinenten. De som inte hade gräsrötter inom pingstväckelsen etc utan främst inom katolicismen. Sedan dess har deras vandring fortsatt i den riktningen och de har därmed förlorat många röster, däribland min. Med de senaste utspelen lär de även förlora röster bland fromma katoliker. Vilka väljare finns då kvar att vädja till?
Utveckligen inom partiet är tragisk, har röstat på KD sen 1998.. Börjar tappa tron på ledningen, hade ett hopp om att EBT skulle vända skutan.. Men IKKE =(
Vad ska man rösta på nästa gång som verkligen gör skillnad, KV tycker jag INTE är ett alternativ.. SD står egentligen för långt till vänster och ÄR ett mitten parti, trots att dom har kurage nog att inte vika sig för PK-maffian.
Hmm !
Det finns onekligen många perspektiv på KD. Vi som levt och upplevt KDS födelse och de frontpersoner som var talespersoner för partiet har nog en gemensam nämnare. K:ets innebörd saknas i partiet.
VPK fick efter faktisk överbevisning avlägsna sitt K.
KD har av motsatta skäl eroderat sitt eget K.
KD skämmer K:ets innebörd. Gång på gång har företrädare för KD – allt från Alf Svensson påtalat att man inte företräder en religiös ideologi.
Nej – OK !
Men se då till så att inte kristenheten i sin helhet behöver skuggas av KD:s skämmiga anslag av att åka snålskjuts på kristet rennomé !
Ett litet tipps till KD företrädare – ni har ju ”OveTove” som arbetade i kulisserna för förre partiledaren. Han är ju fortfarande aktiv, så ge honom i uppgift att hitta ett sekulärt varumärke för partiet som överensstämmer med verkligheten – ”verklighetens folk”.
Till sist bottnar ändå allt företrädande i kompetens – fritt från ”pratande brådmogna” som letar efter personlig plattform.
Har dagens KD kompetens som gör att de kan mäta sig med övriga demokratiska partier ?
Pragmatiskt så saknar de tydligen tillräcklig kompetens….
Tror knappast att Busch – Thor kan göra en Annie Löv (C).
Annie som tog tag i sitt partis stolliga förslag om månggifte m.m. som höll på att sänka partiet.
I detta fall sitter Busch – Thor vid årorna och siktar på närmsta grynna där ekan KD kommer att få sin uppenbara grundstötning.
Nej – Sverige behöver kompetenta politiker !
Inga brådmogna lycksökare som saknar kompass för uppdraget.
Ville KD föryngra sig, så skulle man djärvt satsa på ungdomsförbundets ordförande Sara Skyttedal. Men den chansen tog man inte
Jag är ledsen att behöva återupprepa det jag sagt flera gånger – KD är nånting som inte behövs, man har sågat av den gren man satt på, man har plockat bort anledningen att finnas till.
Nu, efter den odemokratiska decemberöverenskommelsen och dansandet efter det stora rikspartiets (RFSL) pipa så finns absolut inget existensberättigande för KD. Upplös partiet och låt oss som är värdekonservativa kristna slippa få ont i magen varje gång man läser något ytterligare ryggradslöst om KD i tidningarna. Bara tanken att Lewi Pethrus skulle sett sitt parti förespråka något så för kristen tro väsensfrämmande som homosexuella adoptioner får en att må dåligt.
Vad gäller andra kristdemokratiska partier i Europa så är jag mest uppdaterad på tyska CDU. Där förvånade mig partiet nyligen på ett positivt sätt när man i en medlemsomröstning i CDU Berlin – det avgjort mest liberala distriktet – fick en majoritet att inte föreslå en neutral äktenskapslag. Man är alltså först där, homosexuella adoptioner har man inte ens börjat prata om. CDU är för övrigt inte ett litet 4% parti utan sedan länge Tysklands största parti. Det är ett i många stycken bra mycket mer kristet parti än KD varit de senaste decennierna.
”…något så för kristen tro väsensfrämmande som homosexuella adoptioner…”
Dessutom är det så att sedan lagen om homosexuellas rätt att adoptera barn kom till 2003, så har inte en enda sådan internationell adoption godkänts genom adoptionscentrum. Givarländerna motsätter sig sådana adoptioner och tar inte emot ansökningar från homosexuella par. Varför ska då KD ändra ståndpunkt i denna fråga?!!
Bra artikel av Siewert Öholm idag : ”Politik är inte anpassning”
http://www.varldenidag.se/Nyhetskommentar/2015/08/10/Politik-ar-inte-anpassning
Pastor Karlendal, Jesus drog inte tillbaka några kompromisser om skilsmässor. Debatten handlade inte om skilsmässor var totalförbjudna eller inte utan om skälen till skilsmässa. Detta speglar rabbi Hillels åsikt: ”Några fariseer kom fram till honom för att sätta honom på prov och frågade: ”Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst?”
Av vilket anledning som helst är inte en legitim orsak enligt Jesus, utan enbart otrohet. Jesus avvisar här rabbi Hillels åsikt och går på en mycket striktare skilsmässoåsikt. Därför bör även kristenheten ha en striktare biblisk åsikt om allt som rör äktenskap och familjen än den Hillelska som blivit Sveriges linje i frågan. Ebba Buch Thor för en populistisk politik för att fria till den sekulära depraverade livsstil som är allmänt accepterad i dagens Sverige. Det är nämligen den enda chansen för KD att få vara med i maktens korridorer efter nästa val.
Världen idag (www.varldenidag.se/) har flera tänkvärda artiklar om detta, bl a Lukas Berggrens ledare ”Har mamma och pappa blivit oviktiga för KD?”
Bra att det inte är val idag – för vem skulle man rösta på? Att rösta på KD har varit självklart för mig förut, men inte nu längre…
Kristna kan önska ett idealsamhälle som bygger helt på kristen tro. En alldeles omöjlig utopi. Det största misslyckandet i den vägen är väl Israel som med alla förutsättningar ändå lyckades förtörna Gud så att han till slut förskingrade folket över hela jorden. Israels folk hade alla möjligheter att följa Gud utan något parti. Ändå gick det åt pipsvängen.
Det går väl inte att dra några paralleller mellan Israel och Sverige, ett hednaland. Att ett svenskt politiskt parti i denna demokrati inte lyckas att fullt ut följa ens en liten del av den moral som vore önskvärd, förbryllar väl inte någon. Utom de med de större ambitionerna för partiet och landets räkning.
Israelerna hade Gud med från början. KD skall föra in kristen moral i något som redan börjat erodera i alla segment. Hela den HBTQ-sväng som pågår med ett antal delfrågor i omlopp är feltänkt från början, en del beslutade, andra i pipelinen. Det är inte lätt att hoppa på den processen i rätt läge då. KD måste ju i någon mening förvalta det förtroende man har inför hela vårt sekulariserade land, inte bara inför dem som bekänner sig till den kristna tron även om prefixet ”krist” triggar somliga till att tro att partiet kan förflytta berg.
Som varande kristen tycker jag det skulle vara friskt att opponera fullt ut i denna fråga, och argument finns, men vem skulle det gagna? Möjligen skulle det ha någon verkan om det fanns en engagerad kristenhet i landet, som använde sitt inflytande, men det är bortdribblat för länge sedan.
Det är inte så lätt att på tampen efter ett långt lobbyarbete för HBTQ-folket och olika delbeslut tagna, helt plötsligt tro att det är gångbart med ytterligare ett nej. Även om ”krist” skulle kunna motivera det.
Stig Melin,
Bra perspektiv.
Och det är ingen mänsklig rättighet att ha ett eget parti i parlamentet som stöder sin egen frikyrkogrens moralfrågor till 100% när inte ens pastorerna i frikyrkogrenen ifråga står upp för alla sådana frågor.
Men det är ett helt annat perspektiv på frågan.
Mikael,
Även om Jesus upphävde Moses kompromisser, så tycker jag ändå det är ganska ok med KD om EBT:s så kallade kompromisser kan jämföras med Moses. 🙂
Nja, jag tycker nog mer att de kan jämföras med vissa andra kungars – sådana som inte gick i Davids fotspår. 🙂
Mikael,
Om man är realist, så inser man att det inte längre är tänkbart att påverka politiken på ett sådant sätt att staten kommer verka för att de familjer som bildas är i enlighet med den kyrklig-etiska-normen. Det är bortom allt förnuft att hoppas på något sådant. I realiteten tror jag inte många heller gör det.
Däremot finns fortfarande en liten chans att påverka politiken på ett sådant sätt så att staten inte alltför mycket kommer att lägga sig i familjeangelägenheter på ett sådant sätt att den direkt motverkar traditionell familjebildning.
Man kan inte samtidigt verka för att politiken (staten) inte skall lägga sig i vissa familjeangelägenheter, samtidigt som man verkar för att den skall lägga sig i andra. Man kan inte samtidigt säga att staten inte skall lägga sig i barnuppfostran och samtidigt mena att staten skall läxa upp föräldrar om de går till sängs med ”fel” person.
När K:et i dåvarande KDS kom till 1964 kunde man göra sådant. När partiet grundades stod K.et för värderingar som var allmänt kända och vedertagna, om än från visst politiskt håll starkt ifrågasatta. Idag är det inte alls så.
Att förhålla sig till detta som EBT gör, är inte nödvändigtvis att ge efter för samhällsförändringar. Det som ser ut som en reträtt kan ibland vara en smart omgruppering.
Jag kan mycket väl förstå ditt resonemang. Jag är ju också realist. Men här handlar det ju om ett konservativt motvallsarbete för att förhindra en negativ utveckling. Det handlar ju inte om att läxa upp föräldrar som har sex med fel personer, utan om att endast par i riktiga äktenskap – mellan en man och en kvinna – ska kunna få prövas som adoptivföräldrar. Det handlar om att i möjligaste mån ge barnen deras rätt till riktig familjebildning. Sedan kan man ju ändå inte hindra att adoptivföräldrarna skiljer sig eller hittar på andra märkligheter. Men man har då ändå från början försökt ge barnen rätt start.
Om man inte vill att staten ska lägga sig i barnuppfostran, så borde man verka mot att RFSU ska ha monopol på sex- och samlevnadsundervisning i skolorna; man borde verka emot den trend att likrikta medborgarnas tänkande i enlighet med RFSL; man borde verka emot myndigheters stöd och aktiva hjälp till Pride-festivaler och liknande. Om en kommun inte kan skänka lika mycket pengar och resurser till kristna församlingars evangelisation och mission i andra länder, borde man låta bli att stödja och hjälpa hbtq-rörelsens lobbygrupper.
Jag inser att det är mycket som inte är realistiskt, men det betyder inte att jag vill lägga mig ner och hurra för andra sidan genom att svänga och helt plötsligt tycka motsatt sak i flera frågor eller genom att delta i Pride-festivaler och därmed ge mitt stöd till sådant.
Med andra ord, KD skulle kunna börja ta en ideologisk strid med RFSL och liknande lobbygrupper. Varför lägga sig platt? Det finns en hel del att göra här, för ett politiskt parti.
Mikael,
Ta frågan om rätten att adoptera, som ett exempel.
Om man tidigare påstått att barn som växer upp med två föräldrar av samma sort, riskerar att bli mer utsatta än andra, så säger man samtidigt att det förekommer diskriminering p.g.a. sexuell läggning. Därmed motiverar man genom ett sådant ställningstagande ett fortsatt framflyttande av positioner för den gruppen.
Säger man däremot att nu riskerar inte längre ett sådant barn att bli mer utsatt, så säger man samtidigt att det inte längre förekommer diskriminering.
Läget i landet är så pass allvarligt att det gäller att väga orden på guldvåg. Det tror jag EBT gör och vi kan nog förvänta oss en intressant fortsättning på detta tema.
Det största moraliska dilemmat i dagens politik är identitetspolitiken. För att kunna bemästra de frågorna krävs en omgruppering. En sådan omgruppering är viktigast och mest smärtsam för KD.
Förstår hur du tänker. Men jag tänker inte renodlat konsekvensetisk på det sättet. Jag menar att det är objektivt så att ett barn behöver en man som pappa och en kvinna som mamma, att det är nerlagt i skapelsen. Därför kan jag inte bara tänka ”smart pragmatiskt” i denna fråga. Att ett barn därför inte ska adopteras av ett homo-par har därför inte att göra med huruvida det förekommer diskriminering eller inte, det har att göra med barnets objektiva behov nedlagda i naturen.
Mikael,
Det har till och med tänkts ”smart pragmatiskt” i familjefrågor av bibliska hjältar. Mose gjorde det, enligt Jesus.
http://www.bibeln.se/las/2k/matt#q=Matt+19%3A8
Mose fick göra en pragmatisk eftergift för situationen beträffande äktenskapet mellan man och kvinna. Men det var inte lika smart och pragmatiskt uträknande som dina resonemang ovan. 😉 Om jag förstått dig rätt, har du verkligen tänkt i mer än ett steg.
Men sedan är det så rent allmänt i GT, att det finns en del kompromisser gentemot Guds skapelsetanke med äktenskapet. Men Jeses drog tillbaka kompromisserna. Och det handlade aldrig om kompromisser utanför ramen av det heterosexuella förhållandet. Nota bene!
Det mest naturliga för barnen är ju att ha en mamma och en pappa.
Inte två mammor eller två pappor.
I GT kunde det bli många mammor i vissa fall. Salomo kunde väl erbjuda ett fyrsiffrigt antal.
Mycket bra inlägg. Jag har tyckt att Kr tappade motiveringen för partiets existens för länge sedan. Efter detta blir det ännu svårare begripa varför partiet överhuvudtaget ska existera.
Bra resonerat pastor Karlendal.
Citat: ”Många gånger har jag undrat om inte stavelsen ”krist-” i partibeteckningen har passerat bäst-före-datum sedan länge.”
– Ja, det var längesedan det datumet passerades, om de överhuvud taget funnits skäl för namnet. Det är alldeles för få radikala kristna för att komma i närheten av 4%, man måste kompromissa och fria till sekulära väljare och det går åt än mer populism för att KD skall hänga kvar i riksdagen. Jag tror inte ens Buch Thor-effekten (i den mån den finns) kan rädda partiet från att hamna under 4%. KV kommer också att bidra till att det sker.