Vem har rätt att ändra läran?

Jag kan inte låta bli att fundera över varför och när teologin/läran ändrades, och vem som hade mandat att genomföra den ändringen. Jag tänker rent konkret på den svenska pingströrelsens teologi, men i princip är frågeställningen lika relevant för andra samfund som till exempel där jag verkar, EFS och Equmeniakyrkan. Förändringen gäller stora frågor, om synd, frälsning och dom. Inom vissa samfund där teologin ändras med tiden, så sker det först efter långa och intensiva debatter. Inom svensk pingströrelse har den bara hänt. Ingen vet hur och riktigt när, men nu är förändringen ett faktum. Det som har ändrats är att man numera inte längre vågar predika den traditionella kristna läran om synd, rättfärdighet, omvändelse och dom. Man vågar inte längre predika att människors liv och livsval kan ha avgörande betydelse för frågan om evigt liv och evigt straff. Man vågar inte längre kalla vissa saker för allvarlig synd och uppmana till omvändelse.

Och det som under den sista tiden på ett extra tydligt sätt avslöjat detta är den debatt som pågått om homosexualitetens vara eller icke-vara. Det framgår av följande pressmeddelande från Pingstkyrkan i Jönköping, skrivet av pastorn och föreståndaren Marcus Ardenfors, som publicerades den 19 april i år. I sakfrågan har pingströrelsens föreståndare Pelle Hörnmark och flera andra ledande pastorer uttryckt liknande tankegångar, bland annat från Västerås och Göteborg. För enkelhetens skull citerar jag först pressmeddelandet och därefter ger jag några kommentarer som problematiserar denna förändring i dessa centrala lärofrågor. Jag kan säga direkt, att jag inte är säker på att dessa pastorer själva, åtminstone inte alla av dem, fattar att de står för en annan lära än den traditionella kristna och som svensk pingströrelse tidigare stått för. Men jag vill ge några kritiska reflektioner, eftersom jag själv har deltagit i debatten via denna blogg och stått för en mer traditionell kristen syn.

Här följer pressmeddelandet, från Pingstkyrkans i Jönköping hemsida. (Jag har gjort det tillägget i texten, att jag har satt dit numrerade punkter – allt för att enklare kunna kommentera efteråt. Dessa nummer/siffror fanns alltså inte med i det ursprungliga pressmeddelandet):

PRESSMEDDELANDE

Publicerad 19 april 2015

Den senaste tiden har det debatterats mycket i media om Pingströrelsen och framför allt om vår syn på homosexualitet.

I torsdags blev jag ombedd av JP att ge vår syn i frågan. Vi kom överens om att jag skulle skriva en text i frågan vilket jag gjorde och skickade in till JP samma dag. De har valt att ännu inte publicera den. Vi har dessutom bokat tid för en intervju nästa vecka. Därför känns det konstigt att i lördagens JP få intrycket att jag undvikit att svara vilket föranleder mig till att ge dig den texten här:

1) Kärleken gäller alla!

2) I den senaste tidens mediala rapportering har man kunnat få uppfattningen av att pingstpastorer och pingstkyrkor anser att ”homosexuella inte kommer till himlen”. Detta är djupt olyckligt och står enligt vår uppfattning långt ifrån det vi som församling vill förkunna i ord och handling. Det är överhuvudtaget inte vår uppgift att öppna eller stänga dörren till himlen.

3) I den kristna tron är det centralt att älska sin nästa som sig själv. Vår strävan är att den kärleken ska vara påtaglig för alla människor oberoende av etnicitet, trosbekännelse eller sexuell läggning. Jesus kom för att rädda världen inte för att döma den. I Hans fotspår vill vi gå.

4) Det är alltid en utmaning när tro och övertygelse möter människor och det omgivande samhället. När frågor om sexualetik berörs är det personliga mötet den bästa platsen för ett sådant samtal. Frågorna, men framför allt alla människor som bär på dem, behöver mer respekt och utrymme än vad summerande mediala artiklar kan ge.

5) Pingströrelsen i Sverige har inga antagna policydokument gällande homosexualitet, däremot äktenskap. Där lyfter vi fram att ”sexualiteten är Guds gåva till äktenskapet, där Guds tanke är att man och kvinna skall leva tillsammans i livslång trohet”. Vi vill vara sanna mot vår övertygelse samtidigt som vi fortsätter söka självförståelse och förhållningssätt att vara kyrka med respekt för alla människors lika och unika värde.

6) Det är viktigt att poängtera att alla livsstilsfrågor är underordnade Bibelns kärleksbudskap om frälsning genom Jesus för alla som vill ta emot den. Det är nåden som öppnar vägen till himlen och inget annat.

 

Marcus Ardenfors

Föreståndare Pingst Jönköping

Här är mina kommentarer punkt för punkt. Mina punkter följer alltså ovanstående punkter i pressmeddelandet:

  1. Det är ingen i debatten mig veterligt, som ifrågasatt att Gud älskar alla människor. Tvärtom, han älskade oss medan vi ännu var syndare och sände sin Son till att dö för oss. Det gäller alla sorters syndare.
  2. Det är naturligtvis inte bra om man sprider en uppfattning om att pingstförsamlingar eller andra kristna församlingar anser att ”homosexuella” inte kommer till himlen. Sanningen är ju den att ingen av oss kommer till himlen över huvud taget, om inte Gud frälser oss. Och enligt det kristna budskapet kan Gud frälsa alla sorters människor, alla sorters syndare (homosexuella inräknade). Men han tvingar förstås ingen till frälsning. Och vi kan genom våra gärningar säga nej till frälsningen.
    Till syvende och sist är det inte heller vi som bestämmer vilka som kommer till himlen – det gör Gud. Men han har gett oss ett budskap att förkunna, ett budskap som säger vilka som kommer till himlen och inte. Och om vi nu inte fått uppgiften att öppna eller stänga dörren till himlen, så har vi i alla fall fått uppgiften att förmedla ett budskap från honom som gör det och tala om vad som gäller i denna fråga, enligt honom som har uppgiften att öppna eller stänga.
  3. Det är riktigt att vi ska visa Guds kärlek till alla människor, men det betyder ju inte att vi ska vara tama och mesiga vad gäller människors gärningar. Om vi möter missbrukare, så säger vi åt dem att upphöra med sitt missbruk. Om vi möter tjuvar, så säger vi åt dem att sluta stjäla. Om vi möter yrkeskriminella, så säger vi åt dem att helt byta bana. Om vi möter högmodiga eller giriga eller otrogna människor, så talar vi om för dem att det är fel och förmanar dem till omvändelse. Jag tror säkert att de flesta pingstpastorer och equmeniapastorer är med mig så långt, men varför inte låta detta gälla även för dem som begår homosexuella handlingar? Om vi ska göra som pastor Ardenfors skriver och gå i Jesu fotspår, borde vi då inte säga som Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå bort och synda inte mer!”
  4. Var i Bibeln står det att det personliga mötet är den bästa platsen för att tala om sexueletiska frågor? För personlig själavård och bikt, ja. Men att undervisa om den bibliska och kristna etiken går väl alldeles utmärkt att göra både från talarstolen och i olika skriftliga media. Man kan börja redan i Bibeln och där hitta många och långa offentliga texter som tar upp detta, exempelvis Matt 19:1-12; Rom 1:18-32; 1 Kor 5-7; 1 Thess 4:1-8, för att bara ett fåtal exempel. Att det är synd att begå äktenskapsbrott eller begå homosexuella handlingar går alldeles utmärkt att undervisa om offentligt och alla pastorer är skyldiga att undervisa om det offentligt. Etiken gäller alla människor och är inte individuellt betingad. Därför går det alldeles utmärkt att i en summerande artikel tala om vilken etik som Gud har gett oss på detta område, hur Gud vill att vi ska leva. Det gäller ju likadant för alla.
    Jag tolkar detta att Ardenfors med flera helst bara vill tala om detta i det personliga mötet, som en flyktmekanism hos pastorer som fruktar offentliga konflikter mer än de fruktar Gud. Att tala om dessa saker offentligt i ett samhälle och en kultur som går helt på tvärs mot detta, leder till kontrovers, och det är dessa pastorer inte beredda att ta, för då blir det svårare att vara den juste killen som är allas kompis.
  5. Att i sammanhanget skriva – ”Pingströrelsen i Sverige har inga antagna policydokument gällande homosexualitet, däremot äktenskap” – bör väl också ses som ett flyktbeteende. Det är visserligen i sak sant att det inte finns något ”policy-dokument” om hur man ska bemöta eller relatera till homosexuella. Men det är ju inte det som saken handlar om. Frågan som diskuteras är ju om homosexuella handlingar är synd eller inte, och om människor som lever så måste förmanas att omvända sig eller inte. Och på denna fråga kunde man ju som traditionell kristen hoppas att pingströrelsen (och alla andra samfund) har en klar och tydlig lära. Om läran säger att det är Guds tanke att sexualiteten ska vara en gåva till människan, som ska utövas mellan man och hustru i äktenskapet, då borde väl den läran ha konsekvenser? Då borde man kunna undervisa om att sexualitet som går utanför detta bryter mot Guds tanke och därmed är synd. Då borde man kunna undervisa och förmana människor som inte följer detta, att de ska överge sin synd och omvända sig. Om Bibeln antyder eller klart ut säger att frågan om himmel och helvete kan ha något med dessa livsval att göra, så vore det väl på sin plats att kunna undervisa även om det? Eller har Ardenfors med flera fått mandat från något håll att ändra på läran här?
    Och det framgår inte om uttrycket ”att vara kyrka med respekt för alla människors lika och unika värde” är mer än en floskel. För inte kan väl pastor Ardenfors mena att en rak, biblisk förkunnelse om synd, dom och frälsning är att kränka människors lika och unika värde?
  6. Det är denna sista punkt som extra mycket ger mig intrycket, att pastor Ardenfors antingen har fått Skriften och den kristna läran om bakfoten, eller anser sig ha mandat att ändra på den. Formuleringen i sig är ju bara nonsens! Om man formulerar sig så och i ett sammanhang som detta, så har man skruvat till alltihop, så att inget riktigt stämmer.
    För självklart är det så, att Guds kärlek till oss syndare och hans vilja att frälsa alla som vill ta emot det genom tron på Jesus, är en större och mer omfattande och central lärosats än vad enskilda detaljer inom etiken är. Men samtidigt är det ju också så, att just detta med att ”ta emot” frälsningen i Bibeln är förknippat med våra gärningar. Vad räcker det om jag säger mig tro på Jesus, men struntar i vad han säger? Och om det då står tydligt i Skriften att inga som lever i oförlåten synd, där homosexuella handlingar bara är ett enda exempel, och vägrar erkänna synden och omvända sig, kommer till himlen, då vore det ju märkligt om man genom hänvisning till ”kärleksbudskapet” inte skulle informera människor om det.
    Nåden öppnar vägen till himlen, skriver pastorn. Ja, det är Gud nåd att han låter oss komma till insikt om vår synd och därmed kan omvända oss. Det är Guds nåd att han tar emot syndare som omvänder sig. Eller menar pastor Ardenfors att Guds nåd betyder något annat, att Gud bara ser synden mellan fingrarna och har blivit vek och lallig gammal gubbe på äldre dar?

Det är här jag menar att det har skett en förändring eller förskjutning inom läran/teologin. Det är alltså inte bara i hur man ser på just frågan om homosexualitet.

Klassisk kristen tro säger att alla människor är syndare. Synden skiljer oss från Gud och gör att vi saknar förmågan att i oss själva ta initiativ och söka Gud och vända oss till honom och behaga honom. Vi saknar förmågan att frälsa oss själva. Men Gud älskar oss och ger oss nåden att söka honom. Han sände sin Son till att dö för oss och vara det offer som sonar vår synd. Gud ger oss inte bara nåden att komma till insikt om vår synd och att söka honom, utan också nåden eller kraften att omvända oss från vår synd och att sedan växa till i Kristuslikhet. Han ger oss nåden att stå kvar i vår frälsning och nåden att bli slutfrälsta. I detta budskap är det också tydligt med vad som är synd och inte. Vi får veta vad vi ska omvända oss ifrån.

Ardefors verkar vilja sudda ut syndens allvar bakom allmänna floskler som att det inte är ”vår uppgift att öppna eller stänga dörren till himlen” och den sista punkten om att kärleksbudskapet är överordnat livsstilsfrågorna och att det bara är nåden som öppnar vägen till himlen. Det är en falsk framställning av läran. Antingen har han inte förstått det han skriver om eller också anser han sig ha fått mandat att ändra på en 2.000 år gammal lära. Jag vet inte vilket som är värst för en person i hans ställning. (Det gäller alla pastorer och präster i alla samfund som kan tänkas vara inne på samma linje).

Antingen är Ardenfors retorik just bara en retorik i syfte att undvika att förlora vänskapen med världen genom att vara tydlig om Bibelns syn på sexualetik och himmel och helvete. Det kan ju vara så att den gode pastorn faktiskt säger till kriminella som kommer till tro, att de måste upphöra med sin kriminalitet. Det kan vara så att han säger till alkohol- eller narkotikamissbrukare att de måste upphöra med sitt missbruk. Det kan hända att han inte ser just det att säga sådant som att vara i konflikt med kärleksbudskapet eller som en kränkning av alla människors lika och unika värde. Det kan hända att han alltså bara vill göra undantag i just HBTQ-frågor, för just här riskerar han annars att få svårare att vara kompis med världen. Det är ju inte politiskt korrekt med den kristna synen här.

Eller också förstår han inte vad synd är. Han kanske inte förstår eller har sett hela Bibelns samstämmiga budskap om omvändelse från synd, om att upphöra med sina orättfärdiga gärningar och att i stället göra rättfärdiga gärningar. Kanske har han inte läst att de texter i Nya testamentet som talar om att Kristus ska döma oss efter våra gärningar och löna oss efter våra gärningar. Kanske han inte har läst alla tydliga förmaningar i Nya testamentet om sexualetiken, där Skriften ställer ett otvetydigt krav på oss att omvända oss från vår synd. Kanske inte Ardenfors har förstått att det var just vår synd som gjorde att Jesus var tvungen att dö på ett kors. Kanske han inte har förstått att Gud inte ser mellan fingrarna med synd, utan tar den på dödligt allvar.

Jag vet inte vad Ardenfors har förstått och inte. Men ett vet jag, att det han förkunnar offentligt inte är den traditionella kristna läran som bland annat svensk pingströrelse har stått för tidigare. För om man inte kan förkunna offentligt i tal eller i skrift (i till exempel summerande artiklar) om vad Gud säger om sexualetiken, då har man avvikit från traditionell kristen lära. Om man inte kan säga offentligt att människor måste omvända sig och överge konkreta synder, alltså saker som Bibeln och kristen tro i 2000 år tydligt har sagt vara synd, då förkunnar man en annan lära än den traditionella kristna läran och en annan än den bibliska läran. Om man talar om ”kärleksbudskap” och ”nåd” på ett sådant sätt att syndens allvar, domens realitet och omvändelsens nödvändighet fördunklas eller försvinner, då predikar man en avvikande lära. Om man tror att man offentligt kan predika Kristus utan att predika om synd, omvändelse och dom, så är det inte Bibelns Kristus som predikas.

Men jag tror och hoppas att detta bara är ett vacklande på de punkter där kristen tro inte anses vara politiskt korrekt. Då är det mer mod och beslutsamhet som behövs. Jag hoppas att de pastorer inom olika samfund som vacklar på ett liknande sätt ska komma till insikt och fatta mod. För, rent seriöst, ingen av oss har rätten att ändra på läran! Det står inte i Bibeln att kristna pastorer och präster har rätt att själva förfoga över läran och ändra på den allteftersom den allmänna opinions vindar blåser. Om vi inte har rätt att stänga någon ute från himlen och skicka någon till helvetet, så har vi på liknande sätt inte heller rätten att skänka ut fribiljetter till himlen. Vi har inte rätt att säga att man visst kommer till himlen, även om man lever i den eller den oförlåtna synden. Hur kan någon pastor eller präst ens våga ta det ansvaret på sig, att förringa syndens allvar och förespegla människor att det här med synd och omvändelse inte är så allvarligt? Hur vågar man? Om pastorn som predikar att homosexuella handlingar inte är synd eller inte är så allvarliga, själv var den som hade makten att frikänna till himlen eller döma till helvetet, så hade jag förstått det mera. Men nu ligger inte den makten att fria eller fälla i pastorers händer!

Jag tror att många svenska pastorer och präster innerst inne menar väl. Man vill så gärna nå ut med budskapet. Men när man i sina försök att nå ut möter motstånd på vissa punkter, när man möter vrede, upprördhet och kritik från de utomstående människor man vill nå till, då ser man det som ett personligt misslyckande. Då glömmer man att det enligt Skriften är så, att alla människor faktiskt inte gillar evangeliet. Som det står i Skriften:

”Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.” (Joh 3:19-22)

De förkunnare som i detta sammanhang tänker mer som försäljare eller politiker, de tänker då att kunden eller medborgaren har rätt och då måste jag ändra på budskapet, på produkten. Och då tar man sig friheten att ändra på läran – åtminstone i praktiken. Men det är här det blir fel. Om vi älskar Jesus, måste vi också älska den lära han gett oss. Då måste vi vara beredda att lida den smälek som läran kan åsamka oss. Då måste vi vara beredda på vrede och kritik från en del som hör oss. Vi får göra allt vi kan för att bli bättre på att kommunicera sanningen i kärlek. Och det borde vi diskutera mera om hur man gör. Men då måste vi först våga stå fast vid den bibliska lära som Gud en gång har gett till sin kyrka. Den har inte ändrats bara för att den svenska kulturen och det svenska samhället har ändrats.

 

47 reaktioner på ”Vem har rätt att ändra läran?”

  1. Staffan Wadström

    I stort delar jag Mikaels syn i denna fråga. Men återigen – varför dessa ständiga attacker på just Pingst. Varför inte bemöta Equmeniakyrkans företrädare, t ex deras kyrkoledare Sofia Camnerin, som har en helt annan syn än Mikael. Vilken lära har denna kyrka, frågar man sig. Men kanske man inte ”biter den hand som föder en”.
    I debatten har jag f ö inte sett några företrädare från andra kyrkor som ställt sig bakom de 22 pingstpastorernas teologi. Tvärtom har Svenska kyrkans ledare och pastorer från Equmeniakyrkan, kraftigt tagit avstånd från den syn på samkönade äktenskap och frågan om homosexualitet är synd, som dessa pingstpastorer gav uttryck för i sin artikel.
    När det gäller Marcus Ardenfors, så representerar han den största kyrkan i Jönköping. En av Kyrkans huvuduppgifter är att leda människor till en personlig och växande tro på Jesus. I den tid vi befinner oss, vore det nästintill självmord att göra frågan om homosexualitet till den stora frågan. Hur rätt du en har, kommer du förlora striden med media och de mäktiga krafter som driver HBTQ-frågorna i vårt land. Detta betyder ju inte att man ska kompromissa med sin kristna tro. Vi måste var tydliga med vad Guds vilja är, och hur Gud vill att vi ska leva. Inom alla områden – inte bara när det gäller det sexuella. Men även här gäller – ”pick your battles”. Är det feghet – eller klokskap?

    1. Mikael Karlendal

      Jag tror att jag redan har besvarat den frågan. Men, en orsak till att jag i detta fallet kritiserar pingströrelsen, är att det i just denna debatt vid just det här tillfället har varit just pingströrelsen och dess ledare som varit i fokus. En annan gång blir det en annan kyrka.

      Sedan är jag inte anställd av samfundet Equmeniakyrkan, utan av en lokal samarbetsförsamling EFS/Equmeniakyrkan. Så därför kan man sammanfattningsvis säga att det inte är ett samfund som föder mig. Jag kritiserade pingströrelsen många gånger även när jag var pingstpastor, så jag tänker inte i de banorna.

      Jag eller resten av den världsvida kristenheten som står för en traditionell kristen lära, i vilken etiken ingår, har inte gjort homosex-frågorna till en huvudfråga. Men den har blivit en huvudfråga därför att den är en av de punkter där kristen tro just nu och i vår del av världen är som mest attackerad. De punkter där fienden attackerar, blir per automatik huvudfrågor. Och det är just på de punkter där fienden attackerar, som vi måste vara extra måna om att stå fasta och vika ner oss. Om man hela tiden backar på de punkter där fienden attackerar, så kommer man till slut att ha backat ända in i väggen och då finns det ingenstans kvar att backa. Då får man antingen kapitulera helt eller kämpa en desto svårare strid.

      Självklart ska man försöka välja sina strider, man kan inte hålla på med allt. Men just denna fråga är av en sådan karaktär att alla kristna måste stå fasta här. Alla som står i andligt ledarskap, måste stå fast vid den sunda läran.

    2. Eftersom homosexdebattetten i slutändan handlar om bibelsyn tycker jag att det verkligen är en debatt som måste tas. Det är inte bara en allmän ordningsfråga om man kan ligga med vem som helst, utan det handlar om vi anser att Bibeln är Guds ofelbara ord – något som dessutom alla har ansett under 2000 år. Om vi anser att solklara bibelverser i det här fallet inte ska beaktas, ja då måste man fråga sig vilka fler bibelverser som inte ska beaktas. Där finns det ju – tycker jag – mycket svårare verser att svälja om man är icke-kristen, t ex jungfrufödelse och uppståndelse.

  2. Hur mycket Marcus Ardenfors pressmeddelande är i linje med klassisk pingstteologi har jag för lite kunskap att uttala mig om. Däremot tycker jag att inte minst punkt 6 om frälsningen är i tydligt linje med klassisk Luthersk och Roseniansk teologi vilket gläder mig som EFS:are.

  3. Anders Gunnarsson

    Curt

    Att du inte förstår din meningsmotståndare är uppenbart o hela problemet.

    Allt handlar om auktoriteten.

    Ni har ingen tolkningsauktoritet, förutom er egen subjektiva, som förvränger ordet precis hur ni själv vill/förstår/känner. Det är grunden till er splittrade samfundskarta där minst 40 000+ småpåvar har brutit sig loss o köpt orgel o startat eget. Denna princip är fullständigt obiblisk (förutom Matt 4), ologisk, självförstörande o splittrande. Ingenstans i GT eller NT hittar du denna princip. Ge mig annars bok, kapitel o vers där det entydigt o klart lärs.

    Jag själv håller mig strikt till den Kyrka Jesus grundade, med den fulla auktoritet Han gav henne. Ja vad är Sanningens grund o pelare enligt Paulus?

    För mer material se de första 15 Invändningarna här.

    Här har jag visat med hundratals bibelhänvisningar, varför Kyrkans tro är djupt bibliskt rotad. Auktoritetsfrågan är hela grejen. Och tyvärr har en protestant inte mer på fötterna, än att de tolkar ”bibeln som f-n själv” (vilket är kontentan i just Matt 4). Det är djupt tragiskt o oförsvarbart.

    Tro hela evangeliet. Inte bara vad som känns rätt eller vad du förstår eller är uppväxt i.

    Allt Gott

    1. ’…och tyvärr har protestanter inte mer på fötterna än att de tolkar bibeln som…. ”.

      Må Herren förbarma sig!

  4. Läste denna artikel om Sola Scripture.
    http://www.bible.ca/sola-scriptura-proof-texts.htm
    Om man förnekar ENDAST SKRIFTEN, då förnekar man Guds Ord, och därmed förnekar Gud.
    ”På denna KLIPPA ska jag bygga min församling”.
    Inte denna KLIPPA plus plus plus de här texterna. Sanningen ÄR GUDS ORD. Inte att sanningen FINNS i Guds Ord. För ALL SKRIFT är inspirerad av Gud.
    JW, Mormonerna och vatikanen har andra skrifter och litar till att deras kyrka ska uttolka för dem vad som är Guds Ord.
    ”I begynnelsen var ORDET!”
    Jesus kastade ut djävulen med SITT ORD. ”Det står skrivet”… läs Matteus 4.

    1. Anders Gunnarsson

      Men hallåååå

      Att tolka Skriften som ”han” i Matt 4 är ju precis den princip som gör att ni har 48000+ samfund o vi har EN helig katolsk o apostolisk Kyrka. Det är HELA skillnaden.

      Er princip är biblisk på ett rätt felaktigt bakvänt sätt.

      Allt Gott

      1. Bäste Anders,
        Önskar att du lägger ut dina argument TYDLIGARE och med SKRIFTEN som BAKGRUND.
        Så att jag kan förstå dem!

  5. Jag håller just på att läsa en oerhört bra bok som jag köpte i en av pingstkyrkans second handbutiker. Den gavs ut av förlaget Filadelfia år 1985. ”Bibelns inspiration och auktoritet” är titeln. Den är skriven av Rene Pache (och är översatt från franskan). Denna bok ger tillit till Guds Ord! Den skulle behöva ges ut på nytt idag!

  6. Äpplet faller inte så långt från trädet…
    ”Bryt ny mark” var devisen som ändrade ledningsstrukturen för den äldre Ardenfors medan sonen satt vid köksbordet och fick maten serverad.

    Det är väl inte att undra på att liknande grynvälling serveras vidare…

    pingsttteologi är knappast värd namnet – ”ad Hoc – teologi” vore en tydligare benämning för de senaste decennierna.

    Väl så tröttsamt med släktklaner som ständigt besätter styrande funktioner i rörelsen.

  7. Jonas Rosendahl

    För att kommentera artikeln nu. 🙂

    Ardenfors väljer utifrån vad jag kan tolka att närma sig vad man i USA säger ”Third Way church”

    Man vill så att säga inte utesluta utan innesluta och samtidigt säga sig stå fast för bibelns undervisning om äktenskapet.

    Detta förhållningsätt är pådriven utav progressiva teologer som influerar pastorskollegiet i Sverige.
    Man tror sig kunna finna en kompromiss här, och det kan på ett sätt vara bekvämt för att finna samhällets acceptans.

    Albert Mohler företrädare för en av världens största teologiska konservativa seminarier följer denna utveckling noggrant och det ligger nog mycket i det han skriver*:
    ”Sooner or later — and probably sooner — the answer of every church and Christian will be either yes or no.”

    Det finns helt enkelt ingen mellanväg i förhållningssätt i detta, och Ardenfors gör sina första vacklande steg i att försöka hitta den vägen, och det är på ett sätt inte förvånande eftersom pingströrelsen alltmer tappat sin historiska apostoliska klang
    i Sverige.
    Men Ardenfors kommer att få ta ställning, Ja eller Nej. Inget NJA finns Ardenfors.

    *http://www.albertmohler.com/2014/06/02/there-is-no-third-way-southern-baptists-face-a-moment-of-decision-and-so-will-you/

    seminarier att gå vad man kallar tredje vägen.
    Man står kvar vad gäller grundsynen i äktenskapet

  8. Jonas Rosendahl

    Karlendal skrev ”Men det ligger ändå något i det. Och den protestantiska sola-scriptura-principen är mycket problematisk på flera sätt. Läs gärna McGrath-boken jag tipsade om. Den är skriven för den läsande allmänheten och inte bara för teologer av facket. Den ger oerhört mycket intressant och spännande information om protestantismen och dess historia. Den är väl värd att läsa.”

    Jodå, jag har McGrath´s teologiböcker också, men jag har prioriterat andra bättre teologer före om jag säger så. Visst finns det problematik vilken tolkningsmodell man än väljer, men att tro att man stilla kan luta sig mot katolsk tradition och påvens vakande hur lätt som helst och sen är det klart är en nidbild av vad som faktiskt skett och framförallt sker. The Pontificial Biblical Commission har haft stora problem som jag skrev att värja sig mot den historiska kritiska metoden när det kommit körande som en ångvält, och jag kan citera långa stycken från Berkouwer som tydligt visar detta och hur tidigt , början av 1900-talet man var tvungen att komma med ad hoc beslut.
    Det finns faktiskt en uppenbar risk att de modernare tolkningsmetoderna inte bara kör över protestanter såsom den gjort och nu så smått pingströrelsen tillomed, utan även katolska kyrkan, och detta kan påvisas.
    Således, att tro att biskopsämbetena är en garant för traditionell månghundraårig tolkning är inte hela sanningen, och det är inte hela bilden.
    Det är de facto kanske inte alls så mycket tryggare och jag tror det kommer visa sig tydligare framöver.

    Det är solascripturas stora svaghet att den inte kunnat falla tillbaka på traditionen när den utsattes för den historiskt kritiska tolkningsmetoden, och det är kärnan till problemen.
    Men ”It is true that the stress on tradition alongside Scripture had a dampening effect on biblical criticism and the dogma of papal infallibility tended cushion unrest and make biblical criticism less theratening in principle. But this could not last over the long term the questions that arose regarding authority of scripture sooner or later forced themselves on the attention of Roman Catholics.
    Så:
    ”Tradition could not provide the secure refuge that it once did”
    G.C Berkouwer ”a half century of theology” sid 108.

    Jag skulle kunna citera sida upp och sida ned och den katolska tryggheten smulas sönder i molekyler…;-)
    V.S.V

    Detta kan man kalla MYCKET problematiskt och det kommer drabba oss alla konservativare tolkare. Vid sidan av pietistiska karismatiska ståndpunkter i sola scritura myllan har JA katolska kyrkan stått för den konservativa bibeltolkningens övervakare. Men hur länge till? Detta måste vi våga se riskerna med och vara öppna med, och även Karlendal så uppenbart klarsynt i många av sina artiklar måste våga se detta.

    1. Anders Gunnarsson

      Jonas

      Du tror att sanningen förtvinar. Det är att ha lite tro.

      Sanningen övervinner ALLTID lögn, såsom ljus övervinner mörker.

      Vincit omnia Veritas. VoV. WoW. Jag tror på en Gud som besegrar ondska, lögn o mörker. Om Han säger att inte ens helvetets portar ska bli Kyrkan övermäktig; tror jag, litar jag o vilar jag på det.

      Allt Gott

      1. Jonas Rosendahl

        Gunnarsson – Vi hade en deal att inte kommentera varandra som vi kom överens om via SMS, just för att inte ryka i luven på varandra, och åtminstone tills vi kan ses live.
        Men jag kommer att hålla det ord jag skrivit och inte kommentera det du skrev nu. Jag hade förväntat mig detsamma av dig så du vet.

      2. Anders Gunnarsson

        Ok, jag tolkade inte dealen så strikt.

        Vill du ha det så, är det ok med mig.

        Allt Gott

  9. ”They are for Religion when in rags and contempt; but I am for him when he walks in his silver slippers, in the sunshine, and with applause”.
    (Ur John Bunyans ”The Pilgrim´s Progress”)

  10. Mikael, vackert och renlärigt analyserat! Önskar varje kristen läste detta. Du är en av få som fortfarande har både vilja, mod och förmåga att försvara den kristna trons innehåll. Vad gäller Ardenfors så förleder han många bort från den sanna vägen genom att i huvudsak ta fasta på kärlek och nåden. Samma sak varje gång som pastorer gifter sig med tidsandan.

  11. Tillägg om dopet.
    Man kan därför inte döpa barn och säga att detta är det dop som menas i Heb.6. Det principiella är att det är ENDAST syndaren som döps, men om något barn upplever synd och känner syndanöd så är det OK. Jag känner en som var frälst vid 4 års ålder och idag som 40-åring kommer ihåg sin frälsningsupplevelse.

  12. Tack Michael,
    Om man inte varnar syndaren på hans väg, så blir vi MEDSKYLDIGA!
    Bra med saltet Michael, DET BEHÖVS. Om vi inte använder saltet, så förlorar det sin sälta och kastas ut att trampa på!
    En annan kommentar vill jag lägga till om de principiella grunderna i Heb. 5 och Heb. 6. Det är dopet. Och det finns bara ett dop, alltså syndaren som har bekännt sin synd ska döpas i vatten. Likt Jesus som nersänktes i floden Jordan. Men vi kan ju döpas i ett stort badkar eller pool. Om man ändrar detta på något sätt, så har man ändrat den PRINCIPIELLA GRUNDEN och risk för avfall. Man kan inte gå vidare i sin tro om man FUMLAR med grunden, för den är PRINCIPIELL.

  13. Tack för detta! Håller med och du sätter verkligen fingret på vad som är problematiskt. Det verkar som att många lider av en rädsla för att vara dogmatisk, vilket är tråkigt. Man ser lagen och etiken som något fult istället för något vackert och gudagivet som skyddar oss människor. Åke Gren och Knutby spökar väl en del fortfarande, och man är rädd för att inte få omvärldens bekräftelse. Kanske.

  14. Michael söderlund

    Tycker att du fick fram kloka ord på det brev som Marcus Ardenfors skrivit.
    Hoppas att han läser det…

    Gud välsigne dig!

  15. Denna undervisning är så bra och handlar om att vi nu måste stå upp för det bibliska Evangeliet när det hotas att urholkas och därmed bli ett falskt evangelium som inte frälser någon. Måtte denna undervisning spridas till varje församling i vårt land.

    Berndt

  16. Mikael Karlendal

    Jag har tagit bort vissa kommentarer, så att diskussionen här ska se bättre ut. De som är inblandade i det jag tog bort, förstår säkert. Sedan behöver man inte svara på varje kommentar man eventuellt retar sig på. Man kan låta det bero, så kanske man slipper viss onödig diskussion. Detta gäller i detta fallet bara dem vars kommentarer jag tagit bort.

    1. I rättvisans namn borde kommentaren som initialt var upphovet till de du menar vara onödiga svar också saneras. Det skulle se mera trovärligt ut. Dessa kommentarer borde motas i dörren just för att hålla samtalen friska och sunda. Självklart bestämmer bloggägaren vilka regler som gäller men men det skulle nog betyda mycket för alla som besöker bloggen. Dina läsare skulle nog uppskatta detta och man skulle slippa sådana här tråkigheter. Se denna kommentar som en ärlig reflektion från en som uppskattar dina inlägg oerhört mycket.

  17. O, vad det är underbart att det finns modiga karlar och pastorer ännu i Sverige.
    Tack Mikael!

    1. Rolf Josefsson

      Alla går i ledband av Hörnemark och piensoho, Har man en överstyresle som består av dom 10 största pingstförsamlingen med dessa ledare, så vågar ingen sticka ut. Räcker väl med att på sista rådslag att svåra frågor skall inte ventileras, enligt presidiet. Skam och bedrövligt.

  18. Kristallklart som vanligt! Helt suveränt.
    Är trött på alla de pastorer som ska skriva eller förklara vad de tror på och när jag läst klart så fattar man inte vad de egentligen tror eller tycker. Syftet tycks vara att skapa dimma, luddighet och otydlighet.

    Detta är så bra och klassisk kristen tro, helt på tvärs med Sveriges politiskt korrekta kulturella, politiska, mediala och så kallat intellektuella elit.

    En elit som verkar skapa paralyserande fruktan hos många teologer och pastorer mfl

  19. Man blir bara upprörd när man läser pressmeddelandet! Jag lyckades avhålla mig från Mikaels text och bara koncentrera mig på pressmeddelandet först och redan där steg mitt blodtryck.

    Om man vill vara tydlig mot Jönköpingsposten så kan man vara det! Här är det helt uppenbart att man inte vill vara tydlig. Här skriver man på ett sånt gummiaktigt sätt som förekommer i EU- och FN-sammanhang där man ska sammanjämka i det stora hela helt inkompatibla uppfattningar bara för att skriva något. Det går att utläsa vad som helst ur den här skrivningen. Framförallt kan aktivt utövande homosexuella utläsa att de kan fortsätta som inget hade hänt.

    Vad hade hänt om man varit tydlig? Eftersom Pingst Jönköping är en relativt stor förening i staden hade man blivit utsatt för ett mediedrev, man hade kunnat få RFSL med regnbågsflaggor demonstrerande utanför kyrkan under gudstjänsttid. Opinionen hade krävt att alla sammanhang där Pingst Jönköping är delaktig för övrigt i samhället skall avbrytas, man hade bevakat – säkert på väldigt fult sätt – vad kyrkan gör i äldrevården, ungdomssatsningar, skolor, dagis, sportföreningar. Man hade svartmålat pastorn som en medeltida mörkerman.

    I stadens kristna samarbetsråd hade utbrutit panik och alla hade på olika finurliga sätt försökt ta avstånd från Pingst Jönköping. Kyrkan hade kanske satts i karantän eller uteslutits, midsommarsamkvämet inställt, kaffestunderna avbrutna, personliga avståndstaganden.

    Det hade dock skilt agnarna från vetet! Men nu är det en utspädd välling som ingen vill ha. Det här är värsta ljumheten.

    I Sverige riskerar ingen livet för att hävda att utlevd homosexualitet är oförenlig med kristen tro. Det kan nog snart bli så. Men visst kan det bli obekvämt och visst kanske inte varenda jönköpingsbo tycker att man är en god kompis. Är det inte något man får ta, särskilt om man är pastor som i sin roll är både herde för fåren, general för de andliga styrkorna, saltet i förruttnelsen – där en pastor har mycket större genomslagskraft än tant Agda på Smala gatan?

  20. Anders Gunnarsson

    Ja tack o lov kan inte Kyrkan ändra läran. Det är ett protestantisk uppfinning/rättighet, som har blivit en paradgren.

    Allt gott

    1. Att den protestantiska kyrkan förändrar Guds Ord med tiden, kanske beror på det grundläggande problemet som följde då de gick ur den Katolskakyrkan. Dessa protestantiska inriktningar har inte till fullo gjort sig av med den katolska kyrkans lära. Att påven är mot homosexuella förbindelser är en sak, men varför föder då den katolska kyrkan så många homosexuella präster?

      Problemet kvarstår då den katolska kyrkan tillsammans med hennes döttrar inte gjort sig av med all smuts. Mitt råd bli att gå tillbaka till det ursprungliga Guds Ordet och döp enl. Apg. 2:38-39, vilket är uppenbarelsen av Matt. 28:19

      Jesu Kristi frid
      lärjungen

      1. Anders Gunnarsson

        Lärljungen

        Hur vet du att Kyrkan har fler homosexuella?

        Vet du att just förre påven lät genomdriva att någon med homosexuell läggning inte ska prästvigas?

        Har du en önskan om en helt fläckfri Kyrka? Var hittar du den? Har du hittat henne?

        Allt Gott

      2. Förlåt mig Anders Gunnarsson, jag menade kanske mera pedofilskandalerna. Se länken jag menade:
        http://sv.wikipedia.org/wiki/Sexuella_%C3%B6vergrepp_inom_romersk-katolska_kyrkan

        Du har rätt att någon fläckfri kyrka kan vi nog inte finna, men fläckfria människor i Kristi blod.

        Gud är i sitt Ord och icke i några byggnader.

        Sen får jag nog väcka frågan igen till övriga, att studera den tidiga kristna utvecklingen från apostlarnas tid fram till Nicea år 325.

        Ge er möjligheten att studera med utgångspunkten att det föddes två inriktningar på pingstdagen då Anden föll över församlingen. Den ena predikade sanningen och den andra var mot sanningen. Dessa två grenar har inom kyrkligheten följs åt, sida vid sida, från den ena väckelsen till den andra. Motståndaren är antikrist ande och när ändetiden mognat fram så står de där klara för skörd. Kristi församling och antikrist församling. Kristus hämtar oss på skyar, samtidigt som antikrist kastas ner från himmelen och går in i påven.

        Israel och dess folk ska ju snart ta emot sin Messias. Judarnas heligaste bud är:
        ”Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en” (5 Mos.6:4)

        En judisk rabbin sade följande till en kristen man:
        ” Ni inom kristenheten kan inte komma och dela Gud i tre bitar och sen ge den till en jude. Vi vet vartifrån denna syn härleder från. Nicea. Gud är Ande och ingen person, men uppenbarats som Fadern genom Sonens gestal. Sonen är förstfödd från evighet innan skapelsen påbörjades. Det är vår Faders kropp in i skapelsen. Hans namn är Jesus kristus.

        Kriget avslutades aldrig med lugn och ro efter Niceakonciliet. Visserligen blev kristendomen, den katolska varianten fredad och martyrdödandet avslutat, men då påbörjade den katolska kyrkan dödandet av s.k. kättare. Många av dessa kättare var äkta kristna som försökte fösvara sanningen i Guds Ord.

        Återigen det står skrivet, den första församlingen döpte bara i Jesu kristi namn Apg. 2:38-39 vilket är uppenbarelsen av Matt.28:19. (Denna lära är inte det samma som Enhetsläran Jesus-only)

        Då vi åberopar Herren i nöden, med det dop vi är döpta i enl. Apg. 2:38-39 i Jesu kristi namn, som Han ALLTID hör oss. I det dopet kan vi åberopa följande bibelställe:
        ”Och dessa tecken skola åtfölja dem som tro: genom mitt namn skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungomål, 18ormar skola de taga i händerna, och om de dricka något dödande gift, så skall det alls icke skada dem; på sjuka skola de lägga händerna, och de skola då bliva friska.” (Mark. 16:17-18)

        Därför så händer det så lite under, med bön för sjuka människor i dagens kyrklighet, då de inte kan åberopa Herrens namn rätt genom det dop som åter uppenbarats i vår tid. Apg.2:38-39.

        ”Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.”

        Jesus sade ” Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig.”

        Vad är Faderns namn?

        Jesu Kristi frid
        lärjungen

      3. Anders Gunnarsson

        Och vad har du för fakta som ger vid handen att Kyrkan har fler pedofiler (då allt pekar på motsatsen, se Jenkins). Sen har Kyrkan skött pedofilskandalen på oerhört klumpigt sätt.

      4. Anders Gunnarsson

        Sen får jag tillägga att din historieskrivning är så kontrafaktisk att ingen kan ta den på allvar.

        Även idag är martyriet högst närvarande i Kyrkan. De fromma kättarna som förföljs av en best är ditt hittepå.

        Allt Gott

      5. Mikael Karlendal

        Vi kan inte göra oss av med all katolsk lära, för då skulle vi inte vara kristna längre. Jag tänker här t ex på treenighetsläran och inkarnationen, Nya testamentets kanon. Att protestantiska kyrkor ofta ändrar sig i läran och att problemet tilltar, beror helt enkelt på att vi gjort oss av med viss katolsk lära, den om påveämbetet och läroämbetet, kyrkosynen mm. Det är därför protestantiska kyrkliga organisationer är i stadda i ständig förändring från det ena diket till det andra, medan den katolska kyrkan som institution står fast. Och detta trots att det finns många katolska teologer och även biskopar som vill förändra både det ena och det andra.

        Sedan föder inte katolska kyrkan ”så många homosexuella präster”. Andelen sådana är nog inte högre inom prästerskapet än inom andra yrkesgrupper. Men självklart är det en större skandal att man i just det sammanhanget inte klarat av att sköta saken med pedofil-skandaler bättre. Men påven jobbar på för att bättra det hela. Det blir en större skandal när präster gör sådant, därför att man förväntar sig mer av präster.

        En bra bok om detta om varför protestantismen ständigt förändrar sig, av en protestantisk/evangelikal teolog är boken ”Christianity’s Dangerous Idea” av Alister McGrath. Här visar han upp grunden för denna protestantiska svaghet, som han också menar är en styrka. Även om jag har svårt att se det som en styrka.

      6. Mikael
        På punkten om att det procentuellt skulle vara liknande siffror i andra yrkesgrupper i förhållande till antal inom yrkesgruppen tror jag du har helt fel. Speciellt om vi tar ner det på den uscheliga nivån pedofili.
        I övrigt får jag ställa mig i kön och lovsjunga din frimodighet.

      7. När det här var på tapeten tidigare, kanske var det 2013 räknade jag ut om katolska präster var mer böjda åt pedofili än genomsnittet i världen. Inte särskilt vetenskapligt förvisso, men om resultatet hade varit på håret så hade det varit ett problem. Det var det inte. Det fanns procentuellt många fler pedofiler bland folk i allmänhet än bland katolska präster.

        Däremot är det en tacksam punkt för medierna att attackera men det ger en felaktig bild som så ofta när medier blåser upp något specifikt förhållande.

        Sedan är det förstås extremt uselt att detta finns i Katolska kyrkan. Det intressanta vore att reda ut om det finns kopplingar till avsaknaden av nära relationer med kvinnor eller om det finns kopplingar till celibatet (som ju inte är ett bibliskt påbud),

      8. Anders Gunnarsson

        Ww

        Så Jeremia, Maria, Jesus, Paulus o de 144 000 i Upp finns inte i din bibel? Vad är bibliskt för dig???

      9. Jonas Rosendahl

        Mikael, du förenklar det ganska mycket det du skriver om katolska kyrkan och dess lära med ämbetets väktare. Inte ens katolska kyrkan har kunnat värja sig helt mot de historiskt kritiska metoderna, och det är just den som ställt till det i den protestantiska fåran. När Guds Ord började behandlas som vilken skrift som helst och utsattes för rådande stunds vetenskaplighet, då kom svårigheterna.
        Detta följde teologen G.C Berkouwer väldigt noga och berättar i en av sina böcker, då han följde på plats katolska kyrkans försök att värja sig.
        Berkouwer kan bekräfta att katolska kyrkan hade till hjälp att kunna falla tillbaka på sin långa tradition och påveämbetets exklusivitet, men man hade ändå svårigheter och fick kalla till möten. Frågan är på sikt om inte det kommer även i katolska kyrkan en teologisk uppluckring till mer moderat hållning och på sikt kanske även liberalare. Detta är en intressant utveckling att följa.
        Som jag nämnt tidigare, att ta katolska kyrkan som en garant för en konservativ hållning kan visa sig vara mycket vanskligt.
        Men det kräver djup kunskap att kunna följa de interna förändringarna inom Vatikanen och egentligen teologer på heltid som kan följa den och uttolka dess förändringar i historiskt perspektiv.

      10. ”Att ta katolska kyrkan som en garant för en konservativ hållning kan visa sig mycket vanskligt”. skriver Jonas Rosendahl. Ja, tyvärr har liberalteologin kommit in även i katolska kyrkan. Läs gärna kapitlet ”Radicals in Rome” i boken ”The Faith of the Vatican” av Herbert M. Carson (Evangelical Press 1996)

      11. Mikael Karlendal

        Förvisso skrev jag förenklande. Vad kan man begära av en liten kommentar? 🙂

        Men det ligger ändå något i det. Och den protestantiska sola-scriptura-principen är mycket problematisk på flera sätt. Läs gärna McGrath-boken jag tipsade om. Den är skriven för den läsande allmänheten och inte bara för teologer av facket. Den ger oerhört mycket intressant och spännande information om protestantismen och dess historia. Den är väl värd att läsa.

Lämna ett svar till Mikael Karlendal Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.