När vi talar om det övergripande ämne vi ofta kallar ”Jesu återkomst och tidens slut”, så brukar vi ofta dela upp det i olika mindre bitar eller läror. Det kan då handla om uppryckandet, vedermödan, Antikrist, tusenårsriket, uppståndelsen etc. Och när det gäller ”uppryckandet” så kan man säga att det egentligen bara är en kategori kristna som egentligen har det som lära, nämligen dem som tror att Jesus kommer i etapper, en första gång hemligt och osynligt då han rycker upp församlingen från jorden för att den ska vara i himlen hos honom i sju eller alternativt tre och ett halvt år. Detta sker för att församlingen ska slippa undan vedermödan och Antikrist, och fira Lammets bröllopsmåltid i himlen, innan de återvänder med Jesus till jorden. De som tror detta är antingen pingstvänner och/eller fundamentalister. För alla andra kristna (protestanter såväl som andra) som inte tror på ovanstående fler-etappsversion av Jesu återkomst, så kan man egentligen inte tala om en lära om uppryckandet, lika lite som man kan tala om en lära om den sista basunen eller en lära om ärkeängelns röst, även om både basunen och ärkeängelns röst nämns i texter som handlar om Jesu återkomst.
Tommy Dahlman lyfter fram frågan om uppryckandet i ett blogginlägg där han hänvisar till det stora amerikanska pingstsamfundet Assemblies of God, som tydligen har det som officiell lära. Dahlmans fråga gäller väl hur och på vilka grunder som svensk pingströrelse på ett omärkligt och tyst sätt fasat ut denna förkunnelse. Och det är en fullt legitim fråga. Svensk pingströrelse har ett märkligt förhållningssätt till teologi och till teologisk utveckling. Det är ett ämne i sig, som jag dock inte diskuterar i detta inlägg.
Majoriteten av världens kristna idag, som inte har någon lära om uppryckandet, har inte det av ganska enkla skäl – de upplever det som helt omöjligt att finna en sådan lära i Bibeln.
Läran om uppryckandet bygger främst på 1 Thess 4:14-17 eller 13-18. Där skriver Paulus om Herrens ankomst (på grekiska parousia) då stiger ner och först uppväcker de kristna som dött och sedan förvandlar oss kristna som då lever, hur han rycker upp oss till att möta (på grekiska apantesis) honom i luften.
Till denna text som jag sammanfattat kort ovan, så infogar de som tror på läran om uppryckandet följande saker om uppryckandet, nämligen att församlingen som nu är uppryckt till himlen ska vara hos Jesus i himlen sju (eller enligt vissa i tre och ett halvt år) och slippa undan vedermödan och Antikrist. Och denna hemliga ankomst med uppryckandet kan ske närsomhelst, vilken sekund som helst.
Problemet med denna konstruktion är, att Paulus faktiskt har fått frågan om själva ankomsten (med detta möte med Jesus i luften) redan har hänt eller kan ske vilken sekund som helst, och han har redan skriftligt svarat nej! Svaret finns i 2 Thess 2:1-13. Han skriver först så här:
”När det gäller vår herre Jesu Kristi ankomst (parousia), då vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte strax tappa fattningen och bli uppskrämda, om man hänvisar till Anden eller till något som vi skulle ha sagt eller skrivit och säger att Herrens dag är här. Låt inte lura er på något vis…” (2 Thess 2:1-3)
Lägg märke till att detta handlar om Jesu ankomst (parousia) då vi ska samlas hos honom – vad är det? Det är samma sak som 1 Thess 4:13-18 handlar om – när Jesus kommer tillbaka och de döda uppstår och vi som då lever förvandlas och vi möter honom i luften. Lägg märke till att en del i Thessalonike tappat fattningen och blivit uppskrämda och fått för sig att det redan hänt, att Herrens dag är här. Paulus fortsätter sedan:
”Ty först måste avfallet ske och laglöshetens människa uppenbaras, undergångens son, motståndaren, han som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt och sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud. Minns ni inte att jag sade detta redan när jag var hos er? (2 Thess 2:3-5)
Lägg här märke till att Paulus säger att något annat måste inträffa först, dvs innan Jesus kommer tillbaka och vi samlas hos honom, innan vi får möta honom i luften. Det som ska hända innan Jesu återkomst och samlandet hos honom är att avfallet måste ske och laglöshetens människa ska uppträda. Här brukar kristna av olika tolkningstraditioner vara ense om att det är Antikrist som åsyftas. (Det finns säkert avvikande uppfattningar, men jag talar nu i breda drag).
Paulus hänvisar sedan till att han redan förut har talat om det för församlingen – de kanske bara glömt det. Sedan skriver Paulus om den Laglöse, ”… han som herren Jesus skall dräpa med andedräkten ur sin mun och förinta med glansen (epifaneia) vid sin ankomst (parousia)” (2 Thess 2:8).
När herren kommer (parousia), då vi som sett tidigare ska samlas till honom, då de döda ska uppstå och vi förvandlas, då ska herren Jesus med själva glansen/uppenbarelsen av sin ankomst förinta Antikrist, som alltså måste komma först.
Alltså: Enligt Paulus i thessalonikerbreven får vi följande schema:
1) Avfallet sker och Antikrist framträder
2) Jesus kommer tillbaka och samlar sin församling (både dem som dött innan och de som lever då) och förintar Antikrist.
Lägger man till detta vad Paulus skriver om i 2 Thess 1:4-10 – där han skriver om församlingen som lider och förföljds; om hur Jesus uppenbaras (apokalypsis) från himlen tillsammans med sin makts änglar och skipar rättvisa, dvs utdömer straff mot de ogudaktiga och belönar de rättfärdiga – om vi lägger till allt detta, då får vi även en tredje punkt:
3) Domen över de rättfärdiga respektive de orättfärdiga.
Utifrån ovanstående bibelutläggning av pretribulationismens huvudtext i sitt sammanhang, så framstår det för mig som obegripligt hur någon kan tro på en lära om uppryckandet (med allt vad den innebär). Enligt Paulus ska församlingen gå igenom vedermödan (lidande och förföljelser; församlingen ska vara med under Antikrists tid. Sedan ska Jesus komma tillbaka och då kommer domen. Och då samlas vi hos Jesus och ska sedan för alltid vara med honom.
I det schemat – med den förståelsen – blir det inte naturligt att göra en särskild lära om uppryckandet, lika lite som det är naturligt att göra en lära om basunen eller ärkeängelns röst som också nämns i texterna, och det sistnämnda är det väl ingen som gjort heller. Dvs, att det står att vi rycks upp i luften för att möta (apantesis) Herren där, betyder inte att det finns en lära om ”uppryckandet”. Den detaljen är bara en ”teknisk” detalj som anger att vi möter honom och ledsagar honom ner på jorden. På samma sätt som när under antiken stadens styresmän möter (apantesis) kejsaren, som kommer på besök, utanför staden och sedan ledsagar honom in.
Om vi läser Jesu tal om den sista tiden i Matt 24, Mark 13 och Luk 21 respektive 17, så ser vi samma schema. Antikrist nämns inte i de texterna, men det är tydligt att församlingen ska gå igenom en tid av svår vedermöda med allt vad det innebär och att evangelium först ska predikas för alla folk. Sedan ska änden komma och Jesus ska komma tillbaka (här är det också ordet parousia som används). Då ska han samla sina utvalda från alla håll och domen ska hållas.
I samtliga dessa texter, inklusive dem i thessalonikerbreven, beskrivs Jesu ankomst som något synligt och märkbart, som något alla ska se – det kommer att synas som blixten syns från himlens ena ända till den andra. Det är Jesu ankomst då de troende samlas, som ska vara synlig. Ingenstans står det om en osynlig ankomst.
Alla vi protestantiska kristna som i alla tider har trott likadant som katolikerna och de ortodoxa i denna fråga, tror alltså inte på en lära om uppryckandet, av det enkla skälet att vi inte finner den i Bibeln. Det är av trohet mot Bibeln som vi förkastar en dylik lärokonstruktion om uppryckandet. Det finns mycket mer man skulle kunna säga som kritik mot läran om uppryckandet, bland annat att de bygger på eller skapar en falsk teologi om den kristne och lidandet. Jag har förstått att många som värnar om läran om uppryckandet gör det, för att de nu lever i trygga västerländska samhällen utan förföljelse av kristna, och de tycker då inte att det låter så trevligt att vi ska behöva genomgå lidanden och förföljelser. De tycket inte att det blir något saligt hopp och glädjefylld väntan på Jesu återkomst om vi först ska tvingas gå igenom vedermödan. Bättre då att bli uppryckt innan. Men det är dessvärre en falsk teologi om lidande och förföljelser. Läs Nya testamentet! Läs om hur de första kristna förföljdes! Betänk hur kristna har det i andra delar av världen! Det ingår! Glädjen och hoppet ligger i att Jesus kommer tillbaka efter allt det, och att vi då ska få vår belöning och att vi då alltid ska få vara tillsammans med honom.
Självklart ska man ha respekt för att andra människor kommer fram till andra tolkningar av bibeltexter. Men det kan ju inte innebära att man måste låtsas som att man tycker att de är intelligenta tolkningar eller troliga tolkningar eller goda tolkningar. Dispensationalismen – som är det övergripande teologiska systemet i vilket läran om uppryckandet ingår – och läran om uppryckandet i sig själv, är några av de starkaste tolkningsglasögon jag någonsin stött på. Det verkar väldigt svårt för de flesta som är uppvuxna med detta att kunna tänka utanför ramen, att kunna se att bibeltexterna faktiskt mycket svårligen kan förenas med en dylik lära. Jag vet och jag kan säga detta, för jag är själv uppvuxen med detta och har trott på det när jag var barn. Jag höll till och med på att skriva en bok om ämnet Jesu återkomst när jag var i tolvårsåldern. Det blev väl en 30-40 sidor innan jag lade ner projektet, då jag inte lyckades få ihop alla profetior med världshändelserna och insåg att något inte stämmer. Sedan har jag upptäckt mera.
Tron på ett bokstavligt tusenrårsrike – att Jesus upprättar ett tusenårigt rike här på denna jord efter att han kommit tillbaka; att Satan är bunden då; att Satan sedan släpps lös; att domen kommer sedan och först därefter nya himlar och en ny jord – har mycket starkare stöd i Bibeln och i den kristna historien än läran om uppryckandet. Men även detta stöd är mycket svagt och jag tror inte heller på det schemat, men jag har betydligt större förståelse för hur man kan vara premillenialist än för att man kan vara pretribulationist.
Och till sist, jag baserar inte mina tolkningar i dessa frågor på att jag själv personligen skulle vara så duktig och bra, vilket alltid en del tycks vara oroliga för. Däremot har jag läst och studerat en del i dessa frågor, och konstaterat att det verkar betydligt mer intelligent och betydligt mer rimligt och klokt att hålla sig till den stora och breda kristna traditionen i denna fråga – den som förmodligen majoriteten av världens protestanter och alla katoliker och ortodoxa håller sig till.
”It is not the role of Christians to be looking for the antichrist. It is our job to be looking for the return of Jesus Christ, and using that information to lead others to Christ while there is still time.”
Ja, det är vårt jobb att visa Jesus för andra, för det är Han som kommer med frälsning. När vi är ”borta” med Jesus har han 7 år att göra hans jobb.
Svar till Göran Sköld på fråga som nyss ställts på min FB.
Göran Sköld
Kjell Sjöberg ledde en förebedjarrörelse som verkade för en transformation av Sverige och andra länder. Man reste runt och gjorde andlig mapping, band andefurstar på ofta höga platser. Den inre kretsen hade redan bildat en ”skuggregering” med Kjell som statsminister, Björn som försvarsminister, Sven som kyrkominister,Gunnar J som finansminister m fl. En dag skulle Gud på ett övernaturligt sätt sätta dem som regenter i Sverige. Att använda omstörtning och våld var helt uteslutet. Man hade fått ett dramatiskt profetiskt tilltal i en hyrd lokal, Sankt Peterskyrkan, Upplandsgatan 12 i Stockholm, ”Blod skall flyta på Stockholms gator”. Några år senare jublade man när Palme blev skjuten, men snart insåg man att man borde bränna allt arkivmaterial och lägga ned även den yttre ringen ”Förebedjare för Sverige”. Jag blev kontaktad av SVT som ville veta mer om extrema företeelser inom svensk kristenhet, och tänkbara konspiratörer Jag gav teflonsvar för jag ville skydda mina mest förvillade vänner. Detta var en liten inblick som nog ingen annan berättat om. Jag var med i mötet där profetian blev framkalllad. Jag upplevde ingen Andens sanktion, men vem är jag? Jag gömde allt i mitt hjärta och ser nu hur denna pusselbit passar in i förförelsen som gått ut på att slå sönder det pingst- och andra väckelserörelser arbetat för. MVH
Tack för din position som ”väktare på muren” & att du upprätthållit den.
Jag har iaktagit dina skriverier, där du likt en biblisk proberare agerat.
Speciellt när ekonomiska oegentligheter och osundhet började skymta från Uppsala…
Kristenheten skulle vara mer betjänt av fler som tar en sådan tjänst på allvar, då skulle mycket i preventivt arbete kunnat bevara kristenheten i sunda spår.
Men det är en utsatt position och många som försökt agera likt du har inte den sköld och den personliga rustning som krävs för att stå pall… – det är så lätt att bli nedgjord. Det kan många vittna om hur slagen man blir.
Besvikelsen blir inte mindre över att det är främst de egna som angriper en…
Nils jag uppskattar din omtanke och kloka ord. Jag blir 67 år i juni. Största delen av mitt liv har jag pga olika lojalitetskonstellationer inte kunnat tala helt fritt. När vi Aletheiabloggare oroades runt 2007-2009 över Ekmans dragning mot katolska sedvänjor och lära, kallade Ulf oss bloggare för röster från avgrunden. För mig var det en ärekrona pga det vi såg med öppna ögon i tidskriften Keryx, och kanske i liten mån med Andens tilltal? Jag har under denna tid lidit av olika grader av ohälsa. Jag har tänkt att om jag skulle brytas ned i kampen vill jag fortsätta kampen med sanningen som vapen. Mycket av det jag oroar mig för skriver jag inget om. Till dig kan jag berätta att jag i princip avskyr berättelser om personer som menar sig ha varit i himlen. Paulus hade varit i den tredje himlen, om det var med sin fysiska kropp eller i anden, visste han inte. Han blev tillsagt att han inte fick berätta detaljer. Men nu berättas det och sprids böcker i stora upplagor med berättelser som ingen kan verifiera.
MVH David
Tack David för ditt svar. Det du informerar om här och på FB är nytt för mig. Umgicks aldrig i de kretsarna. Förstår också av andra svar att man senare mognade tog avstånd från detta. Mycket som hände då och händer nu visar att vi behöver urskiljningens gåva så vi kan bedöma vad som är rätt och sunt. MVH
Göran Sköld bäste broder. Jag berättar ibland en del som jag stött på. Jag kan ser t.ex. Charismakraschen, Fillipus Army, Harvest Center, delar av Livets Ord, mm som något som vuxit fram bland personer som redan blivit inledda på fel väg. T.o.m olyckan i Knutby har en framväxt och kontext som är grundad i en felaktig syn på det s.k. ”smorda ledarskapet”. Kanske spelar jag in några Youtube klipp där jag försöker ge en liten överblick.
Tack för att du inte blev irriterad. Jag vill visserligen provocera, men inte utan ett brinnande syfte.
MVH
Bäste/bästa Wildwest
Att känna till olika eskatologiska modeller är oerhört viktigt. Jag tror att vi är inne i en final där vi står mitt ibland millioner träd, utan att kunna orientera skogen eller ens vilken skog vi befinner oss i.
Falsk eskatologi och teologi typ, Kingdom now, Dominition, Transformation, Kjell Sjöberg, Förebedjare för Sverige, Rkks modell med det gudomliga skådandet, utan ett upprättat jordiskt daviditiskt kungadöme, Sakramentstro, där den hjälpsökande tror sig få frälsning genom yttre kulthandlingar. Mariologi mm.
Tyvärr väntar jag på att en final ante-krist kommer att framträda, bejublad av andra fina och korrekt kristna som ser dennes agenda som den ”enda” vägen till fred och rättvisa.
När jag ber ber jag att Jesus skall bevara mig att vara trogen trots all förförelse och missriktad teologi. Nu är tiden inne för att låta sig bli förledd. Men jag anser att den gamla pingsteskatologin och soteriologin har visat sig vara bäst i test. Jag har vissa nyanserande uppfattningar. Typ att jag tror att väckelsekristna kommer att igenkänna den finale ante-kristen när han gör sin glamorösa entré. Den äldsta församlingen förstod utan tvekan vad som syftades på när aposteln sa, ”redan har många antikrister framträdit”
De kunde identifiera dem, men har vi den instrumenteringen?
Karlendal !
Du skriver långa utläggningar & det är vällovligt med bibelstudier för korrigering och uppbyggelse, men
I dina skrivelser bygger du också in eskatoligisk spekulation som inte främjar de kristnas fokus. Du är inte ensam om att vandra i eskatologins funderingar.
Med denna undervisning följer också ansvar för vad lärjungaskapet lägger sin tonvikt vid.
Kan det vara så att även dessa utläggningar skymmer det väsentliga för en kristen lärjunge ?
Kan det vara så att eskatologins labyrinter gör att den vanlige kristne förvillar sig in i återvändsgränder som hämmar dennes verkliga uppdrag ?
Jag återkommer till några enkla ansatser som verkligen föregår ifrågasättande av ”uppryckande och pretribkritik” (som jag nämnde i föregående textblogg).
Jesu verkliga uppmaning är ”var Vakna” !
Skulle den kristne likt jungfruliknelsen ändå sova – likt alla fåvitska jungfrur gjorde enl. hans berättelse så ska den kristne ändå ha förberett sig, så att man har beredskap till att fullfölja sin livsintention.
Livet ordnar sig inte med att möjligheterna kommer. Det är den kristnes skyldighet att själv förbereda sig = helgelse.
Är man inte förberedd, så är risken stor att man blir utestängd från det himmelska, likt hälften av de kallade blev.
Obs ! de hade alla bjudits och var på väg samtidigt – så de hade alla namn om sig att vara kommande bröllopsgäster, men hälften missade att förbereda sig.
Sedan själva uppryckandet eller förvandling av de dödliga kropparna, så är det enbart helt avhängigt Guds Ande.
Som det står ”dens Ande som uppväckte Kristus från de döda, ska också göra våra kroppar levande”
Att hårklyva att detta inte är ett uppryckande är att göra våld på skriften och dess andemening.
Det primära är återigen att förbereda sig så att samma Ande ges möjlighet att förvandla.
Utan denna helgelse får ingen se Gud.
Det är det verkligt allvarliga – det är denna livsprocess som ska lyftas fram och inte skymmas av diverse strid i läromeningar som skymmer det verkliga uppdraget.
Det står tydligt att några ska lämnas kvar (fler bilder som Jesus själv beskriver).
Hur förvandlingen sker – det har vi ingen kunskap om, men det är samma under som uppväckte Kristus från de döda. Han rycktes upp till det himmelska och återtog sin plats.
Hur vi förvandlas är Guds Andes ansvar. Det är inte avhängigt rätt förståelse av eskatologi utan enbart hur frälsning helgat den kristne.
Nils, detta var utomordentligt fint skrivet. Och din tro som du proklamerar här ”smittar av sig”! Mer av detta på denna blogg är uppskattat. Av tro som är verksam är vi rättfärdig gjorda. (Justified by faith).
Jag kan hålla med dig, Nils, om att de eskatoigska detaljerna inte är det viktgaste, utan ett fokus på Kristus och medvetenheten om och förberedelsen för hans återkomst.
Men jag är säker på att Mikaels avsikt inte är att fördunkla utan att förtydliga den sunda tolkningen av dessa ting. Det kan ju också var så att vissa tolkningar leder människor på avvägar och i så motto skapar förvirring och då är det ju bra att någon teologiskt väl bevandrad person kan ”lägga pusslet rätt”.
Jag tycker det framgår ganska tydligt att Mikael bemödar sig om att INTE väga in alltför personligt färgade tolkningar utan att han, så att säga, tar ett steg tillbaka för att infoga olika frågor i ett bibliskt och Kristuscentrerat helhetbudskap i samklang med väl beprövad historisk tradition.
Ser du min poäng?
Ja du har rätt i din uppfattning.
Efter att näst intill hela mitt liv levt med eskatologisk undervisning – en del av väckelserörelsernas profil, så är det många irrgångar som förmedlats. Intressanta bibelstudier och förväntningar på tidsskeenden.
Men mycket i detta har andats svärmeri och har uppvisat tveksamheter i tolkningar likt Karlendahl försöker påvisa.
Men även hans ansats innehåller eskatologiska spekulationer.
Mikael, du skriver att vi ska ledsaga Jesus Kristus till Jerusalem. Ledsen, men detta har du inget stöd för i bibeln. Vi vet helt klart att Jesus en gång kommer att sätta sina fötter på Oljeberget. Det står ingenstans i bibeln att änglarna samlar oss i luften OCH att vi sedan följer Jesus till Oljeberget där han sätter sina fötter på det.
Här får du problem min käre broder att få ihop din tankegång!☺
Du skriver: ”I samtliga dessa texter, inklusive dem i thessalonikerbreven, beskrivs Jesu ankomst som något synligt och märkbart, som något alla ska se – det kommer att synas som blixten syns från himlens ena ända till den andra. Det är Jesu ankomst då de troende samlas, som ska vara synlig. Ingenstans står det om en osynlig ankomst.”
Menar du att de kristna samlas hos Jesus, då troligen i Jerusalem, genom att använda de kommunikationsmedel som står till buds, tåg, flyg båt, apostlahästarna e.t.z. eller att vi på ett övernaturligt sätt förflyttas till Jerusalem och Jesus?
Att på ett övernaturligt sätt förflytta folk läser vi ju om då det gäller Filippus.
Apg. 8:39 Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad fortsatte sin färd. 40 Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod.
Som jag skrev häromdagen så är jag mycket tacksam för denna diskussion.
Jag är uppväxt i pingströrelsen där den äldre generationen, i vilken mina farföräldrar ingick, de som var födda i början av 1900-talet, ofta och gärna diskuterade dessa frågor, man hade olika uppfattningar och man spekulerade säkert när Jesu återkomst kunde väntas osv – men, och det tycker jag är det viktiga, man pratade om detta! Vilket man egentligen under mina sista 30 års kyrkobesök knappast har gjort.
Mina föräldrar var redan ”brända” och vi diskuterade aldrig hemma detta ämne, då de menade att det finns så många olika tolkningsversioner och man inte kan veta vilken som är rätt. Huvudsaken, enligt mina föräldrar, är att man tror på Jesus. Vilket också är sant! Detta ämne är ingen lärostrid om kristendomens grunder så länge vi inte tummar på det faktum att Jesus faktiskt en dag kommer tillbaka och dömer levande och döda och att det finns två sätt att tillbringa evigheten på.
Själv är jag influerad både av mina farföräldrars kaffemöten, där jag ofta fick vara med, och mina föräldrars bristande intresse att själva försöka reda ut det som står i Bibeln om denna sak. Det har därför inte blivit några djupare studier. De böcker jag läst om t ex Uppenbarelseboken har varit pedagogiskt urusla och jag har inte fattat något.
Jag har många frågor kring detta: hur förklarar man t ex hur en vedermöda kan vara värre än det många kristna upplevt av förföljelser genom historien, hur kan något vara värre än att bli torterad och dödad? Vad är ett tusenårsrike bra för när församlingen isåfall redan är bärgad, vad ska vi ”dalta” med de otroende för som redan är förlorade – eller är de inte det? Finns det efter Jesu ankomst fortfarande chans för frälsning? Man talar ofta om 1948 som en milsten, om judarna som kommer tillbaka till sitt land, t ex i flygplan, men hur länge efter detta årtal kan vi fortfarande leva utan att Jesus kommer tillbaka?
Teologer, nu får ni hjälpa mej.
Finns några saker att tänka på också.
1. Vi vet inte, men vi kommer att veta när tiden är inne det vi behöver veta. Vedermödan är en speciell domstid.
2. Väckelsefolket har alltid levt i en stark Gudsnärvaro som väckt en stor hemlängtan, Jesu snara tillkommelse blir en tydlig sanning som klingar i hjärtat. Själens frestelse att bena ut det andliga förnimbara, och så att säga därmed gå över gränser, och bli för konkret te x årtal för Jesu tillkommelse. Men man ska tänka på att det är ett uttryck för denna intensiva längtan efter Jesu tillkommelse, som följt med väckelsefolket.
Det är ju också därmed ett tecken i tiden, att vi sällan pratar om framtiden ur det perspektivet. Det är nästa inbokade kanarieresa, eller nästa projekt i kyrkan, nästa körövning eller nästa teologisk litteratur som kommer ut som är i tankarna. Vi är långt bort ifrån den väckelsefåra som vi haft i Sverige och helt naturligt följer av det, ett ifrågasättande av dess ”teologi” eftersom den andliga dimension av smörjelse de levde i, inte är förnimbar på samma sätt i denna generation, perspektivet har därmed ändrats och med det ändras teologin.
Miakel,
Fortsätt dina klargörande artiklar om vad kristen tro är, om man följer den vedertagna och väl beprövade tolkningen hos den världsvida kyrkan (kristenheten) – Det behövs!
Mikael
Den lilla grupp som du säkert skulle kalla den för, känner till att avfallet redan har inträtt. Det skedde då den katolska kyrkan bildades formellt år 325. Då fick den sanna församlingen gå under jorden för den blev olaglig i hela romariket. När Martin Luther kom så fanns det inte så mycket ljus kvar bland de troende för katolska kyrkan hade dödat den ena sanningen efter den andra. Gud började med Luther vandringen tillbaka till Ordets återupprättelse. Först med rättfärdiggörelsen, därefter med Wesley och helgelsen. Vår tids väckelse blev Andens återupprättelse med gåvorna, pingstväckelsen. Gud har hela tiden sedan den mörka medeltiden pekat på Ordet som det predikades på apostlarnas tid.
Idag är vi där, men kära vänner av pingst, metodist, lutheran, varför läser ni inte som det står i Guds Ord? När Pethrus för första gången efter att den Helige Ande blivit utgjuten över församlingen tar till orda och åhörarna blir överbevisade om synden. Vad säger Guds Ord då? Detta gäller även idag. varför? Kolla avslutningsvis i detta bibelcitat efter ett löfte från Gud.
”När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skola vi göra?” Petrus svarade dem: ”Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande. Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.”
(Apg.2:37-38)
Snälla ni, har ni predikanter någonsin predikat om detta löfte från Gud som gäller oss? Har någon av de ovetande Guds barnen fått höra detta? Domen kommer bli hård över de predikanter som medvetet undanhåller sanningen.
Frid
lärjungen
”Svensk pingströrelse har ett märkligt förhållningssätt till teologi och till teologisk utveckling. ”
Som inte minst framgår av Mikael Karlendals inlägg i olika delämnen, är tolkningsutrymmet i de bibliska labyrinterna oändligt. Den som har svårt att hitta väg i labyrinten göre sig inte besvär att finna väg med hjälp av beskrivande tolkningar.
Det är svårt att bortse från den uttjatade klassikern, professorn som ville övertyga kandidaten om vikten av den egna akademikerrollen: Det verkar enkelt, men vänta tills jag fått förklara. (Jag menar då rent allmänt, inte någon särskild tolkningsmodell.)
Jag uppfattar bibeln, liksom regelsystemen utanför teologin, som något av situationsrelaterade manualer. Bilföraren som har bilen för att ta sig från hemmet till jobbet startar och kör, om han kan. Han kan också öppna instruktionsboken och fundera ut vad den egentligen säger om öppnandet av motorhuven. Den vägen är jag osäker på om jag skulle komma i kontakt med motorn. Skulle jag sen använda bilen utifrån redogörelsen för hur tändsystemet fungerar, kolvarnas alstrande av det karaktäristiska motorljudet o s v, så skulle jag sälja bilen hellre än att ta mig till jobbet den ”vägen”.
Jag överdriver våldsamt men inte mer än att kornet av sanning täcker meningen: att Bibeln är en instruktionsbok snarare än en lärosystemsförteckning i kolossalomfång.
Uppryckningen av kristenheten har jag inget att invända emot. Uppryckandet däremot känns trots alla försäkringar om att Jesus kommer snart – i betydelsen inom rimlig tid, skyndsamt eller i ett skyndsamt tempo – som något vi kan överlåta åt Jesus enligt den logistik han slutligen väljer och utan vårt hörande.
Det är nog så, att den första kristna församlingen först fick en muntlig undervisning i form av en lära (inklusive innehållet i evangelieberättelserna) och en tolkning av GT:s skrifter. Sedan skrevs olika brev som var situationsbestämda och avsedda att rätta till saker som blivit lite fel här och var i församlingarna. Därav intrycket av ”manual”, fast det ordet kanske leder lite fel. Breven förutsätter ju att vi faktiskt har fått en läromässig undervisning innan, som vi kan ha missförstått och som därför behöver korrigeras. NT förutsätter på något sätt även en muntlig tradition och ett läroämbete.
Mikael Karlendal: ”De som tror detta är antingen pingstvänner och/eller fundamentalister. För alla andra kristna (protestanter såväl som andra) som inte tror på ovanstående fler-etappsversion av Jesu återkomst, så kan man egentligen inte tala om en lära om uppryckandet, lika lite som man kan tala om en lära om den sista basunen eller en lära om ärkeängelns röst, även om både basunen och ärkeängelns röst nämns i texter som handlar om Jesu återkomst.”
– Precis, bibeln har ingen uppryckandelära. Darbys lära fick stort genomslag i USA p g a den turbulens som baptistpredikanten Millers förutsägelse att återkomsten skall ske 1844. När Millers uträkningar slog fel, så blev det bränd mark för att räkna ut återkomsten. Darbys förkunnelse att det kunde ske när som helst och att allt var uppfyllt för en osynlig återkomst, så passade det som hand i handske. Moody tog detta till sig och bl a Fredrik Fransson tog det till Sverige och det blev Pingströrelsens lära. Fast Fredrik Fransson kunde inte avhålla sig från att räkna ut årtal utan kombinerade Darbys lära med sina egna uträkningar. Han konstruerade ett ”himlaur” men fick det aldrig att fungera. Han skrev nämligen boken ”Himlauret” som jag har ett ex av i min ägo.
Jasså, jag har inte detaljstuderat svensk kyrkohistoria så pass att jag känner till Franssons årtal. Något du vill nämna?
När det gäller tusenårsriket ska jag be att få återkomma. Det blir ju ganska långt ändå, med bara uppryckandet, och då har jag ändå bara skrapat lite på ytan av några brottstycken av det man skulle kunna säga. 🙂
Det fanns inte så mycket att hämta på nätet, men detta är vad Wikipedia har att förtälja: http://en.wikipedia.org/wiki/Fredrik_Franson
Han var en mycket energisk missionsman som slet ut sig genom sina jorden runt-resor. Det har berättats att han predikade i en Torpkonferens i slutet av 1800-talet då ha förutsade ett årtal för Jesu återkomst.
Det var Millers felaktiga förkunnelse att återkomsten skulle ske 1844 som sedan blev upphovet till Sjundedagsadventisterna. Miller erkände att han tagit fel, men Ellen White menade att årtalet var rätt men att det inte var Jesu återkomst som skulle ske då. Hon hade en skum förklaring att det var 1844 som Jesus gick in i det allra heligaste i himlen. Ur den turbulens som blev sopade hon upp spillrorna och bildade Sjundedagsadventismen. Vid samma tid och händelser skapade Russel Jehovas vittnen.
Profeterna är bra, om de låter bli att säga så mycket som utmanar Jesus till idel anpassningar.
SÅ, detta har jag privata brev om från min släkt – profeterna som gick i gårdarna…Tur att min anmoder frågade sin bror prästen vad detta var för något!
Intressant Gunnel. Ja det var fint att ha en sansad präst att lyssna till vid denna tid. Om du avser William Millers förkunnelse så fick den stort genomslag. Många sålde det de ägde och väntade å dagen med stort D klädda i vita kläder. Hela baptiströrelsen skakades av denna hysteriska förväntan och överhettade eskatologi.