Min identitet är som kristen – jag tillhör Jesus Kristus och han är Herre. Jag är samtidigt glad och tacksam över att få vara medborgare i Sverige. Men min identitet som människa är i första hand som kristen och inte som svensk. Jag har inget emot människor med olika hudfärg och kultur. Jag har inget emot invandrare, utan jag tycker det är berikande att människor med olika kulturer fredligt kan leva sida vid sida, och även lära sig en del av varandra. Jag har aldrig röstat på Sverigedemokraterna och jag kan inte heller tänka mig att göra det, lika lite som jag skulle kunna tänka mig att rösta på stolliga och demokratiskt livsfarliga partier som Feministiskt initiativ och det gamla kommunistpartiet (v). Jag tycker rent ut sagt, att det är idioti att rösta på den typen av partier. Men jag tycker att vi inte behöver mer tävlan i vem som mest tar avstånd från Sverigedemokraterna. Vi behöver konkreta och konstruktiva förslag på en god och förnuftig politik. Då kan vi både välkomna invandrare och flyktingar och bygga ett gott samhälle. Det här var inledningen.
Nationalism, nation, folk, folkgrupp, etnicitet är ord som kan ha många definitioner. Och problemet består många gånger i att det som uppfattas som en nation eller som ett folk, alltid är något som är i ständig förändring. Det är aldrig statiskt. Om man t.ex. söker upp dessa ord på Wikipedia och läser definitionerna där, så ser man tydligt problematiken. Och det bidrar till att göra den mediala storm som uppstått kring sverigedemokraten Björn Söders uttalanden nyligen i en DN-intervju, till extra knepig. Statsvetaren Andreas Johansson Heinö skriver om detta i ett tankeväckande inlägg på sin blogg, ett inlägg som jag rekommenderar.
Det finns många sätt att definiera dessa begrepp. Ett vanligt sådant sätt i Europa, är ju ungefär att definiera ett folk som en grupp människor som har ett gemensamt ursprung från samma plätt i världen, med gemensamt språk, kultur och religion. Utifrån det har man sedan bildat s k nationalstater som Sverige, Tyskland, Italien osv. Problemen med det uppstår så fort man har större grupper inom dessa nationalstater som inte delar alla dessa aspekter, som t.ex. judar som inte har samma religion och därmed inte helt och hållet samma kultur. Hur mycket av det egna måste de släppa för att räknas som delaktiga? Eller grupper som inte har samma språk och inte helt och hållet samma kultur, som t.ex. katalanerna eller baskerna i Spanien. I det fallet leder det till en önskan om utbrytning och bildande av egna stater. Här har man alltså först en uppfattning om vad som är ett folk/nation och sedan försöker man bilda en stat på grundval av det: språket, religionen, kulturen.
Nationalism av det slaget växte fram främst på 1800-talet och ledde då bland annat till att Tyskland enades som nation efter att ha varit uppdelat i en mängd större eller mindre furstendömen. Italien enades som nation efter att ha haft en liknande historia. Problemet med alla sådana statsbildningar på den grundvalen är när man har större minoriteter som av samma skäl kan anses eller anser sig själva ha en annan nationell identitet eller vara ett annat folk än majoritetsfolket. Om staten ska vara en nationalstat, får man problem med andra nationer inom de egna gränserna. Det har lett till våld och förtryck på olika sätt, ibland på det mest grövsta sätt.
USA är ett motsatt exempel. Här är är medborgarskapet grunden för nationaliteten. Man kan komma från vilken del av världen som helst, vilket folk, språk, kultur eller religion som helst, flytta till USA och bli medborgare. Och sedan räknas man som amerikan. Det är ett särmärke för amerikansk nationell identitet att den består av denna mångfald. Det gemensamma är medborgarskapet och konstitutionen.
Det mest bibliska och ursprungligt kristna ligger betydligt närmare det amerikanska än det europeiska sättet att tänka. Gud skapade en mänsklighet utifrån Adam och Eva. Vår synd och ondska gjorde att Gud med tiden också gjorde olika folk och språk av oss (1 Mos 11) Men hans frälsningsverk genom historien och särskilt genom Jesus Kristus, går ut på att förena oss alla i en och samma familj i Jesus Kristus, Kristi kropp, församlingen, till en ny mänsklighet under Jesus Kristus. Vi har alla samma värde i sig som människor, därför att vi är skapade till Guds avbilder.
Bibeln och den kristna tron beskriver inte de olika folken som statiska enheter. Människor kan byta folk (t.ex. Rut). Och även om Gud väljer ett folk, Israel, till att vara hans speciella folk och tjänare, så sker detta inte utifrån någon sorts nationalistisk ideologi, utan det är uteslutande utifrån Guds suveräna val och vilja att frälsa världen. Israels folk har en speciell uppgift och tjänst i Guds plan med världen. Israels avskildhet från andra folk motiverades inte av nationalistiska skäl, utan utifrån religiösa skäl. Israel skulle inte ”lära sig att göra som de andra folken gör”, dvs inte bli avgudadyrkare.
Att det inte var ett statisk folkbegrepp framkommer bland annat av att det i Jesu stamtavla i Matt 1 finns åtminstone två kvinnor från andra folk, men som bytt folk och blivit en del av Israel, Rahav och Rut.
När sedan församlingen/kyrkan bildas, så utsträcks Guds frälsande handlande till alla folk. Jesus befaller lärjungarna att göra alla folk till hans lärjungar, och han bygger en kyrka på en klippa. I Apostlagärningarna ser vi hur detta utvecklas. Evangelium predikas för alla folk och människor från alla folk blir lärjungar och döps till att utgöra en och samma kropp. I Kristi kropp är vi varken man eller kvinna, jude eller grek, slav eller fri, alla är vi ett i Kristus. Dvs, även om vi fortfarande talar olika språk, också har olika identiteter utifrån vilken region vi kommer ifrån, och fortfarande har olika kön osv. Vi har alla samma medborgarskap i Guds rike.
Detta är också vad vi ser i praktiken genom den tidiga kristna kyrkans historia. Vi ser en kyrka som växer i hela världen genom omvändelse och dop, och denna kyrka betraktas som en enda, katolsk (dvs. omfattande hela världen) kyrka.
Genom hela historien har denna kyrka spritt sig och etablerat sig i regioner under olika furstars välden, små eller stora. Så har det varit tidigare, så är det nu. Och det har alltid varit så att olika furstar har försökt kontrollera religionen i sina områden och därmed kyrkan. Den kristna kyrkan i väst, den under påven i Rom, har alltid försökt hävda sin självständighet gentemot furstemakten. I öst har kyrkan (den ortodoxa) i regel levt i mer symbios med eller under den rådande fursten och ofta haft kejsaren som en högre ledare, så kallad caesareopapism. De ortodoxa kyrkorna är också uppdelade i olika nationella kyrkor.
Efter reformationen i Europa på 1500-talet, då den europeiska kyrkofamiljen splittrades upp i flera olika falanger, fick vi en mängd olika nationalkyrkor som ofta var underställda de lokala furstarna. Exempel på det är de nordiska länderna som haft lutherska statskyrkor sedan denna tid. En av de mer förödande konsekvenserna av den protestantiska reformationen är också en lång rad ”religionskrig”, då detta gick hand i hand med den framväxande furstestaten och absolutismen. I takt med sekulariseringen på 1700-1800-talet växte också olika sorter av nationalism fram, ibland i symbios med olika lokala statskyrkor, ibland utan dem. En del av detta har fått förödande konsekvenser under 1900-talet. Folkkyrkor och nationalkyrkor, vare sig de är protestantiska eller ortodoxa, i kombination med nationalism är alltid något negativt.
Vi har alltså i reformationens spår den negativa frukten (det finns förstås även positiva saker, men det är inte ämnet här) att kyrkan i Europa splittrades upp i olika folkkyrkor/nationalkyrkor ofta underställda den politiska makten. Detta parat med en ökande sekularisering där nationalismen som livsåskådning växte fram på olika grunder, har fått många bekanta negativa effekter i Europas historia.
I ljuset av allt detta, så är den bästa och rakaste kristna vägen att åter hävda kyrkans enhet, självständighet och övernationella karaktär. Den kristna kyrkan är Kristi kropp i världen och tillhör inte någon nation eller något folk eller någon stat. Den kristna kyrkan ska inte vara underställd någon politisk makthavare eller regering. Vi kristna har vår främsta lojalitet till Herren Jesus Kristus och vår identitet är därför som ett kristet folk, en kristen kyrka, oavsett om vi är svenskar, norrmän, holländare, tyskar eller spanjorer etc. I Kristi kyrka spelar hudfärg, språk, kulturella egenheter som surströmming eller falafel, ingen som helst roll. Alla människor är skapade till Guds avbilder och har ett värde i sig själva. Och i Kristus är vi alla ett. En kristen svensk och en kristen arab och en kristen kines har mer gemensamt och något viktigare gemensamt i Kristus, än vad var och en av dem och respektive har gemensamt med människor av samma nationalitet.
Det gör att jag som kristen inte kan ha några principiella problem med invandring och blandning av människor från olika folk, hudfärger, religioner, kulturer och språk. Jag kan se alla människor som lika mycket värda som skapade till Guds avbilder. Och jag kan se alla människor som föremål för Guds kärleksfullt utsträckta frälsande hand. Gud vill att alla ska bli frälsta.
Jag kan utifrån det kristna perspektivet se att kyrkan står över alla kulturer, språk och övriga nationella gränser. Det finns gott och ont inom alla människor, och det finns därför också något gott och ont inom alla kulturer. Kristi kallelse till oss alla är att vi behöver omvända oss. Ingen människa och ingen kultur är undantagen. Därför kan jag välkomna människor som människor, och jag kan bejaka det som är gott i andra kulturer, men också förkasta det som är ont i andra kulturer. Allt detta inkluderande den kultur jag själv är uppvuxen i. Min kristna identitet är långt viktigare än min svenska identitet.
När det sedan gäller den politiska och praktiska frågan om invandring till just Sverige, så kan den inte bara lösas utifrån ett idealistiskt eller teologisk perspektiv. Vi kan inte bara säga att en miljard människor i världen lider svår nöd och vi vill som goda kristna med vår människosyn hjälpa alla. Låt alla flytta till Sverige! Självklart måste politik och statens styre skötas utifrån mer än bara teologiska lärosatser och allmänt god vilja. Vem som helst kan inte rädda hela världen. Men vi kan och ska självfallet göra så mycket vi kan. När kristna kyrkor från Sverige bedriver mission i andra länder och bedriver omfattande sociala arbeten bland annat med hjälp av SIDA-finansiering, då begriper man att man inte kan hjälpa alla människor i världen som lider nöd, utan i stället gör man riktade insatser i bestämda områden och når goda resultatet. Nöden i världen blir mindre. På samma sätt bör ett liknande förnuftsmässigt tänkande naturligtvis gälla även för invandringspolitiken. Alla världens flyktingar kan inte komma till Sverige, och kanske kan vi inte heller varje år ta emot fler och fler – vi måste ha någon form av reglering. Och andra länder inom EU måste bidra mer. Men vi kan ta emot många, vi ska göra det, och vi ska se till att göra det på ett bra sätt.
Och jag är övertygad om att det är på denna sista punkt som människor i Sverige är en aning oroade över vad som håller på att hända i landet just nu. Det finns säkert dem som har fördomar mot människor från annan kultur och som kanske rent av är rasister. Men förmodligen är de allra flesta som uttrycker oro över invandringen till vårt land, mer undrande över frågor som: Hur många är det egentligen som ska komma? Hur mycket kostar det? Vad kostar det för mig personligen? Vem ska betala det? Ska människor som kommer hit kunna få bostad och arbete och göra rätt för sig? Kommer kriminaliteten att öka? Hur ska arbetsmarknaden och bostadsmarknads med mera förändras på ett sådant sätt att det här ska kunna fungera i verkligheten? Varför kastar de stenar på ambulans och brandkår i vissa områden, osv? Kommer de nyanlända att anpassa sig till våra demokratiska ideal osv? Sådana frågor är viktiga att besvara. För de allra flesta spelar det ingen större roll vilken religion de nyanlända har, vilken hudfärg de har, vilken mat de äter eller vilka högtider de firar, eller vilket språk de talar. Huvudsaken är att de respekterar oss och våra lagar, att de är villiga att anpassa sig till det samhälle som tagit emot dem och att de kan arbeta och göra rätt för sig.
Det är när politiker från etablerade partier inte kan ge rediga och förnuftiga svar på frågor som dessa som oron ökar. Det är då Sverigedemokraterna växer. Om politiker från etablerade partier endast tävlar om vem som mest och bäst, verbalt och på annat sätt, kan ta avstånd från Sverigedemokraterna på det allra mest högljudda och uttrycksfulla sättet, och samtidigt försummar att diskutera och ge svar på frågor av ovanstående typ, så kommer Sverigedemokraterna att fortsätta att öka och så även politikerföraktet.
En del invänder då, att vi har gett svar på dessa frågor. Om vi får genomföra vår politik så kommer allt detta att lösa sig. Dessvärre är det nog inte så det uppfattas ute i landet. Om något etablerat parti har svaren, så har de inte lyckats kommunicera det.
Vi behöver mer konstruktiv diskussion om hur man rent praktiskt ska sköta dessa frågor. Vi behöver mer av det än av avståndstaganden gentemot Sverigedemokraterna. Ge väljarna fler konkreta alternativ till SD:s politik än Miljöpartiets, så ska ni nog se att det kommer att gå att regera landet.
Sedan är jag måhända politiskt okunnig, naiv och oerfaren, så att jag inte ”ser” hur detta med samtala och förhandla med SD om vissa praktiska politiska frågor skulle ”legitimera sverigedemokraterna”. Men jag tror att om ett politisk block i Sverige idag skulle förmå sig till att lägga fram ett konstruktivt politiskt-ekonomiskt förslag på hur invandringspolitiken ska skötas och finansieras, hur integrationen och möjligheten för de nyanlända att få börja jobba och göra rätt för sig, hur personer med reella flyktingsskäl ska kunna få bo här, medan kriminella inte får det osv, då är jag säker på att ett sådant block skulle kunna få regera detta land. Man behöver inte ta in SD i regeringskoalitionen, men man kan åtminstone tala med dem och lyssna på dem, och ta deras frågor på allvar. Man kan ta den oro som finns hos mycket vanligt folk i landet på allvar, den oro som utgör grunden för varför så många röstar (missnöjes-röstar) på SD. Detta gäller förstås massmedia också.
Jag skulle personligen aldrig kunna tänka mig att rösta på ett missnöjesparti eller extrema partier som Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag har heller aldrig gjort det. Men sitter de i riksdagen får man prata med dem. Alla som anser att Israel borde förhandla med PLO och/eller Hamas, borde inte ha några problem att förhandla med Sverigedemokraterna. Om man ser till människosyn och praktiskt handlande, är Sverigedemokraterna mönstergilla söndagsskolgossar och mönsterelever i jämförelse med dessa organisationer. Om man glatt leende låter sig fotograferas när man skakar hand med PLO-företrädare eller visar upp sig med kartor där Israel är utplånat enligt PLO:s stadgar, och samtidigt inte vill att man talar med sverigedemokrater, så silar man mygg och sväljer kameler.
Vi behöver inte mer tävlan i avståndstagande gentemot Sverigedemokraterna. Vi behöver konkreta och konstruktiva förslag på en god och förnuftig politik. Då kan vi både välkomna invandrare och flyktingar och bygga ett gott samhälle.
Väljer att behålla det goda ur texten:
”Och andra länder inom EU måste bidra mer. Men vi kan ta emot många, vi ska göra det, och vi ska se till att göra det på ett bra sätt.”
Mitt val har även en egocentrisk ådra då det här landet bygger på invandring.
/Ulrika
Ps. Det tog människorna mellan 40-50 år att bygga upp det pråliga templet i Jerusalem. Gud lät alltihop rasa och tiden med ständig partisöndring inleddes. En tid som kommer att pågå tills Herren återvänt.
Hoppades på att någon skulle tillrättavisa mitt slarviga uttryck. Men jag får försöka göra det själv genom att förtydliga ”partisöndring.” Med partisöndring avses splittring INOM församlingen. Inte splittringar utanför.
/Ulrika
Jag trodde du syftade på splittring inom församlingen. Vad menade du? (Ingen kritik, jag undrar bara).
Micael,
Det ständigt pågående partisöndringen som måste pågå för att bevara den sunda läran innebär samtidigt att en enhetlig kyrka aldrig kan bli verklighet. Vet att du vet detta men det är fler än vi här:)
Tron på en enhetlig, världsvid kyrka andas för mig högmod. Minst sagt.
/Ulrika
På vilket sätt bygger det här landet på invandring? Är du ända tillbaka i istiden?
Det här landet bygger snarare på utvandring. Få andra länder i vår del av världen har blivit av med sina invånare i så stor omfattning som den svenska emigrationen till Amerika. Där fick man inte etableringsbidrag, barnbidrag, sjukersättning, retroaktiva pensioner, stora lägenheter, gratis mat utan alla fick klara sig själv och leva den amerikanska drömmen.
Idag får alla som kommer till USA tre månaders startstöd, sedan får det ingenting. Igår på TV hörde vi om de ankommande kubanerna som får understöd i 6 månader och sedan är självförsörjande – det kallar jag fungerande integration.
Wildwest,
Man kan bara utgå från den verklighet som man själv erfar. I min miljö arbetar invandrarna flest timmar i veckan, till låg lön, betalar in sina skatter o momser och ser mest glada ut av alla ändå.
(Frånsett att de även verkar veta vad vänlighet är. Ett tag var min bästa granne en man från Uruguay. Jag fattade knappt ett ord av vad han sa, och antagligen inte han mig. Men vi kunde leva med ögonkontakt och kroppsspråk.)
/Ulrika
Ja, men det är ingen seriös förklaring. Sverige var fram till 1990-talet en av världens mest homogena befolkningar. För länge sedan hade vi tyska hansa-köpmän och vallonska bergsarbetare som invandrade. Det tog decennier för dessa relativt få människor att komma hit. De kom inte alla samma år. Då funkar integration och assimilering, inte minst för att det på den tiden inte fanns bidrag för allting. Dessutom blev det ändå bråk. T ex så fick tyskarna bygga sin egen kyrka i Visby (det är den med Pride-flagga försedda domkyrkan idag), de fick inte använda de andra kyrkorna.
Invandrarna runt dej, lika lite som de runt mej, har låga löner. Det finns lägsta-löneregler i Sverige. De får lön för det arbete som de utför precis som vilken svensk som helst. På mitt jobb har jag en turkiska, en indier, två iranier och en israel. De är roliga och trevligare än alla torra svenskar som inte har en åsikt om något eller mest säger: jasså, säger du det och går därifrån.
Men allt detta är inte ett bevis på att Sverige är byggt på invandring. Detta stämmer nämligen inte.
Wildwest,
Har du samma inställning till flyktingar?
/Ulrika
Instämmer, och när man vill bli medborgare i USA så måste man svära trohet till Landet.
Jag är för dialog, massinvandring (släpp in minst varje kristen från mellanöstern, som blir förföljd), integration, diskussion o samarbete.
Jag är emot främlingsfientlighet, Pk-gullandet med militant islamism (t ex hamas), halmgubbeavrättningar (jag vet att du tror så här, alltså har du fel; trotts att man INTE tror just dito), smala åsiktskorridorer (typ Birro), kommunism (läs katekesen), fascism och de fjantar som sitter i riksdagen på smutsbruna o illröda ideologier.
Vårt land har – precis som de flesta kulturer – 20% mindre begåvade röstberättigade. Felet är när en sådan minoritet får för mycket makt (typ nu).
Pensionera Åkesson o Sjöstedt. Kom ur den frusna ankplaskdammen. Låt våren komma o alla blommor blomma.
Enhetsstaten är död, folkhemmet är fallfärdigt och kommunismen har störtat i avgrunden.
Amor vincit omnia!
God Jul eller snarast med anglofila begrepp: Glad Kristusmässa (alltså Happy X-mas)!
Och varför kan andra kända bloggarpastorer inte uttrycka sig så här istället för att göra namninsamlingar mot ett specifikt politiskt parti, fast åsikterna de blivit kända för, massinvandringen, finns brett i hela samhället?
Det här är balanserat, historiskt förankrat och jag kan skriva under på allting. Överallt i samhället, i skolor, dagis, kyrkor, utrikespolitik säger vi att ”vi ska sitta ner och samtala”. Men plötsligt gäller detta inte riksdagens tredje parti. Ingen politiker från den beramade sjuklövern ska hädanefter komma och kräva att jag ska prata med någon motståndare när de själva kastar landet i fördärvet av ren prestige! I mer temperamentsfulla länder än vårt skulle redan idag många av riksdagspartierna försvunnit i opinionsmätningarna om man agerade så här.
Den kristna kyrkan står över alla folk och stammar. Det är självklart så! Det finns praktiska problem att samordna väckelserörelsernas psalmsång med andra kulturers vildare mötesstil, men det är samma Gud vi tillbeder, vi gör det på olika sätt. Som kristen skriver jag under på detta till 200%.
Det finns sannolikt ytterligt få bland SD-sympatisörer som är renodlade rasister och främlingsfientliga. Det jag som sekulär medborgare i Sverige oroar mig för är den tilltagande bristen på yttrandefrihet, att fakta inte ens kan diskuteras utan att man kallas allt från SS-bödel till högerextrem fanatiker, att man kan både förlora sin arbetsplats och sina vänner och snart även sin frikyrkotillhörighet. För det andra oroar de enorma kostnader, 156 miljarder för kommande mandatperiod, som en totalt katastrofal integration skapar, en budgetpost som ökat med 70% utan att det får nämnas. Det finns inte heller någon lösning på allt detta, utan lösningen är att lägga migranter på hög här så länge, i väntan på, ja vaddå egentligen?
Som kristen medborgare i Sverige oroar jag mig för den starka muslimska invandringen. 10% är den vedertagna procentsatsen för islamister bland alla dessa. Islam är en religion som vill upprätta kalifatet, ta makten världsvitt. Vad händer med muslimdominerade stadsdelsnämnder, städer som Malmö osv, i en förlängning? Jo, att muslimska sedvänjor och rent av sharia-lagar ska gälla. Sånt inträffar redan, bl a i Helsingör. Detta om islam som en direkt fientlig religion till kristendomen, både teologiskt och praktiskt, är dock inget man i det ärkesekulära Sverige kan diskutera i en allmän debatt. Men jag undrar ibland om den förföljelse av kristna som många profeterat om här i landet inte kommer att komma just av en ohelig allians av radikala liberaler och muslimer.
Mycket klarsynt skrivet.
SD sitter i riksdagen och måste få delta i arbetet på samma villkor som övriga partier. Man behöver inte bilda allians med dem, men det fungerar inte att mobba ut dem. Behandla dem neutralt och korrekt.
Lägg heller inte så mycket fokus på om de stödjer förslag X eller Y från övriga partier. Strunta i det och låt saken ha sin gång. Ju mindre uppmärksamhet, desto bättre.
Det parti som lyckas ta över initiativet i deras huvudfråga – invandringen – och visa på en annorlunda och positiv lösning, präglad av godhet, medmänsklighet och saklighet, kommer att vinna stöd bland väljarna och samtidigt neutralisera mycket av SD:s inverkan.
Vad jag röstar på? KD – alltid KD.
*I ljuset av allt detta, så är den bästa och rakaste kristna vägen att åter hävda kyrkans enhet, självständighet och övernationella karaktär. Den kristna kyrkan är Kristi kropp i världen och tillhör inte någon nation eller något folk eller någon stat. Den kristna kyrkan ska inte vara underställd någon politisk makthavare eller regering. Vi kristna har vår främsta lojalitet till Herren Jesus Kristus och vår identitet är därför som ett kristet folk, en kristen kyrka, oavsett om vi är svenskar, norrmän, holländare, tyskar eller spanjorer etc. I Kristi kyrka spelar hudfärg, språk, kulturella egenheter som surströmming eller falafel, ingen som helst roll.
**Och jag vill tillägga: Inte heller underställd någon jordisk andlig ledare (t.ex. ungkarln från Rom). Vidare Mikael: Tänker du dig denna enda enhetliga Kyrka såsom en synlig sådan?
Givet din lilla känga åt protestantismen i ditt blogginlägg ovan tycker jag mig finna hos dig åtminstone implicit åsikten att den protestantiska brytning med RKK var olycklig och kanske t o m helt onödig. Med andra ord den enda Kyrkan existerar i Romimperiets Kyrka (d.v.s. Italiens Kyrka).
Magnus
Oj! Detta är det mest balanserade inlägg i de här frågorna jag läst från någon andlig ledare någonsin.
Fritt från smutskastning åt något håll, god historisk förankring, realistisk syn på integrationsproblematiken och klarsynt hur kyrkan bör förhålla sig.
Du bör genast sända denna till tidningen Dagen eller Världen idag!!
Under rubriken FASADLEGITIMATION
gjorde jag ett inlägg redan efter den första artikeln i serien, där jag talade om att du redan hade bestämt dig. Jag avrundade:
”Vilken lösning du Mikael kommer fram till blir intressant att se. Du kommer inte att vara kvar i det som utåt sett framstår som din nuvarande uppfattning och ställning.
Det jag tycker mig hittills kunnat utläsa ur din ”fasadlegitimation” tyder på att du kommer att lämna protestantismen i dess nuvarande form. Rakare: Du har redan bestämt dig i principfrågan och vill nu argumentera för ”slutet” och söka dig fram till den lämpliga formen och tiden. ”Jag är inte längre baptist” var på sin tid uppseendeväckande. Det är inte mycket i jämförelse med vad du kommer att tillkännage som resultat av det arbete och de överväganden som ligger bakom den här – som jag tror – ”upplysande” väl genomarbetade serien.
Redan ”proportionalitetsprincipen” säger mig att Maria är oändligt mycket intressantare för dig än som enbart mariologi.”
Du betecknade det som intressant inlägg, men tog definitivt avstånd från mitt påstående.
Nu säger du alltså det förutsägbara: ”Detta är också vad vi ser i praktiken genom den tidiga kristna kyrkans historia. Vi ser en kyrka som växer i hela världen genom omvändelse och dop, och denna kyrka betraktas som en enda, katolsk (dvs. omfattande hela världen) kyrka.”
Välkommen till ännu en ny insikt. Men varför denna kringgående rörelse, denna FASADLEGITIMATION?
Bra pastorn, du borde bli politiker istället. Äntligen en pastor som kan se balanserat och nyktert på SD, till skillnad mot denne extremist: http://www.stefansward.se/2014/12/13/nu-tar-vi-upp-kampen-mot-vaxande-kristen-tolerans-mot-framlingsfientlighet/
SÅ
De som röstar på SD är extremister, så ock V.
Dessa partiers grundideologier har förintat 100 miljoner människors liv.
Smutsbrunt o blodsrött är inga färger; det är illavarslande färgkoder.
Dragen ut!
PS! Fattade jag dig rätt – på SD:s propaganda pravdaavdelning – att du röstade på SD. DS!
Anders, jag vill inte medverka till att du bryter ditt löfte gång på gång, men jag förstår att du har svårt att avstå att föra ett samtal med mig.
SÅ
Det är INTE ett samtal, då jag besvarar frågor, vilket du sällan gör.
Därmed radiotystnad igen.
Jag är ö h t inte intresserad av din antikatolicism o ignorans.
O din surmulna tystnad o dissrespekt speakes volumes!
Anders 🙂
Bra artikel.
En liten kommentar. Katolsk är mer än världsvid/universiell.
Kata Holikos betyder också samstämmighet med helhetet/fullheten. Och att vara ett!
Några vill vara katolska, inte alla är det, men alla blir det i himmelen, i himmelen!
I Kristus, med Maria