I vårt samhälle och i de kristna sammanhangen sker hela tiden värdeförskjutningar. Gamla tiders självklarheter blir dagens otänkbarheter, och tvärtom. Det som tidigare räknades som otänkbart blir helt plötsligt tänkbart. Det som förr var helt normalt, betraktas plötsligt som onormalt och främmande. Och ibland sker dessa värdeförskjutningar och förändringar på ett ganska lågmält, under ytan och på ett nästan dolt sätt, och plötsligt står vi där med en helt ny situation. När jag läste dagens nummer av tidningen Dagen, undrar jag om inte det var ett tecken på just en sådan värdeförskjutning och ”normalisering” av det som förr var helt otänkbart.
I ett helt tidningsuppslag under vinjetten ”Insikt” finns en artikel om den kristna sångerskan Jennifer Knapp. Hon var en framgångsrik kristen sångerska för ett antal år sedan, men försvann från musikscenen 2002. Sju år senare dök hon upp igen och då med nyheten om att hon är homosexuell.
I artikeln återges hennes berättelse och hennes kamp. Hon berättar om hur hon nu uppträder på för henne helt nya musikscener. Bland annat uppträdde hon på en bar för lesbiska kvinnor. Hon ville själv bara sjunga sina nya sånger, men publiken lyckades ändå få henne att också sjunga sin gamla kristna repertoar, varvid många i publiken lyfter sina händer och sjunger med, att många av publiken var kristna som tidigare blivit utstötta från kristna församlingar för sin livsstils skull och nu gjorde krogen till sin kyrka. Knapp uttrycker sin önskan om att kristna församlingar borde vara mer inkluderande i sitt sätt att förhålla sig till homosexuella.
Det jag menar med att lyfta fram detta är att jag ser denna artikel, som upptar ett helt uppslag, som ett uttryck för att homosexuell livsstil även i frikyrkliga och traditionellt bibeltroende och teologiskt konservativa sammanhang (så kalla väckelsekristna sammanhang) börjar bli allt mer normaliserad. Artikeln står här helt utan någon teologisk kommentar. Nu vet vi sedan innan, att tidningen Dagen inte står för samma åsikter som sångerskan här i artikeln. Dagen står för den traditionella kristna linjen i denna fråga. Men just själva det faktum att tidningen låter ett helt uppslag tas upp av ett helt okritiskt reportage om en sångerska som ger uttryck för dessa uppfattningar och som har denna livsstil, skapar intrycket av att denna uppfattning nu är helt normal och fullt legitim även i kristna sammanhang.
Jag vet givetvis att det är skillnad mellan reportage och ledarsida, och att tidningens åsikt förs fram på ledarsidan. På debattsidor och reportagesidor kan man förvänta sig att diametralt motsatta åsikter kommer fram. Men ibland kan man se i Dagen, att man på ledarsidan kommenterar debattartiklar eller reportage utifrån tidningens egna värderingar eller linje. Och det är detta jag saknar här. Jag personligen kan förstå att tidningens ledarsida står för en annan linje (bland annat utifrån Elisabeth Sandlunds tydliga artiklar från förr), men jag tror att många läsare inte ser den nyansen. Många blir snarare påverkade av ett dylikt reportage till att tänka att homosexuell livsstil är normal även i så kallade väckelsekristna och bibeltroende sammanhang, många blir nog påverkade så att de ser det som helt legitima saker även ur kristen och biblisk synvinkel. Och detta just för att tidningen i detta fallet inte tagit sig tid att kommentera detta på något sätt, utan bara trycker denna artikel som den är.
Att denna okritiska artikel får ett helt uppslag och inte blir kommenterad på något sätt, är ett uttryck för en värdeförskjutning – tystlåten, försiktig, under ytan – som kommer att bidra till ännu mer värdeförskjutning i de kristna sammanhangen till att den kristna församlingen i Sverige blir ännu mer anpassad till tidsandan. Det är en värdeförskjutning i tidningen Dagen som tidning – för ett antal år sedan hade man inte släppt igenom en okritisk artikel om något som detta utan att på något sätt kommentera innehållet. Det kommer att bidra till en värdeförskjutning i läsekretsen, som inte alltid förmår se skillnaden mellan tidningens linje på ledarsidan såsom den uttryckts för flera månader sedan och dagens reportage som okritiskt låter denna uppfattning uttryckas i en positiv dager.
Här kan man fråga sig om inte en kristen tidningsredaktion måste ta ett större och övergripande ansvar för hur en tidning ser ut som helhet.
Men på något sätt känns det ändå som att det här är något som ligger i tiden, Men för den skull betyder inte det att vi likt den kokande grodan ska vänja oss därvid.
Apropå invandring – integration – islamism – mediekratin
Den senaste tidens upprördhet i Sverige på grund av den politiska villrådigheten som inträffat, med ett kommande extraval som grädde på moset, har naturligtvis en källa. Om den källan har friskt eller unket vatten kan diskuteras.
Bakgrunden är att vårt land i dag saknar en hållbar värdegrund (eller en väldigt tunn) och när flyktingar kommer hit blir de frustrerade över det moraliska förhållningssättet vi lagt oss till med. Den sexuella lössläpptheten har pågått länge, påhejade av våra rikskändisar i RFSU med sina systerorganisationer, RFSL och olika feministinitiativ. Massmedia inte att förglömma. Både präster och politiker har blivit färgblinda.
Alla har de den totala moraliska friheten på sin agenda. Resultatet av livsstilen blir oönskade graviditeter som kräver sin lösning, man firar 40 år i dagarna.
De flesta nysvenskar har svårt att ta till sig detta för dem annorlunda sättet att leva. Nytt land och annan moral. Deras unga har det lättare därvidlag och kommer därmed också ofta i delo med sina föräldrar. Och som ett resultat kommer familjemedlemmar i konflikt med varandra, blir frustrerade, och får svårare att orientera sig i livet, många också utan meningsfull sysselsättning, arbete.
Om detta moraliska dilemma stannade inom invandringsgruppen och man kunde anpassa sig till vårt sätt att leva, kunde problemet bättre hanteras. Nu gör det inte det. Grundläggande islamska värderingar blommar i stället ut som en motkraft, och solidariteten till denna lära utgöra grunden för mycket av det våld vi ser ute i världen, och rädslan för spridning finns. På politiskt håll och i medierna, förstår man inte hotet, men det finns, och på lokalt håll gör det sig påmint och resultatet blir en ökande avoghet mot invandraren, när det kanske i verkligheten är islam man fruktar.
Det här blir ett större problem än det behövde vara och anledningen är att de politiska partierna inte kan hantera situationen, därför att det delvis handlar om religion och den är avskaffad. OK då, den finns/fanns i Svenska kyrkan t.ex., men man har spelat bort sina kort och gjort sig själva till medspelare genom sin anpasslighet till samhällets värderingar i stället för att mana till samtal, något som borde vara kyrkans specialområde.
Till detta kommer tredje statsmaktens, dvs mediernas sätt att agera, som har gjort att de politiska krafterna ha blivit mer rädda för dem än för folket. Där har också en besvärande anpasslighet blivit norm. När man inte förstår problemen ägnar man sig åt mobbning i stället.
I detta landskap sätter makthavarna, politiker och media upp en förvånad min och undrar över varför ett parti som ser problemet på ett annorlunda och mer nära sätt får sådant genomslag. Att det finns överdrifter i deras sätt att se problemet förtar inte att det finns en inriktning som stämmer med medborgarnas syn.
Kommunisterna tog makten i Ryssland med mindre än 10% av folket bakom sig.
Finns det någon lösning på detta innan det gått helt överstyr? Jag tror det, fråga hur man gjort i våra nordiska grannländer.
/Stig
Som katolik kan jag bara tillägga att jag egentligen inte vet ifall vår kyrka visar ner eller mindre kärlek än andra.
Men jag känner personligen åtminstone en som är aktiv i kyrkan, men vi har inte pratat om just denna fråga.
Jag antar att han kämpar med sina synder, liksom jag gör med mina.
Frid
TJ.
Snälla nån vad vi kan tolka en text olika…
jag läser en tragisk berättelse om en kvinnas liv, jag tycker ärligt talat synd om henne. En livsberättelse helt enkelt. Snarare tycker jag den varnar för den homosexuella livsstilen, inte något den propagerar för….
Sådant tycker jag är bra att Dagen har med, det skulle aldrig Världenidag ha.
Sedan är det så LÅGT att skriva ”med tungor överallt” som kommentar till detta… pinsamt gubbsjukt lågt.
Givetvis är hbtq-folk utsatta! Jag har träffat och hjälpt folk som försökt ta sitt liv, som blivit överfallna, misshandlade enbart på rena misstanken! Folk som blivit utstöta ur sina familjer osv…
Att de inte skulle vara förföljda pga media stöttar dem tar jag som en ren dumhet…
Tar man sig tid att möta dessa människor kan man verkligen få sprida Kristusdoft, men bekymrar man sig enbart om underlivsfrågorna lär an inte nå så många… Det går att möta dem UTAN att delta eller bli en del av deras livsstil…
Ärligt talat: en del kommentatorer här skulle behöva en dos av verkligheten….
Tycker som icke-katolik att katolska kyrkan visar betydlig mer kärlek i denna fråga än de sk ”Karismatiska” kristna.
Michael,
Du skriver: ”Tycker som icke-katolik att katolska kyrkan visar betydlig mer kärlek i denna fråga än de sk ”Karismatiska” kristna.”
Det finns olika sätt att dölja alla sina genom historien ”tungor överallt.”
Det som du tolkar som ”visar betydligt mer kärlek” är ett gigantiskt förrädiskt sätt att rättfärdiggöra sig. Hur många sexförbrytelser är KK uppe i nu?
Jag säger det rätt ut. Det klär inte en EFS-pastor att göra en huvudsak av denna kvinnas historia samtidigt som han gör smygreklam för övergreppskyrkan.
/Ulrika
Jennifer beskriver hur hon gått från alkoholpåverkade heterorelationer via 10 års celibat till homosexualitet. En mycket vanlig väg inom ”kristenheten” som vissa dagar i sin stora omfattning accepteras till en nivå av försvarstal, till att nästa dag, om det gäller en kvinna som talar ärligt i ”Dagen” förkastas till den grad att ”man” vill sätta munkavle på syndaren.
Jennifer är öppen för olika tolkningar och tvingar inte sin på någon. Hon kräver inte att andra ska serva hennes tolkning utan drog sig tvärtom tillbaka. Den dag hon tvivlar på sin egen tolkning vet hon att det finns andra att vända sig till. Må Guds rika Hjälpare och gärna en sund kristen man komma i hennes väg.
/Ulrika
Värdeförskjutning i kristna led tolkar jag detsamma som avfall från Guds Ord.
Evangeliet predikas inte i kraft utan man ser tillbaka till tidigare väckelser. Få ser vad Gud gör idag.
Guds Ord är lika väckelse starkt idag som det var igår, men det är hela dynamiken i Guds Ord som inte kommer fram. Alla har blivit låsta i sina traditioner och kan inte ta emot det som Gud vill visa. Istället för att påvisa människor alla fel de gör så saknar predikningarna kraft. Vad gör Gud idag?
Israel, Guds egendomsfolk har blivit en skiljefråga för många kristna. Är hedningarnas tider kanske snart förbi? Ja , jag tror det och Gud välsignar staten Israel med dess folk. Snart kommer de ta emot Jesus.
Jag tror att Herren vår Gud vänder hedningarnas tider till ett avfall, därför att vi inte ser Guds Son i hans Ord. Vi säger nej till bibelordet.
Hur många kristna förstår dopet i Jesu Kristi namn enl. Apg.2:38-39 och att detta inte är i konflikt med det som Jesus sa i Matt.28:19. Tvärtom Guds egenskaper pekar på hans namn.
Hur många kristna ser att det var Jesus Guds Son som kom till Abraham vid Mambres terebintlund, fullt synlig i människogestalt?
Samfund och kyrkor har hela tiden lagt ut dimridåer med rök, så att Guds Ord vattnats ut mer och mer.
Detta är orsaken till att de kristna närmat sig världen.
Predika omvändelse med syndanöd och ett evangelium som öppnar upp Guds Ord så vi ser Herren Jesus och låt sen människorna döpa sig rätt, i Jesu Kristi namn, som de första kristna gjorde. All sanning börjar i Apostlagärningarna, då Guds Ord blev levande fullt ut för mänskligheten. Gud i oss.
Frid
lärjungen
Jag tänker alltid på Åke Green, när jag läser sånt här. Hur han även från så kallade pingstled fick utstå spott och spe för sin liknelse om homosexualiteten som en cancersvulst som äter sig mer och mer in i Kristi kropp och omformar den. Cancer märks inte till att börja med, när det börjar göra ont och man åker in till akuten är det ofta för sent. Det här är ju ett utmärkt exempel på den metaforen.
Det är naturligtvis tråkigt att sexualiteten alltid blir det område som får symbolisera dekadens och kristendomens förflackning. Länge talades i sekulära sammanhang om sex som ”synden”. Kanske är det en tyngre sorts synd än andra ändå? Det är ju här själafienden verkligen sätter in sina attacker, det är ju väldigt tydligt.
Det hade varit ”kul” att prata med Lewi Pethrus om detta. Hör du Lewi, är det inte härligt att en lesbisk sångerska sjunger kristna sånger på lesbiska krogar till halvfulla tjejer med tungorna lite varstans och att de då lyfter händerna och blir berörda? Kanske vi borde öppna ett Filadelfia-café för dessa och anställa några homosexuella artister som kan sjunga Löftena kunna ej svika? Jag undrar vad han sagt om det…
Som CSLewis påpekat så behöver det inte betyda att sexuella synder är tyngre eller värre, utan bara att det är enklare att fresta flertalet människor med dem.
Vad jag inte förstår är varför det är så svårt att diskuterar hbtq-frågor utan att överdriva, bli raljant eller hänge sig åt nidbilder. I texten står det att JK vid ett tillfälle (inte flera) spelat på en lesbisk bar och inte någonstans kan jag läsa om ”tungor litevarstans”.
Jag tycker ämnet Mikael lyfter är viktigt och intressant och önskar att det kunde diskuteras utan att debattörerna bli raljanta och nedsättande mot en grupp redan utsatta människor. Jag kanske inte anser att homosexuell utlevnad är riktig el förenlig m bibeln. Jag kan stå för min tro och min syn på att sexuellt umgänge med någon av samma kön är synd. Men som i alla diskussioner finner jag det mer relevant att hålla mig till sakfrågan och inte hänge mig åt ett allmänt bespottande av ena eller andra parten utifrån egna fördomar, irrelevanta i sammanhanget. Det är människor vi pratar om, många i en utsatt position och som både upplever sig och i praktiken är uteslutna fr sammanhang de önskar få tillhöra (den kristna gemenskapen). Det må så vara att deras utlevda homosexualitet är orsaken till uteslutande och kan anses helt korrekt, inte desto mindre torde vi kunna undvika raljerande av ovanstående karaktär och fokusera mindre på att trycka ner grupper vi inte delar värderingar med och istället fokusera mer på hur vi kan nå ut med våra egna (eller snarare bibelns) budskap till fler. Tonen i debatten leder knappast till det senare. Jag är medveten om att den här debatten kanske främst inte är riktad utåt mot/till homosexuella (el allmänheten) men naturligtvis finns det de som följer det som skrivs. Dessutom bör väl sättet vi uttrycker oss kring frågan om tex homosexualitet vara etiskt någorlunda samma i en inomkyrklig som mer allmän kontext. Att i den ena ha en mer raljant hållning än i den andra, får väl närmast ses som bottnade i någon form av dubbelmoral.
Hear, hear!
Håller helt med!
Hör du till dom sällsynta varelser som aldrig varit på ett disco eller en pub en sen kväll? Passa på att göra ett studiebesök så tror jag inte bara att du får se tungor på upptäcktsfärd utan även annat.
Jag håller definitivt inte med om att homosexuella i Skandinavien eller i stora delar av USA och Canada är utsatta människor! Absolut inte! Det är tidens innefolk, kulturens centrum, det är beundransvärt att vara normöverskridande och queer!
Det är snarare vi andra, vita heterosexuella män som är utsatta eftersom all världens orättvisor enligt ett stort antal debattörer verkar vara vårt fel. Dessutom är vi den lilla spillra av befolkningen som inte kan diskrimineras i enlighet med gällande lagstiftning.
Man kan inte tassa på i ullstrumporna kring alla möjliga avarter som hotar tränga in även i kyrkor. Jag tror du skulle funnit Jesus själv ytterst intolerant. Huggormars avföda, vitmenade gravar, etc, etc – ord som han riktade mot dåtidens religiösa ledare. Inte ens jag tilltalar pastorer på det viset.
Homosexualiteten kommer förr eller senare orsaka en ny kyrkosplittring.
Nej jag tillhör inte de sällsynta varelser du refererar till
Det förvånar mig inte att du inte håller med mig. (Men eg anser jag väl inte att det tillför en diskussion ngt att vara raljant och nedsättande, oavsett om ngn är utsatt el ej.)
Jag håller inte med dig om att vita heterosexuella män är mer utsatta än hbtq-personer, ens i Sverige el Nordamerika. Men detta är inte rätt ställe att diskutera detta vidare på.
Att inte acceptera och att skarpt markera att man inte tolererar ett visst levnadssätt måste inte nödvändigt vara det samma som att vara raljant el nedsättande.
Jag drar mig ur diskussionen här då ämnet tenderar att bli väldigt OT. Önskar en trevig helg.
Ber Mikael om ursäkt för att jag fört diskussionen OT. Och tackar för en mycket bra blogg.
Bara citat! Men bra sagt Francis!
/Kjell
“To be really Bible-believing Christians we need to practice, simultaneously, at each step of the way, two biblical principles.
One principle is that of the purity of the visible church. Scripture commands that we must do more than just talk about the purity of the visible church; we must actually practice it, even when it is costly.
The second principle is that of an observable love among all true Christians. In the flesh we can stress purity without love, or we can stess love without purity; we cannot stress both simultaneously. To do so we must look moment by moment to the work of Christ and to the Holy Spirit. Without that, a stress on purity becomes hard, proud, and legalistic; likewise without it a stress on love becomes sheer compromise.
Spiritually begins to have real meaning in our lives as we begin to exhibit simultaneously the holiness of God and the love of God. We never do this perfectly, but we must look to the living Christ to help us do it truly.”
― Francis A. Schaeffer, The Great Evangelical Disaster
Bra skrivet, Mikael. Det är märkligt det här. Jag frestas säga att det är typiskt svenskt, men det är en global tidsanda som kommer till uttryck (inte, som Jonas helt felaktigt säger, något som stämmer med en evangelikal anda). Detta att tycka om att vara med i tidsgänget även om man först tycker att det har fel, att njuta av att böja sig helt i onödan. Det är mycket servilt och mycket motbjudande. Bra att du tog upp det.
Det stämmer med en omtolkad ”evangelikal” teologi, där författarskap kan ifrågasättas, delar av bibeln hävdas vara tillägg eller omarbetat, och så vidare. En omtolkning av teologin öppnar upp för andra tankegångar. Drivkraften kan hävdas vara tidsandan, en vilja att anpassa sig för att skapa förståelse för evangeliet.
Jag kan inte kortfattat ta med alla aspekter här, kanske var dumt överhuvudtaget att ge sig in i debatter som bara missförstås. Men min kärna vad jag menar hoppas jag snart kanske kommer på en blogg.
Men det du nämner här, Jonas, är inte ”evangelikal” teologi i sig, även om det finns ”evangelikaler” som har ett sådant synsätt. Du missbrukar ordet evangelikal här, helt enkelt. Om du t ex kikar på evangelikala trosbekännelser eller dokument som The Chicago Statement on Biblical Inerrancy från 1978, så får du en helt annan bild.
Ditt påpekande stämmer. Jag använder ordet evangelikal i sin omförhandlade teologiska betydelse.
Läs gärna ” The Great Evangelical Disaster” av Francis A. Schaeffer som ger grunden till det vi ser idag hända…
Schaeffer är min husgud.
Varit på l’abri?
Bra skrivet Mikael.
Kanske vi i framtiden kan vänta oss en en helsida med sångerskan och teologen Vicki Beeching eller varför inte den omtyckte sångaren Ray Boltz ifrån Gaither Homecoming, samtliga fullt bejakande av homosexuell livsstil. De teologiska kommentarerna kan förslagsvis komma från Matthew Vines eller Justin Lee vilka propagerar för en homosexuell kristen livsstil.
Att Dagen har besynnerlig nyhetsrapportering har jag reagerat länge över. T.ex. varför ger man RKK eller SvK så mycket utrymme?
Magnus
Vilka delikata frågeställningar som kommer upp! Men är det i grunden en omvärdering i sak? Nä det tror jag inte det behöver vara. Istället är grunden till förändring en förändring i bibelsynen. En ny mer modern teologi, mer progressiv mer evangelikal, där längtan att leva i symbios med modernare textkritik och känna sig lite mer ”vetenskaplig” öppnar upp för rationalistisk reservation. Det luriga med detta är att den varken är traditionell eller liberal, det är nånstans mittemellan. Alestigs krönika om julklapp i Dagen häromsistone visar på detta, det viktiga är att vi ” håller fast vid det centrala i tron” En rationalistisk avskalning samtidigt som man håller fast vid traditionella värderingar i grunden öppnar upp för andra tankegångar, då blir innesluta ett viktigt begrepp, eller vår kallelse är inte att moralisera. Jag kan rada upp fler begrepp som används. Men nu tillkom ju ytterligare en krönikör från den flanken…så allt tyder på att tidningen Dagen drar sig åt mer evangelikalt håll snarare än åt sina rötter i väckelsemyllans tolkningar även om man har officiellt mycket av dess värderingar kvar.
I vårt samhälle och i de kristna sammanhangen sker hela tiden värdeförskjutningar. Vad är orsaken till denna förskjutning, från det Gud vill?Kan det vara så, att Jesu andra tillkommelse,är närmare än vi anar,för när lärjungarna ställde frågan till Jesus,vad som blir tecknet på din tillkommelse,Då var svaret från Jesus,se till att ingen förvillar er.En vaken bibelläsare,ser ju alla värdeförskjutningar, som har skett de senaste åren!Jesus själv säger, som det var på Noas tid.Då var det också värdeförskjutningar, som det var då, skall det vara vid Människosonens tillkommelse!Mikael vad tror du?Närmar sig den stora festen som Jesus talar om,då han tillsammans med sitt folk, skall dricka av vinträdets frukt.Då är det vår!Överstepräst som är värd!
Din text och Mikaels bloggpost får mig att tänka på begreppet ”Laglöshetens hemlighet”, vad det nu kan betyda.
Muslimer som kommer till Europa och väst reagerar på det sedliga förfallet. Där kan vi ge dem rätt. Det är något i vårt svenska en gång kristna samhälle som främjar en smygande dekadans. Lägg märke till att förfallet har skett långsamt steg för steg under lång tid så att folk i allmänhet likt grodan i grytan som sakta värms upp ingenting märker. Sverige för låt säga 50 år sedan var helt annorlunda.
Att media är inblandat i detta framgår av blogginlägget. Dagen i sin tur är sannolikt påverkad av större media och underhållningsbranschen. Frågor som då väcks är vilka som kontrollerar massmedia och vad de har för slags illa dold antikristen agenda. Några ledtrådar är kulturmarxismen, Frankfurtskolan och ”politisk korrekthet”.
Jag är gla och tacksam att du och en del andra har börjat att lägga sig i den offentliga debatten. Vi har varit alltför tysta. Men nu börjar vi att syå upp för vår tro och våra värderingar. Jag har alltid sagt att bi kommer inte att få mothugg för att bi tror på jesus, utan när vi börjar att stå för våra värderingar. Johmny