Några tankar om sola scriptura

Här är några tankar om sola scriptura (Skriften allena), om vad det innebär och inte innebär, samt en problematisering. Jag gör inte på något sätt anspråk på att täcka allt eller att komma med den självklara lösningen, utan jag vill endast lyfta fram några viktiga frågor för eftertanke och fundering.

Det är en princip eller lära som används inom protestantisk/evangelisk teologi och som betyder att Bibeln är högsta auktoritet för tro och liv, men inte enda. Det finns fler auktoriteter som kyrkans ledarskap, kyrkomöten, traditionen, etc. Men i protestantisk teologi står Bibeln över detta andra.

Till sola scriptura brukar man koppla tanken på Skriftens klarhet. I allt som rör frälsningsavgörande frågor är Skriften tillräckligt tydlig så att även en vanlig, enkel och olärd människa kan förstå tillräckligt mycket för att kunna bli frälst.

Man brukar också tillfoga tanken att Skriften är sin egen tolk. Det dunkla i Bibeln ska förstås utifrån det som är klart.

Inget av det ovanstående betyder dock att en kristen människa eller en kristen församling bara ska använda sig av Bibeln och inte av trosbekännelser, bekännelseskrifter och andra teologiska böcker. Bibelns lära måste nämligen förklaras och systematiseras för att villolära ska undvikas. När de första kristna församlingarna grundades av apostlarna, så blev de systematiskt undervisade i den kristna trons innehåll. De fick inte ett antal olika brev och evangelier stoppade i handen och tillsagda att själva forma sig en uppfattning om vad som är den rätta läran. De böcker vi har i Nya testamentet skrevs senare och alltsom behov uppstod, allteftersom det uppstod olika problem av diverse slag i församlingarna. Men de skrifterna är inte avsedda att ersätta den systematiska och muntliga undervisningen i läran. Därav behovet av bekännelser och bekännelseskrifter.

Det är Gud som ordnat det så, att en sorts ”läroämbete” behövs i kyrkan. Termer för vilka som innehar detta ämbete kan variera i olika kyrkliga traditioner. Gud har dock inte lovat i Skriften att genom Anden undervisa alla enskilda individer på ett sådant sätt att lärarens tjänst i församlingen inte skulle behövas. Till det behövs kyrkans teologer och lärare (vilket är ett mer protestantiskt sätt att tala om kyrkans läroämbete). Dessa har som sin uppgift att studera Bibeln, systematisera dess läromässiga innehåll och förklara det för oss.

Ett praktiskt exempel på detta är när treenighetsläran och kristologin (läran om Kristus) utvecklades under 300-400-talen. Det som beslutades i dessa frågor under de första fyra ekumeniska koncilierna eller kyrkomötena (Nicea 325, Konstantinopel 381, Efesus 431 och Kalcedon 451) anses som bindande kristen lära av alla historiska protestantiska samfund. Det betyder inte att alla de dokument som kom fram under dessa möten eller i samband med dem ingår i några protestantiska bekännelseskrifter, men läran som definierades och beslutades vid dessa kyrkomöten anses vara korrekt biblisk lära och därmed bindande för den kristna kyrkan.

Ingen av dessa läror står uttryckligen formulerad i ord i Bibeln på just det sättet, men de anses vara ett uttryck för den lära som bibeltexterna avser att ge. Formuleringarna från dessa kyrkomöten definierar, preciserar, förklarar vad den bibliska läran är och inte är. De undervisar, förklarar, utlägger, definierar och preciserar alltså det som Judas skriver om i sitt brev, ”den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga” (Jud 3).

Sola scriptura betyder alltså inte att en evangelisk kristen individ idag (2014) har rätt att börja med ”bara Bibeln” och förkasta dessa kyrkomötens lära. Den som gör det förkastar den tro som Skriften lär ut, är högmodig och förmäten nog att tro sig själv veta bäst och därmed vilja ”uppfinna hjulet” på nytt. Principen sola scriptura betyder inte att vi var och en i varje ny generation ska börja om från scratch med ”bara bibeln” och bygga den kristna läran från grunden  igen. Vi ska stå på fädernas grund och därifrån bygga vidare. Sola scriptura innebär inte att varje enskild kristen individ efter eget bevåg och önskan kan sätta sig till domare över kyrkans gemensamma lära. Principen är inte avsedd för det.

Varken Luther och hans kretsar (lutheranerna) eller Calvin och hans kretsar (de reformerta eller kalvinisterna) avsåg att sola scriptura som princip skulle användas som en förevändning för att kasta ut den teologi som de stora allmänt erkända kyrkomötena lärde ut eller för att kasta ut den teologi som de själva (läs Luther och Calvin) lärde ut. Sola-scriptura-principen är alltså inte avsedd att säga att teologin och läran är upp till varje enskild individ eller varje enskild församling. Teologin och läran är en gemensam kyrklig angelägenhet.

Däremot kan man verkligen diskutera vad som är det verkliga resultatet av denna princip, liksom man också kan diskutera riktigheten och rimligheten med den.  Den verklighet med otaliga mängder av kyrkosamfund och fria församlingar och teologiska ”lone rangers” som har uppstått i kölvattnet av den protestantiska reformationen, är inte vad reformatorerna avsåg, men väl vad som blev resultatet. Och det resultatet i sig ligger knappast i linje med vad som kan ha varit Jesu eller apostlarnas avsikt såsom man kan utläsa den i Nya testamentet, och det i sig innebär ju att man på goda grunder verkligen skulle kunna diskutera sola-scriptura-principens rimlighet.

Men det finns protestantiska teologer som försöker försvara den, t.ex. Keith Mathison. De gör det då i regel genom att hänvisa till att principen missbrukats i just de avseenden jag ovan antytt, och hävdar att principen ska förstås så att man alltid ska läsa Bibeln tillsammans med hela kyrkan, vilket i sin tur också betyder tillsammans med traditionen. Och givetvis kan man rikta kritik även mot den hållningen och fråga vem det i så fall är som avgör vad som är den rätta traditionen att läsa tillsammans med, och vem som avgör vad som är rätt tolkning av allt detta.

Sola scriptura som princip är egentligen tänkt att ge grunden för den protestantiska kritiken av dåtidens katolska kyrka, av vad man menade var missbruk och felaktiga läror, i syfte att reformera kyrkan. Reformatorerna satte sig ju upp mot den dåtida kyrkans legitima ledning och vissa senare kyrkomöten, och då måste man ju ha något som legitimerar detta och ger dem rätten att göra det. Sola-scriptura-principen som då säger att Bibeln är högsta auktoritet, säger då att vi har rätt att trotsa kyrkomöten och påvar om de inte följer Bibeln. Och vem avgör då vem som följer Bibeln?

Så sola-scriptura är med andra ord ingen enkel och självklar princip, även om många vill tro det. Det enda man med någorlunda säkerhet kan säga är, att varken Luther eller Calvin hade för avsikt att släppa lös den tolkningsmässigt totala individualism och anarki som råder i den protestantiska världen idag. Frågan är om det var en oundviklig utveckling eller om det finns en lösning.

30 reaktioner på ”Några tankar om sola scriptura”

  1. Mikael skrev: När de första kristna församlingarna grundades av apostlarna, så blev de systematiskt undervisade i den kristna trons innehåll. De fick inte ett antal olika brev och evangelier stoppade i handen och tillsagda att själva forma sig en uppfattning om vad som är den rätta läran.

    – Nej, det fick de inte alls. Jeshua sade aldrig att de skulle tro att hans död och uppståndelse skulle frälsa dem. Han talade överhuvud taget ytterst sparsamt om sin död och uppståndelse och han förvissade sig inte om att de inte missat detta fundament. När han sände ut dem att förkunna så var det förkunnelsen om Riket som skulle komma, inte att de skulle tro på Messias kommande död och uppståndelse.
    Med andra ord lärjungarna fick inte en kristen teologi där de avkrävdes att tro på en treenig Gud och att Jeshua själv var Gud. Jeshuas egen förkunnelse i synagogorna på sabbaterna var utläggningar av den sabbatens text från Moseböckerna. Ni har kyrkofierat hela NT och dess undervisning och pressar in senare kristet tankegods in i texterna. Men vad hjälper det att påpeka detta när ni förälskat er i den bild ni har? Sanningen om kristendomen kommer ändå att komma ikapp er till slut. Det är ett ord att lita på.
    Till dess, simma lugnt mot strömmen till Rom. 🙂

  2. Mikael Karlendal, som du vet uppskattar jag dina inlägg mycket. Det är gediget. Det jag saknar är bibelförankrat utan kyrkohistoria – bibelstudier som det fanns förr. Jag vet, att en vers kan tolkas på flera sätt. I alla fall på två. Menade Jesus, att kyrkan skulle grundas på honom själv som klippan eller på Petrus som förste blivande påven? Som ett enda exempel…

    Tänk, om blivande läkare skulle sluta att lära in skelettets alla delar på latin och veta deras placeringar i kroppen? Gamla Testamentet har ett skelett bildligt talat, som det nästan blivit tabu att nämna i förhållande till Palestina. Förbundet med Israel kan väl inte bara försvinna?
    Jag förstår inte varför du skall undervisa om Maria men jag har inte läst artiklarna ännu.
    Guds välsignelse
    önskar
    Gunnel

    1. Hej Gunnel,

      Ser att du ännu inte fått något svar. Är du medveten om att du är en sådan här för oss lite yngre kvinnor? Det gör att jag gärna läser dina kommentarer även när jag saknar intresse för bloggposterna.

      Tit 2:3-5
      ”Äldre kvinnor skall på samma sätt uppträda som det anstår de heliga. De skall inte sprida skvaller eller missbruka vin. De skall vara lärare i det som är gott,
      så att de förmanar de unga kvinnorna att älska man och barn,
      att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män, så att Guds ord inte smädas.”

      Varmt välkommen att förmana eller vad du anser bäst under min sajt. Länkar till första sidan så kan du klicka dig vidare till andra poster sedan. Har bland annat skrivit om ”Maria på torget” under bloggposten ”Marias karaoke” (en medhjälpares rubrikval). Visst var Maria och hennes familj med i Smyrna ett tag. Din församling?

      http://litevardagstro.wordpress.com/2014/07/15/jattemanga-sandkorn-sma/

      /Ulrika

    2. Mikael Karlendal

      Jag tror jag delvis har skrivit om dessa saker tidigare, men jag tänker definitivt skriva mer om dem längre fram.

      Men, vad menade Jesus med vad han sade till Petrus? Han sade ju bokstavligen till honom, att ”du är Klippa (på Jesu språk arameiska = Kefas) och på den klippan (Kefas) ska jag bygga min församling…” Det tolkar jag som att han i just det uttalandet faktiskt menar att han skulle bygga sin församling på Petrus eller på hans ämbete.

      Sedan finns det andra bibeltexter där grunden beskrivs som Kristus eller som apostlarnas och profeternas grundval osv. Det finns alltså ett både och i Skriften. Men det kräver en egen bloggpost för att utlägga allt detta.

      Nej, jag tror inte heller att förbundet med Israel har försvunnit. Jag tror att det fortfarande gäller och att en dag kommer hela Israel att bli frälst. Jag tror att Gud inte ångrar eller tar tillbaka sina nådegåvor och sin kallelse. Men frälsning för judarna sker genom Jesus och inte på något annat sätt. Och judar som tror på Jesus och svenskar som tror på Jesus är inlemmade i samma kyrka.

      1. Mikael Karlendal

        Jag skriver om Maria därför att det är ett intressant och viktigt ämne – trots att en del inte tycker så. Dessutom var det ju så, att redaktören på Världen idag faktiskt frågade mig om jag ville skriva en serie om Maria. Och då är det ju svårt att tacka nej.

  3. Jag tycker att alla som sig säger står för Sola Scriptura och veta innebörden av detta borde läsa Svenska Kyrkans Bekännelseskrifter som ju kan sägas innehålla de urlutherska trosdokumenten. Hade någon lagt fram dessa idag hade av en ganska många betraktats som katolik, helt säkert. Luther var betydligt mer katolsk än vad många idag tror, han hade också en hel del att säga om ”vederdöparna”.

    Vem vet idag tex vad SKB lärde om bönen för de döda eller om Marias förböner?

    Vad vill jag ha sagt med detta? Ja bara det att de som myntade begreppen Sola Scriptura och Sola fide inte menade samma sak som dagens protestantism gör.
    En läsning av SKB:s ger vid handen att den lutherska kyrkan är en historisk kyrka med samma rötter som den romersk katolska och som de ortodoxa. Jag blev själv förvånad och fick nya kunskaper som fallit bort under århundranden av protestantism. SKB är en andlig skatt som rekommenderas för alla oavsett samfundstillhörighet, inte minst för att en rättvisande bild av vad Luther själv stod för och inte, tror att även katoliker skulle ha stort utbyte av skriften.

    1. *Vem vet idag tex vad SKB lärde om bönen för de döda eller om Marias förböner?

      **Hur du sidhänvisningar till ovanstående i SKB? Har aldrig stött på ovanstående vid mina läsningar av SKB.

      1. Jag har Skb tryckt 1944 med förord av Dick Helander.
        Angående Marias förböner, Augsburgska bekännelsens apologi art 21, sid 246.

        Angående bön för döda, Augsburgska bekännelsens apologi ”Om mässan för de avlidna” sid 286.

        Jag är inte katolik och har inga avsikter att bli det.
        Men är lite undrande över det hat som finns mot katoliker i Sverige. SOM mkt annat kan man finna förklaringar i historien som inte har direkt med religion att göra utan snarare med makt. Tex är svenskan det enda språket där ordet liga är negativt laddat det beror på att vi under 30-åriga kriget slogs mot katolska ligan, den av vatikanen understödda alliansen.
        Lite off topic.

      2. Ok, men var i Apologin finner du stödet tillika uppmaningen att be till helgon eller be Maria om förbön?

        Melanchton var visserligen inte alltid överens med Luther; men apologin är utan tvekan ett tydligt reformatorisk svar på Roms Confutatio Augustana.

        Magnus

      3. Det har jag inte skrivit något om och det tar jag och även Skb avstånd från.

        Det Skb inte tar avstånd ifrån är att vi kan be för de döda och att Maria ber för oss (utan att vi ber om det) vilket i dagens protestantism skulle kallas katolskt.

      4. *Det har jag inte skrivit något om och det tar jag och även Skb avstånd från.

        Det Skb inte tar avstånd ifrån är att vi kan be för de döda och att Maria ber för oss (utan att vi ber om det) vilket i dagens protestantism skulle kallas katolskt.

        **Ok, jag missförstod dig. Då förstår jag vad du menar. Tja, ytterst är detta en tolkningsfråga hur man i sitt sammanhang skall förstå två knapphändiga utsagor från Melanchtons apologi (märk väl detta är inte Confessio Augustana utan en apologi för bekännelsen visavi Confutatio Augustana).

        i. ”Även om vi kunna medgiva, att den saliga Maria beder för kyrkan, så fråga vi: upptager hon själarna i dödens stund, besegrar hon döden, levandegör hon? Vad gör Kristus, om den saliga Maria gör detta? Ehuru hon är värd den största ära, så vill hon likväl icke jämställas med Kristus, utan hon önskar, att vi skola betrakta och följa hennes exempel”.

        ii. ”Vad det beträffar, att motståndarna åberopa fäderna till stöd för mässans hållande för de döda, veta vi, att de gamla tala om bön för de döda, som icke heller vi förbjuda, medan vi däremot förkasta, att Herrens nattvard hålles för de döda och anses verka redan därigenom att handlingen utföres (ex opere operato)”.

        Apologin har dock inte samma status som Confessio Augustana (se t,ex, Uppsala Mötes beslut) bland Lutheraner även om den självfallet har sin givna plats i Konkordieboken.

        mvh Magnus

      1. Vill bara förtydliga att Confessio Augustana (för gnesiolutheraner extremt viktig) är i punkt 3 (den kristologiska) tydlig i mariologin. GudsModern är salig. Det innebär att hon är nära Gud, upptagen. Att hon var syndfri är dessutom en luthersk hjärtefråga. Fr Martin var stenhård 400 år före dogmatiseringen; Marie syndfrihet var
        livslång…

        I sin antikatolicitet är det tyvärr vanligt att man går hprt åt Maria. Det är som att kasta ut barnet (eg Modern) med badvattnet.

        Själv behåller jag gärna allt; dopvatten, julens HELA evangelium – med både Barnet o Modern, Skriften i sin fullhet, dess uttolkande Ämbete (se t ex Apg 15:28: VI o dHA har beslutat…), 2000 år av tolkningstradition o hela den sköna, sanna o rätta form som kristendomen levs ut: mitt i verkligheten.

        God Jul (för då kommer himlen till jorden; shalalalalalaaa)!

  4. *Mikael skrev:
    När de första kristna församlingarna grundades av apostlarna, så blev de systematiskt undervisade i den kristna trons innehåll. De fick inte ett antal olika brev och evangelier stoppade i handen och tillsagda att själva forma sig en uppfattning om vad som är den rätta läran. De böcker vi har i Nya testamentet skrevs senare och alltsom behov uppstod, allteftersom det uppstod olika problem av diverse slag i församlingarna. Men de skrifterna är inte avsedda att ersätta den systematiska och muntliga undervisningen i läran. Därav behovet av bekännelser och bekännelseskrifter.

    **Det stämmer; jag skulle dock understryka att apostlarnas undervisning också var grundad i uppenbarelsen av de Heliga Skrifter som man delade med judarna (LXX i första hand). Det är också allmänt vedertaget att husförsamlingar och dyl organiserades enligt synagogsmodellen med Skriftläsning, utläggning osv.
    Vi har den muntliga undervisningen (Herrens Ord och apostlarnas undervisning) till trots från församlingens början att göra med Guds Ord i skriven form (GT).
    När det gäller NT:s skrifter så är vidare en del av Pauli brev tidigt i spridning bland församlingarna medan i fallet med evangelierna något senare.
    Det Nya Förbundets Skrifter är till sist ytterst ett uttryck för den ursprungliga apostoliska undervisningen (viva vox) som med kanons fixering blir denna uppenbarelses slutliga form.

    *Sola scriptura som princip är egentligen tänkt att ge grunden för den protestantiska kritiken av dåtidens katolska kyrka, av vad man menade var missbruk och felaktiga läror, i syfte att reformera kyrkan. Reformatorerna satte sig ju upp mot den dåtida kyrkans legitima ledning och vissa senare kyrkomöten, och då måste man ju ha något som legitimerar detta och ger dem rätten att göra det. Sola-scriptura-principen som då säger att Bibeln är högsta auktoritet, säger då att vi har rätt att trotsa kyrkomöten och påvar om de inte följer Bibeln. Och vem avgör då vem som följer Bibeln?

    **Här sätter du fingret på vad Sola Scriptura de facto innebär i praktiken. Inget kyrkomöte, läroämbete eller biskop står över Skriftens auktoritet. Kyrkomöten har sin legitimitet i den mån dess innehåll och idéer är grundade i Ordet.

    Vem avgör då vem som följer Bibeln? Ordet avgör och Anden avgör. Hur vet lekmannen vilken kyrka, samfund, församling som är rätt i ovanstående mening? Genom dess Kyrkas trohet till Ordet och Anden.. Visst, jag erkänner att det vanskligt. Det är dock lättare att träffa ett sådant val om en viss Kyrka har satt en likvärdig auktoritet vid sidan om Skriften och i praktiken väljer t.ex. Traditionen över Skriften med avseende på sina konciliebeslut.

    *Så sola-scriptura är med andra ord ingen enkel och självklar princip, även om många vill tro det. Det enda man med någorlunda säkerhet kan säga är, att varken Luther eller Calvin hade för avsikt att släppa lös den tolkningsmässigt totala individualism och anarki som råder i den protestantiska världen idag. Frågan är om det var en oundviklig utveckling eller om det finns en lösning.

    **Ingen genomtänkt person skulle väl hävda att det är enkelt (d.v.s. ur tolkningsmässig synvinkel) utan snarare: sant, rätt, tillbörligt och nödvändigt.

    Det är riktigt att det råder en tolkningsplularism och samfundsmångfald bland protestanter. Däremot blir vi ofta i nuet påminda om dylika problem när RKK:s medlemmar försöker tolka vad ungkarln i Rom menar med sina kryptiska utsagor samt det historiska faktumet att bindande Koncilier genom historien (vilket Luther själv gjorde en poäng av i sin debatt med Eck) inte sällan motsäger varandra. Konkretiserat: Vad har Trident med Andra Vatikankoncilitet att göra?

    Problem vidlåder alltså också helgondyrkarna..

    Magnus

  5. Jag förstår inte vad som är kontroversiellt med detta? Själv har jag vid flera tillfällen problematiserat begreppet ”bara Bibeln”, men då även utifrån en pedagogisk och retorisk aspekt. I dessa kommunikativa världar håller slagordet nämligen inte. Ett sådan problematiserande innebär dock inte att man lägger benen på ryggen och flyr till RKK. Jag tycker att du Mikael ger en rättvis beskrivning som även stärker behovet av teologisk homogenitet oavsett vilket kyrkosamfund man tillhör. Pingströrelsen var tidigare i Sverige en rörelse som samlades runt en teologisk uppfattning, en troslära och inte en gemenskap som var grundad på minsta gemensamma nämnare. Idag ser vi hur exempelvis Assembly of God arbetar på samma sätt. Detta kan inte helt och fullt jämföras med din bloggtext Mikael. Men att förfasa sig över den befogade kritiken kring det som reformatorerna kallade för sitt stridsrop uppfattar jag mer som frustration och rädsla istället att vara genomtänkt och planerad. Intressant Mikael!

    1. Tommy

      Håller med i sak, utom det där med ben, på rygg o RKK (vad nu det är, se tidigare bloggposter).

      Ingen konvertit – jag känner – har flytt. Det är snarast som att komma hem. Som att möta en kär vän och känna kramen in i själen, så att tårarna rinner.

      Allt Gott

      1. Det är nog snarast så att Frost mfl upplever att om man börja följa dessa spår så hamnar man osvikligt i Katolska kyrkan. Rädslan för detta är att man stänger alla titthål och stannar i sin tunnel. Själv har jag svårt att se rädslan i detta. Att våga ta del av vad andra sett och upplevt ledde en gång mig till tro, den öppenheten vill jag behålla.

      2. Bo

        Det var (nog) det finaste jag sett skrivet på detta kommentarsfält, detta året.

        Behåll nyfikenheten. Läs, sök o gör erfarenheten att Gud är stlrre än svedalas inavlade ankdam.

        Vincit omnia Veritas…

      3. Anders.

        Jag avsåg inte att verka billigt. Men tyvärr är uttryckssätten från vårt protestantiska håll alldeles för ofta av just den karaktären,som jag beskriver, så fort man skriver öppet om Sola, Maria etcetera. Det är en bristvara hos oss. Man måste kunna få visa fram det som är styrkorna i koncilier och läroämbeten utan att bli betraktad som en klar och färdig konvertit.

        Det finns de som har krävt att jag öppet och tydligt ska ställning mot Ulf Ekman (UE) för att på så vis tvätta bort oron för den smygkatolicering dessa tror att jag håller på med inom frikyrkan. Konklusion: Behåller man en god relation med UE är man i deras värld snart medlem i RKK.

        Det var bakgrunden till mina ordval 🙂

  6. För oss som inte räds att följa de vägmärken som de som vandrat vägen förut satt upp är dina inlägg verkligen intressanta och givande. Ser fram emot mer, kanske dopfrågan?

  7. Ditt hjärtas väg till katolska kyrkan blir mer och mer uppenbar ju mer du skriver Karlendal. Varför försöka lura dig själv och andra? Du borde darra av rädsla, jag tänker på alla de människor du lyckas dra med dig. Fruktansvärt.

    Många skulle nog bli ytterst förvånade om du INTE i framtiden konverterade till katolska kyrkan.

      1. Mikael

        Andreas är värsta panik-antikatoliken…

        Vakna-Sverige etc är hans livsverk. Att samtala är bortom hans värdighet.

        T o m Pravda framstår som resonabla i jämförelse.

        Det finns grader i detta helvete… 🙁

  8. Mycket intressant.

    Tänk om detta kunde leda till en konstruktiv diskussion om detta märkliga fenomen; bara bibeln…

    Luther var även här mer katolik än en hel del av dåtidens katoliker o nutidens lutheraner.

Lämna ett svar till Anders Gunnarsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.