Dagen svänger i HBTQ-frågan?

Ovanstående rubrik kan verka drastisk och kanske stämmer den inte alls. Men när man läser ledarkrönikan i dagens nummer, Kristuslikt eller antikristligt i Eurovision, av Carl-Henric Jaktlund, som tituleras ”ledarskribent”, så är det inte konstigt om man undrar. Och om jag ska ta tillbaka den och säga att så är det inte, om rubriken är felaktig och missvisande, så är det tidningen Dagens ansvar och skyldighet att tydliggöra detta på ledarplats. Det är vad deras ledarskribent skriver som är upphovet till min rubriksättning.

Min fråga till Dagen är dock: Har ni ändrat redaktionell ståndpunkt när det gäller HBTQ-frågor och på vems uppdrag i så fall?

Jag gillar egentligen inte att skriva kritiskt mot en enskild persons artiklar på just detta sätt av det enkla skälet att det alltsomoftast tolkas som personangrepp. Detta är dock inte ett personangrepp, utan en kritisk reflektion över en ledarkrönika av en anställd ledarskribent på en tidning jag prenumererar på. De som inte tål att publicerade tidningsartiklar granskas kritiskt, kan ju sluta läsa här och lyssna på någon musik i stället.

Utgångspunkten är den senaste Eurovisionsschlagerfestivalen och vinnaren Conchita Wurst från Österrike, och den debatt eller det samtal som uppstått med anledning av det. Jaktlund tar sin utgångspunkt i det han tycks mena vara olika ”kristna” åsikter om detta. Det är inte helt lätt att begripa vad han egentligen vill ha sagt med sin artikel, och förmodligen kanske han inte begriper det själv heller. Som någon skrev, det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

Problemet är för mig inte hur jag ska se på Eurovision som fenomen eller mer specifikt på Conchita Wurst. Det är inte det diskussionen gäller. Ur ett samlat bibliskt och teologisk perspektiv – där man ser saker både utifrån skapelse-, syndafalls och frälsningsperspektivet – så lever vi människor i en i grunden god skapelse men som är fallen i synd och skadad av syndafallet. Alla människor är syndare och alla har del i arvssynden. Vi har alla förlorat den ursprungliga rättfärdigheten. Därför är det inte konstigt i sig att en artist av detta slag vinner en musiktävling och allmänt hyllas för sin HBTQ-agenda. Allt detta är ett uttryck för vår fallna mänsklighet och vår inneboende tendens att synda. Vi är alla delaktiga i detta på det ena eller det andra sättet. Det var därför Gud blev människa i Jesus Kristus och dog på korset för vår synd. Det ligger också något tragiskt i att en sådan artist med en sådan agenda tar hem en så stor seger av tittarna, eftersom det inte var länge sedan denna världsdel hade andra värderingar, då den kristna kyrkan hade större inflytande över värderingarna.

Men diskussionen här gäller snarare hur det kan komma sig att en tidning som Dagen låter en ledarskribent uttrycka sig som han gör i denna fråga. Jaktlund skriver så här:

”Tydliga motsatta argument med hänvisningar till samma bok och Gud. Det senaste i raden av exempel på att det inte är helt enkelt att rama in och slå fast vad kristna som grupp anser, som såväl media och privatpersoner så gärna önskar göra. Visst finns det områden där det med rätta kan sägas finnas en allmän kristen ståndpunkt, exempelvis gällande grundläggande teologi rörande vem Jesus var och är, men i nästa steg av praktik och ståndpunkt i specifika frågor är bredden så stor att det blir smått omöjligt att dra generella slutsatser utan att förenklingen blir så stor att lögnen är ett faktum.

”Det här är inte enbart ett uttryck för vår individualistiska tidsålder, även om det kan förstärka, utan även en enkel konsekvens av Guds storhet. För samtidigt som Gud med rätta kan anses så smal att han sammanfattas och tydliggörs i Jesus så är han allt annat än liten. Bredden och mångfalden hos Honom är så stor att det krävs långt mycket mer än en människa för att spegla den. Våra olika insikter och betoningar behöver ofta läggas jämte varandra, sammanfogas likt ett pussel, komplettera varandra kroppsdelarna. Först då framträder en större och sannare bild.”

Detta går att tolka som att Jaktlund menar att det grovt räknat finns två helt motsatta och samtidigt bibeltroende sätt att tolka Bibeln angående HBQT-frågor. Jag tolkar det som att han menar att ”bredden” (vad nu det betyder) när det gäller dessa frågor är så stor att det inte går att slå fast en kristen ståndpunkt. Han vill hävda att detta sätt att tala inte är ett uttryck för vår individualistiska tidsålder utan grundas i ”bredden och mångfalden hos Herren”! Han klär det i tidstypiska ”ödmjuka” ord om att våra insikter och betoningar ska läggas jämsides med varandra och sammanfogas likt ett pussel. Först då framträder en större och sannare bild. I slutet av artikeln skriver han:

”Gång på gång kommer det visa sig att Gud hade mer än en sak att säga, att kriget mellan olika kristna ståndpunkter egentligen var onödigt eftersom de hade samma källa men hämtades ur olika vattensprång.

”Kanske kan det gälla även Eurovisionsvinnaren, att två till synes motsatta åsikter båda kan ha poänger? Jag tror det.”

Jag häpnar! Den traditionella/klassiska kristna synen på sexualetiken som säger att sex är något som enbart hör till äktenskapet mellan en man och en kvinna, att Gud från början skapade människan till man och kvinna, ska alltså i slutändan visa sig komma från samma källa som det precis motsatta synsättet som säger att kön är en social konstruktion och att  sex kan man ha i vilka relationer som helst och när som helst! Det kommer alltså att visa sig, för att citera Jaktlund, att ”Gud hade mer än en sak att säga” – han kan tydligen säga logiskt helt motstridiga saker!

Jaktlund inser tydligen inte heller att den traditionella/klassiska kristna synen på detta bottnar i just detta, att våra insikter och betoningar har lagts bredvid varandra, sammanfogats likt ett pussel, kompletterat varandra. Han inser inte att den kristna kyrkans genom historien samlade erfarenhet och kunskap och undervisning är just ett uttryck för bevarandet av den apostoliska läran som bygger på Guds ord. Jaktlund tycks tro att en kristen person som hävdar den traditionella kristna synen gör det just som privatperson och inget annat. Därför kan han jämställa det med ”kristna” som hävdar HBTQ-rörelsens agenda och applåderar och hyllar Conchita Wursts seger. Det visar ju med all tydlighet att han är fången i ett individualistisk, subjektivistiskt och relativistiskt perspektiv där ingen sanning finns, utan allas åsikt är lika god som någon annans.

Nej, Carl-Henric Jaktlund! Det finns en kristen uppfattning i denna fråga – det är den samlade och gemensamma/ekumeniska kristna syn som funnit i två tusen år. Och den är inte en privatpersons lösa åsikt byggd på tvivelaktig insikt och bibeltolkning; den är en väl grundad och stabil konsensus. Sex hör till äktenskapet mellan en man och en kvinna. Allt annat är otillåtet. Under de senaste kanske trettio åren har en mängd revisionistiska tolkningar uppkommit som en produkt av tidsandan, som i princip alla går ut på att få bibeltexterna att säga något annat än vad de uppenbarligen gör, nämligen det som stämmer överens med det som anses vara den politiskt korrekta uppfattningen idag. Det är detta som liberalteologi går ut på –  att på maximalast möjliga sätt anpassa teologin och bibeltolkningen till tidsandan. Det är därför liberalteologerna på 1800-talet inte sade något som detta, för på den tiden var inte HBTQ-tänkande normalt och politiskt korrekt som det är nu. Men nu säger de det. De följer nämligen tidsandan.

Nej, Carl-Henric Jaktlund! Gud kan inte vara källa till både sanning och lögn. Han kan inte både förbjuda homosexuella relationer och vara för dem. Om det var en sanning år 350 och år 1540 att sex enbart hört till äktenskapet mellan en man och en kvinna, så är det lika mycket sanning idag, oavsett hur opinionens vindar svänger och oavsett vad majoriteten i samhället tycker.

Nu var Jaktlunds artikel inte en ledarartikel utan en ledarkrönika. Men han tituleras likafullt som ledarskribent – han är också anställd på tidningen – och artikeln förekommer på ledarsidan. Då är det ju lätt att förstå det som att eftersom ledarskribenten Jaktlund inte vet på vilket ben han ska stå i denna fråga, utan förespråkar den lågmälda osäkerheten; eftersom han inte vet att det finns en kristen syn i dessa frågor, utan jämställer alla nya och revisionistiska tolkningar från de senaste kanske trettio åren med den kristna kyrkan samlade och ekumeniska uppfattning i denna fråga; och eftersom han i artikeln tycks förespråka att båda dessa motstridiga ståndpunkter har poänger – vad nu det kan betyda – så har tidningen Dagen alltså svängt i denna fråga och står inte längre tydligt för den kristna synen i dessa frågor. Om Dagens anställde ledarskribent skriver som han gör på ledarsidan, så får man tolka det som att Dagen hädanefter anser att både den klassiska kristna synen i dessa frågor och de moderna revisionistiska HBTQ-uppfattningarna är lika goda kålsupare. Dagen företräder inte längre den ekumeniska kristna linjen i dessa frågor, utan anser numera att liberalteologiska revisionistiska tolkningar är lika goda som något annat. Dagen företräder inte längre de ursprungliga ägarsamfunden eller ägarsamfundet i denna fråga. Den fråga som då uppstår är naturligtvis om Jaktlund verkligen har mandat för att lansera denna förändring eller om han helt enkelt har trampat i klaveret?

Enligt traditionell och klassisk kristen tro kan man både vara tydlig i dessa frågor och samtidigt barmhärtig. Man kan både tydligt förespråka det monogama, livslånga, heterosexuella äktenskapet som biblisk/kristen norm och samtidigt vara barmhärtig mot människor som faller, mot människor där allting helt enkelt går sönder. Man kan vara tydligt i vad den kristna synen är och samtidigt barmhärtig mot människor som frestas på andra sätt än man själv frestas. Man kan vara läromässigt tydlig och samtidigt erbjuda människor omvändelse, syndernas förlåtelse och upprättelse. Man kan ha en tydlig förkunnelse i alla frågor och samtidigt ha ett själavårdsmässigt mjukt sätt att behandla människor. Kanske är det något åt det hållet Jaktlund vill komma. Möjligen. Men det är inte vad han skriver. Och det är vad han skriver som är problemet, inte vad han eventuellt menar. Därför borde detta inte bara vara mitt problem som enskild läsare av tidningen, utan en fråga för alla de samfund som i någon mån står som ägare för tidningen, en fråga för alla enskilda troende i samfunden och för det eventuella teologiska ledarskap som finns där.

Självklart kan nu Jaktlund och många som tycker som han, nu sitta och säga att jag övertolkar; det var inte så han menade. Men problemet är att jag inte sitter med en hjärnläsarmanick utan med en skriven och i tidningen publicerad text. Det är den jag har att förhålla mig till. Att uttrycka sig prövande och försiktigt och kanske lite flummigt må vara hänt i ett samtal eller i en diskussion där man kan se varann i ögonen och genast ha samtalsutbyte, men inte på samma sätt i ledarkrönikor för en tidning som ska stå för en viss linje. Vi behöver idag inte kristna tidningar som är otydliga och sänder oklara signaler, utan i stället modiga tidningar som vågar vara tydliga, förklarande och försvarande. Tidningar som vågar argumentera för det som alltid varit den gemensamma, ekumeniska kristna linjen – som vågar göra det på nytt och på nya sätt i en föränderlig tid. Att komma med ”postmodernistisk flum” av det slag som vi sett här, är inte vad kristenheten eller världen behöver idag. Att lägga ut ”postmodernistiska dimridåer” av detta slag tar bort fokus från det viktiga uppdraget – att göra människor till Jesu lärjungar.

Med andra ord: Har tidningen Dagen ändrat sin redaktionella linje i denna fråga och på vems uppdrag i så fall?

En annan viktig fråga i sammanhanget är naturligtvis, vad ska krävas av en person som ska vara ledarskribent för en rikstäckande kristen tidning som avser att speciellt vara en tidning för de väckelsekristna i vårt land och som har Lausanne-deklarationen som grunddokument? Bör man då inte själv tydligt och klart stå för den klassiska kristna linjen och bör man inte ha så pass gedigen kunskap i teologiska frågor att man inte så ofta trampar fel i grundläggande frågor? Men den frågeställningen tar jag inte i detta inlägg.

86 reaktioner på ”Dagen svänger i HBTQ-frågan?”

  1. Michael Casselbrant

    Konstaterar att jag inte har varit ensam i kritiken emot Karlendals, ävenså Dahlmans, tolkning av CHJs artikel. Baserat på grunden att låta texten säga det texten säger och inte tolka in mer än så. Som van läsare av framförallt juridiska texter, avtal mm, är det för mig normala angreppssättet att läsa vad som står. Att förutsätta att det icke skrivna inte är menat, eftersom avtal annars blir omöjliga att förhålla sig till. Likaså att självkritiskt granska det jag skriver så att jag uttrycker att det jag önskar går fram. Men läsaren skall heller inte behöva gissa sig fram till en sanning om vad jag skrivit.

    Jag vet att jag löpte över i tonen och var alldeles för aggresiv i mina ordval, något jag vill be både Karlendal och Dahlman om ursäkt för. Skälet som inte är en bortförklaring var att det speglade den djupt kända förtvivlan jag kände när jag läste de långt gående slutsatser som herrarna drog. Detta är inte ”fair play”. Det var också ett sätt att uttrycka den förtvivlan, jag kunde tänka mig att CHJ måste känna inför herrarnas tolkning.

    När nu Dahlman till slut, efter att jag vid olika tillfällen bett om exempel från texten, exemplifierar vad det är i texten han grundar slutsatsen på, nämligen – ”Jag tror att båda har sina poänger” – kan jag tillstå att det finns en poäng i att man kan tolka, just den meningen som ett stöd för att CHJ är relativistisk. Men återigen, denna mening skall väl ändå inte frikopplas från texten i övrigt?
    CHJ säger ju inte att han delar eller instämmer helt i någon tolkning, men kan finna en poäng i att lyssna in och försöka se de andra ståndpunkterna.
    De två linjer han skriver om handlar om att några såg Conchita som ”kristuslik” andra åter som ”antikrist”.

    För egen del har jag lika svårt för båda bilderna. Min Jesus är inte utklädd till kvinna i skägg. Lika lite som jag har svårt att ta till mig att denna uppmaning, ackompanjerad med en text som handlar om att även människor som reser sig upp efter att ha varit uträknad, skulle vara antikristlig. Men visst kan vi väl tillstå att det finns en poäng i liknelsen, att uppträdandet har ”influenser” som CHJ skriver om. Men observera, CHJ recenserar vad andra sagt och förhåller sig avvaktande, men inte helt negativ till detta.

    Så visst, om Dagens uppgift i detta sammanhang endast kan vara att argumentera från en anti-HBTQ inställning, då missade både CHJ och Dagen sin chans. Där delar jag helt Er uppfattning.

    Min fråga är dock om det alltid måste vara Dagens uppgift att vara ”anti”? Detta var kanske ett gyllene tillfälle att belysa den debatt som fanns inom kristna led, som inte helt hälsosam. Likaså hade det ju kunnat vara ett tillfälle att ge denna Conchita ”cred” för en snygg show, texten som handlar om att en människa kan få möjligheten att resa sig ur askan och att Europa valde att vara mer mänskligt omfamnande än tvärtom. Kanske att Du Tommy till och med som fd Dagen-prenumerant skulle ha kunnat glädjas åt att konstatera att människor du umgås och fikar med fått ett inkännande och stödjande ord från Dagen.

    Så tänker jag denna ljumma maj-kväll

  2. David Nyström

    Med det inte sagt att jag stänger dörren till vidare samtal, men då kanske i annat forum. Jag finns i Uppsala och tar gärna en fika nån gång.

  3. David Nyström

    Vi har hamnat på ett sidospår (som jag ofta gör) – jag gjorde ett litet påpekande som mynnade ut i en hel diskussion. Jag menar inte att de skett några våldsamma påhopp här (man har ju sett värre om jag säger så) men tendensen av att inte vilja lyssna, att kategorisera (relativist, liberal etc) för att sedan kunna avfärda, är ändå trist och behöver påpekas.

    1. Tommy Dahlman

      Hej igen David.

      Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på ditt inlägg. Men om du ska följa ditt eget sätt att beskriva för mig hur jag egentligen skulle ha gått tillväga när jag tolkade CHJ s ledarkrönika, skulle ju du personligen tagit kontakt med mig eftersom min text inte har ”authorial intent”. Du skulle med andra ord ha tolkat mig och sedan ringt mig och frågat om din tolkning var korrekt. Det gjorde du inte. I stället har du nu upprepande gånger ”slängt runt” (din formulering) att jag ”missrepresenterar” honom, och enligt ”textboksdefinitionen har jag begått personagrepp på honom”, ”misstänkliggjort”, ”ifrågasatt hans motiv”, ”spekulerat i agendor och hållningar”. Allt detta menar du att jag har gjort och du skriver det öppet så att ett par tusen människor kan läsa det. Hur rimmar det med dina egna påbud om hur vi bör gå tillväga när vi tolkar vad vi läser?

      Men om jag får säga något kort om den som skriver också. Den praxis du vurmar för lägger ju i princip allt ansvar på läsaren vilket lätt kan tolkas som om avsändaren inte har skyldighet att skriva så att läsaren förstår vad han menar. Detta bli en absurd konskevens.

      Alla vi som skriver misslyckas nu och då att framställa vad vi menar på ett tydligt sätt. Här har ju bloggen en fördel, då man enkelt kan gå in och rätta till det som verkade vara flummigt.

      Du tycker att jag drev min formulering ”liberal och relativistisk teologisk hållning” för långt då CHJ här kommenterade att han står på Dagens sida i vad man ska uppfatta som en traditionell konservativ sexual etisk teologi. Det tar jag till mig. Jag har inga problem med att be om ursäkt då jag har uttryckt mig vagt, dimmigt eller på ett sätt som kan ha skadat.

      Med värme.

      1. David Nyström

        Tommy: om någon inte håller med om ens beskrivning av vad man tror och står för är det ju uppenbart att man missrepresenterat honom. Det kan jag säga utifrån vad du skrivit. Däremot spekulerar jag inte i dina tankar, motiv, avsikter och agendor och jag talar inte om för dig vad du tror på, det är skillnaden. Men jag släpper det nu. Det blir tekniskt och jag avsåg inte skapa en debatt runt texttolkningsmetoder.

        Svar till både Mikael och Tommy:

        Jag tror inte man behöver en doktorsexamen i någonting för att förstå, däremot en vilja.

        Jag kanske är orättvis. Kanske läser jag in för mycket i er kritik ovan. Kanske får ni klä skott för en frustration jag haft i många år över det kristna samtalsklimatet. Denna ovilja till att lyssna och försöka förstå varandra, denna dragning till att klistra etiketter och välja att tolka allt utifrån värsta tänkbara horisont? Är det så farligt att istället för att skriva bloggposter och –kommentarer med inkvisitionslikt språk bara ställa en vänlig fråga som ”hur tänkte du här” och då kanske, gubevars, få ett vänligt svar som reder ut det hela? Kan man inte börja där? Innan vi kallar varandra för liberaler (vilket i andemening är att likställa med ”heretiker”) och annat? En tanke bara.

        I sak håller jag nämligen med i en del av kritiken. Jag tycker texten var otydlig vilket är dumt och onödigt när den behandlar ett så känsligt ämne. En kritik jag fö framfört till CHJ personligen. Och förhoppningsvis ngt konstruktivt han bär med sig ur detta, vid sidan av känslor av att ha blivit tillskriven åsikter han inte har och placerad i läger han inte valt.

        Det får bli mitt sista instick. Guds frid till er båda.

      2. Tommy Dahlman

        David, jag tycker att det blir allt svårare att förstå dig, förutom att du eftersträvar ett bra debattklimat, vilket alla seriösa givetvis håller med om.

        När jag nu har läst igenom mina inlägg här på Karlendahls blogg igen, ser jag hur upprepande jag har tagit spjärn i CHJ s sista mening där han tycker sig se poänger hos dem som ser Conchita som Kristuslik och dem som ser honom som Antikristlig. Detta har varit min stora sorg med artikel. Just de raderna ”Jag tror att båda har sina poänger”. Denna mening har jag tolkat som om han personligen står för det han faktiskt säger att han tror. Allt annat vore ju märkvärdigt. Förutom att jag sammantaget ser CHJ s sätt att skriva som relativistiskt blir denna artikel ett bidrag som förstärker min syn. Men att göra som du har gjort här ser jag ingen poäng i alls.

        Ska alla som deltar i bloggvärlden, som insändare, bloggare och kommentatorer praktisera vad du skriver kan vi nog stänga alla kommentatorsfält omedelbart. Ingen kan nämligen leva upp till din disputationsmetod, inte ens du själv gör ju det.

        Jag har bett om ursäkt då du har taget illa vid dig av min mitt uttryck ”liberal”. Det tråkiga är att du fortsätter att antyda att jag misstänkliggör, spekulerar i agendor och motiv hos CHJ. Och detta utifrån att jag påstår att CHJ personligen står för vad han skrivit: ”Jag tror att både sidorna har en poäng”

        Du tror dig tydligen veta vad jag personligen tänker och åsyftar när jag genom denna tolkning av vad han skriver menar att han står för det han har skrivit. Ad Hominem, alltså ett sätt att förolämpa sin meningsmotståndare. Hur kan du veta att jag att jag äger sådana orena motiv? Du har aldrig kollat med mig.

        Jag tror att Karlendahl har ett stort rattfärdighetspatos. Hans bloggprofil är pretentiös och när han skriver märker man lidelse och passion för tro och sanning hos honom. Jag hyser stor respekt för detta. I en tid av teologiska värderingsförskjutningar får man inte i nutid som ledarskribent skriva så oredigt kring områden som är så infekterade. Framförallt inte i en tidning som anser sig stå för konservativa värderingar. Låt oss hoppas att det inte händer igen.

      3. David Nyström

        Nej vi förstår uppenbart inte varandra. Överhuvudtaget. Jag drar ett streck här, som sagt. Pax et bonum!

  4. David Nyström

    ”Det CHJ har skrivit har han skrivit. Och detta är givetvis vad han menar och personligen står för”.

    Alla som arbetat med att analysera texter vet att det inte funkar så. En text är alltid slav under tolkningar, och någon ”authorial intent” kan man aldrig vara säker på att nå enbart genom textstudier. Om man verkligen vill veta vad en författare menar får man alltså först göra en tolkning, presentera den för författaren och få ett ”ja, precis så menade jag”. Då har man nått fram. Det är legio vid disputationer tex – först måste opponenten summera avhandlingen och doktoranden godkänna summeringen som korrekt.

    Min poäng är och har varit enkel; du missrepresenterar CHJ genom att, som jag uppfattat det, tillskriva honom åsikter han själv förnekar. Denna ständiga dragning mot att polarisera istället för att försöka förstå. Tycker också Jaklunds text var otydlig och att den väckte ett antal frågetecken. Varför då inte ta dessa frågetecken till honom och starta en dialog istället för att omvandla dem till utropstecken som man sedan slänger runt i sociala medier och på bloggar?

    Han har nu klargjort att det inte handlar om en relativisering av den kristna sexualetiken, som han och Dagen står bakom. Varför kan vi inte nöja oss med det? Han förklarar sedan vad det istället handlade om – kristnas skilda reaktioner.
    Å ena sidan de som reagerar utifrån den kristna sexualetiken och därför finner budskapet anstötligt. De har poänger menar Jaktlund. Å andra sidan de som INTE reagerar utifrån detta, utan ifrån ett annat bibliskt tema – alla människors lika värde, och därför finner något fint i texten och framförandet. Alltså INTE två olika sexualetiker som står i motsats till varandra och som båda ”har poänger” utan två olika reaktioner, från olika horisonter, som båda har poänger. En enorm skillnad.

    Hade vi haft ett schysstare samtalsklimat som präglas av respekt och välvilja, vet jag fler som nog gärna hade engagerat sig i kristna debatter. Som det nu är måste man ha elefanthud för att ge sin in – har man en enda fundering som går utanför de gängse ramarna blir man pådyvlad det ena epitetet efter det andra och intvingad i ”läger” man själv inte valt eller känner sig bekväm i. Det är ett oskick och i grunden väldigt respektlöst.

    1. Jonas Rosendahl

      Nu blir jag en tyckare till här om både David och Tommy. 🙂
      Detär väl så David att bloggtexter inte är en akademisk avhandling i sig och kan inte heller falla helt under den korrekthetens mall. Bloggar ska vara lite mer ”lera och vatten” och där man snubblar, skriver fel, alltså mer mänsklig. Det viktiga är att man kämpar sig fram och ”hittar varandra”, det kräver ömsesidighet.

      Dahlman gör en klassisk bloggmiss i mitt tycke, att tillskriva Jaktlund saker han vet inte utifrån texten i sig men tycker sig veta från andra källor, detta gör han ”politik” och retorik utav sedan när han skriver här och då går det ju så att säga förbi vad Jaktlund faktiskt skriver eller säga sig mena i texten.
      Jag har själv gjort på samma sätt i bloggar och fått korrigera mig eftersom det minst sagt inte var uppskattat.
      Nu har Dahlman fått påpekande från David också som har stort förtroende både på livets ord och i andra kretsar så rimligen är det så att Dahlman kanske kan ta till sig lite av det som skrivs om HUR Dahlman skriver.

    2. Det blir rätt knepiga distinktioner och det är inte helt självklart att man kan diskutera det så. (Jag menar att det finns en del andra diskutabla faktorer i det). Men om man vill försöka, så är det ju extra nödvändigt att tydligt markera det från början, för att undvika missförstånd. Alltså:

      ”Dagens linje vad beträffar sexualetiken – att sex hör enbart till äktenskapet mellan en man och en kvinna – ligger fast. I denna artikel vill jag diskutera en annan sak med anledning av Conchita Wursts seger i schlagerfestivalen, nämligen den om hbtq-människors mänskliga rättigheter…..”

      Detta torftiga förslag till början på krönikan är exempel på hur man måste göra i fall som detta. Om man alltid konsekvent undviker denna typ av enkla markeringar när man vill fundera utanför de traditionella eller förväntade ramarna, så får man nog skylla sig lite själv om det uppstår den här typen av debatter. Det borde ju ligga lite i Dagens intresse att värna om sitt ideologiska ledarskap genom att tänka över detta. Man kan ju inte förvänta sig att alla läsare har disputerat i teologi. 🙂

  5. David Nyström

    Vill bara poängtera att det finns två som svarar dig här; en ”Daniel” och en ”David Nyström”. Jag är den senare.

    1. Tommy Dahlman

      David

      Aj, jag blandade in kommentaren om KG Hammar. Såg inte att det var Daniel som skrev den.

  6. Tommy Dahlman

    David Nyström.

    Du är långt ifrån vad hav försöker kommentera.

    Det CHJ har skrivit har han skrivit. Och detta är givetvis vad han menar och personligen står för, så länge han inte själv dementerar vad han själv har skrivit. Och jag hedrar honom för att han står för detta. Jag delar inte hans uppfattning och det jag jag gett uttryck för. Vad du diskuterar vad jag faktiskt inte. Vore tacksam om du höll dig till den artikel som är föremål för bloggposten.

    1. Menar du att bara för att jag uppfattad det du skrivitv på ett annat sätt än du önskar så har jag inte läst vad det resoneras om. Det blir ett argument av typen, håller du inte med så har du inte fattat tillräckligt. Knappast heller det en konstruktiv utgångspunkt. Det lustiga är att där jag mött samma taktik är hos en av de liberalteologer, KG Hammar, som du går till storms mot. Antingen höll man med honom eller så hade man inte fattar riktigt. Jag gillade det inte då och jag uppskattar det inte nu.

      1. Tommy Dahlman

        Hej David Nyström

        Jag uppfattar artikeln liberal och relativistisk och jag skriver att jag tror att det är så här CHJ tänker, tror och att han står för det. Han ser poänger hos de som resonerar om Conchita såsom Kristuslik och han tycker att de som ser antikristliga drag hos Conchita har sina poänger. Låt CHJ själv få avgöra vad han tror, är min poäng.

        Jag förstår inte hur du kan få det till att jag går till personangrepp?

        Jag har läst både Sandlunds och Jaktlunds kommentarer och svar till Karlendahl. Jag tror inte att de kommer att släppa igenom en sådan krönika/ledare vid fler tillfällen, om de har som mål att leva upp till sin bekännelse. Kanske det var ett olyckligt misstag?

        Du tycker att CHJ representerar en ganska så värdekonservativ teologisk hållning rent generellt, om jag uppfattade dig rätt. Det har jag aldrig gjort, vilket jag har påpekat både för honom och chefsredaktören. Den diskuterade ledarkrönikan är ytterligare ett bevis för detta, i min värld.

        Du och jag har olika uppfattningar om detta. Jag tycker att det är bra att vi kan få vädra olika nyanser och som jag skrivit flera gånger hedrar jag CHJ för detta och nu även dig.

        Om du har tolkat mig som KG Hammar ber jag om ursäkt. Jag visste inte att han praktiserade en sådan argumentationsteknik. Hur som helst är det ingen metod jag vill använda mig av.

  7. Jag vill bara intyga att det gick alldeles utmärkt att ”övertolka” Jaktlunds text utan någon som helst förutfattad mening om skribenten eller bakgrundskunskap om densamme. (Halkade in och blev förvånad över att öht kunna komma in på artikeln som icke-prenumerant.)
    Eftersom rubriken var formulerad ”Kristuslikt eller antikristligt i Eurovision?” så var det väl svaret på denna fråga hjärnan sökte efter och konstruerade under läsningens gång.
    Svaret jag fick fram var att båda sidor hade bibelstöd för sin åsikt och att Gud är så stor så vi inte kan utröna riktigt hur han ställer sig i frågor om könsidentitet och homosexualitet. Eller faktiskt att Han kan tycka lite olika och att båda sidor har rätt. (Ja här blev det lite förvirrande för mig men det var faktiskt så min hjärna tolkade)
    Moralpanik i mitt fall? JA! Jag har ibland STOR panik över moralen – i mitt eget liv.

  8. Maria Majlöv

    Först…tack Tommy Dahlman för att du äntligen gav svar på varför du slutat prenumerera på Dagen. Ställde frågan till dig på FB nyligen då du tydligt tagit avstånd från tidningen där. Men du skrev då att det inte fanns utrymme att närmare gå in på ämnet där. Men uppenbarligen rymdes din utförliga förklaring på varför i detta kommentarsfält..
    Jag har väldigt svårt för kristna som tror sig sitta på sanningen i varje fråga. Men där upplever jag att CHJ har en större ödmjukhet än många andra. Han har sällan några färdiga svar men delar sina funderingar. Det innebär inte att han menar att Gud är flummig som jag tolkar det, utan att Gud är för stor för oss att förstå fullt ut. Som kristna gör vi också olika tolkningar av saker/händelser…en del ser det goda i det, andra ser det onda. Och det var just denna dubbelhet jag uppfattade att CHJ ville peka på då jag läste hans text. Jag sa till min dotter häromdagen att det är konstigt….kristna säger att Gud är kärlek och propagerar själva för kärleksbudskapet, ändå finns det väl få som kan vara så fördömande mot de som avviker. Vi säger då att vi älskar människan men hatar synden. Eller att vi bara är ute efter att hjälpa. Men hur lätt är det att helt och fullt älska en människa samtidigt som man avskyr deras sätt att leva och som man inte kan blunda för….skiner då inte föraktet lätt igenom i min attityd ändå? Som det ser ut i världen vill jag inte vara med och spä på förakt och fördomar mot de som avviker från normen. Vad vinner vi på det? Jag tänker hellre att det är Gud som får döma i så fall, jag har ingen rätt till det. För övrigt finns det mkt som är fel enligt Bibeln. Förtal, skvaller, avundsjuka, högmod etc. När det kommer till kritan tror jag vi alla sitter i ungefär samma båt.

    1. Innebär inte det du skriver följande:

      – ödmjukhet är lika med att uttrycka sig flummig, otydligt och utan att ange klart var man står, att uttrycka sig diffust?

      – att älska betyder att inte kunna säga vad som är rätt och fel?

      Ja, ur den aspekten att vi alla är syndare, så sitter vi verkligen i samma båt. Men betyder det att ingen människa kan tala om vad som är rätt och fel, gott och ont? Måste man vara fullkomlig för det?

      1. Michael Casselbrant

        Mikael
        Bibelsammanhanget i Joh. 8:5-11, uttrycker det många av oss väljer att leva efter istället för att falla in i Din och Dahlmans kritik mot CHJ. Jesus uppmaning och som jag ser det föredöme präglas av tonen i orden, ”inte heller jag dömer Dig, gå och synda inte mer”. Detta riktades till kvinnan men hade udden mot fariséerna och de skriftlärda.

        CHJ var tydlig i sin artikel, den handlade om hur man kommenterar, i kristna sammanhang, det österrikiska bidraget. Din och andras läsning, präglad av moralpanik, hade mått bra av att filtreras genom dessa Jesu ord innan Ni, på detta sätt förgör CHJs kristligt sinnade artikel.

      2. Det är din personliga bedömning. Du håller inte med mig och Dahlman, därför anklagar du oss för att vara dömande och ha moralpanik. Lågt!

      3. Torbjörn S Larsson

        DÅ HADE DET VERKLIGEN BLIVIT MORALPANIK.
        Ditt inlägg visar liten bibelförståelse och föga debattinsikt. Karlendals inlägg är en principiellt inlägg och inte ett dömande av schlagerstjärnan. Du däremot dömer dem som försöker visa på Bibelns principiella hållning.
        DÄREMOT KAN JAG LOVA DIG att det hade blivit ett ramaskri i pressen om någon känd kristen ledare hade sagt specifikt till sångaren:
        Gå och SYNDA inte härefter.
        Jesus ifrågasatte ALDRIG lagen i dess rätta utförande och dess principiella sanning men var barmhärtig mot den som felade. Precis som du och jag bör vara.
        Att däremot smutskasta den som försöker framhålla Guds sanning är en svår synd.

      4. Tommy Dahlman

        Hej Michael C

        Du namnger mig och Karlendahl medan fältet här visar att 80 % lutar åt Karlendahls sätt att tolka. Bra om du då inte pekar ut mig som den ende.

        Dina ord om moralpanik måste ju gälla även mig då, eftersom jag är den ende som du namnger som de ”andra” . Jag känner igen kritiken och blir smått road av dina förutfattade meningar om människor.

        Jag hoppade av den givna pastorskarriären när jag tackade nej till 4 föreståndarkall till större församlingar samt en kallelse att bli medpastor i Filadelfia i Sthlm. Orsaken var att jag delvis uppfattade det för isolerat.

        Under 18 år idkade jag gemenskap med den värld som du relaterar till. Under dessa år bestod vår familjs relationer till 95% av de slags karaktärer som du menar att jag skulle gripas av moralpanik gentemot. Under dessa år fick jag reservera plats i ”min” egen kyrka för ett hundratal sekulära människor varje gång jag medverkade, rekordet var 200 reserverade platser.

        Jag umgås med de människor som du beskriver utifrån Joh 8, bögar och flator eftersom de ingår i den stora vänskapskrets vi har och jag dricker kaffe på ett av stans caféer regelbundet med en av de 2 mest kända transvestiter. Du kan anklaga mig för mycket Michael, men att tillskriva mig moralpanik är så långt ifrån en sann tolkning kan komma.

        Vi har alla olika referenser. Jag känner inte dig Michael, men då CHJ själv tycker att både dessa sidor, som tolkar Chonchita antingen som Kristus eller Antikrist har sina poänger! Är min reflektion – poänglöst från båda håll! Så långt ifrån varandra kan vi vara – CHJ och jag, men som jag har sagt tidigare skall CHJ ha heder för att han står för sin uppfattning.

      5. Men Ursäkta Dahlman !
        Du anger att du hoppar av den givna pastorskarriären som om det skulle varit en smickrande väg och personligt meriterande att bli tillfrågad.
        Detta har du anfört tidigare…

        Det blir liksom lite löjligt om jag anger de förfrågningar jag erhållit som företagsledare.

        Det förringar också den som antog tjänsten som du ev. tackade nej till.

        I själva verket så behöver det inte vara ett aber för en församling att kalla någon längre ned på listan – så var det då även konung David blev smord av Samuel.

      6. Tommy Dahlman

        Hej Nils!

        Jag försöker beskriva för Michael C att mina vägval och det jag har prioriterat stämmer ganska dåligt med hans uppfattning om mig. Ja, inte alls vill jag påstå. Det har ingenting med meriter att göra, ej heller att nedvärdera de som i dag är församlingspastorer och framförallt inte att förakta ” Davidsjälar” . Men det är en beskrivning av mig som person nu när jag indirekt blev beskylld för ”beröringsskräck” . Löjligt eller inte, men så tänkte jag.

      7. Själv föredrar jag en människa som reflekterar OM sina tankar, känslor, handlingar utifrån sin gudstro och sitt sökande än det där auktoritära drivandet av fåren.
        Och det betyder inte att jag gillar flum.
        Jag hade en lärarinna i lågstadiet som var en kristen propagandamaskin och dessutom synnerligen aggressiv och humorbefriad, och så hade vi en handikappad äldre kvinna på gården som var djupt kristen och som vi barn älskade. Vi var ofta hos henne och hon berättade gärna om sin tro (just det, hon BERÄTTADE) och vi lyssnade och jag berördes av hennes berättelser.
        Gissa vilken av dessa som gjorde den största nyttan för Jesus.

      8. Siegel !
        Ditt perspektiv är också viktigt, även om vi inte alltid har samma synfält – Tack !

    2. Oavsett om homosexualitet är en synd eller inte så är det där med att ”hata” synden men ”älska” syndaren något så otroligt svårt och det känns ofta påklistrat och ansträngt när det där formuleras. Eller så borde man ändra det känslosamma ”älska” till att ha ett djupt konstruktivt förhållningssätt mot den som handlar fel, den som gör andra och mig illa. Det är kärlek det också, och svårt, men inte sådär känslosvallande.

    3. Tommy Dahlman

      Hej Maria!

      Jag vet inte om det var någon utförlig förklaring direkt. Det har varit en längre process. På FB fanns det definitivt inga utrymmen. Om jag fick 300 kommentarer bara genom att avisera att jag hade sagt upp tidningen är risken att jag hade fått 600 kommentarer om jag hade gått ner på detaljnivå. Jag använder inte FB på det sättet.

      Jag tycker att du delvis beskriver Dagens ledarskribent på ett rättvist sätt. Jag valde dock att hoppa. Men Dagen kommer att finna sina läsare oavsett 🙂

  9. Hur kommer det sig att just homosexualitet väcker så starka känslor hos somliga? Många andra saker som girighet, frosseri, underhållningsvåld och högmod föranleder inte tredjedelen så starka reaktioner som homosexualitet.

    1. Det kanske beror på att ingen skulle komma på tanken att säga att girighet, frosseri högmod inte är synd. Utlevd homosexualitet är synd, det man försöker göra är att rättfärdiga den synden. Vi kan alla falla i synd vare sig vi är homosexuella eller heterosexuella, omvända oss och få förlåtelse. Det är en helt annan sak att säga att det är en rättighet.

      1. Ok, jag förstår, låter rimligt.
        Men synderna högmod (bl a som narcissism) och girighet menar jag att vissa delar av kristenheten allierat sig med och haft svårt att genomskåda, särskilt i USA. Det beror på att samhället i övrigt drivits av sådana krafter och detta har genomsyrat tom kyrkor.

  10. Hittar länken hos Twingly, vilket tyder på att Dagen aktivt tagit bort länken till denna bloggpost. Om det förhåller sig på det viset, är detta ett lågvattenmärke i tidningen Dagens moderna historia, men även i gammelmedias agerande gentemot nya medier.

  11. Jag observerar att länken från tidningsartikeln via Twingly till denna bloggpost antingen är bortplockad alternativt att Karlendal gjort ett tekniskt fel.

  12. Jonas Rosendahl

    Skrev ett inlägg på Stefan Swärds blogg som blev okommenterat, men det kanske finns de som vill analysera vidare.

    Jag tycker mig ana en Boströms filosofi i resonemangen. Det unika är ju att man står för en tradionell tolkning att det är ” Guds mening med man och kvinna i ett äktenskap” men att presentationen och inneslutandet av människan i kärlek väger så mycket tyngre att man inte vill peka på synd, skam och omvändelse med sama tydlighet som frikyrkliga förr har gjort.
    Detta kan leda till förvirring var andliga ledare egentligen står. Jag menar på att det handlar inte enbart om teologi utan även om rationalism som smygit sig in som filosofi i botten hur evangeliet ska frambäras. Waldenström var väldigt påverkad av den Boströmska filosofin, även om det inte går att avgöra i alla delar om det var till sin helhet, men förmodligen inte, men kolla gärna på citaten nedan och sätt in den i nutida kontext och resonemang. För mig blir det klarare varför man inte ämnar polarisera i ”syndafrågor”.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Christopher_Jacob_Bostr%C3%B6m

    ”Vidare ansåg Boström att den juridiska tolkningen av försoningsläran, läran om satisfactio vicaria, vilade endast på en föreställning om straffet som ett lidande, av Gud tillfogat syndaren till vedergällning, en idé om att moralisk skuld och förtjänst skulle kunna överflyttas från den ene till den andre.”


    Världsförsoningen kan enligt Boström inte bestå i något annat än Guds nådeverksamhet till syndens upphävande och människans frälsning och salighet. Det var med andra ord inte Gud som skulle försonas med människan utan människan som skall försonas med Gud. För denna Guds nådeverksamhet utgör människan Jesus, enligt Boström, det specifika och högsta organet.”

    ”Boströms teologiska ståndpunkt framstod som kontroversiell för sin tid, då den knappast kunde anses stå i full överensstämmelse med den lutherska trosuppfattningen. Människans frälsning och salighet var enligt honom alltigenom ett verk av Guds nåd, även om det beror på människans fria vilja om hon vill anta eller förkasta den erbjudna nåden. Den religiösa människan tar, enligt Boström, redan här del i det eviga livet.”

    ”I den spekulativa antropologin lär Boström att människan är till sitt sanna väsende person och som sådan en evig idé i Gud. Detta det gudomliga (förnuftiga) hos människan får inte fattas som något abstrakt och för alla gemensamt utan så att människan är, liksom Gud, en förnuftigt individ och individuellt odödlig, eftersom det förnuftiga såsom sådant, enligt Boström, är fritt från växling och förgängelse.”

    ”. Då det sammansatta förutsätter det enkla, måste självmedvetandet även anses som den yttersta principen för all verklighet. ”

    ”Boströms tog avstånd från helvetesläran då han ansåg att läran om en evig fördömelse som oförenlig inte endast med en förnuftig uppfattning av straffet utan också med den förnuftiga världens strängt organiska sammanhang. Boström trodde att människan efter detta livet genomgår en mångfald av livsformer och omsider uppnår evigt liv i Guds rike, där ondska, lidande och strid upphör och varje varelse kommer i åtnjutande av det för honom möjliga måttet av liv och salighet.”

    Från boken: P.P Waldenströms verksamhet:

    ”Det låg i hela Boströmska systemet ett rationellt drag som gjorde förnuftet till högsta instans”
    Rationella synpunkter bestämde därför läran om Gud och om frälsning och om FÖRSONINGEN.
    Dock: han var noga med att betona att det aldrig räckte med insikt och förståndsmässig tillägnelse.

    Så om man ska gå ut på lite svag is i detta, så kan man känna igen förhållningssätt utifrån den boströmska filosofin som fortsatte genom Waldenström till vissa delar in i missionförbundet och där ”kom som du är” blev viktigt.

    Om jag ska ta ett nutida exempel så kan man se hur presentationen av evangeliet handlar om att ha en så god och relevant kommunikation som möjligt och om vi bara är tydliga nog så kommer människan till en insikt som gör att man tar emot frälsningen såsom ett erbjudande.

    Denna strimma av boströmska filosofin som jag tycker mig ana har fortsatt inom missionsförbundet och de har sedan via pastorsvandring kommit till pingströrelsen och andra rörelser och är precis som Boström själv var väldigt övertygande om att detta är det förhållningssätt vi bör ha.

    I grunden är det alltså inte en helt ny ompositionering vi ser om hur evangeliet ska presenteras, utan det är en filosofi som vaknat upp på nytt eftersom de karismatiska och mer Lutherska sammanhangen lyckats allt sämre.

    Då handlar det inte längre om synd, skuld och skam och att människan ska övertygas om detta i första hand, utan evangeliet ska kommuniceras tydligt som ett nådeserbjudande. Därför försvinner också polariseringarna, det vill säga ska människor kunna ta emot kan vi inte skuldbelägga människan för dess synder innan de ens blir frälsa genom en process, vi ska innesluta inte utesluta, vi ska mer förstå deras situation och argument och vandra med dem hos oss tills insikt kommer.

    Det som är lurigt i detta är att detta kan knappast kallas för liberalt, och inte heller enbart vilande på rationella grunder. Boström själv var ju noga med att påpeka att enbart rationalism hjälper inte. Men det är ändock den bärande tanken.

    Men det är en sammanblandning utav det, både en strimma karismatik och en strimma rationalism och med en annan vinkling där nåden lyfts fram.

    Detta är vi inte vana med i pentecostala sammanhang, där man förlitat sig på ett annat sätt på karismatiken. Predikar vi synd så övertygar den helige Ande och så av syndanöd blir människan frälst. Hur vi presenterar och hur klart och vältaligt det är har inte haft samma relevans.

    Intressant är även att Boström inte trodde på helvetesläran. Man kan inte säga att Waldenström resonerade så helt och hållet heller men denna tanke är ju inte ovanlig från den frikyrkogrenen…

    1. Rosendahl !
      Du har så mycket matnyttigt att förmedla, så varför inte starta en egen blogg.
      Få förunnade som du att ha en mentor som Nils-Olov Nilsson.
      Fler i pingstledningen borde använda sig av honom, så kanske det skulle spreta lite mindre med okunnig pingstteologi…
      //
      Ha de

      1. Jonas Rosendahl

        Nils – Jag kommer att utveckla detta kring den boströmska filosofin då jag upptäcker mer och mer att en del förkunnare väckelsehistoriskt inte enbart byggt på teologiska grunder utan det handlar om ett filosofiskt ”tankepaket”. Detta är i sig inget unikt, framträdande personligheter i kristenheten har alltid ett ihopplock av både filosofi och teologi. Tyvärr saknas det mer av frimodiga analyser. Karlendal är åtminstone en av dem som numera sticker ut och rör runt, vilket man är tvungen till om nån ska reagera och i den grytan kan det sedan springa ut analyser. Jag antar att den dagen jag skriver konkret vilka jag anser anammat boströmska filosofin kommer reaktioner 😉

        Jag hade en blogg förut men la ner den, jag har inte tid att blogga egentligen 😉 men nu och då upplåter istället aletheia generöst utrymme för lite tankar.

  13. Hela den uppkomna debatten handlar ju om att även evangelikala, bibeltroende, pingstkarismatiska kristna börjar sväva om vad homosexualitet eller könsförvirringen egentligen är. Skall det betraktas som synd, ett problem för själavården, eller är det medfött, normalt och inget den normala individen kan göra nånting åt? Jag känner flera, även äldre, medlemmar i pingstsammanhang som menar att homosexualitet inte är en synd eftersom vi inte heller fördömer de som föds med någon annan kroppslig defekt. Och därmed följer givetvis att man varken kan ifrågasätta Pride, regnbågsmässor eller några andra moderna påfund.

    Den här glidningen fanns överhuvudtaget inte för 20 år sedan. En artikel av Jaktlunds typ hade då inte kunnat skrivas utan kritik, och inte bara på den här bloggen. Jag menar inte att Jaktlund propagerar för homosex men att han, med väldigt många andra, visar sådan förståelse just för den här synden.

    Homosexualitet är kanske inte den synd som bekymrar de allra flesta av oss personligen, men synen på hur man betraktar denna synd har blivit en vattendelare på vad som är klassisk kristen bibelsyn och inte. Man kan dessvärre ofta utgå ifrån att den som får ihop utlevd homosexualitet med Bibelordet samtidigt glider på en hel del andra bibliska sanningar, en slags cancer.

  14. Vad säger Paulus om homosexualitet? Var han okunnig om de skilda typerna av relationer, som vi menar oss känna till bättre idag? Nej, han visste vad han talade om. Prof. Crys Caragounis har i det utmärkta häftet ”Homoerotik” klargjort vad skilda ord stod och står för. Läs det. Studera det.
    Även i OS i London var fågeln Fenix med som symbol. Rollen ”Wurst” valdes först av Österrike. Därpå skrev man en låt till honom – så bakom allt finns en agenda. Att falla för den såsom något oskyldigt är naivt.
    FN och EU arbetar starkt för att lösa upp gränser och identiteter.
    Man har valt att angripa samhällets fundament bland annat religionen, individualismen, nationerna, familjen och könen. Euro – visionen gäller inte bara fred. Det lyfts fram som en positiv täckmantel, allt medan man ser till att ta bort de gamla riktmärkena. När ska Dagen börja analysera det bakomliggande i det som tycks ske så spontant och vara ofarligt?

  15. Torbjörn S Larsson

    HÅLLER MED KARENDAL
    Tycker att det är klart olämpligt att ha en typ som Jaktlund som ledarskribent för en kristen tidning. En sådan som bara vill hålla sig väl med alla kan hålla på med politik eller referera Jesusmanifestationen eller nån söndagskoleavslutning. Dagen har blivit en tidning för alla under Elisabets Sandlunds ledning. Till på köpet är han ju inte Karl nog att försvara sina synpunkter utan skickar fram henne. Svagt.

  16. Tommy Dahlman

    Hej Daniel. Ny tråd.

    Jag tolkar ingenting annat än det jag läser av CHJ s krönika och kan då konstatera att vi har skilda uppfattningar både i analysen av Conchitas framträdande och i den stora teologiska frågan. Och det är ju just den mångfalden du själv förespråkar att vi ska kunna äga. Att du då kallar detta för unken argumentationsteknik känns så dubbelt.

    Jag har kommit fram till en annan slutsats/tolkning av krönikan än dig. Jag stryker under CHJ s heder på grund av att han vågar stå för den, precis som du efterlyser. Och det tar du illa vid dig för.

    Låt oss nu inte hamna i en sidodebatt. Men det är ju helt uppenbart att CHJ s krönika polariserar och det visste han ju självklart att den skulle göra. Då måste ju du Daniel, som strävar efter mångfald och tolerans just acceptera att jag tolkar hans krönika på ett annat sätt än vad du gör. Jag tackar honom för att han vågar stå fram. Jag skriver att jag inte delar hans analys och du kritiserar mig. Det får du gärna göra, mig kalla inte det för ”unken teknik” eller ”fabricerad agenda” det blir nämligen en smula dubiöst.

    1. Ok, du har rätt i att det är dumt att fastna i detta. Vi förstår varandra ganska dåligt men får helt enkelt acceptera att så är fallet. Som kristen bör jag tolka dig så väl jag kan så låt oss helt enkelt se det som så att jag missförstått dig på något sätt och att vi inte tycks kunna lösa upp detta.
      Allt gott!

  17. Carl-Henric Jaktlund

    Här var det ord och få visor. Det gick tydligen läsa ut mycket ur den krönikan, och inte minst läsa in.
    Krönikan handlar inte primärt alls om hbtq, isf hade jag skrivit det. Mestadels handlar det om att de där motsägelserna man ibland kan tycka förekommer inom kristenheten ofta snarare är varandras komplement. Olika sidor på myntet. Och då tog jag Eurovisionvinnaren och känsloreaktionerna däromkring som exempel. Å ena sidan de som utropade ”Kristuslikt”, å andra sidan de som ropade ”antikristligt”.
    För mig är det problematiskt att entydigt ställa mig i det ena av de lägren. Jag tycker att Bibeln är tydlig i sin undervisning angående sexualetik och har, milt sagt, svårt att få ihop det med mycket av det budskap som Österrikes vinnare tycks stå för. Men samtidigt finns det ett annat perspektiv som bör vägas in. Förföljelsen av hbtq-personer i delar av Europa är i dag större än på mycket länge, tonläget har skruvats upp kraftigt. I Ryssland är det rent våld det är tal om, likaså på andra ställen.
    Utifrån det förstår jag dem som reagerar med stor sympati och tycker sig Jesuskopplingar i att den förföljelsen möter kraftigt motstånd. Samtidigt står jag alltså tydligt på Dagens åsiktmässiga grund. I det spänningsfältet finns jag, finns vi, och då tycker jag att det är uppenbart att det inte bara går att ropa ”Kristuslikt”, det blir för ensidigt. Men det känns även väldigt märkligt att utropa ”antikristligt” och därmed i praktiken riskera ge bränsle åt förföljelsen. Ugandas nya lagstiftning är ett skrämmande exempel på hur fel det faktiskt kan bli.
    Så jag tror att Gud har dubbelt att säga i detta, som i så mycket annat, och att det bottnar i vem han alltid varit: Han vill frihet och avskyr förtryck men har även vägledning och hjälp att ge kring hur vi ska leva våra liv.

    1. Det är en märkligt tolkad verklighetsbeskrivning av Jaktlund.
      Karlendals analys har både bredd djup och perspektiv
      Ett tydligare perspektiv är att Dagen inte stått på barikaderna för att tydliggöra den evangeliska profilen, likt Lewi Pethrus gjorde.

      Men låt mig ta några aktuella exempel, när nu Jaktlund försöker ge svar.

      Det område Jaktlund berör kan i närtid recenseras av de nya lagarna som Ryssland infört.
      Dagen har varit påfallande tyst över att Ryssland infört förbud mot propaganda till barn & ungdom med HBTQ-prägel. Detta preventivt för att de inte ska utsättas för osund sexuell propaganda.
      De facto, en lag som syftar till god sexual-moral.
      I svensk sekulär media har det återgivits som ”de fruktansvärda hemska rysska Putin-lagarna”. Och i Sverige har däremot RFSL fullt tillträde till att propagera och bedriva HBTQ-undervisning i svenska skolsystemet.
      I dessa frågor som är väsentliga & ingen marginell företeelse som schlagerfestival en gång per år, så har Dagen intagit en låg profil.
      Dagen påvisar ingen motvikt till RFSL:s osunda särställning och då får det ryskt sunda laginitiativet stå utan kristet försvar från Sverige.
      Samma visa när sekulärpressen hyllade den svenska höjdhopperskans nagelprotest i regnbågsfärger…
      Tyst från Dagen med att ta ställning, men givetvis artiklar som speglar ”å ena sidan och å andra sidan”.
      Sedan när den kristna svensk-etiopiska löperskan inte ställde upp på regnbågsinitiativet, så fick hon löpa gatlopp i svensk sekulär press med krav på avbön. Var fanns då Dagen ?
      Eller barnmorskan med sina samvetsfrihetssträvan… ?
      Tack och lov hade hon åtminstone en bra jurist vid sin sida – men var fanns Dagen med tydligt stöd, eller var det ”å andra sidan” för att KD sitter med makt i socialdepartementet och tidningen inte vill stöta sig med KD:s valhänta hantering som orsakar även detta gatlopp ?

      Att stå på barrikaderna innebär att utsätta sig – det är något helt annat än ”å andra sidan” betänka…

      Nu, dagsaktuellt så ordnar SvK en regnbågsmässa i Kinna till stöd för ett homosexuellt par. Man räknar med stor tillströmning & SvT har backat upp inf., då även kyrkokören ska kläs i regnbågsdräkter.
      Vid Jesusmanifestationen på lördag så nekas svensk flaggning på kollektivtrafiken, men Pride-festivalen räknas som högtidsdag och då ska SL-fordon givetvis ha regnbågsflaggor.
      Tjaa – då låter visserligen Stefan Gustafsson komma till tals… men ”å andra sidan”…

      Då undrar jag ”Var finns Dagens egen trumpetsignal” som medial väckelseröst ?
      Den röst som berättigade Dagens existens från början…

    2. Tack för ditt svar. Jag har varit bortrest under dagen och inte haft möjlighet att blogga idag. Återkommer med något längre svar förhoppningsvis någon gång under morgondagen.

    3. Daniel Jernberg

      CHJ – jag tycker det är bra att du är ”flummig” och mer både-och än antingen-eller i det du skriver. Det är positivt att kristna tänker till lite och inte bara tar åt sig färdiga svar.

    4. Patrick Ölund

      Har du någonsin sett att våld utförts mot homosexuella i Ryssland? Jag har bott och arbetat där många år och har aldrig sett våld mot någon homosexuell.

  18. tidningen Dagens dilemma återspeglas av Karlendals analys – som är ovanligt välavvägd – Tack !
    Det är dock inte artikeln i sig & författaren till densamma som är det reella dilemmat, utan bottnar i Dagens otydliga värdegrund & signalfunktion med den ägarstruktur som är vid handen.
    Detta accentuerat av ”politiskt” tillsättande/avsättande av chefredaktörsfunktionen.
    Historiskt så skapades Dagen av en behovsvision som Lewi Pethrus formulerade. Pingströrelsen tog ett gemensamt ansvar för Dagen som ”språkrör” för den kallelse rörelsen ansåg sig ha i Sverige.
    Detta präglade starkt redaktion och chefredaktör från L.P & efterträdare Olof Djurfeldt.

    Denna värdegrund & signalfunktion som var Dagens kännemärke, upphörde senare med ägardelningen.

    När fler intressenter inbjöds att ta ansvar, så blev det naturligt att grunden inte kunde vara densamma, då samfundsintressena inte var sammanflätade.
    Dagen blev istället de kristnas ”Hänt i veckan i kristenheten”.

    Ingen har tagit upp manteln efter L.P. & Djurfeldt med att vara en väckelsekristen signalfunktion.
    En del hävdar illvilligt att ”salt & ljus” saknas, men det är egenrättfärdigt partisinne som vill stämpla med sådant dömande.

    De som ”häcklade” Dagens tidigare profilering, menar att det blev pingstintrovert att hävda en pingstlinje som måttstock för kristenheten.

    Det man då glömmer är det signalvärde en chefredaktör & dess ledarredaktion ger & gav, såväl i klargörande lärofrågor som en tydlig röst för en radikal kristen hållning till allmänheten.

    Tidstypisk epok var när pingstförsamlingar med tidningen Dagens bistånd främjade 1:a maj-demonstrationer paralellt med andra färgade demonstranter.
    Numera duckar en f.d. Dagen redaktör för att smyga in i en kyrka i Jönköping då andra demonstrerar – Denna anekdot tydliggör skillnaden.

    Men för att konstruktivt inte fastna i ”hänt i veckans kristenhet”-dilemmat, så kan det uppvägas med tydlig stark ledarprofilering.
    I klartext hade det varit en svängning i rätt riktning om den erkänt duktiga opinionsrösten Elisabeth Sandlund fått axla chefredaktörsposten.
    Det maktspråk Brunegård som Swedmediaordförande (ägare) utövade med att tillsätta sin kompis Daniel Grahn var osnyggt.
    Sandlund var betydligt högre meriterad.
    Märk väl när Svt & SR kallar på en kristen debattröst, så har det genomgående varit Sandlund som företrätt kristenheten i svåra aktuella debatter. Grahn har knappt synts, trots sin stol på redaktionen.
    Sverige har ett underskott av modiga duktiga kristna chefredaktörämnen.
    2 st som skulle utgöra skillnad är nämnde Elisabeth Sandlund & Göran Skytte.

    De har redan bevisat att de har väl avvägda mått när de använder sina saltkärl till att smaksätta artiklar.

    ”Världen i dag” – däremot lever i en nischprofilering, där Ulf Ekman & Livets Ord tillsammans med trosförsamlingar skapat ensidighet. Det återspeglas frekvent både av de supportande annonsörerna, men också flertalet skribenter.

  19. Krister Nordin

    Det tragiska är, som jag ser det och som jag också kommenterade i Dagens kommentarfält, är att det verkligt evangeliska perspektivet kommer bort i debatten som Carl-Henric refererar till. Utifrån ett väckelseperspektiv representerar vinnaren varken en kristuslik bild eller en bild av Antikrist utan bilden av en stackars förvirrad och förlorad syndare som behöver bli frälst.

    Det är detta konstaterande som är så sorgligt, att väckelseperspektivet inte verkar komma till uttryck alls i den debatt som följde på sångtävlingen, och inte heller i Carl-Henrics kommentar och analys.

    Krister Nordin

    1. Jonas Rosendahl

      Väckelseperspektivet saknas som ofta genom kristen media numera. Jag tror på allvar det är dags att börja fundera på att bli separatistisk. Inte så att man går till handling ännu, men att våga tänka tanken. De traditionella bibeltolkarna och traditionella pingstteologin flyttas allt längre ut i ytterkanterna. Många sitter i sina församlingar och lider och hoppas på nåt slags Andens nedslag som ska förändra allt, och så har man suttit i 25 år. Det finns många smågrupper här och var som sitter och redan nu tänker nya tankar men håller än så länge låg profil.
      Jag kan tyvärr inte finna stöd i svensk väckelsehistoria att det finns nån annan väg. När fåran torkat ut och torkan är ett faktum, kommer sällan nytt vatten till samma fåror. Det behövs nya initiativ, nya ledare, nya mediainitiativ och så vidare, men det måste vara fött av Gud annars håller det inte.

  20. Michael Casselbrant

    Karlendahl och Dahlman, nog blir man lindrigt sagt förvånad hur Ni läser CHJ:s ledarkrönika.
    Om man läser vad den handlar om, handlar den ordagrant och precist om hur kristna ställer sig till och kommenterar Conchita Wurst. Är han Kristuslik, sjunger en text om förvandling och återfödelse? Eller är han en ljusets ängel med en agenda som strider mot Guds?
    I nästa stycke kommenterar CHJ om hur man baserat på Bibeln kan komma till olika synpunkter på företeelsen Wurst. I CHJ:s artikel diskuteras på inget sätt frågan om HBTQ eller homosexualitet. Det enda CHJ berör är att man givetvis inte skall förtrycka någon för sin sexualitet.
    Hur kan man läsa in i CHJ:s artikel att han på något sätt skulle tala för någonting annat än det E Sandlund bekräftar som Dagens hållning?

    För mig är det att nästintill bära falskt vittnesbörd mot sin nästa att producera det debattinlägg Karlendahl skapat. Det är en djupt förvriden tolkning av CHJ:s text. Det andas ett långt gånget mått av förutfattade meningar om CHJ som person och skribent. Vilket ju även framgår i Karlendahls kommentarer om att han ofta har problem med tolkningen av CHJs texter. Ett problem som nog snarast måste sökas i Karlendahls inställning till CHJ, än hos CHJ. Jag ber Er som håller med Karlendahl att läsa om det CHJ skrivit och försöka hålla Er till vad han skrivit och inte skapa tolkningar som bygger på eget tankegods. Någon form av intellektuell hederlighet kan man väl begära?

    1. Michael Casselbrant, jag tycker att din läsning av CHJ:s artikel är minst lika mycket en tolkning som min. Men om man skulle göra din speciella tolkning, så finns det mycket att säga rent teologiskt om mannen i kvinnokläder. Och du kan inte frikoppla HBTQ-frågorna från detta. Det vore ju naivt. Den agendan var ju en huvudsak! Om man vill diskutera något annat än implikationerna för vad detta har att göra med HBTQ-frågorna, är det självklart att man måste markera det på ett mycket tydligt sätt – vilket Jaktlund än en gång inte gjorde. Och det är inte första gången som jag uppfattar honom som synnerligen oklar om vad han egentligen menar.

      Jag tycker att ditt tal om falskt vittnesbörd och ”djupt förvriden tolkning” och min ”inställning till CHJ” och ”intellektuell hederlighet” visar att du är precis den oseriösa debattör som sysslar med personangrepp, som du på ett insinuerande sätt försöker utmåla mig för att vara. Men som sakupplysning, så har jag inga som helst problem med CHJ som person. Har träffat honom några gånger och fått ett positivt intryck. Jag har problem med det han skriver i egenskap av ledarskribent. Jag tycker att han ofta skriver oklart och ”flummigt”. Han är svag på att företräda en tydlig evangelikal linje i flera frågor. Jag tycker att han var bra som journalist på Dagen på den tiden han inte var ledarskribent. Då skrev han många bra artiklar och reportage. Det är i hans roll som just ledarskribent som jag är kritisk – mot det han skriver. Men du verkar ju ha svårt att förstå att man kan diskutera texter, så du tillhör väl dem som inte borde ha läst vidare i texten.

      1. Michael Casselbrant

        Mikael
        jag tycker om att följa din blogg, speciellt när du lägger ut texten om teologiska spörsmål, din resa när det gäller dopfrågan var för mig oerhört berikande. Noterar dock att du ibland tenderar att dra saker väl långt och tolka in saker som nödvändigtvis inte står eller blivit sagt. Jfr diskussionen som kom efter N Piensohos predikan på Nyhem.

        Ja, min läsning är en tolkning, men nog ligger den betydligt närmare ”grundtexten” än din, vilket ju även bekräftas av E Sandlunds svar.

        Att du förtar mig rätten och förmågan att diskutera texter är väl ändå ett väl magistralt påstående. Det är ju precis det jag gör gällande din text och det du skriver. Vad du baserar texten på och de slutsatser du drar.

        HBTQ-frågorna var inte huvudsaken i CHJ:s artikel. Frågeställningen CHJ tar upp är hur ”kristna” väljer att kommentera artisten, hans uppträdande och betydelsen av den sångtext som framfördes. I ditt svar däremot var och är HBTQ-frågorna huvudsak, det både ser och förstår jag.

        Kan Du citera, hur och på vilket sätt CHJ talar om HBTQ-frågor, annat än den av mig redan citerade meningen, som är en bisats i sammanhanget.

        När Du läser in saker som de facto inte står i texten, är detta på ditt ansvar och det är ju det som CHJ tar upp. Hur lätt man i kristna sammanhang kreerar ett helt onödigt ”krig”, när samtalet och lyssnandet borde vara det viktiga. Allra helst om man som i din bloggartikel skapar en helt ny sanning om vad CHJ egentligen skrivit. Det är mot denna bakgrund jag tog i och talade om intellektuell hederlighet. Att på det sätt du gör i din artikel tolka in och även nu i ditt svar påstå att hans artikels huvudfråga är HBTQ-frågan – även i strid emot E Sandlunds inlägg – gör att du kommer allt längre från artikelns budskap. Det är detta mitt inlägg handlar om.

        Efter ditt svar ber jag att få stryka det jag skrev om att du skulle ha något emot CHJ som person, men det framgår tydligt att du har starka invändningar mot CHJs yrkesutövning, kanske till och med hans ställning som skribent på Dagen. Vidare att detta ”förblindar” dig i läsningen av hans texter.

        Det tycker jag är tråkigt, både i min förståelse av vad du skriver i andra sammanhang, såväl som för debatten i kristna sammanhang i stort.

      2. Det du borde inse är att CHJ:s ledarkrönika är så dåligt formulerad att den på ett naturligt sätt ger upphov både till min tolkning av den och din. Jag formulerade mig medvetet så att jag visade att jag faktiskt inte vet hur den ska förstås. Denna otydlighet och flummighet i ledarkrönikan föranledde mig att ställa en fråga till Dagen om tidningens linje ändrats.

        Jag tycker det är lågt av dig att komma med anklagelser om att jag saknar intellektuell hederlighet. Det om något är personangrepp. Det är däremot inte personangrepp att säga att en text är otydlig och att det är svårt att veta vad författaren vill ha sagt. Då uttalar man sig om texten, inte om personen.

        Eftersom du har svårt att begripa detta med att diskutera vad texter betyder osv, tycker jag att du borde dra dig denna diskussion. Du tillför ju inget annat än personangrepp på dem som inte tycker som du.

    2. Tommy Dahlman

      Michael C

      Jag har testat krönikan på flera personer och det är nog en samsyn kring uppfattningen att det var tydlig mischmasch. Men det är i alla fall inte från min sida något personangrepp eftersom jag menar att det är så här CHJ tänker, skriver och att det här är vad han står för.
      Jag tror inte att han vill att vare sig du eller jag ska bestämma hans teologi. Låt honom själv få avgöra vad han vill säga och skriva i sexual etiska frågor. Vi kan ha olika uppfattningar om hans ställningstagande i frågorna, men han står ju uppenbarligen för dem. Och låter redaktionsledningen honom skriva på det sättet han gör, står de ju naturligtvis bakom honom.

      Jag tycker att det är bra att man står upp för den inriktning och teologi man är bärare av. Personligen tycker jag att det efter Conchita Wurst framträdande i lördags var öppet mål för en ledarskribent på landets största kristna tidning att klart och tydligt visa sin ideologiska uppfattning beträffande synen på livsstilsfrågor och den politiska queerpropaganda som föregick. Och CHJ gjorde det, på sitt sätt. Han står för det och det ska han ha heder för.

      1. Unket, du tillskriver Jaktlund en viss åsikt som han inte alls beskriver i den aktuella texten och så säger du att tidningen därför står bakom denna av dig fabulerade agenda.

      2. Tommy Dahlman

        Hej Daniel,
        jag fabulerat ingen agenda. Jag skriver att att CHJ står för det han skriver. Jag har en helt annan uppfattning än vad han har i en rad olika teologiska frågor. Det är ingen hemlighet varken för honom eller är för mig.

        Och givetvis står Dagen bakom honom när de har valt honom som ledarskribent. Din kommentar är märklig då du själv gång på gång värnar om mångfald. Det är ju just det jag bekräftar. Han tycker att ”både sidorna” har sina poänger. Han skriver ju det och står för det här i kommentarsfältet på nytt igen. Jag är av en helt annan uppfattning, men kallar inte varken honom eller dig för unken hur som helst.

      3. Jag kallar dig absolut inte unken, jag kallade ditt sätt att argumentera för unket. En avgörande skillnad. Om nu artikeln inte var tydlig i fråga om Dagens sexualetik så tycker jag att det är en helt legitim kritik. Men att välja en möjlig tolkning och säkert säga att det är just så Jaktlund menar, är inte snyggt spel. Och nu menar jag inte att du inte är snygg, sådana bedömningar lämnar jag utanför utan det handlar alltså om en kritik mot din argumentationsmetodik.

      4. Jag kallar dig absolut inte unken, jag kallade ditt sätt att argumentera för unket. En avgörande skillnad. Om nu artikeln inte var tydlig i fråga om Dagens sexualetik så tycker jag att det är en helt legitim kritik. Men att välja en möjlig tolkning och säkert säga att det är just så Jaktlund menar, är inte snyggt spel. Och nu menar jag inte att du inte är snygg, sådana bedömningar lämnar jag utanför utan det handlar alltså om en kritik mot din argumentationsmetodik.

      5. Du skriver att han är fri att ha annan sexualetik än du men han klargör väl i sitt inlägg här ovan att han och Dagen står för en traditionell kristen sexualetik så jag förstår inte vad du menar med att han står på någon annan sida i sakfrågan. Och det sagt från en som just står på den andra sidan. Istället skriver han om hur vi ska agera från båda sidor och det tycker jag är en viktig poäng för oss alla. Kan det vara så att du utgår från att du och Jaktlund tycker olika i teologiska frågor och därför måste göra det också här?

      6. David Nyström

        Tommy, du kritiserar inte bara texten (sakfrågan) utan uttalar dig även om Carl-Henric som person. Berättar hur han tänker (som om du hade insyn i det). Tillskriver honom åsikter han uttryckligen förnekar här. Det är själva textboksdefinitionen av personangrepp.

      7. Tommy Dahlman

        Hej David!

        What?

        Jag har bekräftat CHJ. Han skriver uttryckligen att han tror att både teorierna har en poäng. Vilket i min värld är helt otänkbart. Detta har ingenting med hans person att göra, endast med vad han skriver.

        Vad han skriver måste väl i sanningens namn vara det han personligen står?

      8. David Nyström

        Jag försvarar inte krönikan, det får CHJ göra själv (tyckte själv inte det var en av hans bättre texter) men det är ju klädsamt om man iaf försöker förstå vad den handlar om. Det upplever jag inte att du gör- snarare letar du bekräftelse för en syn du redan har, nämligen att CHJ och Dagen går liberalteologins ärende.

        CHJ skriver så här ”Jag tycker att Bibeln är tydlig i sin undervisning angående sexualetik och har, milt sagt, svårt att få ihop det med mycket av det budskap som Österrikes vinnare tycks stå för.” Vidare menar han att krönikan INTE handlade om hbtq-frågorna som sådana utan om kristnas reaktioner runt eventet. Även Sandlund bekräftar detta – Dagen har inte svängt teologiskt och Jaktlunds text handlade om nått annat. Dessa tydliga klargöranden struntar du i, för du vet hur de ”tänker”, eller?

        Här följer ett axplock av vad du skriver:

        ”Dagen har valt CHJ som ledarskribent utifrån en mera liberal och relativistisk hållning.”
        Här uttalar du dig om både Dagens agenda (som Sandlund just förnekat att de har) och Jaktlunds teologiska hållning, vilken han i sin tur förnekar att han har.

        ”Men det är i alla fall inte från min sida något personangrepp eftersom jag menar att det är så här CHJ tänker, skriver och att det här är vad han står för.”

        Här uttalar du dig igen om vad Jaktlund ”tänker” och ”står för”, trots att han själv säger motsatsen. Vad har du för insyn i hans hjärna och hjärta? Jag känner Jaktlund lite och har följt hans skrivande under många år och jag kan ärligt säga, även utifrån min profession som teolog, att han knappast kan anses ha en teologiskt ”liberal och relativistisk hållning”. Progressiv ibland, ofta reflekterande och problematiserande men liberal? Skulle inte tro det.

        Och, for the record, för ad hominemargumentation gäller följande – när man lämnar sakfrågor, i detta fall TEXTEN, och vad som faktiskt STÅR, och istället börjar misstänkliggöra personen bakom, ifrågasätta motiv, spekulera i agendor och ”hållningar” etc så är det, per definition, personangrepp. Jag vidhåller att det är det du gör här.

      9. Tommy Dahlman

        Daniel,

        du verkar inte ha läst vad vi resonerar om.

        Du måste väl ändå ha läst vad CHJ har skrivit!

        Båda teorierna har en poäng skriver CHJ, Jag hävdar ingalunda? Och du tillskriver mig personangrepp, det måste väl vara måtta på förvrängningar.

  21. Daniel, en tanke jag fick när du berättade om premier radios undersökning, att häften av unga evangelikalt kristna går emot den traditionella synen på homosexualitet och bejakar detta som rätt och riktigt.
    Hur långt bort från evangeliet kan man egentligen gå och fortfarande kalla sig evangelikalt kristen? Evangeliet ligger ju fast! Då måste det alltså vara människan som är på glid? konsekvensen måste då även vara en glidning bort från sanningen?
    Jag bara undrar?

    1. Jag förstår din fråga Inge men poängen för dessa grupper som omtolkar synen på samkönad kärlek är att vi tycker oss vara mer i lije med evangeliet och det bibliska budskapet. Det handlar mer om tolkningsfrågor där frågan är vad som är tidsbunden kultur och vad som är eviga sanningar. Att kvinnor ska tiga och slavar bli vid sin läst brukar ses som tidsbundna utsagor som vi inte är bundna av, liksom en hel del annat, medan just synen på homosexualitet inte ses utifrån sin tid. Andra menar att den homosexualitet som Paulus beskriver är promiskuös och inte alls berör den monogama kärlek mellan två jämlikar som jag försvarar hos homosexuella. Men givetvis finns det de som hävdar motsatsen men poängen är att det ändå är bibeln som är grunden och kristna bröder och systrars tolkningar som skiljer. Sen finns det givetvis gränser för när man inte länge hör hemma inom en kristen tro eller en särskild tradition. För kristen tro är trosbekännelserna en god grund medan olika traditioner bör få definiera sina egna. För evangelikaler har lousannedeklarationen kommit att få en sådan roll och nu finns det en hel de kristna som både enar att den och homosexualitet är rätt.

  22. Det är ju ändå ett faktum att kristna i världen utifrån samma heliga bok drar olika slutsatser i HBT-frågan. Att det är så samt att båda sidor behöver lyssna på varandra utan att gräva ner sig i skyttegravar är också det en god åsikt. Nyligen hörde jag på Premier Christian Radio att undersökningar visar att häften av unga evangelikalt kristna går emot den traditionella synen på homosexualitet och bejakar detta som rätt och riktigt. Oavsett om man som mig tycker det är bra, eller som du tycker det är fel, måste det vara legitimt att spegla denna utveckling. Det är inte en åsikt att påstå att det finns olika kristna synsätt på homosexualitet, det är ett faktum.

    1. Visst är det så att det finns olika åsikter bland dem som kallar sig kristna, men alla åsikter som en kristen människa har är inte kristna åsikter. Att spegla verkligheten gör man i nyhetsartiklar och reportage, men på ledarsidan pekar man ut vägen – eller ska göra det. Det vore inte fel att i en ledarkrönika säga som du skriver, att unga evangelikaler är väldigt splittrade i denna fråga (om uppgiften är korrekt), men i samma krönika bör man i så fall inte få det att framstå som att det är helt OK att det är så, om man nu inte tycker det, förstås.

      1. Men poängen var ju aldrig att båda åsikterna är lika bra utan att de finns poänger på båda sidor. Utgår man inte från de är ju ett samtal helt omöjligt. Att från början utdefiniera en åsikt som okristen gör det het omöjligt att samtala om frågan. Det finns kristna som har denna åsikt, dessutom en hel de evangelikalt kristna. Det finns flera andra frågor som har försvarats på samma sätt för att undvika ett samtal och möjlig förändring. Länga var kristna övertygade om att bibeln var för slaveri eller mot kvinnliga församlingsledare. Att hävda något annat var okristet och därför inget man diskuterade. Jag tycker det är ganska ohederligt att när nu så många troende har denna åsikt utdefiniera den på förhand som okristen. Jag skulle aldrig få för mig att kalla din motsatta åsikt för okristen. Inte särskilt kristuslik, visst, men självklar är den kristen.

      2. Jonas Rosendahl

        I grunden handlar det om vilken bibelsyn/bibeltolkning som man har. Det finns genom historien alltid olika tolkningar och detta kan kategoriseras. Det finns biskopar som är stolta att kalla sig liberaler, de har inte problem med olika tolkningar.
        Det som blir problemet är när de som inte kallar sig liberaler ändå vill tolka på ett sätt som åtminstone är i gränslandet till liberalt. För den som kallar sig traditionell i sin bibeltolkning är det inte tveksamheter hur bibeln ska tolkas utifrån vad bibeln säger. I pingströrelsen har man hittills varit traditionell i sin bibeltolkning och även i trosrörelsen. I alla andra rörelser har man närmat sig och i vissa fall blivit liberaler, det vill säga som folkkyrkan, SVv kyrkan i sin a tolkningar.

  23. Irriterande, jag hittar inget att slå ned på. 🙂
    Tack Mikael Karlendal för raka besked. Det är en bristvara idag.
    Gud välsigne dig!

  24. Jag har läst Jaktlunds krönikor ett antal gånger och även köpt en bok av honom, som ingav förhoppningar om en del klargöranden över hur olika generationer i kristna församlingar ska förhålla sig till varann. Det var lika mycket, å ena sidan och å andra sidan där, vilket jag också skrev till honom då. Därför är jag inte förvånad över att det låter likadant i denna krönika, och för övrigt i många tidigare.

    Jag tror att många av oss som varit kristna sedan barnsben börjar glida i HBTQ-frågan. Trots att antalet queera är ytterligt få så är den normbrytande opinionen oerhört stark. Vi får hela tiden höra, tydligt eller inte, att vi har fel, tänker fel, är mörkermän från medeltiden. Friheten är obegränsad vad gäller sexualitet, men kanske inte på så många andra områden. Trycket på att våga tycka annorlunda är hårt i Sverige, det är ju rentav bötesstraff på att uttrycka klassiska kristna ståndpunkter i den här frågan. När sedan kristna företrädare på ledarplats är otydliga eller möter sexuella olikheter med så mycket förståelse så att man inte vet vad som menas så gör det inte någonting bättre för oss andra ute på arbetsplatser eller i kulturlivet.

    Jag tänkte häromdagen spekulativt – om Ryssland skulle börja diktera svensk politik (vi har ju inget försvar, det är inte ett så avlägset scenario) gissar jag att man kommer beskära homosexuellas rättigheter – det har ju blivit en rysk angelägenhet att gå emot den västerländska dekadensen. Hur kommer då vi bibeltroende kristna reagera på detta? Kommer vi mangrant gå ut och demonstrera för de homosexuellas rättigheter och därmed aktivt fordra att en enligt Bibeln grov synd ska tillåtas florera eller kommer vi instämma i den ryska hållningen om förbud mot ”mission”, om förbud mot partneskap och adoptioner? Jag tycker det är en intressant tanke att spekulera i.

  25. Tommy Dahlman

    Först ett tack till dig Mikael för att du både kan och vågar skriva. Jag vill fråga dig Elisabeth Sandlund följande:

    Hade du eller chefsredaktören läst krönikan och så godkänt den innan den publicerades?

    Det kunde vara intressant att från dig höra hur du tror att de läsare som inte har läst linjeartiklarna från 2013 tolkar CHJ s ledarkrönika?

    Mina döttrar visste inte att det var någon skillnad mellan krönika och ledare, framförallt inte då det är samma person som skriver dem. Ser du något pedagogiskt problem med det ifrån er sida?

    1. Tommy, jag ska inte försöka svara å Elisabeth Sandlunds vägnar, men vill ändå reflektera lite. Som du kanske noterat i mitt inlägg ovan, så skiljer jag mellan ledarkrönika och ledare. Det är därför jag var noga med att betona att den som i detta fallet skrev ledarkrönikan är anställd som bland annat ledarskribent på tidningen. Jag ville därmed påvisa att gränserna kanske inte alltid är så klara i praktiken och i praktiken är det nog ganska få läsare som känner till eller förstår dessa distinktioner utanför redaktionen själv. Och även om folk i allmänhet faktiskt hade förstått det, så är det ju först nu, med Elisabeths Sandlunds så pedagogiska tolkning och förklaring, som vi förstår vad Jaktlund egentligen menade… 😉 Och det är väl lite problematiskt i sig, att opinionsredaktören ska behöva gå in och förklara vad ledarskribenten menar. Frågan är ju också om någon som inte känt till tidningen tidigare hade förstått att tidningen stod för en annan linje än den politiskt korrekta, om de bara haft Jaktlunds krönika att gå efter. Och detta är inte första gången jag med Elisabeth Sandlunds ord ”övertolkar” just Jaktlund. Han har en märklig förmåga att ständigt skriva så att man man tror att han menar en sak, när han i själva verket menar något annat. Och det är alltid fel på läsaren, som inte förstår att man inte kan skriva om allt i en artikel, som inte förstår problemet med det begränsade utrymmet osv.

      1. Tommy Dahlman

        Mikael,

        Jag hoppas att ES kan svara på frågorna vad det lider.

        Jag tycker dock inte att du övertolkar CHJ. Jag tror att det är så här hans teologi ser ut och jag tror även att han står för den. Detta är en av huvudorsakerna varför jag har sagt upp min prenumeration. Jag vill se tydliga linjer i grundläggande teologiska och sexual etiska frågor hos ledarskribenterna. Dagen har valt CHJ som ledarskribent utifrån en mera liberal och relativistisk hållning.

        Efter den queerfeministiska jättesegern i lördags hade det funnits många grundläggande områden att lyfta fram utifrån den kristna trons moraliska och etiska perspektiv. Istället blev den en mischmasch som framförallt applåderas av liberalteologiska röster samt anhängare av gayklubbarna.

  26. Elisabeth Sandlund

    Låt mig genast komma med ett lugnande besked. Dagen har inte ändrat sin uppfattning i den så kallade HBTQ-frågan. Vi står fast vid uppfattningen att Guds mening är att den sexualitet han gett människan som en gåva hör hemma i äktenskapet mellan man och kvinna, ett äktenskap som är avsett att vara livsvarigt. Samtidigt vänder vi oss mot alla former av förföljelse av människor på grund av deras sexuella läggning. Denna hållning har vi på olika sätt uttryckt på ledarplats, bland annat i en så kallad linjeledare om familjens roll våren 2013 och, senast, i samband med Ugandas införande av hårda lagar mot homosexualitet i slutet av februari.
    Carl-Henric Jaktlunds krönika handlade över huvud taget inte om detta. Han gav en bild av de vitt skilda reaktioner som dragshowartisten Conchita Wursts seger i Eurovisionsschlagerfestivalen utlöst i kristna kretsar. Han tog det som utgångspunkt för ett principiellt resonemang om hur lätt vi gräver ner oss i skyttegravar i stället för att lyssna på argumenten från den som tycker annorlunda samtidigt som vi framför vår egen ståndpunkt tydligt och klart.
    Tanken med Dagens ledarkrönikor är att de ska ge möjlighet till ett något friare skrivsätt, vare sig de är författade av någon av oss som är anställda på tidningen eller av en gästskribent. Utrymmet är begränsat, vilket gör att alla aspekter på ett ämne inte samtidigt kan beaktas och behandlas. Det är trist när sådant leder till övertolkningar av detta slag.
    Elisabeth Sandlund
    opinionsredaktör
    Dagen

    1. Jag tackar för detta snabba och klargörande besked. Det var glädjande. Jag ska inte vidare hävda att Dagen ändrat redaktionell linje i denna fråga. Det var ju i första hand en väl grundad fråga.

      Samtidigt måste jag också säga att det alltsomoftast är en och samme ledarskribents skriverier som för min och många andras del ofta ”leder till övertolkningar av detta slag”. Det måste ju anses som ett problem om en ledarskribents skriverier ofta leder till ”övertolkningar”, om han så pass ofta skriver ett och menar ett annat.

      Jaktlunds artikel var ju inte något under i klarhet om det handlade om något helt annat. Ett problem med detta ”friare skrivsätt” är väl kanske också att det kanske inte är så många utanför redaktionen som förstår att det är ”friare” när ledarskribenten skriver en krönika i stället för en ledare. Och det är ju synd att det alltid är utrymmets fel.

  27. Bra skrivet Mikael!
    Man kan stilla undra om Jaktlund läst några av de försåtliga alster som producerats i Staterna nyligen: Justin Lee’s ”Torn – Rescuing the Gospel from the Gays- Vs,the Christians debate” eller Matthew Vines senaste ”God and the Gay Christian – The Biblical Case in support of same-sex relationships”?

    Magnus

  28. Det är en typisk Jaktlund artikel. Han kör nästan alltid någon slags helgardering i det han skriver. Osäker på vad han tror på över huvud taget längre, samtidigt tillhör han ju den generation som är känd för denna typ av velande.

    Han gjorde i princip samma sak i sin post kring Jonathan Ekmans Klu Kux klan utspel. Han var så förstående och ”empatisk” att man visste inte om han höll med Jonathan eller ej när man läst klart.

    Är inte detta den postmoderna människans akilleshäl?

    1. Sant. Det ska vara så: det ska inte gå att ta på, vara förvirrande. Så luckras långsamt alla självklara ståndpunkter från Guds ord upp och nästa generation accepterar det mesta.

  29. Jonas Rosendahl

    Detta är en mycket intressant analys du gör Mikael. Om dina antaganden stämmer och din tolkning av det han skriver så är ju rubriken en adekvat frågeställning.
    Jag har ju blivit van den här sortens retorik, och jag försöker allt jag kan söka finna källan till den, och just nu är jag i Uppsala på 1800-talet och kollar av Waldenströms lärare och den försoningssyn som tycks öppna upp för en bredare tolkning. Vi får se var jag landar i det.
    Men just detta att Gud är större, huvudsaken är att vi sätter Jesus i centrum, bibeln innehåller guds ord det är det viktiga men olika tolkningar kan göras. Vi behöver innesluta inte utesluta….ja jag undrar vilka lärjungar det blir av sådan retorik egentligen. Jag ser gärna en diskussion kring det Mikael skrivit. Jag känner att det är av ”samma andas barn” som en hel del annat från missionsförbundet och dess tidiga resonemang. Det finns en rot. Därmed inte sagt att allt är liberalt och det är ju det som är den knepiga, när det inte heller är helt traditionellt.

Lämna ett svar till Mikael Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.