Kommer Ulf Ekman att bli katolik?

Det är mycket som händer i Sverige nu. Bland många frikyrkliga kristna finns en längtan efter något djupare och stabilare, ett sökande efter den kristna trons rötter. Det tar sig bland annat uttryck i ett ökat intresse för den Katolska kyrkan. Den norska tidningen Dagen har uppmärksammat utvecklingen som sker i Livets Ord i Uppsala och i synnerhet Ulf Ekmans utveckling. Tidningen har flera olika artiklar om ämnet, och man undrar ju i sitt stilla sinne om när de svenska kristna tidningarna ska våga sig på att ta tag i detta på ett seriöst sätt. Denna gång är norrmännen först.

Teologen Leif S Jakobsen, som tidigare varit pastor inom den norska trosrörelsen uttalar sig i positiva ordalag, men tror inte att Ulf Ekman kommer att gå hela vägen till att konvertera, men han utesluter det inte.

Mest intressant är kanske intervjun med Ulf Ekman. I intervjun är Ekman noga med att påpeka att den senaste artikeln i tidskriften Keryx, där han utvecklar sina nya tankar om kyrkosynen, är just hans personliga reflektioner, och att de inte ska ses som just församlingen Livets Ords linje. Den är numer frikopplad och är fortsatt en protestantisk karismatisk församling. Han tror att det är viktigt att frikyrkorna söker sina rötter längre tillbaka i historien. Man bör inte se de äldre historiska kyrkorna som ett hot. S k väckelserörelser och historiska kyrkor hör ihop. Historiskt sett har vi varit splittrade, men nu är det en annan tid. Han talar om att den primära bilden i NT för kyrkan är Kristi kropp. Därför är den synliga konkreta kyrkan och dess ordningar viktiga. Han talar om hur biskopsfunktionen växer fram på olika sätt i trosrörelsen. Han säger att texten där Jesus säger att han ska bygga sin kyrka på den klippan (Matt 16), handlar om både Petrus som person och hans bekännelse. Det finns även mycket annat intressant i intervjun.

Och på frågan om han själv har för avsikt att konvertera till Katolska kyrkan, svarar han:

– I det siste har vi vært inne i en herlig veksling av pastorskap på Livets Ord og jeg bruker nå mer tid på det internasjonale arbeidet og det å skrive. Gradvis kommer jeg til å trappe ned på arbeidstakten, men også å jobbe med enhetsarbeid. Jeg har nettopp kommet tilbake fra en reise til Yongi Chos menighet i Sør-Korea hvor jeg har prekt. Denne uken skal jeg til en konferanse med 2000 katolikker, både prester og lekmenn i Polen. Her skal jeg tale om Åndens kraft i evangelisering. Dette og lignende ting er min horisont nå.

Professor Oddvar Johan Jensen, som själv forskar kyrkohistoria och skrivit en avhandling om just Luther, ger också en tolkning av Ekmans Keryx-artikel. Han menar bland annat att Ekmans reformutspel liknar det som reformatorerna själva ville på 1500-talet. Om Ekman kommer att gå mot det mer lutherska, folkkyrkliga eller åt det katolska hållet återstår att se.

Det finns också en intressant artikel om själva fenomenet konvertering till Katolska kyrkan. I USA uppges 3 % av befolkningen konverterat till Katolska kyrkan, och artikeln refererar en diskussion om varför just så många evangelikala kristna, däribland pastorer och teologer, blir katoliker.

Till slut, har tidningen också en intressant ledarartikel om ämnet: Når veien går till Rom.

Det finns med andra ord mycket intressant att läsa i den norska tidningen Dagen. Något säger mig, att detta kommer vi att behöva diskutera mera om.

Övriga länkar: a, b,

 

 

43 reaktioner på ”Kommer Ulf Ekman att bli katolik?”

  1. Kanske blir detta på gränsen till off topic….

    Mikael, man kan väl inte isolera nutid och framtid från det förflutna.

    Ulf har definitivt ett förflutet i den så kallade ”trosförkunnelsen”.

    Har du själv skrivit något om denna ”lära”?

    Vore väldigt intresserad av din syn på ”trosförkunnelsen”.

    /Kjell

  2. Jag tror att det är den Helige Ande som verkar rörelsen mot sökandet av kyrkans rötter men att djävulen också är verksam.
    Luther menade att kyrkans tradition är viktig för en rätt förståelse av Skriften. Vi måste tolka Bibeln i enlighet med den levande traditionen från apostlarna och framåt. Motiveringen är att Gud har bevarat sin kyrka genom historien. Dödsrikets portar ska aldrig få makt över den, som Jesus säger i Matt. 16:18. Och Hjälparen, den Helige Ande ska vara med den för alltid (Joh 14:16). ”Jag är vinträdet, ni är grenarna”, sade Jesus (Joh. 15:5). ”Han sade ingenting om att trädet skulle vissna och vara borta i århundraden för att sedan spira upp igen”.

    http://www.kyrkaochfolk.se/index.php/hem/ledare/792-bibeln-och-traditionen-ledare-nr-46-2013

  3. Däremot är det väl mer intressant – och detta har ju faktiskt inträffat – att Ulf Ekmans son Benjamin konverterat till katolicismen. Jag har inga generella problem med katolicismen som gren på den kristna kyrkan (även om jag stör mig på en del dogmer), men det är väl ändå märkligt att man lämnar Livets Ord, som ju länge ansetts vara den mest karismatiska och mest nya rörelsen i Sverige. Vad är det som inte passade där? Det måste ju både handla om ”liturgi” och om teologi, Benjamin var redaktör på Keryx och kan teologi.

    Det känns som ett senkommet tonårsuppror eller en variant av ”pastorns barn”. Det är lugnare möten hos katolikerna, det är en äldre och mer utsmyckad liturgi, det finns en hierarkisk struktur. Vad kan han mer kommit på? Krasst sett är det ett underkännande av hela Livets Ord och trosrörelsen. Det dög inte åt sonen till dess främste pastor! Vem duger det åt då?

    1. Så om pastorns son lämnar faderns rörelse så underkänns hela den rörelsen? Arma kristenhet. Hur många pastorer och präster har inte råkat ut för det? Och, är vi inte alla individer med olika läggning? En del vill ha stillhet andra action, en del gillar modern lovsång andra psalmer.

      1. Inte hela rörelsen, men stora delar av den. Är man uppvuxen i en kyrka, precis som jag, så blir det en andra familj. Man finns där mer tid än på någon annan plats bortsett från hemmet och skolan. Man föds in i kyrkan som spädbarn, välsignas, upplever frälsning, blir döpt, går på tusentals gudstjänster, hör tusentals predikningar, träffar tusentals gudstjänstbesökare. Och därefter – när man blivit 25+ så är man plötsligt framme vid att allt det här jag växt upp med är inget jag vill fortsätta understödja genom min närvaro. Jag går. Ungefär som att bryta med sin egen familj. Nog är väl det värt en fundering?

      2. wildwest: Ibland går man inte i första hand från något utan till något. Konsekvensen av att gå till katolska kyrkan blir förstås att man lämnar sin tidigare miljö, men det behöver inte alls betyda att man tar avstånd från det tidigare utan tvärtom att man ser det som en del av en utveckling, en del av en lång, lång resa… där man nu tar ännu ett steg. Och det kom ju inte över en natt. Och inte har processen pågått i hemlighet heller, det finns länkar på Ulf Ekmans blogg till andra bloggar, bl a till Benjamins. Hans gamla blogg andades sådan kärlek och respekt inför de historiska kyrkorna och var både spännande och uppbygglig att ta del av. Kärlek och respekt är väldigt kristet tycker jag 🙂
        Om Ulf Ekman konverterar eller ej – han står i alla fall inte i begrepp att göra det just nu, vad jag vet. Men vem av oss kan förutse allt som skall hända i våra liv? Vilka beslut vi kommer att fatta? Jag tror inte heller att konversion är min väg, vad jag kan se nu. Men vi vet helt enkelt inte så mycket om framtiden. Vi vet inte om de läromässiga hinder som finns för en förening mellan gamla och nyare samfund alltid kommer att vara där. Vem vet vad Gud planerar? Men ett vet jag: Gud är god och tvingar ingen till någonting som inte samvetet kan bejaka. Han är den Gode Herden som för oss fram med tålamod och kärlek. Vi kan lita på honom!

      3. Om vi fortsätter din liknelse. Just i den åldern brukar man väl lämna sin familj och gå till något nytt? Åtminstone de jag känner bor inte kvar hemma utan bildar ny familj. Liknelsen haltar, det medges. Men som Malin säger man kan gå till något nytt/annat utan att för den skull ta avstånd från sin gamla familj. Om Benjamin gjort det så är det hans beslut och inget vi behöver uppröras av.

      4. Nej, jag förstår inte hur man kan gå tillbaka till ett sammanhang som förfäderna lämnade för många hundra år sedan. Då ansåg man att det sammanhang man lämnade inte var bibliskt, vart tog hela det resonemanget vägen? Baptisterna kastades i fängelse för troendedop och nattvardsfirande i hemmen, med en konvertering säger man indirekt att baptisterna hade fel. Pingstvännerna betonade andedopet, det är alltså inte heller någon viktig lära i vars sammanhang man vill kvarstå.

  4. Men kanske ett sånthär resoenmang tillomed kan vara utmanande för den mest ultra intellektuella katoliken??

    Protestantism has drifted far enough away from orthodox Christianity that it can now look back at the trees and recognize the forest. And if you’re not entirely in the Catholic Church, that just might be the next best place to be…

    “There are two ways of getting home; and one of them is to stay there. The other is to walk round the whole world till we come back to the same place; and I tried to trace such a journey in a story I once wrote. It is, however, a relief to turn from that topic to another story that I never wrote. Like every book I never wrote, it is by far the best book I have ever written. It is only too probable that I shall never write it, so I will use it symbolically here; for it was a symbol of the same truth. I conceived it as a romance of those vast valleys with sloping sides, like those along which the ancient White Horses of Wessex are scrawled along the flanks of the hills. It concerned some boy whose farm or cottage stood on such a slope, and who went on his travels to find something, such as the effigy and grave of some giant; and when he was far enough from home he looked back and saw that his own farm and kitchen-garden, shining flat on the hill-side like the colours and quarterings of a shield, were but parts of some such gigantic figure, on which he had always lived, but which was too large and too close to be seen. That, I think, is a true picture of the progress of any really independent intelligence today; and that is the point of this book.

    The point of this book, in other words, is that the next best thing to being really inside Christendom is to be really outside it. ” – G. K. Chesterton (Everlasting Man)

    1. Anders Gunnarsson

      Jag fattar inte vad du vill ha sagt…

      Kan du förtydliga?

      Och Chesterton är fantastisk. Läs allt (det finns enormt mkt skrivit om hans konversion, inte minst av honom själv).

      F ö är jag inte ultrakatolsk eller intellektuell. Jag är en vanlig katolik, som tror o bekänner allt Kyrkan tror, lär o bekänner. O sen är jag Ingenjör, vilket är det mest antiintellektuella yrken som kanske finns.

      Allt katolskt o gott.

      1. Att det är jobbigt rent intellektuellt att vara ”utanför lägret med Jesus” ?!

        Eftersom nu protestanterna lämnat en mer ortodox kristendom så är ju teologin så liberaliserad att det (näst) bästa stället att uppleva kristendom är utanför kristna sammanhang. Det är ju det själva liknelsen går ut på.

        Därav kan föras ett resonemang om att det är inte säkert att den högintellektuella klarar av det?

        ”This is why I think we are seeing, and will continue to see even more, protestant thinkers converting to Catholicism. Protestantism is running its course. All the protest is getting tired. And they are running out of places to find answers that don’t lead them deep into Church history, back to the ancient liturgy, and into the intellectual tradition that ultimately leads to one place: Rome.”

        I Rom står ändå den trygga kyrkan fysiskt, där finns många dokument, där slår historien sitt vingslag. För den intellektuella sökaren finns ju där en mångfaceterad skatt.
        För en katolik är svaret självklart, för en protestant är kanske numera just alternativet att vara utanför lägret med Jesus.
        Men även för katoliken som önskar mer av Anden och friheten, kan ju där finnas ett svar. Det är vad jag menar även en utmaning för en katolik.

        http://www.ncregister.com/blog/matthew-warner/a-deeper-look-at-the-many-evangelicals-turning-catholic

  5. Det här med siffror är alltid intressant. Om man läser en rapport från det erkända The Pew Research Institute så har ju också 10% lämnat katolska kyrkan i USA. Av de som växt upp i katolska kyrkan är det hög andel.
    Däremot så finner sig katolska kyrkan runt 25% årtionde efter årtionde och svaret på frågan varför, det heter invandring.
    http://cara.georgetown.edu/caraservices/FRStats/Winter2008.pdf
    Din siffra på 3% stämmer inte heller med varken CARA katolikernas egna undersökning som ger 2% eller med The Pew som ger 2.6%. Men detta var 2008.

    När det gäller antal katolska präster i USA så är minskningen drastisk.
    Från 59000 1975 till 39000.
    Det går så långt att man måste få över präster från andra samfund..
    http://www.cbsnews.com/8301-18563_162-57575474/
    http://en.wikipedia.org/wiki/Priest_shortage_in_the_Roman_Catholic_Church

    När det gäller andelen katoliker som går på ”möten” så är minskningen dramatisk:
    A Gallup poll found that church attendance among Protestants has remained stable at roughly 45% since 1955, while church attendance among Catholics has dropped from 75% to 45%,
    http://en.wikipedia.org/wiki/Church_attendance

    Jag kan ju fortsätta såhär i en timme till och leta fram, hur förändringen hos katolska folket ändrats i attityd, i moralfrågor osv.

    Så att måla upp katolska kyrkan som det trygga konservativa och på frammarsch det stämmer helt enkelt inte.
    Då spelar det ingen roll att 2.6 % konverterat och att en del högintellektuella konverterar, det går helt enkelt inte ens att jämföra med det drastiska dropp som finns bland prästerna te x.

    1. Anders Gunnarsson

      Så eftersom USA sekulariseras är det betydelselöst att protestanter konverterat.

      Snygg logik.

      Tänk om, tänk rättare. 🙂

    2. Jonas har en poäng. När nu intresset för Katolska kyrkan ökar: Idealisera henne inte för mycket. Också hon har sina inre problem och en väg att gå. Jag ser det som att vi vandrar vägen tillsammans, så möts vi därframme i den enade kyrkan, som förresten redan nu framträder delvis genom gemensamt dop, gemensam trosbekännelse, bönen, kärleken, nådegåvorna etc

      1. Anders Gunnarsson

        Vad är den enade Kyrkan, enligt dig?

        Och ja, du har del i Kyrkan (den ena, heliga, kat holicos o apostoliska dito, som synligt, kroppsligt o enhetligt finns i hela världen) genom dopet.

        Dock är delaktigheten ofullständig, men verklig o sakramental.

        Allt gott

      2. Micael Gustavsson

        Fast Bengt Malmgren och du har väl full kyrklig enhet, eller är det något jag missat?

  6. Anders, om enheten funnits hela tiden, varför då ställa frågan?
    Jesus talade inte om en enhet med katolska kyrkan? Glöm detta med katolska eller protestantiska kyrkor, ekumenik eller sekterism, allt detta tillhör det som skall förgås. Det som betyder något är om vi är nya skapelser i Messias. Det är en bra grund för enhet.

  7. Anders Gunnarsson

    ja enheten har funnits där hela tiden o den är över-mänsklig.

    Vart tycker du att protest-Andarna kan enas i (förutom att Kyrkan har fel)?

  8. A. W. Tozer (som själv varnade för den falska ekumeniken under slutet av 50-talet) hävdade att Jesu översteprästliga förbön gick i uppfyllelse i Apostlagärningarnas utgjutande av Anden d.v.s. den enhet som manifesterades i samband med pingsten i Jerusalemförsamlingen.

    Jag är benägen att hålla med den autodidakte Tozer!

    Magnus

  9. Bo Lönegren,

    Vi är i gott sällskap med Kalvin, Luther, Spurgeon, och en rad troshjältar av brokig skara ända tillbaka till 300 talet då den Konstantinska religionen fick yttre former.

    Du väljer att missförstå. Få ”ibland oss” är emot det du beskriver ” hur sant Jesustroende närmar sig varandra, oavsett sammanhang de kommer från”. Men den ”enhet” som bl.a. Ekman nu står för ryms faktiskt inte i min ringa mening i Sann ekumenik eller Sann Enhet.

    Katolska trossystemet och evangeliska är oförenerliga för den som tar sig tid att studera dem.

    1. Anders Gunnarsson

      Och då kvarstår frågan varför de högst utbildade o intellektuella i protest-högborgen Amerikat; konverterar från protestandet o upptas i Kyrkans fulla gemenskap.

      Jag tror helt enkelt du ö h t inte förstått vad katolicism är eller vad evangeliet egentligen lär.

      Men har man som mål att smutskasta förre pastorn o all kyrklig ekumenik, kan man (nog) anses jävig.

      Lägg därtill cenSur-ism, katolik-illiteranism o ett tiotal olika argumentationsfel; så blir pravda:s linje uppenbar.

      Vincit omnia Veritas

    2. Vem som missförstår kan diskuteras. Om man konstant lägger tankar och ide’er på en medmänniska och sedan drar ut dessa tankars konsekvenser så är det i vart fall för mig inte bara dålig stil, det är falsarier. Ingen av oss vet vart UE egen trosvandring leder till, inte ens du! Så istället för att misstänkliggöra honom, säg åtminstone som Jesus, ”inte heller jag dömer dig”.

      1. Jag är SÅ innerligt och dödligt trött på detta tal om enhet och att Jesus sagt att vi skall vara ett och Joh 17:21 citeras som ett mantra. Precis som om denna text skulle handla om att ena ett antal mer eller mindre avfallna kyrkosamfund, med varierat historiskt teologiskt bråte i bagaget. Det är dödfött från första början.

        Om man istället bemödade sig att läsa ordentligt så skulle man upptäcka att det handlar om en enhet som redan finns mellan de som har Guds Ande. Texten ifråga säger att enheten är mellan Fadern och Jesus och att i denna enhet ingår även Jesu lärjungar.

        ”Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.”

        Enheten har funnits hela tiden, men inte mellan människotillverkade strukturer, utan en Andens enhet mellan dem som är födda av Gud. Låt oss njuta av den enheten istället för att tro att vi kan skapa den genom att slå ihop kyrkostrukturer där vi söker minsta gemensamma nämnare i trosfrågor.

        Tack och lov för orädda Aletheia som står upp mot dessa falska enhetssträvanden. Det säger jag trots att SÅ är utvisad. Gud kommer att förlåta dom eftersom de inte vet vad de gör. Jag har ju sällskap i långbänken med den trevlige Annorzz. Gud älskar katoliker, speciellt före detta katoliker. 🙂

      2. Dödligt trött?
        Jaha, så det är därför du läser in vad du vill i andras yttranden! Jag har inte sett annat än aletheia som hela tiden talar om samfundssammanslagningar. Vi andra talar om en enhet i anden bland dem som tror på Jesus oavsett hemhörighet.

      3. Det handlar inte bara om ”Andens enhet”. Vi har nyligen bevittnat hur tre samfund blivit ett och att teologin inte direkt vitaliserats genom detta.

        Andens enhet bygger på Guds uppenbarade sanning i de Heliga Skrifterna där den hebreiska delen utgör grunden. Inte genom att underordna sig ”Petri stol”.
        Den stol som Jeshua förordade var Mose stol. De som satt på den skulle hans samtids judar lyda. 🙂

  10. Så poppar då de ”rättrogna” upp igen. Fyllda likt Saulus en gång var av ivern att stävja allt som inte faller dem på läppen! Givetvis anförda av aletheia.
    Själv ser jag med glädje hur sant Jesustroende närmar sig varandra, oavsett sammanhang de kommer från,”se hur de älskar varandra”. Om detta sedan som JL säger leder till att några byter sammanhang, so what? Själv tillhör jag en EFK församling men inte för att den tillhör EFK utan för att den försöker hålla sig ”på den vägen”.

    1. Jag föredrar att vara Jesustroende utan skygglappar i livet.
      Då uppfattar man andra människors intentioner – även Aletheias.
      Sekterism & svärmande föredrar skygglappar i alla tider.

  11. Något lättad att människor på bredare front nu (med undantag av de svenska kristna dagstidningarna) ”ser igenom” retoriken på Livets Ord som tyvärr nye pastorn fortsätter med. Vi har under sex års tid, utsatta för en hel del hån och spott försökt påpeka utvecklingen på Livets Ord och vart den kommer att leda.

    Det högst märkliga uttalandet från Ulf att församlingens teologi inte är densamme som hans egen presenterad i KERYX är ju en efterkonstruktion.

    Skulle vi sätta pengar på (vilket vi som frikyrkliga inte pläga göra) vem som vinner den dragkampen (mellan dessa två teologiska strömmar i församlingen) är jag ganska övertygad om vem det blir.

    Jag påpekade för journalisten på ViD att Joakim inte svarade på de verkliga frågor som florerar på nätet och i församlingen utan på egna frågeställningar, där svaret är givet.

    ”Finns det en agenda att Livets Ord ska uppgå i den katolska kyrkans organisation och förespråkar man att alla borde konvertera till den? Nej.”

    Denna formulering är ju bara trams. Det är ingen som tror, och inte realistiskt på något vis. Efter att ha ”lagt pussel” kring vad Ekman sysslar med i ett antal år på aletheia.se nu, gick det upp för mig varför Ekman utåt sett lägger ner herdestaven innan uppnådd pensionsålder. I samband med detta ställde jag för 3 månader sedan frågan på sin spets och kontaktade Livets Ords PR chef Magnus Dahlberg direkt med frågan om Ekman redan har eller ämnar konvertera vilket kom att visa sig att de vägrar att svara på med hänvisning till att de saknar förtroende för min person och aletheia.se.

    Norska Dagen ställde samma fråga och fick ett icke svar av Ulf.

  12. Allt verkar gå strategiskt till… Först slutar UE vara första pastorn, sen konverterar en LO-teolog, sen följer UEs son…. Ja då kan man väl förstå att nästa steg blir UE själv…. Allt sker gradvis för att se hur reaktionerna blir…
    Nu förväntar sig väl alla att detta kommer att hända och om det då ändå skulle bli problem då kan man ju bara säga att en ny blivit LOs ledare, men om inte kan ju processen fortsätta där allt fler kommer att inspireras att gå samma väg. Om ett får gått över vägen då brukar det bli fler och snart går alla…. ser det ut som.

    1. Joakim Lundqvist:
      ”Finns det en agenda att Livets Ord ska uppgå i den katolska kyrkans organisation och förespråkar man att alla borde konvertera till den? Nej.”

      Borde han inte skrivit ”förespråkar man att någon borde konvertera till den? Nej.”

      Som nu tycker jag det tycks som att JL (och LO:s ledning som helhet?) tycker att det är både bra och helt ok att LO-medlemmar konverterar till katolicismen, bara att han inte konkret önskar att alla går den vägen…

      (OM min pastor skulle säga så om mina vänner i min församling skulle jag bli bedrövad. Då önskade jag att de skulle varnas istället för uppmuntras till konvertering. Som väl är dock bara en hypotetisk frågeställning.)

  13. Pingback: ”Denna artikel är ett uttryck för mina egna högst personliga teologiska reflektioner och har ingen normerande funktion i relation till Livets Ords teologi” | Aletheia — Blogg & Tankesmedja

  14. ”I intervjun är Ekman noga med att påpeka att den senaste artikeln i tidskriften Keryx, där han utvecklar sina nya tankar om kyrkosynen, är just hans personliga reflektioner, och att de inte ska ses som just församlingen Livets Ords linje. Den är numer frikopplad och är fortsatt en protestantisk karismatisk församling”

    Det är väl där det blir så lurigt….detta är ju knappast sant. Ulf Ekman kommer givetvis inte ”försvinna” bort från sin skapelse LO lite hur som helst…att hans egen teologiska svängning kommer att påverka LO som församling är väl närmast att se som självklart. Som så många LO närstående människor redan uttryckt, det är ju det att UE kör en linje men säger något annat som gjort det så svårt för många att se vad som är på gång, sedan många år.

    Nu början han både skriva och säga saker lite mer rakt ut, det är på tiden, och det verkar som många inom LO ÄNDÅ inte ser att det är (högst sannolikt) katolsk lära som gäller för Ulf numera.

  15. Ja, du, Mikael, det är frågan det, hur mycket ska vi och behöver vi diskutera vidare om den här saken? Visst finns det säkert anledning till att följa med i händelseutvecklingen kring det som sker på Livets ord och kring familjen Ekman, men utifrån min egna erfarenhetet inom trosrörelsen där jag tillhörde en församling i flera år som var nära sammankopplad till Livets ord så tror jag inte att det är Livets ord som drar upp huvudfåran för svensk kristenhet, på 90-talet var jag, liksom många med mig övertygade om att den väckelse som vi trodde skulle komma och som vi gav våra liv till, skulle komma oss till del i och igenom trosrörelsen. Men jag har fått revidera min uppfattning många gånger sen dess, idag tror jag Gud har helt andra planer för Sverige.

  16. Livets ord ÄR Ulf Ekman ( med släkt). Verkar han för enhet och talar inför på påvekyrkan troende katoliker i Polen, så visar det ju vart han successivt vill rikta in LO. Vart leder han fåren?

  17. Tycker faktiskt att denna fråga är väldigt underordnad för pingstpastorer.
    Har inte pingstpastorer fullt upp med den egna teologin i dessa tider ?

    Nu stundar pastorssamling som om det vore nybörjare i lerduveskytte, för att försöka utröna träffsäkerhet.

Lämna ett svar till wildwest Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.