Daniel Norburg, som är föreståndare för Immanuelskyrkan i Malmö, skriver en mycket bra artikel i Dagen idag. Han argumenterar för vad han kallar en tredje väg i dop- och medlemskapsfrågan. Han menar att det är problematiskt både att välja vägen att slopa dopet som krav för medlemskap, och att välja vägen att erkänna barndopet som ett dop. Han menar att en baptistisk församling som vill slå vakt om troendedopet och samtidigt med kärlek, respekt och ödmjukhet ta in dem som är övertygade om barndopets giltighet, kan göra det på ett annat sätt än de ovan och i debatten hittills föreslagna.
I artikeln berättar han om hur de gjort i Immanuelskyrkan. Han skriver:
När det gäller församlingsmedlemskap lyder våra stadgar som antogs 2005:
”Medlemskap kan erbjudas den som tror på Jesus, är döpt och som bejakar församlingens uppdrag.”
Vårt grunddokument om dopet förtydligar:
”Om en person söker medlemskap i vår församling som endast är döpt som spädbarn vill vi i första hand ge undervisning och vägledning i samklang med vår övertygelse om troendedopet och uppmana till dop. Skulle det efter en tid av bön och reflektion ändå visa sig att personen ifråga inte har en övertygelse om att troendedopet är rätt väg för egen del, utan håller fast vid sitt spädbarnsdop som ett dop, och att personen vidhåller sin önskan att bli medlem i församlingen, så ska vi låta honom/henne bli det. Detta innebär inte att vi bekräftar spädbarnsdopet som ett dop, men det innebär att vi respekterar personens övertygelse i denna fråga samt är ödmjuka inför att detta är en tolkningsfråga där kyrkor och uppriktigt bibeltroende under 2000 år har landat i olika övertygelser.”
Vill du läsa hela artikeln, kan du läsa här.
Varför finns så många olika sätt att se på dopet och andra frågor hos dem som menar sig följa Bibeln? Den frågan besvaras mycket tänkvärt i nummer 46/2013 av Kyrka och Folk. Kyrkan har aldrig varit biblicistisk eller bibelfundamentalistisk. Luther menade att kyrkans tradition är viktig för en rätt förståelse av Skriften. Vi måste tolka Bibeln i enlighet med den levande traditionen från apostlarna och framåt. Motiveringen är att Gud har bevarat sin kyrka genom historien. Dödsrikets portar ska aldrig få makt över den, som Jesus säger i Matt. 16:18. Och Hjälparen, den Helige Ande ska vara med den för alltid (Joh 14:16). ”Jag är vinträdet, ni är grenarna”, sade Jesus (Joh. 15:5).
http://www.kyrkaochfolk.se/index.php/hem/ledare/792-bibeln-och-traditionen-ledare-nr-46-2013
Försök att acceptera att ”dopfrågan” inte är en fråga om dop. Du har som många andra låtit dig dras med i en skendebatt. Det saken gäller är att det pågår ett paradigmskifte inom kristenheten. När församlingar med olika dopsyn går samman – eller bildar nya församlingar tillsammans – är predikningar om dop att svära i kyrkan.
På samma sätt är jämförelsen mellan Jesus och Mohammed bara skenbart en biblisk fråga. I själva verket är den nya synen på Jesus en anpasslighet föranledd av försöken att ge kristna och muslimer en gemensam Gud.
På samma sätt är det heta meningsutbytet om den subjektiva försoningsläran så som den uppmärksammats inom Equmeniakyrkan i grunden ingen teologisk fråga. Det gäller bara att ta bort de företeelser som uppfattas som obehagliga och betungande. Är helvetet inte bra, finns det inte. Är Jesu död på korset besvärande för vissa, får den en annan betydelse än den som ingår i den traditionella frälsningsläran, att Gud offrade sin son.
Det kommer flera ämnen som i grunden gäller samma anpasslighet men som behandlas som en biblisk fråga i en skendebatt.
Jag menar, att dessa debatter är resultat av liberalteologin. Är det skendebatt? Liberalteologin är förödande, vad som gäller dopet, försoningen och annat. Jag förstår, att om olika kyrkor med olika bekännelser slås ihop, då kan det endast bli liberala kyrkor. Eller hur?
…och jag är mera intresserad av grunden till liberalteologin. Vad föregick den? Det började nämligen inte alls med liberalteologin! När du är med mig på det, faller bitarna på plats en efter en tills barnpusslet med sin låsta ram visar bilden.
Inte ens liberalteologerna jämförde Jesus och Mohammed innan frågan först aktualiserades som något helt annat än en bibelfråga. Det är EFTER det att den egentliga orsaken kommit på tapeten, som den och andra företeelser omvandlas till teologi.
Så kan du fortsätta fråga efter fråga – även dopfrågan. Den var sänkt i inaktualitetens grav tills en HELT ANNAN fråga – hur församlingsbildningarna ska se ut utifrån de organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna – pockade på att den togs upp. När Filadelfia fick en föreståndare med en grundsyn utanför den som gällde i hans nya miljö, var en kommande ”dopdebatt” ofrånkomlig. Men frågan har alltså en helt annan bevekelsegrund än frågan om det bibliska dopet.
Varför vill man skapa kaos i dopfrågan? Liberalteologin har gjort sitt intrång in i Pingströrelsen med den följd, att dopets betydelse förringas, om man är baptist i dopteologin och PR har varit och är? baptistisk i sin dopfrågan. PR närmar sig den här stilen ”min sanning och din sanning och andras sanningar” och alla ”sanningar” ska få plats i den nya PR:n.
Att vara konsekvent och följa den baptistiska dopteologin skulle väcka mer respekt hos andra kristna. Man accepterar endast ett dop i den treenige Gudens namn efter bekännelse. Allt annat är ICKE dop, punkt och slut! Endast döpta kan bli medlemmar i PR, endast döpta deltar i nattvarden. Så har det varit sedan urkyrkan. Och detta harmonierar med hela kristna kyrkans historia.
Om man inte bejakar detta, är man inte baptist och inte heller pingstvän. Så var det för mig. Jag menar, att man kan ändra sin teologi i olika frågor, men det är RESPEKTLÖST att vara kvar och motsätta sig sin kyrkas bekännelse. Denna ohederlighet som råder bland baptister idag, är som cancer, som äter upp rörelsernas andliga kraft.
Denna ohederlighet, som lyser genom Daniel Norburg, är märklig. Är spädbarnsdop ett riktigt dop eller vad är det för något? Om spädbarnsdop är riktigt, då får det praktiseras fritt och utan förbehåll eller hur? Om spädbarnsdop inte är et riktigt dop, då accepterar man odöpta bli medlemmar i hans EFK-församling! Daniel Norburg menar, att odöpta kan bli medlemmar i hans församling, detta bara visar hur fel det kan bli! Dopet förringas och bli ett personligt tyckande.
Som jag var pingstvän, kanske inte så ortodox, men jag satte mig ALDRIG fräckt mot ledningen och krävde liberalisering i dopfrågan. Synen på nattvarden har länge varit rätt så liberal inom PR, jag menar vilka som ska delta i nattvarden. Den liberala synen på nattvarden och synen på konfirmationen i Pingstkyrkan(?!) var en bidragande orsak till att jag och min fru lämnade PR. Huvudsaken var dock den svaga synen på gudstjänsten och förkunnelsen som centrum i gudstjänsten, som gjorde att vi lämnade PR. Att vara uppvuxen i en väckelsekristen miljö, där man satte predikan i centrum för att möte kunde kallas för gudstjänst, ledde till att söka till sådan miljö och då fann jag det i ELM-BV, där vi är fortfarande aktiva. ELM-BVs dopsyn är inte baptistisk, men det vore gott, om baptisterna fick lyssna på ELM-BVs dopförkunnelse UTAN att överge sin övertygelse, därför att baptisterna bör förnyas i sin dopförkunnelse, så att dopet blir LEVANDE och verkligt HÄR och NU. När jag var medlem i PR, var det ytterst sällan, att man talade om dopets betydelse i det kristna livet och dess välsignelse. Men i ELM-BV tackar man Gud för dopet lite då och då. Jag tror, att det är riktigare och mer levande förkunna så här än att ”glömma bort” dopet i förkunnelsen och endast prata om tidpunkten för ett riktigt dop.
Det är tramsigt, när en pingstpastor, kallar sig ”pastor i pingstkyrkan”. Man menar, att man inte står bakom bekännelsen utan har frihet förkunna och tycka hur man vill. Lika galet låter, att jag är ”präst i en luthersk kyrka” för att inte förbinda sig till kyrkans bekännelse. Vilken trovärdighet har sådan pastor/präst?
Det vore nyttigt, om man var tydligare i sin tro och bekännelse än den liberalteologiska sörja, där man accepterar alla tänkbara och otänkbara ”sanningar”. Till denna sörja håller den svenska PR:n trilla!
Problemet i medlemsskapsfrågan är knappast de människor som anser att deras spädbarnsdop är ett dop som de lever i. Problemet är hur vi hanterar alla andra teologiskt, de som döpts som barn (eller, för all del, döpts som något äldre barn i baptistisk tradition), men som varken lever kristet eller anser att de är kristna. Isåfall är dopet enbart grundat på hur jag uppfattar dopet, det finns alltså inget allmängiltigt kring detta. Om man nu är konspiratorisk skulle det utan vidare kunna ansluta sig ett stort antal människor som är döpta, som kan visa upp bevis för detta, och sedan – i våra demokratiskt styrda församlingar, med dålig uppslutning på församlingsmöten – kunna rösta igenom vad som helst. (Jag är fortfarande skräckslaget fascinerad av hur Norrmalmskyrkan i Stockholm lyckades rösta igenom könsneutrala äktenskap.) Adolf Hitler var barndöpt, Josef Stalin var barndöpt, Heinrich Himmler var barndöpt, hade de fått medlemsskap i en svensk frikyrka?
Med andra ord: måste det inte finnas något mer ”krav” på att få bli medlem än att man anser att det dop man fått känns angeläget för mig själv?
Hur blev det nu?! Bibeln talar inte om flera dop, alltså finns det bara ett dop och därför ska flera typer av dop förkunnas eller i vart fall accepteras? Var tänker jag fel?
Inget inlägg i debatten om dopet i sig. Jag blir bara intresserad av argumentationen,
En enkel reflektion från mig: Bibeln använder varken beteckningen ”troendedop” eller ”barndop”, endast dop. Det finns alltså endast ett dop, som vi också bekänner i trosbekännelsen. Varför då inte nöja sig med det och varken lägga till eller dra ifrån? Skriften gör inte heller någon åtskillnad. Den säger: ”Låt er ALLA döpas”, ”ALLA har syndat”, Gå ut i världen och gör ALLA folk till lärjungar”. Luther menade att vi skulle fatta och tro Bibeln på ett ”enfaldigt” sätt, som det står skrivet. Där ger jag honom rätt, ty Skriften och Jesus själv bekräftar Luthers mening genom att lyfta fram barnen som föredömen, samtidigt som det står att bibelordet är fördolt för de som anser sig kloka och lärda, ungefär så.
Visst är det så att Bibeln enbart erkänner ett dop, så som även vår trosbekännelse gör, som du så riktigt påpekar. Samma sak gör Paulus i Ef 4:5.
Dock är det så att det dop som Bibeln talat om är (enligt min ringa mening) ett dop där man bekänner sin tro. Inte ett dop där man kan döpa vem som helst utan personen i frågas åsikt. Låt er alla döpas, citerar du ju. Att låta sig döpas är en aktiv handling. Jag låter mig döpas, dvs jag gör något. Ett spädbarn kan inte låta sig döpas då det inte kan påverka huruvida föräldrarna låter barnet döpas eller inte.
Som pingstvän (förvisso inte väsentligt) tror jag på ett enda dop, det är ett dop som man gör efter man blivit övertygad kristen. Jag kan inte se några ställen i Bibeln där det står om något annat dop än att det är övertygade kristna som döps.
Bra sammanfattat av att låta döpa sig. Det är ett viljebeslut, som inte ett spädbarn kan fatta.
Frågor till Gunnel och Peter. Är det även en aktiv handling och viljebeslut att komma till frälsande tro på Jesus Kristus?
Eller är den frälsande tron, pånyttfödelsen som Jesus talar om med Nikodemus i Joh. 3, en Guds gåva?
Om vuxna får den helige Ande genom att höra Guds ord, varför skulle inte spädbarn få Anden som gåva genom dopet? Löfte om helig Ande är förknippat med dopet i vatten enligt Skriften.
Spädbarn suger begärligt i sig modersmjölk, kärlek, värme. Men de behöver inte Anden och/eller är oförmögna att ta emot den gåva som utlovas i dopet?
Det finns berättelser i Skriften om Israels hela folk, alltså även spädbarn, som ”blev döpta till Moses” i havet, till hela folkets räddning. Dopet frälser.
Ett fartyg håller på att sjunka. Alla kommenderas till livbåtarna. Men inte spädbarnen, de stanna på det sjunkande skeppet för de kan inte fatta ett viljebeslut. Låter det rimligt? Knappast!
Men läs gärna vad Seth Erlandsson skriver i ”Ett brev till en vän som tror att bara vuxna kan döpas”
http://www.sorbykyrkan.nu/undervisning/ett-brev-till-en-van-som-tror-att-bara-vuxna-kan-dopas/
JanE, den här debatten gäller Pingstförsamlingar och vem som kan få bli medlem. Jag hade aldrig sett ett vuxendop eller hört någon predikan om dopet, när jag som 18 åring såg i mitt NT orden om att tro och bli döpt. Där började min kamp. Var jag högmodig, som ville bryta mönstret i min familj och församling? Efter dopet berättade jag detta så klart för en baptist och hon blev avundsjuk på min kamp. För henne hade dopet bara betytt att få gå med i församlingen. Långt senare livet har jag mött Seth Erlandsson och LBK och tar ingen teologisk debatt med ”Pingst” heller. Mycket märkligt att det är Lina Sandells sång, som har blivit mest sjungen efter vuxendop:
”Jag har beslutat att följa Jesus och aldrig mer tillbaka gå…”
Det är lika intressant som när Jehovas vittnen ska läsa från sin egenöversatta bibel.
Jag litar inte mer på era resonemang om Jeshua, som jag litar på säljare av Vakttornet.
”Villfarelser har många budbärare” – och de har en frenetisk frekvens att knacka på dörrar som ger vissa öppningar…
Tankeväckande att den lilla sekten messianer funnit en debattplats hos Karlendals blogg…
Tidigare (och kanske fortfarande) var de mycket aktiva på Aletheia.
Ni andra behöver bara observera när de frekvent ser sig nödsakade att skriva Jeshua i svenskt språkbruk.
Jag klarar av att skriva Jesus, det gör jag ofta, men jag vill ofta hedra min Mästare genom att nämna hans riktiga namn som också har en språklig betydelse som beskriver syftet med hans födelse.
”Du skall ge honom namnet Jeshua, ty han skall jeshuá sitt folk från deras synder”.
Jeshua kom för att frälsa ”sitt folk”, han blev inte sänd till andra än de förlorade fåren av Israels hus. Håller du inte med om detta får du väl stryka över dessa ord med tippex.
Att jag får ge några synpunkter ibland på denna blogg, skall nog inte uppfattas som om Karlendal upplåtit en debattplats för messianer. Han är tydligen trygg nog att låta olika synpunkter komma till tals och jag uppfattar det som att han också vill ta med ett judiskt perspektiv för att få en rätt förståelse av de judiska skrifterna som NT uppenbarligen är.
Har jag betett mig oförskämt mot någon, ber jag om förlåtelse för det.
Förlåt Nils om jag sårat dig. 🙁
Bibliska värderingar verkar alltmer bli undangömda. Vad gäller dopfrågan så kan jag inte förstå hur s.k. tros-församlingar och även Pingst tar så lätt på den frågan. Ett spädbarn, döpt med en handfull vatten under en ceremoni i kyrkan kan ju aldrig veta vilken betydelse denna akt är. Inom Pingst minns jag att under själva Dop-akten fick vederbörande avge en bekännelse om den väg han valt med Jesus (juden Jeshua). Dessutom sjöngs alltid unisont i Församlingen :” Har du mod att följa Jesus, vad det än må kosta dig? Har du MOD då världen hånar och till motstånd reser sig?” Det var gripande väckelse-möten och det krävdes av den nydöpte att noggrant deltaga i Bibelstudium och Bönemöten. Vad vi i nutid tyvärr ser är avfall och världens inflytande med arrogans och ilska så fort vi talar om den sanna Tron, Judas vers 3.
Den fråga man ställer sig är ofrånkomlig…”-är det för att öka på medlemsantalet man tar in spädbarn i medlemsmatrikeln ?”
Fast ingen pingst eller annan troendedöpande församling tar väl in spädbarn i matrikeln. Det som det handlar om är medlemskap för vuxna med annan dopsyn.
Dessvärre leder det ingenstans att debattera bibliska frågor i ett ämne där helt andra aspekter redan tagit över. Dopfrågan är ett ämne i raden. Kvar blir något av en skendebatt. Som att argumentera framför talmannen i en annars ödelagd riksdag i en fråga där alla vet vilken knapp som gäller.
Det som rubriceras som en trosfråga är redan avgjort inom de organisatoriska ramarna. Barnpusslet är inte färdiglagt, men ramen är fast.
Jag förstår inte riktigt din avsikt med det du skrev. Varför skulle det vara fel att ha en debatt om dopet? Att samtala och bryta åsikter mot varandra berikar alltid. Varför just dopet skulle vara undantaget fattar jag inte, trots mina stora händer. 🙂
Vad har du själv för uppfattning om dopet?
Jag är vuxendöpt som barn och har ingen slutgiltig lösning på alla frågor som vi har mer svar på än tolkningsfria underlag för. Den dopretorik som nog imponerat mest på mig finns i en bok av P P Waldenström. (Finns reningen i vattnets egenskaper eller i symboliken?) Redan när Piensoho tillträdde var dopfrågan mer eller mindre körd. Jag frågade då min hustru om hon trodde det skulle ta fem eller tio år för Filadelfia att rätta in sig i ledet? (Är det en typisk kristen företeelse att alltid bli överraskad av förutsebarheter?)
Om debatten gällde en teologisk fråga så är den lika okej som den alltid varit. Men, händelseutvecklingen i Filadelfia och Smyrna är en följd av att kristenheten är inne i en organisatorisk omvälvning. Församlingar med olika dop- och annan syn går samman på ett sätt som omöjliggör inbördes gränsdragningar och predikningar på tvärs mot halva församlingen.
Muhammed måste i anpasslighetens yttersta konsekvens sänka Jesus till koranenstatus. Konvertiterna poppar upp i Bjärka Säby och hos Livets Ord. En förutsebar början har vi sett i dagarna. Satsa på ikoner, där har du en oupptäckt marknad! Den subjektiva försoningsläran vinner insteg, i vart fall i de kristna leden, och tränger undan de traditionella ”bibliska sanningarna”. Tolkningarna börjar alltmera i resultatändan. Vill vi inte ha ett helvete så finns det inte. Vill vi inte att en biblisk Sanning stänger ute, så är det en ”sanning” som relativiseras utifrån målet i betydelsen önskemålet.
Jo, jag diskuterar gärna dopet, men då ska det vara i en debatt som gäller dopet och inte organisationsteori – som nu.
Tack Hans för dessa dina tankar. Du låter uppgiven och jag kan mycket väl förstå dig. Det vi ser nu i Sverige är något unikt som vi inte har gamla erfarenheter av hur det skall tacklas.
När det gäller dop och allt annat, så kommer allt från judendomen och skall förstås utifrån den. Frälsningen (med allt vad den innebär) kommer från judarna, sa Jesus till kvinnan vid Sykars brunn. Det som senare blev ett ”kristet dop” innebär egentligen att med ett neddoppning (tevilah) bekräfta sin villighet att bli lärjunge till Rabbi Jeshua. Det är en medveten handling och beslut som inte ett litet barn kan fatta. Därför finns det inte heller något praktiskt exempel där man döper annat än i Jesu namn. Vi är inte Faderns lärjungar utan hans barn. Gud är vår Far, Jesus är vår broder och vän tillika vår Mästare. Enkel sund söndagsskolsteologi. 🙂
men sluta att slå gammalt vin i nya skinnläglar !
Att försöka få in judiskt tänkande bland väckelsekristna är dödfött – lika dödfött som Paulus påpekar när han uppmanar att inte låta gamla träldomsok läggas på dem som Kristus frigjort.
Sluta också med Jeshua-tjatet.
Det finns människor som säger Krishna också, men likafullt så har svenskt språkbruk entydig namnförståelse av Jesus.
Du förvillar med att försöka omskära de som redan har omskurna hjärtan.
Hoppsan Nils, jag trampade tydligen på en öm tå när jag nämnde att frälsningen är från judarna.
Jag ser apostlarna som mitt föredöme i tron och de var all omskurna judar. Därmed anser jag inte att ickejudar skall omskäras annat än i hjärtat.
För övrigt skrev du bara strunt och lögn. 🙁
Fast det resonemanget håller inte rent logiskt.
Man säger att dop är medlemsgrundande (enligt stadgarna).
Om en person är barndöpt uppmanar man till troendedop. Men eftersom man kan tänka sig att godkänna personens barndop om den vill, så accepterar församlingen barndop som ett legitimt dop (eftersom, enligt stadgarna, enbart döpta kan bli medlemmar).
När man sedan säger att man uppmanar barndöpta till ett troendedop så uppmanar man personen att döpa sig en andra gång (då man accepterar barndopet som ett dop).
Att döpa om människor strider mot den Nicaenska trosbekännelsen (”Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse”) och kristen tradition där man inte döper en person mer än en gång.
Kan denna församling tänka sig att troendedöpa en person en andra gång (exempelvis en som döpte sig vid 20 års ålder, avföll, men återkom till tron vid 50 års ålder)? Kan man inte det så skall man heller inte uppmana till troendedop av barndöpta om man accepterar barndop som ett legitimt dop.
Kvar blir endast att tillåta medlemskap enbart till toendedöpta, alternativt medge medlemskap även till icke döpta (oavsett ålder och troendegrad). Andra alternativ finns inte om man inte vill ha en ologisk och inkonsekvent syn på dop.
I korta drag säger man att:
-Medlemskap kan erbjudas den som […] är döpt.
-håller fast vid sitt spädbarnsdop […], och [önskar] bli medlem i församlingen, så ska vi låta honom/henne bli det
-Detta innebär inte att vi bekräftar spädbarnsdopet som ett dop
Omformulerat så säger man:
-Dop krävs för medlemskap
-Barndopet är inget dop.
-Barndöpta kan bli medlemmar
Detta är en ologisk slutsats, mina vänner!
Peter: ”Kvar blir endast att tillåta medlemskap enbart till toendedöpta, alternativt medge medlemskap även till icke döpta (oavsett ålder och troendegrad). Andra alternativ finns inte om man inte vill ha en ologisk och inkonsekvent syn på dop.”
– Helt rätt! Därför är troendedop det enda som skall praktiseras för att få kallas ett baptistiskt dop. Andra alternativ är ologiska och tenderar till att skapa än mer kompromisser.
En god vän som är messiastroende jude och bor i Israel sa en gång till mig när vi samtalade om kristet avfall: Hur kan det gå på annat sätt när man bär in de döda i gudstjänstlokalen och till och med begraver dem där. Han reagerade mot det otänkbara för judendomen att föra in döden i den avskilda gudstjänstlokalen. Det är kanske inte en så stor sak, men det lilla avfallet kräver mer i längden.
Men judendomen behandlar däremot den döde mycket hedersamt och de närmaste lämnar inte hemmet på sju dagar efter dödsfallet. Man sitter shivá, som det heter.
Det jag ville säga är att avfall börjar i det lilla som anses som en struntsak, men slutar i det stora. Detta är uppenbart när det gäller vissa samfunds otydliga dopsyn under lång tid, men som nu eskalerat till att ifrågasätta Jesus offerdöd.
Precis Peter Nyqvist!
Helt ologiskt!
”I Konstnärsklubben ”Penseln” tar vi bara in medlemmar som är målare, inga fotografer och annat. Men kommer en fotograf, som inte ser penseln som det rätta, och aldrig har målat, men som gillar bildkonst ändå…och denne efter lång betänketid ändå uttrycker att kameran är och ska förbli hans redskap att skapa konst, då tar vi in honom. Men vi kommer aldrig erkänna en kamera som ett konstnärligt redskap för bildskapande! Alla möten där våra redskap kommer att diskuteras kommer enbart belysa hur man hanterar penslar och duk, inget annat.
Som medlem kommer fotografen förvisso att ha rösträtt, och det kan ju inte uteslutas att i framtiden flera ”samvetsömma” kamerapersoner blir medlemmar. Till slut kanske de genomför att klubben ”Penseln” tar bort kravet på penslar som enda erkända bildredskapet.
Vi tänkte inte på det”
😉
Daniel Norburg: ”Han menar att en baptistisk församling som vill slå vakt om troendedopet och samtidigt med kärlek, respekt och ödmjukhet ta in dem som är övertygade om barndopets giltighet, kan göra det på ett annat sätt än de ovan och i debatten hittills föreslagna.”
– En baptistförsamling som handlar så är per definition inte längre en baptistförsamling. Vad jag vet finns det inte längre några baptistförsamlingar i Sverige som håller fast vid den ursprungliga baptistiska dopuppfattningen. I USA, baptismens starka fäste, skulle man inte erkänna detta som ett baptistiskt handlande i dopfrågan.
Jodå, i exempelvis Bethehem Baptist Church, där John Piper är pastor, accepterar man barndöpta medlemmar. Du kan läsa om deras ställningstagande på deras hemsida.
Bra skrivet
Paulus anpassade verkligen sitt budskap beroende på vilka som var målgruppen, allt för att vinna dem för Kristus. Det gjorde han för att de lättare skulle kunna förstå och ta till sig budskapet.
Dagens predikanter förfaller alltför ofta till att formulera sig alltför ”religiöst”. Frågor och förklaringar tenderar att gå över huvudet på åhörarna. Det är fortfarande för mycket interna uttryckt, även om jag tror att det arbetas på det.
Apropå de frågor om vilket dop som är det som Guds ord talar om så läste jag en gång om en ungdom som funderade på denna fråga och ställde den också till sin ungdomspastor:
”Måste man låta döpa sig för att bli kristen? Kommer man inte till himlen ändå?” Ungdomspastorn, som läst sin bibel, påpekade då för henne att frågan är fel ställd.
”Hur skall jag då ställa den?”
”Vad säger Guds ord att man skall göra när man omvänt sig och tagit emot frälsningen?”
Jo, att man skall låta döpa sig. Den uppmaningen står inte där för intet, den har löftet med sig om den helige Ande.
Att människor av olika anledningar vill handla annorlunda bör inte påverka dig. Som apostlarna sade, man måste lyda Gud mer än människor.
Kanske du skulle utveckla det här utförligare i en artikel.
Ett kompletterande perspektiv är att det är skillnad på om nyomvända kommer in församlingen från ”världen” och om redan troende
Flyttar från en levande församling där han/hon redan är aktiv. I det senare fallet så handlar det ju även om ifall man erkänner den andra församlingen som syskon. Skulle det vara en barndöpande församling skulle man kunna lämna frågan på deras bord och enbart ta in personen på flyttbetyg.