Piensoho förtydligar sig?

Idag kan man läsa ett förtydligande av Niklas Piensoho på Dagen webbdebatt. Kommer väl i tidningen nästa vecka. Här kommer en spontan snabbanalys. Säkerligen kommer jag att ta fler av dessa frågor till diskussion längre fram. Men lite kort och i all hast.

Vad är det då vi får veta?

1) NP säger sig inte ha ändrat läran eller föreslagit några förändringar av den. Han är anser alltså fortfarande att den traditionella kristna sexualetiken ligger fast.

2) Han förtydligar också att det han ville få fram var, att vi som lever som kristna i dagens sekulariserade samhälle, ”ska ska möta människor med Guds välsignelse och bli deras förebedjare istället för att markera vårt avståndstagande och säga upp bekantskapen.”

För att förklara vad detta innebär tar han ett exempel. En pastor som har en dotter som lever i ett samboförhållande. Gör han fel om han hjälper henne att tapetsera om lägenheten. Ska han säga att hon inte får komma hem på besök om hon inte kommer ensam? Niklas svar är givetvis nej. Man fortsätter att ha en relation till sin dotter, man ber för henne, hoppas att sambon blir frälst, att de blir gifta osv.

3) NP håller fast vid användandet av uttrycket att alla folk ska önska sig den välsignelse Abraham fick.

Vad ska vi då säga om detta?

Om punkt 1, kan jag säga att det är ju bra! Synd bara att det skulle behövas så mycket debatt för att få fram det. Men nu är det i alla fall klarlagt, och det får vi vara tacksamma för. Konstigt att det inte kunde ha gjorts klart redan i talet på Nyhemsveckan. Då hade aldrig denna diskussion uppstått, om vad han egentligen menade. Och det var ju mer än en som tyckte att det var oklart: http://www.youtube.com/watch?v=wJDERQXjDks&feature=youtu.be

En stor fråga är varför det skulle vara så svårt att säga detta från början? Varför inte slå fast detta på ett tydligt sätt och förklara vad det innebär, innan man börjar med att tala om förhållningssätt?

Om punkt 3, läs vad jag skrivit i tidigare inlägg om detta. Här är NP:s användning av bibeltexterna en aning underlig.

Punkt 2 är lite problematisk. För vem är egentligen motståndaren? Vem har sagt att vi var och en i personliga relationer med människor, vare sig de är vänner, släktingar, arbetskamrater eller andra, att vi ska markera avstånd ifrån dem och säga upp bekantskapen? Jag känner inte till någon. Menar han att alla kristna som känner starkt obehag inför Prideparaden och inte vill delta där, och som känner att när den kommer på tal, så vill de gärna markera någon form av avståndstagande från det spektaklet – menar han att de tillhör den kategorin? Menar han att alla kristna som vill ha en tydlig förkunnelse av läran från predikstolen tillhör denna kategori? Jag kan väl knappast tro det.

Sedan är det ju en ganska stor skillnad mellan i hur jag som privatperson relaterar till min syster som lever i ett lesbiskt förhållande (fingerat exempel) och hur församlingen/kyrkan ska förhålla sig till detta i förkunnelse och undervisning. Som privatperson skulle jag inte skära av kontakten med min syster, men som pastor skulle jag predika att det är fel att leva så. Skulle NP gjort likadant? Eller hur svarar t.ex. Piensoho om en elev i skolklass på studiebesök frågar honom om det är OK att leva i ett homosexuellt ”äktenskap”? Svarar han rakt på sak och försöker förklara varför kyrkan anser att det är fel, eller försöker han undvika att svara på frågan?

Piensoho har inte svarat på frågor som gäller hur vi ska vara tydliga som kyrka. Han har egentligen bara sagt att vi var och en som individer ska vara allmänt vänliga, ödmjuka och kärleksfulla i personliga relationer med icke troende.Och det vet jag ingen som säger emot.  Det har man sagt i pingströrelsen ända sedan jag var barn på 70-talet, åtminstone som jag har uppfattat det. Men hur kan vi vara en tydlig kyrka. Hur kan vi predika sanningen i kärlek? Ska vi predika om dessa ting överhuvud taget? Eller ska vi bara ta det i själavården, som det brukar heta?

Min stora fråga i min Världen idag-artikel – som bottnar i det faktum att vi som kristna, som individer eller som kyrka, ständigt avkrävs ett ställningstagande för hbtq-rörelsens agenda – om vi ska försöka tiga eller ducka för frågorna eller om vi ska stå fasta och säga tydligt vad vi tycker, har han inte besvarat.

Andra frågor som jag inte berört tidigare i denna diskussion är frågor om församlingsmedlemskap.

Kort sagt, han har förtydligat sig lite grann. Det är bra. Men finns ändå många frågor kvar, även om vi får glädjas åt att läran på Rörstrand än så länge ligger fast. Men de frågeställningar som förblir obesvarade är ändå värda att samtala om, oberoende av om man gör det i anslutning till just NP:s tal och artiklar eller om man gör det mer generellt. För det är viktiga frågor i sig själva.

 

 

 

 

 

 

14 reaktioner på ”Piensoho förtydligar sig?”

  1. HAR PIENSOHO EN (DOLD) AGENDA? Del 1
    På nalsogat.wordpress.com kan ni läsa min reflektion på Piensohos svar på min insändare i Dagen, samt ytterligare analys av hans Bibelstudium på Nyhem.

    1. Peter A – Du som har en analytisk förmåga. Det vore intressant om du har några tankar kring bibelsynsdebatten som var i slutet av förra året och om du ser något spår från denna in i denna debatt?
      Alla förkunnare är ju ursäkta industriuttrycket ” produkter av sin skolning”, och med tanke på att ett antal ”Örebro teologer” inte alls håller med Stefan Swärd i sina analyser vore det intressant om du anser det finns någon slags koppling mellan det som lärs ut på te x ÖTH med den evangelikala omdaningsprocess som tycks ske framförallt i den delen av frikyrkan men MÖJLIGEN då också framöver inom pingst eftersom den numera är indockat i ÖTH också.

  2. Tycker att det lyfts på några intressanta frågeställningar här, nämligen hur skall vi kunna ha en inkluderande och inneslutande attityd mot alla människor, även de som inte lever efter ”min” måttstock? Tapetexemplet borde egentligen vara självklart, men några klargöranden behövs. Jag tror att Niklas Piensoho troligen omedvetet missade en detalj nämligen att Abraham lämnade sitt avgudadyrkande sammanhang och drog ut. Men där han kanske missar mest är att han talar om att välsigna. Jag kan aldrig välsigna det som Skriften kallar för synd, jag kan och jag skall respektera individens fria val. Här tror jag att vår starka svenska konsensus norm och paradigm spökar och gör det onödigt svårt för oss. Vi behöver inte alls vara överens, och att jag tycker att du handlar fel betyder inte att jag hatar dig. Mao behöver vi hitta en väg bort ifrån plakatpolitiken där vi kan fördöma människans handlingar men ändå respektera henne som individ. Fadern visste när han skapade oss att vi skulle välja att gå ifrån honom, ändå gav han oss den fria viljan så att kan välja att gå bort eller att söka oss till honom. Det är vårt föredöme.

  3. Har följt den här debatten med mycket blandade känslor! Vi pratar om förkunnare jag med glädje lyssnar till och har förtroende för, men som nu verkar stå på helt olika sidor. Jag förstår vad alla skriver och säger givetvis inte emot någonting som är Bibelförankrat, känner dock att påhoppen på Piensoho blivit lite väl absurda och att han i grund och botten är missförstådd. Jag ser tillbaka på mitt eget liv och undrar hur många av er skulle bemöta mig? Jag är uppvuxen i pingstkyrkan, skild och omgift. Mitt första äktenskap var helt efter kyrkans alla regler: kristen man och dessutom missionär. Det blev ett par år av psykiskt och fysisk misshandel innan jag med ett par pastorers fantastiska hjälp tog mig ur det. Min nuvarande make var inte kristen när vi träffades och dessutom var vi sambos ett par månader innan vi gifte oss! Det var helt och hållet mitt beslut eftersom jag av mina tidigare erfarenheter inte vågade ingå äktenskap en gång till utan att ha levt med mannen i fråga först. Det var givetvis inget mina föräldrar jublade över, men de vände mig definitivt inte ryggen! Min man är en fantastisk man och efter 11 år med mig, blev han frälst! Vi tillhör en stor, underbar församling där ingen någonsin visat något fördömande för att jag faktiskt gått i par med en ofrälse! Mikael har träffat min make flera gånger och jag vet att min man har stort förtroende för honom. Jag undrar bara vad han skulle säga om vår situation? Jag vågar påstå att min man inte hade varit frälst idag om han inte levt med mig och fått det bemötande han fått från min familj, från vår församling! Jag har dessutom en nära anhörig som i många år kämpat emot känslan av att vara homosexuell, helt mot sin önskan. Det har varit en lång kamp och hade han inte fått det bemötande han fått från familj, församling m fl, vågar jag inte ens tänka på var han hade varit idag.

    I grund och botten tycker jag att man ska vara försiktig att uttala sig om sånt man inte har någon erfarenhet av. Det är alltid väldigt enkelt att stå utanför och se allting i svart eller vitt, det gjorde även jag innan allting drabbade mig och min värld rasade samman. Min tro har burit mig genom allting, men jag hade inte klarat av det utan alla dessa fantastiska människor som under alla år stöttat mig och burit mig i sina böner. Med fördömande vinner man absolut ingenting!

    1. Annika, för att förtydliga. Jag tycker också att man ska bemöta människor med respekt och kärlek. Och jag tycker det verkar som om din församling behandlade dig rätt, och med gott resultat. Men det jag är angelägen om i denna diskussion och det jag tycker är problematiskt, är att alla förkunnare inte tycks lika angelägna om att undervisa hela läran. Människor måste få veta allt, även om de inte på en gång kan ta till sig allt. Vi måste t.ex få veta vilken etik som gäller, även om vi för tillfället inte klarar av att leva upp till den. För faktum är ju, att ingen av oss är perfekt, men vi har ett mål att sträva efter. På ett sätt skulle man kunna säga, att det jag kämpar för i denna debatt är alla människors rätt att få veta hela sanningen om den kristna tron och läran.

      När det gäller just kristen etik – eftersom det är exemplet i denna diskussion – är det viktigt att veta att den inte baseras på hur vi kristna lever. Den är ett mål för oss att uppnå. Den bygger på vad Gud sagt i sitt ord, vilket i sin tur bygger på hur Gud är i sitt väsen och å hur han skapat världen. Etiken ligger därför fast, även om ingen skulle leva efter den. Men vi får alla möjlighet att omvända oss och söka Guds nåd.

  4. Piensoho skriver i Dagen:

    ”Jag föreslog att vi som kristna, i ett alltmer sekulärt samhälle, skall möta människor med Guds välsignelse och bli deras förebedjare istället för att markera vårt avståndstagande och säga upp bekantskapen.”

    Välsigna, eller ta avstånd alltså.
    Om jag förstår bibeln rätt så skall vi i ett alltmer sekulariserat samhälle ta avstånd från sekulariseringen som sådan. Vi skall inte anpassa oss. Det betyder inte alls att vi skall tar avstånd från sekulariserade människor. Jesus visade oss det genom att umgås med sin samtids syndare.
    Om man då säger att vi skall vara dem till välsignelse flyttar vi fokus från att vi skall vinna dem för Guds rike, vilket är vår huvuduppgift. Men det är onekligen bekvämare.

  5. Nu när turerna har gått ett par varv med debattsynpunkter så är det dags att reflektera över framtidskonsekvenser.
    a) För egen del så anser jag Piensoho har gjort sitt som föreståndare för Filadelfia. Trots ”predikomodernism” som apelerat till fräschet & attraktion för mötesbesökare, så börjar det synas att det medhavda bagaget inte räcker. Det finns gränser även för en rörelse & en församling som längtat efter rennovering.
    b) Problemställningen centralt bottnar också i: Hur radikalt har församlingsledningen också följt med i rennoveringsarbetet – nya församlingstjänare som inte har sin klangbotten i arvet efter Pethrus. Dessa vidhåller säkert att Piensohos profilering är den väg som gäller framöver också.
    Då instämmer de säkert i förklaringsansatsen och anser att duckandet i debattstormen är över för den här gången, så nu vänder vi blad och går vidare.

    Den sista konklusionen som Piensoho presterat påvisar det banala. Svartvita vardagsbeskrivningar som likt lacknafta tunnar ut pingstteologi till oigenkännlighet.
    Tyvärr är det som många iaktagit, trots ansatser i förklaringsmodell som ordförande till pingst-ffs hänvisar, så saknas den teologiska fastheten.

    Det här håller inte !
    ”Frikyrkan nådde inte ända fram” – Sigfrid Demingers devis blir den bestående konklusionen.

  6. Jerry Gegerfeldt

    Hej!

    Du skriver: Om punkt 1, kan jag säga att det är ju bra! Synd bara att det skulle behövas så mycket debatt för att få fram det. Men nu är det i alla fall klarlagt, och det får vi vara tacksamma för. Konstigt att det inte kunde ha gjorts klart redan i talet på Nyhemsveckan. Då hade aldrig denna diskussion uppstått, om vad han egentligen menade. Och det var ju mer än en som tyckte att det var oklart.

    Att debatten ens finns beror inte på otydlighet i Nicklas Piensohos framställning, dess existens har sin grund i att människor inte förstått att Nicklas Piensoho höll en predikan om förhållningssätt till våra medmänniskor och inte undervisning om sin egen eller församlingens teologi/lära kring kristen sexualetik. Nicklas har avkrävts svar angående en mäng olika frågeställningar som han inte undervisat om.

    Nu när Nicklas gått en del av frågeställarna till mötes och gjort ytterligare förtydliganden duger inte detta enligt flera av dessa.

    Själv jobbar jag i en församling med 340 medlemmar och vet vad det kräver. Att Nicklas tar tid och kraft för att bemöta diverse anklagelser och rena påhopp tycker jag är storartat. Må Gud välsigna Nicklas så att han får ge all tid och kraft åt att vinna människor. Det som pågår just nu kring Nicklas lär troligtvis inte leda till människors frälsning.

    Vänligen, Jerry Gegerfeldt

    1. Finns mycket att säga om din kommentar, Jerry, men menar du att om jag (och flera med mig) hade flera frågor angående NP:s tal och artikel, att jag då skulle hoppa av förtjusning över att han tar tid att besvara en av dem, men lämnar de övriga obesvarade? Jag har skrivit att jag är glad över det förtydligande vi fått, men att jag har fler frågor. Det borde inte vara så konstigt för dig att begripa. Sen att du anser att han sitter på en så hög och ouppnåelig position att det bara är nåd från hans sida om han beviljar oss andra en ynnest att besvara någon fråga i en debatt, det säger nog mer om ditt tänkande än om något annat. Observera, jag lastar inte NP för detta, utan det är du som tänker så.

      Sen är det fortfarande obegripligt att han inte slog fast läran, innan började med det andra. Utifrån kontexten, hela den dagen. Det måste ses som en pedagogisk fadäs, som någon uttryckte det.

      Men jag är glad över ett förtydligande på en punkt i alla fall. Jag tror inte att NP är liberalteolog.

  7. Jag saknar ett ord, ett begrepp i debatten som måste vara viktigt för kyrkan och det är ordet omvändelse, och vad det står för. Det ingår i allas vårt uppdrag att göra det begreppet tydligt. Jag tycker det ordet figurerar i utkanten, på både inlägg och kommentarer. Mestadels blir det omskrivningar, tom att man förbigår det och talar om en annan gemenskap.

    Det ordet måste betyda att man erbjuder någon att vända helt om. Att lämna något för något annat, och bättre. Och göra det i en anda av kärlek och omtanke.
    I församlingens början, på pingstdagen, avslutade Petrus sin predikan med att erbjuda omvändelse efter att först ha konfronterat åhörarna med deras synd. Man förstod sin situation, vände om och lät döpa sig, och ökade därmed församlingens numerär med över 3000 personer. Det var grunden vi har att bygga vidare på. Så blev man församlingsmedlem – då.

    Är det annorlunda i dag, och finns det skäl för det i så fall?
    För judarna var det ett radikalt budskap som gav dem ett styng i deras hjärtan när de såg sin synd och konsekvensen av den.

    För vår tids människor skulle ett sådant budskap vara konsekvent och inge förtroende och säkert resultera i många omvändelser. Jag kan inte se någon annan väg att gå.
    Hur vi skall få ofrälsta inom hörhåll? Tja, någon form av ny kreativitet måste väl finnas – någonstans.
    Förlåt efterslängen!

    1. Ja, det är en bra fråga som jag också undrar över. Eller innebär dagens tolkning av begrepp som nåd och tro, frälsning genom nåd, att vi omvändelsebegreppet helt är bortdribblat eller har tappat sitt innehåll? Om man inte predikar att vissa saker är synd, vem kommer då att omvända sig? Det är något att återkomma till.

  8. Att hjälpa till att tapetsera om en lägenhet hos sin lesbiska dotter jämfört med att klä upp sig i finaste kostymen/fracken och vara med på ett bröllop som inte är ett bröllop, som inte Gud anser är ett bröllop, nej som han tvärtom anser vara ett stadfästande av upproriskhet och synd, och något som jag som förment bibeltroende kristen utan tvekan ansluter mej till – det är väl ett par tusen ljusårs skillnad! Ursäkta tonen, men det är ju sandlådenivå av NP!

    Vem har nånsin pratat om att en kristen ska vara elak, ful, ofin, oartig mot sina medmänniskor, syndiga eller inte syndiga? Inte ens under väckelserörelsens mest intensiva period, när dagens ömfotade mottagare av budskap skulle svimmat av dåtidens rättframhet, predikade man så (läser just nu en biografi om Häst-August Andersson i Madesjö socken)! Det är självklart för varje kristen att uppträda på ett kristligt korrekt sätt – vilket för övrigt inte ska tolkas som mesighet!

    Det är dock lika kristligt att inte i symbolfrågor (och Bibeln är ju fullproppad med symbolhandlingar – så säg inte att det är ovidkommande!) ställa sig på samma sida som de som valt att vara upproriska mot Gud och dessutom ofta är aggressivt inställda till troende kristna. Jag har en från början troendedöpt lesbisk kusin, uppväxt i en pingstförsamling, jag vet vad jag pratar om. Där är det hon som tagit avstånd från hela sin släkt för att vi inte accepterar hennes livsstil. Vi har inte ens fått chansen att, så att säga, avstå från att delta på bröllopet.

Lämna ett svar till Peter Abramsgård Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.