Antagligen blir jag nog betraktad som rätt udda för att vara pingstpastor, när jag på fullt allvar säger att jag finner detta intressant: http://calvinistinternational.com/2013/07/17/rethinking-stuart-anglicanism/ Men det är väldigt spännande med anglikanismen. Har läst både Alf Härdelin och John Henry Newman på sistone. För övrigt, så är det semestertider och därav en viss brist på nya inlägg här på bloggen. Men, jag är snart i tjänst igen.
Det är också intressant att konstatera, att mitt inlägg om Niklas Piensohos predikan och om vad han egentligen menade, är ett av mina mest lästa inlägg någonsin, under alla mina fyra-fem år av bloggande. Som vanligt ligger dock pastorerna väldigt lågt med att uttrycka vad de tycker. Snart får jag nog börja hjälpa dem genom att tala i deras ställe. Jag kanske får axla rollen själv som offentlig talesman för rörelsen, då ju ingen annan tydligen anser sig ha den rollen. 🙂
Jag tror att ett problem i många frikyrkor idag är, att man låter metoderna styra över och avgöra vilken teologi eller vilket budskap man ska framföra. Man spekulerar först över vad eventuella utomstående åhörare ska tycka och tänka om det man säger, och först därefter bestämmer man vad man ska försöka säga. Därav alla otydligheter och eventuella missförstånd och misstolkningar av vad den eller den pastorn har sagt. Ingen vågar nämligen predika och undervisa i klartext på samma sätt som apostlarna gjorde i den mångkulturella och pluralistiska kontext i vilken de levde. Kristna i dagens Sverige tror visst att det är något nytt att befinna sig i en situation med många olika religioner och livsåskådningar. Det verkar som om kristna idag tror att det är något helt nytt att människorna i kulturen runt omkring oss inte tycker som vi. Som om Nya testamentets tid aldrig har funnits. Hur tänker man egentligen!
Det rätta vore att att först skaffa sig en grundlig teologi – en klar och tydlig lära omfattande allt ifrån skapelsen och syndafallet till Jesus och försoningen och världens slut. En teologi som både omfattar vad man ska tro och hur man ska leva. Både vad som förväntas av den enskilde och vad det är att vara kyrka. En teologi som är oföränderlig i princip, därför att den är given till kyrkan en gång för alla av Gud, genom hans apostlar. Därefter borde man reflektera över hur vår samtida kultur ser ut och hur den är funtad. Sedan kan man börja reflektera över hur man ska kunna kommunicera detta eviga budskap in i just vår föränderliga tid. Om man gick denna väg, skulle många missförstånd och diskussioner om vad olika piensohoer har sagt eller inte kunna undvikas. Dessa pastorer, om de följde denna ordning, skulle då också kunna framföra sina budskap på ett tydligare sätt och undvika att sända dubbla budskap.
Detta vore väl inte för mycket begärt ens i frikyrkliga sammanhang? Det innebär mer arbete kanske, än om man bara sitter och läser management-böcker och funderar över nya metoder, men det är mer troget mot kallelsen och uppdraget. Vi som kyrka har ett evigt budskap som vi är skyldiga att förvalta och kommunicera i alla tider och i alla sammanhang. Församlingen kallas i Bibeln för sanningens stödjepelare och grundval. Det förpliktigar. Det betyder att i alla tänkbara kulturer kommer det att finnas situationer när vissa saker vi säger kommer att röna motstånd. Men det är olika saker i olika kulturer. Vi är kallade att predika hela läran oavsett på vilka punkter den konfronterar eller är i överensstämmelse med den aktuella kulturen.
Här är några visa ord som knyter an till artikeln och varför den s k frikyrklligheten dras till de historiskt gamla kyrkorna med en väl genomarbetad teologi. Med genomarbetad innebär inte per automatik att den är rätt.
Citat: ”Ni skall då inte göra allt som vi i dag gör här, där var och en gör vad han själv anser vara rätt. Ni har ju ännu inte kommit in i den vila och den arvedel som HERREN, din Gud, vill ge dig. (5 Mos 12:8-9 SFB)
Anarki och brist på fasta normer skapar mentalt och emotionellt ostabila människor. Fasta rutiner, oföränderliga normer, klara gränser och en väl bestämd livsstil skapar säkerhet och vila i vars och ens själ. Den som gör vad som är rätt i hans egna ögon har inte kommit in i den Eviges vila. Bara den som vet vad han skall göra, enligt vad han blivit instruerad om av Toràn, får frid i sin själ. Därför citerar vår Mästare profeten Jeremia (Jer 6:16) och säger till dem som inte visste hur de skulle uppfylla Toràn på ett rätt sätt: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” (Matt 11:28-30 SFB)
Vår Mästares ok symboliserar underordnande av hans tolkning av Toràn. Den som vet hur man skall uppfylla den rätt får vila i sin själ. Den som bryter eller upphäver buden finner inte vila i sin själ varken i denna värld eller i den tillkommande.
KB”
Jag har noterat att Olof Djurfeldt i en Dagenkrönika finner sig föranlåten ta till orda i hur vi skall välsigna våra medvandrare. I motsats till Niclas Piensoho är han mer mångordig när han skall ge oss sin syn på saken och kan inte motstå frestelsen att ge bort några kängor till efterrättelse.
Men han säger faktiskt att vi inte kan välsigna där Gud inte kan. Även om några riktigt klara besked inte ges är det ändå en fingervisning från auktoritärt håll!
Kommer det fler?
Jag citerar avslutningen:
”Som vanliga kristna behöver vi samtidigt alla vara på vår vakt mot egenrättfärdigheten. Alla kan vi bli besegrade av frestelser som vi trodde vi var immuna mot. Det är gott att ha en Frälsare som är lika radikal i sin nåd som i sina lärjungakrav. Äktenskapsbryterskan i Johannesevangeliets nionde kapitel fick uppleva det. Jesus avslöjade hennes fromma anklagare, och deras stenkastning kom av sig. Det betydde inte att han accepterade hennes synd men att han öppnade för en ny framtid för henne: Gå och synda inte mer! Omvändelsen blev möjlig. (Lägg märke till, Synda inte igen!) Sluta Prida!
Låt oss ha samma välsignande grundinställning när vi själva bedömer människor som har gjort sig skyldiga till grova felsteg som de inte längre kan dölja. Skulden och skammen kan vara nådens dörröppnare. Och vi som är benådade syndare gör klokt i att hålla fast vid både budens skärpa och nådens generositet. Vi är kallade att välsigna.”
Ja, där satt den, huvudtanken.
/Stig
Den citattekniken blev ohederlig. ”(Lägg märke till, Synda inte igen!) Sluta Prida!” fanns inte alls med i Djurfledts artikel. Jag hickade till när jag läste din kommentar, och kollade upp detta. Att på detta sätt lägga ord på andras pennor gör en bloggs kommentarsfält minst sagt dubiös.
Så inställer sig då den gamla frågan – vilken synd är värst?
Men jag är beredd att välsigna dig, i vilket fall!
Och när vi går tillbaka till Piensoho’s numera berömda bibelstudium på Nyhem, så sa han inte mer – men inte heller mindre!
I att jag välsignar dig, välsignar jag nödvändigtvis inte din citatteknik.
Där satt den!, Tjihi!
Hehe, Anders. Nej så enkelt är det inte. Bara för att dessa kyrkor är underordnade en världsledning så är man inte utan problem. Möjligen blir man enklare utesluten som kyrkoledare om man framför kätterska åsikter eller liberalteologiska resonemang. Det finns inte enbart helgon i katolska, ortodoxa eller syrianska kyrkor.
Vi har säkert mer problem än ni, men inte på de områden som du nämnde…
Välkommen över – för ett kort studiebesök – till en annan möjlig värld.
Soli Deo gloria.
Stig Melin o Lars W: det här är inte bara en sjukdom inom frikyrkan, det är samma sak inom företag och i politiken. Stryk alla medhårs, allting är precis lika bra, det finns ingen värdering av hur något påverkar i det långa loppet (det är för intellektuellt jobbigt, det är för läskigt), döm folk inte efter kläderna även om man har en kofot i handen, alla kulturer är lika relevanta även om man kräver burkha och könsstympning, alla religioner är lika bra även om en del har dödsstraff på religionsväxling och andra kategoriserar människor i kaster, alla sexuella läggningar har samma värde – upptäckte en ny sån, när man tänder på träd, dendrofil tror jag det hette (hbtqd – Pride, tar ni med en avdelning såna i år?).
Och i kyrkans värld: prata bara inte om synd så att någon blir stött, använd inte metaforer om cancersvulster, nån med cancer kan bli förnärmad, prata inte om disciplin, beteenden, vanor, klädsel eller något. Det kan ju innebära att kyrkan blir tom, att det skrivs negativt i lokalpressen, att man får hatfyllda kommentarer på nätet, att kommunen drar in bidragen. Och avslöja inte någon av alla politiskt korrekta lögner som vi dagligen serveras. Det är numera väldigt kristet att tro allt det pressen skriver och sedan ansluta sig…
Kort sagt: saltet i förruttnelsen, var är den? Om man på 50talet möjligen saltade på för mycket, kanske även med lite peppar, så har man idag anammat den saltfria kosten i alla kristna sammanhang.
Wildwest
Inte i alla…
Bara i de trötta postreformatoriska.
De ortodoxa, österländska o katolska frodas o blomstrar.
Vincit omnia Veritas
”Man spekulerar först över vad eventuella utomstående åhörare ska tycka och tänka om det man säger, och först därefter bestämmer man vad man ska försöka säg”
Vi får glädja oss åt att apostlarna inte hade minsta tanke av det slaget den första Pingstdagen. De talade vad Anden ingav dem – inget annat.
Låt mig citera avslutningen i Mikaels inlägg:
”Detta vore väl inte för mycket begärt ens i frikyrkliga sammanhang? Det innebär mer arbete kanske, än om man bara sitter och läser management-böcker och funderar över nya metoder, men det är mer troget mot kallelsen och uppdraget. Vi som kyrka har ett evigt budskap som vi är skyldiga att förvalta och kommunicera i alla tider och i alla sammanhang. Församlingen kallas i Bibeln för sanningens stödjepelare och grundval. Det förpliktigar. Det betyder att i alla tänkbara kulturer kommer det att finnas situationer när vissa saker vi säger kommer att röna motstånd. Men det är olika saker i olika kulturer. Vi är kallade att predika hela läran oavsett på vilka punkter den konfronterar eller är i överensstämmelse med den aktuella kulturen.”
Jag börjar misstänka att svensk kristenhet blivit begåva med en okunnig och ignorant ledning. Mycket tyder på detta.
”Det är bättre att inte säga något, och låt medlemmar tro att man inget begriper, än öppna munnen och undanröja alla tvivel”, verkar kunna bli ett nytt ledord.
/Stig
SÅ
Håller helt med.
Om man inte lever som hon lär, kommer man snart lära som man lever.
Frifräsandets stora akilleshäl.
Så sant, men det är ju också den utveckling som romkyrkan är utsatt för när det gäller läran. Hur länge dröjer det innan Maria erkänns som medfrälsare?
SÅ
Ps/ Den kyrka du tillhör är den romersk katolska kyrkan, inte Kyrkan. / Ds
SÅ
Nu kan jag inte följa ditt resonemang längre (som SÅ ofta i dina antiKyrkliga utfall).
På vilket sätt kom Maria in i denna bilden? Och vilken relevans o koppling hade detta till det jag skrev?
Allt gott ifrån en i Kyrkans fulla gemenskap…
Anders, Maria kom in som ett exempel på hur den katolska kyrkans lära förändrats. Om apostlarna skulle kunna vara med i en katolsk gudstjänst, så skulle de undra vilken religion det handlar om. Att det var deras tro som praktiserades bland reliker och statyer och annat bråte, skulle aldrig falla dem in att tro. Men förändringens långsamma kvarnar drabbar alla religioner mer eller mindre. Det är därför det behövs upprättelse och återställelse både för individen och för det större sammanhanget.
Inom judendomen talar man om ”geula”, den stora förlossningen genom Messias. Samma term som Petrus använder i Apg 3:21:
”Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid.”
Det är den återupprättelse som du Anders borde focusera på, istället för att försvara all gamma lärobråte som den katolska kyrkan samlat på sig under århundradena.
Det pastor Karlendal skriver ”Det rätta vore att att först skaffa sig en grundlig teologi – en klar och tydlig lära omfattande allt ifrån skapelsen och syndafallet till Jesus och försoningen och världens slut”, är naturligtvis idealet, men det har aldrig varit och kommer aldrig att bli en verklighet. Därtill är det mänskliga materialet av alltför dålig kvalitet.
SÅ
SÅ
Maria fanns där från början, i Luk 1-2 o i Apg 1.
Hon är inget bråte. Hon skall ALLTID, av ALLA släkten prisas salig.
Det är det Kyrkan gör. Fast SÅ ser inte SÅ det, då du fullkomligt saknar kunskap om katolsk tro, liv o lära.
SÅ-NT går enkelt att bota.
Lycka till!
Mikael Karlendal: ”Jag kanske får axla rollen själv som offentlig talesman för rörelsen, då ju ingen annan tydligen anser sig ha den rollen.” 🙂
– Ja, gör det! Det skulle bli ett ordentligt lyft. 🙂
Jag menar det även om jag bifogade en smiley.
Micael Gustafsson tycker att Anglikanska kyrkan är på många sätt ett av den europeiska kyrkohistoriens mest intressanta fenomen.
– Ja, speciellt fenomenet hur den uppstod. Köttets lustar hade nog ett finger med i spelet. Påven vägrade att bevilja Henry VII skilsmässa för att få gifta om sig. Att bryta med påven var ett smidig lösning på det problemet och den Engelska kyrkan var en verklighet. Det är säkert inte hela sanningen, men förmodligen en av dem.
Sommarhälsningar!
SÅ
Jo, det var hur det började, även om som du säger det inte är hela historien. Detsamma är så intressant med anglikanska kyrkan är att den hela tiden på många sätt befinner sig utanför de vanliga ramarna för hur kyrkor ska delas in. Den är tex både mer katolsk och mer protestantisk än den lutherska kyrkan. Jämför politisk med om vi hade ett parti av marxistiska monarkister. Och mycketvav den teologiska reflektionen från anglikanskt håll är väldigt fruktbar . Hooker: (citerad ur minnet) ”läran om rättfärdiggörelse genom tron allena innebär rättfärdiggörelse genom tro på Jesus, inte rättfärdiggörelse genom tro på läran om rättfärdiggörelse genom tro allena”
Ja, det är säkert som du säger, att den ligger lite utanför de vanliga ramarna. Om jag inte missminner mig så har flera anglikanska präster blivit katolska dito med tillstånd att få behålla frun.
Jag förstår att Hookers uttalande var riktat mot extrem-lutheraner som knappt törs tro eftersom det kan vara en gärning.
SÅ
SÅ
Det är bara i en rit (=romerska) av många tiotal, som celibatet varit vanligast (dock inte förpliktigat, ty vår kyrkoherde är gift).
Celibatärt och gifta präster har alltid funnits i Kyrkan, även om urKyrkan verkade ha mest celibatärt.
I England (=världens mest antikatolska land) är numera Kyrkan större än anglikanska samfundet i mässdeltagande.
UscHeligt, eller hur…
Nja, snarare mot de som satte rätt lära ifrågan som villkor för frälsning. Han menade att en person som förnekade den läran, men som i sitt hjärta bad om nåd för egna synder blev frälst, medan en som trodde på läran, men saknade hjärtats tro inte blev frälst.
Ja, du har rätt när det gäller målgruppen för Hookers visa ord. De kan tillämpas på fler än de som dragit Luthers lära för lång. Inte minst på de väktare för den sunda läran som skriver på bloggarna idag.
Det tragiska är att alla de s k reformatorerna blev förföljare av oliktänkande och utförde hemska illdåd i Guds namn. Nitälskan för den rätta läran parad med världslig makt har alltid lett till inkvisition och därmed till terror och död. I det avseendet följde de i moderskyrkans spår. Så var det också i Sverige på den tid då Sverige var ett kristet land. Få, om ens några pingstpastorer tänker nog på att deras ”frihet” hade ett högt pris och den betalades av 1800-talets baptister. Hoppsan, nu har vi hamnat utanför ämnet, bäst att återvända innan jag hamnar i onåd hos goa pastorn. 🙂
Tack Mikael!
Jag måste säga att du slår huvudet på spiken i ditt påstående om att ”Jag tror att ett problem i många frikyrkor idag är, att man låter metoderna styra över och avgöra vilken teologi eller vilket budskap man ska framföra.”
Tack för din sunda och genom tänkta analyser!! Du behövs!
Lyssna gärna på Stefan Gustavssons ”predikan” från Nyhem(om du inte gjort det).
Tydligt och kanon bra! Ha en fortsatt skön sommar broder!!
Jag antar att många pastorer som läser bloggposter inte är så angelägna att medverka eftersom de skulle kunna hamna i en diskussion där de förleds att ta ställning, och det kan ju vara läskigt eftersom man blir exkluderande i relation till endera åsikten. Kanske man rent av blir både allmänpolitiskt och frikyrkopolitiskt inkorrekt i sina kommentarer, hu så hemskt! Som Christian Mölk skrev ovan: då kanske man inte får vara med på nästa nätverksträff utan ett förhör av kollegorna. Det blir ju obekvämt…
Bäste Mikael Karlendal!
Eftersom jag följt dina inlägg under alla åren och uppskattat allt utom min oförmåga att förstå Calvin, så kan detta bli som ”goda yxskaft”. Jag kan inte ens engelska och inte kyrkohistoria. Det är stora handikapp.
Så här tänker jag angående förutbestämmelsen. En rik och mäktig företagare anställer inte en person, som är emot hans tankesystem och sätt att föra allt framåt. En person som är fientligt inställd, destruktiv och talar illa om företagaren blir inte erbjuden anställning. Den som vill vara med måste tänka om och vara villig att underordna sig – det vill säga vända om från sitt eget destruktiva eller perfekta tankesätt.
En pastor är utvald av denne mäktige företagare och skall tänka om också underordna sig sin chefs tankar och vilja = hela bibelns budskap. Det skall inte vara någon lust, att bli chefens högra hand och få stor makt i företaget. En pastor/präst är inte huvudet för församlingen utan det är Kristus fortfarande. Däremot behövs en Jeremia i vår tid, som vågar varna sitt eget folk i Pingströrelsen.
Det är mina små försök att förstå förutbestämmelsen. Den Gud har kallat utrustar han också i den mån som Gud får stå för utrustningen och nåden. (Jag begriper mig inte på Pingströrelsen ärligt talat.)
Bra skrivet Gunnel
Jag håller med; otroligt intressant artikel. Anglikanska kyrkan är på många sätt ett av den europeiska kyrkohistoriens mest intressanta fenomen.
”Jag kanske får axla rollen själv som offentlig talesman för rörelsen, då ju ingen annan tydligen anser sig ha den rollen.”
Nu är ju vi en samling med ”fria församlingar” och detta med talesman för hela rörelsen blir ju lite knepigt, men jag vill definitivt uppmuntra dig till att säga vad du tycker. Vår kära lilla pingströrelse hänger ju numera ihop mycket pga relationer och nätverkande och i alla sådana sammanhang finns alltid risken att några inte vågar säga vad de tycker eftersom man då riskerar hamna utanför gemenskapen. Dig har jag dock uppfattat annorlunda, du verkar inte vara rädd för att uttrycka dig samtidigt som du gör det väldigt välformulerat, genomreflekterat och i en god och respektfull ton. Vi behöver mer sånt! Själv är jag alldeles för dålig på att uttrycka mig i ord plus att jag är så pass ny inom pingströrelsen för att skriva välformulerade debattartiklar. Min tid kommer senare. Men fortsätt att skriv, jag tror att det behövs!