Med tanke på krigsrisken för Israel… :
Jesus talade om att vända andra kinden till, vilket lett en hel del kristna människor till att bli pacifister. Frågan är dock om de inte tagit honom alltför bokstavlig? Han talade också om att om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Jag kan inte påstå att jag sett så många enögda eller blinda kristna att jag dragit slutsatsen att detta Jesusord tas alltför bokstavligt.
Med tanke på att allt vad Jesus säger kanske inte ska tas helt bokstavligt utan kanske snarare som tillspetsade uttalanden avsedda att väcka diskussion och sätta igång en tankeprocess, så kanske följande ord av Paulus kanske också blir mer begripligt:
”…Ni står ju villigt ut med dåraktiga människor, ni som är så kloka. Ni finner er i att man förslavar er, äter er ur huset, kuvar er, hunsar er, slår er i ansiktet. Till min skam måste jag medge att jag tydligen har varit svag…” (2 Kor 11:19-21)
Jesu etik kanske inte innebär att man ska inta en pacifistisk och undfallande hållning gentemot världens ondska. Frikyrkliga kanske inte ska vara ”snälla” på fel sätt…? Jag kanske ska tillägga att Paulus i ovanstående citat inte berömmer brevmottagarna, utan snarare förebrår dem för deras dårskap.
Ja, du Wildwest, det där med Baltikum är synnerligen löjligt. Jag tror inte Sverige skrivit på något. Snarare är det en ensidig doktrin, där vi sagt att vi inte ska vara passiva om Baltikum angrips. Men det är ytterst löjligt. Som du skriver har vi inget att undsätta med. Men låt oss anta att vi hade några brigader med kvalificerade förband. Och låt oss säga att Ryssarna angrep och ockuperade Estland. Nu tror jag i och för sig att Nato skulle måsta ingripa först, och det kanske är därför vi lovar runt. Vi behöver aldrig leverera.
Men anta att ryssarna ockuperat Estland. Skulle då Sverige skicka över stora förband och landstiga i Estland för att kasta ut ryssen? Hela tanken är befängd. Hur befängd den är förstår kanske inte dagens ungdom, men jag har gjort lumpen i det gamla försvaret. På den tiden ansågs vårt försvar kunna mobilisera en miljon man i krig. Men har man gjort lumpen visste man att inte ens det försvaret hade kunnat angripa Estland. Det fanns ingen sån kapacitet. Kapaciteten att försvara svenskt territorium var hyfsad om vi hade mobiliserat. Ryssarna hade fått slita hårt för att ta oss. Men ingen planering eller kapacitet fanns för anfall över Östersjön som hade kunna rubba ryssarna. Och idag har vi nästa inget kvar av vad vi hade då.
Fortfarande kanske någon inte förstår. En krigsmakt kan väl anfalla lika väl som försvara? Nej, så enkelt är det inte. Svenska flygplan kan spaningsflyga i Libyen. Svenska förband kan åka omkring i Afghanistan och skjuta tillbaka mot talibaner. Men det sker hela tiden som en liten kugge i Natos krigsmaskin. Sverige har ingen sån krigsmaskin och kan aldrig landstiga i Baltikum. Precis som du skriver.
Ludvig: Det kan ja iof hålla med om. Nu är jag utmönstrad och skulle bara hålla till i hemvärnet om det smäller. Nåt svenskt anfall har svensk försvarsdoktrin aldrig innehållit. Även under 1600talet kallades det nåt annat.
Vad jag tycker är oerhört pinsamt är att vi skrivit på en förbindelse med baltstaterna att komma till deras undsättning. Med vad? Den som orkar med en intressant men något träig text kan läsa Wilhelm Agrells utvärdering av de svenska försvarsbesluten sedan 1990. Det är skrämmande läsning, i mina ögon totalt okristen nonchalans och arrogans från statsmakternas sida, i stil med: kära medborgare – ni tror att ni hade ett försvar, nåt vi alltid påstått, men vad ni egentligen har är en försvarsindustri som hålls under armarna med i stort sett hela det apanage som går till försvarssektorn. I praktiken finns inget försvar av förväntat slag kvar. Lögn, förfalskning och orätt. Det är knappast bibliska dygder.
Hade vi haft ett försvar värt namnet i sverige kanske vi kunnat diskutera saken. Som det är nu har jag vägrat vara en del av ”svenskt anfall”.
Kristen pacifism är beundransvärd i klostret, men naiv i vardagen.
Om en främmande makts soldat står med geväret riktat mot ditt barn, är det en plikt att försvara dig. Angrepp o aggresion är vansinne. Försvar o avväpning är en dygd o rent sunt förnuft i ALLA sunda kulturer, överallt, alltid och av alla!
Ja, Du, Lennart, jag hoppas Du slipper krig, för det vore för Dej ett säkert sätt att befordras til härligheten.
Att inte bära vapen som kristen innebär samtidigt att ni överlåtit åt icke-kristna att dö för er frihet och sedan dessutom kritisera dem för att de försvarar er. För övrigt ingår alla i ett försvar, vapenfritt eller inte. Jobba på LKAB som gör stål som ingår i allt från patroner till flygplan och lastbilar. Det går att döda rätt rejält med dom också.
Jag tycker hela grejen haltar. Det handlar om att döda fiender direkt eller indirekt.
Och vad menas med att lära ut civilförsvar där motståndsviljan ska förstärkas? Motstånd mot vaddå? Se på när fienden tar över en stad eller spränga bron? Eller ska civilförsvaret certifieras så att vapenfria kristna bara stödjer det motstånd som inte innebär åverkan på annans egendom eller liv?
Förvisso var många pingstvänner vapenfria. Jag var det inte, jag var först i min släkt att göra ordinarie värnplikt som kvartermästare. Jag förstod aldrig ovanstående skillnad. Dessutom har jag en mor som gått igenom andra världskrigets östfront och då var det plötsligt inte svart mot vitt, utan grått mot grått.
Däremot vet jag hur pingstungdomar i den stad jag gjorde värnplikten vände sej om och inte ville prata med mej eftersom jag inte gjorde vapenfri värnplikt. Jag var djävulens hantlangare och inte kristen. Den biten var för en 20åring då ett bryskt uppvaknande över hur kristna behandlar kristna.
Nej, sanningen är tvärtom så att de kristna alltsedan 200-talet HAR försvarat sig och därmed förrått sin kristna tro. Man började försvara sig i och med att kristendomen blev erkänd och den stora avfallna katolska kyrkan tog över religiositeten.
Från början var det helt otänkbart för kristna att döda. Denna ståndpunkt var i själva verket en av orsakerna till att kristendomen slog igenom. Den skiljde sig markant från alla andra religioner.
Det var till och med så att de kristna soldaterna fick fortsätta vara soldater bara de lovade att inte döda. Hela budskapet var kärlek till sina fiender.Hur kan man skjuta folk och samtidigt säga att man älskar dem?
Sa inte Jesus att den som tar till svärd skall förgås med svärd. Det finns bara ett sätt att leva som kristen, att visa kärlek. Krig är ingen ursäkt för att döda.
Jag, min far och min son har vägrat bära vapen. Så gott som alla pingstvänner gjorde det för 40 år sedan. Nu har man anpassat sig till något amerikanskt eller jag vet inte vad, inte bibeln i alla fall.
Det enda försvar jag vill ha är ett civilförsvar, där vi lära folket att försvara
sig med att vägra göra saker, stärka motståndsviljan etc.
Antagligen en kontroversiell ståndpunkt om man inte använder det gudagivna sunda förnuftet. Hur många pacifister sover med öppen dörr i sina bostäder?
Antagligen förfäktar de flesta kristna pacifister sin ståndpunkt utan att ha varit i närheten av krig. Jag har hört dom mest befängda åsikter: blir Sverige anfallet kommer jag stämma trupperna inför domstol! Kommer främmande soldater hit så bjuder jag dem på kaffe och vittnar om Guds kärlek. Båda dessa åsiktsbärare kommer finna sej stå inför evighetens tron innan de fått fram papper att skriva med, resp hittat kaffekopparna.
Jag undrar hur kristet det är att rusta ned Sverige som vi gjort senaste 20 åren. Det känns mest som lathet, som brist på planering, nonchalans. Det förespråkas inte någonstans i Bibeln. Det betyder heller inte att eventuella intressenter av vårt land faller på knä i gråtattacker över vår överjordiska fredsönskan. Det innebär snarare att dom råskrattar över vår överjordiska dumhet. Det innebär också att vi överlåter försvaret av vår del av världen till andra, dvs andra folk och andra arméer får gärna dö för vår skull, bara vi slipper och kan brösta oss för vår fredsälskan, i efterhand kan vi ju också kritisera våra försvarares beteende.
Så länge himmelriket inte kommit till oss, eller vi till det, så får vi finna oss i att även ondskan är högst verklig runt oss.