Är söndagsskolan verkligen viktigare än gudstjänsten?

Dagen har idag en artikel med rubriken ”Andreas Tärnvind: ’Söndagsskolan viktigare än gudstjänsten'”. Den som säger det, sägs vara svensk frikyrklighets mest tongivande barnledare. Ingressen säger: ”Pastorer och samfundsledare borde ta sitt ansvar och prioritera utifrån det alla egentligen vet: Att söndagsskolan är viktigare än gudstjänsten.” Jag frågar: Kan det verkligen vara möjligt? Med tanke på den enormt dåliga statistik vi har när det gäller söndagsskolans resultat, måste svaret på den frågan bli ett rungande nej! Men, missförstå mig rätt.

Jag tillhör en generation som gick i söndagsskola i det bostadsområde där jag växte upp. Elimförsamlingen i Örebro drev söndagsskola (och för den delen även annan kristen fritidsverksamhet) i flera olika bostadsområden i Örebro, och i kyrkan givetvis. Många barn från helt icke troende familjer gick i dessa söndagsskolor och deltog också i den lägerverksamhet som anordnades på skolloven. Jag har bara gott att säga om den verksamheten. Jag är tacksam för den. Jag lärde mig mycket god bibelkunskap och kristen lära genom denna verksamhet och dess många goda ledare. Jag fick en god grund att stå på. Obs, ledarna var bra! Men… hur stor andel av de barn som deltog i detta är bevarade i kristen tro och i kristet församlingsliv idag?

Om man ärligt kan svara på den frågan och fortfarande säga att söndagsskolan är viktigare än gudstjänsten, så skulle jag vilja veta på vilken planet vederbörande är uppvuxen!

Den svenska frikyrkligheten (åtminstone pingströrelsen) har varit bra på söndagsskoleverksamhet och barnverksamhet i allmänhet. Dvs, bra för barnen som är där när de fortfarande är barn. Men, hur har det gått med övergången till vuxenlivet? Inte så bra!

Frågan är, om vi inte borde lägga om prioriteringen helt och hållet? Vi borde kanske satsa allt på att vinna vuxna för Kristus, speciellt män! (Det sista med tanke på en viss överrepresentation av kvinnor i våra församlingar). Det är förmodligen så, att en betydligt större andel av de vuxna som blir omvända  faktiskt förblir i tron resten av livet. Det är med andra ord ett betydligt bättre slutresultat av verksamhet bland vuxna. Med det ”förhatliga” näringslivsspråket skulle man kunna säga att det är betydligt mer kostnadseffektivt.

En annan möjlighet är förstås att fundera över varför vi är så dåliga på att förbereda ungdomar för att klara övergången till vuxenlivet och samtidigt förbli aktiva troende. Det kanske är viktigare vad vi gör med tonåringarna, strax  innan de blir vuxna.

Men, frågan är om det är kyrkan som institution som ska ”göra” barnen till kristna eller om man kan tänka sig att bolla över det ansvaret till i första hand föräldrarna?

Kanske borde vi satsa de resurser vi har på att göra så bra gudstjänster som möjligt, så bra bibelskolor som möjligt, så bra ”vuxenverksamhet” som möjligt. Kanske vi borde uppgradera ”vuxenpastorernas” roll! Borde vi inte satsa allt på att nå bland vuxna människor och vinna vuxna människor för Kristus, och om de blir omvända, så får automatiskt med deras barn också. Börjar vi i andra ändan, som vi hittills gjort, så kommer de flesta barn ändå när de blir vuxna att bli som sina föräldrar, sekulariserade och icke  troende.

Jag bara frågar – jag är egentligen inte mot någon barn- och ungdomsverksamhet, men jag tycker ibland att det verkar finnas en sorts överdriven tro på och förhoppning om vad den verksamheten ska ge för resultat. Kanske, en sorts förkristnad och frikyrklifierad form av drömmen/illusionen om den lyckliga barndomen. Jag förespråkar alltså inte alls att vi ska lägga ner någon barn- och ungdomsverksamhet som följd av mina resonemang. Det är möjligt att man på vissa orter borde göra det, men det är inte vad jag pratar om i detta inlägg. Det jag vill säga är, att jag tror att vår prioritering och vår stora satsning borde vara någon annanstans. Allt annat vore defensivt.

Sedan är jag självklart inte motståndare mot söndagsskolan. Jag tycker vi ska ha det, att det är bra att församlingen kan erbjuda denna verksamhet till barnen i de familjer som kommer på våra gudstjänster. Men, som offensiv och utåtriktad satsning för att nå nya människor och vinna ”Sverige för Kristus”, så kanske prioritetstänkandet borde se lite annorlunda ut.

De som är yngre än jag och inte upplevt den enorma och offensiva söndagsskoleverksamhet vi hade förr, kanske har svårt att förstå mitt perspektiv, men försök sätta er in i tänket. Jag tycker att Dagenartikeln andas gammalmodighet så det stänker om det!

 

23 reaktioner på ”Är söndagsskolan verkligen viktigare än gudstjänsten?”

  1. Jag håller med om att det är viktigast att nå föräldrarnagenerationen. Unga vuxna som halkat bort från kyrkan drar sina barn med sig. Men tyvärr håller inte många gudstjänster enligt min svenskkyrkliga erfarenhet måttet och någon annan undervisning för vuxna erbjuds ofta inte heller. Missionssatsningar med gedigen undervisning samt mer undervisning för de som redan går i kyrkan skulle behövas och framförallt en väckelse bland prästerna! Men så mycket enklare i en sådan situation att satsa på barn som (ännu) inte kan avslöja ens teologiska haveri. Dessutom är det ju lättare att få frivilliga ledare till söndagsskolan om det är en plåga att höra predikan! Så min förutsägelse är att söndagsskolan kommer att stärkas…

  2. ”Och som sagt; pastorn och andra duktiga förkunnare i församlingen hade tid och deltog i undervisningen av barnen.”

    För att inte nämna församlingens musiker och sångledare. Hade dessa samt både pastor, pastorsfru och församlingens föreståndare som lärare i min barndoms Lördagsskola.

  3. ”Vad församlingarna inte vet om är vad som föregås i SSK under gudstjänsttid?”

    Ett gott skäl att sära på dessa. Att göra som man gjorde i min barndom – ha ”söndagsskolan” på Lördagen. Alla vuxna som ville kunde givetvis deltaga som åhörare. Men just detta utnyttjades sällan av församlingsmedlemmar. Däremot dök vissa utomstående upp frekvent för att få höra sina barn sjunga etc. Det fanns ingen ”hög tröskel” till kyrkan för de utomstående denna dag.

    Och som sagt; pastorn och andra duktiga förkunnare i församlingen hade tid och deltog i undervisningen av barnen.

  4. Fd söndagskollärare

    Vad församlingarna inte vet om är vad som föregås i SSK under gudstjänsttid?

    För det mesta är det bara lek men det kan förekomma bibelundervisning för barnen över 10 år.

    Söndagsskollärare motarbetas i det tysta, det glöms av att tala om för barnen att det är dags att gå till söndagsskolan, sönskolledarasamlingar som bara de populära ledarna blir informerade om, när man kommer till klassrummet med barnen är rummet redan upptaget av annan vuxen-ativitet eller så stökigt så att det inte går att användas.

    Jag har flera gånger behövt komma tidigare till kyrkan för att städa så att man inte skall bli sjuk av allt dammet eller stanken av rutten fika från förvirrade församlingsungdomar.

    När jag märkte att barnpastorn inte hälsade på mig därför att den inte tidigare kände mig, gav jag upp!

    Vad är det för mening med att förbereda bibelstudium för barn när mötesledaren inte gitter tala om att det är Bibelskola för stora klassen? Barnen; särskilt engångsbesökarna, har inte en aning om att det pågår en ativitet som passar för dem. Jag talade om problemet med pastorn men han glömde visst av det igen….

  5. Självklart är söndagsskolan viktigare än de allra flesta huvudgudstjänter i detta land.
    Helt enkelt för att det är där åhörnarna får lära sig saker om Gud, Jesus och Dden Helige Ande som de inte hört förut.

    Flytta gärna fokus och målgrupp, men gör det då mot människor som inte hört så mycket om Jesus och inte lärt känna honom ännu.
    Alphakurser kan vara väl så viktiga som söndagsskola.

    Däremot är åhörarskaran i de allra flesta söndagsgudstjänter vana kyrkobesökare som har hört det som sägs i predikan flera gånger förut. Sker det någon som helst läromässig fördjupning idag genom söndagsgudstjänsterna för de som gått i kyrkan några år?
    I söndagsskolan lär sig åhörarna ofta något nytt och det är därför de är viktigare.

  6. Jag tycker man som församling satsa på söndag skola och barnen och undomarna mycket…Men också mycket på unga vuxna och barnfamiljerna och de ensamstående och meddelålders och äldre… Och det som har det svårt och de som har det bra och har olika sociala problem och på självård på människors nivå i Gud som kan lykas till sist …

    Och oavsett hur komplex man är och ens liv ,och ändå få stöd och hjälp …Och del av en levande kristen gemmenskap med Gud som Gud vill enligt Guds Ord ,och som mål, tills det kan bli så som Gud vill … Om det inte är så väl ännu, eller på ett annat områdde, som barn och undomsverksamhet, bönngrupper och lärjeungatränning och mission etz …

    Och att vi lär på ett fint sätt i nåd och sanning enligt bibeln igenom kärlek och omsorg om Gud och alla och oss Kristna Guds församling och Gudsförsamlingar och sammanhang … Att vi som tror och den som kommer till tro på Jesus Herren och blir frälst och en Herrens lärjeunge tjännare och vän och den som vill det…Kan inte fortsätta leva ,på ett världens eller människans vis eller sitt eget vis om vill bli en mogen kristen som ett barn till Gud och tjännare för en församling från Gud …Med ett kristen liv och ett försmalings liv … Som fullfööljer missionsbefallningen som Gud vill enligt Bibeln och matt 28:18-20 …Varken om tron eller annat ….

    Eftersom världen ,och det egna livet, utan Gud och Guds ord som rättesnöre som Gud vill .För livet och frälsningen och en församling igenom tro på Gud av bara nåd från Gud i Gud … Och dess ideer och ideal , och Guds rike är två olika riken…Som bygger på olika Grunder…

    Världen, och människan utan Gud ,och den omogne, och mer okunnige kristne , och det mer vilsna och omogna kristna sammanhanget ,eller villoläran och sekten på människan och förgängelse och djävulens villfarelse löng och kraft…Och kan var förblindade av denna tidsålders Gud så de inte ser härligheten som utgår från kristi ansiket….I mångt och mycket om inte i allt men till vis del ,och helt en del med troligen …

    Och att då som kristen och en kristen församling kompromissa med dem om det, av dem ,och oss kristna efter köttet i köttet i egen kraft… Och av världen deras kraft ,och villfaren teologi och tillämpning från världen ,och kristna och kristna sammanhang …Och ideer och ideal i egen kraft efter köttet bland oss kristna och världens människor utan Gud och i vårt privatliv …

    Är inte rätt varken mott Gud eller Guds Ord eller världens människor eller livet och samhället här i världen och på Jorden…Eller församlingarna ,och sammanhangen från Gud , eller vår kristna syskon , och oss själva som kristen ,eller våra egna ,eller Guds sammanhang och försammlingar…

    Utan låt oss bli ett salt som inte misster sältan istället som Når med Gud om världen och kan dela Livet med dem och oss Kristna Guds församling med liv och samhälle och privat liv och Kristna sammanhang och församlingar som Gud vill mer och mer i Längden istället…

    Igenom Guds kärlek och försyn och omsorg och trygga kontroll och standar som Gud vill enligt Guds Ord bibeln ,för alla åldrar och allt och alla och världen och livet i sin helhet.Och som Guds rike på rätt väg så mycket som Gud vill, och som möjligt, eller så nära så som möjligt, alltid eller helt…

    Och lära och därför kunna få veta om Gud och tro på Gud och Guds Ord och vilja om det han vill, och hans vilja med det han inte vill med ….

    Och därför om vi vill kunnas lära och göra som Gud vill allteftersom under livet oss själva och andra och andra oss och uppmuntra till…

    Och när nåt är fel eller görs på fel vis bli mottagliga för Guds nåd och sanning och vilja om det med …Och vända om till Gud och Guds Ord och vilja om saken och överhuvudtaget …Och tillåta andra och oss själva att göra det och uppmuntras som sagt också…

    Istället för att vägra och hindra med eller utan djävulens och andras medverkan ,på ett mer eller mindre allvarlig vis, eller sofistikerat vis och motverka ….Och envist och egoistiskt eller oförnuftigt och förblindat och med prestige ,hålla fast vi det som är redan givet ,och lärt påkommet ,pågrund av det ena eller andra skället och sin prestige eller egosim etz….För att man inte vill lära sig förstånd i Gud och tro Gud och Guds Ord och vilja , och tillåta att andra göra och sig själv …Utan föredrar mörkret ,framför Ljuset… Eller förhindras av nåt skäl eller sjukdom eller synd och löng och villolära och Djävulens listiga angrepp på olika områden ….Låt oss verka för att rädda världen och Israel församlingen och församlingarna och alla människor …Och varandra ,och privatlivet , och oss själva, och livet från sånt . Så gott det kan gå ,och är möjligt endast med Gud och Guds Ord och Guds nåd och sanning och hjälp och kärlek och omsorg på Guds vis och Guds rätta vägar med allt i Gud ,Gode Gud i Jesus namn,amen…Guds frid och Gud välsign er och dig !!! Ronny ps 103 Jhon 14:6 Matt 28.18-20 Jhon 3:16-17 rom 3-8 matt 5-7 ,24,25,28 2kor 5-6 1kor 13 Kärlekens lov… 1jhon 1:9Jermia 31:3

  7. Lars W
    Uppenbarligen endast ett misslyckat försök att vara rolig…

    Hade alltså inget med ditt eller för den delen någon annans kommentar att göra.

  8. Med god egen erfarenhet och ändå djupare erfarenhet från mina amerikanska släktingar avseende vuxensöndagsskola så tror jag inte det är nåt som skulle funka i Sverige. Där är det ju så att söndagsskolan börjar vid 9 och håller på till 10-10,30, därefter följer själva gudstjänsten kl 11. Även jag tyckte det blev väl mastigt. Här i landet försöker vi korta ned gudstjänsterna så mycket det går och därför har den varianten ingen framtid här, som jag ser det.

    Naturligtvis ska det finnas en god och seriös söndagsskola, som inte är lekstuga och inte förvaring och inte teologisk högskola. Av praktiska skäl hålls den samtidigt med gudstjänsten (inte alla familjer bor nästgårds med kyrkan). Målet med den ska vara att kunna slussa in barnen i ordinarie gudstjänst när de blivit 10-11-12. Gudstjänsten i sej ska vara andligt berikande, då behöver man inte vara särskilt gammal för att upptäcka Gud. Det är jag själv ett eget bevis på. Ta in vardagsnära vittnesbörd och predika kort och innehållsrikt – det finns inget självändamål med predikningar på en timma. För dom som vill gå djupare kan man göra utläggningar i grekiska och hebreiska och slå i biblar mera handfast under det som förr i tiden kallades bibelstudium. Varför måste vi uppfinna hjulet på nytt?

  9. ”Är det det här som kallas söndagsskolenivå?”

    Syftar du på min kommentar skulle det vara intressant med någon precisering.

    Att man delade upp det med lördagsskola på lördagseftermiddagen och förmiddagsgudstjänst på söndagen i den pingstförsamling jag delvis växte upp i (hade även ena benet i ÖM) tycker jag var en mycket god idé. Det uppstod ingen ”konkurrens”. De bästa lärarna kunde undervisa både barn och äldre på det sättet. Pastorn var en mycket bra ”lördagsskolelärare”. Hade man s a s samkört, vilket är den vanligaste formen nu vad jag förstår, hade han varit uppbunden med de äldre. Vidare var tröskeln betydligt lägre för barn till ”utomstående” att gå till kyrkan med andra barn på Lördagen.

  10. Jag håller med dej, Mikael, att överbetona på söndagsskola på bekostnad av församlingens gemensamma gudstjänst, är fel. Det är alltid fel, när en specialriktad verksamhet i församlingen blir det viktigaste.

    Söndagsskolan är bra och viktig verksamhet. Men den allra viktigaste verksamheten i Guds församling är församlingens gemensamma gudstjänst, där det finns barn, ungdomar, vuxna och äldre. Ordets förkunnelse står i centrum med dop och nattvard. En levande församling har alla ålderskategorier med och man strävar efter gemenskap i stället för splittring till olika specialriktade verksamheter.

    Jag menar, att dessa utspel är rätt så symptomatiska, när man inte har vidare definierat vad gudstjänst är för något. Dessa utspel skulle utebli, om man höll fast vid den klassiska protestantiska synen på gudstjänsten som det viktigaste. Gudstjänstfirandet konstituerar en kristen församling. Utan regelbunden gudstjänst finns ingen församling. Man kan avstå i vissa lägen från specialriktade verksamheter, men ALDRIG från att fira gudstjänst.

  11. Självklart är söndagsskolan viktigast om rätt kunskap förmedlas på rätt sätt. Barn är formbara på ett helt annat sätt än vuxna och det man får lära sig som barn sitter djupast. Om man inte tar emot Guds Rike som ett barn kommer man aldrig ditin. Vuxna måste alltså ”bli barn” för att ta emot Riket och kanske även behöver en hel del ”söndagsskola” – inte bara ”sitta av” gudstjänster och lyssna till en predikan som är mer eller mindre grundad i Ordet.

    Har själv varit söndsskollärare och månade då om att barnen fick en god ”kost”. Inte bara fördrev en timme. Själv gick jag i lördagsskola och minns undervisningen från den ännu. Med tacksamhet. Predikan minns man sämre. Några av Frank Mangs förstås och ännu mer en mycket speciell predikan av dennes gode vän Bertil Paulson för snart 30 år sedan.

  12. – Ja inte fattas det recept, av kommentarerna att döma. Så är det i alla forum.

    Men vad som verkligen fattas är människor som är kallade till att laga till anrättningen = en sann och djupgående upprättelse av kristenheten, och en väckelse som åstadkommer omvändelser och gör Guds rike synligt mitt i bland oss.

    – Själv har jag inga bra svar, bara en ständigt pågående bön till Gud. Nya recept vill jag inte komma med, med syfte att andra skall laga till anrättningen. Snarare vill jag att Gud än mer skall möta med mig, liksom med andra bröder och systrar i Herren, och göra Sitt verk så som Han vill i den tid vi nu lever. Att bli bättre och villigare på att anrätta de recept Gud själv skickliggör oss till.

    Men möten med bibelundervisning för barn behöver väl inte stå i motsats till bra andliga möten för vuxna? Det viktiga är väl att det som görs är äkta, utifrån hjärtan som vidrörts av Gud. Så att en god Andlig frukt får komma därav.

    Gud hjälpe oss!

    MVH / Sefast Tronde

  13. Diana Abrahamsson

    Är inte tanken att söndagsskolan är barnens gudstjänst, på deras ”nivå”? Jag tror den är viktigare än vi vuxna ibland verkar tro (då den används mer som barnpassning). Såklart har föräldrarna första ansvaret för sina barn men församlingen är ju också vår ”familj”. Ska vara åtmindstånde och där läggs grunden! Och Jesus säger att vi ska bygga våra ”hus” på stadiga grunder. Då borde vi verkligen hjälpa de små med vad som är en bra grund. Vilket söndagsskolan har en ypperlig möjlighet till.
    Naturligtvis måste vi även tänka på alla människor som inte går i kyrkorna, jag tänker på utåtriktade arbeten och så, men har inte barnen fått lära känna Jesus så blir det svårt att dela med sig 🙂

    /Diana

  14. Det är väl precis tvärtom, Mikael! En söndagsskola utan krav i en kyrka utan krav och en familj utan krav – devisen är lev som du vill och gör som du vill, var ditt eget universum. Precis denna kravlöshet har ju orsakat att massor av kristna inte längre finns kvar. Ingen stötte på dom när dom inte ville, hade lust, kände för det. Sen blev det rutin och sen var dom borta. Fast dom innerst inne inte ville. Målet ska väl verkligen vara att uppföra sig som ett föredöme och gå i kyrkan? Ibland är det ett offer, båda delar, och det är populärt att göra uppror mot allt – vilket syns här i Stockholm på helgkvällar. Det gör dock inte livet bättre för någon.

    Någon av de mest missbrukade bibelställena som används idag är det som handlar om Jesus och barnen. Att leva rövare, väsnas, skrika, bråka, allt det som jag sett när jag tittat in i nutida söndagsskolor, det är ljusår från vad Jesus menade när han sa att barnen skulle få komma till honom.

  15. Kan frånvaron av vuxna som gått söndagsskolan bero på att de upptäckt att det de blev undervisade inte stämmer med verkligheten? En strikt och krystad familjesyn som gör att barnen avskyr Gud och församlingslivet? Tvingade att gå till kyrkan på söndagar och uppföra sig perfekt för att föräldrarna inte skall bli synade och kritiserade? Barn uppfattar mer än bara undervisning. På söndagsskolan talas det om kärlek men hemma kanske attityden är en annan.

    Ändå så påstår Jesus att det verkligen barnen som har fattat Guds rike och vi försöker hindra dem. Lärjungarna tyckte att de störde. Det var väl inte tillräckligt djupt eller allvarligt tyckte de kanske.

    /Mikael

  16. Så länge vi har den numera förhärskande standarden på gudstjänster så är ju det i princip samma sak som en söndagsskola för barn av modernt snitt! Som bl a Stig Melin skriver: uppträdanden och volym, lek, pajaseri, action, väldigt lite djup och väldigt lite allvar, felaktig korrelation mellan offertal och bön.

    Varje gång ett inslag för barn var annonserat på ordinarie gudstjänsttid skruvade jag på mej. Man måste inte flamsa till det för att barn ska bli uppmärksamma! Antag att ett mirakel sker, någon stiger upp från en rullstol. Jag lovar, det skulle sitta i för resten av livet, snarare än en ny ösig låt om att vi vill ha fred i världen!

    Jag fick inte gå i söndagsskolan för mina föräldrar. Även om detta var i början av 70talet i en av pingströrelsens mest levande församlingar så tyckte de att det var för rörigt, för lite disciplin, för lite djup. Men istället följde jag med farmor o farfar eller mina föräldrar varje gång ”det hände” nåt i kyrkan: dopförrättningar, missionskvällar med filmvisning, nån besökande pastor (mest från USA – där grundlas mitt USA-intresse) som predikade, allt som var ”annorlunda”. Var med farfar på klassiskt pingstbönemöte en gång. Det tyckte farmor var att ta i för en nioåring. Men det bönebruset längtar jag ständigt tillbaka till! Det minnet har aldrig förbleknat! Det är därför jag hädanefter aldrig nöjer mej med mindre.

    Med andra ord: söndagsskolan kan i stora drag avskaffas om våra gudstjänster istället blir andefyllda och spännande. Ska predikan bli så avancerad så söndagsskolebarn inte förstår, inrätta då den gamla samlingen ”bibelstudiet”. Men gör det för allt i världen inte för enkelt för barn! De behöver utmaningar och livet är fullt utav de.

  17. Man skulle kunna uttrycka det så här också. Vad är viktigast, att sitta i en gudstjänst och lyssna på några sångare som med var sin mikrofon gör sitt bästa att överrösta församlingen, eller undervisa den unge om den väg han skall vandra?

    Om man är ute efter motpoler kan väl det duga.
    Ett litet smile kan kanske tänkas.

  18. Bra skrivet Mikael! Jag håller med dig. Jag har inget emot att församlingar har bra verksamhet för barn och unga, men det som vi måste prioritera i det utåtriktade arbetet är att nå vuxna. Det är mycket mer logiskt att nå barnen genom föräldrarna än att nå föräldrarna genom barnen, även om det också kan fungera ibland. Svensk kristenhet har definitivt en övertro på barnverksamhet och det har inte lett till någon tillväxt.

  19. Att söndagsskolan fungerar dåligt är väl ett argument för att satsa mer på den, inte mindre? Andreas Tärnvik är väl medveten om de krassa resultaten och att söndagsskolorna läggs ner. Det är därför han argumenterar för att vi ska satsa mer på det.

  20. Tror faktiskt att ditt perspektiv haltar…
    Själv anser jag att resurser & fokus ska vara på barn & ungdom. Den åldersgrupp som inte flyttat hemifrån & så att säga inte står på egna ben.
    Där behövs de ”professionella resurserna” – duktiga vägledare.
    Samhällsbilden med fler ensamstående & vuxenvärldens fostrande abdikering är ytterligare skäl för det.

    De som blivit matade & som förutsätts kunna stå på egna kristna ben ska inte behöva de främsta (betalda) resurser för att matas vidare. Man ska klara av att ”medverka till den andliga försörjningen” & inte tära på resurser som behövs till de som inte klarar av sin ”andliga myndighet”.

    Här finns det många goda förebilder hos den amerikanska kristenheten när det gäller söndagsskola – där alla mötesbesökare tar del i söndagsskolan & klassas in beroende på ålder & mognad. I många andra fall, så kanske den amerikanska ”andliga kulturen” har tveksamma modeller att ta efter men just deras söndagsskoledel är värd att studera…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.