Som så många andra människor drabbas jag ibland av politiska funderingar. Vilket parti ska jag rösta på, vilket står mig närmast? Och jag kan erkänna direkt – jag vill inte ha en rödgrön regering. Möjligen en blågrön. Jag har aldrig gillat socialismen i någon av dess former och kan inte förstå hur människor kan dras till sådana ideologier. Som kristen har jag ju också min så kallade värderingsfrågor att ta hänsyn till. Därför har det hänt några gånger (även här ett erkännande!) att jag röstat på KD. Men, nu undrar jag ibland varför jag skulle fortsätta att göra det.
KD ligger enligt många opinionsmätningar strax under fyraprocentsspärren och riskerar således att åka ur riksdagen. Det vore inte bra för den borgerliga alliansen som då skulle förlora ganska kraftigt sin möjlighet att fortsätta att regera. Många borgerliga väljare har säkert också taktikröstat på KD av den anledningen. Till dem hör även jag. Jag har kunnat tänka mig att rösta på KD på grund av värderingsfrågorna, inte på grund av några andra politiska frågor.
Det som hittills varit bra med KD har enligt min mening varit att det partiet är det enda som tydligt velat markera sig som ett parti vilande på kristna värderingar, som ett värdekonservativt parti. Därför har partiet tidigare bland annat varit motståndare till den nuvarande liberala abortlagstiftningen och motståndare till att förändra äktenskapslagstiftningen så att den skulle gälla även homosexuella par.
Under senare år har det dock blivit allt tydligare att KD snarast ser det som ett problem att bli förknippade med en tydlig värdekonservatism. Man vill inte ta tydligt ställning när det gäller abortlagstiftningen. Ett exempel är när den nyvalde KDU-ordföranden Aron Modig intervjuas i Världen idag och får frågan om hur han ser på att sänka gränsen för när abort ska tillåtas. Han svarar att han inte har någon åsikt och att KDU:s fokus ligger på att minska antalet oönskade graviditeter. Min kommentar till det är, finns det något parti som inte skulle vilja minska antalet oönskade graviditeter om det var möjligt. Vad i Aron Modigs svar skulle få mig som värdekonservativ kristen att specifikt vilja rösta på KD av just denna anledning? Hans sätt att uttrycka sig är väl ganska typiskt för KD nu för tiden.
Ett annat exempel på KD:s förändring är inställningen till Pridefestivalen i Stockholm. KD deltar inte som riksparti i jippot, men stockholmsavdelningen deltar. Partiet har också tidigare gett klara signaler om att dess inställning i HBT-frågor kan vara en av orsakerna till att det gått dåligt för partiet i de senaste valen, och därmed signalerat att man är inställd på någon sorts förändring här. I riksdagens beslut om förändrad äktenskapslagstiftning stod visserligen KD fast vid sin tidigare värdekonservativa linje och röstade mot det som blev majoritetens beslut. Men, nu när den striden är förlorad och KD signalerar att man känner sig besvärade av att förknippas med moralkonservatism och den traditionella kristna hållningen i dessa frågor, vad finns det då för specifika skäl för mig som värdekonservativ kristen att på grund av just denna punkt att specifikt välja att rösta på KD?
Om KD på punkt efter punkt i frågor som rör traditionella kristna moralvärderingar känner sig besvärade att bli förknippade med traditionell kristen etik och vill förändra sig och anpassa sig mer efter den rådande trenden i samhället, finns det då verkligen något skäl till att jag på grund av att jag är kristen och hör att KD titulerar säg med prefixet Krist i sitt partinamn, verkligen ska välja att lägga min röst på just det partiet, om jag av andra anledningar som försvarspolitik, utbildningspolitik, utrikespolitik, ekonomisk politik egentligen har mina sympatier hos något annat parti? Är det självklart att jag som just kristen ska ständigt ställa upp och taktikrösta på ett parti som inte längre företräder mina värdekonservativa åsikter? Om jag i alla andra frågor föredrar något annat parti? Varför ska just jag taktikrösta?
Just nu uppfattar jag KD som ett parti som inte vågar stå upp för något som är kontroversiellt, som inte vågar driva opinion, utan som snarare vill anpassa sig efter opinionen. Som det är nu, kan jag inte egentligen se varför det är nödvändigt att KD finns kvar som enskilt parti. Det ställer bara till problem för den borgerliga alliansen. Det vore bättre att slå ihop det med något annat borgerligt parti.
Jag kan nämligen inte se att det finns någon självklart kristen ekonomisk politik, socialpolitik, försvarspolitik, utrikespolitik, ekonomisk politk, osv. Kristna människor kommer alltid att i frågor som dessa ha olika åsikter. De enda frågor som vi som kristna egentligen skulle kunna stå eniga om på Bibelns grund över partigränserna är frågor om etik och moral. Och i dagsläget gör vi ju inte ens det.
Det finns inget parti som har min självklara lojalitet och absolut inte KD eller något på vänsterkanten. Jag tror att KD väldigt länge räknat det som en självklarhet att bibeltroende väckelsekristna av tradition ska rösta på KD på grund av värderingsfrågorna, men som utvecklingen går lär det knappast vara självklart i framtiden. Och eftersom inte partiet vågar driva opinion i dessa frågor, så lär man knappast vinna några nya väljarskaror heller. Möjligen orsaka borgerligt tapp i riksdagen då man åker ut.
KD´s vikande siffror är som det brukar vara mellan valen. Men jag tror att det till nästa val kommer att ske ett trendbrott där KD´s stöd från taktikröster till betydligt större del än tidigare uteblir och man trillar ur riksdagen. Det är vad partiet förtjänar efter en viss latens och tålamod hos värdekonservativa väljare efter att partiet vikit ner sig för populistiska värderingar en längre tid. Således får också Sverige den regering (en ny socialistiskt präglad sådan) landet förtjänar. Inte bra, men Gud ger folket vad folket vill ha i det fallet.
– Skriv till KD’s officiella hemsida under ”kontaka oss”, och ge en referens till bloggposten. Du är definitivt inte ensam med vad du tycker!
Kanske kan du då påverka något!
MVH / Sefast Tronde
Sefast Tronde, bra idé! Jag har nu gjort det.
Det är alltid en risk när ett litet parti ska vara stödparti åt ett enormt mycket större parti. Man får kompromissa sej till döds. Det går inte att driva sina egna frågor i en koalition. KD visar på dilemma med politisk makt. KD hade säkert inte varit större än man är idag om man hållit fast vid sina ursprungliga värdekonservativa kristna idéer, men man hade varit mera ärligt och mera renhårigt istället för att nu blivit oigenkännligt.
Jag vet inte hur de danska o norska partierna har det på denna front. I Norge har man ju t o m haft en statsminister.
Att Kd sågar av de gren man sitter på är övertydligt. Från att ha varit lokal partifunktionär blev jag passiv när KDS abortmotstånd falnade. När motståndet mot dödande av ofödda barn försvann gick jag ur partiet och när Hägglund inbjöd till abortturism slutade jag rösta på Kd.
Konspiratoriskt kan man undra om stödröstandet från moderaterna och för att därmed bli kvar i maktens korridorer sker till priset i form av fullstädig urvattning av de ursprungliga idéerna..
Bra fråga, går lite i linje med Stanley Sjöbergs krönika i Hemmets Vän. Ett parti som avskaffat sin egen grund har inget existensberättigande. När man betänker att partiet en gång startades av Lewi Pethrus och att det idag är ett parti som inte tar avstånd från aborter, leker med de homosexuella och på allt sätt försöka stiga bort från sina fäder så är det fullständigt överflödigt. Man har huggit bort stammen på vilket man växt.
Jag har inte ens taktikröstat på KD genom åren trots en stor släkt som är aktiva och försökt påverka mej. Tidigare har jag stört mej på KD’s u-landsbistånd, ett visst procenttal oavsett om pengarna förslösas i ändlösa korrupta projekt eller hamnar i diktatorers fickor. Sedan dess har KD gått ifrån alla kärnfrågor. Ett värdekonservativt parti finns inte i Sverige, SD’s försök övertygar mej ännu inte.
En gammal pastor sa en gång: rösta på det parti som ger mej som privatperson största möjliga frihet. Tror att det är en bra inriktning. Det är inte mycket bevänt med den personliga friheten i Sverige, men man får försöka pejla sej fram och väga för och emot. Det kan definitivt inte handla om rödgröna partier isåfall.
Mikael !
För det första vill jag gratulera dig till din modighet som pastor att yttra dig så pass rakt i denna typ av valproblematik.
Det hör till ovanligheten att en pingstpastor ”vågar” tala klartext mot rörelsens eget skötebarn, där så många pingstvänner (& iofs andra frikyrkovänner) funnit utlopp för sitt engagemang.
Visst finns det profilerade ljusglimtar i KD-leden, men det har blivit trångt.
VästSveriges ledande dagstidning Göteborgsposten har också som sitt signum att häckla allt som förknippas med ”frikyrkoprägel”.
De har drivit en eftervalskampanj, där det fötrytit ledarredaktionen att frikyrkligheten ”kryssröstat fram” Annelie Enochson & Roland Utbult som riksdagsledamöter.
När dessutom den nyvärvade David Lega fick se sig passerad, så bereddes han ändå plats på nått mysko sätt även av partietablissemanget.
Lega såg dessutom som sin uppgift att rulla fram i rullstolen för att sympatidemonstrera i den nyss avklarade gay-demonstrationen i Gbg…
Nej för mig behövs inte KD längre – frid över deras minne, men i nischfrågor så sköter sig andra partiföreträdare bättre & skickligare. Tyvärr har KD altför få som når upp till knävecken på Alf Svensson & de som finns försöker etablissemangets maktsträvare att manipulera bort…
Det har varit lite för mycket okristlig interna strider dessutom.