Märklig nostalgi?

Det är en ganska märklig nostalgi (eller vad är det, egentligen?) att hyra lokaler och visa gamla filmklipp från en predikant från 1950-talet. Och inte bara att göra det i staden där man bor, utan sträva efter att göra det över hela landet. Predikanten i fråga är William Branham och är känd som helandeförkunnare från USA. Han är också känd för att han gick snett i centrala kristna lärofrågor och var märklig även på annat sätt. Han är död sedan länge och har ingen betydelse idag, egentligen. Man skulle kunna stryka ett streck över saken och låta hans minne vara en del av den kristna historien, ett exempel på en helandeförkunnare som säkert gjorde en hel del gott, men som också gick allvarligt snett. Och så kan man ta lärdom och varning av hans felsteg.

Man kan därför undra vad det är som gör att en grupp kristna norrmän nu anstränger så mycket att sprida Branham och hans budskap. Varför? För mig verkar det obegripligt nostalgiskt på ett underligt sätt. Vad har Branham att erbjuda? Han var en helandeförkunnare i mängden och han gick snett. Antingen är det någon missriktad nostalgi eller också är det något annat, några som verkligen tror på Branhams felaktiga läror och som faktiskt vill sprida dem. I båda fallen är det negativt. Av rent kyrkohistoriska skäl finns det givetvis skäl att studera Branham, men denna grupp människor verkar ju inte vara främst historiskt intresserade, utan snarare anhängare till Branham.

I vilket fall som helst, så är det naturligtvis bra att Dagen behandlar detta i några artiklar. Ännu bättre hade förstås varit om de inte tagit in annonsen för denna filmvisning. För varför ska de ta in den, egentligen, om de samtidigt måste behandla den i flera artiklar för att urskulda sig? Vissa dumheter kanske vore bättre att tiga ihjäl? Eller kanske man inte tror på den metoden? Kanske ekonomin kräver en viss liberal hållning gentemot annonser?

33 reaktioner på ”Märklig nostalgi?”

  1. Katolsk betyder mkt mer än så! Världsomspännande samstämmighet med det hela, eller med det fullheten överenstämmande)! Begreppet är ju lika gammalt som Kyrkan, då redan de apostoliska fäderna använde det (det användes självklart innan, då Ignatios var lärjunge till Johannes, som dog samtidigt som när hans brev skrevs)!

    PS! Varför är du rädd för ett ord som du inte ens satt dig in i dess betydelse? DS!

  2. Mikael Karlendal: ”då borde ni underordna er den allmänneliga kristna läran”

    – … allmänneliga (katolska) kristna läran.

    Hrmm, låter oroväckande katolskt. 🙂 🙂

  3. Kjære pastor,

    Vi er overrasket over at du som er teolog og pastor med så stor sikkerhet kan avfeie en forkynner og hele hans budskap med bakgrunn i at du har lest en wikipedia-artikkel om ham og lyttet til ”rykter” om ham.

    Dette blir jo like troverdig og seriøst som om vi skulle bedømme deg og din tjeneste ut fra ting vi hørte om deg og hva ulike personer mente om deg og din forkynnelse.

    Når du i tillegg uttaler at det var bedre om vi var ateister eller muslimer og forkastet treenighetslæren enn kristne er det mer enn hva vi forventer av en kristen broder.

    Hvis du mener å ha en større forståelse av Guds natur enn oss, ut fra det du har fått åpenbaring om fra Skriften, stiller vi gjerne til en åpen debatt om dette temaet hvor du enn måtte ønske. Det er opp til deg.

    Men først og fremst oppfordrer vi deg til å faktisk høre mannen før du feller din dom. For eksempel en tale som nettopp omhandler Guddommen: ”Show Us The Father And It Will Suffice Us” talt 22. juli 1962: http://branham.org/messageplayer/62-0722

    1. Mikael Karlendal

      Det är allmänt känt att W. Branham blev en villolärare som förnekade treenighetsläran. Självklart bygger detta inte på en wikipediaartikel eller lösa rykten allmänt, utan det är allmän kunskap. Det räcker för att man ska avfärda honom som kristen förkunnare. Jag som pastor behöver verkligen inte lyssna till eller läsa alla förkunnare för att kunna uttala mig på detta sätt. Om jag som enskild pastor skulle vara tvungen till det, så skulle jag inte ha tid till något annat än att jaga kättare. Det jag vet utifrån trovärdgt håll från andra som läst och hört räcker för att avfärda honom och varna andra för att slösa bort sin tid på strunt.

      Om ni förnekar treenighetsläran och ägnar er åt att sprida förkunnelse som förkastar den, är ni definitionsmässigt inte kristna och därmed inte kristna bröder och systrar. Jag tycker då att de som kallar sig muslimer eller judar eller ateister och förkastar den läran, är mer ärliga än vad ni är.

      Men, om ni är så goda kristna som ni vill ge sken av och om ni är så andliga som verkar tro om er själva, då borde ni underordna er den allmänneliga kristna läran och inte ägna er åt dylikt strunt!

  4. Rättelse, det skall stå: ”Pingströrelsen har blivit identitetslös och söker sig därför mot de historiska kyrkorna.”

  5. ”Mikael Karlendal: ”Jag anser att en pastor bör vara klar över att det är treenighetsläran och de fornkyrkliga konciliernas texter som gäller härvidlag.”

    – Javisst, annars har han bara att anmäla sig hos arbetsförmedlingen. 🙂

    Mikael Karlendal: ”Alldeles oavsett, så representerar jag en längtan efter evangelikal teologisk uppstramning av rörelsen, en längtan efter att vara mer kyrka och mindre frimicklarförening.”

    – Det var precis det som pingströrelsen inte tyckte, den tid då den växte. Som jag skrev tidigare, Pingströrelsen är identitetslös och söker sig därför mot de historiska kyrkorna. Evangelikal teologi är nog bara en station på vägen till ”Rom”. Häng på pingstledarna när det åker dit, de har redan visat att evangelikal inriktning är för lågkyrkligt. 🙂

  6. Mikael Karlendal: ”SÅ, vill du göra mig till katolik nu! Jag som önskar att alla katoliker blev som jag!”

    – Nej, absolut inte. Jag instämmer dessutom när det gäller din önskan. 🙂

    Jag instämmer när det gäller pingströrelsens bristande intresse för teologiska frågor, i alla fall fram till för några årtionden sedan, men att treenighetslärans undanskymda plats skulle bero på att den hade en sådan självklar ställning, är ett önsketänkande från din sida. För en del år sedan ifrågasatte även du treenighetsläran, om jag inte är felunderrättad.

    I min barndoms pingstförsamlingar skulle en bekännelse att inte tro på treenigheten förmodligen resulterat i en rad frågor typ: Älskar du Jesus? Är du andedöpt och talar i tungor? Hade man svarat ja, så hade det förmodligen varit tillräckligt. Varför är det inte tillräckligt idag? Jo, därför att frikyrkan har blivit identitetslös och därför sökt sig mot de historiska kyrkorna och då har de formella trosbekännelserna blivit viktiga.

    Treenighetsläran är en bättre förklaring av Gud än modalism (Jesus-only), men båda är obibliska. Men bägge går fel på grund av att man inte vill, eller kan, förstå bibelns princip om representationsskap. Ett tydligt exempel på detta är 2 Mos 13:20-21:

    ”Sedan bröt de upp från Suckot och slog läger i Etam på gränsen till öknen. HERREN gick framför dem, om dagen i en molnstod för att visa dem vägen och om natten i en eldstod för att ge dem ljus. På det sättet kunde de vandra både dag och natt.”

    Det var YHWH som gick framför dem och som var i molnet och eldstoden, men i 2 Mos 14:19-20 ser vi att det var YHWH´s ängel (malach):

    ”Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem, så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas. Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma inpå den andra.”

    En vanlig förklaring är att det var Jesus som var ängeln och att han är YHWH. Detta är inte bibelns lära eftersom Jesus är större än änglarna och det var dessutom inte en ängel som blev människa. Rörelser som JV lär att Jesus var en ärkeängel före sin födelse, men sådana läror vet jag att du inte bejakar.

    Oavsett treenighetslära eller inte, låt oss glädja oss att Jeshua den Smorde är uppstånden från de döda! (Även om det är fel dag idag att fira detta)

    Eftersom alla är överens om att han korsfästes den 14 nissan (aviv) så uppstod han den 17 nissan som inföll enligt påven Gregorius XIV kalender den 21 april i år. Men år 31 var den 17 nissan 1:a veckodagen (söndag).
    ישוע באמת קם לתחייה
    IESUM CHRISTUM resurrexisse quidem!

    1. Mikael Karlendal

      Ja, jag tog nog inte din vilja att göra mig till katolik på fullt allvar. 🙂

      Jag ämnar inte gå i i en diskussion om treenighetsläran här i denna kommentarskolumn. Det får bli vid annat tillfälle och med annat inlägg. Jag har redan tidigare skrivit om treenighetsläran på denna blogg, vilket alla som vill läsa kan söka efter enklast i sökfältet.

      Det är sant att jag under några år av mitt liv mycket starkt och för egen del bearbetade treenighetsläran och ifrågasatte mycket. Men, det var innan jag blev pastor. Jag anser att en pastor bör vara klar över att det är treenighetsläran och de fornkyrkliga konciliernas texter som gäller härvidlag. Resultatet av min långa process av bearbetning blev att jag numera är mer övertygad än någonsin att treenighetsläran är detsamma som sund biblisk undervisning. Jag anser det också vara bra och nödvändigt att människor som ska vara pastorer har och får tid att bearbeta sin tro innan de träder i tjänst.

      Och när det gäller pingströrelsen, så tror jag du både kan ha lite rätt och lite fel. Jag tror du beskriver det pre-kritiska och antiintellektuella stadiet i svensk pingstörelse. Jag tvivlar på att du hade fått gehör för dylika tankar om du varit i ledande ställning inom rörelsen och framfört det till ledande pastorer av mer bibellärartyp. Men, jag är inte expert på svensk pingströrelses historia. Alldeles oavsett, så representerar jag en längtan efter evangelikal teologisk uppstramning av rörelsen, en längtan efter att vara mer kyrka och mindre frimicklarförening.

  7. Mikael Karlendal: ” Det har funnits och finns mycken omedveten modalism inom pingströrelsen och även inom andra protestantiska samfund. Det är inte bra, men dock inte lika illa som om det hade varit en medveten och explicit linje man drev.”

    – Pingströrelsen i Sverige har aldrig drivit någon linje när det gäller treenighetsläran eller trosbekännelser överhuvud taget. Men din nuvarande bestämda ståndpunkt utgör du ett modernt fenomen på detta område. Om man kunde skriva ”Pingströrelsen har ej antagit någon formell trosbekännelse”, så finns det en ganska så stort spelrum för personliga uppfattningar.

    Jag är 40-talist och har varit med i frikyrkliga sammanhang sedan 50-talet, men aldrig hört en predikan om vikten att tro på en treenig Gud. Att treenighetsläran har fått ett växande focus, har att göra med med frikyrkans närmande till de historiska kyrkorna. Tror man på treenighetsläran bör man också köpa den övriga katolska teologin, eftersom all katolsk teologi bygger på den. Så är det min vän. 🙂

    1. Mikael Karlendal

      SÅ, vill du göra mig till katolik nu! Jag som önskar att alla katoliker blev som jag!

      Ett skäl till att du inte hört någon sådan predikan förut kan ju också vara att tron på treenighetsläran alltid har förutsatts såsom självklar. Man har inte fattat vilken stor grej det var från början och vad den faktiskt innebär. Jag tror inte utrymmet för personliga uppfattningar har varit så stort inom pingströrelsen när det gäller teologiska ståndpunkter. Vad beträffar treenighetsläran har det nog inte getts utrymme åt t.ex. Branhams tankar. När det gäller andra frågor har det också varit ganska lågt till tak – ta till exempel den heliga läran om den fria församlingen!

  8. Citat från Wikipedia: ”William Marrion Branham (1909-65) var en modalistisk amerikansk pingstpastor.”

    – Pastor Karlendal, det finns pingstsamfund i USA som är modalister (Jesus-only). Stora delar av de karismatiska rörelserna är modalister i praktiken, men tror på treenigheten om de blir tillfrågade. En pingstpastor som predikat i mer än 30 år och förestår en större pingstförsamling framträdde i ett närradioprogram och ropade med emfas: ”Det finns bara en Gud och det är Jesus”. Under den tid då pingströrelsen växte lade man ingen större vikt vid de fornkyrkliga bekännelserna, men det var före din tid.

    Så här stod det på pingstförsamlingarnas hemsidor tills för ett par år sedan:

    ”Vi tror på…

    Pingströrelsen har ej antagit någon formell trosbekännelse. Nedanstående punkter redogör dock i korthet för vad tron innefattar.

    Det finns bara en Gud. Han är evig och hela universums skapare.
    Jesus är Guds Son och genom sin död på korset och sin uppståndelse från de döda har han försonat människan med Gud. Endast genom honom kan människan få förlåtelse från synd.
    Den helige Ande yttrar sig ännu idag som på de första kristnas tid och är en hjälp för den kristne att leva så som Jesus lärde.
    Bibeln är Guds ord.
    Helande från sjukdom och även andra under kan ske som svar på bön.
    Jesus skall komma tillbaka och hämta till himlen alla dem som tror på honom.”

    – Jag har inget intresse att försvara Branham, jag anser att modalism är en obiblisk gudsförståelse. Men modalism finns det gott om i det som anses som etablerad pingströrelse. Det är nog mer hans agerande som spektakulär helare av sjuka med amerikansk metoder, som jag har frågetecken inför.

    1. Mikael Karlendal

      SÅ, du har rätt en hel del i den kommentaren. Det har funnits och finns mycken omedveten modalism inom pingströrelsen och även inom andra protestantiska samfund. Det är inte bra, men dock inte lika illa som om det hade varit en medveten och explicit linje man drev. Därför blir det mer problematiskt, ur mitt perspektiv, om en förkunnare inte bara predikar modalism för att han inte fattar bättre, utan snarare medvetet försöker driva den linjen. Nu vet jag inte om det var i svenska eller engelska wikipedia du läste, men jag läste artikeln i engelska wikipedia och jag måste säga att det finns mer stolligheter i förkunnelsen han hade än bara det han sade om Gud och Jesus. Sådana förkunnare är det bättre att man bara glömmer, om man nu inte vill lära sig av deras misstag förstås.

  9. FredrikW skrev:
    ”Du som kan förklara det mesta, hur funkar detta m långfredag till söndag? Har hört om att torsdag skulle vara korsfästelsedag? obs: seriös fråga.”

    Här finner du en mycket bra förklaring till ”mysteriet Fredrik.

  10. Påskfråga, kanske inte direkt tillhörande Branham;)

    Mikael: Du som kan förklara det mesta, hur funkar detta m långfredag till söndag? Har hört om att torsdag skulle vara korsfästelsedag? obs: seriös fråga.

    ”Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter.! (Matt 12:40)

  11. Kjære pastor,

    Nostalgi er ikke alltid en dårlig ting. Flere og flere i dagens samfunn mener det samme om Bibelen, som vi kristne kaller Guds Ord. Ateister og modernister ytrer ofte sine røster i media og i litteratur, med utsagn om at Bibelen er en merkelig nostalgi som burde vært oppdatert til dagens normer og verdier. Men, vi kristne mener jo at dersom Bibelen var sann da den ble skrevet, er den sann nå.

    Vi er derfor takknemlige for å kunne være såpass nostalgiske at vi fremdeles får noe ut av å lese Paulus brever, som er rundt 2,000 år gamle. De er jo like fullt Guds Ord! Og for å overføre det til vår tid: Kall det gjerne nostalgi å lytte til Branhams taler, som er fra vår egen generasjon. Men, han forkynte også Guds Ord. Derfor kringkaster vi i dag hans budskap.

    Litt om lære. Det meste av det Branham forkynte og lærte er velkjent kristen lære som de fleste med en arv i pinsebevegelsen tror på. Ellers er det korrekt, som du nevner, at han også lærte ting som ikke var skrevet ned i trosbekjennelser og læremessige skriv. Dette er typisk for enhver vekkelse Gud starter.

    Så, med mindre man tror at den svenske pinsebevegelsen er ufeilbarlig i sin tolkning av Bibelen, ville det være fornuftig å i det minste tillate tanken om at Gud faktisk kan tale til noen som ikke er medlem av ens eget kirkesamfunn.

    Har man historisk kunnskap om hvordan Gud har virket ned gjennom både kirkehistorie og Bibelhistorie for øvrig, ser man at det er en rød tråd her: Gud har aldri startet en vekkelse i organisert religion. Han har alltid startet brannen utenfor leiren.

    (Vi vil her legge til at Branhams forkynnelse setter et sterkt lys over hele historien til kristenheten fra Golgata til vår tid som gir et klart perspektiv og en historisk forståelse av hvor vi er i tid og i forhold til Bibelen. En historie som ikke begynte i år 325 eller i 1906. Her anbefales boken «An Exposition Of The Seven Church Ages». Du kan få den gratis hos oss ved henvendelse på http://www.vekkelsen.no )

    Du sier at Branham er uten betydning, og vi vil ikke anklage deg for å ha denne meningen, siden det ikke er din feil at du ikke har blitt oppdatert på hans betydning. Branham er slett ikke uten betydning. Minst 3 millioner kristne verden over (røft anslag) anerkjenner ham som en Guds mann. I Kongo, som er et land hvor vekkelsesilden brenner, finner du knapt noen som ikke vet hvem William Branham er, og rundt 500,000 mennesker tror at han var en Gudsendt mann i det landet.

    Om du også hadde spurt pinsepionerer som Lewi Pethrus og F. F. Bosworth, samt mer moderne vekkelsespredikanter som T. L. Osborne, Jack Coe og Oral Roberts, ville de nok ha kunne vitnet til deg om hvilket inntrykk og inspirasjon de fikk av Branhams tjeneste. Uansett. Dette er noe man må granske og finne ut av på egen hånd, med den Hellige Ånds hjelp.

    Så hvorfor lytter kristne i dag på William Branham? Svaret er at hans forkynnelse er ren og klar, og fundamentert på Bibelen, som var hans Absolutt. Det finnes talløse vitnesbyrd på at menneskers liv har blitt totalt forandret fra syndere eller lunkne kristne, til brennende kristne ved å høre Guds Ord forkynt fra denne mann. Mange som tidligere har lyttet til moderne forkynnelse, har fått et rikere kristenliv ved å lytte til Branham. Derfor spiller vi Branhams taler den dag i dag. Det er åndelig mat lagret opp for en åndelig tørketid.

    At enkelte «eksperter» sier at han gikk feil, vel, det stanser ikke de som er av samme edle sinn som jødene i Berøa, som gransket Skriften (og ikke Google) daglig for å se om det Paulus forkynte var korrekt i følge Bibelen. De stolte ikke på hva organisasjonen deres mente om Bibelen eller om Paulus, men hva den Hellige Ånd gjennom lesningen av Guds Ord åpenbarte for dem. At Paulus var en stadfestet profet og et Guds sendebud til dem.

    Når alt dette er sagt har ängelholmspastorn sin fulle rett til å være uenig i de deler av Branhams forkynnelse han ikke aksepterer eller forstår etter å ha studert ikke bare sin egen teologi, men også Branhams bibelske begrunnelse og resonnement ved å faktisk høre ham selv. En hel tale. Kanskje flere. Alle sammen finnes her: http://branham.org/MessageAudio

    Det vi er mest forundret og bedrøvet over er imidlertid den holdning pastoren har til kristne som tror annerledes enn ham selv, i det han foreslår å sensurere annonser i avisen Dagen. Vi håper pastoren kan ta et råd fra Mesteren selv, som gav følgende svar til sine disipler som ønsket å stanse noen andre fra å forkynne Evangeliet:

    Johannes sa til ham: «Mester, vi så en som drev ut onde ånder i ditt navn, og vi forsøkte å hindre ham, siden han ikke var i følge med oss.» Men Jesus svarte: «Dere skal ikke hindre ham! For ingen som gjør en mektig gjerning i mitt navn, kan straks etter si noe vondt om meg. Den som ikke er mot oss, er med oss.

    (Markus 9,38-40)

    Guds velsignelser!

    1. Mikael Karlendal

      Jag vill bara i korta ordalag svara på den norska kommentaren – en kommentar från den grupp människor som sprider W. Branhams budskap i Sverige idag:

      Ordet nostalgi är kanske inte det bästa ordet att använda för att beskriva er, så det vill jag inte försvara. Nostalgi kan ju betraktas som relativt harmlöst och därför tror jag nu inte att det är det lämpligaste ordet. Jag har inte studerat Branham i detalj, men jag har hört en hel del om honom i olika sammanhang och jag har t.ex. läst denna wikipediaartikel: http://en.wikipedia.org/wiki/William_M._Branham

      När jag skrev att han inte har någon betydelse idag, så var det kanske lite slarvigt uttryckt. Det jag menade var, att han inte har någon betydelse som helandeförkunnare idag, eftersom han är död och då inte kan hela någon. Det enda som återstår är hans arv – det man kan minnas, de videofilmer man kan se, de eventuella skrifter han lämnat efter sig. Och detta har, hävdar jag fortfarande, ingen större betydelse inom den kristna församlingen/kyrkan. Jag förstår att det finns stora grupperingar som gillar Branham och som gärna sprider hans budskap, men det är tveksamt om de kan räknas in här.

      Jag menar också, att Branham inte borde få ha någon betydelse, eftersom han lärde ut villolära. Branham förnekade t.ex. treenighetsläran och lär ut grova felaktigheter i stället (den engelska wikipediaartikeln skriver om det). En sådan förkunnare borde helt enkelt inte få utrymme. Detta är inte skrivet utifrån utgångspunkten att bara jag har rätt eller att bara svenska pingströrelse har rätt, utan med utgångspunkten att hela den kristna kyrkan i alla dess grenar på denna punkt har rätt förståelse av Bibeln. Så det är alltså inge enskilda ”experter” som ni skriver, som påstår att han gått fel. Det handlar inte om huruvida slipsen var rätt knuten eller inte, det handlar om större saker.

      Att många ledande personer inom den pingstkarismatiska rörelsen tidigare har hämtat stor inspiration från Branham betyder härvidlag ingenting, eftersom det förmodligen berodde på att de såg en man som i deras ögon var mäktigt använd av Gud. Och det är möjligt att Branham var just detta en gång i tiden. Det är möjligt att han var en gudsman som var utrustad med andliga nådegåvor, hade en tjänst från Herren, var smord av den helige Ande för ett visst uppdrag, men… att han tyvärr gick fel i läran på grund av orsaker som just jag inte känner till och därför inte kan spekulera i. Problemet med det är, att även om en människa rent faktiskt har gåvor från Gud, så kan deras avfall från sund biblisk lära förta allt detta och förstöra allt. Osund lära och villolära är alltid just det, oavsett om den som varit marknadsförare för det har varit rätt från början eller inte. Om en stor kristen förkunnare som är mäktigt använd av Gud i t.ex. helandetjänst gör allvarliga felsteg, som Branham är det djupt allvarligt. Andra kanske går fel på områden som sex eller pengar eller liknande.

      Ett annat alternativ som Bibeln faktiskt nämner, är att han från början har varit tjänare åt en annan herre och fått makt att göra tecken och under av denne andre herre. Allt i syfte att om möjligt bedra även Guds utvalda. Jag påstår inte att det är så i Branhams fall. Jag vet inte, jag vill hellre tro att han var rätt i Anden från början och sedan gick fel. Det blir då lättare att förstå att så många på hans tid trots allt bejakade honom och hänfördes av honom. Eller kanske är det inte så svårt att förstå ändå, människor längtar efter det övernaturliga så mycket, att de är villiga att sätta sitt sunda bibliska förnuft åt sidan. Inte ovanligt, inget att anklaga någon för, bara att konstatera.

      Så, när det gäller annonsering i kristna tidningar, kan man ha lite olika åsikter ur rent publicistisk synpunkt. Men, jag tänker som pastor och teolog med herdeansvar. Paulus varnar de äldste för villolärare som ska komma och som han kallar farliga vargar. Här har vi en karismatisk personlighet med förmåga att dupera. En person som står för grov villolära. Då vore det tjänstefel av mig att inte varna för detta. Om jag då tänker på en kristen tidning, så tycker jag det vara självklart att man inte ska ta in annonser för andra religioners verksamhet. Jag tycker att grov villolära ska behandlas likadant som annan religion. Jag ser nämligen inte personer som förkastar treenighetsläran som kristna med annan åsikt, utan snarare som personer med annan religion. (Huruvida det handlar om egentligen kristna personer som egentligen har Guds Ande i sina hjärtan, men som tillfälligtvis har låtit sina tankar och sinnen fördunklas och förledas och som därför för tillfället är fångade i villolära, men som förr eller senare blir lösta från denna fångenskap – det vet jag inte. Men, rent praktiskt fungerar de nu som organ för icke-bibliska budskap.) Det står er fritt att ha en annan religion, det vill jag varken förvägra er eller låta bli att respektera. Jag tror på religionsfrihet. Men kom inte till mig och förvänta er att få ”stå i predikstolen” eller att få annonsplats. Om ni förkastar treenighetsläran och kallar er kristna, så är det värre än om ni var muslimer eller ateister och förkastade den.

      Så, jag kan i viss mån förstå fascinationen som vissa känner inför videofilmer om Branham. Det finns en längtan efter det övernaturliga. Men, allt övernaturligt kommer inte från Guds Ande. Och villolära kommer aldrig från Guds Ande.

  12. Pingback: Budskapet kan bli både kärlekslöst och korkat… – Ars amandi- Konsten att älska

  13. Nils: Att västvärldens pingströrelse idag inte har samma Gudsnärvaro som fanns på Azusa Street (enligt flertalet vittnesbörd var Guds härlighet synlig som ett moln i byggnaden) är en av de största tragedierna inom kyrkan idag. Det finns så mycket mer som Gud vill ge oss, men vi är väldigt lama i kyrkan idag. Genom att peka på vad som hände på Azusa Street försöker jag få pingstvänner att inse att Apostlagärningarna inte är en engångshändelse utan kan upprepas, och att det är den övertygelsen som katalyserade hela den världsvida pingströrelsen. Jag har skrivit mycket om detta på http://helapingsten.wordpress.com/en-ny-azusavackelse-ar-mojlig/

  14. Ulf !
    Det må så vara att boken är en pärla, men pingströrelsens företrädare, som nostalgiskt tuggar Azusa Street som ett millenniefirande har en hel del övrigt att bevisa…

  15. För en tid sedan köpte jag en bok som heter William J. Seymour och väckelsen på Azusa Street. Författaren heter Henrik Engholm förlaget Keryx. Det boken gav mig var framför allt förhistorien till pingstväckelsen och rötterna i helgelseväckelsen. Boken är skriven på ett lättfattligt språk och väjer inte för baksidor som ett stulet prenumerationsregister för Seymours tidning och den rasistiska kontexten. Berättelsen är knappast nostalgisk utan är en både lärorik och gripande väckelsehistoria.

  16. Azusa street !

    Har inte denna gata varit en märkligt nostalgi-epos från dagens ledande pingstföreträdare.

    Visst är det viktigt att veta något om historiens vingslag, men de senaste årens refererande till en liten förortskyrkas växkelse som intäkt för pingströrelsens ursprung & rötter, har verkligen tagit sig patetiska utläggningar.

    Men det kanske trots allt är ett naturligt fenomen från en rörelse, som famlar efter framtidsvisioner & i mångt och mycket kastat över bord den tidiga absolut mest kännetcknande gemenskapsuttrycket:

    ”Vad säger Guds ord i detta ?- detta är det ljus som den Helige Ande uppenbarat för oss/mig”

  17. Jag tillhör de karismatiker som tycker Ordet måste styra allt. Och jag accepterar inte vilken lära som helst.

    Men, och detta är intressant, vi tar ofta genast till oss alla beskyllningar som riktas mot kända pastorer, fastän vi vet att de bejugs, precis som Jesus en gåmg. Det finns många som hatar dessa personer eftersom de visar att att tron fungerar.

    Detta med änglar är t ex absolut inget märkligt. Det tillhör väl vad vi tror på? Änglar har många sett. Att sanna ängeln kommer till olika personer är väl heller inget märkligt.

    Jag blir mer orolig när våra karismatiska ledare idag uppluckrar Guds ord. T ex ändrar förkunnelsen och tar avstånd från obehagliga sanningar, som att det finns synd och helvete. Helvetet är inte mycket att förkunna, men vi måste ju predika sanningen så att folk får chans att omvända sig. Idag predikar man nästan aldrig om Jesu tillkommelse, av rädsla för att skrämma etc.

    Jag vet inte så mycket om Branham, men låt oss inte vara så stöddiga när vi angriper Guds tjänare, även om vi alltid säga sanningen, dvs även avslöja felaktigheter.

  18. Som stolt värmlänning tycker jag att det är väldigt tragiskt att en sånhär film visas i Solstaden! Men dessbättre tror jag inte så många bryr sig, utan fokuserar på mer spännande saker som Sm-finalen i ishockey istället!

  19. Jag tror att man måste förstå de norska kristnas agerande utifrån att Branham var en av de knivskarpa profeterna västerländsk karismatisk känner till. Han kunde gång på gång säga vad folk hette, vilken sjukdom de led av och många andra saker, och hundratals blev helade. Men han spårade ur teologiskt. Mike Bickle skriver i Growing in the Prophetic att Branham är ett exempel på en profet som ville bli lärare, en stor frestelse bland profeter. Han nöjde sig inte med att få kunskapens ord utan han ville undervisa också. Men han hade inte den gåvan.

    Detaljerade profetior är oerhört ovanliga i kyrkan i Sverige idag, och jag gissar att de norska kristna som visar filmen blundar för Branhams doktrinära misstag för att sporra oss till att söka den profetiska gåvan mer (eller så står de för hans irrläror, vilket vore beklagligt).

    Det hela leder dock till en tråkig situation där karismatikerna tummar på klassisk kristen tro för att få kyrkan att söka tecken och under mer och de ickekarismatiska (och dit räknar jag även folk som tror på Andens gåvor men inte praktiserar dem) ryggar tillbaka från karismatikerna för att de tummar på klassisk kristen tro. Sverige behöver mycket, mycket mer karismatik – vi behöver en ny Azusaväckelse – men Branham ska inte leda oss dit. Det ska Jesus. http://helapingsten.wordpress.com/2011/04/07/pingstelden-har-kallnat/

  20. Det rörde sig då i princip om en helt annan tidning. Mer styrd av sina ägare. Typ som ViD är nu.

    1. Mikael Karlendal

      Även jag förstår att det är en gränsdragningsfråga som inte alltid är så enkel. Jag har för mig att den s k Messianska föreningen (en skara förnekare av att Jesus är Gud kommen i köttet) inte får annonsera. Att alla kristna kyrkor annonsera om det inte finns synnerliga skäl emot, torde väl vara självklart. Men, om då inte Messianska föreningen skulle få annonsera pga att de förnekar treenighetsläran och inte vill kalla sig kristna, borde då kanske inte Branhamrörelsen vara lite liknande? Svårt kanske att dra gränser.

      Jag antar, att om man varit redaktör för Dagen hade resonerat ungefär som att alla kristna kyrkor får annonsera, dvs de som är kristna utifrån sina grunddokument och bekännelser. Sedan behöver man inte grundligt utreda huruvida alla biskopar är riktigt renläriga eller inte. Men, om en rörelse förnekar den grundläggande kristna tro som alla kyrkor står för (pingstvänner, baptister, lutheraner, katoliker, m fl) som t.ex treenighetsläran, så får de inte annonsera, för då räknas det som en annan religion.

      Men, det är bra att Dagen ändå skrev tre (fyra, om man räknar med sista sidan) om det.

  21. Kära vänner
    Det har, som säkert många kommer ihåg, varit tvärtom också. Tala om att förlöjliga sig själv när Dagen tog in en annons med den för tillfället bojkottade predikanten Aril Edvardsen utan att upptäcka vad man gjorde. Annonsören hade nämligen vänt på talarens namn så man fick läsa det baklänges. Det är inte lätt att vara redaktör.

  22. Jag ska inte gå i polemik med Dej om hur det är att driva en kristen tidning. Det klarar jag inte. (Det är dessutom off-topic.) Jag tycker förvisso det är bra att nån tidning fokuserar mer på kristna frågor än andra gör. Samtidigt känns det som vi tappat lusten och orken att ta oss in i de sekulära tidningarna och på nåt vis nöjer oss med den röst i mediebruset vi tror att vi har. Bättre vore om vi fanns överallt och överhuvudtaget inte stack under stol med vår kristna tro i vilket sammanhang frågan än ställs till oss.

    Men eftersom man i en kristen tidning företräder eviga värden så blir det svårare och mera ansvarsfullt vad man skriver där än om man håller på med däcktester eller om mascarans komponenter är ekologiska.

  23. En tidning har självklart en annonspolicy. Det finns gränser. Dagen tar ex vis inte in porrannonser.
    När det gäller ”kristna” annonser är gränserna förstås vidare. Att utöva en generell annonscencur gentemot allt som inte exakt motsvarar din och mina teologiska uppfattning låter sig inte göras.
    För vem ska dra gränserna? Och var? Ska ex vis svenska kyrkan få annonsera trots deras i många fall graverande heresier?
    Jag är inte säker om Knutby får annonsera. Själv skulle jag inte se något hinder.
    Humanisterna skulle jag säga nej till, eftersom de så uppenbart är ute för att skada den kristna saken.

    Att läsarna inte alltid förstår hur en tidning fungerar stämmer. Många ser inte skillnaden mellan annons och redaktionellt material. Det är en utmaning för tidningen att ständigt påminna om detta.

  24. Jag är inte tidningsman. Men Du tar upp exakt ett problem som jag som icke-tidningsman inte förstår: att annonser kan se helt annorlunda ut än det man för övrigt vill presentera i tidningen som ett annorlunda budskap i ett sekulärt tidningslandskap.

    Sen må nån säja att utan annonser kan vi inte ekonomiskt överleva som dagstidning – nej, men det kanske är en bra fråga?

    Jag tror knappast gemene man förstår att det inte finns vattentäta skott mellan annonsmaterial och redaktion. Det vet bara ni som jobbar på tidningar. Jag förstår det spontant inte.

    Och hur drar man gränsen? Om humanisterna vill annonsera om ett av sina upplysningsmöten, är det okay? Om Knutby vill(e) annonsera, hade dom fått det (säkert inte, när det gäller församlingar näraliggande det egna ursprunget så är kraven ologiskt hårdare).

    Faktum kvarstår: kan Dagen förtiga spridning av info som inte gagnar klassisk bibeltroende kristendom så borde man göra det. Annars för man oundvikligen dubbla budskap. Eller så borde man upphöra att vara tidning, eftersom den kopplingen inte är praktiskt genomförbar.

  25. Detta har hänt: (Branham)
    En arrangör har köpt annonsplats i Dagen.
    Dagen har gjort en journalistisk bedöming som mynnat ut i en saklig artikel.
    Så…hur ser då koppling ”den dubbla rollen” , ”kristet språkrör” och ”smårevolutionära” ut?
    Alla torde veta att annonsmaterial och redaktion har vattentäta skott. Liksom att en annons på intet sätt speglar tidningens inställning.

  26. Dagen har problem med sin dubbla roll att vara kristet språkrör och att vara journalistiskt smårevolutionära. Man förstår att det hela tiden görs försök att starta andra typer av tidningar som enbart vill framföra den klassiskt kristna troslinjen.

    Branham är ett klassiskt exempel på hur duperade mycket trogna kristna kan bli av en karismatiker. Långt före Benny Hinn, Todd Bentley och andra figurer. Från början säkert på rätt spår, men sen urspårad.

    Hoppas nu bara inte Livets Ord går på att ordna visning av det här, då tappar jag helt tron på framtiden.

    Att sånt här överhuvudtaget dyker upp handlar, tror jag, om det för övrigt torftiga andliga miljö vi har i de flesta kyrkor.

Lämna ett svar till FredrikW Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.