Om man vill samtala om hur situationen ser ut för den kristna församlingen i Sverige, vad som är bra eller dåligt, vad som behöver göras och inte göras, så är den typ av artikel som Håkan Arenius skriver i dagens Dagen väldigt onödig och kontraproduktiv.
Arenius frågar: ”Förenklar jag?” Svaret är, ja! Han försöker skapa en mindre intelligent motsättning mellan Paulus och Jesus, som snarare bidrar till att leda debatten in på fel saker. Om man läser/tolkar Paulus respektive Jesus som Arenius gör, så läser/tolkar man ju varken den ene eller den andre rätt. Paulus sysslade inte enbart med inre organisationsfrågor eller interna frågor. Jesus var inte någon postmoderna liberal flummare av det slag som Arenius vill måla upp honom till. Om man vill fokusera på fel saker, debattera fel saker och missa huvudpoängerna i vad Jesus och Paulus står för, läs Arenius!
Life osv: Som sagt, jag grundade hela min reaktion på en artikel som jag såg där jag hängde upp mej på att det stod om personer med ett relativt kort liv som kristna och med ett förflutet just i det sammanhang som mässan gick ut på. Det kan gå bra. Det kan också gå väldigt fel. Att där fanns en och annan kristen med lång erfarenhet tror jag absolut. Men man ska ha respekt för ondskan trots allt, det är inte en dagislek. Jag skulle inte själv ge mej in i dessa sammanhang utan vidare. Har varit med på ett möte i Rumänien när andarna började slå omkring sej, det är kusligt.
Jag tycker vi har testat sökaranpassade gudstjänster tillräckligt länge. Empiriska studier borde visa att det är en återvändsgränd. Det ger ingenting till redan stadgade kristna, det är för lättsmält för den som verkligen söker sanningen. Det är bara underhållning för att vi tror att det är detta som tillfälliga ickekristna besökare vill ha. Jag tror att den som verkligen vill ha en tro inser att det kräver en del. Att allt inte är så enkelt. Vi förbarnsligar snarare dom vi vill vinna.
Om sökarvänliga gudstjänster är vägen så skulle kyrkorna sprängas av folk vid det här laget. Om jag under veckan ger ut av mej själv för att berätta för människor om Jesus, varifrån ska jag få ny näring när gudstjänsterna är utspädda till tunnast möjliga soppa?
@Wildwest
Nej, jag förstod att det inte var den artikeln du läst. Jag menade bara att jag sprungit på den sidan på nätet som hade info om det du talat om. I övrigt ger jag ingen ”endorsement” för dess innehåll.
@LifeOnGodsEarth
”Om församlingen skall ”leva av” den nivån på förkunnelse (”sökar-anpassade”) blir det ju till att man som troende får överväga ‘självservering’ på annat håll.”
Precis så är det. Tragiskt.
Wildwest:
David Å som var en av de som var på den omskrivna mässan (iaf med på bild/bildtext) har varit en kristen ”sen barnsben”, verksam som kristen musikartist och med i nån sorts kollektiv där man i många år samlats kring sin kristna tro.
——————————
Förutom det lilla infot, vill jag också ge stort medhåll till detta du skrev:
”Jag tror gudstjänsten måste omvärderas. Och inte till ännu mer kaffedrickande, hoppborgar, sekulära artister utan just som en kraftstation för kristna (dit, naturligtvis, även icke-kristna kan bjudas in). Men inga mjäkiga soffkudde-sökargudstjänster! Det ger ingenting. Det är den typen av möten med människor vi ska ha hemma hos oss, på krogen, på gymet, på fikarasterna. Då blir det naturligt. I kyrkan blir det enbart konstlat och det märker alla.”
Ganska trött på ”relevans-snacket” som jag nu hört genomsyra snart sagt allt i kyrkan min ett antal år…bra på sitt sätt men inte vad som är viktigast på 11-mötet.
Om församlingen skall ”leva av” den nivån på förkunnelse (”sökar-anpassade”) blir det ju till att man som troende får överväga ’självservering’ på annat håll. Bättre att möta folk man mot man och sen i kyrkan fira gudstjänst tillsammans och fylla på kraft/ha gemenskap. Dit som sagt även utomstående alltid skall vara välkomna!
Juha, det var inte den artikeln jag läste. Det bör ha varit i Dagen eller i Världen Idag. Hur som helst så övertygar mej ingen om att man ska släppa in nykristna utan större erfarenheter i frontlinjen. Två års kristendom är bra men det räcker inte som erfarenhet i såna här fall. Vi är fruktansvärt naiva i Sverige, det är inte första gången jag upptäcker det.
När det gäller alla mirakler som sker på ett ställe där det vimlar av orena andar och människor som finns i hallen av helt andra anledningar än att möta Gud skulle jag också säga: hold your horses. Jag tror fullt ut på under och tecken, men här gäller det att inte slarva och ryckas med i nån allmän eufori. Självklart är beredskapen för övernaturligheter större här eftersom alla tror på energier och andar. Och djävulen har större chans på en sån här mässa än nån annanstans att dupera.
Ja Stig M du kanske har rätt….för egen del kan jag inte säja att jag vunnit en enda människa för Gud….ett synnerligen dystert konstaterande men det är nog dessvärre sant, ”skall det bli några stjärnor i kronan jag får när jag avlagt min jordiska skrud” hur blir det att möta Gud och inte kunna räkna in en enda själ ? ” Du är vägd på en våg och befunnen för lätt” detta bibelord förföljer mej ständigt.
Rolf!
Jag tror delsvaret på din fråga är:
”Så mycket handlar om ledarskap, medlemskap, lovsånger och annat internt”, skriver Håkan Arenius bl.a.
Och allt mindre om hur vi ska vinna människor för Gud, kunde han tillagt. Och så lite om dessa som farit illa och blivit efter på vägen.
Jag tror, generellt sett, att vårt fokus inte är där det ska vara, på Jesus, omvändelsen och efterföljelsen.
stig-melin.blogspot.com
Jag har sedan snart 50 år fått höra att svenska folket har en oerhörd längtan efter Gud, man vill inget hellre än att möta Jesus och uppleva mening med livet….det är uppenbarligen i alla fall så att denna påstådda andliga längtan inte alls tar vägen till kyrkorna. Vad det beror på kan säkert flera av bloggens debattörer ge svar på…..någon enighet i frågan kan nog dessvärre inte uppnås.
@ Wildwest
”Sprang på” denna sida på nätet som tar upp mässan i Solna som du nämnt och undrat över i tråden här.
http://helapingsten.wordpress.com/2011/04/05/50-helade-av-jesus-pa-new-age-massa-i-helgen/
Det är ju lite grann av olika bloggars natur. Här togs ämnet upp, här diskuteras det. Den som först läste saken i Dagen och tyckte det var värt att kommentera (jag var på vippen!) debatterar vidare där. Uppenbarligen är det mera intressant och enklare att debattera här. En sidoeffekt som Dagen-bloggskrivarna kan fundera över.
Per Hallström: Jag har varit i direktkontakt med HA.
Det märkligaste är väl ändå att Håkan Arenius debattartikel har gett 4 kommenterar direkt till honom i tidningen Dagen och 36 kommentarer på Mikael Karlendals blogg….. Om många hade vänt sig direkt till Arenius kanske han hade preciserat vad han egentligen menar.
Anna: Och Din Gud är alltså en kristen Gud? Som omfattar allt och alla? Som inte lämnat efter sej en tjock bok med regler och exempel på hur vi ska leva?
Lasse V: Med tanke på den hisnande antikristliga utvecklingen i Sverige lär vi nog snart behöva hemliga husförsamlingar. Jaja, den officiella politiskt korrekta kyrkan finns alltid kvar, det finns en protestantisk kyrka t o m i Nordkorea.
Det Du funderar över är väl på sätt och vis det som jag också menar. I vårt vardagsliv, fullt naturligt som när vi pratar bilar, gräsklippare, mascarafärger och vad vet jag, så borde vi alltid vara öppna att erbjuda den kristna trons lösningar, berätta om våra upplevelser, förklara och försvara: det goda samtalet helt enkelt. Skala bort allt struntprat vi ägnar oss åt och gå in på väsentligheter, hur ska vårt samhälle fungera bättre – där kommer alltid kristen tro in i bilden (borde…).
Men även om husförsamlingen finns – och där finns exempel från förföljda kristna i Kina, fd Sovjet osv – så behövs ett större sammanhang, annars blir husförsamlingen lätt sekteristisk, frambildar egna små lätt utombibliska idéer och praxis. Samt att det är stor skillnad att lovsjunga Gud i en sal med 5000 man istället för 5 i ett vardagsrum. Men jag tror båda delar behövs, så var det ju redan under Jesu tid – det lilla mötet med Nikodemus i nattens mörker och det stora mötet med, till slut, ganska hungriga mötesbesökare.
Ska sägas att jag vid två tillfällen varit med vid s k husförsamlingsmöten och jag måste beklagligtvis säga att även här hade gudstjänsten spelats ned till lekstuga.
Frikyrkan ”suger”! Käbbla ni om era frågor och vem som tolkar rätt eller fel! Jag är så in i märgen TRÖTT på frikyrklig verksamhet. Vet att detta delas av många. Den Gud jag tror på är så mycket större än vad som låter sig förklaras av era kommentarer och tyckanden på olika sk. kristna bloggar!
Anna, jaha! Gud välsigne dig!
Tack för klargörandena, Wildwest.
Ett förtydligande från min sida. När jag skriver ”andra fiskebåtar” så avser jag helt enkelt nya strukturer. Jag är inte helt säker på att nuvarande kyrkostrukturer är det optimala, åtminstone inte om man ska döma av NT. Jag har ett hopp, nästan en tro, att kyrkan ska erbjuda också andra strukturer, sådana som av naturliga skäl fungerar i ex vis Kina och muslimvärlden, Alltså husförsamlingar. Ev. kommer några rader om detta i morgondagens Dagen.
Det är ju fantastiskt att ett sådant kort inlägg kan generera så mycket diskussion! Det har tydligen inget att göra med antalet rader… 😉
Det är bra med en diskussion om hur församlingen ska vara ett salt och ett ljus i världen, Kristi kropp, gudsrikets redskap osv. Jag håller med alla som bidragit med positiva tankar kring detta och det är precis detta som jag menar vi borde diskutera. Det var därför som jag tyckte det var onödigt att HA ägnade sig åt dylika knepigheter om Paulus och Jesus, det liksom skymmer sikten.
Jag tycker att en del här har gett lite praktiska synpunkter som kan vara väl värda att ta till sig. Stig Melin, jag tycker inte att HA misslyckades med att ta upp väsentliga frågor, jag tycker att han skymde dem genom sina knepigheter om Paulus och Jesus. Så, de frågor han verkar ha velat lyfta upp, dvs bakom dimridån av knepig bibelanvändning, de är värda att diskuteras, vilket också görs nu bl.a. på denna blogg.
Vi skriver lite om vartannat, Lasse V.
Nej, självklart kan vi inte vänta in tills vi alla blivit helgon. Själv tycker jag inte att jag hört så mycket om att vi måste vänta in det, men det kan vara olika. Jag hade turen att växa upp i en kyrka med en mycket dynamisk utåtriktat pastor.
Nån slags undre ribba bör ändå finnas. Och den har vi,
tycker jag, underskridit. Om vi sträcker oss till SvKy och Du läser länken som Juha lämnade ovan så ser du en nivå på helvetesnivå, krasst uttryckt. Det är ingen miljö att ta emot en nykristen i, det är inte nån som blir kristen där alls.
Du säger ju själv att 100 nykristna troligen tas omhand i andra fiskebåtar. Så att vi måste ha en grundnivå i gudstjänsterna är ju helt klart.
Jag tror gudstjänsten måste omvärderas. Och inte till ännu mer kaffedrickande, hoppborgar, sekulära artister utan just som en kraftstation för kristna (dit, naturligtvis, även icke-kristna kan bjudas in). Men inga mjäkiga soffkudde-sökargudstjänster! Det ger ingenting. Det är den typen av möten med människor vi ska ha hemma hos oss, på krogen, på gymet, på fikarasterna. Då blir det naturligt. I kyrkan blir det enbart konstlat och det märker alla.
Jag menade bara de nykristna som varit kristna i två år som jag läste om. Övriga kristna hoppas jag var väl förberedda och grundade i tron. Jag vet inte vilka varken de ena eller de andra var.
Vinner man människor från dessa sammanhang behöver dom nu en tät kristen gemenskap så att de blir rotade och inte vid minsta frestelse faller tillbaka i kristaller, tarotkort och aurahealing. Jag hoppas och tror att Din församling klarar det, Christian. Men i många andra kristna sammanhang så finns ju ingen åtskillnad även inomkyrkligt, folk går på yoga, läser horoskop, spottar när dom ser en svart katt, osv… Jag har hört det mesta vid det här laget.
Lasse V: håller med Dej om såskoppsmentaliteten! Min uppfattning om kyrkan är att den ska vara en kraftstation och att vi kristna under vardagen, på ett naturligt sätt, borde vara vittnen bland våra kollegor, vänner, familjemedlemmar. Att vi då behöver stöd, utbildning, upptankning efter en hel vecka bland sökare, tvivlare och kritiker är logiskt. Där finns söndag kl 11 som resurs. Idag är dock söndag kl 11 på många håll ett menlöst avsittande av tid och under övrig tid ägnar vi knappast vår kristna tro och vår missionsgärning en tanke. Mej inkluderad.
Wildwest: Jag har levt i 60 år. Under i stort sett hela livet har jag hört undervisning/predikningar i olika sammanhang som går ut på att vi ”måste ha det klart på insidan” innan vi närmar oss ”syndarna”. Man har aldrig varit nog bra för att göra något. Undrar om inte detta varit ett av fiendens bästa vapen för att isolera kristna i sin kyrkvärld.
Vad gäller om 100 vilsna nykristna kommer till tro, som är risken stor att de inte går till kyrkorna, utan att de tas hand om bättre och varmare i andra ”fiskebåtar”.
wildwest
Som sagt de personer som jag tänker på och som var i Solnahallen och bad för sjuka var inte nykristna utan stabila troende, någon var t o m pastor. Det känns lite märkligt att kritisera detta tilltag när de vann flera människor för Gud.
Det är möjligt att det fanns kristna från flera församlingar representerade där och jag kan hålla med om att det kanske kan vara tveksamt med nykristna.
Wildwest: Det problem du tar upp om nykristna är ett litet ett i sammanhanget. Problemet är inte att dessa går till new-agemässor, problemet är att majoriteten av kristna stängt in sig som konsumenter i kyrkor med fokus på söndag kl 11 istället för att som kyrka och individer finnas bland folket.
De första kristna var ”omtyckta av folket”. Hur skulle de kunna vara det om de bara satt och konsumerade predikningar?
För övrigt instämmer jag in Stig Melins inlägg.
Innan man går utåt måste man väl ha det klart på insidan! I Pingst saknas numera hela batteriet av andliga utmaningar, andliga upplevelser, kraftstationen som alla kristna behöver, riktiga predikningar osv, osv. Man kan inte ta emot kristna utifrån när insidan är en enda röra! Vad händer om plötsligt 100 vilsna nykristna ramlar in i Stockholms pingstkyrkor? Finns beredskap? Eller skickar vi dom alla till new agemässor först (förlåt)?
På vissa ställen har jag organisatoriskt och ansvarsfördelningsmässigt kaos i företaget jag jobbar för. Vi får hela tiden säja nej till nya kunder för ingen vet/ingen vill ta hand om dom. Det är inte konstigare än så i Pingst heller.
Han, Håkan Arenius, ”tar upp en del frågor som är väl värda att diskutera, om hur vi kristna är lite väl inåtvända och möjligen sysslar för mycket med rent interna frågor, medan det finns flera goda skäl till att vara mer utåtriktade”, skriver Mikael Karlendal i ett inlägg.
Resten i inlägget är en massa strunt om Paulus och Jesus och någon fjantig falsk motsättning dem emellan, menar han och några till.
Nåväl Mikael, låt oss lämna det som du betraktar som fjolligheter och ta upp det som var väsentligt i hans artikel. Fältet är fritt att ta upp de frågor som HA misslyckades med.
Hur tänker du att pingst ska gå från inåtvändhet till att bli mer utåtriktade? Lämna en del av de interna frågorna och sträcka sig utåt?
Det kunde vara av intresse att få en inblick hur en pastoral tanke ser ut där.
http://stig-melin.blogspot.com/
Dom nykristna på ockulta mässor var det nog jag som drog in i bilden, så det kan inte Arenius lastas för! Tyvärr hinner jag inte leta var jag hittade uppgifterna om att dom som förut varit med i new age-sammanhang och bara varit kristna i två år sattes att evangelisera hos sina gamla vänner. Det var antingen i Dagen eller Världen Idag.
Jag vidhåller att det är naivt av deras pastorer att släppa iväg dom. Tar jag istället ett kärt specifikt svenskt exempel: före detta alkoholister som på en mässa med gratis vinprovning ska övertyga sina fd partykamrater om att för mycket vin är skadligt så tror jag nog att poängen bleve tydligare. Det är ingen lekstuga att vara i djävulens verkstad bland ockultister, lurendrejare, kvacksalvare och annat löst folk!
Visst, även kristna har där att göra som salt, men det är frontlinjen man befinner sej i, man skickar bara dit soldater med övning och färdighet, helst frontvana, inte unga om än aldrig så entusiastiska rekryter. I bästa fall blir det kaos, se Libyens rebellarmé, i sämsta fall död (/andlig död).
Även om man är journalist och ska vara vidsynt, lite revolutionär och klädsamt nytänkande kanske man då och då ska tänka på att man som journalist i stort sett har samma ansvar som en pastor hur det man sägs uppfattas. Det finns mycket som skrivs som är väldigt onödigt och lätt kan missuppfattas. Man ska inte behöva vara nån mellan-raderna-magiker för att förstå vad Arenius egentligen säger fast han skriver nåt annat. Det är väl minst sagt onödigt.
Mikael Karldendal,
Du har helt rätt i att Håkan Arenius pratar strunt om Paulus och Jesus. Och varken jag eller någon annan kan veta vilka motiv han egentligen har för detta. Men det råkar vara så att det nästan blir nödvändigt att tona ner Paulus om det ska bli möjligt att införa en mer liberal syn på församlingstillhörighet. Och i argumentationen för detta blir Arenius´krönika till ”nytta” oavsett om han har menat det eller inte.
Jag vidhåller att det handlar om tolkning av texten. Bl a med tanke på mina frågetecken och på allt som läggs i HA:S mun som han inte skrivit.
Jag undrar om det ligger annat bakom.
Läggs det inte in en massa i Arenius mun som han inte skrivit?
Skriver han ex vis om medlemskap? Antyder han något om att ”rasera porten in i församlingen”? Skriver han nåt om nykristna på ockulta mässor?
Stig Melin har en poäng när han skriver att HA:s artikel kräver en viss eftertanke.
Varför får jag en känsla att de flesta bara läst rubriken?
Jag tror inte att det handlar så mycket om hur vi tolkar Håkan Arenius. Han tar upp en del frågor som är väl värda att diskutera, om hur vi kristna är lite väl inåtvända och möjligen sysslar för mycket med rent interna frågor, medan det finns flera goda skäl till att vara mer utåtriktade. I samband med det skriver han en massa strunt om Paulus och Jesus. Till Arenius skulle jag vilja säga: Skriv om det du vill skriva om eller prata om, och skippa struntpratet och håll inte på med någon fjantig och falsk motsättning mellan Jesus och Paulus!
Aj då Per och Stig, jag visste inte att Håkan Arenius var pingstvän. Jag har tidigare trott att han representerar något mer liberalt sammanhang och att hans ledarskrivelser varit försök från Dagen att nå en bredare prenumerantbas.
Om nu hans försök till att tona ner Paulus är ett försök till att bereda väg för nytänkande inom pingst vad gäller medlemskap säger jag ett varmt tack. Det är verkligen hög tid att skapa en front mot försöken att rasera porten in i församlingen. Det är milt sagt en märklig logik att tycka att eftersom många söker sig till våra sammanhang men inte vill låta döpa sig ska vi avskaffa vuxendop som inträdeskrav. Enligt min mening skulle motsatsen inte heller vara motiv för att rasera Bibelns undervisning men då vore det i alla fall logiskt.
Jag tycker att Håkan Arenius läses alltför snävt i sin artikel. Han menar inte att överge Paulus i något avseende, vilket han också skrev, om man läser honom rätt.
Paulus hade sina uppgifter som vi i många stycket missbrukar genom vårt sätt att omhulda vårt ledarskap, medlemskap, lovsångsformer och annat internt där vi har fastnat, tolkar jag Håkan. I stället borde vi fokusera på Jesus.
Även en ledarskribent på Dagen måste få ta ut svängarna något utan att misstänkas för att överge väckelselinjen.
Och apropå deltagandet i den ockulta mässan: Var ska saltet vara om inte på ett ställe där det behövs salt. Saltkaret står alltför ofta kvar i kyrkan.
stig-melin.blogspot.com
Läsningen av Håkan Arenius´ krönika ger en dålig eftersmak. Det känns som ett ganska oblygt försök att röja undan motstånd ute i församlingarna mot det nya och mer öppna medlemsbegrepp som håller på att växa fram, bland annat inom Pingströrelsen.
Jag kan ha fel. Men troligen inte.
Att ”komma runt” Paulus blir inte lätt när vi närmar oss implementeringsfasen för det mer öppna/fria medlemskapet. Men att rakt upp och ner skruva ner apostelns auktoritet till en lägre nivå är faktiskt i magstarkaste laget.
Att Dagen lånar sig till att försöka skilja Jesus och Paulus åt är helt befängt. Den rätt ofta flummige Arenius ligger väldigt långt ifrån pingströrelsens ledstjärna när Dagen startades och som fortfarande är levande: ”Åter till Bibeln!”.
Att Paulus arbetade med att få ordning på Jesusrörelsen står på inget sätt i motsatsförhållande till Jesus egen verksamhet. Redan på apostlarnas tid utvidgades Jesus geografiskt begränsade verksamhet till att omfatta åtminstone större delen av Romarriket.
Bäste Arenius, glöm inte att den karismatiska väckelsen är en direkt fortsättning på apostlarnas och enkannerligen Paulus väckelserörelse. Den karismatiska väckelse som i våra dagar sveper över jorden är i sin tur världens numerärt framgångsrikaste väckelse. Varför ändra på ett vinnande koncept särskilt som det är Gud som står bakom det?
vet inte vilka nyfrälsta med N-A bakgrund du syftar på? De människor som var framme och vittnade på Gudstjänsten föreföl vara stabila kristna från det sammanhanget, större förs i Sthlm.
Nils!
Jag har följt ditt råd och läst artikeln en gång till och sökt de syftningsfel som artikeln, eller mitt inlägg, förväntas innehålla. Jag måste, om saken anses viktig, be om lite hjälp med detta. Någon form av sakligt tyckande hade jag nog väntat mig, men Håkan rör sig på ett plan där en viss eftertanke är nödvändig.
Att fastna i frågor om ledarskap, medlemskap, lovsångsformer och annat internt för inte evangeliet framåt.
Vissa besök på främmande mark kanske inte alltid sitter i vägen.
stig-melin.blogspot.com
Suck i kubik o kvadrat! Den prästen är lika mycket kristen som Dalai Lama, ett antal guruer i konstant trance eller vad som helst som står att finna under nån sten. Om det fanns en vettig biskop nu skulle han ta denna trosbekännelse i en offentlig tidning som bevis och kräva att tanten lämnar kyrkan innan helgen.
Med en sån kyrka behöver man inga andra ovänner. Så tydligt har jag ändå inte hittat nån på länge som uttalat sej: hej kära läsare: jag vill härmed avsäga mej min kristna tro, men jag vill gärna vara kvar i kyrkan och sprida mitt falska budskap på det att fler må gå till helvetet tillsammans med mej! (Jag tittade faktiskt först på publiceringsdatumet, det kunde ju varit första april…).
Man blir fysiskt illamående…
Wildwest skrev: ”Å andra sidan finns det tillräckligt många vigda kyrkor där utrensningar skulle behöva ske. Vi tänder falska eldar precis överallt och tror att Gud hur länge som helst stillatigande ser på när Hans ord förvanskas.”
Det är bara att börja i Aspeboda!
http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/kyrkan_har_ett_arende_utan_forsoningsoffer_0_16803.news.aspx
Frukten får väl utvisa det. Men det är dumdristigt att släppa folk som varit nyligen engagerade i ockultismen in i dess högborg för att träffa gamla vänner och övertyga dem om Jesus. Det kan lika gärna bli åt andra hållet. Dessa nykristna kan självklart sättas in nån annanstans men när man i stort sett hamnar i ondskans högborg (även om det är vit magi i det här fallet) så ska man ta stabila kristna som vet vad det handlar om.
Om frälsning handlar om nån skön energi som jag läste nånstans så är man i varje fall helt ute och cyklar.
wildwest
Känner till kristna som var i Solnahallen och bad för sjuka. E u ska ett flertal ha blivit frälsta.
Men det var väl fel förstås… 🙂
Funderade på det som Juha skriver om. Vad hade Jesus gjort i Solnahallen?
Rensat templet hade han kanske inte gjort, Solnahallen är ingen vigd kyrka. Å andra sidan finns det tillräckligt många vigda kyrkor där utrensningar skulle behöva ske. Vi tänder falska eldar precis överallt och tror att Gud hur länge som helst stillatigande ser på när Hans ord förvanskas. Jag är väldigt orolig för det här landet! Jag känner mej som judarna i Tyskland gjorde 1933-1934: ska man lämna före domen eller ska man riskera att drabbas? Det finns mycket som tyder på en regelrätt förföljelse av sant troende kristna i Sverige, den avfallna liberalkyrkan kommer stå i främsta ledet och kasta sten.
När jag i någon tidning läste om kristna som agerade i Solnhallen blev jag betänksam över naiviteten. Några som var där var kristna i ett fåtal år och ville evangelisera bland sina fd likasinnade. Det är bra naivt när det gäller ockultism och regelrätt satanisk påverkan att släppa in nykristna. Undrar vad Kjell Sjöberg sagt om det.
Mikael Karlendal, precis så här är det! Sätt en kil mellan Jesus och Paulus, så blir allt lättare. Och vi kan sjunga vidare i lovsångskörer utan sitt bibliska sammanhang och förklaring.
Kanske hade Jesus gått fram i Solnahallen på Harmoni-Expot som han gjorde bland handlarna på tempelområdet? Kanske skulle han och Paulus ha gjort gemensamt slag i saken och rensat ut ”andligheten” som folk försöker slå mynt av? Arenius behöver fundera lite till.
En Arenius-kommentar hade kanske funkat som lite välbehövligt rebellisk i en tid som 30/40-talet där t ex pingströrelsen mer eller mindre officiellt ansåg att den enda sant kristna kyrkan i landet var de själva.
Men idag slår den helt fel! I ett land där 7 miljoner är s k kristna och kan leva hur som helst, förneka hur som helst, springa på ockulta healingmässor, hypnotisera folk i kyrkan, använda sej av mindfulness och seanser, även som biskop tro att det finns hur många vägar till Gud som helst, bara det ”känns” rätt, då behövs inte den typen av resonemang. Då behövs ett resonemang att det finns en enda väg till Gud, genom Jesus, och att vägen är smal, dvs den är inte den som alla springer på. Detta behöver poängteras, inget annat!
Stig Melin !
Din kommentar är generellt en god apell, men du bör nog läsa artikeln en gång till då jag uppfattar din kommentar som syftningsfel.
Karlendahl reaktion är sund & rättrådig.
Själv kommenterade jag Dagen-artikeln med:
”Jag har satt värde på Arenius rannsakande analyser & rättframhet av svensk kristenhet…
– Men denna ansats till (om)tolkning av stora delar av Bibelns författarskap, vittnar om att Arenius simmar ut på djupa vatten som Arenius bedömde vara en ankdamm.
Det gäller nog för Arenius nu att snabbt simma mot land igen, innan han bedöms helt ha förlorat sina teologiska simkrafter ! ”
Jag gillar den sortens tankar som Håkan Arenius ger uttryck för, lite rebelliskt på ett plan som kräver lite eftertanke. Något som vi till viss del blivit avvanda från i dagens församlingar. Församlingsledningarna tänker färdigt åt oss.
”Så mycket handlar om ledarskap, medlemskap, lovsånger och annat internt”, skriver Håkan Arenius bl.a. Och så lite om hur vi ska vinna människor för Gud, kunde han tillagt. Och så lite om dessa som farit illa och blivit efter på vägen.
Sammanslagningen mellan samfund är ett exempel på systemfel i organisationerna som har sin grund i att man missat nyrekryteringen i form av utåtriktat arbete. Trolig konsekvens, urvattnat budskap med en fortsatt nedåtgående spiral.
Nu vill pingst ändra medlemsvillkoren till församlingarna av samma orsak. När det blivit färdigtuggat på rådslaget kommer förslaget efter minimal debatt i församlingarna att antas utan att medlemmarna förstått vad de sagt ja till. Någon annan beslutsgång skulle förvåna mig.
En förnyad syn på Jesus i bibeln skulle inte sitta fel.
Stig-melin,blogspot.com
Jag har dessvärre inga höga tankar om Dagens skribenter får erkännas även om det kan glimma till ibland. Det som Arenius skriver hade jag utan signatur trott att det kommit från en allmän religionssynkretistisk liberal präst som tycker att bara man är sökare är allt okay, man behöver inte bestämma sej för något, alla vägar leder, implicit, till slut till himlen.
Jesus gick ju inte bara omkring och gjorde gott, hans mål var att människor skulle följa honom. Upprättelse handlar om omvändelse och ett nytt sätt att leva. Paulus uppgift, bland många andra, var att specificera kyrkans tro så att inte vad som helst kan tros inom en kyrkas väggar och kallas kristet. Det handlar inte om nån faiblesse för att dra gränser utan det är faktiskt ren kärlek. Om man inte säger till människor att de är på fel väg pga det som lärs ut eller pga hur medmänniskor agerar så är man egentligen oerhört egoistisk och oerhört förslagen. Man ser med armarna i kors på hur människor går förlorade och tycker det är helt okay.
Däri ligger problematiken som Arenius absolut inte fattat. Nämligen att man inte kan tro på vad som helst och bete sej hur som helst och tro att man därmed är klar för himmelriket.
Märkligt hur olika man kan läsa en artikel. Men jag anar att många kommer att sätta kaffet i vrångstrupen vid läsning av rubriken. Och slutar läsningen där. Min tolkning av Arenius är inte att skapa en motsättning mellan Paulus och Jesus, utan snarare skapa balans.
Jag tolkar det som att han vill åt nutida TOLKNING av Paulus, och bristen på en biblisk syn på vad församling och Jesu efterföljelse innebär.
Men som sagt, vi tolkar olika, därför har vi också en miljon olika trosinriktningar över världen.
Jag kommer dock inte att bilda en Areniusförsamling :-).