Kejsaren är kristen!

Det har länge varit kutym inom frikyrkliga kretsar att betrakta den kristna kyrkan från åtminstone 300-talet och framåt som en avfallen statskyrka. Själv har jag tidigare ofta talat i termer av kyrkans ”förstatligande” under kejsar Konstantin ( romersk kejsare från 306-337, först i delar av riket och sedan över hela) och med det menat att det mesta eller åtminstone väldigt mycket blev fördärvat tack vare hans omläggning av den kejserliga politiken. Ofta har vi frikyrkliga tyckts oss se alltför mycket av kejsares och kungars inflytande och bestämmande över kyrkan från och med denna tid och det har vi enbart sett som negativt. Vi har inte trott att dessa kejsare var äkta kristna och därför avfärdat dem.

Nu har jag läst en spännande bok med den lika spännande titeln Defending Constantine – The Twilight of an Empire and the Dawn of Christendom av teologen Peter J Leithart (IVP, 2010).

Leithart hävdar bl.a. följande:

1. Konstantin blev kristen på riktigt i början av sin karriär och var därefter mycket mån om att gynna den kristna tron och kyrkan.

2. I likhet med andra kejsare ansåg han det viktigt att det rike han härskade över hade en rätt relation till den gudomliga världen, annars kunde det gå illa för riket och folket.

3. Som kristen kejsare ansåg han att denna rätta relation till det gudomliga var relationen till den kristne Guden.

4. Därför avskaffade Konstantin det sedvanliga offrandet till andra gudar å statens vägnar.

5. Konstantin menade att den kristna tron var den rätta och att det bästa för staten var att den kristna kyrkan därför var enig och rätt tillbad sin Gud.

6. Därför såg inte Konstantin med ro på de läromässiga strider som plågade kyrkan under hans tid, den arianska striden som handlade om huruvida Jesus Kristus var Gud, av samma väsen som Gud, eller om han var någon sorts andra gud av annat väsen och lägre rang. Konstantin ville att kyrkan skulle ena sig och rätt kunna tillbe sin Gud.

7. Konstantin medverkade därför till att kyrkomötet i Nicea samlades år 325, men han styrde inte över det och lade sig inte i vad man skulle komma fram till.

8. Konstantin började sin karriär med att tillåta och freda kyrkan. Han fortsatte med att gynna den på olika sätt. Men, han gjorde den inte till en statskyrka som han styrde över och han införde inte något tvång att alla skulle vara kristna.

9. Konstantins avskaffande av det statliga offrandet ledde till att staten blev sekulär och kyrkan fick stå för den rätt gudstillbedjan.

10. Det innebar dock inte att staten var ointresserad av eller likgiltig inför religionen, den gynnade ju den religion som man ansåg vara den rätta och ansåg att relationen till Gud var viktig för statens bästa.

11. Leithart visar också att den tidiga kristna kyrkan innan Konstantin, inte var entydigt pacifistisk, som ofta påstås.

12. Åren strax innan Konstantin drabbades den kristna kyrkan av häftig förföljelse och många dödades. Därför är det inte konstigt att man inom den kristna kyrkan under hans tid knappt kunde fatta vad som hände och såg kejsarens omvändelse som ett Guds mirakel.

13. Kyrkofadern/historikern Eusebios av Caesarea lovordar Konstantin och höjer honom och hans verk till skyarna, med Augustinus av Hippo ca 100 år senare är mera måttlig  och sansad när gäller synen på kyrkans relation till kejsarmakten och vad det innebär.

14. Leithart menar att kyrkan inte hamnade i någon ”konstantinianism” – något sorts system med någon statligt styrd kyrka – i och med Konstantin. Men, däremot hade kyrkan ett kort ”Constantinian moment”.

Ovanstående punkter kan inte göra rättvisa åt denna mycket innehållsrika bok. Men de tjänat ändå lite grann till att peka ut vad den handlar om. Leithart är genomgående positivt inställd till Konstantin och hans insats och menar att det övervägande var positivt för den före detta förföljda kyrkan. Det skedde ingen plötslig radikal förändring av kyrkan. Men, självklart fick det stora följder successivt. Eusebios som var samtida med Konstantin var hänförd, men Augustinus var mer sansad.

Jag tycker att denna bok ger en nykter balansering till min tidigare alltför ensidiga bild av den kristna kyrkan. Den gör det lättare för mig att se den kristna kyrkans historia i sin kontinuitet och inte läsa in det stora ”brottet” som jag i yngre år gjorde. Detta visste jag i och för sig redan innan, eftersom jag alltid accepterat både Nya testamentets kanon (som stadfästes vid  ett kyrkomötesbeslut i slutet av 300-talet) och treenighetsläran som korrekt utläggning av Bibelns undervisning (en lära som slutgiltigt formulerades under kyrkomöten på 300-400-talen). Jag har ju också redan innan insett det orimliga i att tro att den människor som utgjorde den tidiga kristna kyrkan över en natt förvandlades till den avfallna kyrkan då Konstantin utfärdade sitt toleransedikt för kyrkan. Det är ju samma personer. Jag har också tidigare insett det orimliga i att tala om en kejserligt styrd läroutveckling som politiskt beslut, när personer som Athanasios och andra villigt gick i landsflykt flera gånger i sin kamp för vad den ansåg vara sanningen. Leitharts bok, som till stora delar är en biografi över Konstantins liv, målar upp en bild av en militär/politiker som på ett äkta sätt kommer fram till en kristen tro och som på ett äkta sätt vill gynna denna tro under hela sitt politiska liv. Inte en fullkomlig människa eller ett helgon, men en äkta kristen.

Jag tror det är nyttigt att inse att kyrkohistorien inte är en historia i svart och vitt, varken under 300-talet eller 1200-talet eller under apostlarnas tid. Därför är en bok av detta slag intressant, för den visar på en politisk ledare som var äkta religiös, i detta fallet en äkta kristen.

Längre recensioner av denna bok är Craig Carter (a och b) och Stanley Hauerwas. En något kortare recension skriven av Trevin Wax finns i Christianity Today.

Deta säger ingenting om huruvida pingstledare ska eller bör åka till Rom eller inte. Men, det säger någonting om Guds handlande i historien. Det i alla fall antyder att Konstantins omvändelse och kyrkans förändrade relation till staten då, var ett Guds handlande i historien. Om man så vill: Det var Gud som verkade fram den andliga tillväxten.

Övrigt: a, b, c, d,

 

23 reaktioner på ”Kejsaren är kristen!”

  1. Som kristen ska vi följa biskopar, inte kejsare. Jag väljer att följa Kyrkliga biskopar. De andligt blinda får de andligt blinda följa. Kgl salighetsverket och lyx- och lust-frifrälsare har nästan patent på ”Sanningen” i Svedala! Den som söker finner dock rediga och rätttrogna biskopar även här!

    Allt Gott

  2. Vad säger ni Anders & Mikael K, var Konstantin en fin kristen?

    Kanske var biskop Paolos av Samosata betydligt mer helgad. 🙂

  3. Christian

    Att du inte förstått KK:s tro blir efter dina 10 punkter återigen rått uppenbarat! Du hånar det du miss-tror är KK (halmgubbar/nidbilder) och jag älskar något helt väsenskiljt annat! Den diskreptansen är just tragikosmisk! Ditt häckel söker äckel, som upprapas igen och igen och igen! Ärliga sökare finner dock, där din o-tro o-troligt och o-roligt bara hittar miss-förståelse!

    Allt Gott

  4. @Anders G:

    1. Ja, påveämbetet är helt konstruerat.

    2. Om påven är felfri i lärofrågor, hur kan ni då hävda att t ex Ex ecclesiam nulla salus inte längre betyder att man måste vara med i Romarkyrkan för att vara frälst. Påve Eugenius hävdade ju 1441 The most Holy Roman Church firmly believes, professes and preaches that none of those existing outside the Catholic Church, not only pagans, but also Jews and heretics and schismatics, can have a share in life eternal; but that they will go into the ”eternal fire which was prepared for the devil and his angels”, unless before death they are joined with Her

    3. Bibeln talar inte om några särskilda helgon. Alla troende kallas för de heliga. Alla troende är f ö saliga enligt Rom 4:6-8 Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda. Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.

    4. Ni kan kalla det vad ni vill, i praktiken kontakar ni döda människor i strid mot Skriftens förbud.

    5. Celibat och klosterväsende har inget med apostolisk kristendom att göra. Det senare bygger endast på föreställningen att man ska förtjäna frälsningen med egenrättfördighet och helighet genom div klosterregler i st f att enbart förtrösta på Jesu fullbordade verk.

    6. I NT behövs inga präster som ska offra till Gud för försona folket. Prästtjänsten tillhör GT. Frälsningen är redan klar: Det är fullbordat. I NT tillhör vi alla det allmänna prästadömet:
    Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn.

    Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.

    Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar,

    7. I det ”hädiska mässoffret” som Luther kallade det för, där brödet, d v s hostian som betyder offer, de facto sägs förvandlas till Kristi fysiska kropp, offras Kristus på nytt, dag ut och dag in, tusentals ggr, trots att det heter:
    Inte heller gick han in för att offra sig många gånger… I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blevlagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. 27 Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas, 28 så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder

    8. Finns många exempel på hur bilder och Mariastatyer etc dyrkas.

    9. KK är den enda sanna kyrkan och att frälsningen bara finns i och genom Kyrkan. Jo tjena hörru… 🙂 🙂
    Ni har ju inte ens samma evangelium som Paulus hur skulle då påvekyrkan kunna förmedla frälsning?

    10. Som sagt hostian (=offret) lyfts upp av prästen under konsekrationen och därmed påstås den förvandlas till Kristi fysiska kropp (transsubstantiation). Hävdar man något annat att det brödet och vinet är symboler, eller att Kristus är närvarande andligt s a s genom brödet så är man under förbannelse enligt vad motreformationen bestämde i Trient på mitte av 1500-talet. Hur skulle protestanter kunna delta i denna avgudadyrkan? En from katolik sak t o m tillber hostian, en bit bröd….

  5. Alltid lurar det någon att köra sina billiga miss-upphittningar för att kristisera Kyrkan:s tro och så kunna bygga hus på lösan grus i tolkningsträskets mass-uppslittringar!

    I slutänden dock;

    Vincit omnia Veritas!

    Allt Gott

  6. Lelle

    KK är obiblisk? När då, var då?

    1. Påveämbetet, ingen skall kallas Fader utom Gud är helt konstruerad, se 1 Kor 4:14f!
    2. Att påven är ofelbar är helt skiljd från felfri (han kan i kraft av sitt ämbete inte lära fel – i sällsynta fall = ”Ex Cathedra” – i tro och moralfrågor.
    3. Att utse ”helgon” strider inte mot Matt 16:16ff!
    4. Att be till döda finns inte ens som tanke i Skriften, utan vi ber om förbön. Detta är inget konstigt. Jesus själv samtalade med döda på förklaringsberget. Vi efterliknar Honom…
    5. Kloster och celibat, finns implicit i skriften. Jesus, Paulus levde celibatärt. Klostergemenskapen har sin grund i Apg 2:44ff!
    6. I NT är inte alla troende präster. Det är en absurd förenkling!
    7. Mässoffret betyder inte att Kristus offras igen. Det är samma offer som närvogörs…
    8. Ikoner och bilder tillbes inte. Endast treenige Gud tillbes. Ikoner visar mot Gud och de heliga och de kan vördas, och den vördnaden når det som avbildas…
    9. KK är den enda sanna kyrkan och att frälsningen bara finns i och genom Kyrkan. Genom dopet har alla kristna del av denna ”Kyrka”, men i ofullständighet. Du tolkar vår tro, som fan läser Bibeln (Matt 4).
    10. Eukaristin är inte ett medel till enhet, utan målet. Om prästen säger; ”kristi kropp” så måste kommunikanten kunna säga Amen! Kan de inte det, så är det sjukt att dela något man inte tror på!

    Allt Gott

  7. SÅ,
    Ja, det låter som något värre än vad till och med Helge Fossmo och en f.d. socialdemokratisk utrikesminister lyckats med. De nöjde sig (troligen) med vattnet i badkaret. 🙂

  8. Mikael, om en kristen kan mörda sin förra fru genom att koka henne i olja, så var han en god kristen. 🙂

    ”Konstantin lät avrätta henne 326 tillsammans med sin son, Crispus, från tidigare äktenskapet med Minerva. Omständigheterna kring avrättningen är inte klarlagda, men sambandet mellan och relationen mellan Fausta och hennes styvson Crispus har varit föremål för mycket spekulationer. Enligt en version ska Fausta ha varit avundsjuk på Crispo om Konstantins uppmärksamhet och falskt anklagat Crispo för våldtäkt, varpå maken sedan dödade även henne i ånger. En annan förklaringsmodell är att Fausta och Crispo hade ett förhållande. Fausta avrättades genom att kokas levande och dog i kvävning.”
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Fausta

    Boken är säkert spännande, men förmodligen är den ett förtvivlat försök att legitimera den som gjorde kristendomen till statsreligion, med allt det förde med sig senare i historien.

  9. Lelle!
    Jag tycker att dina 10 punkter om RKK är upplysande – om dom är riktiga. Att älska katoliker är väl rätt naturligt. Det kan man göra utan att för den skull älska den katolska kyrkan som sådan.

    Har det inte en viss likhet med Guds eget tänkande att han älskar syndaren men inte synden. Jag tror det finns många anledningar till försiktighet i alla ”kyrkliga” sammanhang. Gud kanske är mer noga med sina budord än vi vill tro.

    Tron på Jesus är frälsningsförutsättningen men det fortsatta livet med honom har också stor betydelse. Att hålla alla hens bud, enligt missionsbefallningen är viktigt. Detta, utan att som fariséerna på Jesus tid lägga till egna stadgar och regler som skymmer bort evangelium och därmed blir ett hinder för den som söker Gud.

    Så, enligt din uppmaning, Läs, och studera bibeln!
    stig-melin.blogspot.com

  10. Det allvarligaste problemet med Konstantin var inte att göra kristendomen allmänt och brett accepterad – som statsreligion.
    Det fanns i hans tankar också en vilja till kontroll av de kristna som bredde ut sig väl så mycket enligt Makten.
    Därför blev lösningen att erbjuda ett system som blev början till en institutionalisering av kyrkan där kyrkan blev detsamma som byggnader, ritualer, prästerskap mm, istället för koinonia.

  11. LifeOnGod´s Earth

    Lelle:
    ”Det är oroväckande, inte att några pingstbröder reser till Rom och umgås med katoliker, jag älskar katoliker och ser dem som kristna bröder och många katolska präster är värda all respekt.

    Men det som skrämmer är att det finns så många i frikyrkorna som nu börjar försvara katolska kyrkan som sådan och dess lära, trots att den är helt obiblisk. Det sammanhänger helt klart med den minskade respekten för det skrivna Ordet”

    OM nu RKK är såpass fel ute som du sen säger, då är det faktiskt MYCKET illa att våra Pingsthöjdare åker iväg till Rom för att studera RKK-kyrkan närmare.
    Det är som regel så att det blir RKK som färgar av sej och inte Pingst, när såna studiesammanhang genomförs. Inget nytt i och för sej, men´senaste årens läromässiga ”strul” rentav inom Pongst gör att jag ser denna resa som väldigt illavrslande. Att vara VÄN med även katoliker är ju inte fel, men att dra till deras högborg för att studera deras lära är HELT onödigt och även riskabelt.

    Främst i ljuset av Pingsts virrande: ”Hybels-ismen”, ”Warren-ismen” samt här och där stora stänk av ”Emergent Church”.

    Nu, och sedan några år om vi räknar från Hedins (iofs intressanta) bok ihop med Arborelius: RKK.

    Det ser inte bra ut ”utifrån” i vart fall.

    Blir av stort intresse att läsa Nils-Olov Nilssons snart utkommande bok om Pingst.

  12. MK: ”Jag tycker att denna bok ger en nykter balansering till min tidigare alltför ensidiga bild av den kristna kyrkan. Den gör det lättare för mig att se den kristna kyrkans historia i sin kontinuitet och inte läsa in det stora ”brottet” som jag i yngre år gjorde.”

    – Skall man tolka detta som en helomvändning, eller i vart fall en betydande ändring i historieuppfattningen – endast som följd av att läst en enda ny bok? Man kan tyvärr tolka det så.

    Det finns mycket att säga om Konstantin och hans väg fram till kristen bekännelse, och vad han sedan gjorde. Hans mor var väl den som påverkade honom mest till ”omvändelse”.. Visso och för sant, vi vet inte hur allt gick till och vem Konstantin var som karaktär och hur han förändrades, men summan av någorlunda verifierade fakta brukar ge en fingervisning. En enda författares utsago, nära tvåtusen år efter händelsernas timanden, har sällan reviderat sanningen i någon större omfattning. Men onekligen är omdömet en frestande, bra reklam för boken.

  13. Mikael, nu undrar jag förstås då vad för vidare konsekvenser du drar utifrån detta för kristenheten idag om några?

  14. När jag läser vad du skriver Lelle … Så håller jag med dig in stort , och kanske i allt vid ett närmare studium…

    Och jag tycker det var riktigt bra och intressant det du tillförde med Mikael karlendal ,om Konstantin som gör att man kan kanske anse honom vara en mer troende ,än så allmänt ansett och känt tidigare , och inte som någon som i första hand för statligade kyrkan ,till ett allmänt problem under sin tid …Utan som en troende mackthavare som gav kykan utrymme i samhället ,oss alla till gang istället…Myket intressant…

    Nu är ju inte jag någon teolog eller kristendoms forskare , väl påläst och bildad och kompeten, i mitt i mitt yrkeskunnade …

    Utan bara en helt vanlig troende på Gud , frälst av nåd kristen sen 1986 av Gud ,som gått igenom en del kriser här i livet , och kamp om tron och sundheten i tron i den sunda tron och läran Guds Ord bibeln…

    Men det som oroat och bekymmrat mig på senare år, i tillägg till mitt tvivel ändå, om min äckthet i tron, och i de sammanhang jag rört mig i, och anpassat mig till, förutom mitt eget, är hur lite tron på Gud ,klarläges för vanligt folk och kristna … Så att en människa kan få höra evangeliet och bli frälst och en kristen och Herrens lärjeunge och lära sig bli trygg med Gud om det och för sitt liv . Och att kunna bli frimodig och orädd i Gud för livet som Gud vill i Gud .Och för att kunna gå ut vittna och försöka vinna fler som ännu inte tror på Gud på ett klokt och fromt vis och mogna för i Gud …

    Och det tillsammans med en kyrka med ett Andligt ledarskap och mogna kristna som har en sån inriktning och vill leva helhjärtat för Gud ,och göra Herrens lärjeungar av folk som vill.

    Och som går ut och vinner världen tillsammans för Jesus vår Herre och delar Guds Ord och livets bröd tillsammans ,med tro hopp och kärlek med Gud, fritt och för intet , det vi fått fritt och för intet av Gud ,av bara hans nåd och godhet och genrositet i Gud …

    Och som församling och ett kristet sammanhang, kan göra Herrens lärjeungar av församlingen och fler …Och ta hand människor och nyfrälsta ,och som har omsorg om Gud och alla, om allt …Och alla meddlemar ,för allas bästas skull ,med målet som Gud vill, och frälsningen igenom tro av bara nåd i Gud… Och att vi blir reddo för att få komma till Gud till himlen så vi får det med, med frälsnings förvisning och trygg tro på Gud som Gud vill det i sin barmhärtighet och integritet …

    Och en församling och ett andligt ledarskap som är ödmjuk att omvända sig och gå vidare i tron , och lära mer av Gud i Gud ,om tron och växa och mogna och bli fullvuxna Kristna ,in på rätt väg . Och fullfölja hela missionsbefallningen och låta Jesus vara Herre privat ,och som Kyrka och församling och gå hela vägen med Gud som Gud vill…

    Det som oroar mig är att det verkar inte vara det vicktigaste utan teologi och kyrkohistioria och kykopolitik och enhet till varje pris … Mellan brinnade kristna och brinnade kristna kyrkor ,och ljuma avfallna kristna och avfallna och ljuma kristna kyrkor inom ,och utom samfunden ,och de kristna rörelserna och sammanhangen…

    Och ansendet och värdigheten och erkännadet och kompitensen kring det, verkar för somliga ha blivit vickigare …Än Jesus Herren och Guds Ord och vilja , och den församling han sammlat, och vill sammla av alla troende frälsta av nåd och som kommer att bli det och förbli det …Och till olika kristna gemmenskaper och kyrkor …

    Och jag förstår inte varför vi ska vara i enighet utan att klart markera vår kristendomsyn . Med Bibeln som rättesnöre för enhet i tron , endast i tro på Gud i Anden … Om var vi och våra kyrka och vårt sammfund och kristna rörelse kristna sammanhang står…

    Att man kan ha enhet om fred och vänskap med alla och oliktänkande både inom och utom kristenheten . Och med alla andra och andra sammhang så lång som möjligt, det är helt ok och omsorg och barmhärtighet om alla och livet det är också helt ok ,men där går grännsen tycker jag …

    När man kommer till tron på Gud och Guds Ord Bibeln…Om man vill leva i tro på Gud och enhet med Gud om tron… Då kan man inte kompromissa längre , utan den som står för en san och mognade och ödmjuk kristendom och tro på Gud och Guds Ord … Måste ju lydda Gud mer än människor , enligt bibeln…

    Men det verkar som att, inte en del anser det , och att det är inte där man sätter rättesnöret vid Gud och Guds Ord och Guds vilja enligt Guds Ord bibeln …Och läromönstret i bibeln .För det nya förbundet från Gud med Gud ,i Jesus blod den nytestamentliga tron på Gud …

    Utan nu verkar Kyrkor och kristna sammanhang och deras läror och tradtionner och praktiska tillämpning fått företrädde istället .Och teologi och kyrkohistioria och kristendoms forskning av någon art…Och det är inte fel i sig och kan vara ett gott vägleddande hjälpmeddel som annat för tron på Gud och Guds Ord i Gud och Guds Ande…

    Men inte när det sätts istället för personlig tro på Gud och Guds Ord och gemmenskap och församling och verk i Gud …Utan endast när det får vara det hjälpmeddel som de är tänkt att vara… Som den ödmjuke som vill tro på Gud ser att de är inte alltid rätta uppenbarelser och tradtionner och läror och verk från Gud…Precis som så mycket annat bland oss människor och kristna och i våra sammanhang och kristna sammanhang och privat liv …

    Det vi borde, vore att uppmuntras till och uppmuntra och uppmuntra oss själva till att pröva allt, och behåll vad gott är enligt bibelns mönster… Som i tex : 1 tess 5.19 -21 Förakta icke profetiskt tal ,men pröva allt och behåll vad gott är …Och 1 jhon 4 …5 mos 13 :1-4

    Vi ska alltså inte tro allt, och vara enig med allt, som vår pastor och kyrka och andra förkunnare och kyrkor och enhets sammanhang och samhället och folk säger …Eller ens vad vi själva säger och vill och gör , och ingen annan oss heller … Utan läras att bli självständiga tänkande ansvarstagande människor och kristna, som kan förstå vad som är rätt och fel, och som kan vara vettigt att sattsa på .Om vi vill…

    Och få möjlighet att kunna lära oss, kom på ,och fatta rätta och riktiga och bra , och egna genomtänkta beslut… Om sånt som vi skulle vilja , för att kunna tänka och göra det som är rätt …Och den som vill tro på Gud , kunna välja det enligt Guds Ord bibeln , och lära oss som Gud vill…Om eller när vi vill det ,och när helst i livet vi kan få förvärva, och bli mottaggliga för den insikten …

    Och att pröva allt och behålla vad Gott är …

    Men som enhet och kyrka och teologi och kristna kan vara ibland … Så förnekas människor den möjligheten , med att man skuldbeläger eget tänkande och sökande och prövande, för att kunna behålla vad gott är…Och stöts bort ibland eller behandlas illa ,för att man avstår vis enhet och prövar och behåller vad Gott är etz…

    Så människor kanske inte kan komma fram till en egen ståndpunkt i vissa frågor och verklig tro på Gud och Guds Ord och vilja .Och lära känna Gud och bli trygg med Gud och frälst och för ett liv som Herrens lärjeunge ledd av Gud .Med Herren som sin Herre och Herde på rätt väggar och i rätt sammanhang och kyrka från Gud och tjänst från Gud så inget behöver fattas ossi frid med Gud…

    Och när man lär känna Gud och Guds Ord och börjar bli ödmjuk och lung och trygg med Gud, och behärskad och sund som Gud vill för Guds vilja i Gud .Och mongnar i andens frukter och gåvor som frälst av Gud och Guds nåd och sanning och alltmer som Gud vill . När man vill det ,och viljan kan ju växla igenom livet med …

    Så det sker en överlåtelse alltmer till Gud , så sker det aldrig på bekostnad av Gud och Guds Ord och vilja och kärlek och omsorg. Om Gud och tron och nästan och vår församling och våra egna och oss själva och livet i Gud …Och inte varken om vän eller fiende eller de som går vidare i tron eller avicker från tron… Utan allt och alla och vi själva inkluderas i en omvändelse närmare Gud och Guds Ord som Gud vill och främst Gud …Och de som avicker i tron och kyrkor och sammanhang och enhet som avicker från Gud och Guds Ord och Guds vilja enligt Guds Ord bibeln bara …Och på frukten känner man trädet …

    Och ett tydligt tecken blir kärleken till Gud främst och till nästan som till oss själva … Så även om vissa ledder kristenheten på tock fel ,och livet och skaddar … Så kommer en mogen kristen tror jag att älska dem ,som alla som sig själv och livet och Gud och Guds Ord allramest som Gud vill enligt Guds Ord …Och avsky djävulen och hans ondska och list , och synd och löng orättfärdighet och villfarelse och villolära och sekt och allt som förstör och hindrar Gud och livet . Och tron på Gud och Guds Ord och vilja om allt i Gud och en människa och livet att kunna vara trygg och tryggt i Gud … Men i tron på Gud vet man att Gud är för alla andra och oss och livet trots allt… Och får han för oss så ger han oss nåd och för oss till tro på honom och hans Ord bibeln och vilja .Och frälser och ledder oss rätt och välsignar och förlåter , och hjälper oss fölåta andra ,och oss själva för att bli förlåten av honom ,annars förlåter inte Gud oss .Om vi inte förlåter andra matt 6:14-15 . Men gör vi det förlåter han oss och frälser oss,och räddar från allt ont . Och gör allt väl i frid med Gud som Gud vill redan på Jorden, och allt eftersom . Och som han kan klarlägga helt för oss ,om vi vill tro på Gud och ödmjuka oss under Gud och leva och göra som Gud vill,och som det blir sen i Guds himel.Och han kan göra oss ödmjuka för honom och hans vilja och nåd och sanning om Guds vilja , och det som inte är Guds vilja om allt… Och helt som Gud vill och för oss in på rätt väg ….Från synd och löng och villolära och sekt och sekterism och falsk enhet och allt ont och elände och ifrån ont med djävulen med …Och befria oss helt ifrån och skydda och rädda oss ifrån helt… För ett liv i Gud med Gud som Gud vill, men det kan innebära förföljelse för Gud och Guds Ord och Jesus namns skull med …Men då får vi särskild nåd och kraft att uthärda det med ,som särskild nåd för allt ,bara som Gud vill och tydligjord för oss …Så vi kan tro på Gud med trygg tro på Gud om det hela och trots allt… Det är min tro ,och att Guds nåd är oss mer än nog, med det liv ,och det kall Gud vill i vår tid och under varje genneration, och trots allt ,för varje människa ,och kristen , och kristet sammanhang och land och samhälle och sammanhang och allt liv i Gud till tidens slut ,och för tid och evighet som Gud vill i Jesus namn ,amen!!! Gud välsigne er och Guds frid !!! Jesus lever ,Jesus är Herre och han är Kärleken …1 jhon 4:8 Ty Gud är kärleken …Ps 103… Ronny

  15. Jag håller med så långt att jag inte förstår fascinationen som pingst och trosrörelse har för katolicismen i dessa dagar.

    Men att kalla RKK totalt obiblisk är att gå långt, då måste man också dra konsekvenserna av sina argument! Själv säger Du att tron på Jesus är frälsningsgrundande och att i RKK finns såna medlemmar o präster men sen dömer Du ut hela RKK. Antingen finns Jesus att upptäcka i RKK och då är kyrkan inte obiblisk eller så finns Jesus inte att upptäcka i RKK och då är den inte bara obiblisk, utan en livsfarlig villfarelse, en annan religion.

    Även om jag själv kommer från pingstsammanhang så är biskop Arborelius tolkning av sanningsbegreppet i själva verket inte så långt från vår egen. Vi får sopa rent framför egen dörr först. Vi har vår tolkning av många olika bibliska sanningar och den som inte omfattar det uteslöts förr ganska brutalt. RKK har sina tolkningar, en del absolut väldigt svåra att begripa sej på.

    RKK som skökan är alldeles för enkelt! Det ska vara en rörelse som omfattar hela jorden, alla folk, alla religioner. Känns oerhört avlägset att iranska mullor, buddhistiska munkar och hinduiska guruer skulle ena sej under påven i Rom. Däremot tror jag att skökan kommer ur alla kyrkor och religioner, nämligen de som kompromissar med kristendomens grunder och ser Jesus som en av vägarna till Gud, inte den enda vägen. Såna finns tyvärr även i våra sammanhang.

  16. Det är oroväckande, inte att några pingstbröder reser till Rom och umgås med katoliker, jag älskar katoliker och ser dem som kristna bröder och många katolska präster är värda all respekt.

    Men det som skrämmer är att det finns så många i frikyrkorna som nu börjar försvara katolska kyrkan som sådan och dess lära, trots att den är helt obiblisk. Det sammanhänger helt klart med den minskade respekten för det skrivna Ordet.

    Både Jesus och Paulus säger att ”inte en prick av lagen skall förgå”, och Paulus sa att t o m han själv skulle fördömas om han lärde något annat än just det han då lärde. Gud ord är och måste vara grunden. Vi vet vad Jesus och apostlarna och urkyrkan lärde och inte liknar det RKK:s lära. De första kristna hade så lite riter och yttre symboler att de kallades ”ateister” av andra i romarriket. Kristendomen var ingen religion. Och för de första kristna hade gärningarna ingen plats som frälsande kraft. Goda gärningar var bara resultat av tron.

    Vad är då fel med RKK? Bla a följande:

    1. Påveämbetet, ingen skall kallas Fader utom Gud. strider verkligen även mot dagens syn på människan.
    2. Att påven nu gjorts ofelbar när det gäller uttalanden i teologiska frågor är ännu värre. Inte ens apostlarna var felfria.
    3. Att utse ”helgon” strider direkt mot alla texter i bibeln. Alla kristna är ju heliga och detta endast av nåd.
    4. Att be till döda finns inte ens som tanke i Skriften. Och ännu värre, att be till dessa döda människor! Apostlarna avböjde ju själva all tillbedjan som varande avgudadyrkan.
    5. Massor av annat som kloster och celibat,
    6. prästämbetet som sådant, i NT är alla troende präster.
    7. Mässoffret där Kristus offras igen är en annan obiblisk sak.
    8. Ikoner och bilder tillbes tveklöst i RKK även om det förnekas.
    9. Det märkligaste av allt är samtidigt som andra kristna börjar acceptera RKK anser just RKK att den är den enda sanna kyrkan och att frälsningen bara finns i och genom RKK. Detta är bekräftat genom uttalande av curian år 2007.
    10. katoliker får inte ta nattvard tillsammans med andra kristna i ekumeniska sammanhang. OM andra kristna deltar i HHN så anses de har godkänt allt i RKK (biskop Arborelius)!

    Vi i de evangelikala och pentekostala kyrkorna anser att frälsta mycket väl kan finnas inom RKK. Tron på Jesus är nämligen enda frälsningsgrunden. Bara Gud vet vem som är född på nytt, ett begreppp kyrkan inte ens lär ut. Vilka är sekteristiska, vi eller RKK?

    Biskop Arborelius själv har sagt att ”inte bibeln är sanningen utan romersk-katolska kyrkans tolkning av bibeln”. Traditionen i RKK står alltså över Guds ord, läs påven.

    Det är enligt bibeln dags att i den yttersta tiden dra sig ur sammanhang som drar oss bort från Ordet! Att profetiorna sedan så tydligt talar om hur det skall bli under denna tid är en annan sak vi borde kunna se. Eller är våra ögon helt stängda?

    Jag tror att RKK och andra avfallna kyrkor är ”skökan” och hennes döttrar. De kommer säkert att enas och godkännas av EU, FN och/eller ”Antikrist”. Denna rika kyrka som säger att ”jag skall inte bli änka” är inget att luta sig mot, för den har ingen framtid. Se bara på eländet med pedofili som lett till många konkurser för kyrkan. Återigen uppmanar jag alla: Läs bibeln!

  17. Om jag inte redan hade en enmeters trave böcker skulle jag köpa den!

    Jag har undrat sen många år: varför tycker så många kristna att det var en nackdel med både Konstantins ”stats”-kyrkosystem och avvärjningsstriderna mot islam? Hade Europa varit kristet idag om detta inte inträffat? Eller är vi relativister och tycker att det inte spelar nån roll att många miljoner européer från frankisk tid till våra dagar åtminstone fått chansen att höra talas om vem Jesus är?

    Jag gillar kontrafaktisk historieskrivning som seriös spekulation. Jag undrar vad man skulle komma fram till om frankiska kungar inte besegrat anstormande muslimer från Spanien på 700talet, om turkarna erövrat Wien på 1600-talet och om en statskyrka med en kejsare eller kung som beskyddare inte funnits? Jag tror att kristendomen då fortfarande varit en liten bortglömd sekt, ungefär som det är idag i Mellanöstern.

  18. Bra artikel!

    Nu kvarstår bara att du tar itu med avfallsfrågan! Fanns det totala avfallet ö h t? Om det fanns, var, hur och när skedde det! Och vad ger det för konsekvenser på hur Gud kan förmodas leda sitt folk?

    Allt Gott

Lämna ett svar till LifeOnGod´s Earth Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.