Det skrivs väldigt mycket nu om den amerikanske pastorn Rob Bell och hans nya bok Love Wins. Det är en bok som redan innan den kom ut väckte stora debattvågor i USA, delvis beroende på att Rob Bell själv gav ut ett Youtube-klipp som gjorde reklam för boken genom vaga antydningar om delvis heretiska tankar om den yttersta domen och vad som händer i livet efter detta. Rob Bell gav intryck av att boken skulle förkasta den klassiska kristna läran om en dubbel utgång, att det finns himmel och helvete (grovt uttryckt), dvs att det liv vi lever här och nu är avgörande för om vi kommer att tillbringa en evighet tillsammans med Gud i evig frid och lycka, eller en evighet i avsaknad av gemenskapen med Gud i ett ytterst plågsamt tillstånd, och förespråka någon sorts universalism som säger att alla blir frälsta i slutändan.
En som gillar Rob Bell och ofta i positiva ordalag lyft fram honom och lite grann gjort reklam för honom, är Dagenjournalisten C-H Jaktlund. Just nu jobbar han på en recension av boken. Det ska bli intressant att se vad han drar för slutsatser av den.
En annan som också arbetar med frågan är Stefan Swärd, som också just nu skriver en bok om helvetet. Han har nyligen varit inne i en häftig debatt om helvetet med bl.a. Joachim Elsander. Swärd lär också komma med en recension av Bells bok inom kort. Det lär också bli väldigt intressant att läsa både Swärds recension av Bells bok samt hans egen kommande bok i ämnet.
Personligen, har jag inte lyssnat speciellt mycket på Rob Bell och jag har inte läst något av det han skrivit. Hans stil tilltalar helt enkelt inte mig. Jag har lyssnat på några filmklipp som bl.a. Jaktlund har infogat i sin blogg, men jag kan inte hjälpa det, jag kan inte se den tjusning med Rob Bell som så många uppenbarligen ser. För mig är det obegripligt.
Men på grund av hans stora popularitet, så kanske dock även jag till slut anser mig tvungen att åtminstone läsa vad han skriver. Boken kom ju precis ut, så den har jag inte läst, men jag har dock läst två amerikanska recensioner av hans bok som är mycket intressanta. De är skrivna av Tim Challies och Kevin De Young. Den sistnämnde är en mycket bra skribent enligt mig. Och hans blogg kommer att länkas till i fortsättnigen på denna blogg.
Båda dessa recensenter har läst en förhandsversion av boken som tydligen har delats ut till vissa för förhandsrecensioner. Tydligen gör man så. Kanske ett sätt att marknadsföra en bok innan den kommit ut. Båda dessa menar att Rob Bell har en mycket avvikande syn i förhållande till den traditionella/klassiska kristna tron och att hans teologi och lära egentligen mer är i linje med den klassiska liberalteologin, vilket borgar för att jag nog inte skulle gilla den boken. Men, vi får se, kanske jag läser den ändå.
För övrigt, så ser jag positivt på att pingströrelsen nu mer aktivt vill starta nya församlingar, särskilt om det sker i storstäder och tillväxtregioner. Fler församlingar behövs där det finns många människor. Det kommer att ledas av Magnus Persson, som ju har erfarenhet av saken. Som metod att nå ut till nya människor, är församlingsplantering tydligen tämligen oslagbart. Det skulle vara intressant att höra hur de nya församlingarna är tänkta att fungera i de gamla klassiska frågorna som ofta diskuteras, nämligen hur de är organiserade – som föreningar eller stiftelser, hur de löser medlemskapsfrågorna rent praktiskt – måste man vara troendedöpt, måste man ha lämnat vissa förhållanden för att få bli medlem osv, finns det olika nivåer av medlemskap mm? Inte så mycket för att det är huvudfrågor i sig, men för att det är av intresse att se hur man vill komma ifrån den knepiga situation som frikyrklighetens lite äldre församlingar har att brottas med idag.
Pingback: Kristus gav sig själv till lösen för alla « Josef Gustafsson
Mesiga meningslösa mediokra möten möter minimalt människors medvetna mikrokosmos…
Pingback: Love Wins? « Josef Gustafsson
Att missa en mässa är att missa det mäss-ta! Annars missuppfattar man det mesta! Att massupphitta en massa för att massuppslittra och massuppskatta missuppfattningar fattar jag inte minsta mening med! Det är en massa mening med en mässa; missta ej att Han dog för dej! 😀
Ja, så är det självklart. Genom att ära Gud blir jag själv uppbyggd och stärkt. Genom att förminska mej själv och låta Gud växa i mej. Fokus på Gud självklart, vilket samtidigt blir mej själv till gagn.
Efter alla sökarvänliga gudstjänster, s k familjegudstjänster (känns som ett sätt för icke-dagisvana vuxna att lära sej hur det går till där), förbönsgudstjänster för husdjur etc, etc, så har jag undrat om det verkligen ska vara så att en vanlig gudstjänst blir så nischad att stora delar av församlingen inte får ut nånting av den.
Wildwest skrev: [i]”Min hypotes, som inte är färdig, är att gudstjänsten i huvudsak inte är till för att vinna människor för Gud. Den är till som en kraftstation för kristna och ett uppbyggelsecenter för de som är nya i tron (vilket i viss mån är allihop).”[/i]
Ja, fast jag skulle nog tillägga, och då inte som ett tillägg utan som det primära syftet med gudstjänsten, att det är att ära Gud. Fokus på Gud alltså, inte på mig själv. Då får också jag det jag behöver. Min likaledes icke färdiga hypotes då 😉
Jo visst är det så! Med det ville jag indirekt peka på att vi inte ska spilla krut o kraft o energi på en massa perifera icke-problem, som t ex utformningen av hoppborgar eller kravmärkt kaffebröd, utan det handlar om att stärka gudstjänsten, att utrusta o entusiasmera oss försoffade medlemmar (inkl mej själv)att göra nånting åt vår icke-troende omgivning. Samt att därefter också våga skicka/ta med våra nykristna eller nästan-kristna vänner till en kyrka som ger dem något. Idag vågar jag inte rekommendera någon.
wildwest
Problemet idag är väl att det är svårt att hitta sådana ”kraftstationer” att tanka upp sig i.
Vi är dock väldigt bra på att tjollra i våra församlingar
Håller i övrigt med dig helt och hållet
Joachim Elsander:
Indirekt eller direkt har du ju rätt, det blir lite fel att kalla Rob Bell för heretiker, falsk profet osv- för att vara en heretiker så måste man ju ha någon form av lära som strider emot Bibeln/kristen tro…Men Rob Bell har ju egentligen ingen lära- det enda han gör är ju att ifrågasätta, utan att själv komma med någon form av svar. Huvudproblemet är väl att han direkt eller indirekt sågar klassisk kristendom, och det är väl det som gör människor upprörda. Själv tycker jag Deepak Chopra har bättre budskap än Rob Bell, Rob Bell säger många fina ord om kärlek och gemenskap- men vad spelar det för någon roll när han inte har några läror om hur man för tag i denna kärlek som han talar så varmt om…
Ett annat problem är ju gemenskapen, Bibeln talar om att vi ska ha gemensam tro och lära- men om man tar till sig Bell’s budskap så kommer ju varje individ i församlingen ha sin egen ”sanning” och sina egna läror, vilket egentligen inte är kristet utan humanistiskt.
Jag har inte sett något annat nytänk genom historien än att man samlas hos varann eller i en kyrka.
Min hypotes, som inte är färdig, är att gudstjänsten i huvudsak inte är till för att vinna människor för Gud. Den är till som en kraftstation för kristna och ett uppbyggelsecenter för de som är nya i tron (vilket i viss mån är allihop). Att icke-kristna naturligtvis får komma med och besöka en gudstjänst är självklart. Men mitt resonemang utesluter de s k ”sökarvänliga” gudstjänsterna som jag har ytterst dålig eftersmak av. Är det nån som utvärderat körslagets sekulära artister i Pingst Jönköping? Det är väl det häftigaste (=sämsta) hittills. Vad uppnår man med sånt?
Själavinnandet bör ske på det vardagliga planet, vänner, grannar, arbetskollegor, släktingar och familjemedlemmar emellan. På ett naturligt sätt där frågor och svar kan individualiseras. För att detta ska funka för gemene man behövs verkligen en kraftstation att tanka upp i, det dränerar att ha med otro och ondska att göra.
Att institutionalisera detta själavinnande som kyrka, det tror jag inte på. Att kyrkan ska ha gudstjänster på lördag natt på krogen, på tisdag kväll i omklädningsrummet, på torsdag lunch på gymet. Det blir krystat och det kommer märkas utåt.
Apropå församlingsplantering.
Hoppas man vågar lite nytänk nu. Att man vågar tänka bort ”kyrkan”. Våga tänka nya gemenskapsformer. Våra nuvarande kyrkobyggnader är tämligen värdelösa ur gemenskapssynpunkt. Pingstkyrkan i Ängelholm möjligen undantagen, men så hade man vid bygget en synnerligen framsynt pastor 😉
Spännande, Lasse V! Är det renoveringen på 00-talet du tänker på eller rent av när kyrkan när kyrkan byggdes på 60-talet? 😉
Har någon läst boken?
Den undervisning jag fått från kyrkan under hela min uppväxt har faktiskt gjort mig räddare för helvetet än tryggare i Gud. Nu har jag som vuxen lämnat frikyrkan och förlitar mig på att Gud som är kärlek också har kontroll.
Jag tror verkligen inte man ska avskriva Bell som ”heretiker”, ”Fals profet”, ”Villolärare” etc.
Jag har också läst boken och en recension kommer senare, tills dess kan jag konstatera att presidenten på en av de mest respekterade teologiska seminarierna Richard J. Mouw President på Fuller Theological Seminary skriver så här om boken:
”Rob Bell is calling us away from a stingy orthodoxy to a generous orthodoxy.” och vidare: ”Why don’t folks who criticize Rob Bell for wanting to let too many people in also go after people like that who want to keep too many people out? Why are we rougher on salvific generosity than on salvific stinginess?”
Läs allt här:
http://www.netbloghost.com/mouw/?p=188
Joachim, jag läste också Mouws blogginlägg sent igår kväll. Frågan är om vad det säger, säger det något om Mouw eller om Bell eller om has kritiker? Vi får se.
Mikael, om du går in på deras hemsida http://www.united.nu/omos kan du säkert läsa vad de kräver för att bli medlemmar.
Men om jag inte minns fel så har de olika nivåer på medlemskap. För att kunna vara en ledare i församlingen måste man vara troende döpt.
Sven J,
Jag tror inte att Karlendals inlägg här är syftat till att få människor att komma till tro, och kanske är det en nyhet, men social medier av olika kvalisort når många människor, tycka vad man vill.
När det gäller det du refererar till som ”teologiska spetsfundigheter” så torde det intressera dig mycket, eftersom du bekymrar dig för andras frälsning (naturligtvis lovvärt och helt riktigt), att sanningen predikas för människor. Men det framgår tydligt att du inte alls är insatt i vad Mikael refererar till eller i vem Rob Bell är och hans evangelium. Om du var det borde det bekymra även dig.
Eller var det kanske så att också Paulus ägnade sig åt ovidkommande ”teologiska spetsfundigheter” då han skrev Gal 1:6-9?
Riktigt intressanta tankar!!!!
Här är reklamen för hans nya bok:
http://www.youtube.com/watch?v=WrWUWGE45Ds
En falsk profet helt klart!
Just nu i denna stund finns det människor som lever i ett helvete på jorden. Jag pratar om Japan. Jag slutar aldrig att förvånas över hur kristna hellre ägnar sig åt teologiska spetsfundigheter än att vara en del av verkligheten. Gå ut på gator och gränder! Detta är vårt uppdrag. Det är där kristna gör skillnad. Detta oavsett hur helvetet är inrett. Jag vågar påstå att inte en enda människa kommer till tro på Kristus genom att läsa en blogg om helvetet.
/Sven J