Visionen om troendeförsamlingen och församlingstukt

Det har ju debatterats en hel del om ”församlingstukt” på sistone. Framförallt på Stefan Swärds blogg, eftersom han tog initiativ till debatten och själv slog ett slag för just församlingstukt.  Men även på denna blogg har saken dryftats och en av kommentatorerna uttrycker sin stora förskräckelse över att man överhuvud taget talar i termer som dessa, ”vem ska tukta vem”, frågar hon. Och det kan jag verkligen förstå. Själva ordet ”församlingstukt” skulle ju kunna sända kalla kårar ner längst ryggraden på de flesta. Ännu värre blir det när man kopplar ihop det med talet om ”den rena församlingen” eller längtan efter en perfekt och helig församling där alla är riktigt kristna och fromma och tar sin tro på största allvar och älskar Gud över allt annat, osv. Man kan riktigt se framför sig ordet SEKT med stora bokstäver och få stora skälvan.

Jag vill då direkt säga, att jag inte ser 1950-talets svenska pingströrelse som något ideal i den här frågan. Jag vill under inga omständigheter vrida klockan tillbaka och åter ha församlingstukt såsom den tillämpades på den tiden. Men, jag anser inte att det dike vi befinner oss i just nu är så bra det heller. Jag skulle vilja föreslå en väg framåt till mer sundhet i både lära och praktik.

Jag menar att vi bör eftersträva att församlingen ska bestå av troende och omvända människor som lever i omvändelse. Vi kommer aldrig att helt kunna uppnå det idealet, men vi bör sträva dit. Jag tycker att det borde vara självklart för alla som inte längre delar församlingens tro och inte längre vill leva det liv som hör ihop med tron, att de självmant borde begära utträde ur församlingen. Lika självklart är det, att man inte ska kunna bli medlem förrän man delar denna tro och vill leva detta liv. Om alla fattade dessa självklarheter, så vore problemet löst. Problemet uppstår endast när folk inte själva fattar den här typen av självklarheter.

Det är som om en medlem i Moderata samlingspartiet plötsligt började ha kommunistiska åsikter och tro på den ”vetenskapliga socialismen” och börja ägna sig åt gatuvåld i revolutionens tjänst. Det är väl ganska självklart att denne person skulle bli utesluten ur Moderata samlingspartiet? Eller om Lars Ohly med nuvarande åsikter plötsligt skulle klappa på dörren på närmaste moderata partikontor och framföra en önskan om att bli medlem och gärna förtroendevald eller anställd som partiarbetare, då vore det väl självklart att han skulle nekas till det? Ändå, är det detta som pågår hela tiden i Sveriges frikyrkoförsamlingar och ständigt ökar! Det är detta som en del vill införa som nytt system i pingstkyrkan! Lars Ohly måste få känna sig välkommen i partiet och pröva sig fram, han måste få känna sig trygg!

Jag tror att de människor som vill ändra på medlemskapsbegreppet på detta sätt, har blandat ihop två saker: Omvändelse å den ena sidan, och vägen fram till denna omvändelse å den andra. Och delvis tror jag att denna sammanblandning beror på att dessa människor inte korrekt har förstått innebörden i det man kan läsa i evangelierna om Jesu umgängeskrets.

Vi kan tydligt i evangelierna läsa om att Jesus umgicks med syndare. Han åt med dem, han var  på fester hemma hos dem. Han umgicks med tullmän, syndare, prostituerade, äktenskapsbrytare, de som var föraktade, ansedda som orena liksom han också umgicks med fariseer, saddukeer och sina närmaste lärjungar. Av denna stora sociala gemenskap som Jesus ägnade sig åt, har en del utläst att församlingsmedlemskapet ska vara öppet för alla som är intresserade. Dvs, även om de ännu inte kommit fram till en riktig kristen tro eller har omvänt sig från sitt gamla liv i synd.

Detta är dock en ganska rejäl missuppfattning av situationen. Jesu sätt att umgås med människor av alla slag, är inte en beskrivning av vilka som är medlemmar i församlingen, utan ett föredöme/förebild för vilka vi som hans lärjungar och medlemmar i församlingen ska umgås med. Församlingen på Jesu tid bestod inte av alla som Jesus träffade, utan endast av dem som omvänt sig till honom. Han umgicks med en stor mängd människor också utanför församlingen och visade dem kärlek, och det ska vi också göra. Medlemskap i församlingen är dock en annan sak. Det krävdes omvändelse för det. (Den första kristna församlingen i NT bestod av 120 personer, sen blev de 3000, men det var efter att Petrus uppmanat dem till omvändelse, se nedan).

Omvändelsen överhuvud taget är ett centralt begrepp både i Bibeln som helhet och i Nya testamentet. När Matteus ska sammanfatta Johannes Döparens budskap, så skriver han att han predikade: ”Omvänd er. Himmelriket är nära” (Matt 3:2). När han ska sammanfatta Jesu budskap, så skriver han att han predikade: ””Omvänd er. Himmelriket är nära” (Matt 4:17). När Petrus predikade den första predikan efter Jesu himmelsfärd och Andens utgjutande på pingstdagen, så säger han: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva.” (Apg 2:38) I nästa refererade predikan, säger han: ”Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade” (Apg 3:19). Paulus predikar för athenarna och säger: ”En lång tid har Gud haft överseende med okunnigheten, men nu ålägger han människorna, alla och överallt, att omvända sig.” (Apg 17:30). När han står inför rätta och ska beskriva i allmänna ordalag sin förkunnelsetjänst, så säger Paulus: ”Därför, kung Agrippa… har jag predikat att man måste ångra sig och vända om till Gud och utföra sådana gärningar som svarar mot ångern” (Apg 26:19-20).

Exemplen kunde mångfaldigas både från evangelierna och breven. Men detta torde räcka att visa att omvändelsen som begrepp var oerhört central för de första kristna. Omvändelsen var vägen in i församlingen. Utan omvändelse och ett liv som svarar mot omvändelsen, ingen församlingsgemenskap.

Vägen fram till denna omvändelse kan naturligtvis variera en hel del från person till person. För somliga tar det en längre tid av att först kanske bara vara god vän till en kristen, till att sedan kanske gå en alpha-kurs, och sedan efter ytterligare funderingar och deltagande i gudstjänstlivet, komma fram till en kristen tro och så vilja omvända sig och låta sig döpas. För andra kan det gå snabbare. Och alla dessa personer är givetvis sådana som vi (likt Jesus) gärna umgås med och träffar i olika sammanhang. En del har sina släktingar eller arbetskamrater eller studiekamrater eller… och så leder det till slut fram till omvändelse och dop och då kan vederbörande bli medlem i församlingen.  Det är Nya testamentets väg, omvändelse och sedan räknas som medlem i församlingen.

Så man ska alltså inte blanda ihop detta med att Jesus träffade alla sorters människor och umgicks med alla med vilka som i NT betraktas som medlemmar i församlingen. Det är två olika saker. Men, som kristna människor som gör anspråk på att följa Jesus, så borde vi också träffa alla sorters människor och umgås med alla. Det betyder dock inte att vi ska bli allmänt förvirrade och konstruera någon märklig ny uppfattning om medlemskapet.

Det är också viktigt i sammanhanget att kunna skilja mellan det som man ofta kallat den osynliga respektive den synliga församlingen. Den osynliga församlingen är summan av alla sant troende människor. Endast Gud som känner allas hjärtan vet exakt vilka dessa är. Endast Gud vet vilka han har utvalt och vilka som kommer att bli bevarade i slutändan (Rom 8:28-30). Den synliga församlingen är församlingen sedd utifrån våra ögon som troende. Det är alla människor som bekänner sig till en kristen tro på något sätt, alla som är medlemmar i någon kyrka, det är alla institutioner av olika slag, kyrkor, församlingar mm.

Den osynliga församlingen består av dem som Gud i Anden har fogat samman till en enda kropp i Kristus (1 Kor 12:12-20). Alla kroppsdelarna hör ihop och sitter ihop och utgör en enda Kristi kropp. Bara Gud som känner våra hjärtan vet vilka som egentligen utgör församlingen (den osynliga) på detta sätt. Men när vi troende ser på församlingen (den synliga), då ser vi alla de som bekänner sig till en kristen tro och vill leva detta liv. Dessa är den synliga församlingen. I det sammanhanget borde det också vara rätt så självklart, enligt min mening, att om någon helt enkelt slutat gå i församlingen sedan flera år och alltså inte längre på något sätt kan sägas delta i församlingsgemenskapen, så borde en sådan person självklart strykas ur medlemsregistret. En sådana person lever ju och agerar på ett sådant sätt att vederbörande inte längre ser ut att vara en del av kroppen.

Så vitt jag kan se, så driver Nya testamentets författare den linjen att man bör sträva efter att den synliga församlingen är så lik den osynliga som möjlig. Även om inte just denna terminologi används. Och det innebar också att man uteslöt somliga från församlingsgemenskapen. En del hade fel lära, en del levde fel, och därför skulle de uteslutas från församlingsgemenskapen. Och så skedde och så uppmanades församlingarna att agera. Det finns flera exempel synder som enligt breven i NT ledde till uteslutning ur gemenskapen: splittring och fel lära (Rom 16:17), incest (1 Kor 5), lathet och vägran att arbeta samt att inte lyda det Paulus skriver i sina brev (2 Thess 3:6-15), hädelse (1 Tim 1:20), att undervisa och sprida falsk lära (2 Joh 10-11). Gemensamt för den här typen av synder som ledde till uteslutning ur NT:s församlingar, verkar vara att de är offentligt kända synder och verkar vara sådant som pågår under längre tid – alltså inte enstaka syndafall.

I Uppenbarelseboken 2-3 skickar Jesus brev till sju olika församlingar. Fem av dem varnas, två av dem får enbart beröm. Församlingarna i Pergamon och Thyatira får stark kritik för att de inte tagit itu med vissa villolärare och sådana som lever fel, att de tolererat synd och fel lära och inte agerat mot dessa personer. Samtliga dessa fem församlingar uppmanas att omvända sig, annars… Det var alltså viktigt för NT:s författare, att man tog itu med dem som hade spred falsk lära eller som levde i grova uppenbara synder.

Med dessa nytestamentliga tankar i bakhuvudet, så bör vi alltså nalkas frågan om medlemskap i våra församlingar idag. Jag tror, att det inte är så självklart enkelt alla gånger med hur man ska praktisera detta. Det är inte så enkelt att utifrån de situationer vi rent faktiskt befinner oss i idag avgöra det bästa handlingssättet. Det är inte så enkelt att veta exakt vad alla enskilda individer tycker, tänker och tror och hur de lever. Vem har koll på det i dagens Sverige? Ska pastorn förväntas ha koll på det? Eller församlingsledningen? Eller bönegruppsledaren? Ska vi organisera oss som ett litet kontrollsamhälle i samhället? Inga lätta frågor som synes.

Men om alla tänkte på det sätt som jag skrev i början av detta inlägg, så vore det egentligen inte så konstigt.

Förr ”visste” man dock hur man skulle agera.

Församlingstukten

I Sverige under första halvan av 1900-talet och lite mer, så trodde man på detta med troendeförsamling och omvändelse. Och därför praktiserade man också det som kallades ”församlingstukt”, man uteslöt medlemmar som inte levde upp till kraven. Problemet med det var dock att de krav man hade var för höga. Kraven var inte bibliska, de var högre!

Man var helt enkelt för hård mot människor. Man satte upp en hel mängd mänskligt påhittade regler vid sidan av det som Bibeln undervisade om som krav för hur en kristen ska leva. Man gjorde samma sak som bl.a. fariseerna blir så hårt kritiserade för att göra i NT. Människor kunde allltså bli uteslutna på grundval av regler som inte stod i Bibeln. Och det menar jag var ett djupt felaktigt dike. Och jag tror att man med tiden också inom t.ex pingströrelsen kände på sig att detta var fel, men man gjorde aldrig upp med detta rent bibelexegetiskt och teologiskt, utan man bara slutade tillämpa detta system. Det var ett allvarligt misstag. Därför hamnade man i motsatt dike.

Många har kanske hört talas om det som i allmänt språkbruk kallats ”syndakatalogen”. Det är hela listan på alla de synder man kunde bli utesluten för. Det rör sig endast delvis om det som även Bibeln kallar för synd. Det finns också mängder av andra saker. Faktiskt så mycket, att jag är övertygad om att hade Jesus personligen och kroppsligen flyttat till Sverige på den tiden, så hade han haft svårt att hitta någon frikyrka som velat välkomna honom som medlem. Allra minst någon pingstkyrka. Och han hade absolut inte fått bli någon ledare i församlingen!

Tar jag i nu? Nej, och jag raljerar inte heller. Jag menar på blodigt allvar! Men, det får vänta till nästa inlägg… Detta är redan långt som det är.

Exakt var Hörnmark står i dessa frågor, återstår att se. Jaktlund kanske också behöver förtydliga sig. Men, som sagt, det är inte självklart hur man ska praktisera NT:s beskrivning av församlingslivet i vår situation. Vi lever ju i vårt land med en nästan tusenårig kristen historia  med allt vad det innebär av varierande identifiering med det kristna. På NT:s tid fanns ju inte detta. Det kristna budskapet och församlingen var något helt nytt i den grekiskt-romerska världen. Så i denna fråga bör man nog träda försiktigt fram. Man kan vara en evangelikal och bibeltrogen kristen både i troendeförsamlingar och i folkkyrkor.

Övriga länkar: a, b

13 reaktioner på ”Visionen om troendeförsamlingen och församlingstukt”

  1. Jag tycker inte man kan jämföra med att bli ett politiskt parti. Eller sportklubb, som många brukar göra (”du går inte med i fotbollklubben om du hatar fotboll”.

    Det handlar om en relation. Relationen med Gud. Att upptäcka Jesus. Växa i lärjungaskap.

    Vägen till Jesus kan se olika ut för olika människor. Att ta olika lång tid.
    Vi sätter ofta upp mallar för hur omvändelse ska ”se ut” eller på vilket sätt den ska ske.
    Människor som inte passar in i dessa mallar kan känna sig uteslutna och vi ska inte underskatta vad kyrkornas och medkristnas behandling av sökare kan betyda för deras gudsrelation. Kan ha oerhört negativa konsekvenser.

    1. Mikael Karlendal

      Monika Kolkman, ditt sista stycke… javisst. Att det handlar om en relation till Gud, ja. Min jämförelse med politiskt parti syftar på att det är en likhet mellan att välja ett parti utifrån en viss ideologisk övertygelse och att välja att tillhöra en kyrka utifrån en religiös övertygelse, inget annat. När man talar om en relation med Gud, så är det ju inte oväsentligt att fundera över vilken Gud man har denna relation till och hur livet i gemenskap med vederbörande ska se ut… och då kommer man in på läran och innehållet i tron och därmed på frågan om man ansluter sig till kyrkans bekännelse. Så jag ser alltså inte lärofrågorna som något som står i motsättning till att tala om en relation, utan snarare som två olika sidor av samma sak.

  2. Ashaussi: Avseende Dina sista meningar – varför avslutade Du samtalet eftersom hon blev besvärad? Där hade inte jag avslutat utan krävt ett tydligt svar om Jesus är enda vägen till Gud eller inte. If not – då kan kyrkan lägga ned och gå ihop med alla andra new age-religioner, islam, buddhism och bilda ett ”religiöst” tempel. Kyrkan behövs i varje fall inte längre.

  3. Mikael, det var en fröjd att läsa det som du skriivit om församlingstukt, medlemskap m.m. Jag håller med allt som du skriver och tror jag arnar att du även menar att vem som helst är välkommen att delta i församlingens verksamhet, alltså det som inte krävs att man är medlem, därför att (det är min bestämda upfattning) det är nästan alltid att man välja bli medlem efter att ha upplevd en kärleksfull gemenskap där man känner sig välkommen så som man är? Det är då att de vågar öppna sig och göra sig mottaglig för Guds Ord som ska prediklas inte endast hänvisas till i förbipassande. Kanske en av de svåraste utmaningar är att hjälpa medlemarna inser att de måste ta emot dessa ”icke kristna” som är vilsna får vilka behöver en herde som kan ledar de in i den kärleksfulla gemenskapen där Jesus och medlemarna står där med utsträkta armar i en väkomsgest.
    Jag haft ärna att få delta i en församlig där detta praktiseras dvs Frälsningsarmén i Halmstad. Den är en oas där Gus ord pedikas om än anpassat till ohörare. Är det inte Paulas? som säger att man måste böja med att barnmat till de okunniga innan de kan vänjas med ta emot det som ”vuxna” kristna äter. Hur man löser det problem är en annan sak men jag vet att barnpredikan som skedde innan den riktiga predikan lyssnades till uppmärksamt samt uppskattades av alla. Ja, jag vet inte om jag höll mej till ämnet, men jag har en känsla av att du Mikael är också inne på den linjen. Tyvärr har jag mycket erfanhet av att i visa samfund sker mycket underhållning där hänvisning till det som kyrkan står för inte får förekomma pga att man vill inte skrämma bort folk. Jag slår mej för pannan. Jag pratade med någon som arbetar inom kyrkan här om dagen som tyckte att egentligen tror de flesta religioner på en högre makt så gemenskap med dem var inget problem. Som svar på frågan, har inte den kristna kyrkan något annat att erbjuder fick jag svaret, ”ja det där där med Jesus… förlåtelse etc….och… jag insåg att det var bäst att avsluta samtalet eftersom hon var så besvärad av min fråga… Ja vad ska man säga?

  4. Mikael, du gör en bra analys av detta.
    I dagens pingstförsamlingar så är det enda kriteriet att man någon gång är troendedöpt och har gått in i församlingen.
    Att dela församlingens liv och gemenskap borde vara en minst lika viktig faktor.
    Det faktum att många som inte är troendedöpta delar församlingens liv och gemenskap gör att det hela blivit lite skevt när vissa dop i konfirmationsåldern aldrig följts av församlingsliv. Det är inte utan att man som endast barndöpt undrar hur sjutton församingspastorn kan döpa gymnasieungdomar som inte någonsin tidigare bevistat en söndagsgudstjänst och sedan blir medlem för tid och evighet.

    Att dela församlingens liv borde definitivt vara ett av kriterierna för medlemskapet.

  5. Det står ju att tron kommer av predikan (inte av lovsång, kyrkkaffe, liturgisk dans, etc) och predikan av Guds ord. Jag tror det finns många som tycker att predikan totalt urvattnats idag till ett allmänt tyckande om snällismer, gärna så kort så det blir det minst viktiga i en gudstjänst. Om det är kosten man ska leva på är det inte att undra på att man blir svältfödd. Det var t ex jättetråkigt att tv-gudstjänsten i söndags innebar 5 minuter för Bo Brander att predika, en annars utmärkt predikant som jag vet inte skräms av att dra ut på tiden.

    Jag kan tänka mej att om man plötsligt dundrar fram med åsikter att ställa upp på som annars kan rendera uteslutning – utan att det dessförinnan predikats om vad som är rätt enligt Bibeln – så blir det kaos, kramp och stora sår. Det vore fel tågordning.

  6. Wildwest du efterlyser predikningar och jag håller med dig. Alltför många gånger har man fått lyssna till ”berättare” som berättar om sitt liv från A till Ö. Mycket ofta berättar man dessutom om händelser som andra varit med om. Det är inte sällan man sitter och undrar om det är sant dessutom.

  7. Jag tycker egentligen inte det här är så svårt. Men jag kanske gör det för enkelt för mej.

    För det första måste man återgå till predikningar som inte bara är allmänt svammel utan som har substans, på vilka man kan leva, på vilka man kan reagera till omvändelse och korrektion. Att börja utesluta folk nu, utan detta teologiska förarbete, riskerar att få samma långsiktiga konsekvenser som 50talets syndakataloger. Överhuvudtaget går det inte att skilja någon pga fel lära om rätt lära inte predikas. En del församlingar har mycket att göra på den här punkten. Förmodligen har dessa inte heller problem med medlemskapstanken eftersom man inte resonerar i dessa termer.

    När detta arbete är gjort så borde det logiskt vara så att en hel del lämnar församlingen för att dom inser att dom inte platsar. Det vore hederligt, det vore naturligt för en ärlig människa. Nu tror jag dessvärre tiderna är så att många vill provocera (se exemplet nyligen från Smyrna i Göteborg), många vill sätta sin egen agenda, göra om kyrkan efter eget huvud utan tanke på vare sej innevarande ledarskap eller Bibeln. Då blir det dags för hårdare tag eftersom kyrkan riskerar att splittras och dess auktoritet urholkas. Hur detta rent praktiskt ska gå till är ingenting som diskuterats i den senaste debatten; här lyser alla varningslampor när det gäller anseende till person o nepotism. (Om man är bror till pastorn och med sen församlingens grundande, blir man lika lätt utesluten som en tämligen nyfrälst människa med s k taskig bakgrund?)

    Jag tror heller inte att ”hemliga” synder kan beivras. Det skulle betyda att vi behövde en hemlig polis som, gissar jag, framförallt skulle ägna sej åt att kolla vad som sker i medlemmars sovrum… Det handlar om de synliga synderna i den synliga församlingen. Tankesynder, som en del rörelser ägnar mycket tid åt att lyfta fram, kommer vi inte åt. Inte heller det som sker där ingen ser. Det blir en personlig uppgörelse med Gud, som ser allt. Här handlar det mer om trovärdighet för kristenheten i stort, om det finns nån vits för den kristna församlingen att peka på sej själv och säga att så här borde alla leva. Ser det likadant ut och funkar likadant i församlingen som utanför finns ju ingen som helst anledning för folk att känna dragning dit.

  8. Jag tycker du gör en bra analys i sakfrågan om församlingstuckt och hur den hamnat skymundan och kan förväxlas med det som kallades syndaktologen som hanlade om reggler som inte fanns med …I Bibel och jag tror att om man återgår tillförsamlingstuckt ochvi prövar oss fram enligt bibelns model . Då kommer inte bara åt att mann kanske lever in ordinareje synder ochinte vill vända om i från …Utan det som jag tycker är det största problemet villolära …Och naturligtvis macktmissbruk… För Jesus sa ju den som vill vara störst av er ska vara alla andras tjännare … Och att vi skulle tvätta varandras fötter…

    Jag har som privatperson och kristen …Mött flera väldigt dömmande hårda människor och även hämdlystna kristna och sökare … Som när man visat dem kristi nåd och kärlek och omsorg, och förklarat även gäller de , som dom dömt.Och de är älskade och förlåtna av Gud också ,liksom alla av Gud och de själva .Och det enbart Guds Försoningens skull …Jesus Herrens rättfärdiga liv, Guds son, som Jungfrufödd till människa .Fast han var, är Gud , med fadern och Guds Ande den Helige ande …

    Som uppfyllt Guds rättvisa i allt, under det gammla förbundet och lagen…Och dött som ett försonnigsoffer för alla ,och deras fiender , och deras vänner och deras och minna alla former av synder och fel och brott under hela vårt liv …

    Bådde före vi är kristna och sen vi blivit kristna, ja för all orätt. hur hemsk den än är ..Enligt Guds syn på det hela enligt Guds Ord bibeln …

    Och förklart för dem att Gud vill och gör så för den som vill det…För att Gud älskar alla och deras fiender och vänner och dem själva och mig och oavsett vad vi gjort och gör och kommer att Göra …Och vill ge alla och dem och mig nåd och frälsa oss och förlåta oss och evigt liv…Om och när vi vill det och hur sent eller tidigt i livet det än sker …

    Därför Gud har helt rättfärdigt låtit , Jesus ,sin son stå till svars för alla och deras fiender och dem och mig alla vårts livs synder och brott och fel…Och vill ge oss nåd helt rättfärdigt och kan därför …Därför han älskar deras fiender och alla och deras vänner och dem och mig …Och vill låta oss dela hans nåd och sanning och kärlek om detta, och frälsningen och alla Guds omsorg och nåd ocm allt och alla och församlingen , enligt sitt Ord bibeln som en kärleksgåva i gemmenskap med Gud … Som vi kan lära oss att tryggt lita på Gud och Guds Ord om ,vad det innebär steg för steg och alltmer igenom under hela livet i Gud i Jesus Kristus vår Herre … Jag har inte träffat nån som inte blir berödd när jag på min lekmanna nivå ,varken hög eller låg förklar evangeliet För dem .Och det är ett kärleksbudskap och om fölåtelsen oerhörda betydels tex matt 6:14-15 och luk 6:35- 38…Och om inte de förlåter kommer inte ¨Gud förlåta dem heller även om de bara inte förlåter sig själva … För att vi av Gud äger inte den rätten över andra eller oss själva att dömma och fördömma utan bara Gud …Och han vill ge oss nåd om vi vill ta emot nåd av honomoch ge nåd till andra och oss själva …Och leva i hans nåd och kärlek omsorg med Gud och våra med människor och kristna syskon som troende frälsta och födda på nytt till Guds barn med evigt liv i Gud …Och i daglig omvändelse …Och det är bara möjligt för Gud att ge oss den nåd och Goda vilja hans …Och det är ett under av Gud …

    Jag har mött närstående och andra som hatat mig eller nån annan eller sig själva ,eller nån av våra andra anhöriga och livet ,eller Gud och Guds ord , eller nån predikant eller kyrka eller oss kristna etz.

    När det hört på Gud och evangeliet eller läst i bibeln eller på mig om i Anden vittna för dom om Guds Nåd och kärlek och omsorg …

    Och nåden att få i Gud , ge Guds nåd från Gud ,med Guds kärlek och förlåtelse och upprättelse och omsorg till vem som helst… Och våra fiender och varandra , och oss själva också… Och ta emot av alla som vill och våra fiender och vänner och inte bara av Gud …Men dock igenonom Gud blott i tro på Gud och Guds Ord Bibeln …Jag har inte mött nån som inte fått hopp i sinna ögon när det gått att tala med dem…Och en del har vänt om…Och jag har lärt dem och mig att förlåta ensidigt om det inte går ömsesidgt…Tills de andra kanske ändrar … Sig och handla som jag beskrivet nu för Guds kärleks skull som endast Gud har liksom tro på honom är bara en gåva av Nåd vi kan bara få i Gud… Och som Gud vill ge oss alla alltid med …Bara vi låter honom…

    Och hinder för bönnesvar beror på att vi inte ber , och fast vi ber , vi vill förslösa det vi får i våra synder …Men att Gud alltid vill förlåta, och ge ny chanser även om det aldrig kan bli som innan…Och inte förlåta och verkligen menna det ,skiljer oss från Gud och hans nåd och kärlek och omsorg och förblindar oss som all synd och det är en synd att inte förlåta då Gud förlåtit för sin son Jesus skull…

    Och Gud säger tex enligt heb 12 att han fostrar och tucktar oss, och vilcka det gäller med …Där det står, det är för er fostrans skull ni får gå igenom liddanden , för finge ni ingen tucktan ,så vore ni inga äckta sönner ( eller döttrar)…

    Jag är säker på att dessa saker är eftersatta i Kristenheten ..Som tro på från Gud och Guds Ord vad det är i realteten ,hans nåd och kärlek och omsorg om och för alla människor, och alla medlemar i en kristen församling .., Från honom och igenom till alla människor ochhela livet och alla kristna och alla i en kristen församling… Och att människor lever och kristna och församlingar i okunskap om vad det innebär i realiteten…Men eftersom inget är så underbart som att leva med Jesus Herren ,är det värt att satsa sit liv och sin tid och sitt allt … På att lära känna honom Och hans nåd och kärlek och omsorg om Gud och alla och oss själva enligt bibeln och börja pracktisera efter…Inget är mer stimulerande inte ens under liddande och förföljelse för Guds Ord och namn…För en gemmenskap med Herren och igenom honom med andra och oss själva är värt allt ett liv utan Gud innebär…

    Så även om det måste kosta somliga av oss livet för att vinna de som går,under vår tid ,så är det värt det för Jesus vår underbare Herre och Gud …Även att återinför församlingstuckt …Och att församlings tuckt naturligtvis gäller maktmissbruk som all orätt och synd och brott. Och ska följa det bibliska mönstret tex matt 18….Och att alla som kan bli uteslutna ,ska ändå behandlas väl och välkomnas igen ,som de aldrig Gjort nåt fel när de vänt om… Det här är ju någonting somm kommer att ta tid att lära sig om och vänja sig till med …Detta skerinte på en natt utan tanken måste väckas först… Sen får vi se vart det bär hän …Och går det snett får vi ta itu med det då med… Med Guds nåd och hjälp kommer det att gå bra med tiden , tror jag … Frid Ronny

  9. När det är så uppenbart som om F Reinfelt eller L.Ohly skulle blanda ihop korten vore det kanske enkelt men hur ofta är det så?
    Jag har varit med i en och samma pingstförsamling(en av de största i landet) sedan början av 60-talet och det har ju verkligen förändrats. Jag har inte riktigt bestämt mej för om jag tycker att det blivit bättre eller sämre. Det är så oerhört många aspekter att ta hänsyn till innan jag kan fälla ett omdöme. Öppenhet eller sluta leden, Ekman sa en gång att ”vi ska göra tröskeln in till församlingen riktigt hög så dom måste hoppa riktigt rejält för att komma in”. Föreståndaren i min församling sa för ett par år sedan att ” vi kan inte räkna med att alla i församlingen är lika heta och intresserade av församlingsarbetet, det finns dom som nöjer sig med att vara i perifering och dom måste också få vara med i gemenskapen”. Så kallade ”starka ledare” som ”pekar med hela handen” tror jag inte har någon framtid i dagens Sverige, folk både vill och kan tänka själva.

  10. Tack för ditt inlägg!

    Vi tenderar alla att bli antingen konservativa som tappat bort sina hjärtan eller liberaler som tappat bort sanningen.

    För att undvika att hamna i något av dessa diken måste vi lära känna Gud; ” Du skall älska Herren, din Gud, allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.” Och om vi hamnat i något av dessa diken, vilket vi ibland kan göra, är det livsviktigt att vi kan ödmjuka oss. Tänk vad underbart att få höra en kristen ledare säga: Förlåt oss, vi hade fel. De ödmjuka ger Gud nåd!

Lämna ett svar till Ronny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.