Dalai Lama i Lunds domkyrka

I april kommer tibetanbuddhismens högste andlige ledare Dalai Lama att medverka i en gudstjänst i Lunds domkyrka. Enligt domprosten Håkan Wilhelmsson är det en stor glädje att ta emot honom. Han ser inget som helst problem med att en buddhistisk andlig ledare deltar i en gudstjänst i en kristen kyrka. Han säger:

”Det är inte främst religionen han är känd för utan för att han står för det allmänmänskliga. Jag tror inte alls det finns risk för att det blir sammanblandade religioner. Alla, oavsett religiös eller politisk övertygelse, ser upp till honom. Han äger ett högt symbolvärde.”

Wilhelmsson tycker det är bra att kyrkan får vara ett bönehus för människor av alla religioner. Han menar också, att förtroendet för Dalai Lama är så stort, att man inte behöver se något manus i förväg om vad han ska säga, han är inte rädd för någon buddhistpropaganda och vill inte censurera någon. Han är mer rädd för dem som är tvärsäkra, än för den i hans ögon öppne Dalai Lama.

Inte heller OAS-rörelsens ledare Leif Nordlander verkar speciellt bekymrad över besöket. Han menar att det förekommer så många dåliga predikningar i Svenska kyrkan, som är sämre än vad Dalai Lama kan tänkas säga, att det knappast torde föranleda någon oro i detta fall. Det viktiga i alla dialogsituationer är att man är tydlig om var man själv står.

Vad ska man då säga om detta?

Ja, man kan ju faktiskt bjuda in ledare från andra religioner till samlingar i en kyrka. Man kan bjuda in dem för att föra en dialog i vilken man genom samtal/ intervjuer/debatt tydliggör vad respektive religion säger i olika frågor, och där syftet med detta är att klargöra för lyssnarna varför vi kristna predikar att Jesus är enda vägen till Gud, varför det bara finns frälsning i Jesu namn, och varför det inför Gud inte duger att vara buddhist, muslim eller något annat. Det är bara genom att omvända sig och tro på Herren Jesus som en människa kan bli frälst och ha gemenskap med den ende Gud som finns. Dialog med andra religioners företrädare eller  andra livsåskådningars företrädare (som t.ex. den militanta nyateismen) i det syftet är alltså i grunden en bra sak, som kan vara allmänbildande, uppbyggligt, missionerande och bra på olika sätt. Endast kyrkor med en tydlig teologi/lära och en tydlig vilja att uppfylla Jesu missionsbefallning om att göra alla folk till hans lärjungar och lära dem att lyda honom, kan dock göra detta.

Utan att verka alltför negativ, vill jag dock säga att jag hyser en viss tveksamhet inför att det är detta som vi kommer att få se i domkyrkan i Lund. Det lyser nog igenom i de ovan refererade artiklarna. Dessvärre är det nog en kyrka som är otydlig och flummig i sin religionsteologi, en kyrka som inte längre bekänner sig till Jesus Kristus som enda vägen till Gud, en kyrka som anser att alla religioners vägar leder till Gud, en kyrka som inte kan skilja mellan vad Gud har uppenbarat i sitt ord och vad religiösa människor har spekulerat fram, en sådan kyrka som nu inför offentligheten skymmer evangeliet om Jesus Kristus och omvandlar det till något allmänmänskligt fredstänkande i största allmänhet.Budskapet som offentligheten ”hör” i detta, blir nog snarast att alla religioner leder till samma mål, och att religion kan vara bra om det fungerar som smörjmedel för ett allmänreligiöst fredsprat. Inte så mycket av Apostlagärningarnas tro-och-omvänd-dig-till-Jesus, alltså.

Jag kan delvis förstå Leif Nordlanders allmänt lugna inställning till spektaklet. Han har nog rätt om predikonivån inom Svenska kyrkan. I den meningen blir det knappast så mycket sämre. Här är det ju i alla fall uppenbart att det är en buddhistisk ledare som ska tala. Det är ju faktiskt värre när någon föregivet kristen ledare som t.ex. en präst talar ett budskap som avsevärt avviker från evangeliet – då blir det ju som en ”ulv i fårakläder”. Det är säkert också till dels en uppgivenhet från Nordlanders sida. Samtidigt, skulle jag dock önska en mer frimodig och proaktiv anda hos de evangelikala ledarna inom Svenska kyrkan. Man skulle kunna önska att de mer aktiv kämpade för den sunda läran inom sitt samfund och inte bara uppgivet flyr undan konflikter genom att som i detta fallet komma med floskelliknande uttalanden som att det är viktigt att veta var man själv står. Mer kämparanda! Mer glöd! Det räcker inte att bara samlas till konferenser och sjunga sköna lovsånger.

Det finns också en annan aspekt på detta som är av ganska allvarligt slag.

När Paulus vill tala om för församlingen i Korinth att de inte kan sitta och delta i avgudaoffersmåltider i avgudatemplen i Korinth, så motiverar han detta med att det som avgudadyrkarna offrar genom sina måltider, det offrar de till demoner, och en kristen kan inte ha gemenskap med både Gud/Kristus och demoner. Han skriver:

Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära. Jag talar till förnuftiga människor, bedöm själva vad jag säger. Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd. Se på israeliterna: har inte de som äter av offren gemenskap med offeraltaret? Vad vill jag säga med detta? Att det som offras till avgudar är något i sig eller att avgudar är något? Nej, men att det som de offrar offrar de åt demoner och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha gemenskap med demonerna. Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur demonernas bägare, inte äta både vid Herrens bord och vid demonernas bord. Eller skall vi väcka Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han? (1 Kor 10:14-22)

Avgudadyrkan är gemenskap med demoner, enligt Paulus. En av poängerna i texten och i det större sammanhanget (1 Kor 8-10) är att man inte kan förena dyrkan av andra gudar och herrar med dyrkan av Gud Fader och Herren Jesus Kristus. Därför kan man som kristen inte delta i sammanhang som utåt sänder ett budskap om att man kan det, dvs även om man i sitt eget hjärta inte har en tanke på att dyrka en annan gud.  Att äta kött som tidigare offrats till avgudar är i sig inget farligt, det finns inga demoner i köttet som kan skada en. Men, budskapet man sänder till utomstående om man äter sådant kött – budskapet att det är OK att också dyrka avgudar – är så allvarligt fel att vi väcker Herrens vrede om vi gör det. Sammanhanget i dessa kapitel visar alltså, att även det budskap som våra ”religiösa handlingar” sänder är viktigt. En kristen kan alltså inte delta i avgudaoffersmåltider i avgudatempel, därför att budskapet som människor får av det blir fel. Det andra skälet till att vi inte kan det, är att även Gud själv uppfattar det som ett fel budskap. Det talas om Herrens svartsjuka! Herren uppfattar det som bristande lojalitet från vår sida, som andlig otrohet! Det är alltså inte oviktigt vilka symbolhandlingar vi deltar i. Det är inte bara vad som rör sig i vårt eget hjärta som här är av betydelse.

Nu kanske någon undrar över vad detta har att göra med den milde och blide Dalai lamas allmänskliga tal om fred eller ”det allmänmänskliga”. Ganska mycket! Den tibetanska buddhismen som han företräder är en religion fylld av diverse andetro, vidskepelse och dyrkan av det Bibeln skulle kalla avgudar. Dalai Lama är andlig ledare för denna religion. Om man nu hade bjudit in honom till en sammankomst där man skulle diskutera och samtala om olika religioners olika ståndpunkter i olika frågor, och där syftet var att visa fram evangeliet om Jesus Kristus som enda vägen till Gud, att visa att Jesus Kristus är den ende som frälser och räddar och att verklig fred endast kan uppkomma om Jesus erkänns som Herre, då vore det inget problem i sig att Dalai Lama var inbjuden att föra fram sina åsikter. Det skulle ju då ändå framgå med all tydlighet vad kyrkan i sig stod för och ville predika och att man tog avstånd från Dalai Lamas budskap. Men, att inbjuda honom att delta i en ”gudstjänst” och tala, bara så där, det är en annan sak, för då bidrar man på ett sätt till att skapa en religiös symbolhandling, en ”gudstjänst”, som snarast verkar till att skymma budskapet. Det blir på något sätt som att säga att Dalai lamas budskap i sig inte är sämre än evangeliet. Hans väg är lika rätt eller ”sann” som vår. Nu kan ju någon å andra sidan hävda, att detta ju faktiskt är Svenska kyrkans officiella budskap och lära, att alla religioner leder till samma mål, och därför är det inget att uppröra sig över…

Jag delar inte kyrkoherden Wilhelmssons syn att Dalai lama i första hand är en symbol för fredsbudskapet. I viss mån kanske han är det, men han är också och alltid en symbol för den tibetanska buddhismen med allt vad det innebär. Han är en andlig ledare för en religion som Bibelns författare skulle kalla avgudadyrkan. Antagligen, delar inte Wilhelmsson min på Bibeln grundade uppfattning att frälsningen bara finns i Jesu namn, och därför betyder inte dessa bibliska/teologiska aspekter så mycket för honom. Han kan välja att för sin del bara fokusera på talet om fred och blunda för det andra. Men, jag är övertygad om att Paulus skulle ha talat i liknande skarpa termer om detta spektakel som han gjorde till församlingen i Korinth. Paulus skulle nog även lägga in den aspekten, att andlig gemenskap med en andlig ledare som har gemenskap med demoner också i sig innebär en gemenskap med demoner. Och sedan skulle han nog tillägga något i stil med att ”ni vill väl inte väcka Herrens svartsjuka…”

Svenska kyrkans ledande företrädare (de evangelikala inom SvK är ju som framgår av ovan i regel rätt så tysta och undviker konflikter, och är knappast ”ledande”) har ju sedan länge haft detta otydliga budskap, så i den meningen är det väl kanske inte så mycket nytt som händer när Dalai Lama kommer. Men, den bibliska linjen gentemot trollkarlar är annorlunda (Apg 8:4-25 och 13:6-12). Sverige är verkligen ett missionsland, även inom den s k kristna världen!

Övriga länkar: a, b

27 reaktioner på ”Dalai Lama i Lunds domkyrka”

  1. Dalai Lama är faktiskt inte den första buddhisten som får äran att tala i Lunds Domkyrka. Även undertecknad var inbjuden att hålla en fredspredikan där för ett par år sedan.
    Tycker att man skall respektera varandras tro! Liksom ni anser att frälsning endast kan vinnas genom Jesus Kristus, så anser vi att Upplysning endast kan nås genom att praktisera Buddhans Lära. Ödmjukhet är den enda sanna vägen, oavsett tro!
    Med vänliga hälsningar,
    Mingbao
    Dharma Lärare
    Buddhistiska Samfundet Tao Zen Sangha i Malmö
    Sekreterare i FIRSIM – Forum för Interreligiös Dialog i Malmö
    Projektledare för Social Cohesion/The World Parliament of Religions i Malmö

  2. ”Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup.” Matt 18:6

    Nuff said.

  3. E. H-L, bloggen handlar inte om mej och jag gillar inte off topic.

    Kortfattat:

    1. Har aldrig promotat privat kristendom. Jag sörjer med dem som saknar möjligheter till församlingsgemenskap.

    2. Mina åsikter om de båda villolärarna du nämner stämmer med din beskrivning.

    Over and out, med off topic.

    /Kjell

  4. Elisabeth Hammarlund-Lorenzsonn

    Kamau Mweru,

    ”Dar tva eller tre ar forsamlade i mitt namn dar ar jag mitt ibland dem” sa Jesus.

    Liten husgrupp eller stor forsamling eller bade och, bara JESUS far vara i centrum.
    Men om alla de andliga nadegavorna ska kunna vara i funktion sa ar det battre om gruppen inte ar alltfor liten.

    Den personliga fragan till Dig Kjell angaende Ditt eget forsamlingsengagemang i Kenya tycks forbli obesvarad.
    Jag staller fragan eftersom du pa annan blogg tycks promota privatkristendom.

    I manga lander ar underjordiska husgrupper enda alternativet.
    I Syd-Korea, dar jag var pa utbildningsuppdrag for ett par ar sedan, utgor cellgrupperna ”mini-forsamlingar” i ”mega-forsamlingen” i S. och dessa husgrupper har bidragit till forsamlingens tillvaxt.

    Wildwest skrev om kyrktorn och kors som vagvisare.
    Jag har aldrig i hela mitt liv sett sa manga kors som lyste upp vinter-natten som just i Syd-Korea!

    Vidare skriver Du Kjell:
    ”Däremot finns det all anledning att vara på sin vakt med makt-strukturer och deras organisationer.”

    Antar att du refererar till Reinhard Bonnke, som Du Kjell menar drar ”rovarhistorier” och Morris Cerullo, som enligt Dig etablerat en ”maffiabas” i Afrika.

    Sjalv tackar jag Gud for dessa tva Herrens tjanare som Gud anvant till Gudsrikets utbredande.

    Mvh/E.H-L

  5. Mikael, jag håller absolut med om ”både och”.

    Om du kollar länker jag gav för att pacificera EHL, och speciellt då rubrik nummer 5 ”Husförsamlingar i Nya Testamentet” kan du se att det talas om just detta.

    Men, som wildwest påpekar, det kan ju spåra ur både i den lilla gruppen och i institutionen.

    Och i ändtiden, det stora avfallets tid, vargpredikanternas tid, finns det all anledning att vara vakna och agera som herdar.

    Herdar skyddar de befintliga fåren och ser till att de får mat.

    Utveckling av strategier för församlingsplantering och ökat medlemskap, nya metoder etc. i all ära….

    Prioriteterna borde gå i takt med tiden.

    /Kjell

  6. Det är bara att fundera över vilket intryck som är starkast: ett vardagsrum fullt med enkla trästolar eller en centralt i stadscentrum placerad katedral med ett hundra meter högt kyrktorn. Hur ser en besökare snabbast var det kan finnas kristna? (Finns ingen garanti för att sinsemellan självständiga husförsamlingar i det långa loppet har en rättare teologi än de stora katedralerna, man kan gå vilse på båda håll – de ena blir extrema och sekteristiska, de andra anpassar sej till det politiskt korrekta.)

  7. Tar tabellen igen utab ”tabbar” 🙂

    Plats: Rom
    Priscilla & Aquila Rom 16:5
    Asynkritus & Flegon Rom 16:14
    Filologos & Julia Rom 16:15
    Priscilla & Aquila Rom 16:3-5

    Plats: Korinth
    Titus Junius Rom 16:23, Apg 18:7
    Stefanas 1Kor 1:14, 16:15
    Krispus Apg 18:8f
    Gaius Rom 16:23

    Plats: Filippi
    Lydia Apg 16:15,31-34

    Plats: Efesus
    Priscilla & Aquila 1Kor 16,19
    Onesiforus 2Tim 1:16 4:19

    Plats: Kolossai
    Filemon Filem v.2

    Plats: Laodikeia
    Nymfas Kol 4:15

    Plats: Carsarea
    Kornelius Apg 10: 7, 24

    Plats: Jerusalem
    Maria Apg 12:12
    Manean Apg 21:4

    Plats: ?
    Diotrefes 3 Joh v.9

  8. Det finns ingen anledning att misstänkliggöra, eller vara cynisk över sammankomster i hemmen.

    Det handlar inte alls om att tillhöra elitgrupper.

    Däremot finns det all anledning att vara på sin vakt med makt-strukturer och deras organisationer.

    Hoppas att följande tabell behåller formen.

    /Kjell

    PLATS HUSFÖRSAMLING TEXT

    Rom Priscilla & Aquila Rom 16:5
    Asynkritus & Flegon Rom 16:14
    Filologos & Julia Rom 16:15
    Priscilla & Aquila Rom 16:3-5

    Korinth Titus Junius Rom 16:23
    Apg 18:7
    Stefanas 1Kor 1:14, 16:15
    Krispus Apg 18:8f
    Gaius Rom 16:23

    Filippi Lydia Apg 16:15,31-34

    Efesus Priscilla & Aquila 1Kor 16,19
    Onesiforus 2Tim 1:16 4:19

    Kolossai Filemon Filem v.2

    Laodikeia Nymfas Kol 4:15

    Carsarea Kornelius Apg 10: 7, 24

    Jerusalem Maria Apg 12:12
    Manean Apg 21:4

    ? Diotrefes 3 Joh v.9

    1. Mikael Karlendal

      Jag anser att man inte ska ställa upp husförsamling/cellgrupp (välj ord själv) som en motsats till större församling i större lokal. Jag tror, att de kristna i många städer i Romarriket på NT:s tid samlades enbart i husgrupper därför att det var enda alternativet. Men, om de som i Jerusalem hade möjlighet även att samlas till stora samlingar i templet, så gjorde man det också. Både-och är alltså min inställning. Och jag tror att större sammanslutningar och institutioner är väldigt viktiga. Om man har frihet att ha dem, så bör man ha dem. Och då är det även viktigt att kämpa för att de är så bra som möjligt. Och detta utan att förringa att man samtidigt behöver samlas även i hemmen. Både-och!

  9. Det ligger ju något käckt och kaxigt i att offentligt deklarera att man vill ha Dalai Lama till en av Skandinaviens viktigaste kyrkor historiskt sett, en symbol för kristendomen sen 1000 år. Gör man verkligen bara ett sånt uttalande utan att tänka sej för? Jag tror inte det, utan jag tror det är en uttalad vilja från församlingsledningen i Lund att vilja inkludera Dalai Lama i svenskkyrkliga sammanhang som en slags inspiratör.

    Om man bara velat haft en vanlig dialog kunde man haft den som en samtalskväll i församlingsgården, förmodligen är där bättre akustik. Det hade inte väckt särskilt mycket uppmärksamhet och utan att högmässa hade firats i församlingsgården med Dalai Lamas medverkan så hade jag själv inte ens haft några synpunkter på det samtalet – även om jag tycker det finns viktigare samtal att föra.

  10. Elisabeth Hammarlund-Lorenzsonn

    Kamau Mweru,

    Fraga:
    Ar du medlem i nagon ofullkomlig ”forsamlingsgemenskap” i Kenya eller har du lamnat och sokt ”personlig gemenskap med trogna” i nagon fullkomlig elitgrupp?

  11. att lämna en församling bara för att den är avfällig gör ju en inte mera helig.
    dock är jag övertygad att om Jesus har lämnat församlingen kommer också en lärjunge att lämna den församlingen. upp 3:20
    babylon är ett system av synd inte någon kyrka i sig
    utan babylon är vad en kyrka eller en grupp eller en individ har i sitt hjärta.
    babylon är korrumperad kristendom där synden råder (politik, pengar och makt + synden) och därför skall vi alla fly ut ur babylon.

  12. Tack Mikael för ditt svar. Du uttrycker i stort sätt samma saker som jag känner.

    Tilläggningsvis tror jag dock inte att det bör vara tabu att ifrågasätta upphävandet av institutioner som spårat ur.

    Låt mej ta ett par exempel:

    1. Man blir inte ”älsdste” av att kallas det. Det är rent ut galet att kalla en yngre person äldstebroder.

    2. Yngre personer som inspireras av pop-kultur och uppträder i Nike-kläder med hurtbulle-jargon är inte alls lämpliga som ”ungdoms pastorer”.

    Jag anser att skriften är tydlig att ”han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare”.

    Det handlar inte om världsliga eller materiella kvalifikationer.

    Om en undom leder en ungdom, faller de då inte båda för sin egen generations frestelser?

    En av de allra mest imponerande ”ungdomspastorer” jag minns från min egen tonårstid var Nils G. Andersson. Då en gammal man. Men oh! så spännande att lyssna på.

    Fråga: Tror du verkligen att du kan räta dessa krokigheter som introducerats under tiotals år, utan att under tiden förlora ett par generationer?

    Så till Buddhismen:

    Håller het med dej i bloggposten och dina kommentarer.

    Å andra sidan är det inte helt obegripligt. Buddhismen är en humanistisk variant av Hinduismen. SvK (och flera med dem) är huvudsakligen humanisktiska varianter av Kristendomen.

    Lika söker lika. Humanister hittar lika mycket ”sanningar” hos en ”karismatisk” person oavsett vilka andar som ligger bakom.

    Talaren bör emellertid undvika att tala om absoluta sanningar, för humanister tror bara på en absolut sanning, nämligen att det inte finns några absoluta sanningar.

    Vilken grund att stå på! 🙁

    /Kjell

  13. Läste länkad debattartikel i Dagen av Anders Blåberg. Hans EFK har ju stöttat SKR och dess religionsynkretism samt öppnat upp för homoäktenskap i vissa EFK-församlingar. T o m en ledare ansågs ok även om denne var homosexuell. Man har genom Sveriges Kristna råd tilsammans med bl a Pingst-ffs ställt sig bakom dokumentet Charta oecumenica där samarbete med katolicism, islam och andra religioner föreskrivs. I det läget är det inte Sverige som är missionsfältet utan hans eget samfund EFK.

  14. ”Avgudadyrkan är gemenskap med demoner, enligt Paulus. En av poängerna i texten och i det större sammanhanget (1 Kor 8-10)”

    det syftar väl på att man har det i samma tempel dvs kyrka?
    att man offrar tillsammans med orena andar?

    avgudadyrkan kan också vara att göra sig sin egen bild av Gud som inte stämmer med bibeln.
    många har någon form av jultomte syn på Jesus det är ju ett exempel.

    1. Mikael Karlendal

      Josef Löwdin, jo, i Paulus brev till korinthierna, så handlar det om att delta i offermåltider i avgudatempel. Men, jag gjorde en tillämpning av det, på så vis att jag antyder att om man håller en s k kristen gudstjänst tillsammans med en andlig ledare för en annan religion som är fylld av andetro och magi, så utför man en sorts religiös symbolhandling som är jämförbar med vad vissa kristna i Korinth gjorde då de deltog i avgudaoffersmåltider, trots att man gör det i en kyrkan och inte i ett avgudatempel. Och det är just det jag vänder mig emot.

      Kjell m.fl., det här med att man borde lämna s k avfallna kristna sammanhang och söka sig tillsammans med de mer rättroende eller rena eller vad man nu använder för term, det är något man skulle kunna diskutera länge. Jag känner både en sympati för tanken på att dra ut från de avfallna sammanhangen (och på ett sätt är vi frikyrkor ett exempel på det – vi har en gång i tiden i vårt land dragit ut från den ”avfallna” statskyrkan) och samtidigt känner jag mig inte bekväm med den tanken alls. Därför att det historiskt har lett till tusentals kyrkosplittringar på löpande band, i parti och minut, inom den protestantiska delen av den kristna världen. Det är något som är grundläggande fel i det tänket…. Den ene är alltid renare än den andre, den ene har alltid fått mer andlig insikt än den andre, osv i all oändlighet. På grund av det, så tror jag samtidigt att det kanske vore värt att ”ta mer strid” för att bevara olika institutioner (samfundsstyrelser, utbildningsinstitut mm) i goda händer eller för att ta tillbaka dem som gått förlorade. Men, det här skulle kunna utveckla sig till ett eget blogginlägg. Vi får se hur det blir med det framöver.

  15. Mikael,

    En undran och bävan som mer och mer tränger sig på är följande:

    När blir det dags att lämna alla församlingar och istället söka personlig gemenskap med trogna? För så vitt möjligt.

    När ”församlingar” blir organisationer där andligt döda (tycker du det är starkt uttryckt?) är i majoritet, blir det ganska lamt att vara en lem. Risk för likförgiftning.

    Fördel med ”gemenskap med de trogna”. Inte organiserat. Inga profitörer. Inga makthavare. Bara troende som stärker varandra.

    Utopi? Ja, troligen, men den trend som leder till total krash är oacceptabel. Det blir som den som hoppade från taket på höghuset.

    Vid 50:onde våningen sticker någon ut huvudet och ropar: ”Hur går det?”

    Den fallande svarar: ”Hittills, prima!”

    Herre! Till vem skulle vi gå? Var den retoriska frågan redan nästan 2000 år sedan.

    Den har blivit aktuell igen.

    Kanske har natten redan kommit då ingen kan verka. Men även i mörkret är vi ansvariga för våra egna val.

    /Kjell

  16. Mikael

    Du har ju helt rätt i att den traditionella delen av SvK är relativt liten och till viss del marginaliserad. Dels är ju SvKs mainstreamfåra rätt liberal, dels så hjälper valsystemet med sina likheter med allmänna val de politiska partierna att koppla ett grepp på kyrkans ledning. Även om valdeltagandet är lågt så släpar sig fortfarande tillräcklig många partisympatisörer till urnorna för att befästa systemet.

    Det jag vände mig emot var beskrivningen av de ”traditionella” som trots allt finns som tysta och rädda. Otaliga är de som t.ex. valt bort karriär och anseende inom SvK pga sina ställningstaganden. Att de traditionellas inflytande är så litet handlar mer om att vi är så få (ca 80000 röstade i senaste valet på tydligt traditionella alternativ) och att vi har motarbetats rätt vildsint av de politiska partierna under lång tid. SvK är ett spretigt samfund på ett helt annat sätt än frikyrkorna och det är lätt att missa det om man bara tittar på ledningen.

    Samtidigt tror jag att de sammanhang som inte längre talar högt om Jesus och som förlorat respekten för Bibeln och bekännelsen inte kan bestå i längden. Många av de församlingar och sammanhang som växer och frodas inom SvK är också tydligt traditionellt troende, inte sällan är de låg- eller högkyrkliga. Själv har jag förmånen att få tillhöra ett sådant växande sammanhang inom EFS i Örebro. Systemet med sekulära partier som styr kyrkan kan heller inte bestå i längden, förr eller senare kommer SvK att ha krympt så kraftigt att hon inte längre är intressant för t.ex. SAP som ett instrument för att föra politik.

    Ser att Jan-Anders Ekelund precis kommenterat Dailai Lama-besöket. http://www.frimodigkyrka.se/blogg/2010/12/31/ar-jesus-enda-vagen/

    Du skriver genomgående bra annars Mikael, jag blir i princip alltid väldigt styrkt och uppmuntrad av dina texter och du har en bergfast plats i min rss-läsare.

    Allt gott

  17. En vanlig filosofisk inställning är att alla världsreligioner är sanna och att alla frälsningsvägar leder till samma mål. Detta står förstås helt i motsats till Jesu missionsbefallning. Trots detta har denna inställning, sk pluralism, smugit sig in på många håll i Sv K. Ett tecken på detta är att Sv K gått ifrån att bedriva traditionell mission. Nu är det enbart hjälpverksamhet som gäller. De som redan har en tro behöver inte omvändas.

    Från detta är inte steget till synkretism långt. ”Synkretism är ett teologiskt begrepp med betydelsen religionsblandning, eller att en religion under nytt namn utvecklas genom inhämtande av det ”bästa” från två eller flera etablerade religioner.” (Wikipedia) Dalai Lamas besök i Lunds domkyrka är enligt min mening ett tecken på pluralism och sedan är steget inte långt till synkretism.

    Självklart måste vi slå vakt om Jesu undervisnig att ingen kommer till Fadern utom genom Jesus själv. Att ge plattform för österländska vishetslärare kan inte ge annat än giftig frukt.

  18. Du skriver: ”Nils, jag håller med om att det inte är oproblematiskt med Piensohos deltagande… och jag minns inte exakt vad han sagt, så det blir svårt för mig att svara på det. Men det är ändå inte riktigt samma sak att bedriva ekumenik med en kyrklig ledare som lever i synd och religionsekumenik med en företrädare för en annan religion.” Hur kan du döma människor, som du är satt att älska, på detta sätt? Jag får liksom inte ihop det?!

    1. Mikael Karlendal

      Bea, jag dömer inte biskop Brunne, utan jag säger att hon ”lever i synd”, dvs att hon lever på ett sätt som är i strid mot vad Gud vill. Domen är inte min att sköta, det gör Gud på yttersta dagen. Det kan jämföras med om du t.ex. skulle ha en bror som alltid kör minst 50 km för fort. Om du då säger åt honom att han handlar fel som gör så, så dömer ju du inte honom eller hur? Domen får han först om polisen tar fast honom och han ställs inför domstol. Frågan är, om du anser att du kan älska din bror, fast du säger åt honom att han handlar fel.

  19. Representanter från pingströrelsen ska inte kasta sten i glashus.

    Niklas Piensohos intåg i Storkyrkan sida vid sida med den lesbiske biskopen Brunne är mer anmärkningsvärt.
    http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=228999

    När Piensoho dessutom kritiserade demokratiskt valda SD för sitt uttåg så dubblerade han sin egen generaltabbe. Han påvisade den största omogenhet som ledare för Sveriges största pingstkyrka någonsin påvisat.

    Respekten för att vara tongivande i frikyrkligheten blåstes bort.

  20. Suveränt bra skrivet. Jag stödjer olika former av dialog med andra religioner och dess företrädare. Men jag tvivlar på SvK’s tydlighet vad gäller den kristna tron. Tycker man ska se upp med Dalai Lama. Eller, kanske snarare, med kulten kring honom. Dalai Lama har blivit en västvärldens ikon och många i väst tar gärna till sig delar av buddhismen, utan att känna till ”hela paketet”. Dalai Lama bemödar sig visserligen om att inför sina västerländska åhörare framstå som en djupt religiös andlig ledare, intresserad av dialog och av ett rationellt argumenterande. I verkligheten har han en magisk världsbild och drömmer om ett framtida världsrike, där buddhismen är den enda religionen. Det finns internationellt en kritik mot Dalai Lama som handlar om att han också använder sig av magiska konster som andetro, drömtydning och lottdragning. Gång på gång anklagas han också för att när allt kommer omkring förorda våld och vara latent fascistisk. Den tibetanska buddhismen beskylls generellt för att vara reaktionär, styrd av magiska föreställningar och ha en mycket negativ kvinnosyn. I de tantriska riter, som genomförs av tibetanska munkar, lär kvinnor och unga flickor missbrukas sexuellt och deras människovärde kränkas. Vågar svenska kyrkan konfrontera honom med sådana frågeställningar. Dessutom kan man fundera över en fråga – den om den dubbla tillhörigheten: kan man vara buddhist och kristen samtidigt? Somliga hävdar att detta är möjligt, men många kristna teologer svarar klart och entydigt nej. Det är en illusion att tro att man blir buddhist för att man praktiserar en buddhistisk meditationsform. Det som är avgörande för en buddhist är ”de tre tillflykterna”, Buddha, dharma, och sangha. På ett buddhistiskt altare finns en staty av Buddha och där ser buddhisten mästaren och idealet. Då tycker jag det är omöjligt att vara buddhist och samtidigt tro på en skapargud.

  21. Simon Wämmerfors

    Hej Mikael

    Jag håller med dig om att Leif kunde ha rutit till mer, men det känns som om du drar oerhört stora växlar på ett några meningar långt sammanhang av en enda person, Leif Nordlander, och drar slutsatsen att de ”evangelikala” inom SvK är tysta och konflikträdda. OAS är nog heller ingen representant för evangelikalism eftersom den består av människor från ett gytter av fromhetstraditioner.

    Jag vet inte, du kanske drar din slutsats grundat på andra erfarenheter du inte redovisar här, men jag som själv är en aktiv del av den traditionella delen av SvK känner inte igen mig. Vi lever runt ganska bra i våra sammanhang, är allmänt besvärliga och rabiata, men det sker inte framför kameror eller i media utan i de sammanhang där vi har inblick och inflytande: i gudstjänst- och andaktlivet i våra församlingar,i kyrkoråd, olika kyrkliga beslutande organ och till en viss del i kyrkomötet. Frimodig kyrka t.ex brukar alltid vara flitiga debattörer i kyrkomötet och ligga i toppen för flest inlämnade motioner med både skarp kritik och riktigt konstruktiva förslag.

    Jag skulle sannerligen inte kalla Dag Sandahl, Berit Simonsson, Dan Sarkar, Anna-Sophia Bonde, Jan-Anders Ekelund, Hans Weichbrodt eller Erik Johansson för tysta och konflikträdda.

    1. Mikael Karlendal

      Simon Wämmerfors, det är glädjande att du faktiskt visar på att det finns bra personer inom Svenska kyrkan. Jag har personligen haft stor behållning av att läsa artiklar av bl.a. A S Bonde (som jag nämnt tidigare på denna blogg) och Dag Sandahl. Erik Johansson är också en modig person på sitt sätt. Och kanske kan det jag skrev verka lite orättvist. Jag är också medveten om att en kort intervju i en tidningsartikel inte heller alltid ger rättvisa åt vad en person säger. Men, är det ändå inte så att dessa du nämner är rätt så få och trots allt ändå med rätt så litet inflytande över SvK som helhet. Det finns ingen på högre nivå och med reell maktposition som står för en ”evangelikal” linje. Och någon verklig teologisk debatt, någon stark strid för sund lära, av det slag som engelska evangelikaler mäktar bedriva inom Church of England, menar du att det finns? Jag önskar dock att din bild vore mer rätt, och vid något tillfälle, om våra vägar korsas, så vore det roligt att få samtala med dig om hur det egentligen ligger till. Annars blir det lätt att jag som frikyrklig mer drar slutsatser utifrån vad jag kan läsa att biskopar säger och gör, och likaså de ledande kyrkoherdarna som dem typ i Uppsala eller Lunds domkyrkor säger och gör. Att det sedan finns en hel del bra folk i mindre sammanhang i mindre städer och byar kommer liksom i skymundan i mediebruset. Det blir så lätt att man uppfattar sådana skarpsinniga personer som Bonde och Sandahl som undantagsfall.

      Nils, jag håller med om att det inte är oproblematiskt med Piensohos deltagande… och jag minns inte exakt vad han sagt, så det blir svårt för mig att svara på det. Men det är ändå inte riktigt samma sak att bedriva ekumenik med en kyrklig ledare som lever i synd och religionsekumenik med en företrädare för en annan religion.

  22. Avfallet är helt uppenbart. Hur kan en djävulens representant få tala i en ”kristen” kyrka?
    Rågångarna måste dras upp och skiljelinjerna göras klara.
    Vad som kommer att hålla ihop den sista tidens superkyrka blir förmodligen: talet om fred, miljön, hbtq-frågor, ”alla har vi samma gud som vi tillber” osv.

    Talet om Jesus som enda frälsningsväg kommer nog inte att vara populär.

Lämna ett svar till Staffanw Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.