Om skilsmässa och omgifte

Jag noterar att en del kommentatorer har en del högst berättigade frågor med anledning av vad jag skrivit om skilsmässa och omgifte. I mitt inlägg har jag refererat lite kortfattat vad den evangelikala  teologen David Instone-Brewer har skrivit om ämnet. Inlägget bestod i huvudsak av ett referat av en artikel i Christianity Today, vilken jag tyckte var väldigt intressant när jag läste den. Och efter att sedan ha läst en av hans böcker, blev jag än mer övertygad om att han har rätt.

Jag hinner inte just nu referera utförligare vad han skriver, men jag kan i stället hänvisa till hans hemsida om ämnet, där en del läsare kan få svar på åtminstone en del av sina frågor och funderingar: http://www.instonebrewer.com/divorceremarriage/

För dem som är intresserade av att studera NT utifrån dess judiska bakgrund är Instone-Brewers böcker ett utmärkt exempel på hur detta görs på ett sunt sätt. Det som också kan vara tankeväckande i sammanhanget är, att han visar tydligt hur vissa tidigare rabbinska diskussioner även på judiskt (rabbinskt) håll det snabbt glöms bort och förträngs. Redan på 300-talet hade den diskussion som ligger till bakgrund för Jesu uttalanden i Matt 19 om skilsmässa glömts bort inom rabbinska kretsar. Det kan vara en tankeställare till dem som sysslar med alltför vidlyftiga försök till att omvandla den bibliska och nytestamentliga tron till ett kvasijudiskt sammelsurium. Men, det är en annan diskussion.

Övriga länkar: a, b, c

11 kommentarer

  1. För er som är genuint intresserade av ”vår judiska bakgrund” kan jag varmt rekommendera följande bok: Hedner Zetterholm, Karin. Inte i himlen! Text, tolkning och tillämpning i judisk tradition. Lund: Arcus, 2008. 180 s. ISBN 978-91-88552-76-1.
    Boken är kurslitteratur på den religionsvetenskapliga kurs jag läser på Uppsala Universitet. Boken har överraskat mig positivt på två sätt utöver att den är lättläst. Den ger en väldigt intressant inblick i hur rabbinerna tolkar GT. Typiskt är att tolkningar ändras i takt med tiden. Som bokstavstroende kan dessa tolkningar tyckas märkliga men de är ändå intressanta. Att boken ger en annan syn på Paulus och hans liv och förkunnelse än den gängse i historiska kyrkor är en väldigt positiv sak. Speciellt för den som tror att en judakristen urkyrka fanns parallellt med den hednakristna.

  2. Mikael

    Ponera att David har rätt och att kyrkans tradition har haft helt fel i minst 1900 år.

    Men om nu de första kristna förstod så väl vad Jesus menade, bör det finnas nämnt i flera utombibliska skrifter. Kan du inte ge de referenserna. Jag skulle mycket uppskatta dem, så att jag kan lämna min falska övertygelse att Jesus ledde sin Kyrka till hela sanningen.

    Allt gott
    kata strofen från Skåne; Åsljunga-Annorzzz

  3. Mikael

    Jag tolkar din tystnad som en talande tystnad; alltså att det inte finns belägg för skilsmässa ifrån de första tusen åren i kristenheten.

    Om det är så är det märkligt hur briljant du kan resonera omkring treenighetslära och kristologi utifrån Skriften och fädernas urtro, och så märkligt ignorera fäderna i denna ”moderna” fråga och tolka texterna i helt okyrklig anda…

    Men även Luther hade dubbla standarder. Bigami för kurfursten (i hemlighet naturligtvis) som stödde Fr Martin och katolsk äktenskapsuppfattning mot den stora massan, för att ge ett exempel (jmf med Kyrkans samtida kamp mot ”kvinnosvinet” Henrik VIII). Och Svenska Kyrkan är ju inte bättre, då de tror på ett monogama äktenskapet (numera också samkönat), men du får skilja dig för vilken anledning som helst (löftena ges dock: ”tills döden skiljer oss åt). Sådana dubbelstandarder är för mig rätt svårförståliga! För Luther hade i a f några krav för skilsmässa. 🙂

    Jag avundas inte protestantiska äkta män eller hustruar. Denna äktenskapssyn verkar vara en genväg och en egenväg! Kristus verkade rakare än så och Kyrkan verkade inte få makten att upplösa det Gud sammanfogat…

    Har jag fel, så upplys mig gärna.

    1. Anders Gunnarsson, du drar lite väl förhastade slutsatser. Jag har inte haft tid att skriva en längre utläggning helt enkelt. Men, har du kollat den hemsida jag refererat till? Där kan du hitta en del bra material. Sen är det också så, att man ganska tidigt i fornkyrkan helt enkelt glömde bort den judiska bakgrunden till NT:s texter och Jesu ord i detta avseende. Så skedde faktiskt även på judiskt håll i just detta avseende. Så det är inte konstigt om man relativt snabbt efter apostlatiden blev betydligt strängare i denna fråga än man var på NT:s tid.

      Texten om skilsmässa från 2 Mos, som handlar om slavkvinnors ställning, tolkades givetvis av rabbiner så, att om en slavkvinna har en så stark rättslig ställning att hon har rätt att friges, rätt till skilsmässa om hon inte får tillgodosett grundläggande behov och trygghet, så kan inte den fria kvinnans ställning vara sämre. På grundval av just den texten från 2 Mos formulerade man därför äktenskapskontrakt som man skrev under i samband med giftemål, som innebar att om det som nämns där inte uppfylls, så har man rätt till skilsmässa (och därmed omgifte om man så vill). Arkeologerna har hittat mängder av sådana kontrakt från Jesu tid och innan. Ett par decennier innan Jesus kom dock Hillelskolan och liberaliserade skilsmässolagstiftingen så, att det inte krävdes något egentligt skäl alls om man ville skilja sig, utan bara att mannen så önskade. Då försvann med tiden också den här typen av äktenskapskontrakt. På Jesu tid var det fortfarande en livlig diskussion om detta. På 300-talet e.Kr hade denna diskussion dock vunnits av hilleliterna, och hela saken hade fallit i glömska.

      Det är inte den protestantiska kyrkan som upplöser äktenskap, men en otrogen make/maka eller en misshandlande make/maka (för att ta två exempel) gör genom sitt agerande att äktenskapet upplöses. Den som är drabbad av detta, har då rätt att ta ut skilsmässa och gifta om sig om vederbörande vill, men är då inte själv att betrakta som orsak till äktenskapets upplösning, utan det är den andre.

      Sen tycker jag att dina historiska exempel är lite onödiga i tonen. Ska jag då kanske ta upp alla påvar från samma tid med utomäktenskapliga barn ute på bygden eller i Vatikanen? Eller att nästan 2 % av Roms befolkning var prostituerade på 1700-talet, medan den klerikala andelen kanske var 20-30%? Eller ska jag börja orda om den katolska kyrkan i Belgien just nu? Kanske är det bättre om vi avhåller oss från den typen av resonemang?

      När det gäller resonemangen om de olika bibeltexterna, så har jag tänkt återkomma till detta. Eftersom det innebär ett längre resonemang om förståelsen av flera texter, så har jag avstått hittills av tidsskäl.

  4. Mikael

    Tack för svar, ja jag var inne och tittade där. Hittade inget fornkyrkligt material alls. Och du gav inget nu heller…

    Att folk syndar, kanske inte är ett starkt skäl till att ifrågasätta katolsk troslära!!! Jag vet inte hur det är med dig, men jag har också syndat…

    Du får ursäkta, men i ditt försvar för skillsmässa låter du skrämmande lik MFS! Kyrkan splittrades tidigt och den vinnande fraktionen har givigt spår bland kyrkofäderna, men den sanna uttolkningen av NT (den judiska) förtryktes och finns inte under den första tiden.

    Fabler kallar jag sådana avfallsteorier; dina eller MFS tills ni presenterar material som kan styrka din och Davids tes…

    1. Anders, Instone-Brewers sätt att använda sig av andra skriftliga källor från NT:s tid och däromkring ligger milsvitt långt ifrån MFS. Det är bl.a. annat det jag försökt antyda lite innan. Jag skulle kunna tänka mig att MFS skulle få problem med den egna identiteten om de utsattes för kritisk granskning av en forskare som I-S. I detta fall handlar det inte om att någon sanning förtrycktes, utan om att en gammal judisk rabbinsk diskussion om Torans tillämpning helt enkelt glömdes bort/förträngdes bland judar, och därför också av naturliga skäl inte hölls vid aktivt minne i den kristna kyrkan. Men, jag ska försöka ta mig tid någon gång nästa vecka eller så och försöka pränta ner lite utförligare. Hoppas du har tålamod.

  5. Anders

    Skrämmande att läsa hur du sopar allt bråte från den katolska kyrkan under mattan med en klackspark, med en så dum bortförklaring till Mikael angående eventuell synd i ditt resp. hans liv.

    Nä tyvärr finns det så mycket onska och smutts att gräva i dessa gravar där ledare för denna koloss ligger nedbäddade, tyvärr med sanningar som aldrig kommer att komma fram fullt ut.

  6. Och jag som trodde att jag hittat en av de sista utposterna för klassiskt kristen tro inom frikyrkan.
    Men nu menar tydligen även du att alla kristna haft fel i 2000 år. Fast nu, till sist, har han öppnat våra ögon – och våra vigsellöften behöver inte betyda det vi säger. Troheten och äktenskap kanske bara gäller tills vi hittar någon bättre?

    Och snälla, snälla, kom inte med någon ny hipp teori om judendomen… jag är klassiskt kristen… tror på samma saker som kristna i alla tider har trott på… varför har det plötsligt blivit så fel?

    Vad har hänt med vår tro, Herre?

    Fred
    Tobias J.

  7. Kanejvaratyst

    Så du tycker att det moraliska förfallet på 1500-talet i påvestaten är skäl att ifrågasätta Kyrkans auktoritet. Kan du utveckla det, då jag aldrig begripigt hur man kan resonera så. Är det utifrån Matt 23:2-3, eller utifrån Israels kungadöme (de kungarna var inte alltid Guds bästa barn, se på David)?

    Jag trodde att dogmatisk ofelbarhet och syndfrihet var två helt skilda saker! Dock verkar det vara bra standard på merparten av påvarna. Rätt många har ju gått martyrdöden till mötes… Och här finns rätt många helgonfigurer…

  8. Men Anders, orsaken till att Mikael tog upp det moraliska förfallet i påvestaten var ju att visa att din kritik av Luthers dubbelmoral var meningslös. Han vill alltså säga att det inte är meningsfullt att kritisera moraliskt förfall inom någon kyrka för att styrka sin tes. Tvärtemot hur du uppfattar honom, alltså.

  9. Syndare

    Att Luther inte bara hade dubbelmoral utan också aktivt bröt upp den klassiska kristna äktenskapssynen (och celibatsidealet och ämbetssynen och auktoritetsfilosofin osv) är ju ställt bortom allt tvivel. SvK följer tyvärr här sin mästare i spåren!

    Katoliker syndar, men behåller läran! Vem ska man tro på? De som gör dogmatik av synden eller de som har Kristi lära och följer den, men misslyckas fatalt ibland! Kyrie eleison!

    Alltså bättre en sköka som söker leva kyskt, än ett herrelös vilddjur; utan någon moralisk kompass! För att sätta det på sin spets: Om allt är tillåtet är det meningslöst att vara kristen (så kul är det inte). Att kasta ut synden, gör att frälsaren inte behövs. Christe eleison!

Kommentarer är stängda.