Israel

I söndags höll jag en predikan om Israel och det judiska folket. Jag utgick från texterna i 1 Mos 12 och 15 och 17 där Gud sluter förbund med Abraham och lovar att göra honom till ett stort folk, att ge honom ett land (Kanaan), att den som välsignar honom ska bli välsignad och att den som förbannar honom ska bli förbannad, och att alla folk ska önska sig den välsignelse som han fått. Detta förbund och dessa löften specificeras noga i Bibeln som att de gäller Abrahams avkomlingar via Isak, via Jakob – alltså Israels folk. Inte avkomlingar via bihustrun Hagar, alltså araberna. Jag konstaterade utifrån de texterna att detta förbund gäller för all framtid, att hela de områden som idag ingår i staten Israel är inkluderade, inklusive de områden som idag kallas Gazaremsan och Västbanken. Jag konstaterar också att profeten Jeremia skriver:

”Så säger Herren, han som har satt solen att lysa om dagen, månen och stjärnorna att lysa om natten, han som rör upp havet i dånande vågor, han vars namn är Herren Sebaot: När denna ordning upphör att gälla, säger Herren, först då skall Israels ätt upphöra att för alltid vara mitt folk… ” (Jer 31:35-36)

Och läser man i Nya testamentet, vad t.ex. Paulus skriver, så ser man att situationen inte har förändrats:

”Jag frågar då: kanske Gud har förskjutit sitt folk? Visst inte!… Gud har inte förskjutit sitt folk, som han en gång har utvalt… Ser man till evangeliet är de Guds fiender, för er skull. Ser man till utkorelsen är de hans älskade, för fädernas skull. Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse.” (Rom 11:1-2, 28-29)

För Paulus var det självklart att Guds förbund med Israel fortfarande var i kraft. Hur skulle det kunna vara annat, solen lyser väl fortfarande, månen och stjärnorna likaså (se Jer ovan)! Som enskilda individer eller grupper av individer kan judar genom sitt eget sätt att leva, sina egna livsval, avfalla från den levande Guden och missa Guds plan med deras liv. Precis som vi kristna kan det. Så var det på Paulus tid. En del judar som Paulus och de övriga apostlarna och den flera tusen medlemmar stora församlingen i Jerusalem kom till tro på Jesus och följde så Guds plan med deras liv, medan många andra judar förkastade evangeliet. Men den stora gruppen judar som förkastade evangeliet gjorde inte Guds förbund med folket om intet. Förbundet med Israel är giltigt även om majoriteten av judar inte vill tro på Jesus. Och Paulus skriver i samma kapitel i Romarbrevet, att vid ett visst givet tillfälle i historien, då kommer hela Israel att bli frälst! Jag tolkar det som att vi ett visst givet tillfälle i historien, så kommer i princip alla då levande judar att inse att Jesus är Guds messias och omvända sig till tro på honom. Därför att Gud ger aldrig upp om sitt folk, hans löften och förbund gäller, han tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse.

I allt vad Gud gör i världen finns det alltid ett andligt motstånd. Det finns aldrig några neutrala zoner. Därför har det alltid varit så, ända sedan den tid då Gud utvalde Abraham, att ingen kan vara neutral. Antingen är man för det Gud gör i historien eller också är man mot det Gud gör. NT talar tydligt om att det också finns en andlig värld, att det pågår något annat bakom det vi kan se med våra ögon. Det är därför det alltid är så, att det finns en sådan tydlig fokusering av världens ögon på just Israel å ena sidan, och Guds församling å den andra. Detta är en andlig strid. Låt oss aldrig glömma det! Det är också därför viktigt att vi kristna inte faller till föga för den massmediala och politiska fördömningskören gentemot Israel. Det gäller att inte vika sig för detta djävulska hyckleri och bli ett viljelöst offer för tidsandens strömningar.

Vi kan tydligt se detta just nu i omvärldens ständiga fokusering på allt vad staten Israel gör. Israel bedöms med andra måttstockar än andra folk. Ingen bryr sig om muslimska regimers folkmord på muslimer, kristna och andra (se t.ex. Sudan), ingen bryr sig om Turkiets behandling av minoritetsfolk, varken historiskt om kristna folk som armenier och folkmordet på dem eller nu senast på behandlingen av kurderna som är muslimer osv. Men allt vad Israel gör, även om det bara handlar om att den israeliska militären har dödat en handfull terroristunderstödjare, fingranskas och bedöms med andra måttstockar. Det Israel gör för att försvara sitt folk och land, och som varje annan stat skulle gjort om deras eget land var hotat på samma sätt som Israel, det blir genast fördömt i starkaste ordalag av samfällda drev av massmedia och politiker.

Som bibeltroende kristen är det självklart att man i princip alltid är för Israel och det judiska folket. Vi vill nämligen välsigna det Gud välsignar, vi vill vara för det folk som Gud är för. Om Gud har utvalt det folket och gett dem det landet, då vet vi att det inte är Gud som skjuter raketer mot israeliska civila, som sänder självmordsbombare eller som skickar fartyg med stöd till terroristregimer. Det betyder dock inte, att jag som kristen måste tycka att alla enskilda handlingar av alla enskilda judar eller israeler är bra. Jag har samma syn på dem som på andra människor – vi är alla syndare och ibland gör vi alla fel. Det finns bra judar som lever någotsånär rättfärdiga liv, det finns också judiska kriminella. Det finns judar som hjältemodigt gör allt för att försvara sitt land, det finns judar som är förrädare. Precis som hos alla andra folk. Ibland gör den svenska regeringen bra saker, ibland mindre bra. Så är det även med den likafullt demokratiskt valda israeliska regeringen. Ibland kan alltså även den israeliska regeringen fatta fel beslut och göra fel saker – men det betyder inte att de ska bedömas med andra måttstockar än andra regeringar. I det aktuella fallet med skeppen till Gaza, så är det svårt för mig att sitta här i lugnets Sverige och bedöma vad som skulle ha varit det exakt rätta handlingssättet. Jag vet ju inte exakt vad den israeliska regeringen vet om dessa gruppers terroristanknytning och vad de eventuellt kan tänkas ha försökt smuggla in, jag vet inte vilka handlingsalternativ som stod till buds. Det finns för närvarande en intern israelisk debatt om detta och hela den situation som detta är en del av, kanske hade jag varit en ivrig debattör i den debatten om jag levt i Israel och varit israel, kanske hade jag varit delvis kritisk mot regeringen, kanske inte.

Men, som kristen är jag i princip för Guds utvalda folk och deras rätt till landet. Och även om judarna är lika mycket syndare som vi svenskar är, så ger det inte mig någon anledning att ställa mig på Guds folks fienders sida. Som bibeltroende kristen är jag i princip för Israel och för att landet ska tillhöra Israels folk. Det betyder inte att jag gillar allt som alla gör – jag gillar t.ex. inte den f.d. israelen och juden Dror Feilers handlande. Men, jag ber till Gud för Israel, jag välsignar Israel, jag ber om fred för Israel och för Jerusalem, jag ber om hela Israels frälsning. Historien kan jag inte styra över, den ligger i Guds hand.

Gud har en god plan och en god vilja för alla folk, även för araberna. Men, den innefattar inte att de ska vara motståndare mot Israel och att de ska styras av en religion som predikar hat och heligt krig mot alla som inte underkastar sig. Araberna behöver höra evangelium de också, även de behöver omvända sig till tro på Jesus Kristus. De kan få sina nationella förhoppningar och identitet förverkligad på annat sätt än via en konstgjord palestinsk identitet och en konstgjord palestinsk specialstat i Israels land.

Jag delar därför även Göran Lennartssons synpunkter på debattsidan i Dagen idag. Jag tror han har helt rätt i att göra den kopplingen mellan Andes verk, väckelse och insikt om att Israel är och förblir Guds utvalda folk.

Det ska också bli intressant att följa utvecklingen i frågan om religiösa ungdomsorganistationers statliga bidrag. Jag måste säga, att det nog är dags att lägga ner den s k Ungdomsstyrelsen. Det verkar vara en myndighet med ganska inkompetenta personer, om man får göra en bedömning utifrån det som framkommit i denna härva. Bara tanken att de tolkar lagstifningen så att det skulle vara ”odemokratiskt” att ha en från majoriteten avvikande åsikt i en etiska fråga är i sig häpnadsväckande! Lägg ner Ungdomsstyrelsen och sätt dem som jobbar där på skolbänken med studiebidrag, inte lön!