Dagens Gardell och andra ting

Även jag har tittat på Jonas Gardells första TV-program i serien ”Åh, Herregud!”. Enligt Dagen är recensenterna relativt måttligt förtjusta – lite för mycket av Gardells ego, helt enkelt. Bitte Assarmo skriver en kritisk recension av serien efter några förhandstittar i Världen Idag. Jag tycker att C-H Jaktlund är inne på några kloka tankar om serien i sin blogg. 

Gardell pratade i första programmet mycket om att han inte får alla de olika gudsbilderna som han tycker sig hitta i Bibeln att gå ihop. Han menar att det är enklare att se det som att Gud, som han beskrivs i Bibeln, är en sammansatt produkt, som en gud bestående av ursprungligen flera olika gudar men som genom historiens gång har fogats samman till en enda Gud. Därav svårigheterna med att få ihop saker som Guds vrede, Guds kärlek, Guds nåd, Guds rättvisa, Guds allmakt, den Gud som är folkutrotare i GT och den Gud som älskar dig som du är oavsett vad du gör osv.

Och så kan man väl kanske se det(!)… om man bara ser Gud som en litterär skrivbordsprodukt, något som vi människor formar utifrån våra egna idéer och fantasier. I så fall beskriver Gardell den långa tillkomstprocessen av denne litteräre figur, Gud, och han finner inte den figuren trovärdig. Han får den inte att gå ihop. Men kristen tro ser inte på Gud ur det perspektivet. Vi ser tvärtom på bibeltexterna som en litterär produkt, som visserligen har tillkommit under en oerhört lång tid och med många olika mänskliga författare inblandade, men som i sin slutliga litterära form samtidigt är Guds presentation av sig själv. Det betyder att Gud inte är en litterär person i Bibeln och bara där, utan Gud är ytterst sett författaren och ansvarige utgivaren för Bibeln och därmed lite utanför den. Och som med alla andra verkliga-livet-figurer, så är han inte per automatik fullständigt lättbegriplig och lätt att sätta begrepp på eller att kategorisera. När Gud låter Bibelns olika texter och böcker bli till, så styr han över den processen, så att slutresultatet blir som han har tänkt. Den sammansatta bild av Gud vi får i Bibeln är med andra ord den bild han vill att vi ska ha. Och detta blir givetvis alltid svårt att förstå för den som ställt sig i den utanförståendes position och inte inser att han står inför en livs levande Gud som har ett syfte med texterna. Ur vårt kristna perspektiv är alltså Bibelns sammansatta bild av Gud inte den mänskliga fantasins sammanbuntning av sinsemellan motstridiga gudsbilder, utan Guds samlade presentation av sig själv.

Det blir säkert anledning att återkomma till Gardells TV-serie framöver, när lite fler program har visats.

Men jag vill också rekommendera läsarna av denna blogg att läsa Christian Malms mycket välskrivna inlägg Apostlagärningarnas vittnesbörd om Jesus på bloggen Erevna. Jag delar Christians uppfattning i denna fråga och vill därför också gärna rekommendera dem som inte full förstått detta att fördjupa sig lite mer i den utmärkta bloggposten. Jag har lovat att skriva mer om just Apostlagärningarna och det trinitariska läget där, nu kanske jag kan göra det lite mer kortfattat och gå vidare med annat material angående treenighetsläran och kristologin. Christians artikel täcker in det mesta eller åtminstone en mycket stor del angående Apg som jag hade tänkt skriva. God läsning!

Missa inte heller mitt senaste inlägg i serien Treenighetslära och kristologi.