”Skärp er!”

”Skärp er” är en del av Dagens rubrik på en artikel om en utbildningsdag som ges för landets samtliga pingstförsamlingar, vid olika tidpunkter i olika regioner, för alla som på något sätt är ledare eller medhjälpare i en pingsförsamling. Orden kommer väl närmast från pingstledaren Pelle Hörnmarks anförande där han försökte elda sina åhörare.

Jag var själv med om motsvarigheten till den dagen i Hässleholm den 16 januari och kan intyga att det faktiskt var en riktigt inspirerande dag. Jag tror att de flesta som var med upplevde det likadant. För min del var det extra intressant att få höra Magnus Persson från Malmö tala. Han leder Öresundskyrkan United, som han startade för nio år sedan och som nu kan samla nästan 800 personer på sina söndagsgudstjänster. Som jag förstår det är de flesta av dessa eller åtminstone en ovanligt stor del från en helt icke-troende bakgrund. Med siffror som dessa i ryggen är man en självskriven talare på en dag som denna.

Vi lever alla med den utmaning det innebär att bygga församling i ett sekulariserat samhälle som Sverige. Utifrån det Magnus Persson talade om, funderar jag på om det är samma sak överallt i landet. Är det samma sak att bygga församling om man bor i en normal småstad utan högskola/universitet eller om man bor i en by på landet eller i en mellanstor stad med högskola/universitet eller i vad man i Sverige kalla storstad (Stockholm, Göteborg, Malmö)? Fungerar metoderna likadant i dessa olika kontexter? Kan man kommunicera på samma sätt? Är människors mentalitet likadan? Är deras öppenhet för det nya och annorlunda likadan eller är mentaliteten olika?

Jag har inga självklara svar på dessa frågor, men det vore värt att fundera över. Kanske någon av bloggens läsare har några kloka funderingar?

25 reaktioner på ””Skärp er!””

  1. Det är ingen synd att ha skrivna böner! Men risken att man bara rabblar det andra har skrivit är uppenbar. Det är bara att gå till sej själv. Måste jag formulera nåt ur mina tankar, mina egna behov, med egna ord, så blir det ett helt annat engagemang än om jag läser nånting som en mötesledare suttit och filat på hemma på kammaren.

    Sång o musik är viktigt och jag tycker varken vi bara ska sjunga ur Segertoner utan även nyare sånger (så uppstod ju även Segertoner en gång), lovsånger och varför inte lite instrumental musik nån gång. Viktigt är blandningen. Inte bara skränig lovsång och inte bara gamla psalmer. I vissa kyrkor i USA som jag besökt är det tragiskt nog så att man har ett söndagsmöte med ”contemporary music” och ett med ”traditional”. Så kan väl inte en kristen familj fungera!

    Finns alla möjliga varianter att folk lämnar kyrkan. Att det blev för stökigt borde undersökas. Faktum är att man som nykristen också måste anpassa sej, man kan inte bete sej hur som helst och alla är jätteglada bara för att man är nykristen. Nu känner jag för att studsa omkring hela kyrkosalen och sjunga lovsång. Tja, jag raljerar, men det finns gränser om man är tillsammans med andra människor i vilka sammanhang det än är.

    Vet inte om jag håller med Michael Häggqvist om att man förr i tiden använde den tidens språk och metoder rakt av. Även då fanns slang, talspråk, det fanns modern musik som kyrkan inte ledde utvecklingen i, ragtime, jazz, 50talsrocken etc. Allt var absolut inte bättre förr, men man måste ändå reagera på att kyrkorna växte och det gör dom inte nu.

  2. michael Häggqvist

    ”Under inga väckelseperioder jag läst om har det varit det minsta tillrättalagt! Snarare tvärtom. Väldigt barskt och sakligt om synd o straff, om bot o bättring, om den dubbla utgången, men också med stor nåd, omsorg och en stark familjekänsla”

    Sant, men det var ALLTID på den tidens ”språk” så ALLA förstod…. Faktum var att man låg i bräschen i musik, talekonst osv…..

    Så lösningen borde ju rimligen vara att hitta vår tids ”språk”. Budskapet är detsamma, men sättet att säga det på är annorlunda….

    Att folk otrivs i kyrkan är ju tråkigt, men av vilken anledning? Jag läste om en kyrka i norrbotten som fick 15 nya medlemmar (ofrälsta som kom till tro) då lämnade flera äldre församlingen för att det blev ”stökigt”…… tragiskt tycker jag.

    Visst går det att nå Svensken med Evangelium utan att flumma, det är jag 100% övertygad om!

  3. Hannu, lat oss lamna Segertoner. Jag tycker det ar bra med en gudstjanstordning. Sjalvklart att det ar manga bibeltexter som bor lasas. Jag tror inte pa lasta boner men du far tro pa vad du vill. Jag tror dock pa att vi bor be for vara missionarer varje sondag. Vi har startat en ny forsamling i Kina. En internationell med en blandning utav manniskor mestadels fran Ryssland. Darfor haller vi pa att soka gudstjanstordning nu. For narvarande har vi valkomnande med bon, lovsang, vittnesbord, predikan, (nattvard), bon for behov, staden dar vi bor i, Kina, mission, osv. Upptagande utav offer oftast utan ett offertal, avslutning. Men som sagt sa soker vi vad som ar bast.

    Angaende syndabekannelser och forbon ar det sjalvklart viktigt.

  4. Patrick, apropå Segertoner. Jag resonerar väldigt enkelt, att varje kyrka eller samfund har sin sångbok, om man nu inte valt att ha samma sångbok. Den sångboken tillhör den och den kyrkan. Som jag skrev innan, att man kan bruka naturligtvis annan musik också. Det, som kan bli skevt, om man skippar sin egen sångbok i gudstjänstsammanhangen.

    För det andra, jag har inte alls jämställt Segertoner med själva bibeltexten. Gudstjänstmusiken är EN del av gudstjänsten och Ordets predikan är EN ANNAN del av gudstjänsten.

    Du verkar vara musikintresserad. Att samtala om kristen musik kan vara komplicerat. Vi behöver odla kristen musik i våra sammanhang, olika slags musik. Men i gudstjänstsammanhangen bör den unisona församlingssången prioriteras. Därutöver behöver vi musik i olika former, kör, orkester, sånggrupper, solister. PR har varit känd för sitt rika musikliv, men det blir mindre och mindre tyvärr, särskilt körmusik. Att hålla på med musik kräver arbete och träning. Jag tror, att många yngre skulle bli entusiastiska, om de blev uppmuntrade i sitt musikövande. Och som allra viktigaste är att man vill göra det till Guds ära!

    När vi nu pratar om samfunden, PR och EFK, om deras uppgång och stagnation och nedgång, får vi fundera på en del saker. EFK är ett ungt samfund, sammanslagning av tre tidigare samfund.

    PR har varit den viktigaste karismatiska kyrkan i Sverige. Man trodde länge på en kontinuerlig tillväxt, jag menar numerärt. Och sedan sker det, som man inte trodde, stagnation och nu en tydlig tillbakagång. Detta bör leda till eftertanken, varför? Det felaktiga har hela tiden varit en viss fixering vid antal medlemmar. Den negativa synen på teologisk utbildning får nu sina konsekvenser och rädslan för att formulera läran.

    Det finns mycket att samtala om det här. Jag är inte alls säker på att allt det, som skedde på 1910 – 20 – 30-talet var endast av godo inom PR. Det som jag vill trycka hårdast på, en kristen rörelse kan inte överleva bara med mångskiftande verksamheter och fokusering på olika metoder och stilar, om man inte tar hand om sin tro och bekännelse och relaterar den kontinuerligt till sin samtid och omgivning! Samtidigt vill man finna sina rötter och få en teologisk helhetsbild. Och då kommer det visa sej, om det finns något fast och bestående eller är det människor som styr och som ändrar teologin eller liberaliserar den allt efter tidens krav.

    Därför önskar jag att man ska bejaka mer eller mindre viss gudstjänstordning. Varför? Helt enkelt därför, att det inte ska bli ”dikeskörningar”. Hur väl vi än menar och tänker, finns det faror och en viss gudstjänstordning kan vara botemedlet. T.ex. OLIKA bibeltexter ska läsas, inte endast några få verser, man ska ha ett tema och låta hela bibeln tala, GT, evangelierna och breven. Sedan är det bra ha vissa skrivna böner, t.ex. förbön för samhället, kyrkans ledning, missionärerna. Är detta fel? Inte för att läsa tomma ramsor i kyrkan, NEJ! utan verkligen mena det. Ta ett exempel, ber vi som församling varje söndagsgudstjänst för våra missionärer? Om inte, då är det dags att tänka genom vår gudstjänst! Detta behöver INTE alls ta bort fria böner.

    Likväl som gudstjänsten är viktig, är bikt/syndabekännelse och förbön en viktig del. Men det behöver inte nödvändigtvis ske i samband med gudstjänsten. En god gudstjänst uppmuntrar till bikt/syndabekännelse och förbön. Detta ska inte ske inför hela församlingen utan konfidentiellt.

    Vad tänker ni?

  5. Hannu, jag menade inte att ha ett tonlage som du kunde da anstot utav. Forlat mig for det. Det jag var ute efter ar att du verkar satta Segertoner pa samma plats som Guds Ord. Jag tycker att vi borde ha bade ’gamla’ korer och lovsang. Bada tva ar fodda utav Gud. Jag alskar till exempel ’O Store Gud,’ eller ”Loftena kunna ej svika.’ Jag ar inte emot dessa utan tvartom. Men att vi ska doma ut nagot bara for att det ar nytt tycker jag ar valdigt dumt eftersom det ar olika aldrar vi moter i vara Gudstjanster.

    Angaende ’utatriktad verksamhet.’ Du skriver att ’vi behover val fungerande och tydliga forsamlingar i lara och liv innan man borjar de utatriktade kampanjerna.’ Ursakta mig Hannu, men om vi talar om sammanhangen vi ar med i PR och EFK sa har ’samfunden’ funnits i Sverige ganska manga ar. PR startades for ungefar 100 ar sedan och om PR skulle vantat med att ga ut sa skulle nog PR aldrig ha vaxt som det gjorde.

    Det ar viktigt med valfungerande och tydliga forsamlingar men det ar ju anda bara ett sekundart behov ifall man ser pa att svensken ar forlorad och gar in i en evighet ifall inte forsamlingen gor nagonting at det.

    Jag hoppas innerligt Hannu att du inte tror att jag ’kor over dig,’ for det gor jag verkligen inte.

  6. Michael, ja, det är mycket sorgligt det som sker nu. Under mitt kyrkoliv, som började på 70talet, har jag inte varit med om detta som sker nu. Att många goda och mogna kristna lämnar kyrkan och stannar hemma eftersom man inte får ut nånting annat från gudstjänsterna än besvikelse och irritation. Man kan inte käfta med pastorer och ledare hur mycket som helst. Det är som i näringslivet. Till en viss nivå kan man ha olika uppfattningar om företagets skötsel, sen får nån gå. Min far har t ex just gått ur kyrkan efter att ha varit medlem sen 1947, det är tragiskt.

    Du har så rätt. Där Guds ord predikas blir det till gagn för både äldre kristna och nyfrälsta. Där man efter eget huvud tillrättalägger budskap och mötesformer för att man tror att det ska passa den sekuläre svensken (alla dom är inte heller stöpta i samma form), där blir budskapet urvattnat, atmosfären mjäkig (Gud är kärlek, gör vad ni vill, ni är ändå älskade, typ hr Gardell) och det funkar bara med estradframträdanden eftersom ingen spontanitet rimligen kan tillåtas från bänkarna. Det kunde ju stööööra det minutiösa upplägget!

    Under inga väckelseperioder jag läst om har det varit det minsta tillrättalagt! Snarare tvärtom. Väldigt barskt och sakligt om synd o straff, om bot o bättring, om den dubbla utgången, men också med stor nåd, omsorg och en stark familjekänsla. Det är frikyrkans rötter. Men dom vill vi inte kännas vid.

  7. WildWest:
    Det du beskrev nu- ser jag som det största problemet med att göra Gudstjänsten till ett forum för att nå ofrälsta. Det finns också många andra destruktiva konsekvenser, allt eftersom tiden går- klarar den kristna snart inte längre skilja mellan sund och osund lära. Vet inte hur många bekanta jag har som t.ex tycker om Jonas Gardell’s böcker- även om de är uppväxta i konservativa kristna hem, och har varit kristna största delen av sina liv. Men det är ju inte så konstigt, tron kommer av predikan av Guds Ord, slutar man predika Guds Ord- så är det ju bara en tidsfråga innan man börjar bli trosvag.
    – Det med att ”mogna kristna” stannar hemma- i dag var man har blivit så extrem ”sökar vänlig”- är ju också ett problem. Vet inte hur många mejl jag har fått, av kristna som delar med sig- det samma som du gör här. Det är tråkigt!- Nykristna- såsom t.ex som mig själv (varit kristen snart 5 år- så relativ ny i den kristna tron)- borde istället få chansen att umgås och lära av äldre/mogna kristna- vilket är svårt om de stannar hemma pga att det inte finns någon föda att få i kyrkan.

  8. Håller med om att det är intressant att diskutera om gudstjänsten eftersom den på senare tid hamnat i skottgluggen.

    En gudstjänst som är levande och äkta har något både för en tillfällig besökare och de kristna som finns i församlingen. Man skilde aldrig förr, under väckelsetider, på dessa två kategorier gudstjänstdeltagare! Det har man hittat på nu och om det resulterat i våldsam väckelse hade jag absolut inte sagt nånting om det. Men det är snarare tvärtom.

    Ta mej själv. När gudstjänsterna i min församling började bli så sökarvänliga och tillrättalagda försvann all entusiasm, det blir mer scenframträdanden än naturligt deltagande, nivån på undervisningen är så låg att jag som varit kristen några år inte kan ta till mej nånting att bära med mej hem. Det som sägs kan jag redan om man uttrycker sej drastiskt! Bön har reducerats till några skrivna böner man läser av overheaden, några enstaka minuter av en gudstjänst. Sångerna är återupprepningar av lovsångskörer med väldigt låg nivå på språket. Till slut blir man bara irriterad av att gå till kyrkan, man får ingenting ut av det, man stannar hemma, knäpper på någon av de kristna tv-kanalerna och får en utmärkt predikan där istället. En stor fara, men enda utvägen just nu.

  9. Man blir bedrövad för det tonläge, som du Patrick har. Jag förstår, att du gör det, som du känner för. Du går dit där Anden tycks blåsa. Då är det fullständigt meningslöst att samtala om teologin med dej. Meningen är att vi kan samtala seriöst här. Spiritualismen är historielös och respekterar ordning bara lite i Guds församling. Man behöver inte vara profet, men sådan kyrka kommer att gå under i det långa loppet.

    När du gör narr av en traditionell gudstjänst i PR, det enda, som betyder något är upplevelsen och DIN upplevelse. Det fatala i denna ”gudstjänst” är att du sätter människan i centrum.

    Den klassiska kristna synen på gudstjänst är att det är platsen, där Gud talar genom Sitt ORD, nattvarden och dopet. Man kan göra olika upplevelser under gudstjänsten, men det primära är inte upplevelsen. Man VET att Gud uppenbarar SEJ där. Gudstjänsten är inte ”estrad-samling”, där det finns aktörer framme och publiken i bänkarna. I en gudstjänst finns församlingssång, offer/kollekt, gemensamma böner, trosbekännelser, osv. Jag bekänner självklart att pastorn i församlingen har ett bibliskt ämbete, men som medlem deltar du AKTIVT i gudstjänsten såsom jag skrev innan.

    När det gäller PR, Segertoner ÄR PRs officiella och godkända sångbok. Varför reagerar du så negativt på den? Självklart kan man bruka även annan musik i gudstjänsterna, men Segertoner har tydligt företräde i PR.

    Du och en del andra kritiserar mej, att jag inte vill vara tillräckligt utåtriktad. Men vi behöver välfungerande och tydliga församlingar i lära och liv innan man börjar de utåtriktade kampanjerna. Att vittna om sina upplevelser, kan naturligtvis attrahera en del människor, men utan fungerande församlingar blir det rotlöst. Den kristna tron är inte som en blixt från klar himmel, som förvandlar allt i ett nu, nej det är en process. Paulus, det tog sannerligen många år, innan han hade mognat till sin uppgift. Det dumma, som ofta görs, att nyomvända lyfts på piedestaler och de ska tala om och om hur de blev frälsta. När Jesus talar om att skörden är stor och arbetarna få, befaller Han inte sina lärjungar att rusa i väg på en gång, NEJ, Bed därför, att Skördens Herre ska sända sina arbetare till Sin skörd!

    Vi ska evangelisera, men vi kristna firar gudstjänst först och främst för att vi kristna ska leva i gemenskap med vår Herre. Dessa moderna kristna konferenser var helt OKÄNDA i bibelns och urkyrkans tid, men gudstjänst firades bland de första kristna!

    Här kom det lite spridda tankar. Ta inte detta som uttömmande svar på allt. Det är intressant att samtala om gudstjänsten!

  10. Patrik, anledningen till att jag skrev ”en som inte kan mer än någon annan” var precis den. Ofta blir det någon form av besservisserton när man kommenterar varandra och det är absolut inte min mening. Håller helt med dig om Guds närvaron.

    Jag har stor respekt för alla troende människor men vi är alla i olika faser av våran vandring med Jesus, därför tycker jag att det ofta blir lite väl onödiga och ibland för hårda ordväxlingar.

    Jag personligen tycker att vi fortfarande sätter för stor tilltro till möten i kyrkor/församlingar stora eller små, för det är i det vardagliga livet på jobbet i skolan eller hemmavid med grannen som vi måste börja så ut och också skörda.

    ”fortfarande en som inte kan något mer än någon annan” men frälst av nåd.

  11. Håller helt med Hannu! Det är inget fel alls på den traditionella gudstjänsten som fungerat ungefär på samma sätt i 2000 år. Det är först nu som vi blandar in profana körsångare, hoppborgar och liknande. Jag ser ingen vits alls med det försåvitt man inte vill vara en samhällelig myspysförening. Läste nyligen norske pingstpastorn Emanuel Minos bok. Där han som femåring började predika. Vilka femåringar gör detta idag? Man hinner bli 18 och stimmar fortfarande runt i kyrkans lokaler utan att bry sej om gudstjänsten.

    Och blanda in den Helige Ande i gudstjänsten! Så blir det som många tycker verkar vara en förlegad gudstjänstmodell en kraftfull upplevelse. Ser jag idag att ”sökarvänlig gudstjänst” annonseras så vet jag definitivt att jag inget har där att göra då detta oftast är en mesig variant av nåt caféprogram på tv.

    Vet inte om Kamau Mweru misstyckte i att jag pratade om fullsatta kyrkor. Vet att en del tror att sann andlighet inte leder till att många människor samlas. Det påståendet har jag ingen förståelse för. Jesu massmöten borde vara tillräckligt bevis. Därutöver behövs också personliga samtal människor emellan, se Jesus o Nikodemus. Det behövs både mellan pastorer och människor som söker dem, men också som helt vanlig medmänsklig omsorg mellan kristna/sekulära, kristna/kristna.

  12. Hannu Ruokola skrev:
    ”En stabil församling med gedigen förkunnelse leder till ett aktivt kristet liv, man tar hand om först och främst de sina, barn, ungdomar och äldre.”

    Eller som man sade med beundran om den tidiga kyrkan: ”Se, hur de älskar varandra!”. Om församlingen inte är stabil kan evangelisation bli som att bjuda in hemlösa till ett halvfärdigt hus.

    Som tillägg till det Sanct Clemens skrev om gudstjänsten anser jag att gudstjänsten även är till för oss kristna. I gudstjänsten betjänar Gud oss genom Ordet och sakramenten, och utrustar oss för ett kristet liv i vardagen.

  13. Bäste Michael G. Helders
    Gudstjänsten bör ju rimligen vara till för Gud, annars är den just ingen ”Gudstjänst”. Varför ska vi blanda in Gud om det inte är för Honom? En Gudstjänst utan försoning och tillbedjan är knappast mer ”gudstjänst” än bingo, vilket kan vara både för kristna och för ickekristna. Gudstjänsten är ju också inte ”bara” för tillbedjan och försoning utan också för gemenskap, eller med ett annat ord; communio, med både Gud och med Hela Kristi Kropp.

  14. Beliver: Jag sager inte emot dig. Gud moter oss precis dar vi behover. Men jag sager dig att det behovs faktiskt inte segertoner utan Guds narvaro for att mota manniskor.

    I var forsamling sa motte en tjej Jesus i en katolsk kyrka i Polen. Hon blev forvandlad och nu gar hon i en evangelisk forsamling.

    Min tro hanger inte heller pa stora konferenser, och under och tecken men jag vet att det behovs ocksa darfor sager jag inte nej till det och vill ocksa ha det.

    Vet inte varfor du skrev i slutet ´én som inte kan mer an nagon annan´ men det kan inte jag heller.

    Jag alskar den Pingstkyrkan eftersom dar finns manniskor som alskar Jesus. Det var ocksa manniskor fran den Pingstforsamlingen som ledde mig tillbaks till Jesus.

  15. Patrik i samma Pingstkyrka mötte och lämnade jag mitt liv till Jesus ett par år tidigare. Där var Jesu närvaro stor nog för mig och jag kan lova att där var både sega toner och lovsång en verklighet.

    Jag tror att när Gud kallar och möter en människa så spelar inramningen kanske inte så stor roll.

    Som tur är hänger inte min tro på tillgång till stora konferenser, under och tecken. Tror inte heller Gud behöver det.

    Tyvärr har man väl sett alltför många som kommit till tro på sådana ”häftiga” möten efter ett tag lämnat tron.

    Det han (Gud) behöver är människor som upptäckt välsignelsen av att ge ut i vardagen, den som ger ut blir dessutom ständigt påfylld en fantastisk kombination.

    ”en som inte kan något mer än någon annan”

  16. Hannu Ruokola, ´satsa pa forsamlingssangen och bruka PRs sangbok – Segertoner…det ar inte sakert, att att alla manniskor attraheras av detta, men det bor inte vara sa stort bekymmer. Det viktigaste ar att vara trogen sin tro och bekannelse.´

    Nar man laser denna kommentar funderar man pa om det finns manniskor som tror pa att Jesus sade, ´Ga ut i hela varlden och sjung SEGERTONER och gor alla folk till mina larjungar.’

    Segertoner ar INTE evangelium och bara for att manga utav sangerna var fodda under en besokelsetid. Det betyder inte att man ALLTID maste sjunga dessa sanger.

    Jag tror att det Pelle gjorde med att ´forsoka fa fler medlemmar in i forsamlingarna´ ar ett halsosamt maste. Nagon sade att ha en forsamling utan att ga ut och forsoka vinna varlden ar som att ´moblera om i lagenheten samtidigt som huset brinner.´ Om vi inte gar ut och predikar evangelium, bade hemma och i andra lander sa har vi forlorat var ratt att kalla oss forsamling.

    Hannu, vi lever inte har for oss sjalva. Om du kommer till motena bara for att fa dina behov motta sa behover du faktiskt omvanda dig. Jag kan saga dig att jag lamnade min pingstforsamling nar jag var 15 ar eftersom ingenting som jag motte dar releterade till mitt liv. Man sjong Segertoner, och predikade predikningar som ingen forstod eftersom det hade ingen relatering till den situation man levde i (detta var i borjan utav 80 talet).

    Jag var borta fran Gud under 7 ar nar en van tog mig till en konferens med flera tusen deltagare. Dar sjong man lovsanger till Gud med hanforelse och Gud var dar. Jag motte Gud dar och omvande mig fran mina synder.

  17. Jag är misstänksam på det här pratet ”skärp er” och ”eldandet”. Vi har hört dessa tongångar innan. Jag tror, att det blir fel fokus på det hela. Jag tycker, att Pelle Hörnmark och Co borde slappna av och inte fundera så förtvivlat på hur vi kunde få flera medlemmar in i församlingar. De borde i stället inrikta sej på förkunnelsen och gudstjänstfirandet. Att skapa någorlunda ordning inom PR. Som t.ex. man aktivt strävar att fira gudstjänst kl 10.00 eller 11.00 på olika orter på söndagarna. Och att man markerar tydligt, att detta är församlingens viktigaste samling/möte under veckan. I gudstjänsten är predikan det viktigaste och följ något system så att hela bibeln blir predikat. Läs bibeltexter ur GT och breven, som knyter an till predikotexten. Satsa på församlingssången och bruka PRs sångbok – Segertoner. Därutöver kan förekomma korta körer och solo- och körsång. Och man ska välja sånger med gott bibliskt innehåll och inte veva bara dessa korta körer flera gånger till all oändlighet.

    Det är inte säkert, att alla människor attraheras av detta, men det bör inte vara så stort bekymmer. Det viktigaste är att vara trogen sin tro och bekännelse. Sedan får folk tycka vad de vill. En stabil församling med gedigen förkunnelse leder till ett aktivt kristet liv, man tar hand om först och främst de sina, barn, ungdomar och äldre. Sedan går man vidare med evangelisation. Man har inte behov att bli populär, eftersom man är trygg och övertygad i sin tro.

    Det viktigaste är INTE att fylla kyrkan med människor, utan det viktigaste är att troget förkunna Guds Ord kontinuerligt, om och när utomstående strömmar in, lämnar man i Guds händer!

  18. Mikael

    När du ställer frågor som ”Fungerar metoderna likadant i dessa olika kontexter? Kan man kommunicera på samma sätt? Är människors mentalitet likadan? Är deras öppenhet för det nya och annorlunda likadan eller är mentaliteten olika?” blir jag glad.

    Läsa gärna Rob Bell eller Brian McLaren om du vill ha ytterligare tankegods i denna riktning.

    Evangelium kommer alltid i en kulturell dräkt.

  19. Wildwest skrev: ”grillpartyn, samtalskvällar, idrottsturnerinar”

    Vi vet hur vägen ser ut som gjorde att vi halkade in på detta sidospår.

    När jag var barn tyckte vi (med eller utan rätta) att Missionsförbundarna och SvK redan var där.

    Ju mindre av Den Helige Ande, desto mera kaffe och föreningsliv.

    Vidare: ”Fulla kyrkor såg jag sist i den karismatiska väckelsen på 70talet bl a i min dåvarande hemförsamling Citykyrkan i Stockholm. Sen dess har jag inte sett nånting (med undantag av besök på Livets Ord).”

    Matt 24:11 Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många. 12 Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. 13 Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. 14 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.

    Sanningen hittar man inte genom att räkna huvuden.

    Hur nära midnatt är vi på den profetiska klockan?

    /Kjell

  20. Blir lite upprepning att skriva ungefär samma sak på dom två bloggar jag följer, dvs Mikaels och Stefan Swärds, men när samma ämne kommer upp så…

    Jag är ingen pastor eller församlingsmedarbetare men har funnits med på samlingar i över 40 år och har sett många trender komma och gå. Ingen av dessa kommer i närheten av den övernaturliga relativt principfasta kristendom som predikades förr i världen, innan jag fanns, 20- och 30-talen. Ord och inga visor, Guds mirakler istället för showbiz, kombinerat med vanlig medmänsklighet och socialt engagemang.

    Om man vill gå på en bra konsert, ta en öl med kompisarna, äta en god middag, höra på föredrag om hälsa, historia eller hästkunskap så går ingen medelsvensson till kyrkan! Det finns bättre alternativ för detta. Kyrkan försöker alltid spela på en planhalva där man inte har nånting att komma med. Man blir aldrig Melodifestivalscen trots att man i Jönköping bjuder in körslagets kör till söndag eftermiddagens underhållning!

    Vad är kyrkan bra på? Att förklara det ganska allvarliga budskapet om liv eller död, tillvaron efter evigheten, synd och syndaomvändelse, men också nåd, nåd i överflöd när man felat. Detta i kombination med att övernaturliga ting sker lockar definitivt vem som helst. Inte med en gång, men på sikt. Kyrka light kan aldrig vara modellen!

    Allt som framförs av grillpartyn, samtalskvällar, idrottsturnerinar, inget fel, men ska kyrkan stå för det? Borde vara den vanlige församlingsmedlemmen som socialt bekymrar sej om grannar, vänner o släktingar på detta vis. Och inte använder såna tillfällen till att enbart skälla på dåliga politiker och det taskiga vädret utan även våga föra in samtalet på mer allvarliga teman för att till slut presentera kristendomen.

    Man kan nämligen aldrig skapa en kyrka som tillfredsställer alla sekulära människors önskemål om gemenskap. Det är där man har dom privata hemmen, där man möts ämnesvis och intressevis bland vänner. Kyrkan ska ses som en bensinstation, där vi kristna (som alltså borde agera i vardagen) tankas upp av himmelsk kraft, får inspiration genom predikan, får höra att man inte är ensam med sina frågor genom vittnesbörd av andra. Detta betyder självklart inte att kyrkan ska stänga sina portar för alla än medlemmar. Men jag tror inte på sökarvänliga gudstjänster som är så urvattnade att ingen får ut nånting av dem, varken icke-kristna eller egna medlemmar. Detta experiment har jag sett hur många gånger som helst och det har aldrig inneburit något bestående resultat. Fulla kyrkor såg jag sist i den karismatiska väckelsen på 70talet bl a i min dåvarande hemförsamling Citykyrkan i Stockholm. Sen dess har jag inte sett nånting (med undantag av besök på Livets Ord).

  21. Pelle själv har en blogg som är hans minaret; d.v.s. envägskommunikator..

    Han är f.ö. en av de få, så långt jag vet kanske den enda, av samfundsledarna i det här landet som inte tillåter några reflektioner, mer än de egna, på sin s.k. blogg. På Ulf Ekmans är det dock fortfarande så, att det är trångt för sanningen: det vill säga ”summan av Guds Ord”.

    Det Pelle och de övriga pingstledarna – på toppen – med hjälp av mänsklig förmåga och glada tillrop försöker åstadkomma är vad pingstpionjärerna utförde med Andens kraft -och utrustningar:

    Med den kraft och förmåga som Den helige Ande gav dem, utrustade dem med. Nu menar ledarna med Pelle i täten, att de själva skall ”hjälpa församlingarna att lyckas”; som är något av deras valspråk och programförklaring.

    Men Guds församling är född av Anden och kan bara styrkas, förmanas, tröstas och utvecklas av Anden; genom Andens redskap.

    Lewi Pethrus berättade en gång, i form av en liknelse, vad en tröttkörd församling behövde: Liknelsen var, att en del församlingsledare försöker piska på församligen – typ ”skärp er, nu tar vi i lite till” – och det liknade Pethrus vid en bonde som rappar sin tröttköra häst; och hästen piggnar till för ett ögonblick, för att sedan bli ännu tröttare.

    Men, sa Pethrus, ta in den på stallet och sköt om den, med vatten, havre och vila, när den sen kommer ut igen, har du all sjå i världen att hålla fast den.

    Det är mat och vatten och vila själen/fåren behöver för sedan kunna utföra vad Huvudet Kristus säger – och inte vad köttsliga ledare önskar – för Han har inte lagt dem – Sina får – i människohand!

  22. Min upplevelse är att mentaliteten skiljer sig ganska mycket. Jag är uppvuxen utanför Örebro och bor i Göteborg sedan ca 8 år. Predikar regelbundet i Göteborg (både i centrum och i bostadsområden) samt i ett antal församlingar på landsbygden runtomkring.

    I centrum fungerar ett mycket mer akademiskt anslag. De flesta har viss förståelse för kunskapsteori, det fungerar ypperligt att göra paralleller till filosofer, filologer och existentialister. Detta fungerar inte alls på samma sätt när man kommit ett par mil utanför stan. Jag menar inte att man är mindre intellektuell på landsbygden, men man tycks inte lika intresserad av dessa frågor av mer teoretisk karaktär.

    På landsbygden har moderniteten (om man får använda ett sådan begrepp) ett betydligt starkare grepp. Det yttrar sig till exempel i att man har betydligt större tilltro till vetenskapen. Det andliga är inte lika självklart och man behöver inte bemöta frågor om historicitet och subjektivitet i samma utsträckning. En bra predikan är en predikan som ger handfasta råd från Bibeln in i vardagen. Säg vad det står och vad det kan innebära för oss idag!

    Nåväl, detta är min upplevelse. Jag inser att det inte är giltigt på alla platser i alla tider, men det är ganska tydligt i de sammanhang jag rör mig.

Lämna ett svar till Kamau Mweru Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.