Gudsrikesperspektiv och samtal

Onsdagens predikantvecka känntecknades av Gudsrikesperspektiv och samtal. På förmiddagen var det Mikael Tellbe som först talade om att anlägga ett Gudsrikesperspektiv på församlingen.

Han ledde oss igenom Gamla testamentets tal om Gud som kung, och hur detta starkt förknippades med kungariket Israel, med tanken på att Israel ska befrias från sitt betryck bara Gud blir kung och tar makten. Successivt blir perspektivet mer och mer framtidsinriktat, messianskt och uttrycket Herrens dag börjar användas. Under den interstestamentala perioden myntas begreppet Guds rike. Detta begrepp syftar i första hand inte på ett geografiskt landområde, utan snarare på Guds herravälde, att Gud regerar.

Detta begrepp används sedan väldigt mycket av Jesus i hans förkunnelse. Vi ser sedan i evangelierna hur det judiska folket successivt blir mer och mer tveksamma till Jesus. Hans agerande stämmer inte in i bilden av de framtidsförväntningar man har på Guds rike. Jesus själv visar tydligt hur han uppfyller profetiorna om Guds rike, han uppvisar de kvalitéer man kan förvänta sig när Gud regerar, människor blir helade, befriade osv. Men mer och mer visar Jesus också att riket går långt utöver de snäva nationalistiska begränsningar som folket hade, och han börjar t.ex. tala om Jerusalems förstörelse. Han börjar också antyda hur rikets folk kommer att vara större än bara det judiska folket. Han förklarar all mat ren, enligt Mark 7.

Efter Jesu död och uppståndelse används inte begreppet Guds rike speciellt mycket i de första kristnas förkunnelse. Varför? Därför att de predikar Jesus som Herre. Det betyder att Jesus efter uppståndelsen från de döda har blivit insatt som Guds son i makt och välde, att Jesus har fått all makt i himlen och på jorden, att Jesus nu regerar. Han är Guds rikes personliga uttryck.

Det finns både ett nu-perspektiv och ett framtidsperspektiv i den tidiga kristna förkunnelsen. Både att Jesus är Herre här och nu, och att han ska komma tillbaka och skapa nya himlar och en ny jord.

Guds rike är inte detsamma som församlingen. Men Guds rike föregår församlingen och skapar församlingen, som är en gemenskap av människor som tagit emot Gudsriket i sina hjärtan, bekänner Jesus som Herre. Församlingen kan således vara ett redskap för Guds rike, som i sig är mycket större. Överallt där Gud regerarar, överallt där Jesus visar sitt herradöme, där är Guds rike, som verkar genom den helige Ande och skapar de goda kvalitéer som kännetecknar Guds rike. Församlingen består av de människor som tagit emot Jesus som Herre och som därför gensvarar med sina liv på det.

Det var lite kort ett referat från Tellbe. En annan som talade på förmiddagen var Dagenjournalisten och f d ungdomspastorn C-H Jaktlund. Han talade om hur vi pingstförsamlingar misslyckas med att bevara de unga generationer vi vunnit i deras barn- och tonårstid. Vi har misslyckats med att ge dem en tro som håller när de går över till vuxenlivet. C-H nämnde siffror som i sig är skrämmande, nio och tio som vinns för Kristus vinns under denna barn- och ungdomstid, men av dessa förlorar vi nio av tio i vuxenåldern. Alla förlorar inte nödvändigtvis sin tro, men de förloras för församlingen. En sak som han särskilt satte fingret på och som säkert sved till hos många (borde gjort det), är hur konstigt det är att man lägger ut ungdomsarbetet på entreprenad hos dem som själva knappt lämnat tonåren och knappt hunnit lära sig vad det är att vara vuxen. Kan vi verkligen förvänta oss att det ska fungera?

Detta samt de olika inägg som gjordes av Daniel Röjås, Daniel Alm och Elisabeth Sandlund på eftermiddagen, föranledde djupa samtal bland predikanterna under eftermiddagen.

Mycket av det Jaktlund sade  stämmer väl överens med mina erfarenhet från förr, från tiden då jag inte var pastor men väl vanlig lekmannamedlem av ett antal olika församlingar i Stockholm och Malmö. Att unga vuxna från landet som flyttar till storstan kommer bort från församlingsliv och i stor utsträckning även tron är mycket vanligt. Det var väldigt vanligt på 80-90-talet. Det tragiska är att det uppenbarligen är lika eller mer vanligt nu. När ska vi lära oss? När ska vi lära oss att förkunna en tro som inte bygger på tonårshormomella känsloupplevelser?

1 reaktion på ”Gudsrikesperspektiv och samtal”

  1. Pingback: Den stora obibliska massan och mordet på pingströrelsen

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.