Läser i Dagens nyhetsflöde att några turkiska officerare har gripits för att de haft långtgående planer på att genom olika terroriståtgärder utrota den kristna minoriteten i landet.
Jag misstänker att det har mer att göra med turkisk nationalism och problemet med vad som är den turkiska identiteten, mer det än att det är någon ondskefull muslimsk konspiration. Ända sedan det turkiska kalifatet föll samman i början av 1900-talet och den s k kemalismen (skapad av det moderna Turkiets grundare Kemal Atatürk) tog över och skapade republiken, så har detta varit ett ständigt problem i Turkiet. Resultatet då, i början av 1900-talet, blev ju en folkmordskampanj mot den kristna minoriteten bestående bl a av armenier (1,5 miljoner dödades) och assyrier. Men jag tror inte att man kan frikänna islam helt, dessvärre. Historien visar, att i områden där islam tagit över – dvs områden som tidigare varit övervägande eller till stora delar kristna – så har de kristna successivt decimerats och ibland rent av utrotats. Bilden av islam som en fredens religion eller som tolerant, är en bild som skulle behöva modifieras. (För historien kring detta, läs boken The Lost History of Christianity av Philip Jenkins). Men dessa turkiska officerare var förmodligen mer sekulära än religiösa, tror jag, till dess att motsatsen är bevisad. Att krig i religionens namn kan vara en legitim del av jihad är uppenbart, men i detta fall är det nog något annat. Vi får avvakta mer nyheter om saken.
Det är därför intressant att det samtidigt kommer en annan artikel i Dagen, ett referat av en intervju med Ferro Mehmedovic, pastor i Hyllieparkskyrkan i Malmö. Denne är f d muslim, men nu alltså kristen och baptistpastor. Han säger att han inte har negativa känslor mot islam, enligt tidningen. Han säger att vi måste sluta generalisera om varandra och mötas i stället. Kristna (och sekulariserade svenskar får man väl tillägga) och muslimer har ömsesidiga fördomar gentemot varandra, och det bästa sättet att minska på detta är att man faktiskt träffas och pratar med varandra. Det kan visa sig att fromma kristna och fromma muslimer kanske har mer gemensamt än vad de tror, och att fanatismen inte alltid behöver vara religiös, utan lika gärna kan vara sekulär.
Det är nog riktigt, att vi behöver det mänskliga mötet. Den människa (muslim eller kristen) vi lär känna, kan då visa sig betydligt mindre farlig än vi tror. Vi kan då, som skådespelerskan Sandra Bullock, få en mer insiktsfull och förstående syn på den andre.
För övrigt, så fortsätter predikantveckan. Återkommer om det.
Bra skrivet Michael G. Helders. Kort, koncist och sant
Se också ”Kyrkornas död- Islams triumf”- http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/08/gastblogg-stanley-sjoberg-kyrkornas-dod.html
Saxat:
”År 780 valdes en biskop som hette Timoteus. Han fördjupade dialogen med den framväxande muslimska religionen. Kring 800-talet och vidare fram mot 1000-talet förändrades därmed kristendomens karaktär och betydelse. Det fanns en kyrkoledare som hette Nostorius från 300-talet. Han hade påverkat de kristna till att framställa tron på Jesus på ett förändrat sätt, så att det skulle vara lättare för orientens människor att tro. Jesus beskrevs av dem som en vanlig människa som hade blivit uppfylld av Gud så att han på det sättet kunde representera Gud bland människorna. Jesus Kristus själv hade enligt den här teologin inte lämnat sin härlighet utan lät sig istället bli representerad av denne jordiske Jesus, som dog på korset. Islams ledare gick in i dialogen med de kristna och höll med dem om att Jesus inte var Guds Son utan en människa med ett gudomligt uppdrag. Koranen har samtidigt en mycket bestämd hållning som förnekar evangeliernas skildring om Jesus i flera avseenden.
På grund av de kristna ledarnas kompromiss och försök att anpassa kristendomen, fick islam övertaget i dialogen, och det dröjde inte länge förrän varje del av arabvärlden och Asiens kristna blev helt utplånade. De kristna omvände sig till islam, och om de inte gjorde det frivilligt blev de dödade. Från att det under 1200-talet fanns mer än 21 miljoner kristna i dessa områden hade antalet år 1500 sjunkit till 3,4 miljoner, enligt Philip Jenkins. Ett liknande öde drabbade också Afrikas stora kristna områden.”
”Historien visar, att i områden där islam tagit över – dvs områden som tidigare varit övervägande eller till stora delar kristna – så har de kristna successivt decimerats och ibland rent av utrotats. Bilden av islam som en fredens religion eller som tolerant, är en bild som skulle behöva modifieras.”
…Det tycker jag är bra att du ändå skrev. Och artikeln ifråga är ju väldigt skakande läsning, och jag tror att detta (när det gäller olika förklaringar) djupast sett kommer från religiösa drivkrafter, hur det nu än ska tolkas…. Hu så hemskt! Påminner om förintelsen…och vad är det som händer i Turkiet (och andra länder för den delen…Iran)? Som att inte tidigare folkmord vore nog.