Är pingströrelsen en del av Svenska kyrkan?

Frågan i rubriken är föranledd av att Dagen idag publicerar en intervju med Conny Brännberg, Skövde, som är ordförande i den lokala pingstförsamlingen samt numera invald i kyrkofullmäktige i Svenska kyrkan. C-H Jaktlund som skrivit artikeln efterlyser också en diskussion om detta i ett blogginlägg.

Jag måste säga att jag personligen har lite svårt för det resonemang som Conny Brännberg för. Jag kan inte riktigt se det som helt förnuftigt. Han menar att vi alla (alla kyrkor) rent teologiskt är ett och hör samman, och därför är det naturligt att han sitter på sina två poster i två olika samfund.

Det är korrekt att Gud bara har en församling/kyrka i världen, och därmed bara en församling/kyrka i Sverige. Det betyder att alla vi kristna i olika samfund tillhör en och samma Guds församling/kyrka som dock rent organisatoriskt är uppdelad i en mängd samfund, lokala församlingar, osv. Conny Brännberg drar av detta en felaktig slutsats, han tycks tänka att denna Guds församling/kyrka ÄR det samfund som idag kallas Svenska kyrkan, och i den mån som vi andra frikyrkliga är en del av det andra samfundet Svenska kyrkan, så är vi en del av Guds enda församling/kyrka. Han tycks mena att själva enheten i det som är Guds församling/kyrka i vårt land har sitt uttryck, sin ”inkarnation”, i ett av alla de samfund som finns i Sverige, nämligen Svenska kyrkan. Detta är naturligtvis ett horribelt felslut. Hur skulle det kunna vara så? Varför just det samfundet? Varför skulle i så fall inte Katolska kyrkan eller pingströrelsen eller Svenska Missionskyrkan vara denna Guds församling med stort F? Naturligtvis, är det så att om alla kristna inom alla de olika samfunden tillhör en och samma Guds församling/kyrka, så är inget specifikt samfund (varken Svenska kyrkan eller något annat samfund) mer eller mindre än de andra just denna Guds kyrka. Att därför mena sig uttrycka kristen enhet genom att sitta på dessa två stolar, det är i min mening en aning naivt. Kristen enhet uttrycks på annat sätt. Svenska kyrkan är inte moderkyrka till frikyrkorna. Svenska kyrkan är en kyrka vid sidan om andra frikyrkor. Tillsammans är vi olika uttryck för den enda Guds församling/kyrka som finns i detta land.

Jag har svårt för uppfattningen att pingstörelsen skulle vara en väckelsrörelse inom Svenska kyrkan. Rent teologiskt är det nonsens! Vi är snarare en väckelserörelse inom baptismen. Det är därifrån vi kommer. Att EFS kan kalla sig en väckelserörelse inom Svenska kyrkan är däremot korrekt. EFS är lutherskt och har samma bekännelseskrifter som Svenska kyrkan och har flera organisatoriska och andra band till Svenska kyrkan. EFS har samma syn på nattvarden och dopet som Svenska kyrkan.

Eftersom pingströrelsen i Sverige är baptistiskt, kongregationalistiskt, inte har biskopar, inte har några lutherska bekännelsedokument, osv, så är vi inte en rörelse inom Svenska kyrkan och har aldrig så varit. Att en person därför skulle sitta på ledande position inom två sådana olika samfund är för mig fullständigt ologiskt och synnerligen absurt. Conny Brännberg borde tänka till lite mer, skaffa sig en klarare teologi, och välja en av stolarna. Om Conny Brännberg också samtidigt kunde tänka sig att sitta på en tredje och fjärde stol, som ordförande i den lokala missionskyrkan och den lokala baptistkyrkan, så skulle kanske hans ”enhetstankar” lysa ännu mer i sin klarhet!

Om Conny Brännberg och andra skulle anse det önskvärt att vi vore en del av Svenska kyrkan, så har de naturligvis sin fulla frihet att plädera för den åsikten. Men, i så fall måste de ju också börja fundera över de centrala teologiska frågor som avgör vad som är en kyrka och vad som i nuläget gör att vi faktiskt är två olika samfund vid sidan om varandra. Då seglar dopfrågan upp som ett tydligt exempel. Inom pingströrelsen anser vi inte att Svenska kyrkan döper, när man döper spädbarn. Det betyder, att om någon blir kristen senare i livet och vid t.ex. 25 års ålder kommer till oss, så döper vi vederbörande på bekännelse av hans/hennes kristna tro, alldeles oavsett om vederbörande är ”döpt” som spädbarn i Svenska kyrkan eller inte. Vi anser då att vederbörande hos oss döps för första och enda gången. Vi underkänner alltså Svenska kyrkans dop. Så är det nu. Om pingströrelsen på allvar vore en väckelsrörelse inom Svenska kyrkan, så skulle detta förfarande vara fullständigt otänkbart. Detta exempel visar, enligt min mening, på det helt absurda i att påstå att pingströrelsen är en väckelserörelse inom Svenska kyrkan, medan det samtidigt blir helt klart varför EFS kan vara det.

Jag har inget emot att föra teologiska samtal och diskussioner om dopfrågan, nattvardsfrågan och andra teologiska frågor som skiljer samfunden – allt sådant är viktigt att noga begrunda utifrån Skriften. Men den sorts märkliga kvasiteologiska resonemang som ligger till grund för att man sitter både i kyrkofullmäktige och i ledningen för en troendedöpande pingstförsamling, kan jag inte tycka annat än att det är omåttligt naivt. Detta betyder inte att jag är pingstsamfundsfundamentalist och att jag tror att bara vi i pingströrelsen har rätt i alla frågor. Jag tror att vi skulle kunna lära mycket av kristna från andra samfund, bl a att inte sätta en övertro till den ”fria församlingen”, att vi kanske borde ha bekännelseskrifter, att vi kanske skulle fundera mer över hur pass ensidigt kongregationalistiska vi är, att vi skulle behöva fundera mer över vissa av de huvudfrågor som reformationen handlade om, mm.  Detta bara som ett exempel, alltså.

Min uppmaning till alla connybrännbergare är alltså, välj församling! Skaffa er en klarare teologi! Och om ni väljer att tillhöra en pingstförsamling, lämna i så fall Svenska kyrkan! Om ni fortfarande tror att ni kan ”påverka Svenska kyrkan inifrån”, trots den senaste tidens utveckling där, så har ni en betydligt större tro på det systemet än jag, och jag kan bara önska er lycka till! Jag vet att det finns många goda kristna krafter inom Svenska kyrkan och de förtjänar allt stöd de kan få.

 

a      b   c

33 reaktioner på ”Är pingströrelsen en del av Svenska kyrkan?”

  1. Dessvärre tror jag det är en minoritet som låtit döpa sej i barnaåren i döparförsamlingar och samtidigt förstått hela grejen i det. Misstänker att många gjort det pga kompistryck. Nåt förbud att döpa minderåriga tycker jag inte ska finnas, men nog vore det på sin plats med en rekommendation att t ex inte döpa någon under 15-16. Har sett många under min uppväxt som döptes tidigt och redan i övre tonåren hade lämnat kyrkan. Man tycker att en så genomgripande händelse borde satt större avtryck i en människa. Dom som verkligen känner Guds kallelse till ett kristet liv och är under en rekommendationsålder tror jag också mår bra av att vänta. Detta ”vänta” som genom Bibeln verkar vara en standardmetod som Gud använder för att pröva och luttra oss.

  2. Synd att vissa predikanter och andra hetsat unga till att låta döpa sig, innan de varit mogna. Jag vet en som ville se resultat och bar sig åt på det viset. Han räknade alltid upp hur många, som blivit frälsta och döpta. Ofta överdrev han. Han stal välsignelsen från dessa dopkandidater. Det är lika illa som att begjuta barn och påstå att det gäller som ett dop.
    Angående LP vet jag att han menade att pingstens ande skulle falla över alla kristna. därför skulle vi inte gå ur den. Han hade en hög vision om det, talade aldrig om moderkyrkan. Aurora

  3. P-O.S
    Varför skulle man inte få döpa om sig om man inte var helt säker på varför man döpte sig?

    Eftersom man genom hela den kristna historien har sett det som viktigt att inte döpa om sig. De grupper som döper vuxna personer som är döpta som barn ser sig inte som omdöpare utan de underkänner att det första dopet skulle vara giltigt. Så att döpa om sig när man redan är troendedöpt för att man tycker att man tidigare inte helt förstod varför man döpte sig vore att säga att ett dop inte är giltigt om man inte helt förstår varför man ska döpa sig. En sådan åsikt kan man väl ha om man vill men den skulle kyrkohistoriskt vara ny.

    Det var för övrigt en fråga som tidigt uppkom inom den tidiga kyrkan, hurvida dop av heretiker var giltiga eller ej. Koncensus blev att det var giltigt om det hade skett på ett riktigt sätt även om det skedde av en präst som var heretiker.


    Baptismen i sin tur har inte sina rötter i reformationen, utan i de rörelser som uppstod vid sidan av reformationens statskyrkor.

    Baptismen har sina rötter i reformationen även fast den växte fram vid sidan av statskyrkorna.


  4. Du beskriver enbart de svenska förhållandena, åtminstone delvis.

    Man ska komma ihåg att sverige i slutet av 1800-talet var väldigt Lutherskt präglat och att de stora evangeliska väckelserna under mitten av detta århundrade med Rosenius (EFS)som förgrundfigur förstärkte detta. Rosenius tog f ö starka intryck av en engelsk metodistpredikant som gästade Stockholm.

    T B Barrat var metodist. Metodismens ledare Wesley blev f ö född på nytt, fastän han redan var präst och missionär, först vid läsningen av Luthers företal till Romarbrevet. Metodismen är alltså en protestantisk rörelse med rötter i reformationen.

    I Amerika har väl pingst sitt ursprung i holiness movement som Parham och Seymour kom ifrån. Denna i sin tur härrör från metodismen.

  5. Tack pastor Karlendal för dina klara signaler.
    Jag tror att anledningen till att många betraktar Svenska kyrkan som den ”riktiga kyrkan” är den enhetskyrkan som fanns fram till väckelserörelsernas intåg i Sverige vid mitten av 1800-talet. Det var väckelserörelserna som splittrade den ”synliga enheten” som Svenska kyrkan etablerat med hjälp av statsmakten. Idag verkar många vilja på ett steg längre och gå tillbaka till den kristna enhet som fanns i Sverige innan bröderna Olaus och Laurentius Petri (Olle & Lasse Pettersson) kom in på scenen.

    Pingströrelsen är som du skrev inte en del av Svenska kyrkan utan uppstod från baptismen. Baptismen i sin tur har inte sina rötter i reformationen, utan i de rörelser som uppstod vid sidan av reformationens statskyrkor.
    Välsignelse!

  6. Varför skulle man inte få döpa om sig om man inte var helt säker på varför man döpte sig?
    Vi ber ju ofta frälsningsbönen högt tillsammans för att de ofrälsta inte ska känna sig utpekade (ganska dumt egentligen, men ändå), och om man inte har frälsningsvisshet så får man väl gärna be frälsningsbönen igen och igen.

  7. mirre
    Nej, jag tror ändå inte att det är Jesu namn, som avses. Fadern och dHA heter väl inte Jesus? Namnet står i bestämd form singularis i Mt 28:19, kan det kanske indikera HERREN, Namnet över alla namn, som Jesus har fått enligt Fil 2:9-11.

    I Athanasium heter det t ex
    17] Så är Fadern Herre, Sonen Herre och den Helige Ande Herre,
    18] och likväl inte tre Herrar, utan en enda Herre.

    Herren heter på grt Kyrios. Lägg märke till vad det står i
    Apg 19:5 …döptes de i Herren Jesu namn

    Grt har här Kyrios Jesos. Kan man möjligen tänka sig då att Kyrios står för HERREN, d v s Guds Namn, JHVH som enligt Athanasium Fadern, Sonen och dHA bär och att Jesus alltså står för Gudamänniskan, Gud som blev människa?

    D v s att döpas i Herren Jesu namn skulle då vara att döpas i den treenige Gudens namn (enligt Mt 28:19) och i Gudamänniskans frälsningsnamn, Jesus. Hur ser ni på detta?

  8. När jag för många år sedan fick höra talas om dop i Jesu namn och framhöll att det i bibeln stod ”i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn”, så fick jag frågan vilket namn det var.

    Det måste väl vara namnet Jesus, eftersom det överallt i Apg står att man döpte i Jesu namn.

    Kunde apostlarna göra tvärt emot vad Jesus menat redan strax efter att Jesus farit upp till himmelen? Hade de dåligt minne?

  9. Vill bara tillägga att det fanns motsättningar mellan Lewi Pethrus och somliga av de ledande bröderna i denna fråga. L P avrådde från att gå ur statskyrkan. I stället ville han att frälsta människor skulle stanna kvar och om möjligt engagera sig i kyrkofullmäktige för att så befrämja den världsvida väckelsen. En gång hörde jag broder Georg Gustavsson varna för sådant engagemang som kan göra att man inte får vara med när Jesus kommer. Han syftade bland annat på engagemang i kyrkofullmäktige. Liksom på medlemskap i Blå Bandet-rörelsen (frälsta helnykteristers förbund).

  10. Svenska kyrkan har en oerhörd mängd bekännelseskrifter, med sammanlagt säkert över 1.000 sidor. Detta är extremt. Man ser inte skogen för alla träd. Men Katolska kyrkan är ännu värre. Med sina dogmer om både påvars och konciliers ofelbarhet, blir ju varje ”ofelbart” beslut av en sådan instans en bekännelseskrift. Den mycket omfångsrika katolska katekesen är bara en liten del av allt detta.

    Det finns ingen anledning varför pingströrelsen ska ta efter detta. Jag tror att det vore bra om pingströrelsen hade bekännelseskrifter, det visar ju inte minst diskussionen på denna blogg om lägsta dopålder för troendedop. Men begränsa omfånget på bekännelseskrifterna!

    I 1 kap 1 § räknas de viktigaste bekännelsekrifterna upp, följt av ”andra av Svenska kyrkan bejakade dokument”. Så många är de alltså! Detta är kyrkoordningens portalparagraf, och syftet – enligt svensk förvaltningstradition (Svk har ju ett förflutet som statskyrka) – är att portalparagrafen ska vägledna tolkning / tillämpning av de övriga paragraferna. Dett kräver nästan en juridisk utbildning, vilket ytterst få om ens någon av nuvarande Svk-präster har. I stället sätter de övriga paragrafer mot första paragrafen, som de följaktligen struntar i.

    Beträffande troendedopet, så håller jag nog på en ganska låg lägsta dopålder, och inte bara för att jag själv tror på dopet för nyfödda. Även vi barndöpta har ju någon gång kommit till den åldern, då vi forstod vad det handlade om, då en personlig tro formades. Själv var jag högst 4 år när detta hände. Det är väl ändå den personliga upplevelsen att Gud har kommit in i mitt liv, och inte att man har en massa teologisk kunskap, som ligger till grund för troendedopet? Annars ska det kallas vuxendop!

    Jag tror dessutom att Lewi Pethrus hade rätt om förhållandet mellan pingströrelsen och Svenska kyrkan. Man hade ganska stränga medlemskriterier i pingströrelsen på den tiden. Det kan inte ha varit hans mening att pingströrelsen skulle bara skulle vara en ”sekt” (i ordets nuvarande bemärkelse) för ”de rätt frälsta”. När jag först hörde ordet ”sekt” (det var i kristendomsundervisningen under 1950-talet) var det en benämning på människor som var kristna föredömen för andra. Och det är så jag tror att Lewi Pethrus ville att pingströrelsen skulle vara, inte en ”sekt” för sig själva utan föredömen och vägvisare för de många.

    Det finns inget krav på medlemmar i Svenska kyrkan att de ska tro på Svk:s hela bekännelse. Något sådant krav finns inte ens för förtroendevalda. En pingstvän, som ärligt deklarerar sin uppfattning i samfundsskiljande frågor, är ingen ”femtekolonnare” för att han har uppdrag i Svenska kyrkan.

  11. Det finns pingstsamfund som bara döper i Jesu namn. Men det är inget jag har hört förekommer i Sverige.

    Jag förstod inte argumentationenen kring dopålder och avfall, det kan väl inte fungera som grund för varken vuxendop eller barndop. Det finns som vi alla vet både vuxendöpta och barndöpta som både bevaras och avfaller från tron.

    Det talades om troendedop/vuxendop vid låg ålder och att det inte spelar någon roll så länge som man tror och bekänner innan dopet. Men om man står för troendedop så torde det väl ändå finnas någon nedre ålder då man kan kalla det för troendedop.

    … inte har några lutherska bekännelsedokument, osv, så är vi inte en rörelse inom Svenska kyrkan och har aldrig så varit.

    Pingströrelsen i Sverige har inte några bekännelsedokument alls. Svk har en formulerad bekännelse som de inte följer och pingst har ingen formulerad bekännelse. Jag tillåter mig tro att det vore gott för pingst att ha formulerade bekännelsedokument. Då skulle pingst kunna ha en uppfattning i så pass helt grundläggande frågor som om pingst är en del av Svk eller ej. Man kan i sitt stilla sinne tänka att det inte hjälper Svk mycket med sina dokument, men risken torde vara liten att pingst skulle hamna i samma situation.

    1. Mikael Karlendal

      Johan, det är förvisso så att ålder har betydelse vid troendedop, men det finns inga absoluta självklara regler. Jag själv var nio när jag döptes och det var ett högst medvetet beslut från min sida, som har varit fast i mitt medvetande ända sedan dess. Däremot var min teologiska kunskap inte så stor vid den tiden.

      Nej, vi i Pingst har inga bekännelsedokument och jag personligen har en rätt kluven inställning till det. Men, trots vår avsaknad av tydlig bekännelseskrift, så ansluter sig samfundet Pingst FFS till den apostoliska och nicenska trosbekännelsen och Lausannedeklarationen. Men, det är nog också så, att vi är mer ”bekännelsetrogna” trots vår brist på bekännelser, än Svenska kyrkan som har skrivna bekännelser. Det är därför jag är kluven – en skriven bekännelseskrift har nämligen inte hindrat avfallet i Svenska kyrkan eller i andra liknande samfund med skrivna bekännelseskrifter. Detta är en lång och intressant diskussion, som jag gärna återkommer till.

  12. Om jag orkar ska jag nånstans i mina Lewi Pethrus-böcker leta fram vad han sa ang Pingströrelsens roll inom Sv kyrkan. Jag har hela farfars bibliotek att leta i. Nånting åt det hållet sa han, den gode LP, vilket föranledde många pingstvänner, fram till dags dato, att vara medlemmar både i Pingströrelsen (och där ibland på ett mindre kristet sätt rabiat angripa andra frikyrkor som inte kommit ut ”i full frihet”), men samtidigt ändå vara medlemmar i Sv kyrkan. Har aldrig begripit detta!!!

    För då reducerar man medlemsskapet till nåt slags åsiktsförklaring. Precis som jag ibland kan tycka att Miljöpartiet har rätt i en del frågor, men jag fördenskull aldrig skulle bli medlem i partiet.

    Har idogt fört frågan på tal under hela hösten hur det är möjligt att vara engagerad i två kyrkor samtidigt, när vi har teologiska skillnader som för inte alltför många år sen resulterade i riktiga kraftmätningar. Har dessa teologiska skillnader absolut ingen betydelse mer? Vad skulle en pingstförsamling tycka om att en modernt liberalteologisk präst satt i församlingsledningen, inröstad av ett gäng likasinnade som blivit medlemmar i pingstförsamlingen enbart för denna sakens skull? Man vore nog knappast begeistrad. Ändå kör pingstvänner nån slags femte-kolonn-verksamhet inom Sv kyrkan och tror att man genom diskussioner och röstningsförfarande kan vända den katastrofala teologiska utvecklingen där. Har inte den nyare historien visat att detta är en väg dödare än dödast? När man inser detta, vilket man borde gjort nån gång på 90talet som allra senast, gäller bara motsatsen: ta avstånd och spring åt andra hållet! Detta gäller alltså enbart förtroendepositioner i nämnda kyrka, förvisso kan man besöka gudstjänster och delta i spontan lokal ekumenik.

  13. gustav hoek
    Handlar det inte numera om att uppväcka de döda, om vi talar om SvK som sådan…

    Mikael K
    Håller med dig men kan man inte även ta med i Jesu namn någonstans…

    Matt 28:19 Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn (Grt har Namnet)

    Rom 6:3 …vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus

    Apg 2:38 …låt er alla döpas i Jesu Kristi namn,

    Apg 19:5 …döptes de i Herren Jesu namn

  14. Till Christian m fl. Det är sant att Stockholms förste biskop Manfred Björkquist besökte Filadelfiakyrkan, där han blev väl mottagen. Hans bror Curt var f ö förlagsredaktör på Förlaget Filadelfia. Vad L P sade då vet inte jag, men jag har själv hört honom på Nyhemsveckan antyda att vi i pingst utgör en väckelserörelse i svenska kyrkan. På den tiden tyckte vi pingstvänner inte om ordet ”kyrka”. I Helsingborg, sommaren 1972 sade L P att vi är en väckelserörelse i svenska kyrkan. När en biskop besökte pingstförsamlingen i Jönköping hälsade broder Bosse Hörnberg honom välkommen som ”vår biskop”. Jag tror inte att det enbart var av artighetsskäl. Men låt oss vara väckelserörelse i svenska kyrkan, om vi kan. Väck svenska kyrkan. Om det går!

  15. Det finns en annan viktig aspekt som negligeras.

    Nämligen ”mångsyssleriet” som äldste/församlingsledare.

    Personen ifråga är inte ensam om att ”fragmentera” en herdekallelse.

    Det är påfallande många i Sveriges största pingsförsamlingars ledning som är mångsysslare likt näringslivets yrkesproffs !!!

    De går knappast till historien som goda lekmannaföreträden !

  16. Problemet med dopet i pingstkyrkan är väl liturgin :”Jag döper dig till Kristus!”.
    Varför inte döpa i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn med tre nedsänkningar, som stipuleras redan av Ambrosius? (Det är f.ö. helt OK med mig att utelämna den nakna kroppens smörjelse med olja.)

    Jesu ord om att döpa i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn förfelas här avsevärt och jag kan inte riktigt bestämma mig för om min sons dop som åttaåring är teologiskt korrekt p.g.a. ordvalet vid tillfället.

    Så varför vill inte Pingst använda Jesu ord för dopet, eller är det bara en lokal sedvänja?

    1. Mikael Karlendal

      Den formulering som normalt används är: ”… jag döper dig till Kristus i Faderns och Sonens och den helige Andes namn”. Det är så det ska vara.

  17. Jag blir bara trött när jag ser det här. Det borde väl vara självklart att en pingstvän inte sitter i kyrkofullmäktige i Svenska kyrkan. Det förstår väl vemsomhelst. Utom tydligen en pingstvän.
    Nästa gång någon kriteserar en moderat för att han arbeta kyrkopolitiskt, hänvisa till skövdepingsten.

  18. Mikael: Men när det gäller detta om troendedopet i Pingst håller jag inte med dig.

    Så snart en människa själv vill döpa sig bör man respektera det. Känner många som både blivit döpta och andedöpta i den åldern och som lever kvar i detta som vuxna.

    Har vi rätt att neka en ung människa att följa Jesus? Hur kan man jämföra det med ett dop som andra bestämt? Dopet måste ske när man medvetet tar ställning själv för att följa Jesus inte långt senare.

    1. Mikael Karlendal

      Lennart och Mikael (nr 2), det är jag; Mikael Karlendal, som redigerat och satt in ”nr 2” efter den Mikael som skrev en kommentar. Verkar som om Lennart blandat ihop oss.

      Jag blev frälst och döpt som nioåring, och det var ett medvetet beslut som stått sig sedan dess. Det finns säkert många exempel på dem som blev döpta i den åldern och där det inte stått sig, likväl som det finns otaliga exempel på myndiga personer som blivit döpta i vuxen ålder och där det inte stått sig. Så enbart ålder och exakt vad man är medveten om är inte ett tillräckligt argument. Ej heller om man förblir kristen eller inte. Men, jag skulle hävda utifrån min egen förståelse av Bibeln och den kristna teologin, att det är ett giltigt dop om det skett i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, vatten har använts, och personen har bekänt sig som troende innan dopet, och det skett i en av den kristna församlingen godkänd ordning. Jag inser att många följdfrågor kan komma, så jag får väl skriva ett inlägg längre fram om dopet. Men jag anser inte, att en nioåring som bekänner sig tro på Jesus och sedan blir döpt, ska döpas om vid 25 års ålder om han då hävdar att han inte visste vad han gjorde när han var nio.

  19. Bra skrivet Mikael!

    Instämmer helt i Dina ord, i egenskap av gammal pingstvän.
    Jag reagerade på samma sätt: Läs på, Brännberg!

    Man bör dessutom kunna instämma i kyrkans teologi etc
    om man är medlem och engagerar sig i kyrkan.
    Menar han att vi har samma teologi också

  20. Döptes som 8-9 åring i en pingstkyrka och hade ingen som helst aning vad det handlade om, var detta ett ickedop eller=?

  21. Tycker det är helt adekvat att ifrågasätta spädbarnsdopet, men saknar här liksom annorstädes ifrågasättandet av pingstpraxis!!!
    Då gäller det det inte spädbarnsdop, men likväl ofta barndop!!
    Det tillhör inte undantagen att 9, 10 eller 11:åringar döps!!

    Många av dessa finner man några år senare i helt andra sammanhang än inom församlingen.

    Varför inte sätta gränsen vid myndighetsåldern??

    MS

  22. Lewi Pethrus sa väl i o f s någon gång, till mångas stora förvåning, att han såg Pingst som en förnyelserörelse inom SvK, om jag inte är felunderrättad. Har för mig att det var i samband med att den förste Stockholmsbiskopen Manfred Björkqvist var på predikobesök(?) i Filadelfia på rörstrand?

  23. Jag tror att framtiden för Svenska kyrkan kan vara att vi blir en federalistisk kyrka. Och då kan pingströrelsen mycket väl vara en väckelserörelse inom Svenska kyrkan. Jag tycker att Conny Brännberg gör alldeles rätt, som stannar kvar och ser tiden an. Och under tiden kan han ju göra lite nytta i Svk. Man kan ju också fråga vilka som har byggt upp Svenska kyrkan. Tidigare generationer kristna i Sverige. Inte bara de nuvarande Svk-medlemmarnas anfäder. Jag tycker nog att alla vi kristna i Sverige, oavsett samfundstillhörighet, ska ta ansvar för vårt lands kristna arv. Med federalistisk kyrka menar jag en kyrka som är uppbyggd av olika medlemskyrkor. Jag utesluter inte att den lutherska kyrkan också blir en medlemskyrka i Svk, på sikt. Men den som lever (är ung idag) får väl se.

    Något borde det väl också betyda att vi Svk-medlemmar, som vill bevara Svk som en kristen kyrka, uppskattar den hjälp vi får av frikyrkofolket.

  24. Pingback: Rikshädaren och Kyrkan | Endtime Net Magazine

  25. Jag resonerar som du här!
    Det är märkligt att så många tänker att SvK är ”Kyrkan” på riktigt liksom… på något märkligt sätt. Förstår inte. Ska vi stå med mössan i handen när prästen kommer också 😉

    1. Mikael Karlendal

      Ja Joachim, man kan ju undra om en del anser att vi inte är kyrka/församling på riktigt! Vi kanske får börja ha romerskt toga på oss, både du och jag! 🙂

  26. Jag håller med. Utifrån artikeln (som enligt min uppfattning är en lite märklig text) tycks Brännbergs resonemang motstridigt, teologiskt sett. Han verkar ha en pragmatisk syn på det hela som leder honom till en konstig slutsats. Men jag tycker att artikeln är svår! Det vore intressant att höra Brännbergs egna version. Menar han verkligen att pingströrelsen är en väckelserörelse INOM Svenska Kyrkan? Vad menas med att han är uppvuxen med ”synen på en folkkyrka”? Är en folkkyrka samma sak för Brännberg som för Luther? Vad gör han i så fall i en pingstförsamling? Förändrar den inifrån?

Lämna ett svar till Mikael Karlendal Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.