Ett angeläget budskap till Sveriges församlingar

Jag har de senaste två söndagarna predikat utifrån Upp 2, utifrån de brev som Jesus skickar till församlingarna i Efesus, Pergamon och Thyatira. Budskapet i dessa brev är synnerligen aktuellt i dessa dagar. Svenska kyrkans motsvarighet till riksdagen, kyrkomötet, har ju fattat ett ödesdigert beslut att införa en vigselakt för homosexuella. Beslutet börjar redan få konsekvenser. Stefan Gustavsson, som är generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, lämnar nu Svenska kyrkan i protest mot detta obibliska beslut. Han gör det inte i egenskap av SEA:s ledare  eller som Credoakademins rektor, utan som privatperson. Personligen, har jag lättare att förstå Stefan Gustavsson än de som stannar kvar – och jag menar inte att slå ner modet på någon. De som verkligen vill stanna kvar och kämpa är värda all respekt, men i vissa lägen framstår viljan att stanna kvar och kämpa på ett lite speciellt sätt, det blir lite svårt att veta om det verkligen är hjältemod eller något annat. I vissa lägen är taktiska reträtter att föredra, om man vill vinna rent strategiskt. Och även de som kallar sig humanister undrar över det märkliga i Svenska kyrkans bibeltolkning.

Viktigt är också att påpeka, att detta inlägg handlar om den kristna församlingen och inte om homosexuella. Den eventuella upprördhet som någon läsare eventuellt kan tyckas finna i denna text är alltså inte riktad mot homosexuella, utan mot vissa avfallsfenomen som finns inom vissa dessa delar av det som kallas kristen kyrka i Sverige idag. När det gäller homosexualitet, så vill jag egentligen inte etikettera människor på det sättet. Bibeln delar inte in människor efter sexuell preferens. Enligt Bibeln är vi alla  människor skapade till Guds avbild, vi är också alla syndare i behov av Guds nåd och vi behöver alla omvända oss från vår synd. Den synd vi behöver omvända oss ifrån är inte alltid densamma, men kravet på omvändelse är detsamma. Det vi däremot inte behöver, är en kyrka som stryker omvändelsekravet, förnekar syndens realitet och säger att allt är väl, att orättfärdighet inte är orättfärdighet, osv. Vi behöver inte en politiskt korrekt kyrka som inte längre vill säga vad Gud säger, som inte längre vill predika evangelium såsom det är givet en gång för alla i de heliga skrifterna. Det är därför detta inlägg har en udd riktad mot felaktig religiositet, inte mot några människor med någon viss läggning.

Men, egentligen är detta inte något nytt. Villoläror har alltid funnits, frågan är vilka konsekvenser som är troende kristna i detta land borde dra av detta. Uppenbarelsebokens andra kapitel har en hel del att säga oss angående detta.

1. Församlingen i Efesus (Upp 2:1-7) får skarp kritik för att de övergett den första kärleken, att de inte gör samma gärningar som förr, och de uppmanas att tänka efter varifrån de fallit och att omvända sig. Men de får beröm för allt gott som den församlingen stått för och gjort förut – för sina gärningar, sin möda, sin uthållighet, för att de inte kan tåla onda människor, för att de prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det. Allt detta positiva beskrivs som något församlingen gjort förut, dvs detta är något de gjorde när de fortfarande var uppfyllda av den första kärleken. Men nu är risken stor, att de inte längre kommer att göra detta goda, om de inte återfår den första kärleken.

Vad var det som var så positivt? Jo, betänk församlingens tidigare historia. På 50-talet e. Kr. var Apollos  där och talade övertygande om att Jesus var Messias (se Apg 18:24-28). Paulus kom dit strax efter och bildade en församling, han satsade oerhört mycket på att undervisa den församlingen. Han stannade där i tre års tid och undervisade och förmanade dagligen, offentligt och i hemmen. Stora tecken och under inträffade och evangeliet blev sannerligen bekräftat med Andens kraft. (Se hela Apg 19 och 20:16-38). Paulus var mycket noga med att undervisa församlingen om allt, om hela Guds rådslut. Han säger:

”Därför vill jag denna dag bedyra att jag är utan skuld om någon går förlorad. Ty jag har inte varit rädd för att delge er allt som hör till Guds plan. Ge akt på er själva och på hela den hjord som den heliga anden satt er att ha uppsikt över, för att ni skall vara herdar för Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod. Jag vet att när jag har lämnat er skall farliga vargar som inte skonar hjorden tränga in bland er. Ur era egna led skall det träda fram män som förkunnar villoläror för att dra lärjungarna över på sin sida…” (Apg 20:26-30)

Han skriver ett brev till församlingen, i vilket han bl a skriver att,

”Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida vilfarelse med sina bedrägliga  påfund. Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och… ” (Ef 4:14-15)

I sitt brev till medarbetaren Timotheus påminner Paulus honom om varför han hade lämnat Timotheus kvar i Efesus vid en av deras resor:

”Redan när jag gav mig i väg till Makedonien bad jag dig stanna i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna avvikande läror och ägna sig åt ändlösa legender om förfäderna…” (1 Tim 1:3-4)

Om man läser i texten i Upp 2:1-7, som är skriven ca 40 år efter att Paulus verkade i Efesus och ca 30 år efter brevet till Timotheus, så ser vi att den församlingen verkligen hade lärt sig vad Paulus ville att de skulle lära sig. De hade prövat och förkastat falska apostlar. De får ingen kritik alls för att de släppt in eller tolererat falska läror. De hade gjort som Paulus sade. Problemet var nu, att de inte längre hade den första kärleken, den kärlek till Jesus och till sanningen som hade gjort dem till så läraktiga lärjungar, den kärlek som hade fått dem att förkasta och fördriva villolära (Jfr med Rom 1:28; 2 Thess 2:10-12 och läs gärna sammanhangen). De får dock beröm för att de avskyr nikolaiternas gärningar, vilket också Jesus gör (Upp 2:6). Dessa var en grupp villolärare.

2. Församlingen i Pergamon (Upp 2:12-17) får beröm för att de hållit fast vid Jesu namn trots svåra förföljelser. Men de får kritik för att de har några villoärare hos sig, som lär en del i församlingen att begå otukt och äta avgudaofferskött. Det är samma kritik som nästa församlingen får…

3. Församlingen i Thyatira (Upp 2:18-29) får kritik för att de tolererar villolära i sin mitt.

”Men det har jag emot dig, att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som kallar sig profet och lär och förleder mina tjänare att bedriva otukt och äta offerkött. Jag gav henne tid att vända om, men hon vill inte vända om… (Upp 2:20-21)

Villolära kan leda till två diken: Antingen till det diket där man vill tvinga de troende att vara strängare än vad Gud kräver, tvinga dem att vara heligare än Jesus. Paulus nämner sådan villoära i 1 Tim 4:1-5 och Kol 2:16-23. Det är sådan villolära som vill förbjuda äktenskap, kräver att man avstår från viss föda, som säger ”Låt bli! Smaka inte! Rör inte!” (Kol 2:21). Eller också hamnar villoläran i det andra diket, till ett liv i utsvävningar av olika slag, där man bryter mot Guds befallningar i Bibeln. Exempel på sådant bekämpas i 2 Pet 2, Judas brev, och t ex i dessa brev till Pergamon och Thyatira. I detta fallet är det villolära som dels förespråkar otukt, dels en slapphet i religiöst hänseende.

Otukt – vad det är, definieras bl a i 3 Mos 18, där en mängd förbjudna sexuella relationer uppräknas. I det förbjudna ingår bl a incest och homosexuella relationer. Läser man övriga texter i Bibeln som tar upp vad som är förbjudet, så finner man sammanfattningsvis, att sex är tänkt att äga rum mellan man och hustru inom äktenskapets ram. Allt annat är otillåtet. I Pergamons och Thyatiras fall var det med stor sannolikhet rituella samlag med tempelprostituerade som det var frågan om. Det var vanligt på den tiden i vissa gudars tempel, och ansågs inte alls onormalt.

Ätande av offerkött – var på den tiden ett mycket betydelsefullt sociala kitt. Man offrade kött till avgudar i templen. En del fick prästerna, en del brändes på altaret, en del konsumerades i templet i form av offermåltider, men merparten såldes därefter på torget som livsmedel.

Många kristna kunde nu naturligtvis undra huruvida en god kristen kunde äta kött som offrats till avgudar och som såldes på torget. Det kunde man, enligt Paulus. Men, man kunde inte som kristen delta i offermåltider i templen. Om man blev hembjuden till någon icke-kristen vän på måltid, kunde man äta allt som sattes fram och behövde inte fråga vad det var. Men om värden sade, att det var offerkött, så skulle den troende inte äta av det för värdens samvetes skull, inte för det egna kristna samvetets skull. (Läs Paulus utläggning av detta i 1 Kor 8 och 10, två kapitel!).

Ätandet av offerkött i breven till Pergamon och Thyatira syftar just på detta ätande i tempelmåltiderna, inte på något annat. Detta är otänkbart för en kristen, inte för att det skulle finnas något orent i själva maten, inte för att det skulle finnas några demoner i maten eller något annat, inte för att vi skulle vara rädda för självaste maten, utan för att vi inte vill väcka Herrens svartsjuka! Läs vad Paulus skriver som motivation:

”Håll er borta från avgudadyrkan, mina kära. Jag talar till förnuftiga människor, bedöm själva vad jag säger. Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp?… Vad vill jag säga med detta? Att det som offras till avgudar är något i sig eller att avgudar är något?Nej, men att det som de offrar offrar de åt demoner och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha gemenskap med demonerna. Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur demonernas bägare, inte äta både vid Herrens bord och vid demonernas bord. Eller skall vi väcka Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han?” (1 Kor 10:14-22)

Det handlar om vem församlingen är lojal emot, Jesus eller demonerna. Det handlar om vem en enskild individ är lojal emot. Guds kärlek tål inga rivaler. Observera, att detta har inte någonting att göra med vilka eventuella avsikter den kristne har som gör detta, det är handlingen i sig som är fel och som väcker Herrens avsky. Paulus vädjar till läsarens förnuft! Det borde vara självklart, att en kristen inte deltar i andra religioners religiösa bruk!

I Antiken, och särskilt i städer som Pergamon och Thyatira, var man tvungen att vara med i olika skrån eller gillen för att effektivt kunna bedriva sin näringsverksamhet. Dessa gillen samlades i regel i templen och åt offermåltid ihop. Alltså, en social och sammanhållande verksamhet som skapade gemenskap mellan alla de som sysslade med samma sak. Det var socialt stigmatiserande att inte delta i detta. En villolära som därför sade, att det var OK att delta i sådana måltider, var ju därför helt perfekt. Tänk frestelsen för en kristen som vet att det inte finns några andra gudar, som vet att köttet i sig är rent, som vet att det inte ”händer något speciellt” om man äter köttet, ”som vet att det bara är en tom ceremoni”, tänk frestelsen att delta och slippa den sociala stigmatiseringen, att slippa betraktas som så annorlunda, som en sekterist!

Något som är värt att notera i dessa texter i Uppenbarelseboken är, att Jesus specifikt nämner dessa två ting (otukt och offerköttsätande) som något han har emot församlingen. Han säger också att han avskyr nikolaiternas gärningar.  Vi vet strängt taget inget om dessa nikolaiter, men det var förmodligen namnet på denna villolära. Vi ser också, att Jesus kräver församlingarna omvändelse i denna fråga. Annars hotar han med straff. Det var fel av församlingarna att tolerera förekomsten av sådana som lärde ut sådana felaktigheter.

Om man rent kortfattat ska dra slutsatser av detta för vår egen tid, så är det inte helt orimligt att man tänker på dels de beslut som fattats av Svenska kyrkan att välsigna en viss form av otukt och införa en vigselakt för att bekräfta otukten, samt även på den religionssynkretism som ofta förekommer i liknande sammanhang, där de som kallar sig kristna kan delta i alla möjliga sorters yoga och meditation (av hinduiskt eller buddhistiskt ursprung), olika sorters new age-terapier, mm. Hur vissa kristna t o m kan tänka sig att delta i Ramadanfirande! Om man betänker att Jesus i breven till Pergamon och Thyatira säger att han avskyr sådant och avser att straffa allt sådant och ge var och en ”vad hans gärningar är värda” (Upp 2:23), så skulle man osökt kunna tänka på vad han skulle ha sagt om vissa sammanhang i vår tid. Kvällen är sen och jag lämnar till bloggens läsare att själva dra slutsatser om detta.

Min allmänna uppmaning till oss alla, är den som Jesus riktade till församlingen i Efesus. Låt oss gripas av den första kärleken igen och göra samma gärningar som förr. Låt oss gripna av den första kärleken pröva det som lärs ut. Låt oss kämpa för den tro som en gång för alla har meddelats de heliga. Låt oss ha en sådan kärlek till sanningen, att vi inte låter oss förledas och ej heller låter de falska ”apostlarna” härja ostört!

Allt detta som jag skrivit ovan handlar om den kristna församlingen och om hur den kristna församlingen ska vara, agera och leva. Det handlar om att älska Jesus mer än något annat, om att älska det Jesus älskar och att göra det han vill. Jesus älskar människor av alla slag. Ha umgicks med människor av alla slag. Det fanns säkert homosexuella i Jesu umgängeskrets, även om inte Bibeln nämner några sådana. Bibeln nämner i alla fall att han umgicks med prostituerade och andra som det allmänt sågs ner på. Jesus älskar alla och vill frälsa alla. Hans ord till äktenskapsbryterskan var:

”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.” (Joh 8:11)

På grund av allt detta, på grund av den kärlek han har till människor, så avskyr Jesus villolära och vill att den bekämpas. Därför att villolära förleder människor och får dem att gå evigt förlorade, och det vill inte Jesus. Därför är det allvarligt när Svenska kyrkan och Norrmalmskyrkan fattar sådana ödesdigra beslut. Det Jesus gjorde när han träffade syndare, var att han i sin kärlek gav dem en möjlighet att lämna livet i synden och få förlåtelse och upprättelse. Hur ska man kunna älska som Jesus, om man förnekar hans budskap?

21 reaktioner på ”Ett angeläget budskap till Sveriges församlingar”

  1. Gud välsigne Sverige. homosexualitet är inte en sjukdom. Homosexualitet en livsstil.!!!!!
    Djävulen har gått in i kyrkan och tvinnade biblens skrifterna . När pastor eller präst skall läsa Bibeln Corinthians1: 7:11 HUR ska han eller hon läsa den?!!! Ska dom LÄSA den up och ner ELLER ska dom låtsas att den inte finns???I Biblen!!!!!

    Ja, att vara homosexuell är inte fel, Det är ett personligt val.
    Alla har rätt att välja sin livsstil.

    JA!alla kristna som tror på Gud den Allsmäktige genom Kristus Jesus och den Helige Bibeln som GUDs ord måste stå fast vid sanningen att försvara våra tror mot alla synder.

    Bibeln säger klart och tydligt varje synd skall straffas!!!! SYND är SYND oavsett hur liten den är.!!!!

    Låt folket få veta sanningen genom att predika SANNA EVANGELIEM.!!!!
    Låt var och en för veta vad som Bibeln säger om varje Synd då är valet för var och en att avgöra.!!!!

    Sluttid är nära.Bibeln säger att många människor förgås på grund av bristande kunskap från Allsmäktige GUDS ord.!!!!

    Djävulen kom för att döda, stjäla och förstöra.!!!!

    Han ha gårt till GUDS människor VAR!!!! I in kyrkan förstås!!

    Där han REKRYTERA många SLARVIG SJÄLAR!!! ! Eftersom han vet att hans tid är redan uppe.!!!!

    Han vill få så många människor som möjligt !!!!
    .

    Så vi kristna måste bekämpa och motstå honom och han skall FLEE.
    Vi för aldrig någonsin KOMPROMISSA vår tro på någonting.!!!

    Vi måste fortsätta att be för alla människor i Sverige!!!! AMEN.

  2. Patrick Oelund

    Tack för din uppmuntran och fråga.
    1) Min personliga åsikt är, att det är förkastligt med som jag kallar det ”andliga krypskyttar” på nätet som bombarderar, trakasserar personer med homosexuell läggning med samma fyra, fem bibelverser.
    Alla både kristna och icke kristna kan dom förut.
    2) Den som vill lära sig mera har Google att söka på och kan få exegetik/teologi i två motsatta riktningar genom prästen Eskil Franck eller pastor Gunnar Samuelsson SMK.
    3) Min personliga uppfattning är att SMK la ner ett stort och gediget arbete med början för 10 år sen ungefär där alla församlingar fick frågorna att bearbeta och svara på innan en generalkonferens för några år sen. Svaret blev att pastorer och diakoner, som ville leva i partnerskap inte kunde avskiljas till tjänst. Däremot kunde en enskild församling få kalla en pastor, som lever i partnerskap.
    4) Pingströrelsen, som jag ser det, har inte vågat bearbeta så svåra frågor ens bland medlemmar.
    5) Min personliga erfarenhet är att det finns personer med annan sexuell läggning och detta kan inte debatteras i för eller emot de personerna.

    När det gäller Svenska Kyrkan, så är det länge sen de lämnade sina bekännelseskrifter. En präst eller pastor lovar inför Gud och församlingen att förkunna Gud ord vid präst/pastorsvigningen. Detta kollar jag gång på gång med en go´ vän, som är präst och kvinna. Senast igår frågade jag i telefonen, hur hon orkat alla dessa år med förfallet.(Med tanke på biskopsvigningen igår)
    – Om du visste hur mycket jag gråtit!
    Det var hennes svar.

    Mitt svar till dig är att bibeln har begrepp, som går rakt igenom från pärm till pärm. Bibeln skall inte skrivas om därför att 3 – 4 % har en annan sexuell läggning. En brudgum är en man och en brud är en kvinna och ett bröllop är ett bröllop.

    Om jag inte får tala om Lammet som bruden följer varthelst det går, så anser jag, att jag är liberalteolog och eventuellt feministteolog. Bibeln har alltid varit omodern och tidlös. Frågan är hur det skall gå till att få tala om Jesu Guds sons blod, som renar från all synd. Det finns tusen ursäkter att släta ut bibelns budskap tyvärr.
    Jesus kom för att förlåta synder och upprätta oss människor.

    Shalom
    önskar
    Gunnel Bergstrand

  3. Gunnel, du är modig. Men du som kvinna har all rätt att tala och du får inte tiga. Speciellt i cyberrymden.

    Jag förstår mig inte riktigt på hur du ställer dig i homofrågan. Är du positiv gentemot det som hänt i veckan i Svenska Kyrkan när en öppet homosexuell präst har vigts till biskop?

    Angående kvinnor som pastorer har jag förut nämnt var jag står i frågan. Jag tror att det är bättre när en man utför pastorstjänsten men vi ser att Gud bekräftar kvinnan som pastor eller någon annan tjänstegåva.

  4. Mikael Karlendal

    Förlåt mig, att jag dragit iväg från ditt ämne igen! Det går för snabbt från ämne till ämne och jag har alla debatterna på en gång i huvudet från olika ”proffs” under lång tid på nätet.

    Så enkelt är det inte att män bara debatterar rätt eller fel med kvinnliga pastorer! Stefan Swärd bara drar igång med full fart sen blir det inget mer kvar än kommentarerna från olika håll mot oss kvinnor. Samma här när du var i Uppsala och inte hann skriva.

    Angående det andra ämnet homosexualitet så finns material att hämta på nätet i två olika riktningar pastor Gunnar Samuelsson SMK eller Eskil Franck Sv. Kyrkan.

    Jag skall försöka skärpa mig och inte avbryta dina tankegångar nu om församlingen. Hoppas du återkommer, som du lovat angående teologi(och exegetik) angående kvinnor i församlingen. Om en kvinna får profetera med hukle på huvudet, vad är det då? Var kommer det budskapet från och är det undervisning genom profetian till församlingen? Vad är ett budskap från Herren?

    Shalom
    önskar
    Gunnel Bergstrand

  5. Michael

    Tyvärr är det en missuppfattning till. Mikael Karlendal är värd all uppmuntran för sin Blogg, som är så klargörande, väl genomarbetad. Jag jämnför inte Mikael som teolog med Peter Halldorf, som en annan teolog/pingstpastor utan visade bara på en enda bok: ”Andens folk – En lärjungavandring genom Apostlagärningarna”. Jag kunde hänga med teologiskt och uppskattar att få den kunskapen i Apostlagärningarna!

    Jag är inte mobbad utan vill ha mer av den typen av djupgrävning i texterna! Jag vill kunna känna igen mig i bibeln och lära mer.
    Seth Erlandsson är exeget och visar på djupet i orden.

    Wilheln Bergling har skrivit böckerna ”Tabernaklet i öknen”. Titta efter dom på en Sekund Hand butik.

  6. Hej igen Gunnel,

    Ja som du påpekar så är vi riktigt off topic nu, så Mikael för göra som han vill.

    1. Kyrkohistoria- orsaken till att bla. jag tjatar om detta- är för i dag är det populärt att hänvisa till de s.k. ”historiska kyrkorna” och indirekt deras auktoritativa tradition. Detta blir för mig lite missvisande eftersom det var reformatorerna såsom Martin Luther och John Calvin som omfattade traditionen, alltså folk som Luther och Calvin erkände inte endast en stark kyrklig tradition av biblisk tolkning, de omfamnade också detta- till skillnad från RKK som gjorde en motreformation och klippte mer eller mindre av alla rötter till sin egen tradition av biblisk tolkning. Med andra ord- när det kommer till bibel tolkning så är det protestantismen som har den historiska kristendomen och inte t.ex den Romersk katolska kyrkan. Det är huvudorsaken till att jag tjatar mycket om tradition och kyrkofäder.
    2. Kvinnliga pastorer- jag vet inte var Peter Halldorf ställer sig i denna frågan, jag vet det finns människor hos Bjärka Säby såsom Björne Erixon som är positiv till kvinnliga pastorer- men om även Peter Halldorf är positiv det vet jag inte. Men jag tror du har uppfattat debatten fel om du känner dig mobbad. Det handlar ju om Bibeln- och om Bibeln tillåter kvinnliga pastorer eller inte. Alltså inte mobbing, utan vad man uppfattar att Bibeln lär.
    Tråkigt att du dock känner dig mobbad på detta området. Tror inte det har varit meningen från nån kvinnopräst/pastor motståndare att mobba någon.
    3. Karlendal vs Halldorf- I dag är det ju väldig populärt att läsa böcker av författare som skriver om andra böcker. Själv tycker att det bästa är oftast att bilda sig sin egen bild genom att läsa ursprungskällorna, och inte andra författares åsikter som källorna. Jag har läst de flesta av Peter Halldorf böcker, och mycket tacket vara t.ex ”21 Kyrkofäder” jag är protestant den dag i dag…Ska inte säga så mycket mer, förutom att jag personlig står mycket närmare Karlendal teologisk än Halldorf, jag skulle vilja våga att säga- att utifrån de samtal jag har haft med Mikael Karlendal- och det jag har läst av honom här och på andra forum- så tror jag att jag kan säga att Karlendal är en pastor som i större utsträckning står på biblisk grund- än t.ex Halldorf.
    4. Nätet och församling: Känn dig fri :)…Då är vi två här som gillar Seth Erlandsson’s undervisning 🙂 …Berglings känner jag inte till.
    5. Se inte Bibel verser som mobbing. Ibland utgår man från att motparten läser och förstår Bibel verserna likadant som man gör själv- men så är ju inte fallet alltid. Se det i stället som teologiska diskussioner- och då måste vi ju utgå från det som är källan till våran läror om Gud- nämligen Guds Ord- Bibeln. Så ta inte åt dig.

    Vänliga hälsningar,
    Michael
    PS: Ta gärna en titt på denna: http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/10/sola-scriptura-skriften-allena.html

  7. Rubriken är: ”Ett angeläget budskap till Sveriges församlingar”
    Sen går trådarna åt alla håll…
    Michael

    1) Om jag inte behärskar indiska språk, så är jag utanför när dom pratar sinsemellan. Därifrån är det långt till ett utanförskap.
    Om teologer debatterar männens trosuppfattningar på 300-talet, så behärskar inte jag den kunskapen. Därifrån är det långt till ett utanförskap.
    Om en kille berättar öppet i en liberal kristen miljö, att han är homosexuell, så har jag väldigt lite kunskap om hans situation. Därifrån är det långt till ett utanförskap för mig på nätet i debatter.
    Med andra ord upplever inte jag något som helst utanförskap men har brist på kunskap hur andra tänker.

    2) Det finns mobbare på nätet både kristna och postkristna. Dom anonyma är värre än dom, som går ut i rätt namn. Det finns offer och jag är ett tacksamt offer som kvinna och förkunnare och bibellärare. Nu är det sagt! Jag är kvinna och predikar i tid och otid och skall enligt mobbarna tiga i församlingen, inte undervisa i församlingen och underordna mig en man. Enligt skrifterna.

    3) Nätet är ingen församling. Alltså borde en bibelkunnig kvinna få vara med i ett bibelsamtal enligt min uppfattning.Vi har åsiktsfrihet i Sverige. Det är min åsikt bara. Jag har aldrig stigit upp i en församling och sagt emot en pastor! Däremot umgås jag gärna med bibeltroende pastorer för bibelsamtal. Jag har många vänner bland pastorer i olika samfund. Min andlige far tillhörde ÖM och bodde i Norrland. Hans undervisning i skrifterna överensstämmer med Wilhelm Berglings från ett annat samfund. Mina andliga fäder tillhörde alltså olika samfund och är hemma hos Gud för länge sen. Seth Erlandsson LBK lever. Hans skrifter och exegetik gillar jag.

    4) Mikael Karlendal får mycket beröm för att han kan teologi trots att han är pingstpastor. Har du läst ”Andens folk” av Peter Halldorf? Det är teologi! Kan man ”spola” en person, som är specialintresserad av ökenfäderna?

    5) Tråden handlar om ett budskap till församlingarna. Kan någon få komma till en pingstpastors Blogg med sina frågor utan att bli mobbad med bibelverser i en viss riktning? Under mina 10 år ute i rymden är det en viss grupp som blivit trakasserade med några bibelverser. Sånt fattar inte jag! Andliga krypskyttar kallar jag dom. Det är för lite, Michael, att en varit schysst.
    (Jag syftar på Anders inlägg.)

    Shalom
    önskar
    Gunnel

  8. Hej igen Gunnel,

    Nu har jag en liten bloggpaus- men bloggen kommer igång igen nästa vecka (antagligen måndag). Men trevligt att läsa att du vill följa min blogg =)

    Svenska teologer, ja- de börjar få en ganska hög akademisk standard, det måste jag erkänna. Men själv gör jag lite skillnad mellan hög teologisk standard (i mina ögon- biblisk teologi) och akademisk (mänsklig visdom/kunskap- och man försöker anpassa Bibeln till detta) teologi. Så jag har inte så mycket till övers för dagens svenska teologer- även om det finns godbitar här och där…Däremot har jag mycket till övers för ”de gamla” såsom Lunda professorn Hugo Odenberg, eller norska som Thoralf Gillbrant (som har bla. skrevet noterna till svensk studiebibel).

    Tråkigt att läsa att du känner dig mobbad. Men hoppas du inte upplever dig mobbad i de bloggar du nu följer (Karlendal, Swärd osv).
    Kring ditt utanförskap, tråkigt att läsa att du även upplever dig stå lite utanför. Men åtminstone jag ser fram emot trevliga samtal med dig framöver.

    Gud välsigna dig också
    Vänliga hälsningar,
    Michael

  9. Michael

    En ny missuppfattning på grund av att jag uttrycker mig otydligt då. Till Anders (vem det nu är) ville jag skriva, att det är för lite att bara en, du Michael, debatterat bra i frågan.

    Till dig Michael vill jag skriva igen, att jag inte kan utländska teologer och blir utanför varje gång det länkas till engelska. Jag har en egen skala i teologi inom Sverige från KG Hammar till Ulf Ekman.

    Resten var också angående mitt utanförskap som kvinna dessa 10 år i debatter på nätet. Det är inte dig, som jag placerat som högerkristen! Det gäller en debatt, när jag gick emot Åke Greens predikan. Den var dålig enligt mig. I den debatten snappade jag upp ordet ”högerkristen” och skrev att i så fall går jag ur Kd.

    Jag avskyr dessa placeringar i skalor, som förekommit i Stefan Swärds Blogg senaste tiden och på bibelsajten från år 2000 (debattmöjlighterna stängdes 2005?).

    Visst! Det går att fråga mig varför inte jag är feminist men om feministteologin går emot Guds ord, så varför skulle jag tillhöra dom? Teologi kan vara vad som helst tydligen och tyvärr och det har gjort mig så besviken.

    Michael, jag skall börja läsa din egen Blogg. Än så länge har jag bara mött dig här, på Joachims och Stefans Bloggar. Kolla gärna här och i andra kommentarer hur vi kvinnor mobbas med vissa bibelord. Nu är det så att enligt bibelns språkbruk så ingår män i begreppet brud och kvinnor i det allmänna prästadömet.

    Gud välsigne dig!
    Hälsningar
    Gunnel

  10. Anders

    Trevligt mitt namn blir nämt i positiva ordalag för en gång skuld.
    Tack för de positiva orden- i all teologi glömmer vi nog alla rätt så ofta att se människan- vilken jag har försökt göra i just den här debatten, men inga enkla frågor.

    Gunnel:
    Vet inte helt varför du placerar mig som en ”höger kristen”. När jag hör ”höger kristen” så tänker jag på sådana som Kenneth Copeland, Ted Haggard, osv- jag har inte speciellt mycket till övers för sådana predikanter. Och om du tänker politisk- så är jag medlem av KD, men jag röster på olika partier- allt från pirat partiet till KD, jag är liberal i vissa frågor, vänster i några och höger i andra. Ser mig inte själv som en speciell ”höger” människa.
    Kring engelska- så har jag skrevet alla mina inlägg om HBTQ debatten på svenska, ta en titt: http://jdfk-kefas.blogspot.com/search/label/hbt

    Kring dina 4 punkter, det är inte så enkelt alltid- speciellt inte på nätet, här finns katoliker, protestanter, ortodoxa, post-moderna, liberala, nyandliga, lutheraner, osv osv. Men det måste väl ändå vara mer givande att ha en debatt med de som är oeniga än de som eniga?

    Vänliga hälsningar,
    Michael

  11. Anders

    Tack för ett väl genomtänkt inlägg. Det jag inte hänger med på är att Michael Helders bara blir godkänd i debatter. Det är för lite och jag kan inte engelska och har irriterat mig på alla länkar. Sen kan jag inget om högerkristna tydligen.
    Jag har precis som du skriver lyssnat till debatterna och tyvärr gett mig in i dom, som intresserad av människor och bibelintresserad och blivit missuppfattad överallt.

    1) Bland högerkristna därför att jag gått emot Åke Greens predikan.
    2)På Skutan därför att jag varit naiv och trott, att det står mer i bibeln än fem, sex rader om homosex
    3)På Credo därför att jag trodde att kvinnor är likvärdiga män i Kristus
    4)Som kvinna och kristen är jag i riskgruppen att bli nästa syndabock – ett lätt offer för mobbning. Kvinnan skall tiga. Kvinnan skall inte undervisa. Kvinnan skall underordna sig en man.

    Hälsningar
    Gunnel Bergstrand

  12. Kära vänner i Kristus, jag har följt debatten på nära håll. Lyssnat, försökt förstå. Sätta mig in. Oftast möts man av idiotiska ord som ”det förstår väl alla”, ”det är ju självklart”. Jag har hittat en enda debattör som verkligen har kunnat föra en vettig diskussion om de här frågorna: Michael Helders. Heder åt honom. Han har insett att man inte kommer någonstans genom att anta översittarrollen i den här frågan. Som jag ser det är det kyrkan själv som trasslat till det från början.
    1 Svenska kyrkan tog ställning i frågan om homosexualitet redan på 1950-talet. MOT statens hållning. Alltså att det inte var en sjukdom. Av något slag. Är vi inte överens om detta beslut. Läs inte vidare – flytta till 1940-talet.
    2 På 1970-talet var hållningen att det är helt OK att vara homosexuell – så länge man inte lever ut det. Alltså har sex. Är vi inte överens om detta – flytta till 1960-talet.
    3 När välsignelse av partnerskap infördes blev hållningen att det var ok att vara homosexuell, att ha sex och att därmed ingå i livslång troget förhållande. Är vi inte överens om detta – flytta till 1980-talet.

    Felet i debatten idag är att man ger sig på de homosexuella. Den som är homosexuell och kristen söker sin tro och sin kyrka. Lyssnar till sina lärare, teologer och präster. Utifrån dessa tar man sin ståndpunkt. Därför blir debatten meningslös. Slåss gärna med heterosexuella teologer, lärare och präster – det är där problemet är. Vad ni gör är att göra de homosexuella till syndabockar för något som ni själva skapar.

    Jag tror också att den absolut största anledningen till att beslutet om vigsel för ALLA togs var att så många högerkristna gjort uttalanden av en art som borde göra alla kristna mörkrädda. Man kan inte med hedern i behåll sätta pyskiskt sjuka, prostiuterade, judar och homosexuella i samma grupp.

  13. Eftersom det var ett väntat beslut, var jag inte oförberedd. Det har hittills inte funnits någon bred organiserad opposition, utan det har varit en mängd smågrupper, några iofs ganska stora. Men ändå små i förhållande till hela Svenska kyrkan. Det handlar nu alltså om organisationsarbete.

    Det är ju också så att vi behöver stöd från frikyrkorna, men inte kniv i ryggen av typ uppmaningar att gå ur. Det behövs samarbete inför nästa Jesusmanifestation. Bilda lokala kommittéer för samordning av resorna!

    Bilda gemensamma bibelstudiegrupper!

    (Det är väldigt tragiskt att som en Svk-medlem, som är kritisk mot delar av frikyrkornas lära, behöva vädja till frikyrkorna om hjälp med bibelundervisningen för Svk-medlemmar. Men nu finns inget val. Och det som vi inte är överens om med frikyrkorna är ju dock inte de centrala delarna av den kristna tron, som nu angrips av Svk:s ledning.)

    Beslutet om homovigslar i kyrkan försvaras ofta med argument, som är hämtade ur professor Jesper Svartviks så kallade forskning, särskilt boken ”Bibeltolkningens bakgator”.

  14. Simon: Tack för en fin förklaring. Det är helt rätt att många som sen generationer finns i frikyrkan inte känner till hur SvK funkar annat än det vi läser om.

    Det låter på Dej som Du har en genomtänkt strategi bakom Ditt beslut att stå kvar i kyrkan. All heder. Det är lite det jag menade. Att om Gud själv i oss övertygar oss om att vi ska stå kvar i ett sammanhang så ska vi självklart göra det.

    Det är rätt att vi ser på frukten vad som är av Gud. Ett sätt att se det uttalandet på är att aldrig kritisera någon kyrka eller någon präst/pastor. Gud rår ändå. Det kanske vore rätt bra? Men sen talas ändå mycket om förmaning i Bibeln och då känns det inte som om man alltid ska vara tyst.

    Jag har stor respekt för alla bibeltroende i dom s k historiska kyrkorna. Jag är en stor beundrare av Luther (sorry, Mikael, han slår än så länge högre än Calvin), jag blev mycket ledsen när biskop Gärtner nyligen dog.

    Håll ut, Simon. Är det av Gud som Du står kvar i Din kyrka så kommer det ge mycket frukt. Jag sänder en bön för Dej just nu.

  15. Tack Mikael för ditt överseende med mig förresten! Känslorna rann över en smula i morse.

    Det du skriver om att konservativa ofta inte blir mer än kyrkoherdar är helt korrekt. Samtidigt så fördelas makten i kyrkomöte, stiftsfullmäktige och kyrkofullmäktige helt genom valen. Jag ska själv sitta i kyrkofullmäktige nästkommande fyra år och det kan ingen liberal i världen göra något åt!

    Allt gott

    1. Mikael Karlendal

      Simon, jag skulle vara mycket förvånad om dina känslor inte hade runnit över med tanke på allt som hänt. Utifrån din beskrivning av ditt eget bibeltroende sammanhang, så förstår jag mycket väl att du vill fortsätta att kämpa och finnas kvar inom SvK. Kanske blir utvecklingen den att SvK kommer att fortsätta krympa radikalt, men att endast ett fåtal starka ”fickor” av bibeltroende till slut kommer att finnas kvar, och att dessa inte alls blir någon liten skara, utan kanske som du säger Sveriges största bibeltroende rörelse. En sak är säker, alla vi frikyrkliga borde ge er bönestöd och broderlig gemenskap. Endast Gud vet hur utvecklingen kommer att bli framöver. Vi får kanske ha allmän förbön att även en stor mängd präster ska börja omfatta tron (Apg 6:7).

  16. Hej på er

    Wildwest sätter kanske fingret på något som skulle kunna vara en orsak till att så många nu är så måna om att få kristna att lämna svenska kyrkan. Det enda många vet om SvK är just liberalism, högmod, synkretism osv. Inte undra på liksom.

    Jag känner inte dig wildwest, jag vet inte vilket sammanhang du tillhör eller hur stor erfarenhet du har av SvK. Generellt har frikyrkliga ofta en ganska grund kunskap (och ibland ignorans) kring svenskkyrklig fromhet, alla dess grenar och framförallt den bredd som råder inom SvK. Det är i alla fall den bild jag fått (och jag har stor erfarenhet av sveriges frikyrklighet).

    Ett exempel skulle kunna vara detta. SvK är sannolikt idag den enskilt största grupp ”bibeltroende” av alla samfund i Sverige. Över 900 präster skrev på Kalin-uppropet (och många som inte stod på listan har säkert skrämts till tystnad). Under dessa finns en stor mängd ”gräsrötter” som står stadigt i kyrkans bekännelse. Det finns en stor mängd församlingar och sammanhang (många, många fler än Klara) där människor får sina liv förvandlade av Evangeliet. Att de inte syns är helt korrekt. I en del fall beror tystnaden på att man också behållit kyrkans gamla ämbetssyn och ett organ som t.ex. Kyrkans tidning skulle aldrig lyfta fram en sådan församling eller rörelse som ett föredöme.

    Jag är själv aktiv inom en helt vanlig församling i Örebro med en fantastisk Jesus-centrerad kyrkoherde och fyra härliga präster som såvitt jag vet helt tar avstånd från beslutet i onsdags. Här får människor möta Gud i hemgrupper, alphakurser, lovsång och tillbedjan och i sakramenten. Grannar och vänner har fått lära känna Herren och tagit emot Jesus som sin frälsare.

    Är det då inte meningslöst att stanna kvar, även om slaget vore förlorat som du misstänker Mikael? Fortfarande möter SvK massor av människor, väldigt många av dessa behöver få höra om Jesus. Om ”bibeltroende” lämnar och tvår sina händer så kommer människor att förledas. Människor som inte hade behövt bli det. Även om allt är dömt att skrumpna bort och dö.

    Men frågan är om det verkligen är förlorat? Jag tror definitivt inte det. För det första kommer inte det som inte är av Gud att bestå i långa loppet. Det som inte är välsignat av honom kommer till slut oundvikligen att tyna bort. På så vis är det självsanerande. SvK krymper också kraftigt.

    Mycket av det tråkiga som händer inom SvK att härledas till att hon är helt i händerna på sekulära politiska partier. Ett regelrätt vansinne. Liberalerna är starkt sammankopplade med partierna helt enkelt pga att partierna går liberalernas ärenden (därför har t.ex. liberala och politiskt obundna ÖKA inte blivit något större succé).

    SvK är också en starkt krympande kyrka och vi står inför ett eskalerande medlemsras där alla kurvor pekar nedåt och förstärker varandra. Detta är något som slår direkt mot de politiska partierna. De som lämnar eller väljer att inte går in är framförallt vanliga sekulariserade medelsvenssons (om det nu inte blir strömhopp av ”bibeltroende”). Valet i september bekräftade bara detta. Alla stora politiska partier tappar tusentals röster. Kr ligger still och Frimodig kyrka ökade ca 80% (ca 35000 röster). Tiden och medlemstappet talar alltså oundvikligen för de ”bibeltroende”, även om det tar tid och kommer att vara kämpigt.

    Svenska kyrkan lär nu ut en villolära och det är otroligt allvarligt. Jag kan överhuvudtaget inte se beslutet om äktenskapet som ett giltigt beslut, eftersom SvK inte har någon möjlighet att ta det. Samtidigt är det en frälsningsfråga för ett fåtal människor, och villfarelsen är inte av sådan art att man helt kan döma ut SvK som kristen kyrka, även om kyrkans beslut att gå emot vad som trotts av alla överallt kan komma att föra henne mot ännu allvarligare avsteg i framtiden. Någonstans går naturligtvis en gräns. Även för mig.

    Att Stefan Gustavsson lämnar tycker jag är konstigt eftersom han själv deklarerar att han inte bytt teologi, att han kommer att fortsätta fira gudstjänst i SvKs ordning, kommer fortsätta engagera sig för att befria kyrkan osv. Det enda som jag ser att han med säkerhet åstadkommit är en röst mindre på Frimodig kyrka i nästa val. Hans ”protest” har jag svårt att se att någon i SvKs ledning skulle ta notis om. Men jag hoppas att jag har fel.

    Jag kan tänka mig att det är ett lätt beslut att lämna SvK eller att uppmana andra att göra det om man som wildwest bara ser avfall, synkretism osv. Det är betydligt svårare för oss alla som kan se vilka frälsningsunder Gud utför genom sin bristfälliga kyrka, och som är kallade att tjäna honom där.

    Allt gott

  17. Förstår inte Din upprördhet, Simon! Det känns mer som Du har en kärlek till kyrkan/historien/traditionen än till kyrkans Herre. Jag har lämnat kyrkor av betydligt mindre långtgående orsaker än den väg SvK har slagit in på. Vilket inte känns bra, men jag vill inte buntas ihop med sammanhang som jag tar starkt avstånd från.

    Ni 10% bibeltroende, om det nu är så, ni syns inte, hörs inte, jag skulle inte kunna räkna upp en enda luthersk kyrka i Sverige som jag skulle rekommendera, med undantag av Klara kyrka i Stockholm, som nu är självständig. Enda anledningen jag ser för en svenskkyrklig att vara kvar är ett klart tilltal av Gud själv och då får man vara beredd på hårt arbete, lidande, men kanske Gud reformerar kyrkan underifrån/inifrån genom såna personer. Annars visar historien klart o tydligt att kyrkor som förlorat sin första kärlek dör och andra uppstår istället, tyvärr i ett kretslopp fram till våra dagar.

    Antag att Du träffar mej och jag får veta att Du är kristen och går till Svenska kyrkan. Tyvärr är det första jag kommer tänka att detta är en liberaltroende som applåderar homosexuella äktenskap, religionssynkretism och allt annat som jag inte kan stå för. Antag att Du sagt att Du gått ur kyrkan pga det som hänt och att en grupp på Din ort format en ny församling. Det skulle inge stor respekt och nyfikenhet.

  18. Ta gärna del av:
    [ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare!-Del 1Vi talar knappt om synd i kyrkan, och nämner nån ordet synd i en predikan så ser vi kristna ut som rossiner i ansiktet!- Men AJ! Vilken fruktansvärd synd just homosexualitet är!- Oj, det är våran ärkesynd!- Som om homosexualitet var den ända synden i hela världen!
    Om sådant här attityd är jag helt säker på att Jesus Kristus säger:  Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare!-Ni försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra

     
    Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare!-Del 2 Vi kristna har satt oss själva i en mycket svår situation. Homosexuella har propagerad för lika rättigheter, och de har ofta kört på känsloargument såsom t.ex ”när ska ni kristna sluta att förtrycka oss?” eller ”borde inte alla människor ha lika rättigheter?”
    Vi kristna har oftast svarat ”Bibeln fördömer den homosexuella livsstilen” eller ”tillåter vi sådana här sexuella böjelser så blir nekrofili och pedofili nästa”.
    Detta i längden har ju lett till att HBT rörelsen inte endast kämpar för att få respekt av kristna, utan har direkt eller indirekt börjat kämpa för ett sekualiserad samhälle och kyrka. Av den anledningen att de upplever det är det enda sättet de verkligen kan få ett samma människovärde som heterosexuella.
    Vilket i sin tur har ledet till en ännu hårdare debatt strategi från oss kristna…ja det hela blev en ond cirkel! Och funderar man lite, så är det inte konstigt att vi konservativa kristna förlorade debatten om samkönade äktenskap i Svenska Kyrkan.
    ]

  19. Dags att tala ur skägget Mikael. Vilket ”något annat” är det du syftar på?

    De högljudda och stolta ropen som skallar om att de kristtrogna i SvK ska lämna gör mig nästan lika upprörd som det tragiska beslutet förra veckan.

    Svenska kyrkan samlar stora mängder människor till gudstjänst, långt många fler än i era samfund. Svenska kyrkans arbete leder i just denna stund till att människor omvänder sig till Gud och bekänner Jesus som sin frälsare och Herre. Svenska kyrkan förkunnar på många platser ett rent och klart evangelium för människor som ännu inte lämnat sina liv i sin frälsares händer. Ändå tar ni er friheten att från ert håll mana troende att lämna allt och ge upp och lämna alla de människor SvK möter i liberalernas händer.

    Bekämpa gärna liberalismen och individualismen i Svenska kyrka. Bekämpa INTE de som håller fast vid Bibel och bekännelse och bed för dem istället för insinuera att deras motiv i själva verket skulle vara klandervärda.

    Detta är skrivet i affekt och i besvikelse. Ha det i åtanke…

    1. Mikael Karlendal

      Simon, jag förstår din affekt. ”Något annat” syftar på saker som felbedömning av situationen, en alltför blåögd eller naiv uppfattning om de egna möjligheterna, kanske rent av dumdristighet (fast det tycker jag är att ta i) mm. Jag som står utanför SvK och inte har så lång historia inom det sammanhanget (jag har faktiskt en viss svenskkyrklig historia) kan faktiskt tycka, att det verkar som en totalt omöjlig uppgift att vända Svenska kyrkan som helhet till något positivt. Om ni är 10 % aktiva, som är verkligt bibeltroende, men ingen av er har någon ledande position, ingen av får någon chans till det, eftersom ni har fel åsikter, hur tror ni då att ni ska vända skutan? Dvs, ingen av er som har en stark bibeltro kommer att bli något mer än kyrkoherde på sin höjd, men med utan inflytande över större frågor i stiften… rätta mig om jag har fel. Jag önskar att jag hade fel.

      Jag skriver inte detta för att trycka ner någon som ändå vill försöka, ett visst hjältemod är det dock, men ibland leder vissa hjältemodiga handlingar endast till en meningslös död på slagfältet, om jag får använda den bilden. Ibland är ”hältemodiga” handlingar kanske mer ett uttryck för att man helt missbedömt situationen och nästan är dumdristig eller naiv. Det hade varit bättre att göra en taktiskt reträtt. Försök förstå, jag bekämpar inte er bibeltrogna inom SvK. Jag skulle gärna vilja stödja er, om jag visste hur. Men, jag kan samtidigt inte låta bli att fundera över oddsen, och eftersom jag inte är känslomässigt lika involverad, så kanske mina tankebanor ser lite annorlunda ut. Jag vet att det också händer mycket gott inom SvK – därför är jag väldigt kluven inför det jag skriver här och därför vill jag trots allt inte alltför tydligt skriva att ni SKA lämna, kanske är det bra att stanna kvar. Men, som utomstående prövas tron.

Lämna ett svar till Michael G. Helders Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.