Konstaterar när jag läser Dagen idag, att frågan om huruvida samfunden ska viga homosexuella par än så länge inte väckt någon djupare genklang hos de olika samfunden. Endast Svenska kyrkan och Judiska församlingen i Stockholm är hittills entydiga på att de ställer upp på saken. Svenska Missionskyrkan är så splittrad, att lösningen kanske blir att varje församling får besluta själv hur man gör.
Debattens vågor lär gå höga ett bra tag framöver. Vi får hoppas att förnuftet ska segra till slut. Det är ingen mänsklig rättighet att bli vigd i en kyrka, ej heller att få Guds välsignelse för vad som helst. Yttrandefrihet och religionsfrihet är oerhört centrala och viktiga saker och det ska vi hålla fast vid å det allra bestämdaste. Ingen ska tvingas handla mot sin djupa religiösa eller livsåskådningsmässiga övertygelse. När det gäller religion handlar det väldigt mycket om att leva och låta leva. Det betyder dock inte att man kan ställa krav på andra, att de ska applådera och positivt bekräfta det man själv håller på med. En kristen kan inte ställa krav på ateister att de ska applådera den kristna tron och församlingen, en ateist kan inte heller göra motsvarande. Homosexuella kan därför inte heller ställa krav på att kristna församlingar ska uttala Guds välsignelse över den homosexuella livsstilen eller understödja den. Alla vi som lever i ett pluralistiskt samhälle måste acceptera att andra tycker annorlunda, att alla inte applåderar det jag tycker eller det jag gör. Man får inte ropa ”kränkt”, så fort någon kritiserar det jag tror eller gör, eller inte vill sätta OK-stämpel på det. Våld mellan olika grupper är dock alltid fel och måste fördömas kraftfullt.
Det finns därför ingen anledning för alla dessa olika kyrkor och samfund att bara för att riksdagen fattat ett beslut som inte hade stöd i folkflertalet, utan endast hos massmediaflertalet, att genast vika pannan i djupa veck och vrida sig utan och innan i vånda över hur man ska göra i denna situation. För de kristna samfunden är detta ett enkelt beslut: Gud välsignar inte homosexuell livstil, och det ska inte vi heller göra.
Sedan konstaterar jag också, att Göran Hägglund fortsatt får på pälsen från s k kulturhåll.Nu senast är det författaren Jörgen Lind som i en debattartikel i Dagen är kritisk mot Hägglund. Allt är inte dåligt i hans artikel, tvärtom skriver han en hel del bra saker, men helt plötsligt säger han emot sig själv och anklagar Hägglund för att vara föraktfull mot folket! Det är en märklig vändning! Tidigare har nämligen Lind uttalat sig varmt för olikhet och skillnader i uppfattningar, nu får Hägglund plötsligt en loska rakt i ansiktet för att han har mage att kritisera delar av kultureliten! Så mycket var Linds vurmande för skillnaden värt!
Till sist, den ständigt aktive Stanley Sjöberg är nu församlingsföreståndare igen! Denna gång på webben. Det är bara att önska honom lycka till och Guds välsignelse!
”våld mellan olika grupper” menar du att skinheads slår ner homosexuella? Hur kan det vara våld MELLAN grupper?
Är inte detta ett tydligt exempel på att kristna så ofta ser grandet i andras öga, men inte bjälken i sitt eget. Alltså i överförd bemärkelse. Bara för att Hägglund och KD är motståndare till vigsel för alla (både i kyrkan och borgerligt) – så är allt han säger bra, till och med samarbete med SD. Jag kan bara hålla med Jörgen Lind.
Jag vill också påpeka för Mikael Karlendal att välsignelse av partnerskap redan görs i Svenska kyrkan – inte för vad som helst, utan för ett kärleksfullt förhållande. Den frågan är utagerad, liksom partnerskap, adoption, vigsel av frånskiljda osv osv.
Det blir väldigt intressant att se vad nästa moralfråga blir för de högerkristna? Nu när ovanstående saker plus abort, otrohet, sex utanför äktenskapet och dylikt är sopat under mattan av dessa renlevnadsivrare.
Skrev om detta här: http://helapingsten.wordpress.com/2009/09/24/varfor-har-kyrkan-ens-vigselratt/