Förtydliganden och fokusering

Det pågår en kraftig debatt just nu på ett flertal bloggar och främst på Stefan Swärds blogg, se bl.a. Det började med en diskussion om huruvida en kristen kan delta i Ramadanfirande (alltså delta (på engelska observe) som om man vore muslim, inte att bedriva kristen fasta och förbön om muslimer frälsning samtidigt som Ramadan pågår). I den debatten skrev Pekka Mellergård, rektor för Örebro Teologiska Högskola (tillhörigt EFK) en kommentar på Stefan Swärds blogg, där han ifrågasatte att det är rätt och riktigt att Stefan Swärd uttalar sig fritt som han gör på sin blogg (Mellergård har härefter fått ytterligare utrymme på Swärds blogg för att utveckla sina tankar).  Detta vållade en hel del uppmärksamhet och upprördhet på grund av det mycket märkliga i situationen. nämligen att en högre tjänsteman inom EFK så öppet försöker tysta ner samfundets ordförande och hindra honom från att driva debatt i teologiska frågor. En av dem som reagerat kraftigt på detta är jag själv.

Det hör  till sakens natur att det lätt kan uppkomma lite väl kraftiga känsloyttringar i vissa debatter, och så har det blivit denna gång. Eftersom jag vet att några rader av det jag skrev i mitt senaste blogginlägg har uppfattats som  stötande av vissa, så vill jag i detta inlägg förklara och förtydliga det som citerats från mig och av somliga uppfattats som lite väl kraftfullt. Samtidigt vill jag också försöka återföra fokuseringen på vad denna diskussion egentligen borde handla om, enligt min uppfattning. Ingen av oss som deltar i debatter är felfri och absolut inte jag själv.  Jag kommer här endast att ta upp de uttalanden jag gjort som jag sett citerade av Pekka Mellergård.

Jag skrev i mitt inlägg, att Pekka Mellergård (PM) i sin kommentar till Stefan Swärd, inte ser några ”som helst problem att delta i Ramadan, vad klassisk kristen tro säger, vad Bibeln säger i denna fråga, tycks honom helt främmande!” Denna mening tycks ha uppfattats som grovt övertramp av somliga. Men, jag menar att jag personligen, när jag läste PM inte kunde hitta någon nämnvärd teologisk tankegång, inte något seriöst resonemang kring vad Bibeln eventuellt kan säga i frågan, utan han tycks välja en ståndpunkt och argumentera för den som om Bibeln inte är relevant i sammanhanget. Att jag uppfattar det så, beror på att både jag och Stefan Swärd (och många andra) har gett bibliska och teologiska skäl till varför vi inte kan tycka att utövande av Ramadan är förenligt med god biblisk tro. Om PM hade ansett att Bibeln är relevant, borde han inte då i första hand engagera sig i en diskussion om detta, i stället för att ifrågasätta Stefan Swärds rätt att uttala sig?

Jag skrev i mitt inlägg en stilla fråga om teologerna på Örebro Teologiska Högskola (ÖTH) vågar säga något annat än sin rektor. Det uttalandet anses också grovt! Frågan är: Varför då? Jag menar, om rektorn på ÖTH skriver bloggkommentarer där han i praktiken visar att han vill tysta ner samfundets ordförande, där han vill hindra Stefan Swärd från att skriva vad han vill på sin blogg. Om denne rektor anser att Stefan Swärd ”stryper debatten” därför att han lägger fram sina egna åsikter, för att han driver den teologiska linje som samfundet faktiskt säger sig stå för, om denne rektor också säger att han egentligen inte vill föra fram detta offentligt, utan hellre i mer slutna rum (det var Stefan Swärd som insisterade på att de skulle föra sin debatt vidare på hans blogg), är det då ett grovt övertramp att ställa en fråga i vilken jag undrar över hur det står till med yttrandefriheten i det slutna rummet ÖTH? Finns det inga fler som undrar?

Jag skrev i mitt inlägg: ”Det EFK  egentligen behöver i en tid som denna är en ledare som Stefan Swärd, som vågar ta bladet ur munnen och peka med hela handen! Pekka Mellergård borde återgå till läkarjobbet, där gör han förmodligen mer nytta.” Detta har också ansetts som grovt. Det var skarpt formulerat, möjligen onödigt skarpt i stunden, men till syvende och sist kanske det till slut ändå kommer att handla om det! Läs Stefan Swärds senaste blogginlägg som jag länkat till ovan. Men det var definitivt inte avsett som en förolämpning! Jag tror nog mer att grovheten här ligger mer i betraktarens ögon. För betänk:

Om mitt ovanstående uttalande var onödigt skarpt, så var det trots allt ett uttryck för vad jag känner. Jag blir  upprörd när jag upplever att yttrandefrihet och trosfrihet är hotat. Jag blir upprörd när vissa försöker strypa debatten, för att ”fel åsikter” kommer fram. Jag blir upprörd, när företrädare för en viss ”teologi”, i gränslandet mellan evangelikal tro och liberalteologi – en del skulle säga att det redan gått över gränsen, när vissa sådana företrädare påstår att motsidan i debatten försöker strypa debatten bara just på grund av att de uttalar sig! Kanske, borde jag skrivit att PM ”borde fundera över sin egen roll” i stället för att skriva att han borde återgå till läkarjobbet. (Sen har jag också alltid undrat över varför man anställer en läkare som rektor för en akademisk teologisk utbildning. Finns det inte någon med teologisk skolning som kunde ha passat bättre? Är det konstigt att undra över det? Är jag månne ensam med denna fråga?)  PM:s agerande i denna debatt, just det faktum att han ifrågasätter Stefan Swärds rätt att säga vad han vill, och ifrågasätter (med förtäckta ord) om han har förtroende att fortsätta som EFK:s ordförande, gör att jag trots det skarpa i mitt uttalande ändå inte kan tycka att det var så grovt. Om man läser Stefan Swärds senaste inlägg, som jag länkat till ovan, så kan man se att utvecklingen redan gått så långt att det jag skrivit redan kan vara passé och inaktuellt. Om man gör jämförelsen med hur det fungerar i företagsvärlden om en liknande situation uppstår där, att en ledande hög tjänsteman offentligt ifrågasätter styrelseordförandes roll och rätt att uttala sig, så kan inte båda sitta kvar på sina poster. Är mitt uttalande så grovt i ljuset av detta?

Diskussionen som nu handlar om Pekka Mellergård kontra Stefan Swärd handlar, enligt min mening, egentligen om vilken teologi som borde styra EFK, och i längden även andra närstående samfund. Allt prat om olika bloggares verkliga eller inbillade övertramp i debatten är egentligen en avledningsmanöver som tar bort fokus från det som borde vara det viktiga i debatten, nämligen den om teologin. Felaktig teologi, felaktig lära är betydligt farligare för den kristna församlingens liv än svordomar i kyrkan (även om dessa också bör stävjas). Om Stefan Swärd skulle avgå som ordförande för EFK på grund av att han skulle sakna förtroende, en tanke han själv lyft fram i ovan anförda inlägg, så beror det ytterst på att företrädare för en viss teologi i gränslandet mellan evangelikalism och liberalteologi har nått så stort inflytande inom EFK att detta är konsekvensen. Då är frågan inte om, utan när EFK går samma väg som Svenska kyrkan har gjort när det gäller urvattning och förflackning, och då är avfallet ett faktum. (De som tillhör Svenska kyrkans mer bekännelsetroende falanger får ursäkta mig här, men jag vill inte att andra ska behöva lida samma saker som ni.) Observera, att jag säger inte att vi är där än eller att det skulle inträffa de närmaste åren, men jag säger att trenden är oroväckande. Om någon skulle sagt detta till mig för ett halvår sedan, så skulle jag avfärdat det som onödigt alarmistiskt och överdrivet. Saronförsamlingens i Göteborg agerande blev ett bryskt uppvaknande, och PM:s inlägg i debatten har på ett övertydligt sätt skakat om mig.

Om någon tycker att jag uttrycker mig skarpt ibland, så är det förhoppningsvis mot felaktig lära jag uttrycker mig skarpt och inte mot personer i sig. Om jag uttrycker mig skarpt ibland i bloggkommentarer, så är det oftast för att jag försöker vara kortfattad.

Men ibland leder läromässig konflikt till att personfrågor uppstår, och att Stefan Swärd mer eller mindre ställer sin plats till förfogande (eller åtminstone väcker den tanken) är ett tydligt exempel på detta. Och det är ingen bloggkommentator med grova ord i sin mun som orsakat detta. Det är teologi det handlar om! Och därför måste vi ta i de här frågorna. Det går dessvärre inte att sticka huvudet i sanden och säga att vi bara ska älska varandra och prata om Jesus! Det fungerade inte så på Nya testamentets tid, och det gör det inte nu heller. Just nu pågår en diskussion hit och dit om vissa bloggkommentatorer uttrycker sig för grovt eller inte och vad man ska göra åt det. I sammanhanget är det en sidodiskussion. Frågan om vilken teologi som ska forma våra frikyrkosamfund i Sverige framöver är en betydligt viktigare fråga. Och då bör man inte låta sig förledas av annat i och för sig viktigt (om ton och saklighet) till att glömma det riktigt centrala, om teologin.

Allt står inte väl till i svensk frikyrklighet!

Övriga länkar:

Dagen 1 och 2

14 reaktioner på ”Förtydliganden och fokusering”

  1. Pingback: Vad ska man egentligen tro? « Michaels Blogg

  2. Pingback: Är Rom och Mecka redo att tillbe samma Gud? « Michaels Blogg

  3. Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Joel Richardson om att fira Ramadan

  4. Mikael, det är verkligen något jag helt delar din uppfattning. Det är också något vi har pratat om, men tillträdet är inte alltid så lätt att få. Men som sagt – den åsikten delar jag helt och fullt!

    Allt gott
    Fredrik

  5. Hannu,

    jag har inte på något sätt sagt något om vad jag står i Ramadan frågan, så gör inte det generalfelet som jag menar att många har gjort i denna diskussionen – skriver/läser in hållningar hos Pekka (och hos mig i detta fall) som vi inte har. Det är orsaken till att jag skriver om att mötas personligen. Där tycker jag Mikael gör rätt när han skriver och säger ”i denna fråga” eftersom han inte känner Pekka. Det är orsaken till att jag menar att man skall träffas och samtala. Det är för många i denna diskussion som avfärdar andra och säger att de är liberal teolog. Hur kan man veta? Vad är det? Är jag det? Är jag inte det – hur kan du veta?

    Jo, man kan diskutera det som Mikael har gjort för det är ”denna fråga” men inte säga att NOD, Pekka, ÖTH är på väg åt fel håll. Känner ni dom? Har ni mött dom? Vet ni hur många timmar en sån lärare som Lasse Johansson lägger ner på att samtala med andra religioners företrädare och berätta om Jesus? Vet ni i hur mycket Mikael Tellbe studerar bibeln för att ta reda på vad den säger in i vår tid? Mfl. mfl. Det blir för mig som känner dessa och deras kärlek till Kristus och bibeln mycket märkligt att avfärda dem som liberalteologer, postmoderna eller vilket nedvärderande ord man nu vill använda. Detta gäller nämligen också i allra högsta grad Pekka. (och Stefan Swärd också för den delen)

    Allt gott
    Fredrik Wenell

    1. Mikael Karlendal

      Tack Fredrik för din kommentar! Jag svarar, även om den inte var direkt till mig. Jag känner till Lasse Johanssons arbete lite grann, och Mikael Tellbes också lite grann. Något jag saknat (jag vet inte om jag är orealistisk och ute och cyklar här) är att få se mer av det i form av artiklar i de större svenska dagstidningarna, debattartiklar, kulturartiklar, bokrecensioner mm. Dvs i tidningar som SvD och DN som läses över hela landet. Jag följer ju inte Nerikes Allehanda, men ibland de rikstäckande. Finns det någon möjlighet att få teologer av den kalibern att synas mer i den allmänna debatten, att träda upp som evangelikala kristna företrädare? Detta är något jag saknat i många år och det har inget med aktuella diskussioner att göra. Går detta eller är det så enkelt att även anställda teologer har så mycket vardagsbestyr på sina jobb, att de helt enkelt inte har tid? För om det är så, borde kanske huvudmännen se till att möjlighet bereds. Möjligen tycker du att detta redan sker, men i så fall vill jag ha det ännu mer…

  6. Lite svar till Fredrik Wenell. Jag har full förståelse för att de kristna, som lever i muslimska länder tar hänsyn till landets kultur, även om man inte deltar i själva religionsutövning som Ramadan. Men nu handlar det om kristna, som lever i länder, som har haft tydlig kristen kultur. Här kan de kristna med frimodighet visa för sina muslimska vänner hur vi firar jul, påsk och pingst och andra kristna helgdagar. De kristna ska vara rakryggade kristna, som inte behöver skämmas för sin tro eller hur?

    Historiskt sett är dessa diskussioner endast förvirrat prat, när man har tappat bort det viktigaste, Frälsningen i Jesus Kristus. Den moderna EFK:are är så in i bomben kulturförstående, att man undrar vad han eller hon egentligen tror? Säger Kyrkans historia ingenting? Tillbaka till våra kristna rötter, Augustinus och reformationen, där det finns liv! Då diskuterar man inte längre om Ramadan…

    Det är bara ett fult knep att fråga: Känner du den och den personligen eller Har du träffat den och den. Man bör kunna samtala öppet, när det gäller offentliga personer såsom Pekka Mellergård är, utan att man är personlig bekant med dem. Fredrik, då blir samtalen väldigt begränsade eller hur? Menar du på allvar vad du har sagt, då betyder det, att denna bloggpost INTE kan ta upp denna debatt.

  7. Mikael Karlendal

    Det är natt kl 2. ”Gud hjälper när morgonen gryr,” skrev jag förra natten i Stefan Swärds Blogg.

    Nu är det 10 år sen jag fattade obehaget i Sverige med något i luften om olika bibeltolkningar. Då fattade jag inget varför det kom en bibelöversättning till utöver den som andra arbetat med under 30 år.
    Jag sprang som en skållad råtta (om uttrycket tillåts här) mellan olika pastorer i olika samfund och frågade vad teologi är för något och vad historisk-kritisk bibelsyn innebär.

    Fortfarande är det så att summan av Guds ord är sanning och alla hans domar är rättfärdiga. Vår kunskap är ett styckverk fortfarande. Nu gäller det att vi är rädda om varandra som Kristi kropp. Vi skall inte säga: ”Jag behöver dig inte om någon medlem!”

    Tack, Mikael, för att du vågade lägga dig i.

    Shalom!

    Gunnel

  8. Hej!

    Jag blir bara lite konfunderad. Vad exakt är det i Pekkas hållning ni är så oroliga för (mer än att han har mer erfarenhet av att leva i muslimska länder och missionsländer än de flesta som är så arga på honom) och vad är de ”liberala” hållningarna hos honom? Har ni en aning om vad Pekka står i de frågor ni är så oroliga för? Vad menar ni med ”liberalisering”? Vem och vilka står för det och hur tar det sig i uttryck? Känner ni Pekka – har ni träffat honom, samtalat med honom som ger er anledning att vara oroliga?

    Lev väl i Guds nåd!
    Fredrik Wenell

    1. Mikael Karlendal

      Fredrik, välkommen till bloggen! Jag svarar bara för mig själv (det är väl inte bara mig du kallar ”ni”). Jag anser att en kristen inte kan delta (eng. observe) i Ramadan och har argumenterat för det i tidigare inlägg (Det är en annan sak om en kristen håller en kristen fasta under samma tid som Ramadan pågår). Förutom det (att jag alltså inte är överens med Pekka i den frågan) vet jag inget om Pekkas teologi. Det som fick mig att reagera mest var hans ifrågasättande av Stefan Swärds rätt att tala fritt på sin blogg. När jag läste Pekkas första kommentar om detta, tappade jag allvarligt talat hakan och hade svårt att tro att det var sant. Vad skriver karln! Nu vill jag inte vidare blanda mig i de samtal som måste föras mellan honom och Swärd och eventuellt andra. Det räcker med att läsa det på Swärds blogg. Jag känner ingen av dem personligen, men har uttryckt min reaktion över Pekkas tilltag. Nu är det möjligt att Pekka faktiskt är en utmärkt rektor, förträfflig person, en teollgiskt bevandrad lekman av stora mått, men det aktuella tilltaget var inte bra.

      Men, om man tar den synen på Ramadanfirande, om man tar förändringen när det gäller medlemskap i Saron, om man ser den ilska och upprördhet som många har över att någon ens tar sig för att kritisera detta, och diverse signaler som antydningsvis dyker upp hos en del bloggare, så skulle man kunna se dessa enstaka saker som symtom på en underliggande teologisk förändring, och som jag uppfattar till det sämre. Det är därför jag använder uttrycket ”gränslandet mellan evangelikalism och liberalteologi. Just i denna fråga hoppas jag innerligt att jag har fel, och du som känner EFK bättre kan kanske avfärda mig som alarmistisk, vilket jag skulle gjort för ett halvår sen, men i dagsläget tycker jag mig ana en negativ förändring. Jag ”anar” alltså, att ”Saronsymtomet” och den oproblematiskta synen på att observera Ramadan är som toppar av ett isberg. Men, Fredrik, du kanske kan lugna mig? 🙂

  9. Mikael, tack för ditt skrivande! Tack för att du vill väcka de frikyrkliga att ha fast teologi! Här ser man frikyrklighetens problematik, man saknar fasta ramar och ordning. Vem representerar EFKs ”rätta” lära? Vem har rätt att uttala om vad? Frikyrkligheten har blivit mer och mer lik SvK, att kyrkan ska vara ”folkkyrka”, dvs den rätta läran är inte den absoluta grunden, utan kyrkan ska styras demokratiskt av folket och folkets tyckande kan skifta.

    EFK har här ett område att jobba med: Att ha tydlig ordning och att man bearbetar fram grundläggande teologi, som alla församlingar inom EFK ska följa, om de ska räknas som EFK-församlingar. Jag har tyvärr inte så stor tro på att något sådant skulle ske, nej, utan liberalismen kommer kraftigt öka och alla slags tro kommer att accepteras.

    Jag menar, att fira det ena eller det andra har inte i grunden så stor betydelse. Paulus bekämpar judaisterna i Kolosserbrevet. Som kristen är jag helt fri. Men kristenheten har stark historia och vi har firat de kristna högtiderna över tusen år i vårt land. Sverige är inte ett uttalat muslimskt land kulturellt. Det är helt förvirrande att kristna bekännare skulle delta i muslimsk fastemånad med anledning att bli god vän med muslimer! Vilka signaler sänder sådant sätt att ”missionera”? Precis tvärtom, att de kristna är intresserade av islam! Vad har den kristnes ramadan-fasta för betydelse? Detta är totalt förvirrat. Pekka Mellergård och liknande har inte tänkt genom sin tro i relation till handlingar i främmande religioner.

    Eller menar EFK, att Sverige ska strunta i det kristna kulturella arvet och betrakta Sverige neutral i fråga om religion precis som de ateistiska krafterna vill. Det är bara att beklaga den liberalisering, som går genom hela frikyrkligheten.

  10. Som pingstvän med viss erfarenhet av studier på ÖTH har jag tidigare deklarerat att mitt förtroende för EFK är större än vad jag känner inför något annat svenskt samfund. Pingst-ffs inräknat.

    Känner mig lika omskakad som du.

  11. Du kan verkligen föra pennan!
    Var egentligen detta jag också önskade få sagt genom min första kommentar på Swärd’s blogg, men då bla. mina bloggkommentarer har blivit använd precis som du påpekar som en avledningsmanöver (vilket alla borde förstå)- så önskade jag dock uttrycka mig ytterst försiktigt, och i generella termer så ingen återigen kunde använda t.ex min starka åsikter som en ursäkt.

    Fast ibland kan detta leda till det bättre. Efter ”shocking message” predikan av Paul Washer blev han utestängd från sydstatsbaptisterna, och tror inte han har blivit välkomnad tillbaks till den berömda ungdomskonferansen. Dock blev han åter välkommen tillbaks till sitt samfund, eftersom det bröt ut väckelse efter den berömde predikan. Och i dag, är det ju faktiskt två väckelser man kan skåda i USA, den ene är Emrging Church med allt ifrån Rich Warren till Rob Bell, medan den andra är de reformerta (John Piper, Paul Washer, MacArthur etc) som åter har börjat ta Bibeln på blodigt allvar, båda grupper växer markant, och det som skiljer dem är att i ena gruppen är allt subjektivt, medan andra grupper önskar fasthet i sina läror.

    ”The two hot theologies today are Reformed and emerging. Reformed theology offers certainty, with a masculine God who names our sin, crushes Jesus on the Cross for it, and sends us to hell if we fail to repent. Emerging theology offers obscurity, with a neutered God who would not say an unkind word to us, did not crush Jesus for our sins, and would not send anyone to hell.” Mark Driscoll
    http://www.christianitytoday.com/ct/2006/julyweb-only/127-52.0.html

Lämna ett svar till Michael G. Helders Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.