Semster, segling, nattvard, flumliberaler, mm.

Jag vill härmed meddela alla bloggläsare att jag nu är på semester. Fem veckor! Förmodligen kommer jag att skriva ett antal blogginlägg i alla fall. Håller just nu på att läsa ett antal intressanta böcker, som jag hoppas ska leda både till intressanta predikningar och intressanta blogginlägg framöver. Men jag kan givetvis inte lova exakt hur det blir med bloggandet under semestern. Men kanske har även ni bloggläsare lite annat att göra. Själv så har jag varit ute och seglat min Maxi 68 i två dagar nu. Vindarna har varit goda och solen har lyst. Semestern kickstartades dock med ett spontanbesök med familjen i Helsingborg. Mycket trevlig och vacker stad.

Också trevligt att se kommentarerna till mitt inlägg om vin i nattvarden. Intressant att få en aspekt från AA, Anonyma Alkoholister. I frikyrkan har vi ju haft en lång tradition att skapa alkoholfria miljöer i tron att det är den allena saliggörande frälsningsvägen för de alkoholberoende. I en av kommentarerna får vi en biblisk påminnelse om att det kanhända är så att alkoholisten själv har ett ansvar för sitt drickande, och att det inte egentligen hjälper alkoholisten, att alla andra också är helnykterister. En Dagenartikel belyser detta. Jag har personligen ingen erfarenhet av att arbeta specifikt med alkoholister, och vill i dagsläget inte ha för bestämda åsikter i frågan. Men, rent spontant är jag alltid intresserad när ”självklarheter” ifrågasätts. I synnerhet när dessa självklarheter saknar stöd i Bibeln, och så är det med helnykterismen. Bibeln är alltså emot alla de negativa konsekvenserna av alkoholdrickande, så missförstå inte här, men Bibeln drar inte härav helnykteristiska konsekvenser, vilket alltså kan förvåna en del läsare.

När det gäller nattvarden, så var det förmodligen från början en del av en större s k kärleksmåltid. Förmodligen den avslutande delen av måltiden. Förmodligen firade man nattvard varje gång man träffades som församling, dvs minst en gång i veckan. Det var vanligt vin som användes, inte någon druvjuice. Brödet var säkerligen osyrat bröd. De första kristna hade förmodligen inga som helst tankar på realpresens eller transsubstantiation, eftersom de var judar och var vana vida påskfirande. Jesus sista måltid och den måltid då han instiftade nattvarden, var med största säkerhet en påskmåltid, och lärjungarna var inställda på att tolka allt han sade som förklaring till måltiden i en symbolisk anda. Realpresenstänkande och tanken att brödet och vinet förvandlades till Kristi kropp och blod smög sig förmodligen in på ett tidigt stadium, men som en påverkan i tänkandet från den omgivande hedniska romersk-hellenististiska kulturen. Jag anser att det inte är nattvard om man inte har rätt sorts bröd eller rätt sorts dryck, den måste komma från vinrankan. Jag tror fortfarande att alkoholfritt vin är OK, men det vore bättre med vanligt vin, eftersom det är mest bibliskt. Jag är överhuvud taget mer angelägen om att vara biblisk, än att följa olika traditioner och seder och bruk som vi människor anser vara självklara, men där vi rent faktiskt saknar bibliskt stöd. När Jesus instiftar en måltid, så är det precis som med instiftandet av den judiska påskmåltiden – tanken är att efterföljarna ska följa instiftarens regler för måltiden.

Men, jag ska återkomma till dessa och andra frågor längre fram.

Jag skulle också väldigt gärna vilja veta mer om Moni Höglunds process, om hennes utveckling från att vara känd EFK-pastor till att vilja bli präst i Svenska kyrkan. Jag vill inte på något sätt fördöma henne. Jag tycker bara det är intressant. Jag skulle vilja veta mer om hennes tankar angående dopet, vigsel/välsignelse av homosexuella par, att vara underordnad och ”respektera” biskopar som är ultraliberala och flummiga, mm. Sedan skulle jag vilja veta om hon är så väldigt luthersk. Jag skulle vilja veta vad det är hon tror att hon ska kunna åstadkomma, alternativt vad hon tror att hon åstadkommit hittills. Själv uppskattar jag en hel del inom Svenska kyrkan, men jag tror dessvärre att dess utveckling idag är sådan att bibeltroende och evangelikala personer som kommer utifrån knappast göre sig besvär med att försöka komma in i det sammanhanget. SvK:s utveckling till feministisk och hednisk sekt verkar vara rätt så långt gången. Detta skriver jag trots att jag känner och känner till mängder av mycket goda präster som är mycket goda kristna och mycket goda teologer och står för mycket sund teologi – de har dessvärre inget som helst inflytande över Svenska kyrkans utveckling i stort. De räknas tyvärr inte. När de blir pensionärer, finns det inga utom feministerna och flumliberalerna kvar. Och för er som blir uppretade över dessa ”fördömande” ord – jag har stor personlig erfarenhet av detta. Detta är inte bara något jag hört!

21 reaktioner på ”Semster, segling, nattvard, flumliberaler, mm.”

  1. Kul att Du är tillbaka, Mikael. Har haft för vana att titta in här varje dag under sommaren…

    Jo, det är alltid intressant att ta ordet förmögen i sin mun. Det står mycket mera i Bibeln om det än både om homosex eller alkohol. Vilket är en intressant iakttagelse under Pridefestivalen.

    Men vad är nu förmögen??? Jag är alltså inte mångmiljonär upplysningsvis. En nära släkting till mej stönar o stånkar för att klara avbetalningarna på sitt radhus på 130 kvadrat. Genom fastighetsprisuppgången under senare år så kan vederbörande sälja huset, flytta till en hyreslägenhet och få lika mycket pengar liggande på bankkonton som jag nu har. Är jag då förmögen, men en husägare inte? Hur många svenskar är inte husägare, hur många har inte nästan avbetalade hus (särskilt bland dom äldre plikttrogna och sparsamma pingstvännerna)?

    Om jag nu t ex, vilket är fallet, gillar häftiga bilar och funderar över att köpa en begagnad Mercedes cab för kanske 350,000, men istället bor ytterligt trångt, kommer jag anses förmögen då? Jag har bara lagt pengarna på en bil (investeringsmässigt korkat, absolut) och inte på ett hus, inte på en andelslägenhet i Spanien, inte på en segelbåt och inte på en vinkällare.

    Om en välvillig pingstvän ser mej äta en trerättersmiddag på semesterhålans dyraste restaurang en kväll, är jag då en frossare eller lyxlirare? När jag för övrigt lever oerhört enkelt, t ex idag till lunch tänker ta veckans tredje Coop-sallad för 49 kr.

    Förmögen jämfört med vem? Alla i Sverige, även många av socialbidragstagarna, lever oerhört välmående i relation till människor i tredje världen. Ska vi sälja allt vi har och skicka dit? Då kraschar marknaden för det första, det är bara dom första som säljer som får ut värdet. I tredje världen finns nämligen också en mycket välmående medel- och överklass som, till skillnad från vårt drillande i att ge bistånd, inte bryr sej nämnvärt om sina landsmän.

    Jag tror allting handlar om min inställning. Och den vet bara Gud om. Det människor ser av vad jag gör ger upphov till avundsjuka och missunnsamhet utan att de vet bakgrunden.

    Så den som nästa vår (kanske) ser mej äta räkcocktail och oxfilé på Aker brygge i Oslo och sen ser mej köra i en nedcabbad Mercedes i norska sommarfjällen ska veta att jag normalt äter färdigpackade sallader och bor i en källare på trettio kvadrat.

    Jag tar ofta berättelsen ur Bibeln där Maria häller äkta nardusolja över Jesu fötter. Tänk denna handling idag! Nu har Jesus kommit en gång för alla, men tänk om vi idag hade Jesus gående här men väldigt få visste att det var han? Enligt Bibeln var nardusoljan värd en arbetares årslön. En svensk arbetare tjänar kanske 270,000 om året. Så mycket skatt betalades inte på Jesu tid. Vi kan alltså anta att 270,000 kronor på några ögonblick hälldes över en stor andlig ledares fötter, det mesta landade nog på golvet. Efter det dog inte Maria av svält och hon hade tydligen även ett hus att bo i. Var inte hon förmögen? Här låter dessvärre många svenska frikyrkliga som Judas Iskariot, som tyckte att man väl kunde gett dessa pengar till dom fattiga istället. Det är ju så många tycker än idag.

  2. ”Men framförallt ett annat svenskt frikyrkofenomen: att andas om att det inte är fel att vara förmögen kan orsaka enorma diskussioner som inneburit att man rest sej från kaffebordet.”

    Ww.
    Står betydligt mer om rikedom/mammon i bibeln än om alkohol,pälskragar, värnplikt eller exempelvis homosexualitet.

    Eftersom du är radikal i andra sammanhang kanske du borde fundera över förmögenheten. 😉
    Mvh MS

  3. Det känns bara så egoistiskt, skyll dig själv, skit i andra! Du har dig sjäv att skylla. Var din egen lyckas smed. Det finns individer med adhd-problemtik, andra funktionsstörningar, manodepressivitet, psykostillstånd, de som inte kan förutse med sitt förstånd riskerna i alkoholförtäringen. Få kyrkor håller öppet under helgkvällar för social gemenskap. Vadå bry sig? Stör mig inte med min longdrink i min salongsberusning i goda vänners lag!

  4. Lugn, bara lugn, Wildwest 🙂

    Jag tänker varken förbjuda dig att ta en öl eller att klä dig i en päls-kantad livklädnad.

    Lukas 7:31 Vad skall jag då likna detta släktes människor vid? Ja, vad äro de lika? 32 De äro lika barn som sitta på torget och ropa till varandra och säga: ’Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke gråtit.’ 33 Ty Johannes döparen har kommit, och han äter icke bröd och dricker ej heller vin, och så sägen I: ’Han är besatt av en ond ande.’ 34 Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och nu sägen I: ’Se, vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!’ 35 Men Visheten har fått rätt av alla sina barn.»

    Det står faktiskt ”vin” och om jag inte har fel var Johannes klädd i päls och behövde förmodligen rakas 🙂

    Vid vägen (eng. by the way) ….

    Tänk om alla som kallar sig kristna skulle sluta att skriva lagen för alla andra som kallar sig kristna.

    Inte allt är oss nyttigt.

    /Kjell

  5. Kamau Mweru: Jag håller med Dej, till en viss gräns! Mitt alkoholkonsumerande håller sej verkligen på den nivån att jag lika gärna kan äta en god middag utan vin och att jag även kan ha trevligt bland äldre frikyrkofolk där det serveras hallonsaft istället för öl när det är soligt ute.

    Nu har det i svensk frikyrkokultur blivit en stor grej att just i alkoholsammanhang bära de svagas bördor som Du skriver. Men det finns även andra områden där jag kan bli en stötesten för kristna medmänniskor. Samlar man ihop alla dessa fall, en del mera udda, en del annat mera vanligt förekommande, så kan man inte göra nånting till slut. Det är då man börjar fundera över hur bibelordet om att inte förleda eller irritera sin broder ska tolkas.

    Kan bara lista några beteenden som jag själv råkat ut för och hört närstående berätta om: kristna fredsaktivister som retat sej på att jag gjort väpnad värnplikt (och inte ville prata med mej därför, än mindre ta mej med på fika), äldre kvinnor som anser att dagens unga tjejer förför män i kyrkan med sina korta kjolar, pälsaktivister som anser att jag inte bör ha päls, inte ens som krage på en läderjacka, kristna som tycker att jag som köttätare förstör vår jord och dessutom medverkar till dålig behandling av djur. Men framförallt ett annat svenskt frikyrkofenomen: att andas om att det inte är fel att vara förmögen kan orsaka enorma diskussioner som inneburit att man rest sej från kaffebordet.

    Ska jag anpassa mej till alla dessa grupperingar förutom de som kan ta skada av alkohol – ja, det blir omöjligt att leva.

    Förutom alkoholen förleder jag alltså människor till att lära sej hantera vapen, förespråkar fluktare och dåliga tankar hos män, sårar dem som arbetar för en värld utan växthusgaser, irriterar dem som anser att pälsdjur inte ska hålla instängda, etc. På nåt vis kan bara inte detta bibelord tolkas på det vis vi ofta gör (då vi nästan enbart tänker på alkoholen)!

  6. Fast, Wildwest, vi som är starka är ju skyldiga att bära de svagas bördor. Det kan alltså vara motiverat att avstå från viss mat och dryck i vissa sammanhang.

    Även om jag håller med dej att de svaga lika mycket bör avhålla sig från att skriva lagar. Syndkatalogen som fanns när jag var barn och ungdom var inte av godo. Bra att den skippats. Men fortfarande behöver vi skippa den rättfärdighetskatalog som kommit i dess ställe.

    Om alla vill sitta på sista bänken i kyrkan blir ju även det status…….

    /Kjell

  7. Läste Ditt inlägg Gunnel. Jag har full förståelse för att man i frikyrkans barndom var noga med nykterhet, supandet var förfärligt i Sverige. För den skull var det inte ett bibliskt utan ett praktiskt ställningstagande. Det står ingenstans i Bibeln om att man inte ska dricka alkohol. I Mellaneuropa såg man med stor skepsis på hur vi i Sverige kunde säja nej till nånting det står om i var och varannan bibelvers. Medan vi i vår tur såg dom som supande änglar (glömmer aldrig den oerhört smarta kommentaren av en pastor som förmodligen glömde bort att det i tältet kunde finnas icke-svenskar).

    Som Mikael har visat är det solklart att det handlade om precis samma typ av vin som vi har idag. Om det var exakt 20 volymprocent vet jag inte, det kunde nog variera, konsten var inte så förfinad på den tiden. Kanske var vinet även mindre rent destillerat med risk för huvudvärk.

    Vinet på bröllopet i Kana är ett av dom allra tydligaste ställena i Bibeln om att vinet var alkoholhaltigt. När övertjänaren förebrår brudgummen att han serverar det goda vinet sist fastän man brukar spara det dåliga till sist i normala fall då folk redan är glada. Det var ingen druvjuice precis. Jag gillar den bibelversen för att den ställer allt vi tror att Jesus menar på huvudet. Han kunde väl, med Mikaels underbara kommentar, kunnat förvandla vatten till getmjölk. Då hade svenskt frikyrkofolk jublat.

    Konjak på en tand som värker hjälper inte alls. Det behöver Du inte prova. Inte Absolut heller. Alkohol lättar upp tillvaron för stunden, när det i Bibeln står att det gör livet glatt, t ex i den psalmvers som Mikael citerar. Man mår bra, precis som när man är kär eller solen skiner och det är första semesterdagen. Mer än så är det inte frågan om. Det är dock inget botemedel mot depressioner och löser inga problem. Är man ute efter att döva psykisk smärta ska man låta bli att dricka, då hamnar man snabbt fel. Men – om man gör det – så är det faktiskt fortfarande mitt eget ansvar!!! Inte nån stackars fransk vinbonde.

    Dom allra flesta människor klarar av att hantera måttligt drickande av alkohol. Det är synd om de som faller dit, men det är fortfarande deras ansvar. Det kan vi aldrig ta ifrån dom. Lika lite som vi kräver burkha för kvinnor så att våldtäktsmän inte ska frestas, lika lite kan vi kräva ett förbud mot alkoholintag för att en del inte kan hejda sin konsumtion.

  8. wildwest

    Tack för ditt inlägg!(… när Mikael är på sin semester.) Jag är inte uppvuxen i Pingströrelsen men i min barndom var ”nej” till alkoholhaltiga drycker självklar i alla frikyrkor och försäkringsbolaget Ansvar hade rabatt på bilförsäkring, om man tillhörde en frikyrka. Det var synonymt med helnykterhet och mindre bilolyckor.

    Var står det i bibeln om att nattvardsvin skall ha 20 volymprocent? Var står det hur många volymprocent det var i vinet, som Jesus förvandlade från vatten på bröllopet i Kana (Joh 2:1- )? Det var väl ändå inte ett jäst vin, om han förvandlade det i ett nu den bröllopsdagen?

    Varför tog Jesus en liknelse om vinstocken och grenarna, som har direktkontakt med stammen men Paulus tog liknelsen om olivträdet, där man måste vänta 100 år på någon skörd?

    Alkohol är det snabbast verkande bedövningmedel som finns för stunden. Lite konjak på en värkande tand är effektivt har jag hört. Det förhöjer stämningen. Och det tar bort bekymmer och smärta enligt många, mångas berättelser, som jag respekterar. Och som ångrar djupt, att de började med den drycken.

  9. Nu har jag varit borta och samtalet kanske redan är på upphällningen. Vill dock tacka Mikael för artikeln om alkoholen, frikyrkans förmodligen mest infekterade fråga. Då jag har en nästan helt igenom svensk pingstvänssläkt men en tysk mor så har denna fråga alltid hängt i luften även om vi nogsamt låtit bli att diskutera den ingående.

    Det kan inte vara möjligt att Jesus instiftar en central kristen ceremoni (en av dom få väl?), ber oss fira den till hans åminnelse och det skulle omedelbart leda till synd för en del av mänskligheten i och med att dessa återfaller i sin alkoholism? Det verkar helt absurt. Min farfar skrev en gång en Dagen-insändare när man som bäst diskuterade smittorisken av att ha en enda kalk i kyrkan (som man torkade av kanten på). Han menade att var Gud med i nattvarden så sprids inga bakterier. Kanske lite naivt, men ändå tänkvärt.

    Håller fullt med Mikael om att bibeltroheten är viktig, men tycker kanske ändå att i detta fall är det lite av hårklyveri. För borde vi inte då också ha exakt recept på det osyrade bröd som Jesus delade vid den sista måltiden? Var påskalammet den judiska delen av denna ceremoni? För den uppmanas vi inte att följa, har aldrig hört talas om lammstek till nattvarden.

    Jag tror också att, precis som när det gäller allt kristet liv, så är det tankens uppsåt som räknas. Finns varken vin eller osyrat bröd att fira nattvard med så går det bra med vad som helst. Så rigid är inte Gud utan jag tror Han gläds över en människa som trots svåra umbäranden ändå vill försöka fira nattvarden. Jag har läst om under när människor inte haft bröd och vin och det sedan ändå förvandlats till det när man läst instiftelseorden, t ex i ryska fängelser. Däremot gör Gud knappast ett under för oss som kan gå ut och enkelt köpa det vi behöver.

    Jag har aldrig varit helnykterist, tycker även om whisky och vodka, men förstår däremot inte vitsen med snapsvisor. Så dom undviker jag. En hel del nyktra frikyrkotjejer jag träffat på kan sitta och fnissa och larva sej och bete sej totalt oseriöst men de har ändå inte druckit nånting. Medan jag kanske kan dricka fyra öl innan jag känner nånting alls och avviker det allra minsta från mitt normalbeteende. Ska då jag betraktas som syndig och tjejerna går fria? Handlar inte Bibelns ord om ”nykterhet” också om beteenden som inte innefattar alkoholintag?

    Det är enbart jag som känner när det går för långt, det är ett helt individuellt ställningstagande. Det går inte att räkna i centilitrar. Gränsen går när jag säger och gör saker jag i normalt tillstånd inte skulle göra. Men om jag är väldigt trött, om jag tagit medicin och talar sluddrigt? Vem avgör detta?

    Måste ändå ställa mej tveksam till sjukdomskategoriseringen av alkoholism i Sverige. Vi är det puttinuttigaste landet i världen, man behöver inte bo länge utomlands för att inse det. Här finns aldrig ett personligt ansvar utan det är antingen taskig barndom, samhället, politikerna, arbetet eller kompisarna som orsakat mina fel o brister. Om allt ska betraktas som sjukdom och dåliga gener, ja, då kan vi ta med alla synder som Paulus räknar upp – dom flesta av oss har gener som påverkar oss fel. Vissa exploderar med en gång, beroende på sina gener, en del är förförare pga sina gener, en del är beroende av nåt annat pga sina gener. Ska allt betraktas som sjukdom? Ungefär som en förkylning? Jag ber inte om förlåtelse för en förkylning. Och alltså behöver jag inte be Gud förlåtelse om mitt casanova-beteende, mitt narkotika- eller alkoholmissbruk? Låter mycket märkligt för mej. Bibeln visar att dålig karaktär och beroenden är nånting man kan bli löst ifrån, men betraktar man det som sjukdom så slipper jag ta tag i det på ett andligt plan – det är ju praktiskt, men inte helt glasklart.

  10. Vill bara klargöra att jag har varit medlem i Svenska kyrkan hela mitt liv, döpt vid tre veckors ålder, och tror på barndopet, den apostoliska prästsuccessionen och Jesu verkliga närvaro i nattvarden (realpresens) samt att det ska vara riktigt vin i nattvarden. Jag anser emellertid inte att det har framkommit nya fakta i den flerhundraåriga striden om dessa ting, som är så övertygande att någon av sidorna i denna konflikt brådsörtat ska överge sin gamla övertygelse. Låt i stället diskussionen fortsätta!

    Ekumeniska gudstjänster kan vi ha ändå. Jag förstår inte varför man ska bli pingstvän eller baptist om man inte tror på deras dopteologi. Och omvänt. Varför ska en frikyrkopastor bli präst i Svenska kyrkan, om hon inte har slutat tro på vad hennes förra samfund säger om dessa ting?

    Och alltså: VAD är det i Svenska kyrkan som lockar: Svenska kyrkans traditionella lära, som förutom barndopet, den apostoliska successionen och realpresens även tror på ordjungfrufödseln, uppståndelsen, Jesu gudom o.s.v, sådant som pingstvänner och baptister också tror på. Eller lockar de nya läror, som börjat breda ut sig i Svenska kyrkan, vilka förnekar att Bibeln är Guds ord därmed även förnekar de under som Bibeln berättar om?

    Att alkoholen i nattvarden plötsligt har blivit ett sådant problem, beror på att Svenska kyrkan, i ett försök till anpassning till Katolska kyrkan, har övergivit den nattvardsritual som har hängt med i Svk sedan medeltiden. Kanske beror det också på att personer, som fortfarande har uppenbara alkoholproblem, vill bli präster i Svk. Det är ytterst märkligt att kyrkan ska ändra på något, som har föreskrivits av Jesus själv, för att personer som faktiskt har misskött sig vill bli präster. Det finns andra sätt att tjäna Gud. Varför ska just de få bli präster, men inte pollenallergiker som inte tål blommorna vid en begravning?

    Man kan få del av nattvarden, utan att personligen få del av vinet. Jesus är lika närvarande ändå. Men med Svk:s nuvarande nattvardsritual är det svårt att på ett diskret sätt avstå från vinet. Detta talar starkt för att vi bör återgå till den gamla ordningen. Jag måste också fråga varför småbarn ska ha nattvarden. Återgå till den gamla ordningen, att man måste vara konfirmerad först! Barn, som är så unga så att de inte ens hade varit döpta, om de hade vuxit upp i en frikyrka, ska inte ha nattvarden!

  11. Bra fråga Lars Flemström. Hur kan en pastor med baptistisk dopsyn vilja bli barndöpare?

    Eller hur kan en pingstpastor negligera dagens stora, svåra alkoholmissbruk som drabbar så många barn oförskylt och vara vänligt inställd till måttligt alkoholbruk?
    Totalt obegripligt för mig.

  12. Varför vill en frikyrkopastor bli präst i Svenska kyrkan. Det verkar skumt. Vad ser hon hos Svk, som hon inte finner hos sin egen kyrka? Barndopet? Jesu verkliga närvaro i nattvarden (realpresens)? Finns frikyrkliga som också tror det. Den apostoliska prästsuccessionen? Men tror man på den, måste man också ta itu med frågan om kvinnor öht kan vara präster – inte minst om frikyrkopastorn som vill bli präst själv är en kvinna. Känns som malört. Finns många Svk-medlemmar, däribland många kvinnor, som avstått från att bli präster p.g.a den ena eller andra bristen.

    Eller är det något helt annat, som lockar? Liberalteologin, dete nya gudsbegreppet, förnekandet av Jesu gudom? VAD ÄR DET I HENNES GAMLA SAMFUND, SOM HON TAR AVSTÅND FRÅN? Vad tror ett samfund på, som tar avstånd från barndopet, realpresens, apostolisk succission, etc. Kanske jungfrufödseln, uppståndelsen, Jesu gudom? Detta är ju egentligen inga samfundsskiljande frågor, så varför byta samfund?

    Svk har ju faktiskt varit under attack från frikyrkorna väldigt länge. Och dessa attackere har snarare bidragit till urvattningen av det genuint svenskkyrkliga i stället för att främja det gemensamma kristna. Kan man riva ner det ena, kan man riva ner det andra.

    Anpassningen av Svk till frikyrkan har alltså inte medfört något gott, och därför är det berättigat att vända på frågan. Skulle det gagna frikyrkan att anpassa sig till Svk? Även i det fallet gäller väl Kan man riva ner det ena, kan man riva ner det andra. Kommer vi att få en bättre pingströrelse, om pingströrelsen blir en mindre kopia av Svk? Om man river ner det samfundsspecifika hos pingst, kanske man också river ner det gemensamt kristna?

    Ekumeniken ska framhäva det gemensamma kristna, inte utplåna det samfundsspecifika. Striden om barndopet och nattvarden har pågått under minst 800 år, och torde pågå ett bra tag till – om vi inte bekvämt sopar alla svåra frågor under mattan.

  13. Frågan om de flesta kristna på NTs tid trodde på realpresens eller ej kontra frågan om instiftelseorden ska förstås symboliskt eller ej är två olika frågor. Den dominerande åsikten på den tiden behöver inte vara sanningen. Få på den tiden förstod nog treenighetens väsen så bra som kyrkan senare förklarade den.

    Du skriver att du tror att apostlarna förstod instiftelseorden symbolsikt. Hur ser du på passagen i Joh 6 där temat kring att äta Jesu kropp och blod återkommer. Där lämnar många Jesus för att de tycker att det han talar om är för konstigt. Varför förklarar inte Jesus för dem att han bara pratar symboliskt?

    Du nämner att du tror att realpresensideen kom in i kristendomen genom romersk- hellenistisk påverkan. Finns det något i den kulturen vid denna tid som skulle förklara en sådan påverkan?

  14. Det var jag som intervjuades i artikeln om ”tystnaden kring alkoholismen” och de svårigheter den skapar för arbetsledare, själavårdare och för alkoholisterna själva när problemet manifesteras på arbetsplatsen eller i det själavårdande samtalet. Jag är själv nykter alkoholist, medlem i Anonyma Alkoholister och har jobbat som alkoholterapeut och föreläsare i 25 år. Personligen och helt utan teologiska aspekter tror jag inte man skall föra frågan om nattvardsvinet grundat på solidaritet med just alkoholisten. Jag har aldrig träffat någon som blivit alkoholist eller tagit återfall pga nattvardsvinet. Däremot har jag bevittnat den svårighet och den kollektiva skam som hindrar naturliga och respektfulla samtal med erbjudande till hopp och adekvat hjälp. Alkoholism är en sjukdom som drabbar individer ur alla samhällsskikt, dem med goda och dem med dåliga barndommar, de djupt troende och de icketronde. Sjukdomen är biokemisk, ofta gentisk och har föga med moral att göra! Den som är drabbad hjälps bäst av allas vår respekt för att det är en sjukdom och budskapet om om att det finns hjälp; hos Anonyma Alkoholister (vars möteslistor jag tycker borde finnas på församlingens anslagstavla som ett tecken på att ”här kan vi tala om sånt”) hos Länkarna och i de professionella behandlingar som borde stå beskrivna i församlingens alkohol och drog handlingsplaner.
    För att kunna föra dessa goda samtal behöver vi alla göra oss bekväma med ”sjukdomstanken”, så att den en dag kan ersätta vår nedärvda bild av alkoholisten som en utslagen. 95% av alla alkoholister bär kostym eller klänning och finns mitt ibland oss. Han eller hon är ett annat Du i lika hög grad som någon som har cancer eller diabetes. Jag vill önska att vi en dag kan vara många som tänker så och att skammen inte längre skall hemsöka de drabbade och deras nära och kära. Anna Wingren från Lund

  15. Jag tror att Gud kan vara närvarande i nattvard bestående av annat än oblater och vin… Jag läste en gång om broder Yun, en kinesisk pastor som utsatts för massiv tortyr för sin tro. När hans familj besökte honom grät de i floder när de såg hans utmärglade kropp (han hade fastat i 74 dagar). Han frågade sin syster ”Var är Lammets kropp och blod?” Hon hade med sig några mackor och lite juice, och med det firade de den heliga nattvarden. Det var det första Yun åt på 74 dagar. Även om det inte var samma ingredienser som användes i urkyran tror jag ändå att Gud var närvarande. För hur långt ska gränsen dras? Gills bara den sortens vindruvor som Jesus använde den första nattvarden? Gills vitt vin? (Hur vet vi ens att det var rött vin i urkyrkan?)

    Men det är sant som du säger att påståendet att urkyrkan använde druvsaft är svårt att bevisa (dock vad jag förstår kanske den använde både vin och druvsaft?) Vi bör använda vin om vi har tillgång till det.

  16. Teologie student

    Jag har just gått ut teologisk grundkurs och min erfarenhet är den att om man inte välsignats med nådegåvan att skilja på andar eller på annat sätt får Guds hjälp att klara sig igenom så är detta alldeles förödande för den evangeliska tron. Utbildning är positivt, men inte indoktrinering där upplysningstänkandets bibelkritiska läsart har upphöljt till oantastlig grundförutsättning i studierna och där Gud bara förutsätts finnas under 7,5 poäng av 60. Det blir absurt att studera kyrkan och bibelns uppenbarelse utifrån grundförutsättningen att Gud INTE finns och därför inte handlar i historien heller, inte gör under, inte verkar genom Helig Ande o s v. Nu skiljer sig kringbyggnaden och församlingspraktik mm mellan olika skolor och samfund, men ALLA högskolor kontrolleras och kritiseras av högskoleverket, nu senast för att vara FÖR kristendomscentrerade och inte leva upp till ickekonfessionen. Mitt största utbyte av utbildningen hittills är att jag insåg varför många präster och vissa pastorer lär som de gör – de lär vad de lärt. Det är ett Guds under att någon som jag kan bli mer övertygad om bibelns tillförlitlighet än någonsin av att gå utbildningen – jag är viss om att det inte var avsikten. Därför är det av nöden att likt Dietrich Boenhoffer i Hitlertyskland, när bekännelsekyrkan brutit sig ur den Nazikramande statskyrkan, arbeta med egen präst/pastorsutbildning, åtminstone kortare sådan. Martin Lönnebo lär ha sagt något i stil med att Satan rekryterar på prästutbildningen så behöver han inte anstränga sig mer sedan. Sällan har det väl varit enklare än i dag! Men precis den stora effekten på svenskt kyrkoliv fast åt andra hållet skulle det ju ha om man satsade resurser på konfessionell utbildning. Nu är det tyvärr så att kyrkor och samfund kräver just högskoleutbildning så det första som behövs är att flera utbildningsvägar blir möjliga. Att SveK (svenska kyrkan) låter staten styra prästutbildningen är ju inte bra men mer väntat än att frikyrkorna gör likadant.

  17. Mikael, jag tror, att du har rätt vad som gäller liberalismen inom SvK, men för balansens skull bör vi se liberalismens framfart även inom frikyrkligheten. Jag tror, att den tiden är över, när man kunde tydligare gränser mellan SvK och frikyrkorna. Jag tror, att många frikyrkopastorer inte har större problem att bli präster inom SvK. Jag tror inte heller, att man förutsätter någon klassisk luthersk tro av dessa, som vill bli präster inom SvK. Många tänker på SvK som FOLKKYRKA och detta på bekostnad av teologin.

    Jag tror alltså INTE, att de bekännelsetrogna inom SvK kan hejda liberalismens framfart lika lite att PR blir mer bekännelsetrogen, nej, vi kommer att se flera liberala röster inom PR och frikyrkligheten. Jonas Gardell är uppvuxen inom frikyrkligheten och har sina rötter inom baptismen. Att slåss mot liberalismen verkar bli lönlöst. Vad ska vi göra istället?

    Satsa hellre på de bekännelsetrognas gemenskap såsom man gör inom SvK. Man har lite olika schatteringar och en del är mer lokala rörelser. Vi, jag och frugan, hade fin midsommarhelg på Kyrkliga Förbundets Midsommarkonferens på Hjortsbergagården i Alvesta kommun. Jag hade aldrig varit med på deras Midsommarkonferens. Där träffade vi några vänner från Skåne, men de flesta kom från Göteborgs-trakten. ELM-BV är mest verksam i Skåne. Men de har gemensamma anknytnings punkter, i synnerhet vad som gäller teologisk utbildning, Församlingsfakulteten i Göteborg. Dess avgående rektor, Rune Imberg, har varit ELM-BV-missionär och likaså hans far Josef Imberg. Runes syster, Karin, är gift med Christian Braw, som är en av vår tids produktiva kristna författare. Vad som gäller den teologiska utbildningen på Församlingsfakulteten, dess mål är inte bli vanlig svensk högskola, utan den teologiska utbildningen där har blivit 2009 ackrediterad av European Evangelical Accrediting Association (EEAA)och genom detta accepteras Församlingsfakultetens utbildning av ca 400 skolor i världen som en Bachelor. Så här skriver tidningen Kyrka och Folk, som är Kyrkliga Förbundets organ. Så att det finns liknande frågeställningar inom SvK, att de bekännelsetrogna ska ha fri utbildning gentemot Högskoleverket.

    Temat för årets Midsommarkonferens var att vara i Guds hand. Gunnar Andersson öppnade konferensen på Midsommaraftonen och läkaren Torbjörn Swartling talade om skapelsen. Torbjörn Swartling har skrivit en liten bok om Livets Ord, där han var en hängiven anhängare på 80-talet, men blev fri. Kvällsmötet handlade om mission i Etiopien och det leddes av Jonny Bjuremo från Torsby. Intressant och intressant var just satsningen på litteratur och teologisk utbildning inom den etiopiska lutherska kyrkan. Midsommardagen inleddes av högmässa, där Jonny Bjuremo predikade om Johannes Döparen, ett ransakande budskap. På eftermiddagen talade prosten Egon Olsson från Jörlanda ur Jobs bok. På kvällen talade igen Jonny Bjuremo om sin verksamhet i Torsby, där man har öppnat en LP-kontakt för att möta behoven bland missbrukarna. På söndagen var vi inte med. Det var inte så stor konferens, men det var god och varm anda, där betoningen låg på Jesu fullbordade verk på korset. När man kollade lite deltagare, så minnsann, det var inte bara gamla pensionärer, utan det var många yngre med småbarn. Vi sjöng ur SMKs Psalmer och Sånger plus hade vi ett extra häfte med körer och andra sånger. Man satte upp en kör utav dem, som ville sjunga och det var många vackra körsånger med flera stämmor precis som i forna tider inom PR.

    Hoppet är inte ute! Det är som på Elias tid, det finns fortfarande dem, som har kvar sin tro. Det är dessa, som vi ska samla och fundera, vad vi ska göra i Sverige och i mission på utlandet. Vore Församlingsfakulteten något för PR?

    Med många somriga hälsningar från
    Smålands Burseryd!

    1. Mikael Karlendal

      Hannu, jag håller med i stora stycken av vad du skriver. Ett samarbete med Församlingsfakulteten vore förvisso helt i linje med min maning till evangelikal samling. Även om jag inte är lutheran, så skulle jag gärna samarbeta med bibeltrogna lutheraner. Och beträffande liberalismens framväxt inom pingströrelsen, så är den ett särskilt kapitel som jag dessvärre lär få återkomma till framöver. Allt är förvisso inte väl.

  18. Jag läste om Moni Björklunds kallelse och studsar! Hon säger att det var en profetia till någon annan, men ändå ”kände” hon att det var till henne, Så här säger artikeln i Dagen att den som profeterade sa: ”-Efter predikan sa han: ”Nu har jag ett budskap, som Gud vill att jag ska ge”. Och så säger han där, på Missionsskolans stora jubileum att: ”Du som har funderat på att läsa till präst”, visserligen sa han att det var en ung människa, men jag upplevde att det var till mig, säger Moni.”
    Hur kan man känna att det är till någon annan än den det är för. Överandligt, tycker jag. Anden sa ju att det var till någon annan. Då kan man känna vad som helst, men vi har fått en hjärna också.
    Någon kanske tycker det känns fult att kritisera någon annans kallelse, men hon har ju själv gått ut med detta och då vill jag säga att det verkar mer som ett önsketänkande än en kallelse.

  19. Karinko, trevlig identitet för mej som jobbat mer än 20 år med Japaner. Vore kanske intressant att kolla in den betydelse som Kanji ger åt ditt namn. Otvetydigt ett passande Japanskt flicknamn.

    Dina filosofier om feminister och flum-flum, hoppar jag över.

    Men din tankeställare om ”goda kristna” kan jag inte annat än att skriva under på.

    Enligt Jesu uttalande: ”ingen är god utom Gud allena”; finns det knappast någon acceptabel tolkning av detta. Om inte den avsedde personen gör messianska anspråk.

    Ordet ”kristen” är inte är inte ett adjektiv. Lika litet som man kan komparera ”gravid” kan man komparera ”frälst av nåd”.

    /Kjell

  20. Jag måste bara kommentera det klassiska: Detta är sant! ”Detta är inte bara något jag hört!”. För det är ju ändå så att det är något DU hört och upplevt. Feminism och flumliberalism är inte exakta ord med tydlig innebörd t ex. Att du inte bara hört dtta utan sett det med egna ögon betyder inget annat än just det. Det säger eg. inget om människorna du sett. Jag misstänker att du tycker att jag är både feminist (och det är jag) och flumliberal (jag är liberal men flummig vete katten). Såna som kallar sig ”goda kristna” är jag av naturen skeptisk inför. För vad står det för? Och vad är motsatsen? För Gud kvittar det. Där är vi alla lika.

Lämna ett svar till Gunnel Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.