Herren den svartsjuke och Herren som krigare

Imorgon ska jag åka till Lund och undervisa på bibelskolan Biosfär. Ämnet är ”Krigen i Gamla testamentet”. Jag får fem lektioner där jag ska gå igenom ett för många troende mycket svårt ämne. Svårt därför att krigen i GT inte bara handlar om Israels försvarskrig, utan också handlar om krig där det ser ut som om Herren direkt befaller Israels folk att utrota andra folk.

I söndags predikade jag över ämnet ”Herren Den svartsjuke”.

I 2 Mos 20:3-5 står det:

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud

Jag kan inte tänka mig, att inkarnationen, att Gud blev människa i Jesus Kristus, skulle upphäva detta bildförbud. Dels, eftersom det ingenstans i NT uttryckligen står, att detta mycket centrala bud angående den rätta dyrkan av den enda Gud som finns, är upphävt – ett bud som inte har med offerlagar eller reningar att göra, utan mer med vem Gud faktiskt är. Dels, för att Paulus med sitt resonemang i Rom 1:18- 28 faktiskt understryker att det fortfarande gäller. Att Jesus är Gud kommen i köttet, betyder inte att vi ska bli avgudadyrkare genom att bli bilddyrkare. Det är på dem som vill använda ikoner och liknande, som bevisbördan ligger.

I 2 Mos 34:14 står det:

Du skall inte tillbe någon främmande gud, ty Herrens namn är Den svartsjuke, han är en svartsjuk Gud.

Om vi lägger alla inre bilder av mänsklig svartsjuka som gått överstyr åt sidan, om vi bortser från mänskliga överdrifter, så inser vi att det finns en form av svartsjuka som faktiskt är sund. Det är normalt och sunt att man inte vill dela sin make/maka med någon annan. Kärleken har rätt att kräva den älskades trohet. Och sådan är även Guds kärlek! Han krävde av sitt folk Israel, att de bara skulle dyrka honom och skoningslöst göra sig av med alla andra ”älskare”. Dyrkan av andra gudar jämte Gud är fullständigt oacceptabelt.

På liknande sätt skriver också Paulus i 1 Kor 10:14-22, där han bestämt hävdar att en kristen inte kan delta både i Herrens måltid och i måltider som ingår i annan gudsdyrkan. ”Eller skall vi väcka Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han?” En kristen kan inte samtidigt var hindu eller muslim, samtidigt ägna sig åt yoga och zenbuddhism, astrologi och tarotkort. Herrens kärlek kräver vår trohet.

Paulus skriver också i 2 Kor 11:2-4:

Jag vakar över er lika svartsjukt som Gud, jag har ju trolovat er med en enda man, Kristus, och vill överlämna en ren jungfru till honom. Men jag är rädd för att liksom ormen överlistade Eva med sin slughet, så skall också era tankar förföras och lockas bort från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus. Ty om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den jag förkunnade, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick eller ett annat evangelium än det ni tog emot, då står ni gladeligen ut med det.

Gud vakar svartsjukt över att vi inte ska låta våra tankar förföras av ett falskt evangelium, en falska lära, villolära. Gud vill att vi ska stå fast vid den rätta läran, kämpa för den, vaka över den, lyda den.

Jakob skriver i Jak 4:4-8:

Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen betyder fiendskap med Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. Eller tror ni att det är tomma ord när skriften säger: Svartsjukt kräver Gud åt sig den ande han har låtit bo i oss?… Böj er alltså under Gud. Stå emot djävulen, och han skall fly för er. Närma er Gud, och han skall närma sig er.

Vi kan inte som kristna ha som mål att vara världens vän, att vara populära. Vårt mål kan inte vara att behaga människor. Som Paulus skriver, ”om jag ännu ville vara människor till lags skulle jag inte vara Kristi tjänare.” (Gal 1:10). Vårt mål måste vara att behaga Gud, att följa Jesus vare sig det gör oss populära eller hatade. Guds kärlek kräver att det är honom vi försöker behaga, och inte denna världens ande. Vi kan inte både vara politiskt korrekta och vara trogna Kristus. Jesus sade: ”Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.” (Luk 6:26). Vi ska inte eftersträva att komma i konflikt med allt och alla, men om vi frimodigt predikar sanningens evangelium och lever efter det, kommer vi att bli förföljda, vare sig vi strävar efter det eller inte. Tidvis omtyckta, tidvis motsatsen. Bara Gud vet.

Allt det ovan anförda hör ihop, att inte ha några andra gudar vid sidan av (eller framför) Gud, att hålla fast vid en rätt lära, vid rätt evangelium, att bara försöka behaga Gud, att bara vilja vara Kristus till lags. Guds kärlek kräver detta av oss. Han är en svartsjuk Gud.

När jag imorgon talar över ämnet ”Krig i Gamla testamentet” kommer jag att berör många aspekter i Bibelns undervisning som inte hamnar högt på den politiskt korrekta skalan, sånt som inte är populärt bland kristna som har som sitt främsta mål att vara som alla andra och vinna alla popularitetstester. Men vi kristna behöver vidga våra horisonter, vi läser alldeles för lite i Bibeln, vi är alltför snabba med att hitta andra ideologier och tankesystem att följa, och som vi snabbt vill hitta stöd för i Bibeln.

Och så till sist, ett ord att tänka på i veckan: Evangelium kan inte sammanfattas i det dubbla kärleksbudet! Amen!

Jag anser också att Bibelns undervisning om Herren Den svartsjuke har att göra med den diskussion om medlemskap i församlingen, som nu förs i bl. a. Dagen och på Stefan Swärds blogg.

4 reaktioner på ”Herren den svartsjuke och Herren som krigare”

  1. Det finns en annan bok jag kan rekommendera: Gustav Börjesson, Herren skall strida för er.
    Krigen handlar om, precis som det står i bloggen, att Herren är en svartsjuk Gud, att i fiendefolken då fanns andra andar….därför skulle de utrotas…(det handlar inte om humanism, det handlar om ett krig mellan Gud och motståndaren om vår själ!)
    Men jag förstod inte sista raden: att evangeliet inte skulle kunna sammanfattas i det dubbla kärleksbudet??? Det säger ju Jesus och säger inte emot striden, krigen: att älska Herren av hela sin kraft etc är att gå emot hans fiende…att älska sin näste som sig själv är att vilja dennes bäste, inte nödvändigtvis vad denne vill…så handlar ju också Gud med oss (vilket ofta gör oss arga på Honom eller få oss att tvivla på hans godhet, men de tär för att vi inte förstår varken vad riktigt kärlek eller godhet vill säga)

  2. Würstmaster

    Olof Edsinger tar i boken ”Krigen i Gamla testamentet – Ett försök att förstå” upp de flesta av de komplexa frågeställningarna om Gud och Guds folk som krigare. Jag har själv läst boken med stort intresse.

  3. Du har två argument för att avbildningsförbudet råder.
    – det står inte i nya testamentet att det inte gäller längre.
    – det står i Romarbrevet att det räknas.

    Inget av dessa argument kan anses vara rimliga. Jag upplever att du gör din tolkning till den allmänna, men så verkar det ju inte vara. Dels för att kristenheten inte bara är Guds ord, utan också den tradition som finns kring dem. Judarna och vi kristna har skiljda traditioner på flera områden, trots att inte nya testamentet föreskriver det. Och när jag läser Paulus så upplever jag något annat än du gör.

    Däremot kan det anföras att det inte var förrän på medeltiden som man kunde tänka sig att avbilda Gud. Men kan alltså mena att man sedan dess endast tillbett en bild. Men orka.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.