Sytanter och kaffedrickande äldre herrar

Jag ska strax bege mig till församlingens grupp av något mer än medelålders stickande och virkande damer med sin supportergrupp av äldre kaffedrickande herrar som hejar på (den ene har jag sett virka nån gång och dessutom kan han spela gitarr!) – jag ska till ”Missionsgruppen”. Det är en grupp som låter sina alster gå till missionsändamål på ett eller annat sätt. Och det brukar ingå i de pastorala uppgifterna att komma dit och dricka kaffe (min företrädare har förhandlat bort kravet på att äta kakor) samt hålla en liten andakt.

Jag tänkte idag läsa Dan 6 – om Daniel i lejongropen. De senaste tisdagarna har jag läst Dan 4, om de tre männen i den brinnande ugnen; Dan 5, om Belshassars gästabud och skriften på väggen. Det är alla fascinerande berättelser på många sätt, som alla handlar om hur man som gudsfruktande människa ska leva när man är en försvinnande liten minoritet i ett samhälle med annan kultur och religion.

Berättelserna är en stark predikan om att inte vika sig för samhällets tryck, utan hålla fast vid tron och hela den livsstil som hör ihop med den. Daniel och hans tre vänner är inte rädda för att dra på sig omvärldens förföljelse pga sin tro och sitt sätt att leva. De håller fast vid det även om det så skulle kosta dem livet, och även om de skulle dra ont rykte över sig. Jag kan inte låta bli att dra paralleller mellan detta och den situation vi lever i. Hur många pingstförsamlingar och EFK-församlingar och liknande, hur många ledare inom dessa sammanhang idag, är villiga att göra den uppoffring som Daniel och hans tre vänner gjorde. I våra sammanhang behöver vi ju inte ens hotas till livet för att böja oss och kompromissa. Det räcker med lite massmedialt tryck, med ihållande propaganda för en viss livsstilsförändring, så är många snabbt redo att böja sig. Och få är de som offentligt vågar protestera.

I den senaste tidens interna kristna debatt (om Saronkyrkans förändring i kravet på medlemskap, som bl.a. skulle innebära att även de som lever i homosexuellt parförhållande skulle kunna bli medlemmar) bl.a. i  Dagen och på bloggar, har vi kunnat se hur känsligt det är idag att våga stå upp för den bibliska linjen. Stefan Swärd, EFK:s ordförande, är en av de få mer kända kristna ledare som vågar. Jag väntar fortfarande på att en ledande företrädare för pingströrelsen ska våga stå upp för sanning, rätt och rättfärdighet i denna och andra frågor. Vad tjänar det till att bara ”stå upp” för saker som är okontroversiella? Om en soldat inte befinner sig där striden står för tillfället, vad kallar man en sådan soldat?

Det ska bli gott med en kopp kaffe och lite uppmuntran från Daniels bok!

Läs gärna mer:

Aletheia

Dagen

Stefan Swärd

2 reaktioner på ”Sytanter och kaffedrickande äldre herrar”

  1. Dessa stickande och virkande tanter är värdefulla med tanke på deras inte alltid synliga böneverksamhet.
    Ingemar Olsson har skrivit en sång om detta.

  2. Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Jaktlund krattar manegen för denna linje även i pingst

Lämna ett svar till Lasse V Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.