Treenighetslära och kristologi, del 4

Detta är nu fjärde inlägget i min serie Treenighetslära och kristologi, i vilken jag försöker förklara varför jag är en kristen som helhjärtat bekänner mig till den kristna kyrkans gemensamma tro på en treenig Gud och på att Gud har blivit människa i Jesus från Nasareth. Jag vill visa varför det är självklart som kristen att ha denna tro, även om inte alla ord och begrepp som används i den s k treenighetsläran bokstavligen står i Bibeln. Läran är biblisk, därför att den är en korrekt bibelutläggning.

I andra inlägget i serien skrev jag om judisk gudstro på Jesu och apostlarnas tid. Judisk tro under det andra templets tid (ca 520 f.Kr. – 70 e.Kr.), var mycket starkt monoteistisk. Judarna tänkte inte så mycket i termer av vad Gud är, utan mera i termer av vem Gud är. Och när man skulle beskriva vem Gud är, så betonade man oerhört starkt att Gud är den som skapat allt annat. Hela universum och alla varelser som finns, i himlarna eller på jorden, inklusive alla varelser som hedningarna dyrkade som gudar, allting och alla var skapade av Gud och därför också underställda Gud. Gud härskade ytterst över allting och delar inte den makten med någon annan. Alla andra varelser, inklusive änglar är honom underställda och är endast hans tjänare.  Gud skapade världen ensam, utan någon medhjälpare. Eftersom Gud ensam är Gud, eftersom han skiljer sig från allt annat och alla andra genom att han har skapat allt, så är han den ende som är värd att dyrka och den ende som man får dyrka. Och endast Gud är evig. Allt annat är ju skapat och har en början och ett slut. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 4”

Treenighetslära och kristologi, del 3

Jag fortsätter här min serie inlägg om varför jag är en övertygad kristen och just därför tror på en treenig Gud. Tidigare inlägg kan du hitta här och här. Till detta inlägg hittar jag dock tacksamt en aktuell anknytningspunkt:

I dagens Dagen kan vi läsa att man i Svenska kyrkan i Nacka bjuder på nyandliga övningar, påhejat av biskop emeritus Bengt Wadensjö och Stockholms stifts nuvarande biskop Eva Brunne. Övningarna går ut på att förespråka reinkarnationsläran (den österländska lära som säger att människans själ ständigt återföds) och via grupphypnos försöka hjälpa människor att minnas sina tidigare liv. Eftersom människor idag inte längre har fokus på att Jesus dog för våra synder när det tänker på religiösa frågor, utan i stället strävar efter harmoni, så är detta vad kyrkan ska erbjuda, enligt Bengt Wadensjö. Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund, som själv är medlem i Svenska kyrkan, uttrycker ett tydligt avståndstagande från detta i väl valda och sunda ord.

Detta påminner mig om en annan liten artikel jag läste i senaste numret av Svenska kyrkans tidning Amos. Det var i frågespalten i tidningen, där prästen och teologie doktorn Annika Borg besvarar läsarnas frågor. Borg får där en fråga av en person som under en resa till Indien köpt hem några gudabilder och sedan dess varje dag bett till guden Vishnu. Frågan gäller om detta skulle vara ett problem för en som är medlem i kyrkan och går till nattvarden. Borg svarar bl.a. att det är viktigt att hitta en trygghet i sin egen tro oavsett vilken det är. Hon stryker under att det finns likheter mellan kristen tro och hinduism, hon tror inte att att en kristen människa eller ens kristna tro far illa av att man tillber Vishnu (!), och hon vill gärna uppmuntra personen extra att gå till nattvarden. Sedan anser hon att det är viktigt för denna person att ordentligt  fundera igenom sin tro och vad han/hon gör. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 3”

Treenighetslära och kristologi, del 2

Jag fortsätter här min utläggning om varför jag är en övertygad och helhjärtad kristen, dvs att jag tror på den kristna kyrkans klassiska lära om Gud som en treenig Gud, Fader, Son och Ande, som den t.ex. definieras i den niceno-konstantinopoletanska trosbekännelsen (som finns här på bloggen under fliken ”Trosbekännelse”). Den första delen av denna serie finns här. Jag skriver också detta med tanke på den diskussion som under de senaste veckorna förts på diverse andra bloggar, bl.a. här, här , här , här och här. Exemplen på inlägg från dessa bloggar kan mångfaldigas, detta är bara några. Nedanstående inlägg av mig är endast ett led i utvecklingen av min argumentation.

När man försöker förstå varför den kristna treenighetsläran ser ut som den gör, måste man gå tillbaka till tiden innan den överhuvud fanns. Man måste gå tillbaka till Jesu tid och se hur judarna talade om Gud. Man måste titta på det som kallas Andra templets tid (ca 520 f.Kr. – 70 e.Kr). Tiden har fått sitt namn efter det andra judiska templet som byggts under profeterna Haggajs (ej att förväxla med någon nutida bloggare) och Sakarjas tid och existerade fram till dess att det förstördes av romarna år 70 e.kr. Under denna tid hade den judiska tron på Gud utvecklats till en strikt monoteistisk tro och man dyrkade och erkände endast en Gud. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 2”

Treenighetslära och kristologi, del 1

Jag har ju under en viss tid utlovat ett inlägg i ämnet treenighetslära och kristologi, med tanke på all den diskussion som förs idag på diverse bloggar. Inlägget har blivit uppskjutet av det enkla skälet, att ska man skriva en så lång bok vill man gärna ha lite sammanhållen tid till det. Så, nu har jag kapitulerat inför faktum och inlägget kommer att bli flera och förhoppningsvis något kortare inlägg. Min plan är alltså, att jag vill visa för denna bloggs läsare på ett tydligt sätt varför jag helhjärtat och med övertygelse tror på den kristna kyrkans klassiska dogmer om Gud, treenighetsläran och inkarnationen. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 1”

Sunt tänkande

Det är roligt att läsa debatten här på bloggen. Jag konstaterar att den ibland går livligt och ibland också i viss mån utöver vad mina inlägg handlar om. Som alla kanske förstår, så är det inte alltid möjligt för mig att svara på eller ta upp alla trådar som dyker upp i kommentarerna. Jag försöker i stället lägga krutet på mina inlägg, som sedan kan debatteras. Av vad man kan läsa i debatten och i vad som även kommer fram när man en längre tid följer kristna tidningar som Dagen, så finns det några områden där jag anser att jag borde lägga mer krut i framtiden för att därigenom kunna verka för ett sunt tänkande. Fortsätt läsa ”Sunt tänkande”

Eufemia och Kristi två naturer

Det har skrivits en del saker på nätet om treenighetsläran och närmare bestämt kristologin, läran om Kristus. Det har påståtts eller antytts att den kristna lära som formulerats på 400-talet, på kyrkomötet i Kalcedon år 451, främst har helgonet St Eufemia att tacka för sin utformning. Att kyrkans män inte kunde enas, utan att de gjorde det först efter att ha rådfrågat helgonet Eufemia om vad som var den rätta tolkning. Det döda helgonet ska då ha svarat på ett mirakulöst sätt och så har vi fått läran om att Kristus har två naturer, en mänsklig och en gudomlig. Om detta kan man läsa bl.a. i wikipedia och på en ortodox kyrkas hemsida. Fortsätt läsa ”Eufemia och Kristi två naturer”