Sunt tänkande

Det är roligt att läsa debatten här på bloggen. Jag konstaterar att den ibland går livligt och ibland också i viss mån utöver vad mina inlägg handlar om. Som alla kanske förstår, så är det inte alltid möjligt för mig att svara på eller ta upp alla trådar som dyker upp i kommentarerna. Jag försöker i stället lägga krutet på mina inlägg, som sedan kan debatteras. Av vad man kan läsa i debatten och i vad som även kommer fram när man en längre tid följer kristna tidningar som Dagen, så finns det några områden där jag anser att jag borde lägga mer krut i framtiden för att därigenom kunna verka för ett sunt tänkande. Fortsätt läsa ”Sunt tänkande”

Eufemia och Kristi två naturer

Det har skrivits en del saker på nätet om treenighetsläran och närmare bestämt kristologin, läran om Kristus. Det har påståtts eller antytts att den kristna lära som formulerats på 400-talet, på kyrkomötet i Kalcedon år 451, främst har helgonet St Eufemia att tacka för sin utformning. Att kyrkans män inte kunde enas, utan att de gjorde det först efter att ha rådfrågat helgonet Eufemia om vad som var den rätta tolkning. Det döda helgonet ska då ha svarat på ett mirakulöst sätt och så har vi fått läran om att Kristus har två naturer, en mänsklig och en gudomlig. Om detta kan man läsa bl.a. i wikipedia och på en ortodox kyrkas hemsida. Fortsätt läsa ”Eufemia och Kristi två naturer”

Visst är vi alla katoliker!

Rubriken ovan är tänkt att provocera! Det kanske inte behöver sägas. Men i en mening är faktiskt alla vi som kallar oss kristna katoliker, vi tillhör nämligen den allmänna kristna kyrkan, den kyrka/församling (ekklesia) som Gud vunnit åt sig med sin Sons blod och som inte är begränsad av våra mänskliga samfundsgränser. Ordet katolik kommer nämligen från ett grekiskt ord som betyder allmän o.d. Ordet förekommer bl.a. i den apostoliska trosbekännelsen som alla kristna kyrkor över hela världen erkänner som ett korrekt uttryck för sin tro (dvs även den svenska pingströrelsen): ”Vi tror ock på… en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund…” Med det bekänner man sin tro på en Guds församling som finns över hela världen. Jag skriver detta inlägg bl a inspirerad av denna Dagenartikel och denna, trots att de egentligen handlar om lite andra saker. Men ändå berör allt detta samma sak, Guds församling. Fortsätt läsa ”Visst är vi alla katoliker!”

Tydlighet och tolerans

I en intressant artikel i Dagen skriver pastor Bengt Svensson från Gislaved om att en tydlig kyrka är bra för mångfalden. Svenssons artikel går i huvudsak ut på, att om kristna församlingar är tydliga med sin tro och frimodiga att tala om den, så skapar det samtidigt utrymme för mångfald. Han tar bl.a. exempel från hjälparbete i krisdrabbade områden i Pakistan, där muslimer kände sig tryggare med kristna hjälporganisationer än med sekulariserade, därför att de kristna i alla fall trodde på Gud. Fortsätt läsa ”Tydlighet och tolerans”

Det centrala först och det andra sedan…

Efter att ha läst Olof Djurfeldts artikel i Dagen i tisdags och Carl-Henric Jaktlunds referat av Pelle Hörnmarks predikan vid Pingst FFS rådslag, gör jag några reflektioner. Se även detta och detta.

Olof Djurfeldt skriver: ”Ofta har det under senare decennier talats om ‘den heliga bråten’ som hindrar människor från att uppleva kärnan i evangeliet. Med det kan man avse ‘snårskogen’ av kyrkliga traditioner och frikyrkliga beteendemönster men också tron på Bibeln som Guds ord till oss och som det avgörande rättesnöret för tro och tanke. Då blir den stora befrielsen att välja sin egen variant på det religiösa smörgåsbordet.” I sammanhanget handlar det om att de Jesustolkningar som moderna författare som Jonas Gardell och Dan Brown (Da Vinci-koden) lägger fram i sina böcker, även i många kristna sammanhang framställs som ungefär lika goda tolkningar av Jesus och bibeltexterna, som vilken normal kristen tolkning som helst.

Pelle Hörnmark säger i sin visionspredikan, enligt Jaktlund, att även om det finns mycket gott i pingströrelsen, bl.a. som arv ifrån storhetstiden på 80-talet, så är vi alldeles för inåtvända. Vi sysslar för mycket med interna frågor och alldeles för få människor kommer till tro på Jesus i våra sammanhang. Det är även här svårt att inte hålla med.

Jag tror, att om vi ska kunna återerövra den passionerade glöden för att predika evangelium för allt skapat, och vilja gå ut och vinna världen igen, måste vi förr eller senare lösa det problem som Olof Djurfeldt snuddar vid i ovanstående citat.

Jag tror, att vi måste återupptäcka och fokusera på det som är central kristen lära, och lära oss att skilja mellan det som det mest centrala och frälsningsavgörande å ena sidan, och det som är väldigt viktigt men inte frälsningsavgörande, å den andra sidan. Vi måste, kort sagt, återupptäcka vårt centrum och fokusera på att vi är evangelikala kristna mer än att vi tillhör olika samfund med olika särprägel. Fortsätt läsa ”Det centrala först och det andra sedan…”